Senaste kommentarerna i forumet

En djäkla soppa blev det. En djäkla god å smarrig en. :)

Muris. Brakfylld, ja. Jo, det känns som ett tag sen nu. Och ändå... Jag har samma önskan som du. Låt mig vilja vilja vara nykter. Det går ju så väldigt mycket bättre, och blir så mycket enklare, då. När någon trillar dit igen efter lång tid; oj, vad det berör och påverkar. Kanske är det den egna självbevarelsedriften som får sig en törn och hotas; händer det någon annan kan det även hända mig. Det blir så påtagligt, det är inte bara nåt scenario som spelas upp i fantasin, det är verkligheten. Det kan hända. Och det händer.

Låt mig alltid vilja vara alkoholfri.
Låt mig alltid vilja underhålla min nykterhet.
Låt mig alltid komma ihåg varför.

Hur går det för dig? Många nya kom in och din tråd hamnar längre och löngre ner. Nu lyfter jag upp den igen. Hoppas att du har det bra!

Och ja, det som fanns hemma är nu iaf inget problem längre kan man säga :/

Men jag ska prova igen, vill ju verkligen det, iaf varje morgon, kvällarna är värre...

Ja, kliv av, avlägsna dig, slut fred... För att citera LenaNyman. Så här kan du inte ha det. Varför testar du inte antabus en period. Bara för att rena kropp och själ så att du kan tänka riktiga tankar igen. Sen kan du välja. Gör det för fru och barn! Jag sover som du med a i kroppen och bara att sömnen får en helt annan kvalité och att drömmar får möjlighet att sortera tankarna gör att man mår bättre. Du är värd att få stopp på detta. Så gör ett nytt seriöst försök nu. Läs i din egen tråd och se hur bra du mådde. skjut inte upp detta löngre. Du klarar det.

4:e natten bakis fortfarande .... Försöker trappa ner med öl nu... Dubbelslag rädsla oro ...... Vill sluta men ångesten är så hård

Jaha, då var det dax igen. Listig, falsk och stark. Varit i helvetet några dygn. Men är på väg tillbaka. Barnen förbannade och är inte kontaktbara.
Får inte träffa barnbarn. Gråter. Skam och skuld och hela djävla registret. Bara för lite vin till maten???????Men det har ju gått förr, så jag får ju kravla mig upp igen. Och åter nykter en dag i taget. Har tagit kontakt med en terapeut, får se om det kan hjälpa mig. Också AA igen. All behandling verkar ju gå genom soc. om man inte själv vill betala 2.000:-/dygn. Ber till min högre makt, om att mina barn kan förlåta mig ännu en gång.

Det måste va ett väl grundat beslut tror ja, senast ja var på fest o blev bjuden sa jag bara "nej jag tar en vit månad" o de blev inga följdfrågor på de. Skit i vad folk ska tycka eller tänka o gör vad som känns bäst för dig. Och jag ångrar inte att jag inte drack, hade varit så onödigt. Men har en konsert om nån månad o då har ja inte bestämmt mig för om ja ska dricka eller inte, e så jävla nervös, aldrig varit på konsert nykter förr heller. Men det kanske kunde va nåt o prova.

Jo jag har först nu på senare tid börjat bli mer klar över att jag vill göra det för min egen skull, men det går inte att bortse ifrån att mina närmaste också vinner på det vilket känns nästan mer motiverande. Jag är själv uppväxt med anhöriga som haft risig hantering av alkohol och vet hur ont i magen man får av det som barn, och det vill jag aldrig utsätta mina barn för utan jag vill verkligen ta kontrollen medan tid är. Att det ens har gått så långt som det ändå har gjort hade jag nog aldrig trott om någon hade sagt det för tio år sen. På sätt och vis är det hjälpsamt att tänka att jag har sämre genetiska förutsättningar än andra och bör avhålla mig av den anledningen också. Om jag tänker så (vilket är sant) så är det lättare att argumentera mot tanken på att jag borde kunna dricka "som alla andra".

Tack för tipset Sisyfos! Har testat a-fritt rött och tyckte inte det var nåt vidare då, men får kanske prova igen. A-fritt öl funkar däremot bra, smakar helt "normalt".

Jag skulle tacksamt ta emot tips på hur ni andra hanterat sociala situationer (aw, fester, middagar etc) efter ni bestämt er för att inte dricka. Jag är rädd att jag kommer att ha svårt att tacka nej inte bara av sug utan lika mycket av feghet

Ja, jag vet att många här på forumet inte tycker att a-fritt är bra, men för mig funkar det. Gott? inte i närheten av rött vin. Det vita är bättre. Men för mig funkar det att ersätta med och på så vis ändå få känslan av avslappning. Jag har väl känt att jag inte orkade bekämpa både a-beroende o beteende samtidigt. Och för mig triggar det inte suget. Jag är just nu inte heller orolig för att ersätta det med a-vin.

Tack för hälsningen.

Önskar inget hellre än att jag hurtigt kunde säga att jag är på gång och mår bra igen.
Men, så är inte fallet. :(
Känns som om att jag är en bra bit på väg att dricka ikapp allt jag inte kunde dricka under den långa period jag inte drack.
Några nyktra dagar här & där blir det, men längtar hela tiden efter ruset. Eller, längtar är kanske fel ord? Ett ständigt sug kanske är en bättre beskrivning.
Tanken att sluta igen finns där, men är alldeles för svag.
Men, men, hoppas hitta tillbaka igen. Vet bara inte hur jag ska finna styrkan.

