Senaste kommentarerna i forumet

Har du försökt låta bli att dricka varje kväll? Jag tänker att om det är så att man inte utan vidare kan avstå, så kan det vara läge att fundera på hur man har det. Jag dricker oftast inte heller oerhörda mängder, men det tar upp mycket tankekraft att längta till att få dricka nästa gång eller att planera för hur jag ska få tag på det jag ska dricka. Vet jag att jag inte kommer att få dricka blir jag rastlös och vresig och på allmänt dåligt humör. Det fick mig att vilja sluta, för jag vill inte att livet ska handla om och vara påverkat av alkohol så mycket.

Så är det för mig, och jag har just börjat vara nykter. Du vet bäst själv hur det är för dig, men att du är här kanske säger nåt om att du inte är helt tillfreds med ditt användande av alkohol.

Måndagmorgonen ..... Rädd för ångesten .... Den står å lurar på mig ... Men jag tar små klunkar vodka för å balansera ..... Jag vet att detta är fel... Men jag blandar inte tabeletter o sprit..... Jag är 43 å ingen 20 åring......
Min sambo kommer snart göra slut med mig.... Mitt liv känns tråkigt ... Ändå har jag allt,...vad händer :((((((( deprimerad , ångest , trött.....,,, nu kommer jag trappa ner... Om jag överlever .... Sen när jag börjar må bra ca 3 dagAr då börjar dubbelslagen på hjärtat sen .... Ja... Ni vet .. En styrke dryck

Kära vän,

Hur går det för dig? Hur mår du? Ventilera gärna - oavsett hur det är. Du vet att det hjälper att skriva. Vet du, du kanske ska läsa igenom båda dina trådar från början?

Det är galet vilket grepp alkoholdjävulen har om oss. Vilken stark motståndare... Jag tänker också på det (enda) AA-möte som jag varit på. Där satt en man som varit nykter i 7 eller 8 år. Jag minns inte helt. Men som en dag tänkte att han nog kunde prova lite igen. Ja, det gick ju inte så bra förstås. Tänker också på att din beskrivning av händelseförloppet, och andras berättelser här på forumet, är väldigt väldigt lika. Det har gått en tid, man är ganska nöjd med nykterheten - dvs man har insett alla fördelar. Trots det saknar man den där romantiserade bilden av hur mysigt det är med ett glas vin (eller liknade). Samtidigt som man tänker att jag klarar nog det här nu. Sedan går det ganska bra första tiden. Det går att hålla sig till någon form av "normaldrickande" - vad nu det är. Men därefter händer ofta något... konsumtionen ökar kraftigt igen, gärna till mer än innan och hjärnan blir mer eller mindre besatt av alkoholen. Inte bara att man är tillbaka på ruta ett, man går till rutan minus tre i sitt drickande.

Den fördelen du har den här gången är att du VET att du klarar av att vara nykter. Du VET att det går. Du VET att du mår bättre utan alkoholen. Dessutom VET du nu (om du inte gjorde det tidigare) att det här - aldrig - mer kommer att funka. Förlåt, att jag säger - men det är bara att acceptera att det är så. Jag tror att det inte är helt ovanligt att man efter något/några år faktiskt börjar fundera. Är det verkligen inte möjligt att ta ett glas? Är det så att jag faktiskt aldrig mer kan dricka? Det gör jag också i perioder. Tänker att nu borde det väl vara lugnt, som om hjärnan glömt. Men hjärnan verkar uppenbarligen inte glömma. Det är bara vi själva som gör det...

Jag tänker på den här "besattheten" som du skriver om. När vinet blir allt. Jag tror att det skulle bli så för mig också. Jag har försökt tänka mig in i hur det skulle vara om jag väljer att dricka igen. Jag kan redan där och då känna att det skulle gå mig ur händerna ganska snabbt. Jag får bilder av hur jag häller i min alkohol, hur jag börjar tänka på vin igen, hur jag börjar planera, hur jag kommer se till att få dricka så ofta som möjligt... Jag är helt säker på att jag skulle leva på lånad tid så fort jag väljer att korka upp igen...

Du kommer klara det här vännen. Du har gjort det förut och nu är det bara att kavla upp ärmarna. Kasta ångesten på soptippen - den är bara kontraproduktiv - och plocka fram ditt jävlar-anamma (för det har du). Jag finns här och jag tror på dig.

Styrkekramar

Exet håller sig nu på sin kant.
Det kommer något litet lockrop här och där, men jag tror i grunden att han kanske är på gång med sitt nya och vad jag inbillar mig nyktra liv.
Om det är sant eller inte vet jag inte.
Själv mår jag förhållandevis bra och känner att jag själv med mina egna behov och önskningar får ta större plats.

