Senaste kommentarerna i forumet

Konstnären! Just så är det. Detta är mitt liv och jag väljer själv hur jag ska leva. Alla har rätt att leva sitt liv som de tycker är rätt för dom. Det här med nykterheten är faktiskt en process man måste igenom. Det handlar inte bara om att inte dricka vin. Det handlar också om att växa som människa. Det är en process som man måste igenom. Allt man stoppat under mattan kommer upp till ytan igen. Men det är bra. Det gäller bara att vara i balans så man klarar av det. Jag har börjat gå på den vägen och det känns väldigt bra. Ok. jag har snubblat några gånger. Men jag känner mig definitivt starkare och mår mycket bättre. Jag har börjat att säga ifrån vänligt men bestämt till barnen om något inte passar mig. Döm om min förvåning när inget bråk inträffar.

I går drack jag inget vin och idag mår jag så bra. Hörde på nyhetsmorgon i dag, att en ny klinisk undersökning visar att de som avstår alkohol har större chans att inte få hjärtkärl sjukdomar. Det är väl bra och ytterligare ett skäl att vara nykter. Ha en riktigt bra dag önskar lilla Anna

nu måste jag ta ett avsked från alkoholvärlden. drack igår gick och lade mig med min dotter som sedan vaknade på natten och kunde inte väcka mig, som ringde efter mormor...., jag skämms och mår vidrigt. Nu får det inte bli mer alkohol!

Vad bra att du börjat skriva här fortsätt med det. Det har hjälpt mig till max. Känner igen mig, i slutet satt jag hemma för det
mesta och rökte och drack. Visst släppte ångesten ett par timmar, men kom tillbaka senare sju ggr. jävligare. Till slut hjälpte det
inte att dricka, den fanns med hela tiden. Slutade illa för mig. men för mig vände jag skutan i september förra året. Hade inget val
helt enkelt, dåliga levervärden, avgiftning och kroppsliga symptomer samt psykiskt. Jag valde att leva och det ärjag glad för idag.
Jag tar bara en dag i taget. Eftersom du skrivit här har du nog tänkt till. Ha en fin dag.
Konstnären

Visst är det så att det där första glaset på bryggan, gärna blev 10 eller fler för mig. Jag är en person som oxså vill vara till lags.
Sitter i sedan barnsben tror jag, jag är ett mellanbarn och fick alltid medla mellan syskonen. Sen har det bara rullat på, ofta med män,
vara till lags. Men när jag var tvungen att sluta med A berättade jag för dom närmaste vännerna hur läget. Följden blev ett utanförskap
för mig som jag har svårt att förstå. Kanske man inte passar in längre man ser och hör allt. Men där går gränsen för min snällhet.
Detta är mitt liv, och jag har bestämt, no alko. För den saken kan jag vara riktigt ego och gå över lik nästan. Men alkohol finns precis
överallt och det får man väl lära sig att leva med.
Vi tar en dag i taget och är snälla mot oss själva
Kram Konstnären

- jag vill tacka för att du skriver och hör av dig! Men det är också det enda som känns ok... lite ok känns det också du inte är där han är, att du är på jobb. Fast du borde vara sjukskriven på en trygg plats. Vet du, när jag läser vad du skriver och ser hur du (i mina ögon) brutits ner är det som ett skolexempel på psykisk misshandel och det känns obegripligt att det kan få fortgå även fast du är omgiven av släkt och vänner.

