Senaste kommentarerna i forumet

Bokade tvätt tid nu till 19.00 så nu hinner jag inte till systemet :)

Det är väldigt likt min egen situation. Själv rationaliserar jag bort det rejält. För - det brukar slå till som ett slag, jag spårar ur, för att sedan ta en period där jag inte dricker alls för att sedan gå till "ja men ett glas är ju ingen fara" till att spåra ur igen.

Hjärnan är väldigt bra på att hitta anledningar och övertala att just nu funkar det ju. Sen har den svårare att hantera konsekvenserna när det spårat ur igen.

Tack för era svar. Känns bra att inte känna sig ensam i det hela. Oftast upplever jag att när det min omgivning inte förstår eftersom att jag inte har en fullt utvecklad alkoholism och likaså så "alla andra gör ju också så - sluta klanka ned på dig själv".

En titt i backspegeln säger mig att Forumet var avgörande för att jag höll mig ifrån skiten så pass länge som jag gjorde.
Att skriva sina tankar här hjälpte mycket.
Jag läste mycket i andras trådar och skrev där innan jag till slut tog modet till mig och startade en egen tråd.

Skriv här så mycket du vill, och lycka till i ditt jobb med att dra ner / sluta.

//Buzzz

Så var det nog. :-) Jag svarar via den andra kanalen. Kramis ❣

Det är väl inte helt ovanligt att beroende och medberoende går hand i hand. För egen del har jag definitivt båda sidorna i min personlighet, även om jag numera är nykter samt lever i en bra relation. Jag har fått många insikter om medberoende-problematiken genom att läsa här, vilka jag inte hade tillägnat mig annars. Vad jag menar är att jag inte hade eftersökt informationen, men nu ramlade jag över den.

Det är väl också bra att beroende/medberoende kan läsa om de olika perspektiven. Om kampen, om problemen och om svårigheterna. Vet inte - och menar nu inte att provocera på något sätt - men oddsen att lyckas kanske är ungefär lika stora (små...) på båda sidor. Dvs. att en medberoende ska lyckas få alkoholisten att sluta dricka versus att en alkoholist ska lära sig att dricka "lagom"... Vi kan nog dra lärdomar av varandra...

Alltså - gärna förslag 2.

Somnade kl 2 , vaknade kl 12,, vänt på dygnet igen.. Hade kunnat legat hela dagen,, vill bara sova.. Fången i en kropp som inte orkar eller en hjärna som inte orkar. Känner mig själv nu.. 4 dagen och helgen kommer bli jobbig,, polare som vill hjälpa mig har bara ett recept,, häng med ut på en öl,, ja när hände det att jag drack en öl,, bara.. Sitter man där så blir man genast påmind om hur lätt det är att ta på sig fyllekostymen. Ta några öl och sen ändå inte kunna köra bil,, lika bra å bli full,, sen vet man ju att efter 3-4 öl så spelar inget någon roll,, då skall ruset öka och öka,, det är jag och drogen som så många gånger förr,, drogen som får mig att prata med okända,, träffa kvinnor som jag kan ha sex med,, svarttaxichafförer som kan råna mig, drogen som lämnar mig med en ångest och kallsvettig kropp som skriker efter mer..

Tack så mycket.
Har inte riktigt klurat ut hur det här med Forum fungerar ännu, men kände att det nog kan bli ett stort stöd.

Du är välkommen att surfa runt och läsa i de olika trådarna och upptäcka att du inte är ensam.. Starta gärna en egen tråd, där du kan skriva av dig och få lite pepp.. Vi som är beroende och medberoende dömer dig inte, tvärtom.. (men många av oss har ju redan både hört och använt alla bortförklaringar som finns, så om du "ljuger" så gör du det för dig själv)
Du behöver inte skämmas, för vi är många som sitter i samma båt och det är strongt av dig att erkänna för dig själv att du har problem! Därmed har du tagit första steget.. Hur långt du vill gå tillsammans med forumet, är upp till dig :-)