Ha det gott. //Buzzz

Japp tristessen va definitivt en stor anledning till varför ja drack, man sitter i sin lilla cell mellan 4 väggar alldeles för mycket. När man dricker blir man iallafall kreativ o timmarna flyger iväg, man pratar me folk man aldrig snackar me annars.

Ett långsamt självmord i mitt fall, tack för ditt stöd. Känns skönt att kaputilera och erkänna att jag måste välja livet eller alkoholen.. Och att jag inte klarar att förena dom.

..inte det enklaste Chris men Jag tror att om man kan fylla sitt liv med en massa andra saker såsom intressen,familj,träning osv så har man större chans att lyckas. Vidare så är det viktigt att bli påmind för att inte halka tillbaka i gamla hjulspår. AA är ett bra forum för detta och även för att bli förstådd och accepterad.

Någon som vet om man kan få hjälp genom vårdcentralen eller så?

Ett långsamt självmord i mitt fall, tack för ditt stöd. Känns skönt att kaputilera och erkänna att jag måste välja livet eller alkoholen.. Och att jag inte klarar att förena dom.

Tjoho! Det går ju bra det här, inte lätt alltid men det går bra. Kan sakna alkoholens effekter...särskilt i stressiga jobbperioder, men det var ett bra tag sedan jag saknade smaken. Ibland tror jag att jag också druckit för att jag haft tråkigt, blir lättare uttråkad nu och det är en utmaning att hålla mig sysselsatt. En del har reagerat lite trist, och inte direkt uppmuntrat mig. Kommentarer som att: ja, så kan man ju också göra, eller ok, men till sommaren då dricker du väl igen?
Men alla fördelar! Piggare, sover bättre, mindre oro, gladare, tappat några kilon, frihetskänsla, mer närvaro...

Att bedöva hjärnan är ju i princip som att tillfälligt göra slut på sitt liv. Sen tror man att man har en chans igen, och igen! Tillslut får man inga fler chanser. Försök att hitta något bra i livet, något värt att kämpa för! Du kan inte bara ge upp! Vet egentligen inte vad för råd jag ska ge, vet bara att allt är en berg och dalbana. Försök hålla dig kvar när det går bra. Och fortsätt kämpa. Lite till.

Campral dämpar sug och när man dricker får man inte ruset

Som etanoldrift skriver. Alla som dricker eller har druckit i smyg har ett utvecklat missbruk. Jag höll själv på med smygdrickande från och till i många år. Lovade även jag dyrt o heligt att det aldrig skulle upprepas. Vilket det såklart gjorde. Jag hade också ett beteende väldigt likt din kille. Drack inte så ofta men då jag drack så var det alltid för mycket och oftast en del i smyg. Mitt råd är att du ska vara försiktig och att verkligen få honom att förstå att du lämnar honom om han inte slutar med smygandet. Själv håll jag på med smygandet och bortförklaringarna i säkert 15 år från och till. Hoppas inte ni behöver gå igenom samma sak som vi och då givetvis min fru behövde göra. Nu är det slut på smygandet och även all form av alkoholintag för min del och vårt förhållande är bättre än någonsin. Håller mina tummar att din kille är "smartare" än jag var och tar tag i sig själv i tid. Ville bara dela med mig av min dåligs erfarenhet av framförallt smygdrickande. Lycka till!

Totalt sluta bedöva hjärnan skall det vara

Ja varför är man tillbaka ,,Halvåret gjorde att jag fick mod och tänkte att det gick att dricka . Men jag använder Alkoholen som både straff och belöning. Och när jag mår dåligt så tar jag till flaskan/ i mitt fall vin,, sprit la jag ner för länge sedan i ett försök att vinna över "kompisen" men nu tar den mer än den ger,, och jag måste inse att jag inte klarar måttlighet,, jag vill bli full,, och när jag blir full blir jag en idiot. Sorgligt att vara kiddnapad av något som man vet skadar sig själv och närstående. Hur många gånger har jag inte sagt att idag skall jag inte dricka för mycket... Men denna gång tänker jag inte klandra mig själv,, det har jag gjort så det räcker.. Önskat mig död så många gånger av ångesten. Som sagt baginbox är slut,, faktum är att jag tänker se hur länge jag klarar att totalt bedövamin hjärna,, fast tanken kommer ,, bara en sista gång

Köp aldrig hem mer än du vid dina sinnes fulla bruk anser är rimligt (ej gör dig full). Önskar att bib:en aldrig blivit uppfunnen!

Om du vill och tror att du någon gång ska kunna besegra det där monstret (a), så finns det hopp. Depression kan orsakas av så många saker, men att alkohol GÖR dig dubbelt upp deprimerad är ett faktum. Att du haft ett nyktert halvår måste väl ha gett dig ett perspektiv på drickandet? Superduktigt! Varför är du då tillbaka i skiten? Vet ju hur det fungerar, men jag menar varför? Finns det en särskild anledning, eller är det helt enkelt beroendet som ställer till det för dig? Själv hade jag en förhoppning för ca ett halvår sedan att aldrig någonsin mer dricka en droppe. Så blev det ju inte riktigt, men en hel del bättre har det blivit. Var själv i ett svårt beroende, men har vandrat genom olika hjälpinstanser; beroendecentrum, möten på AA och har hemmaboende barn som är till hjälp genom att finnas där. När jag känner ett enormt sug, tänker jag alltid att jag måste kunna se mig själv i spegeln efteråt. Någon gång kanske det blir en 3,5:a och en annan en halvflaska vin. Låter så duktig nu. Det är jag allt annat än, men det vet jag. Jag räknar vita dagar, inte i en följd. Har gjort bort mig tusen gånger, men hoppas fortfarande på att kunna bli "normal" någon gång.

Tack Bönsyrsan.