Senaste kommentarerna i forumet

Jag är säker på att du kommer hitta en fullblodskarl! Han kommer hitta dig!!!!

Det ni skriver båda är sant. Till att börja med har jag omdefinierat relationen för mig själv från särbo till nåt i stil med "vi ses när vi ses. Vi har inget gemensamt liv o ingen gemensam framtid. Vi lever i nuet". Det känns närmast sanningen. Och det är hans val att det är så, inte mitt.

Jag börjar där. Och lägger min energi på mig själv o barnen.

Du är inte kass! Och det är inte tröstlöst även om det könns så. För varje misslyckat försök så har du en ny insikt om dina triggers. I vilka sammanhang du misslyckas etc. Använd dina lärdomar in i nästa försök. Det går att bryta! Aeromagnus tycker att du ska söka hjälp och jag tror att det kan vara bra beroende på hur beroendet ser ut. Jag var för feg. Så jag har då kört nyktra perioder varvade med drickande när jag misslyckats. Har försökt kontrollera konsumtionen hemma. Det gick inte alls, jo ett tag såklart, men sen var jag där igen och värre. Men ändå rätt kontrollerat på nåt sätt. Min familj märkte väldigt lite, men jag visste ju. Så jag förlikade mig med tanken att aldrig dricka hemma och det funkade. Har under de senaste 5,5 mån haft 120 helt nyktra dagar, kanske 37 med ett par glas och sen då 6 där jag druckit för mycket. Nu är det 2 mån sen det hönde och de sista 2 mån har jag bara druckit ett-två glas när jag varit ute vid enstaka tillfällen. Jag är så lycklig för att det har gått att få stopp på drickandet, men för mig krävde det att jag ströp möjligheten att dricka hemma. Vid tidigare försök så var ambitionen att dra ner. Vet inte om du kan ta bort möjligheten att dricka? Det räddade verkligen mig. Jag var inprogrammerad att gå förbi systemet. Det fanns alltid en anledning. Inte varje dag, men alltför många särskilt på slutet. Så kör igång nu, det går att bryta. Samla nyktra dagar och lär dig av ev bakslag. Tror att skillnaden för mig denna gång var att jag inte lät bakslagen bli en ingång i nytt missbruk, utan de fick vara en engångsföreteelse. Lycka till! Du kan klara detta!

Har funderat på AA men känner mig rädd att gå dit.
Finns någon slags stödgrupp genom kommunen här vet jag, men där jobbar mina föräldrars granne så dit vågar kag inte vända mig

En måttlig helg hos särbon, det blir det automatiskt när han får bestämma A-konsumtionen....och ingen A under veckan. Tog antabus på måndag morgon. Ska hämta ut mina naltrexon i morgon. Ska resa bort under helgen och testa hur dessa funkar. Rapport följer!

Du behöver fråga dig själv vad du vill.. Jag kan bara berätta vad jag skulle göra och du kan ju läsa lite i mina trådar.. Jag lämnade min man efter en herrans massa år.. Han hade åkt dit för rattfylla (men kunde aldrig erkänna att felet låg i hans alkoholkonsumtion, utan tyckte att det var för djäkligt att han "råkat" köra bil med så mycket alkohol i blodet..)
I början var han rätt bra på att dölja hur mycket han drack, och att han drack dagligen.. Sedan invaggades jag i den kokta grodans princip (med lugna perioder emellan, då han troligen drack, fast det inte märktes speciellt mycket eftersom han utvecklat en enorm tolerans)
Men fortfarande, så ser han inte sig själv som "alkoholist" eller att han ens har problem.. Han kan stå och blåneka till att ha druckit, trots att han är full som en kastrull..
Har han hällt i sig motsvarande 2 helflaskor vin plus ett par öl, så kan han hävda att han "bara" druckit lättöl..
För min del, så tog känslorna slut för länge sedan och jag tvingade mig själv att känna efter: Vill jag fortfarande ha ett förhållande med den här mannen om han blir nykter?
Svaret blev för närvarande ett nej! Vänner, så länge han är nykter (för då är han världens trevligaste) Men ovisshet om hans nykterhet.. NEJ, jag ORKAR INTE!
Sista året, var alldeles för mycket berg och dalbana, där de "nyktra" dagarna blev allt färre och konsumtionen allt högre.. Och mannen allt otrevligare i sina fyllor..
Mitt råd måste bli, skaffa dig något eget, separera och se tiden ann.. Man måste ju inte skilja sig tvärt, utan kan ta en time-out.. Men ställ krav på total nykterhet, och var beredd att hålla det stenhårt!
kram

Sattva, när jag läser vad du skriver, så slår det mig att du har ett "medberoende-beteende" som säkert bidragit till att du själv blivit beroende.. Jag har ju själv varit där så jag vet..
Inte till hundra procent vad du gått igenom, men "dragen".. Att vara "till lags", att förminska sig själv och sina egna önskemål, samtidigt som man så gärna vill ha den där bekräftelsen och "vissheten"..
Ja, jag kan inte sätta fingret på exakt vad det är, men det drar till sig en särskild sorts män (eller människor)
Mitt råd, låter säkert som skit i dina öron, men det är att du inriktar på dig själv i första hand!
Läk dig själv! Ta reda på vem du är och vad du vill.. Då slutar du också att vara "intressant" för den här typen av människor (och du kommer att upptäcka att du inte är intresserad av dem)
Du kommer också att dra till dig människor som är på din våglängd, som respekterar och älskar dig för den du är, snarare än för vad de kan "få" av dig..
Och den här karln som behandlar dig på det här sättet.. Fimpa honom! Du är värd nåt bättre! (Det bästa!) Och det finns massor av godingar därute!