Välkommen höstlövet! Beroende har ingenting med "karaktär" att göra. Alkohol har en förmåga att kidnappa hjärnan, och efter första glaset, så försvinner alla tankar om begränsningar hos oss som är "allergiska" ... Man tänker inte ens på hur mycket man druckit, förrän man till sin förvåning upptäcker att flaskan man "alldeles nyss" öppnade är tom..
Jag tillhör dem som tror att man faktiskt måste ta en ganska lång period utan någon som helst form av alkohol, om man ens ska ha tankar på att "dricka måttligt".. Och erkänna att man kanske hör till kategorin som inte kan..
Svårigheterna är ju att se till att man aldrig kommer över mer än max 2 glas.. (och hur lätt är det?)
Jodå, visst kan man köpa hem piccoloflaskor, men efter en period så börjar man hitta nya argument för att köpa en "lite större flaska", Köpa fler, så man slipper köpa så ofta och till slut sitter man på ruta ett igen.. (jodå, jag har gått igenom dom perioderna också och vet hur det slutar om jag börjar)
Jag sitter i farozonen, både som medberoende och att jag vet med mig att om jag börjar dricka "måttligt" så är risken stor att det smyger sig på större mängder och att jag hittar nya anledningar att ta "bara ett glas" (som vi vid det här laget vet, följs av lite till..)
Hur klok, förståndig och vettig jag än är, som nykter, så är det precis som bortblåst efter ca 2 glas och då dricker jag tills flaskan är tom!
Så länge jag inte har någon alkohol hemma, så har jag heller inget sug.. Ibland dyker tanken upp, om jag lagar något extra gott, att det skulle ha varit gott med ett glas vin till.. När det inte finns, så är tanken försvunnen efter max 2 minuter (utan att ha orsakat några kval, för min del och jag står där med ett leende numera och konstaterar att jag för min del gjort rätt val)

Så jobbigt att leva med någon som gång på gång bara sviker och lovar saker som aldrig hålls.
Man går på helspänn hela tiden.
Man förlåter och tror att nu blir det förändring denna gång...
Att han har ett onormalt förhållande till alkohol är ju uppenbart.
Men förstår så väl dina tvivel,så svårt att lämna någon man älskar.
Ibland så underbar men i nästa stund en helt annan person....så otäckt.
Och sedan denna oförståeliga förnekelsen,men det hör ju till "sjukdomen"
Jag lämnade tillslut min man förra våren efter 28-år och det var min räddning.
Lätt var och är det inte men det bästa jag kunde gjort för mitt eget mående och framförallt min yngsta son som mått och mår dåligt över sin pappas drickande och allt elände det medför.
Skönt att läsa på forumet,har hjälpt mig mycket i mitt mående och att blicka tillbaka.
Man glömmer snabbt hur dåligt det verkligen var och kan släta över saker som man absolut inte skall utsättas för i ett förhållande.
Du kommer känna när det är nog för dig och vad du vill med DITT liv.

Skickade precis ett mail till dig så vi tänkte nog på varandra samtidigt. Jag mår bra nu fortsättning följer i mejlet till dig.
Tack för din hälsning blir varm och glad.
Kram Konstnären

Hittade detta forum idag faktiskt. På samma gång som jag har tagit kontakt med AA.
Jag är riktigt trött på att ha ångest, att komma på att jag har struntat att gå till jobbet pga ALLDELES för mycket alkohol.
Att jag hittade detta forum va när jag googlade på om människor itne kan umgås utan att dricka längre...Det verkar som att alla måste ta "ett glas vin" eller "en öl", men för mig och många med mig så slutar det ju inte där.. På nåt sätt måste jag sluta helt. Jag har gått på antabus, men fick hemsk värk i benen så det är inget alternativ.
Det verkar också vara så att det är pinsamt att jag är en kvinna på 42, har själv jobbat med missbrukare samt psykiatri. Man kan tycka att jag borde vetat bättre än att hamna här :(..
Men nu är det nog. Har varit redlöst packad från fredag tills igår morse. Minns inte mycket, men gårdagen va gräsligt jobbig. Jag bråkade med sambon och bytte lås...fast att jag inte alls vill separera..Jag förstår inte hur jag fungerar, och känner inte alls igen mig som den glada, positiva människa jag var innan. Såg på Dr Phil idag, det handlade om en kille som drack hela dagarna. Han sa nåt som jag kände igen mig i - Han kan ha bestämt sig för att sluta, men rätt som det är så sitter han där med en flaska och fråga sig vad fan han sysslar med.
Allt detta låter kanske som dravell...Men det var mina tankar just nu. Ni verkar vara många starka personer här inne, och hoppas att kunna va ett stöd, samt kunna komma in och "prata" när allt känns jobbigt.
Ha en fin dag allihop, så bra den nu kan bli.