I min nya relation så är jag också duktigare på att vara tydlig även om jag ibland är alltför mån om att fylla anda människors behov.Jag försöker ge akt på det och när jag märker det backa till min ringhörna.
Jag har nu med en helt ny typ av man att göra.
En i grunden stabil människa som är tydlig med gränser och behov och tar ansvar för dom.
Han är inte lika mån om att vara till lags som mitt ex var.Han var också i grunden en medberoendepersonlighet precis som jag.
Ville alltid göra andra människor nöjda och hade lite önskningar för egen del.
Han var alltså inte alls den superegoist som många beskriver sina drickande partners.

Sista året var han visserligen sån,då han var helt i alkoholens våld.
Men inte alls de övriga nästan 20 åren vi levde tillsammans.

Jag försöker skapa egen tid trots denna nya intensiva relation jag lever i.
Den slukar delvis mig levande då känslorna är så starka från båda håll.
Men någon liten del av förståndet behålls på en lite mer avvaktande planhalva så att jag klarar att se på vad som händer med mig och mitt själsliv i denna intensiva nya period i mitt liv.

Sammanfattningsvis så har jag i denna relation bättre kontroll på mig själv och kan också tydligare staka ut vad jag förväntar mig och behöver för att må bra.Jag hoppas att förståndet fortsätter sitta på plats.
Lycka till alla ni därute, bygg på er själva och skapa egna rum i det elände som det ofta är att leva med en aktiv missbrukare.
De egna rummen kan så småningom ge er kraft att förändra er livssituatíon till det bättre.
Åtminstone tydliggör det vem ni är både inför er själva och er partner så att kanske förändringar kan ske inne i relationen som gör er båda gott.

Jag håller tummarna och önskar er all lycka till!
Det blir säkert inte lätt alla gånger, men någonstans så känns det som det finns en reell chans.. Ta den!
Kram

På a fronten intet nytt. En vit helg har passerat och jag traskar på på den nya vägen. Ska inte ljuga och säga att det är helt självklart än. Fortsätter därmed att skriva här även om inget dramatiskt skett. Denna vecka är det höstlov. Önskar att jag kunde vara ledig. Skulle nog må bra av några dagar med kidsen.

Hur har det gått. För dig ?

Trodde att jag aldrig skulle skriva här.
Men jag känner att nu måste detta få ett slut :(((druckit nu 4 dagar i dag... Vakna för 5min sen panik kl 03:26 sprätta första vodkan gör att själv hjälpa....
Jag är rädd....för abstinensen.
Fy fan för spriten ...... Måste dricka lite nu så jag kan somna..... Tar inga tabeletter no way...
Här är min plan för å klara det
Dricka så min balans planar ut... Men sen då??
Ångesten kommer mitt på dagen och då tar jag lite för o sen ta en till ..... Sen vet ni fortsättningen ......
Är egen företagare .... Alkohol finns obegränsat .....
Nä nu orkar jag inte mer ..... Jag vill sluta... Men då kommer dubbelslag o tung ångest.... Jag skäms om att gå till läkare
Oj oj oj ::(

Gick med idag...dricker ca 3-4 glas varje dag och har en pappa som är alkoholist. Vet inte riktigt hur jag ställer mig till alkoholism, jag är ju sugen på vin eller öl varje kväll, men avskyr känslan av att vara full. Går till jobbet varje dag, är oftast först på plats. Hämtar o lämnar barnen på deras aktiviteter, lagar mat, läser läxor, går ut med hunden. Jag gör ju allt dom jag ska men längtar samtidigt efter lugnet eftet första glaset vin varje kväll. Är det värre än rökning? Lika illa?

Vi har haft en lugn vecka tillsammans. Jag vet inte vad det var som blev avgörande för att mannen skulle inse att en förändring är absolut nödvändig nu. Men så är det, han vill sluta dricka och tänker i konkreta steg. I fredags kväll satt vi med var sitt barnbarn i knät, det doftade av mat och levande ljus i huset och allt som har hänt den senaste tiden kändes så overkligt. Nu försöker jag leva i hoppet och tron att det kommer att bli bättre för oss båda.
Jag märker hur han gradvis inser hur illa det har varit och vad han var så nära att förlora.
Sådant som jag tidigare har misslyckats med att få honom att förstå vill han nu själv tala om. Vi har en lång väg att gå, mörkt är det men det finns ljus.

Instämmer helt och fullt med aeromagnus!
De måste inse själva att de har problem, vare sig det är helgdrickande (som ofta är lite "tyngre" vad gäller graden av berusning) Eller som med min fd man. Han dricker fortfarande måndag till lördag.. Påstår att han inte har problem, fast någonstans måste ju klockorna klämta, eftersom han dels har en rattfylleridom för en massa år sedan, dels aldrig köper hem mer än sin "ranson" (som oftast är en flaska vin och 2 - 4 st. 7,2or..) För han är fullt medveten om att han dricker ur allt som finns hemma, så länge han är på krypavstånd från flaskorna/burkarna..
Men läs i de olika trådarna och skriv av dig, medan du funderar.. För mig tog det nog ett år eller mer, innan jag kom fram till att jag behövde flytta.. Jag hade fina vänner (en del med erfarenheter från alkoholmissbruk och medberoende som stöttade)
Önskar dig allt gott så länge..