Ja jag har inte så mkt tips, är lika rådvill som du. Jag tycker det har varit hjälpsamt att läsa allas berättelser här och försöka tänka ett steg längre än vanligt när suget kommer - på hur jag egentligen kommer att nå om jag dricker, på barnen, på hur ledsamt det egentligen är att förgifta sig...

Jag har förstått det som att man går på möten och att nån av de mer rutinerade AA- deltagarna kan bli ens sponsor. Nån som har gjort alla stegen redan.

Om hans värden var sämre månaden innan behandling, så tyder det nog tyvärr på att han drack i smyg.. Sådant brukar synas på de prover som tas.. Så helt "nykter" var han kanske inte..
Har DU haft någon att prata med? Alkoholism är ju en sjukdom som faktiskt involverar hela familjen...
Har ni pratat om hur det ska bli...? Vad tycker han om fortsatt nykterhet t.ex....
Och så den stora frågan: Vad vill DU med ditt liv.. Hur vill DU att det ska se ut..?

Det är som aeromagnus skriver.. Du får vänta och se.. En del tar sådana här samtal på största allvar och ser över sitt eget beteende och tar hjälp med t.ex. sin sociala osäkerhet..
Det finns ju egentligen ingenting som är "säkert" här i livet.. Den dan kanske kommer när min fd. man inser att han måste ha hjälp och bestämmer sig för att bli nykter.. Hoppet är ju det sista som överger människan.
Men följ rådet, att prata om hur ni/han ska hantera nästa fest.. Kan du "stötta" honom på något sätt så han slipper känna sig nervös/orolig? (det kräver ju lite delaktighet av er båda..)
Önskar dig lycka till och allt gott!

Ja du kan få hjälp via vc. AA är ofta ett fint stöd.

Kanske bör du söka lite hjälp via vc?

Bra jobbat. Det svåra är att hjälpa en alkoholist som inte ser problemen och inte vill ha hjälp. Det är väldigt frustrerande.

Ja de frågor du vill ha svar på finns det inga svar att ge. Du får vänta och se tills nästa sociala tillställning. Ni kanske ska prata lite om hur han ska hantera nästa fest.

Hej.i dagsläget har jag min man på behandlingshem. Vi har varit ihop i tio år nu. Hans arbete tog tidigare tag i en behandling i öppenvården fixade ett år med detta men sista månaden var hans värden sämre. Blev så besviken det är mycket att ha på sej en press för hela familjen. I dagsläget har vi tre barn hemma en minsta gemensam. Anmälde honom för misshandel för en månad sedan första gången det eskalerade på grund av hans jädra alkoholintag. Satt ned foten direkt kommer aldrig att ske så länge jag bor här. Vet inte vad jag vill längre svårt att se honom som alkoholist å vad är jag i det hela en fru som älskar honom.. Mycket frågor vad händer nu?? Hur blir han efter detta? Fortsätter vi ja men utan alkohol han var nykter en månad innan behandling också. Svåraste jag varit med om hittils. Tack för ordet/

Ja du sätter ord på mina känslor. Smärta. Rakt av. Har upplevt en sida av honom som är ny för mig. Men som med exmaken, när han väl hade gått över en gräns, överskred han den lättare o lättare, gång efter gång. Jag är så rädd att hamna i nåt sånt igen. Denna mentala tortyr. Jag har ju visat särbon att det funkar. Han får mig tyst. Eftersom jag nu blivit "korrigerad". Och samtidigt undrar jag ju vad som fattas mig. Två män tar liknande angreppssätt mot mig. Något jag framkallar?
Ja, jag är uppvuxen som medberoende till en alkoholiserad mamma, o även pappa antar jag. Håg vet att msn som medberoende blir lite besatt av trygghet o kontroll. Veta vad som händer, vad som väntar. Ha försäkran o löften, eftersom man så ofta blivit sviken. Men man önskar dem vid fel tillfällen, för tidigt. Samtidigt kan jag faktiskt tycka att msn efter två år borde ha rätt att få diskutera en framtid....

Skall vara mer observant i fortsättningen på återfallssignaler. Idag har jag varit på kalas utan att dricka a. Kan inte förklara varför det går så lätt ibland och åt helvete en och annan gång. Men aldrig mer, säger jag idag. Nykter idag. Tack bönsyrsan för din stöttning! Kramar!

