Senaste kommentarerna i forumet

Det låter som du är en riktigt bra mamma! Du tänker på konsekvenserna och funderar mycket runt dina tre glas, som egentligen skulle varit ett.
Du vet att dina barn inte ska ha det som du haft det .
Jag vet inte varför du just stannar vid tre glas, varför inte fyra eller fem?
Det beror väl på att då har du nått den där goa effekten som du söker, och sen är det bra med det? Jag tror absolut du kan finna den där känslan av avslappning och bomull inombords utan vinet. Det tar tid att vänja sig av med det, men du får söka annan njutning som inte gör att du mår dåligt.
Själv har jag slutat och börjat under många års tid och jag kan inte ta ett glas eller en öl, det går inte. Inte heller tre funkar för mig.

Mina tankar runt alkohol finns där hela tiden men de bleknar mer o mer ju längre man håller upp.
6 veckor för mig snart och tankarna finns på lite annat än alkohol för varje dag som går och det är underbart.
Sedan att jag är en rastlös och högpresterande person gör det inte lättare.

Jag tror Jonna att om du funderar över om du har problem eller inte så har du nog allaredan utvecklat ett dryckesproblem.
Det tar förvisso relativt lång tid innan det blir riktigt illa för många människor, men till slut sitter man där och undrar vad som skedde?
Sen kan man alltid försöka ändra sina vanor och lyckas gott med det, men på det stora hela är det nog fint om du lägger ner det där första glaset ett tag och inte mår dåligt för att
du är seg o grinig dagen efter.
Det är helt klart att slösa på dig själv och dina barn.
Lycka till Jonna och varmt välkommen hit!

Kramar LillPer

Noll svar, på ett dygn, kul forum detta var, nä nu drar jag med sambon på krogen istället!

Ju längre tid man är utan alkohol så börjar tankarna snurra runt viktigare saker, roligare tankar, mer hopp.
38 dagar utan alkohol och jag saknar det bara ibland vid vissa små tillfällen. Jag slutar alltid dricka då det är som svårast. Semester, resa, grillning, restaurang och vänner som bjuder hem. Det gör det kanske inte lättare, men då blir hösten lättare om jag klarar mig.
Fast å andra sidan är det så fullt av andra riktiga glädjeämnen på sommaren istället, så det kanske jämnar ut sig?
För mig är det inget svårt att motstå om jag vet att jag bara får dricka lite. Grejen är att jag vill ha obegränsat om det ska vara nåt att ha.
Med den inställningen är det lätt att tacka nej, för jag vet alltid vart det barkar då.

Att tankarna förändras är helt klart. Jag har svårt att se mig själv hålla på som jag gjort. Jag frågar mig vad jag tänkt alla de gånger jag blivit full. Till vilken nytta, och VARFÖR?
Visst, beroendet slår till när jag väl sätter igång, men varför?
Hur är det möjligt?
All den energi och den logistik det är runt alkoholen.
Jag lägger just nu min energi på träning, familj, hemfix o renovering, smider planer om framtiden.
Svårt för mig att vara lagom, det är inte jag helt enkelt och det accepterar jag!
Jag gillar det och lever med det varje dag.
Ibland är det dock tungt med alla tvära kast i mitt mentala rum att vara LillPer.
Prestation betyder tyvärr allt för mycket för mig. Helt ok då jag levererar för då mår jag kanon.
Men att alltid behöva göra det för att må bra är ibland så pressande. Jag vill ibland vara nöjd med att vara en medelmåtta.
Kan nog komma dit framöver tror jag.
Just idag är jag stark och mår bra. Så kommer det fortsätta framöver hoppas jag.

Kramar från LP

Hjälp

Har min första dag utan två-tre flaskor vin på 5 veckor. Svettas som en gris och mår urkasst. Kan någon berätta för mig hur lång tid man mår dåligt?

Så bra jag är som inte har druckit någon alkohol nu på 19 dagar och många fler ska det bli. Fortfarande går det alldeles utmärkt och jag har inte känt av något sug alls. Kanske har jag äntligen insett att det finns bara en väg att gå för mig och det är helt utan alkohol. Dessutom har jag ju börjat träna och vill ju inte förstöra det som jag vinner på där. Berättar för så många som möjligt att jag har tagit en period helt utan alkohol och oftast säger jag att det beror på att jag druckit för mycket och måste hålla igen för att kunna gå ner i vikt. Eftersom jag har en stor övervikt, så är det ingen som säger emot mig. Jag låtsas som om det bara är tillfälligt och att jag framåt hösten ska börja dricka igen. Men det vet jag ju att jag inte ska, bara som jag säger för att lugna alla andra. Haha, tänk att folk känner sig så stressade om man säger att man slutat för gott?

ni ha :-)) Nu känner jag mig inte såååå tappad bakom vagnen ändå :-)) Som vanligt är jag inte ensam om problemen oavsett det rör alkohol eller forumkunskap !!

