Senaste kommentarerna i forumet

Det var länge sen jag hade ett sånt ihållande sug. Har tänkt i alkoholbanor dom senaste tre dagarna. Och det är inte nåt enstaka litet rosévinglas som föresvävat mig. Nej, en redig flerdagars suporgie; det hade varit nåt, det.

Det blir oroligt i maggropen när alkoholisttarmen knorrar på det här sättet. Läser reklamen och sexpacken öl blinkar "Hi, come and get me!" från sidorna. Grannen har haft party hela dan och jag har velat springa dit med några sexpack och skråla loss i stället för att vattna den jävla häcken.

Alkoholisttarm.
Alkoholisttänk.
Alkoholistskalle.

Visst är det härligt att slippa alkodimman.....................

Jag håller med dig, Izzy, det är jobbigt att vara människa.
Men vad menar du med att du inte gör någon nytta? Och 'här'? För dig själv, menar du?
Ibland är det bara att vänta ut 'skiten', har jag upptäckt. Man ska ha tålamod. Tålamod. Och även vara snäll med sig själv.
Kram

Och att läsa det du skriver är så lärorikt för mig som tror att jag kan dricka socialt speciellt efter denna kväll!

Det är ju inte så att jag inte förstår omfattningen av mina alkoholproblem men tycker att det var skönt att ingen märkte att jag druckit ett glas för mycket!

Formodar allt är under kontroll? Kanske långhelg i stugan nu? Visst är det väl konstigt, efter bara någon utebliven söndagskrönika så börjar jag sakna dina betraktelser.

Vi hörs!

//PP

Det kommer säkert att bli en jobbig tid nu framöver. Du vet ju av egen erfarenhet att det går,,och tveka inte att söka hjälp. Din historia låter tung men det betyder ju inte att livet framöver måste fortsätta så. Var det i samband med din hustrus bortgång som alkoholproblemen eskalerade? En annan fråga är hur din relation till dina söner ser ut, och kanske i synnerhet hur/ om den förbättrades undrar perioden du var nykter? Det finns ju mycket trevligt som framtiden har att erbjuda. Och nya uppgifter och saker att må bra av även efter pension. Uteruppta en hobby? En ny? Bli en stöttande Farfar? Men ibland kan det vara svårt att se sånt. Hoppas din kontakt har möjlighet att stötta dig, ta det utan stress framöver. En dag i taget, ja du vet allt det där...

Kraft och styrka önskar jag dig

//PP

Man jan ju undra varför man går här o trampar. Känns som jag ändå inte gör någon nytta här. Allt hopar sig över mig o det känns som jag inte får luft. Vart får man orken ifrån och hur lär man sig atta stötta o säga rätt saker till människor. Det är ju det jag jobbar med och kan så himla bra igentligen men inte på det privata planet verkar det som. Usch vad det är jobbigt att va människa!!!

Hittade just en halvfull flaska Whisky. Hällde ut den. Lite stolt kan jag vara i alla fall.

Jag tror att problemet med alkoholberoende är betydligt mer komplext än att det går att lösa med några piller, Curt.
I så fall skulle väl inte det här forumet behövas. Ta ett piller, så är alla problem borta.

Ha en bra söndag Curt. Hoppas din kamp går bra.

/Pi31415

Skrattade högt när jag läste ditt inlägg ? Youtube made mycket day ?

Alla här vet nog hur jag mår just nu. Har inte ätit på några dagar så jag orkar knappt gå några längre sträckor. Och nu börjar cigarretterna ta slut och att köra till macken finns inte på kartan. Så nu har jag dubbel abstinens att se fram emot. Lyckligtvis hittade jag några nikotinplåster, hoppas dom inte är för gamla bara.
Så har jag dåligt samvete för att min hund får nöja sig med få och korta promenader. Han förstår ju inte varför och är helt beroende av mig. Det känns värre än allt jag har gjort mot vänner och släkt.
Nu väntar jag på att KBT-terapeuten ska ringa, han var till stor hjälp under de två nyktra åren. Kanske lite för tidigt än, men jag har ett enormt behov av att prata. Jag har redan terroriserat flera vänner med långa samtal. Dom ska ha en eloge för att dom fortfarande står ut med mig.

Visst är det en underbar känsla att man inte längre behöver alkohol. Det är så skönt att vila tryggt i sig själv ?