Ser att du varit aktiv i två trådar här, du beskriver att din man är på behandlingshem och det är många funderingar för dig nu i denna tuffa situation. Va bra att du tagit steget att beskriva hur du har det här för oss så vi kan ge dig stöd. Du berättar också att du anmält honom för misshandel. Många är hjälpta av att också ta kontakt med stöd utifrån när det handlar om sånt, och vill du prata kring det kan du ringa kostnadsfritt och anonymt till Kvinnofridslinjen 020-505050. Fortsätt gärna skriv och läs här.
Vänligen Rosette /Alkoholhjälpen

Du är här nu och skriver och har påbörjat en förändring av alkoholens plats i ditt liv. Starkt av dig att ha tagit alla dessa steg, du är igång nu!
Det låter som det just nu är kämpigt för dig på flera plan och framförallt just nu fysiskt. Att trappa ner på egen hand kan vara riskabelt och många är hjälpa av att vända sig till någon inom vården för att få stöd i det, man kan ringa 1177, gå till en vårdcentral eller så. Finns det något alternativ du tänker att du skulle kunna vara hjälpt av för att slippa må såhär dåligt i denna förändring du påbörjat? Vill du kan du också läsa lite här under vår faktaflik om abstinens: https://alkoholhjalpen.se/akut

Hoppas något av de här blir hjälpsamt för dig, fortsätt gärna skriva här på forumet och berätta hur det går och hur du mår, det ger oss chansen att ge dig stöd.

Vänligen
Rosette/Alkoholhjälpen

Du har varit här på forumet en tid, skriver för egen del, läser säkert en hel del och du ger stöd till andra här på forumet. Va fint av dig. Du beskriver att du vill få en förändring i livet, att du just nu mår så dåligt att du kan känna du vill kasta in handduken, samtidigt låter det som du ur den känslan hämtar krafter och sätter ner foten för att gå mot de håll du vill. Oavsett åt vilket håll och på vilket sätt det nu blir. Va bra att du använder forumet som stöd, hoppas det är hjälpsamt för dig. Vad mer tänker du kan vara hjälpsamt för dig där du befinner dig nu?

Vänligen Rosette/Alkoholhjälpen

Tack snälla för fina ord!
Just nu är jag bara ledsen. Försökte få klarhet igår över telefon vad särbon eg vill o tänker kring framtiden. Han bara gick runt ämnet o slingrade sig. Jag grävde vidare med följdfrågor på ett sätt jag inte brukar, jag är ju rädd för konflikter... Han blev säkert mer o mer pressad men fortsatte gira undan. Tillslut berusade jag upp och sa nåt i stil med " om man har ett förhållande sedan två år kan man väl veta hur man ser på det om fem år". Då lade han på i örat på mig. Har inte varit med om det sedan mitt hemska äktenskap. Jag ringde o ringde, inget svar. Skickade sms där jag först var helt undrande " vad hände?". Sedan mer o mer desperat. För mig är det så otroligt främmande att bara stänga butiken. Man gör inte så, man pratar färdigt eller ber att få återkomma o ger en tidpunkt för det.
Först i förmiddags fick jag ett sms, då hade jag bett på mina bara knän att få förlåtelse...( för vad??? Vet inte).
Sms från honom var en rad smileys med pussar. Sedan tyst. Även från mig.
Jag känner mig liten o orolig o förvirrad. Jag klarar inte såna här saker. Det var fullständigt oväntat, kunde lika väl ha varit en örfil så oväntat kom det att han lade på.

Ni kan ignorera detta inlägg, det är mest för att skriva av mig.

Vi har verkligen pratat ut om detta nu, och han har erkänt att han dricker alldeles för mkt då och då.
Han förstår att det är dags att växa upp, och sluta ta till alkohol när det kommer till sociala situationer då han blir lite osäker. Jag har också tydligt förklarat att jag vägrar leva med någon som jag inte kan lita på. Jag är ganska övertygad om att han tog till sig detta nu, och fick en rejäl tankeställare. Framförallt eftersom min pappa pratat med honom också.

Frågan är bara, hur länge kommer detta fungera? Säg att allt är bra i några år, vi skaffar barn osv, men sen kommer beteendet tillbaka. Kommer jag att ångra mig om jag "nöjer mig" med hans ord nu? Och kommer han hålla det. Det är min oro just nu.
Det är så lätt att glömma hur upprörd jag var för bara några dagar sedan, eftersom allt är precis som vanligt nu...

Tråkigt att höra. Var inte för hård mot dig själv. Se det som en lärdom, något hände som fick dig att trilla dit, kanske kan du undvika det nästa gång. Kämpa på, du fixar det! Du har allt att vinna på att forsätta vara nykter en dag i taget. Kramar till dig!

Att sluta ljuga för sig själv är befriande, även om det inte är det svaret man önskar.

Tack Rufus , ja vi får kämpa tillsammans. Hur länge var du A fri innan återfallet? Och vad var det som utlöste det?