Tack, jo det är helt ok med mig (i alla fall på a-fronten). Måste bara skriva - vilken härligt livsinställning du har nu! Vilken skillnad! Och att komma in i tänket att man behöver ersätta alkoholen med något annat roligt och bra här i livet. Helt rätt. Håller verkligen med dig. Det går liksom inte att bara plocka bort en så pass stor del av livet och sedan tro att man ska vara glad och nöjd och lycklig. Nej, man behöver fylla ut det där tomrummet som alkoholen faktiskt lämnar efter sig. Då gäller det också att fylla ut med något som verkligen är bra och gör gott för en. Likaså gäller att det att kunna se de där små sakerna i vardagen som också hjälper till att förgylla våra liv. Det kan inte alltid vara pukor och trumpeter. Jag har för mig att jag skrev något för ett tag sedan om att vi behöver hitta nya champagnekorkar i livet. Ja, typ så...

Ha en riktigt fin helg Fenix! Kram

Yes, I wish you luck Buzzz. Tråkigt att läsa att du inte mår bra. Men du har ju dragit dig upp förut, eller hur? Du vet faktiskt att det går. Det är klart att det är tufft, men om du vill så kommer du att klara det nu också. Tänk också på hur mycket bättre du kommer må om en liten tid. Du kommer sova bättre, ångesten kommer släppa taget om dig, du kommer vara här och nu.

Heja på nu! Styrkekram

Kikar in för att säga god morgon. Hur mår du? Går det bra?

Hoppas att du & mannen får en fin helg tillsammans. Här blir det Halloween för hela slanten. Gillar egentligen inte det riktigt, men barnen älskar det, så ok... Pumpor och läskigheter i stora lass ;-)

Kram till dig

Japp, jag mitt huvud börjar sakteliga närma sig precis detta som du skriver om - vad vill jag, hur vill jag leva mitt liv? Jag vet att livet kan vara så mycket bättre än så här.

Jag har förstått sedan jag tog första droppen alkohol, att jag inte kan dricka sk. "socialt". Min far var alkoholist. Min man dricker inte, som jag, och han vill inte sluta. Jag har hållit upp långa perioder. Och sedan 10 år tillbaka aldrig druckit, när vi träffat barnen. För några veckor sedan hände en olycka, vilket gjorde att det framkom till barnen, att min man och jag inte var nyktra. Min man är aldrig bakfull. Men man kan inte förändra en annan människa. Visst vore det bra mycket enklare för mig, om han också kunde säga, att han vill sluta dricka. I efterhand vet jag ju, att det var bl.a festandet, som förde oss samman. God mat, god dryck, "goda vänner" osv. Men nu har vi ju en historia ihopa. Inte bara alkohol. En vardag tillsammans. Allt annat fungerar utom a för mig. Barnen anser, så klart att min man håller mig om ryggen, när jag faller. Ibland känner jag mig, som åsnan mellan 2 hötappar. Den dog av svält, för att den inte kunde välja vilken hötapp den skulle äta av. Men just nu bor jag med min man och har ingen kontakt med barnen. Tack Bönsyrsan för din kommentar!

Jag tar med mig dina ord i helgen!!!
Och jag tycker mycket om dig också❤❤❤

Hej bönsyrsan. Har precis oxå gått med här och har samma sits som du. Bestämt mig att sluta dricka helt för det känns som det "enklaste" och mest hållbara. Vill leva hälsosamt och ändra mig för mig själv men allra mest för barnen och min man. Försöker hitta strategier och stöd här och din tråd gav mig kraft! Härligt kämpat. Min kamp börjar nu...

Jag har inte velat släppa forumet.. Jag känner mig lugnare inombords, men är ovan vid min nya "frihet".. En del har frågat om jag inte känner mig ensam.. Men nej, det gör jag faktiskt inte.. Det är som att få sätta sig och pusta ut, efter att ha tillbringat en hel lång dag på ett stressigt ställe med en massa ljud omkring sig.. Tomt, men inte ensamt :-)
Jag låter mig inte längre stressas av hans telefonsamtal (ofta orkar han inte prata särskilt länge ) Och ofta stänger jag av vid tidpunkter när jag förstår att han druckit (och kanske mer än vanligt) Jag tror att han känner sig mer ensam, trots sällskapet av flaskan.
Jag har förstått att hans syskon är lite trötta på att han ringer flera gånger i veckan på fyllan, men anser att det är deras problem att prata med honom om det när han är nykter..
För egen del är det skönt att kunna sitta uppe, ta en kopp the och läsa en bok utan att någon kommer upptassande och frågar om jag inte ska lägga mig snart (eller gnäller över att det lyser så han inte kan sova..)