Som Berra säger så blir det helfel i uppdateringen för jag hamnar ju mitt i en tråd som jag skrev förut och blir helt vilse. Redigeringen som Mulletanten efterlyser finns inte av anledningen att det inte ska vara lätta att ändra pga efterföljande kommentarer som kan bli lite konstiga !?

Helt klart har detta stört mitt deltagande i forumet när jag inte fixar att läsa på ett bra sätt. Tyvärr.
Jag skickar en länk från min tråd med era inlägg till Magnus nu.

Det är ju detta du vill och nu är det tid för förändring. Du ska få leva det liv du vill. Håller med mt att du måste ta ansvar för var ni ska flytta och din dotter kommer att förstå varför ni behövde ta detta steg. Hon är såklart ledsen och försöker vara med och påverka det hon kan kontrollera... Många har tipsat om http://www.al-anon.se för stöd. Kanske kan det vara något? Håll fokus på var du vill! Det praktiska kommer att lösa sig.

Kram!

Idag har jag inte druckit för mycket. Måste övervinna problemet. Kul att du lyckades!

Du är en klippa här!! Du skriver mycket tänkvärt sim får mig att tänka efter.
Jag kan inte få honom att sluta och jag vill ändå inte vara kvar.
Jag har aldrig varit så nära ett uppbrott som jag är nu.
Jag har inte sökt hjälp förut , bara pratat med kuratorn. Ja jag känner verkligen att jag skulle behöva ha stöd av någon vuxen så jag inte trillar dit igen. Vart vänder jag mig för att få bäst hjälp ?
Min dotter har mycket synpunkter på bostad och när det är dags osv.
Jag har lyssnat väldigt mycket på henne eftersom hon har mått så dåligt och jag vill inte göra det värre igen.
Min sambo säger att han inte förstår hur det ska fungera ekonomiskt och jag är ju inte alls insatt i våran ekonomi!!
Det måste gå!! Nu har jag velat i så många år, det är dags nu, jag känner det!!
Kramar

Tack Jan!! Blir glad av ditt svar!
Hade sug men inte så mkt. Det var värre när jag sökte hjälp för första gången för då hade jag druckit mer o under längre tid. Då var det mer jobbigt fysiskt.
Denna gång hade jag inte klarat det utan antabus då det är semester o umgänget går ut på middagar o vin... Men det är en konstig känsla som jag inte haft tidigare när jag avstått från att dricka A. Då har jag lyckats på egen hand. Nu har jag förvisso tagit steget att ta antabus men vill gärna sitta med ett glas vin o har sug....Tänkte i morse att jag mår så mkt bättre än för 1 v sedan o att jag är så nöjd med att jag började m antabus så jag bröt trenden!

Var det svårt de första dagarna? Är rädd för abstinens själv. Tycker du är duktig, väldigt duktig!

Inne på 6:e dagen m Antabus o det känns bra! Fått mer energi o fixar o donar på tomten.
När jag slutar med A får jag överskottsenergi. Bra tycker säkert vissa men det svåra är att hantera den. A gör att den lägger sig o därmed rastlösheten. ... Igår tog jag en joggingtur, var bara tvungen att få ut allt ur kroppen, måste bli helt dj... slut för att må bra igen o återställa "balansen". Kändes jättebra när jag kom hem, o heeelt slut i kroppen (för otränad för detta....)
Känner ngn igen sig?

Tack för din kommentar, den värmer!
Ja, nu under semester är det extra svårt!
Jag hoppas du får en fin semester o att suget inte blir för stort.
Hörs!

Hur ska man dra ner på sitt drickande? Dricker för mycket...

