Senaste kommentarerna i forumet

hit Krickelina, det känns i dina inlägg att du är taggad och på rätt väg! Vi är rätt lika, på så sätt att jag också snart närmar mig pension, och jag insåg att gör jag inte upp med alkoholen innan dess kommer det att gå riktigt illa när jag inte har någon press på mig att fungera på morgonen efter fylledrickandet i min ensamhet. Och nu efter 152 dagar är jag smått lycklig varje morgon jag vaknar till en ny nykter dag. Jag börjar faktiskt bli stolt över mig själv att jag väljer att vara nykter, och det kännas naturligt. I helgen var jag på stor släktmiddag med alla tillbehör, och visserligen kände jag lite sug i början på dagen, men ju längre tiden gick ju gladare blev jag att inte en droppe A slank ned. Kan se utifrån på mig själv att det hade i alla avseenden blivit sämre om jag druckit, hade inte haft roligare i något avseende. Det är verkligen bara hjärnspöken det där med det goda glaset vin, eller kalla ölen, eller god groggen. Allt är vårt inlärda sätt att få i sig drogen alkohol och bli berusade och sinnesförändrade. Blev väldigt nöjd på kvällen när jag hamnade intill en äldre dam vid bordet, och insåg att jag kunde slappna av och föra en bra diskussion om allt möjligt utan A, jag behöver det inte längre för att bli någon annan än den jag är. Jag duger bra som jag är, inser jag när jag nu sitter och skriver det här. Faan vad skönt!

Det tog mig nästan ett halvår att börja ge mig till känna här i Forumet, men nu kan jag bara lyckönska dig till att vara här. Det är underbart att när som helst kunna gå in och läsa och bli peppad av andra när det känns tungt.
Lycka till!

8 dagar är precis så bra det kan bli just nu:-) Nu för tiden, när tankar på A dyker upp, brukar jag genast tänka på nästa morgon, och hur härligt det återigen ska bli att vakna nykter och se fram emot dagen. Det är fortfarande oslagbart att få vakna nykter och känna att man lever livet på riktigt, och inte i en svettig lakanshärva av ångest. Den insikten hjälper bra nu för tiden. Som någon sagt, nykterhet är ett underskattat tillstånd!

Härligt, Fling!
Grattis till en nykter helg! Fortsätt på den inslagna vägen. Allt kan bara bli bättre.

Tack för alla glada tillrop! Jag har klarat helgen och vaknar glad och nöjd denna novembergråa måndag.
Tänker på hur det var att sluta röka för ca 30 år sedan. En närstående dog i cancer och strax därpå fick jag veta att jag var gravid. (Hade gett upp hoppet om det). Jag slutade i stort sett röka över dagen och kan sedan dess inte tänka tanken att ta ett bloss.
Sambon röker men det bekommer mig inte. Tänk om jag kunde sparka ut Göran lika definitivt. Vilken lättnad det skulle vara! Ha en bra vecka alla ni som kämpar där ute!

Jag tänkte på inlägget där du skrev att du druckit vin till middagen utan att det blev för mycket:-) Hade du något sug att fortsätta dricka då eller kände du nöjd och att du inte behövde mer?
Idag har det gått 4 dagar sen jag började skriva här och jag har under den tiden bara druckit ett glas vin. Otrolig skillnad från när jag försökt förut:) :) :) Ny vecka, nya tag, känns riktigt härligt faktiskt :)

God morgon min vän,

Hoppas att du har haft en fin helg och att du mår bra.

Stor kram till dig <3

... and by the way... om du tar upp beställningar nu på förmiddagen, så skulle jag vilja beställa en livsförbrukning av dina buteljer! Pronto!

Men det är ju helt fantastiskt... Jag saknar ord. Jag tror inte att någon som inte kravlat omkring i mörket kan fatta vad det du skriver faktiskt betyder. Men vi har kravlat - både du och jag - så därför gör det mig så oerhört glad att läsa detta. Inte bara att du sjunger inombords (!), utan att du vill leva. Leva och vara lycklig! Och att livet är ganska bra nu. Måste gråta lite nu... Livet kommer alltid att gå upp och ner, men låt oss hoppas att det aldrig någonsin går så djupt igen. Låt oss alltid vilja leva, sjunga och vara ... glada ...

Kramar i stora lass

Jag har kämpat på med sju barn senaste tio åren med honom/jag har sett allt det han upplever/bett önskat han ska göra något/nu upplever han sakerna utan alkohol i två månader/ vet inte vad jag ska säga/dags å vakna nu. Lite tjatigt tycker jag men för han nyupptäckt känsla känns skumt tycker jag

Jag sjunger inom mig som Tomas Ledin. Just nu kan jag leva. Just nu. :) Livet funkar och det mesta flyter på i en takt jag kan hänga med i. Den känslan skulle man fått buteljera och dela ut till alla som behöver, kostnadsfritt. Allt som är ovärderligt har inget pris och måste därför vara gratis. Måndagskonklusion.