Du har en insikt och medvetenhet som hjälper dig få balans på alkoholintaget och det ger hopp om att man faktiskt kan förändra och förbättra sitt liv. Du är så in i Norden stark!
Sommarkatt15

Det är inte lätt, oavsett behandling eller ej, mycket för att man inser att man står vid en skiljeväg. Min man har aldrig varit på behandling och vägrar erkänna att han är alkoholist eller ens att han har problem med sitt drickande (trots att vi som står nära ser det väldigt tydligt..) Så länge han dricker hemma, utan att störa någon annan och det inte finns minderåriga barn, så finns inte mycket att göra..
Jag tog ett beslut att flytta, för MIN skull! För att jag skulle få en chans till ett normalt liv och hitta mig själv..
Ja, det gör ont ibland. Men jag behöver bara ett "fyllesamtal" från honom för att bli påmind om vad det var som fick mig att ta beslutet..
Jag kommer aldrig att få honom att ändra uppfattning eller bli nykter, så länge han själv inte vill...
Han är ingen elak människa innerst inne, men alkoholen förvandlar honom till en elak karikatyr när han dricker.. En person som jag helt enkelt inte står ut med.. Jag ställde ett ultimatum, som han inte ville gå med på (han valde att fortsätta dricka)
Egentligen ville han dagtinga om drickandet.. Men i det fallet så var min gräns stenhård! Antingen helt nykter eller jag flyttar.. INGA undantag!
Jag vet också av andras erfarenheter, att får man lov att dricka vid vissa tillfällen, så smyger det sig lätt in lite fler tillfällen då alkohol ska anses godtagbart.. och så vips, är man inne i karusellen igen (och där har vi snurrat nog, för min del!)
Kom ihåg, att detta är min resa.. Alla har sina egna att göra!

kurs Vojna, sju dagar är mäktigt i början av resan och drömmer gör jag också ofta nu för tiden. Inte mardrömmar längre, de brukar försvinna efter några dagar.

kan du säga Vilken djäkla soppa det blev, utan att mena ännu en kväll med åt helvete för mycket A. Grattis till din himla bra dag, sådana dagar är sällsynta, men de flesta dagar nu är jag för det mesta riktigt nöjd med, och det är inte fy skam jämfört med hur det varit innan.

Mina äldre barn säger bara ut med honom bara. Det gör också ont i hjärtat.

Jag undrar ändå måste man inte förändras nåt enormt om man bara slutar med alkohol efter 32 års missbruk? Kroppen är ju ändå van med det?

Hade ju tyvärr liksom på känn att något i den stilen skulle kunna vara möjligt, även om jag ju visste att du verkligen inte ville riskera din nykterhet. Befinner mig i värmen och läste just dina rader. Även om det naturligtvis är trist, blev jag ändå väldigt glad att se ditt avtryck. Du är redan på väg upp ur dyngan och det glädjer mig verkligen. Och du vet att du klarade det sist, och du fixar det igen! Det har varit en tuff fight redan för två år sen, och nu är det tid att ta den igen. Skriv gärna lite här den kommande tiden. Tror det faktiskt gör gott.
Jag kommer att följa dig, lovar ;-)
Stor kram och all kraft!
/PP

Om du är alkoholist eller inte kan jag inte svara på, är nästan lika ny som du här, men jag blir bara nyfiken - hur var det när du slutade? Kände du något sug eller gick det bara bra?

Kul att höra att det går bra för dig att hålla upp och att du mår bättre av det!

Bra jobbat! Och just det där med drömmarna är en av de mer positiva sakerna med att sluta dricka tycker jag. Könns som att hjärnan får möjlighet att sortera intryck istället för att vara marinerad i alkohol. Så fortsätt nu, det är då himla bra utan.

Som du ser i tråden, är jag själv i en J-vla skitsits, har inget råd... Vill bara ge dig lite omtanke, är det inte skönt att din man är iväg iallafall hoppas innerligt att behandlingen ger resultat

Mår skit, vill bara kasta in handduken, försvinna, kan inte tänka klart men ja vad händer, jag och barnen kommer ju få dras med allt vad orosanmälan innebär oavsett det är jag el någon annan som gör den.
Något drastiskt blir det snart iaf, ska inte behöva leva så här...

Ja, jag som slutat kan bara bekräfta att det är underbart att slippa planera drickandet. Kunna konstatera att kl är 15 en lördag och det gör inget för det a-fria kan man köpa i affären. Kanske skulle vara bra för dig Peachen att bli upptäckt och konfronterad. Det var den sparken i häcken som räddade mig. Så jäkla pinsamt, men det tvingade mig att sluta sen och det var det bästa som kunde hända.