Svarta moln på himlen här idag. Men sinnet känns ljust. Lugnt här inne men många är väl på semester. Har bara varit
över stugan över en dag och kollat upp att den står kvar. Kan inte ännu sova över för att den är så förknippad med A.
Är jag feg, ja det är jag men inte denna sommar. Det hemskaste som skulle kunna hända är ett återfall. Tänker på vad
Santorino skrev att det var så svårt att komma igen. Och det vet jag ju av egen erfarenhet. När jag läser vad Berra skriver
om festen blir jag illamående. Så där har jag betett mig och lullat omkring och vetat allt bäst.
Nu är jag mest en betraktare och det är ganska intressant. Ser vad som händer med människor som dricker för mycket.
Många ggr. ingen vacker syn, och allt ältande. Vet att jag är obekväm för dom, så därför är det inte ofta jag är med.
Känslan att själv få bestämma över sitt liv, att inte vara alkoholens slav är väldigt befriande. Om bara fler kunde acceptera
detta, men det är att begära för mycket. Tyckte ju själv innan att dom som inte drack var tråkmånsar innan dom ens hade
öppnat munnen. Så tror jag att folk ser mig. Men nu skiter jag i det, huvudsaken är att jag mår bra och vill leva nykter.
Mannen nykter i ett par veckor och det är bra jobbat.
Fin dag till alla
Konstnären

Tack Berra för att du finns kvar här. Du hjälper mig otroligt med att bara se fördelar utan A. Jag blir helt mållös när jag
läser dina inlägg, sitter tyst och funderar på dina ord, dom kommer rakt från ditt hjärta.
Konstnären

- jag som följt dig länge ser skillnaden. I början av mitt forumliv levde du i ångest över ditt jobb: fredagsfrid och måndagsångest (eller kanske var det söndagsångest) inför arbetsveckan. Redan då kom ofta förslaget att du borde ge ut en bok, du når fram till så många. Så fint att du finns kvar här och delar med dig. En levande, belysande motkraft till det falska förgyllandet av alkoholens fördelar och glädje. Kram / mt

Ullabulla att söka dig hit. Forum är en guldgruva (har jag skrivit hundratals gånger) där man kan vrida och vända på sin funderingar. Det hjälper en att hitta sin väg. Här finns människor som vet vad det handlar om - från sin/min egen insida. Håll taget! / mt

är en mycket stark faktor i familjesjukdomen alkoholism. Det har jag lärt mig och det tycker mig se och höra gång på gång. Din man ser inte och vill inte se och du kan inte vare sig hjälpa honom eller tvinga honom till det. Kanske han möter sin situation när du har lämnat och han inte kan blunda för det - för att du inte finns där. Du är den som måste välja nu även om det är svårt, så svårt. Minns inte om du sökt hjälp, gör det annars så att du har en vuxen att prata med. Jag har för mig att dottern, i det närmast vuxen, hade synpunkter/önskemål om hur ni skulle bo - det måste du bestämma, var det är möjligt, praktiskt och ekonomiskt. Fundera gärna över din avslutande rad här ovan... det är du som måste ta beslutet i din hand. Den här gången, Izzy, går det vägen, om du vill, om du handlar, om du står fast vid ditt beslut! Du klarar det! / mt

Det stämmer, jag brukar se dig ofta inloggad längst ner som aktiv användare, men mycket sällan dina kommentarer.
Tackar allra ödmjukast för att du ville vädra några rader hos mig, det värmer...
Ibland, eller t.om ofta brukar jag fundera på om mina romaner/krönikor verkligen spelar någon roll, eller kanske mer har spelat ut sin roll för er andra.
Det finns få som fortsätter att berätta om fördelarna även efter en lång tid efter sitt aktiva val att inte dricka, jag gör det i min enfald.
Det som skiljer mig nu mot då, är att jag har sadlat om till en "observatör" och skildrar det som jag ser och känner.
En väldigt viktigt del i mitt egna välmående, att förstå varför jag mår som jag gör.
När jag drack tänkte på i stort sett...ingenting, lät bara livet dras med som det gjorde, tänkte aldrig på varför det blev som det blev.
Idag har förståelsen ökat för varför jag känner som jag känner, en ökad medvetenhet, en livsinsikt, inte bara att sluta dricka alkoholen.

Det började med att jag slutade...dricka alkoholen, livet kom ifatt mig och jag tvingades ta hand om det.
En livsomvändning som fortsätter, och det bara rullar på, tidigare tog man allt för givet, feed me!

Idag har jag en ökad livslust och en nyfikenhet på livet, har släppt på tyglarna av vad som förväntas av mig, och har istället börjat fråga mig, varför?

Hörde på riksradion program tre i Söndags på hemvägen i bilen om en ung kille (runt 25 år?) som aldrig hade smakat alkohol,
men trots det hängde med på alla studentflak och fester, han råkade också ut för samma frågor och bemötande som jag.
Det roliga var att han vände på det, gick till motattack och ställde frågorna varför har du valt att dricka?
Reaktionerna blev faktiskt riktigt intressanta, de såg inte det konstiga i att dricka, men det konstiga i att inte dricka.
När det normala är onormalt, vad är då det normala, varför faller vi alla för en sorts grupptryck som inte kanske alla gillar?
Skulle vi alla kapa av oss ena benet om vi kom till ett land där alla andra gick med proteser, nej knappast.
Men att kidnappa hjärnan i ett felaktigt tankemönster går tydligen väldigt bra, eller?