I ditt nästsista inlägg här ovan skriver du "Han får ta ansvaret och genomföra detta däremot." - Det kommer han inte att göra! Jag hoppas verkligen att du själv eller med hjälp av din nämaste ser till att få professionell hjälp, både juridisk och för din hälsa. Fast jag förstår att du kanske inte orkar läsa klistrar jag in en länk till tuvaforum - dela den gärna till dina närmaste http://www.tuvaforum.se/psykisk-misshandel

Att ditt återberättande inte skulle bli rätt eller rättvist kan inte tänka på - ditt berättande är din sanning och den har du rätt att stå upp för! Jag upprepar mina ord som flygcert skrivit att var viktiga för henne: alla tar sig inte ur destruktiva förhållanden. Alltför många går faktiskt under. Hemskt men ett faktum. Se till att du får hjälp så att den finns redo när du kommer hem - till ditt hem som skall vara din fristad och en trygg plats för dig!
Allt det bästa, kramar / mt

...blir det för mig att mannen igår pratade om positiva saker som gemensam semester och framtid och idag skrika ur sig förnedringar och säger åt mig fixa skilsmässan.
Ska tilläggas att han olyckades och totalkvaddade min bil för 10 dagar sen. Då hämtade jag på sjukhuset, han var spak och chockad och älskade mig över allt annat!
Nu kräver han hälften av mina besparingar och boende jag haft långt innan han träffade mig...
Uppgiven och förvirrad? Jo, minst sagt....

...flygcert. Håller om länge...

Läst några av de senaste inläggen nu, har inte orkat ta mig hit och läsa, men vill säga jag tagit del. Jag är så stolt över dig!
Du är värdefull för så många! Fortsätt följ din övertygelse!

Kram

...några dygn har passerat!
Katastrofen är ett faktum och mannen är helt osannolik. Hans jobb stressar honom och jag är skuld till att han är nära återfall säger han. Han är i det närmaste psykotiskt och skriker och gapar. Nu säger han att han inte har älskat mig på länge. Det förklarar ju varför det inte utvecklas åt gemenskap utan så snart går emot honom ställs jag som skyldig och orsak.
Han har en tillfällig lägenhet från augusti och har klargjort att han berättat för alla om vilken "fitta" jag är.
Jag håller mig lugn men det beror nog mest på att jag är uppgiven.
Jag är inte hemma nu pga akututryckning på jobb. Det händer så mycket nu att jag har svårt återberätta. Det blir inte rätt eller rättvist.

Jag har stöd från familjen, från kollegor, från vänner. Grannar har hört hans vansinnesutbrott från uteplatsen och ett av mina barn med sambo måste också fått del av kvällens vansinne. Obehagligt och overkligt att en vuxen människa kan bete sig som han. Var kommer all energi ifrån??? Allt hat och förakt? Vem lyckas styra honom så handfast bort från äktenskapet? Han har en AA-vän som är väldigt ensam och ytlig, hans sambo ville separera och "alla" mannens AA-vänner inklusive gårdens möten har rekommenderat maken skiljas från mig eftersom jag inte är bra för honom. Så säger han! Jag vet ju att terapi inte fungerar så. Mannen själv har flashat och satt sig på dem allihop när han återberättat med sarkasm om dem.

Usch och fy!

Snart är detta över...........hoppas hålla ihop tills det är över på riktigt......
Han får ta ansvaret och genomföra detta däremot. Har han pissat på mig får han stå för det.

Tack för ditt inlägg! Jag fokuserar absolut på mig själv just nu, när sambon jobbar umgås jag med vänner och tar hunden med mig på alla våra utflykter. Vi går långa promenader och träffar annat hundfolk. Då mår jag bra! Det är skönt att tänka på sig själv faktiskt. Det blir ju lite som att man trycker undan de känslorna man har till och från men just nu måste jag säga att jag mår väldigt bra! Och sambon har inte druckit på två nätter i rad, han gick till och med och la sig direkt inatt istället för att sitta uppe. Men jag har inte tagit upp något av det jag känner än(igen alltså). Jag vill att han ska ta hand om sig själv nu och det kom ett paket från gym grossisten i veckan, så jag ser en strimma ljus. Tills dess satsar jag på att fortsätta med att planera in kompishäng och roligheter för mig själv och avvakta, se vad som händer. Just nu mår jag inte dåligt över det så det känns skönt, även om jag inte tar ut nåt i förskott.