Stor och varm kram tillbaka till dig. <3

men jag är på rätt väg åtminstone, det känner jag! Dels har jag sett till att inte ha vin hemma, nu har jag dock det eftersom jag drack vin i helgen och det blev kvar i flaskan. Absolut inga baginbox. Jag har sedan varit inne och läst mycket här, vilket hjälpt mig massor, att man inte är ensam. Jag har även tänkt på morgondagen, hur förbannat dumt det är att vara bakis på jobbet och att jag vill ha kvar mitt jobb och hur mycket bättre det blir att inte dricka. Trött är man ju ändå utan att vara bakis.

förlåt mig. Liksom jag förlåter andra. Och utsätt mig inte för prövning. Har sovit gott. Känner mig redo för gymet. Och skall till terapeuten i eftermiddag. 1:a gången. Men jag vet ju att det, som gäller är, att inte ta 1:a glaset a. Dock vill jag ha ett bra liv. Mitt liv blir inte bra, om jag inte får träffa barn och barnbarn. Kan man vänja sig vid det? Får jag inte fler chanser? Ja, frågorna surrar i huvudet, hur mycket jag än försöker slå bort dem...

Jag vaknade i natt av att regnet piskade mot rutorna. Jag kunde inte somna om. Diverse jobbproblem malde i huvudet. Tyvärr är det inget jag kan göra åt det mitt i natten. Ibland kan jag jobba istället för att sova. Härom natten stormade det vilket också rubbade sömnen och jag hoppades att inget allvarligt skulle blåsa sönder. Det gjorde det inte heller - bara en vindskiva som hade bräckts. Förutom min sömnlösa natt med whisky så har jag haft ett par ytterligare utan alkohol. Även det här forumet skaver en del. Det är nog bäst att inte skriva om alkohol här. Jag förstår att det provocerar och stör de som har är medberoende och de som kämpar med att inte dricka alls. Man borde kanske byta rubrik på Förändra sitt drickande.

22/10-8/11 (17 dgr): 3 nyktra dagar inkl idag, semester 4 dgr med 1-2 glas öl/vin per dag, 3 dgr med för stort intag, men inga bib -dock huvudvärk. Resterande 7 kvällar lite slentrianmässigt intag, men jag har kunnat stoppa. För mig är resultatet väldigt mycket bättre än före 18 september. Men inte helt tillfredsställande, så nu tar vi rond två, jag och min värsta fiende!

Har läst på detta forum i flera år, följt er alla. Vet att jag har ett riskbruk, dricker vin dagligen. Gör några försök att begränsa mig men....det går några dagar sedan sitter jag där med mitt djäkla glas med vin.Kanske jag denna gång lyckas, vill göra ett seriöst försök. I morgon blir min första dag. Ja kära nån hur kunde jag låta detta gå så långt. Skrev ett inlägg just här i din tråd eftersom du "leverjag" var den ända som var inloggad, har dessutom tidigare följt dig.

Du klarar det här!
Du är bra, du är du och du är fantastiskt duktig som har kommit så här långt!?

Hej Jessie
Ja, jag är mer harmonisk nu.. Dock är det ingen quick fix.. Man får jobba lite för det. Jag har sysselsatt mig, träffar mina vänner (som jag höll på att förlora när jag isolerade mig pga att jag skämdes att bjuda hem nån)
Jodå, visst kommer fjärilarna i magen och visst funderar man ibland, när man tänker tillbaks på den fina tiden.. För alkoholisten har ofta en väldigt fin person inuti.. som är kidnappad av alkoholen..
Problemet är att alkoholisten inte vill bli räddad.. Min gubbe anser inte själv att han har några som helst alkoholproblem..
Vi är inte osams, även om det givetvis var en del hårda ord och en mycket tryckt stämning när jag flyttade.. Kanske för att han någonstans inbillade sig att jag varken vågade eller klarade av det..
Ett "hotfullt beteende" som att stå och blåstirra, samtidigt som han skällde.. Jag svarade bara knapphändigt ja och nej och undvek dispyter överhuvudtaget så gott det gick (en som är berusad går för övrigt inte att resonera med..) Men aldrig handgripligheter.. mera förtäckta hot att om jag inte gjorde eller om jag gjorde vissa saker så kunde han "bli arg".. Sedan hände inte så mycket.
Andra gånger grät han och hade världens ångest.. Inte heller ovanligt, fick jag höra av sådana som själv varit både medberoende och beroende (ett sätt att försöka "kontrollera" genom att ge dåligt samvete.
Idag "umgås" vi bara när jag vet att han är någotsånär nykter (och då räknar jag inte heller lättöl och folkölskonsumtion) Fysiskt är han i sämre skick.. Han har magrat, har sämre minne och händerna darrar rejält.. Fast han verkar ha accepterat att vi separerar och han vill fortfarande inte sluta med alkohol..
Det enda som blir jobbigt, är när han får för sig att ringa i fyllan.. Numera så brukar jag stänga av telefonen vissa kvällar (skyller faktiskt på kurs..) Nej, samtalen varar sällan mer än 5 - 10 minuter, men jag får en klump i magen trots att han egentligen inte är otrevlig utan bara saggig.. Fast det finns en poäng, jag blir definitivt påmind om varför jag valde att flytta!
Så på det stora hela mår jag bra! Det finns "medberoendebitar" jag kommer att få titta närmare på, men just nu så tar jag det med ro och försöker landa..