Man ska inte göra som alla andra bara för att passa in, man ska gör det som passar in på en själv.
Man kommer en dag att ångra att man inte följde sina egna spår, utan valde att passa in i ett sorts mönster.
Pionjärer har alltid folk sett upp till, inte den som följer den grå massan, att våga stå för det man tror på.
Jag tror inte på alkoholen längre, den har ljugit för mig tillräckligt länge, och ljuger för mina vänner fortfarande, men det är upp till dem att upptäcka.
Jag rår om mitt egna hus, det är så långt min makt sträcker sig, vill grannen ha det sopat framför egen dörr, kan jag visa dem var kvasten står.

Berra

Måste bara säga det.Du ger oss alla som kämpar en otrolig massa inspiration att hålla oss nyktra. Skriver sällan men läser allt här. Har följt dig sen du började här för tre år sedan och har läst varenda rad du skrivit. För mig är du en förebild, du är bättre än både antabus o andra mediciner hoppas verkligen du fortsätter med dina berättelser från det nyktra livet. Framförallt dina tankar kring alkoholen, jag tror själv att det sitter i vårt sätt att tänka om man skall klara av nykterheten Rätt tankesätt=nykterhet Felaktigt tankesätt=återfall.

Måste ge dig cred tillbaka, de är få som ger helheten i sina berättelser, och där man får god story i återgäld, det ger du,
Därför tycker jag att dina inlägg är mycket läsvärda och givande, tack ska du ha, du är också en stor tillgång på forumet.

Åter till min rullande livsstory, femtioårskalaset under gårdagen...
Vi var fem par som inte hade träffats förut, samlade på deras sommarställe med tema på campingoutfit.
Jagade som en galning efter rekvisita, så framför mig en sekvens ur filmen Macken där de sjunger "...man ska ha husvagn..."
Precis så skulle vi se ut, likadana klarblå gympadräkter med vita revärer, en ful solhatt (potta?) på skallen, med det gick inte att uppbringa på en enda secondhandbutik i våra områden.

Det började bra med att lära känna varandra, vi turades om att basta ihop, tjejerna för sig, och sedan karlarna efteråt.
Mycket karlakarlsnack som det brukar när man går runt gröten som en het katt.
Grabbarna drog några bira i bastun, så gjorde även jag men med 0,5%.
När vi var klara så var brudarna redan packade och klara i stugan, de dansade för fullt med rödvinet skvalpandes i ett plastglas.
Sedan började det...
En kvinna blev för full så hon leddes av de andra runt stugan ett par varv i ett försök att få henne nyktrare, hennes man grinade till och satt och morrade över att hon inte kunde sköta sitt drickande, själv slutade han nästan att dricka för att kunna ha kontrollen över henne.
Min fru blev packad hon också, lite zombievarning på henne som bara glider runt med ett fånigt smil på läpparna.
En kvinna blev mer eller mindre elak, kallade karlarna för bihang och menade att de inte var värda ett skit, de var bara tjejerna som räknades.
När vi skulle gå igenom svaren på frågesporten kunde hon inte acceptera facit, utan vill ändra på svaren, stora protester uppstod, det blev nästan hotfullt.
Likadant vid femkampen, hon kunde inte acceptera spelreglerna utan skulle ändra och domdera, hon påstod att hon var en vinnarskalle.
Jag skulle vilja påstå att hon var en bråkmakarskalle istället, allt hon gjorde var att skrika och att opponera sig hela tiden, det blev till att avbryta lekarna när det blev en massa oliktänkande runt hur det skulle gå till, de blev ingen femkamp, det blev en tvekamp istället med två lekar under ständig meningsskiljaktighet.
Jag kunde inte med denna vräkiga kvinna, hon tog plats och förstörde stämningen, vid ett par tillfällen lackade hon till och blev aggressiv och klappade till sin man i bakhuvudet med öppen handflata, så det är inte bara män som blir helt uppenbart dumma i huvudet av spriten heller.