Jag kommer uppdatera eventuella förändringar, bra som dåliga.

Hej kruven
Resan är inte enkel. Suget kommer och går. Håll ut det blir enklare att stå emot. Emellanåt kommer suget men det är enkelt att se fördelarna med den vita vägen.
N.A pilsner.....tyckte som du i början, meningslöst.
Nu sitter en kall Clausthaler som en löning på kontot!

Ha det - kämpa på!

I dag har vi inga gäster i stugan. Det har varit mycket besök här hela sommaren. Det är roligt, men jag har inte haft en chans att tänka på mig själv. Det har gjort att jag faktiskt druckit för mycket vin. Jag skulle ju inte dricka mer!!! Det är så svårt när man blir frestad hela tiden. Varför kan jag inte säga nej !? Jag har ingen ursäkt. Det är bara dålig karaktär. Sommaren är kort och underbar och inte kan väl ett litet glas rosè på bryggan skada? Men det är ju just det det gör. Ett glas blir snart två och har man tagit två kan man lika gärna ta tre. Känns det igen? Jag vill ju inte ha det så här. Jag vet att om jag varit ensam på bryggan så hade det inte blivit något vin. Det måste vara så att jag inte kan stå emot socialt tryck. Det är ju så dåligt. Det är det där gamla problemet att vilja vara till lags. Men det är idiotiskt att förstöra sin hälsa för att man inte törs säga ifrån eller inte vill sticka ut. I dag blir det ingen alkohol och längre än så ska jag inte tänka. En dag i taget. Jag ska försöka att vara litet snäll mot mig själv också. Då blir det säker lättare att säga nej.

Det glädjer mig att det går så bra för dig, toppen. Själv kryssar jag för 10 månader idag. Fantastiskt, känns det, det trodde jag aldrig.
Jag tror att mitt tänkande en dag i taget, plus detta forum har räddat mig. Vilken stöttning jag har fått under resan hit. Men för den
skull känner jag mig inte högmodig, det får aldrig ske, jag känner mig ödmjuk och tacksam över livet. Mannen vandrar lite stappligt
framåt på sin nyktra väg, vet inte hur det ska gå, men jag hoppas han klarar bara en dag och en dag. Det har faktiskt varit mitt
ledmotiv, en dag i taget. Kunde inte tänka hela livet blev bara för tungt. Ibland är det svårt att ta problem som uppstår i nyktert tillstånd.
Jag har alltid skjutit upp saker och gömt mig bakom alkoholen.
En dag i taget Lexi
Konstnären

Det är alltid så skönt när något berättar att det blir lättare längre fram. Visserligen har det varit oförskämt lätt än så länge, men jag vet ju att det kommer att komma dagar när det blir jobbigt med sug o längtan. Tur då att detta Forum finns och att man kan läsa och ta till sig andras erfarenheter, både bra och dåliga. Nu har det snart gått två veckor utan alkohol och det känns som sagt, bara jättebra hittills.
Lycka till alla!

hej Izzy! Jag var tvungen att skaffa mig en inloggning här när jag lästa vad du skrev. Jag känner igen mig så väl i din historia. Jag har också en man som dricker sedan ca tjugo år tillbaka i tiden. vi har två vuxna barn och jag känner mig precis som du, vill inte vara kvar, men orkar inte ta itu med det. Blir liksom aldrig av. Så jag kan inte direkt komma med några råd, kände bara att vi var i så lika situationer.
Han dricker i stort sett varje dag, men mindre på vardagar än helger. Jag är verkligen medberoende. Jag drar mig för att bjuda hem folk. Har vi gäster ska han för syn skull inte dricka. Men sedan gör han sig ärenden till källaren, sovrummet osv osv, och det slutar med att han blir mer och mer berusad. Så jävla pinsamt!! Så blir jag så förbannad samtidigt, så då är jag ingen trevlig värdinna heller precis. Tyvärr, innebär det att jag drar mig för att bjuda hem någon.
Han erkänner inte att han har problem, utan säger att det är jag som överdriver. Han vill helst vara hemma på kvällarna så han kan dricka. Vårt liv styrs av hans drickande, känner jag. Vill verkligen inte ha det så här.
Själv har jag också i stort sett blivit nykterist, medans han bara dricker och dricker. Men han dricker bara i smyg. För 20 år sedan erkände han sina problem och sökte hjälp, och skulle sluta. Höll upp helt i ett halvår, men sedan var det kört igen. Sedan dess dricker han aldrig så att man ser. Men precis som du så ser jag direkt när han druckit på ögonen, rörelser, ja till och med i ansiktet. Hoppas på att vi kanske kan få lite stöd i att vi har det rätt lika. Kram