Inte dricka helt utan SLUTA dricka helt, så klart! Skrev för fort..

Har inte varit inne några dagar här tyvärr, ursäkta sent svar!
Förstår det knappt själv längre. Började dricka igen för två år sen lite drygt. Det började med att jag spårade ur totalt och min sambo hittade mig hemma halvt borta. Och jag försökte neka att jag hade druckit. Det slutade inte så bra.. Och dagen efter insåg jag hur mycket jag skämdes och hur dåligt jag mådde över vad jag hade gjort. Och det motiverade mig. Bara en vecka efter så insåg jag att min äldsta vän hade dumpat mig, då den personen inte hade pratat med mig på flera månader och det blev helt klart. Och jag bara grät och ville köpa a. Men sa till mig själv att 'fan heller, det gör ont men du ska inte sjunka så lågt!'. Och på något sätt lärde jag mig. Jag var med på hemmafester och hade kul ändå. Var uppe sent med vänner och bakade. Men sen kom sommaren och vänner ville ha med mig ut och då sa jag till min sambo att 'jag har ju skött mig bra i ett år så ett eller två glas klarar jag'. Vilket jag gjorde. Första gången. Andra gången mer men utan att spåra. Sen gick det utför igen.
Hur långt har det gått för dig och hur mycket har din sambo märkt/hjälpt dig med pga a? Jag har också mycket stolthet/vill inte skada honom i onödan. Så därför vill jag inte berätta hur illa det har varit. Men berättade för honom i torsdags att jag har bestämt mig för att dricka helt. Åtminstone som det är nu. Och inte ett glas bara, heller. För jag känner alltid att jag vill ha mer om jag tar ett glas så då är det bättre att inte ta något glas alls.
Nej jag har också märkt att det inte verkar gå att skicka meddelanden privat här. Synd :/

Du har en fantastisk styrka! Fantastiskt bra att du lyckades slänga ut Göran igår för han kan vara riktigt enerverande och slug?

Upplever inte heller det som att du klampade på. Du uttrycker dig nyanserat, diplomatiskt och med en nypa finfin ödmjukhet. Skulle jag träffa dig i verkliga livet skulle jag med största sannolikhet tycka att du även där är en sympatisk person. :)

Gah, nu tänkte jag komma med en liten utläggning om detta med avhållsamhet och förtjänsterna med det men blev så sabla tvärtrött. Det man kanske kan ha i åtanke är att såna råd har att göra med vad som faktiskt fungerar och vad som ökar chanserna till ett gott liv.

Himmel, kan knappt hålla ögonen öppna. Natti-natti nu och kram på dig, Pelle P.

Helgen har gått över förväntan bra?
Inget vin.

Nu har det gått 8 dagar sedan jag bestämde mig för att bryta mitt destruktiva beteende att dricka vin på kvällarna.
Ett beteende som smugit sig på till att bli till en vana och ett slags beroende.
Vanan och tankemönstret är svårast att hantera även om suget sköljer över mig lite då och då.
Men varje gång en tanke på ett glas vin dyker upp så försöker jag att bryta den direkt genom att säga "nej" till mig själv och direkt göra något som distraherar mig. Det är inte lätt men det fungerar faktiskt.?
Jag kan inte tillåta att tankarna flödar fritt för då hamnar jag snart i en diskution med mig själv där jag romantiserar vinets "betydelse" och övertygar mig själv om att "ett glas vin är nog inte så farligt ändå" och det kan jag väl "unna" mig själv- och "koppla av" med?
Nej! Jag ska inte dricka något vin!

Kommer hem efter en späckad helg . Jag och barnen var bortresta. Vi ska fira farsdag. Han är bakis och stinker. Det märks på hela hans sätt att vara. Får fina presenter och blomma. Han känns inte särskilt tacksam. Visst han tackar, men inget mer. Känner mig ensam i mitt förhållande. Vi vill inte samma saker längre.

Ja festen vill fortsätta, men det är alkoholdjävulen som bjuder till dans. Suck, jag vet precis hur det är. Jag bestämmer när det är nog och motar Olle i grind med Antabus. Det funkar bra nu jämfört med tidigare försök jag gjort "att vara måttlig" och än en gång säger jag att det är tack vare er här på forumet! Ta det lugnt i veckan, Valeria-det ska jag!
Sommarkatt15