En snubbe som sade till en början att han skulle börja med rödvin och sedan gå över till ölen vid middagen glömde bort vad han hade lovat,
Han blev snorfull och såg ut som någon som hade ett CP-anfall, flängde med armarna, kunde inte prata sammanhängande, välte ner saker, ramlade omkull,
Gick i slowmotion med böjda knän under hela kvällen med basebollkepsen bakochfram, juckade med partytältets ena ben på dansgolvet så det höll på att braka sönder.
Snygg?, nej knappast, inte ens roligt att se på bara så förbannat förutsägbart och egennedvärderande, tragiskt på något sätt.
Och mitt uppe i alltihopa sitter jag, helt nykter, ser cirkusen och pajasarna håller igång.
Jo jag vet, jag känner mig så väldigt ensam ibland, mentalt när aporna håller hus.
Låter dem hållas, går runt i mörkret och inspekterar ägorna, röker lite och som vanligt, tittar på stjärnorna, mina ledsagare i livet.

Dagen efter är naturligtvis lite moloken, ingen större roffande på frukostbordet, mest kaffe.
Frugan inspekterar vindjackan som har en märklig smutsrand på ryggen, hon måste ha vurpat när hon satt och pinkade på natten, ingenting hon minns.
I bilen hem upptäcker hon stora blålila blåmärken överallt på kroppen, jag ser på henne att hon inte heller vet hur de har uppkommit,
Ser igenkännande i hennes ansikte ett välbekant oroligt kännetecken, hon börjar få panik och ångest över att inte veta allt vad som hände under gårdagen.
Jag lutar mig tillbaka emot nackkudden i förarsätet, ler inombords och tänker jaja där kommer det, den välbekanta ångesten...
Men den är inte min, jag kör säkert bakom ratten och bara hoppas på att farbror blå ska stoppa mig de 20 milen hem, inte för fortkörning men för en nykterhetskontroll.

Jag har kontrollen, jag mår bra för att jag inte låter mig luras av alkoholdimmorna, står stadigt på jorden även när det blåser kraftigt.
Den här helgen en vinnare, precis som alla de andra helgerna, så länge jag håller mig nykter...

Berra

Ja jag tycker att det är svårt att behålla det sunda förnuftet i verkligheten.På papperet går det bra.Jag har tidigare levt i en riktigt dålig relation(ej med alkohol) och vet skillnaden mellan att vara hotad utsatt och kränkt som så många härinne på forumet blivit och är.Min exsambo har inte betett sig illa annat än i fyllan då han blivit fyllevrång de sista åren.Han har varit en bra man på många sätt.
Men han har alltid haft dålig koll på alkoholen och heller aldrig tagit till sig problemet och hur det skadat relationen och oss båda.Samtidigt så sitter jag nu här ensam i båten och saknar och längtar.Efter han som person,trots djup depression och fortsatt brist på insikt.

Han har ju i alla fall förstånd att hålla distansen.Fick jag bestämma så skulle vi redan prova på att träffas lite osv.Mycket klyftigt.Han har heller inte alls gett såna signaler om att vi ska ha en relation igen,kanske till hösten har han sagt.Först måste han få fokusera på sitt eget mående som just nu är uselt.Han mår inte alls bättre än innan vi separerade som han nog själv trodde att han skulle göra.Jag läser också i hans ögon saknad som jag känner,men han är förståndig nog att inget säga.Trots brist på impulskontroll håller jag faktiskt också käften.Men det är i detta känslosvammel jag befinner mig i just nu.Från att ha varit superstark fokuserad och förstått att det här är den enda lösningen så försöker jag hitta svaga punkter i det resonemanget.
Men jag lyckas inget vidare och tur är väl det :)
En liten pyttebit i taget återerövrar jag mig själv och mitt liv.Men det går långsamt och det haltar ordentligt vissa dagar.

Hej, det e intressant det där, hönan, äget, ångesten, alkoholen.
För mig personligen varvdet min ångest som började och därför dricker jag för mycket.
Det tuffa för såna som mig är att först sluta med alkohol, men sen också tampas med ångesten helt nykter, vilket faktiskt är ett helvete,
Aja, lycka till allihopa

Skriver

ja skriver det här pga att jag ser vad han gör, jag inser att han kan inte ändra sig...

prata med han nyss, han sitter på ett ställe där han får bli serverad... han hade drukit... det är bara en vecka sen...

det som är bra för mig är att nu ser jag hans dåliga ansvar, utan att jag blir inblandad. Jag sa inget. Frågade inte nåt...
jag glider ifrån, o han hade chanser att kunna förändras... en sa till mig att han vet o har kunnat gjort nåt, men nu ser jag va han går för....

lite känns det i mig, det där att det känns som jag inte är värd att satsa på... o lite att jag släpper taget, ansvaret, inge bråk o tjaffs nu... de blir tomt, men också en ny frihet