Ja nu har jag äntligen pratat med honom!! Jag vet inte vad jag ska säga, det var väl inget givande samtal direkt. Jag frågade honom om han tycker att vi har det bra o det tyckte inte han heller. Jag sa att han har fått så många chanser att bättra sig men att inget har blivit bättre . Jag sa att jag inte vill ha det så här. Han sa nästan ingenting utan jag fick dra ur honom allt. Han tyckte så klart väldigt synd om sig själv och tycker att jag skyller allt på honom. Han började räkna upp allt som inte tjejerna gör osv. Han visste inte hur det skulle gå ekonomiskt med allt. Men jag sa att man kan ju inte vara tillsammans för det. Jag tror inte att han tror att jag menar allvar med det jag sa. Han tror nog att det ska rinna ut i sanden men jag får inte släppa det här nu. Har tänkt att ringa i morgon o sätta mig i bostadskö. Känner att jag har gått bakom ryggen på mina döttrar eftersom jag inte har berättat för dem. Åh om allt bara vore ordnat och vi hade flyttat till nåt eget. Det bara måste bli av den här gången!!

Tack Flygcert för att du delar med dig av din historia! Du har varit otroligt stark och modig!
Så skönt att du har kommit ifrån den mannen!!
Du ger mig styrka att förändra mitt liv också!
Man behöver ju inte ha det så här!
Det jag skrev att jag var rädd kanske var dumt för han har aldrig slagit mig och så, men jag känner en väldigt obehaglig känsla eftersom jag inte vet vad som ska hända och hur han reagerat. Jag vet inte om han försöker att få mig att stanna eller om han blir arg och vräker ur sig en massa eller om han blir likgiltig och säger ja men stick då, då får du ordna med allting. Jag vill göra det idag, jag vill inte skjuta upp det längre men jag är så orolig för hut allt ska bli. Sen har jag min nya "vän" som jag tyvärr har kontakt med och det känns så himla bra. Vi bara pratar och han bor långt bort. Men han är så snäll och gullig, är ju inte direkt van vid sånt. Känns som det här kan. Li både den sämsta och den bästa sommaren i mitt liv!
Tack Mittendaliv för dina ord, de värmer!!
Kram till er❤️

Hej, bra jobbat, fortsätt så. Jag kan säga att jag fortfarande äter enligt lchf, det har blivit en livsstil för mej. 20 kg har jag blivit av med och dom kommer inte tillbaka fast jag fuskar en del med glass så här på sommaren. Glass och jordgubbar. Ibland tar jag lite alkoholfritt rosevin, finns riktigt gott med 0,5% alkohol, det ger inget sug. Varit nykter över två år nu och ska så förbli. Håll ut, det blir lättare sen, lätt t.o.m! Det blir självklart fast det är svårt att tro.

Idag lämnade jag nycklarna, han kom hem full till hans lägenhet vid 7 taget i morse... o sen har jag bokat av vår parterapi från min sida, så han står kvar själv att gå dit eller ringa bort det :)

Nu ska deg bort o jag ska tillbaka till mitt hem i mig o min själ

...människor här. Tack för att ni finns...
Har ju så mycket vara tacksam över men ändå är ett helvete och min ork är slut...helt slut...orkar inte riktigt skriva, tänka, göra.
Har nog med utföra måsten och hitta rätt....