Fast det lät verkligen härligt. Till råga på allt är du ju ett så'n begåvat, spännande och smart väsen, som verkar ha bra värderingar. Men allvar, du skulle inte gilla mig på riktigt tror jag. Jag äter exempelvis döda djur (levande med för den delen, tänker på ostron). Men inte nog med det eländet. Levande med päls tål jag tyvärr inte. Vi får väl ta råd av den visa Muränan. Jag har just gett henne fullt mandat som min agent i matchmakingfrågor ?.

Har under ett antal år levt själv och nu med facit i hand var det förmodligen ett ganska smart beslut. Har i och för sig inte tagit det aktivt, jag har bara inte haft någon önskan att ge mig in i någon relation. Fattar nu att det kanske var ganska bra. Tror det är svårt nog att hitta rätt, och om man som i mitt fall varit så upptagen med egna bekymmer och ältande så tror jag inte att jag hade varit någon bra partner. Är man tom själv kan man ju inte ge. Härom veckan läste jag något som jag tyckte var ganska vettigt. Att hitta en partner som man verkligen älskar, och samtidigt vara försiktig med att inte förväxla det med att personen ska kunna fylla en funktion som är kopplat till det egna egot. Kan vara nog så klurigt att faktiskt fundera kring när förälskelse slår till. Men en sak är säkert, den som gillar tvåsamhet mår inget vidare av att vara ensam.

Puss o kram till dig

//PP

Varför går du inte till läkaren och får medicin emot din ångest? Varför plåga sig själv?
Varför självmedicinera med alkohol?
Själv insåg jag att livet är inte till för att plåga sig själv!
Går och regelbundet till en AA grupp. //

Jag har suttit och läst i din tråd, Levande. Vad härligt att du blir tryggare och säkrare i din nykterhet. Vad fantastiskt bra du skriver. Jag tror rent av att du skulle kunna bli författare, om du tröttnar på ditt stressiga arbete.
Önskar dig fortsatta positiva framgångar i din nykterhet. Ja, du borde ha en varm kram för varje dag du gör dina kloka val.

/Pi31415

Din och min situation är väldigt lika. Jag håller också på att påbörja min tredje nykterhet. Har alltså också haft två långa perioder utan den djävulusiska alkoholen. Jag påbörjade en tråd för knappt en vecka sedan, "Tredje gången gillt", under Det vidare livet.
Jag tror främst att det krävs att man uppbringar all mental kraft man kan ha, att tänka på allt negativt man slipper, och allt positivt man vinner, utan spriten. Att starta på detta forum är ett stort steg, som hjälper mycket. Här finns många underbara människor som skriver och delar med sig av sina kunskaper och erfarenheter.

Jag önskar dig framgång i din kamp. Kämpa på. Välkommen!

/Pi31415

tack för de orden. Jag tror jag känner att mitt liv är "färdigt" nu. Jag har två vuxna söner, båda är nykterister och framgångsrika i sina karriärer. Deras mor tog livet av sig när dom fortfarande gick i blöjor så jag har uppfostrat dom själv. Någon ny kvinna har jag inte hittat och nu känns det som om jag är för gammal och fast i mina vanor för att anpassa mig till ett liv i ett förhållande. Mitt drickande har varit en stor påfrestning för båda mina söner och det känns som om det bästa jag kan göra nu är att försvinna ur deras liv. Aktivt självmord är inte aktuellt för mig, jag har ju fått prova på hur det är att bli lämnad på det sättet och det vill jag inte utsätta någon för. Men kanske ligger det en hopplöshet i botten någonstans som gör att jag söker mig till spriten. Ett långsamt och plågsamt sätt att dö på, men det skulle knappast komma som en överraskning för någon.
Jag tror jag måste söka en ny mening med livet, jag vet bara inte vad det ska vara. Just nu är jag bara så trött.

Det ska jag göra och i morgon har Lotta Brome öppet hus med kakor! Ska läsa din tråd också.

Först av allt så är jag grymt imponerad att du lyckats hålla upp i sju och två år! Det betyder ju att du kan! Det betyder ju också att du vet att du inte kan dricka måttligt, utan helt enkelt måste välja ett liv utan alkohol. Vad var det som gjorde att du tog återfallet sist? Finns det något där som kan hjälpa dig med ett svar?