Jag tror att din man känner sig trängd av frågorna från sjukvården. Min gubbe, lyckades alltid snurra bort frågeställningarna om alkohol, i sina möten med sjukvården (jodå han har också högt blodtryck och skyllde det på ett stressigt jobb) Efter diverse andra åkommor, som ett bråck som han opererats för, brukade han medge att det kunde bli "ett glas vin till maten" och i samma andetag förklara att han inte tyckte om starksprit så några lördagsgroggar blev det inte.. Och dom dumma fånen till läkarna bara nickade och fortsatte fråga om andra saker.. INGEN frågade exakt HUR mycket han drack eller hur ofta.. Om man tar "ett glas vin till maten" t.ex.. Vad händer med resten av flaskan? Och hur ofta? En dag i veckan eller 7?
Håll tummarna för att den läkare han har fortsätter att både fråga och ifrågasätta hans alkoholvanor! Kanske ta en del prover (på vissa av dem syns det om man har en hög alkoholkonsumtion, så han kan inte direkt neka..) Tyvärr lyckades min gubbe dilla i en av läkarna som skötte provsvaren efter hans rattfylla (och mig också) att värdena berodde på det smärtstillande han var tvungen att äta för sin onda rygg (diskbråck) Och dom gick på det..
På slutet så struntade jag i att "kontrollera" vare sig hans förråd av flaskor eller räkna tomglas.. Jag hade kommit till det stadiet, att jag bara konstaterade att han var berusad.. Det eskalerade också under våren - försommaren, så jag fick nog..
Jag antar att det var en backlash efter många års högkonsumtion. Först sker ju en toleranshöjning, så de kan dricka mer än dubbla mängden mot en normal människa utan att bli eller verka speciellt berusade ( i början av vår bekantskap kunde han dricka ett par 7,2or, utan att det syntes eller märktes) sedan kom sänkningen ganska snabbt, när den kom..)
förra vintern, märktes det att han var påverkad redan efter första ölen. efter en halv flaska vin var han småberusad.. I våras var han nästan klapp kanon efter en flaska och definitivt otrevlig efter 1½.. Idag går han igång på första ölen. Han dricker mer vin eftersom han fått problem med magen och är lika full efter en halv flaska som han var efter drygt en hel förut..
Jag brukar stänga av telefonen på kvällarna eftersom han gärna ringer och pratar nu när vi separerat (om allt och ingenting för att han känner sig ensam) ) gånger av 10 har han druckit rejält..
Men erkänna att han druckit eller att han har problem.. Nej, det verkar inte finnas i hans värld.. Trist att se att det går utför, men jag har förstått att det inte finns någonting som jag kan göra..

Hej min man dricker också och gjort det till och från de senaste 15 åren. Har inte orkat bryta mig loss. Vi har två barn som är 16 och12 år de märker direkt när pappa har druckit. Just nu känns det som jag inte vet vad jag ska ta mig till för hans drickande har eskalerat de senaste veckorna tror han har druckit minst fem dagar av sju. Han själv anser sig inte ha några problem alls med spriten det är jag som har problem som inte kan acceptera att han dricker! Naturligtvis förstår jag att han har problem då jag hittar gömda tomma flaskor i tex garaget eller hans garderob. Det går inte att prata med honom ens när han är nykter. Han har fått problem med sitt blodtryck och läkaren har frågat om hans alkoholvanor..

Pratat med den jag träffar, och känner sånt avstånd. Vi pratar som vanligt men känslorna finns inte där, inte hos mig. Och ingen av oss säger att vi längtar efter den andre. Vi ses imorgon igen. Jag ska inte tänka, inte analysera, inte SLÖSA ENERGI. Jag ska njuta av en hösthelg rakt av. Koncentrera mig på att bli nykter, i alla avseenden. Svaren kommer komma till mig när jag är ren och mottaglig. Inte tänka, inte låta känslorna/ rädslorna ta över och styra. Hålla i hatten och åka med, is i magen, tillit till det högre goda som jag vet vägleder mig.

Någonting att titta tillbaks på nästa gång.. Det är inget misslyckande, utan just en erfarenhet.. Sedan väljer du själv.. För det handlar om DINA val!
Lycka till och kram