Men, jag vet det kommer röra på sig, inte idag bara...

Ni finns alla i mina tankar...tack för ni finns

Vilken fruktansvärd känsla att behöva ha för sin partner. Du är värd så mycket bättre. Har du någonstans att ta väg nu?
Hoppas att ni kan få till ett så bra samtal som möjligt.
Kram!

Tack weekend och konstnären. Jag har en stark känsla av att det är nog och med både rädsla för alla skador och misär alkoholen kommer att orsaka mig och mitt liv. Trodde nog som många andra att jag kunde kontrollera och även runt om mig så ingår alkoholen i det sociala. Skönt att sluta på semester och i en familj där inget alkohol finns. Läst alla kommentarer nästan här på forumet och förstår att suget kan komma och förmodligen kommer när jag är stressad och pressad eller nere. Det är också lätt tror jag att intellektualisera användandet och särskilt när man varit utan ett tag. Jag har kontroll. Jag dricker mindre i sällskap men ensam kunde jag dricka tills jag slocknade. Började och grunda innan fester och fortsätta när jag kom hem men måttlig i andra människors sällskap. Det är varmt och jag svettas ymnigt. Är det avgiftningen, tänker jag. Vaknar pigg och lägger mig tidigt och läser med yngsta och själv. Positivt. Åhaga som var så aktiv och kreativ hoppas på lusten och inspirationen igen, utan ruset!
Jag inspireras av er! Tack

Ja håller med dig....

jag har dock lämnat, eller sagt att vi är inte tillsammans längre.... sen om det gått upp för han det tror jag inte, som du säger att det tas nog inte på allvar..

Tack Konstnären! LCHF är ju ett sätt att äta där man utesluter kolhydrater och det är ju hos mig i varje fall, kolhydraterna som triggar igång ett sötsug eller annat sug som gör att jag faller för diverse dumheter. Har testat detta sätt att äta flera gånger, men faller oftast för mackor och då kommer också suget efter vin. Konstigt, men så är det. Minns att Santorini och gjorde så att hon började med LCHF i samband med att hon slutade med alkohol och det fungerade bra för henne också.
Det där med att känna ett sug efter en iskall öl en varm sommardag, är ju egentligen inte så konstigt. Sorgligt bara att vi inte kan ge efter för det, men det finns ju mycket annat gott som vi kan dricka istället. Får väl bara omprogrammera hjärnan till att tänka på ett iskallt glas med något alkoholfritt.

Första delen av sommaren passerad. Mycket är sig likt , men nu är det nya gömställen för ölen då det gamla i förrådet har blivit tydligt avslöjat för alla. Vi är många kontrollanter. Jag är så besviken, hade hoppats att samtal, medicin, böner och vädjanden skulle hjälpa. Men oron och saknaden har satt sig i magen och ryggen och det som skulle kunna vara så roliga stunder tillsammans med familjen har en skugga av försiktighet och osäkerhet för hur kvällen ska utvecklas.
Efter seriöst samtal med de vuxna barnen har han nu sagt att han inte ska handla på Systemet fler gånger ( utom i morgon då kompisen hälsar på ...) sen är det bara folköl som gäller. Vi får väl se,
Han säger att han skäms och är en misslyckad person. Att vi slår på den som ligger.
Han har svårt att ta in att det finns fler än han som lider av hans missbruk och inser inte vilken kärlek och omsorg som ligger bakom döttrarnas mod att ta upp problemet till ytam.
Vi vet och säger att den som erkänner och tar sig ur sin alkoholism kommer att möta stor respekt.
Men för mig är det nu, denna sommaren, som avgör om vi ska fortsätta tillsammans eller inte,

Så gott att läsa att du hänger på! Vi är ju nästan lika gamla här på forumet!
Kan vi så kan NI.....

Ha det - Kämpa på!