Det känns som att du har motivationen att "kliva upp på hästen igen". Det som har hänt har hänt, nu är det bara att titta framåt. Var inte hård mot dig själv. Du har fixat det här förr, du kommer att fixa det igen!

För mig har terapi hjälpt till att komma underfund med varför jag dricker. Utan den insikten och sedermera bearbetningen av mina problem hade jag aldrig klarat det. Men det är olika för oss alla.

Fortsätt skriv och här! Det hjälper att formulera sina tankar i skrift. Man lär sig mer om sig själv. Du kommer också att få mycket stöd och hjälp av andra här. Vi brottas med samma saker. Slåss mot samma monster.

Lycka till! Vi hejar på dig!

Nu måste jag tänka klart här. Maken är svajig...
Jag fick mitt sammanbrott i januari...för ca fyra månader sen. Han är nog periodare. Kanske, jag vet inte, och inte vet jag om det spelar någon roll heller..av logistiska skäl, kanske? Måste ju se till att saker o ting fungerar. I slutet av månaden har vi en viktig sak. Låter jag kall? Känner mig iskall och kokande av vrede på samma gång. Jag såg på honom i förmiddags, när vi var ute på kafè och jag pratade om återfall rent generellt, att han blev skamsen. Men han sa inget. Och nu är han berusad..

10 veckor. Jag står fortfarande stabilt på marken. Det går bra. Kan bli lika sugen och ivrig på att gå och ta en latte på favorituterestaurangen, som jag tidigare var på att ta ett glase rosé. Inget sug alls faktiskt.

Däremot har jag fått nervskador i fötterna - s.k. polyneuropati. Oklart om det är alkoholrelaterat, då det borde ha försvunnit nu när jag inte dricker längre. Det har snarare blivit sämre. Mycket sämre. Har fått en remiss till en neurolog och hoppas att de kan komma fram till en bra lösning. Polyneuropati är annars något man kan få dras med. Otroligt obehagligt - som att man går på kuddar, värker och spränger (liksom bränns) på kvällar och nätter. Svårt att sova.

Något "straff" ska man väl få ;)

Annars mår jag oförskämt bra. Ser fram emot semester som kommer tidigt i år. Åker med barnen och öluffar runt på paradisöar. Det blir dykning, snorkling, sandstränder och många roliga josdrinkar :) En kall öl kommer man att längta efter, men en a-fri fungerar lika bra.

Tacksam och stolt över att det gått/går så bra. Just nu känns det som om inget kommer att kunna ändra min avhållsamhet till alkohol. Har utsatt mig för alla möjliga tillfällen för lockelse, middagar, AWs, studentmottagningar, jobbevenemang, plågsamma familjesammankomster - men har inte haft något som helst problem att avstå. Det märkliga är att jag tidigare haft vin i kroppen varje dag under 10 års tid. Alkohol har varit en central nav i allt jag gjort tidigare.

Men igen, det kanske inte är så konstigt att jag står där jag står. Jag har hittat rätt sätt att angripa orsaken till varför jag behövde alkohol. När jag kommit underfund med det, hanterat det på ett annat sätt, så förlorade alkoholen sin roll. Det låter enkelt, men det är det ju såklart inte. Det har tagit mycket kraft och jag har varit tvungen att ta mig till mörka ställen för att konfrontera mig själv med mina demoner. Det är ingen lätt resa, men när man väl kommit till insikt, bestämt sig för att ta tag i det, vågat ta tjuren vid hornen och sedan, sakteliga känner att det hjälper - att man kommer vidare/blir starkare så är det en fantastisk känsla. Och den förut så viktiga livlinan - alkoholen - behövs inte. Har ersatts av annat.

Nu ut i solen med barnen. Ser ut att bli en härlig söndag.

Fortsätt kämpa alla kompisar! Vi är värda att må bra!

Styrkekramar

Hoppas du tog dig ur stolen. Det brukar ju inte alltid vara så lätt.
Ha det så bra nu!

Det låter med kristall klart bubbelvatten!!
Så gott och bra för själen!
Kram!

Solen och sommaren och min ovana att vara utan A.
Sambon drack öl i går och jag satt brevid, så lurigt!! Det gick bra ändå tack vare a fri öl. Idag är jag trött och förkyld :(
Men dock klarat min 6:e helg nykter.