Senaste kommentarerna i forumet

... jag förstår att det är svårt att hålla kursen.
När jag var nära att lämna min sambo så pratade jag med en nykter alkoholist på AA och han sa ungefär: "det bästa du kan göra är att lämna - då visar du att du menar allvar med dina hot, och det är också så att för en alkoholist så finns det bara två vägar: vägen mot nykterhet eller vägen mot parkbänken". Han utvecklade parkbänksvägen med att det är ju så att det kan fungera under mycket, mycket lång tid (med hjälp av en medberoende/möjliggörare) att upprätthålla fasaden, men förr eller senare rämnar det. Din man kanske inte är parkbänksalkisen idag, och int epå länge än, precis som mitt ex inte var det, men det är nog svårt att hålla sig precis på gränsen hela livet - och framför allt det allra viktigaste: hur vill du ha det, hur vill du att ditt liv ska vara? Vad är viktigt för dig? Hur vill du ha dina rutiner?
Du måste fokusera på dig - kloka Lelas här på forumet skrev för länge sedan: jag - du - vi: först måste man ha ett jag-fokus: vad är viktigt för mig, vem är jag och hur vill jag ha saker och ting, sedan du-fokus: vem är du och hur vill du ha saker och ting, och sist: utifrån jag och du - finns det ett vi, kan vi förenas i tankar, önskningar och mål i livet, typ...
Kram

Vad glad jag blev när jag loggade in och du, Muränan, undrade hur jag mår och hur det går.

Det går inte alls bra. Jag har ändå haft kvällar med "bara" 2-3 glas vin och känt mig helt nöjd med det.

Vanligtvis dricker jag ca en flaska per kväll. Ibland lite mer, ibland något mindre.

Livet känns övermäktigt just nu, och jag vet att det är därför jag dricker.

Det vore fint med lite peppning!

Glad för alla er som det går bra för!

Kram Wilja

Hej och välkommen Enlitentanke

Den tanke du delade med dig av är allt annat än liten. Tack för att du delar med dig. Din text beskriver en dotter, en person som har modet att sätta gränser och viljan att leva på ett sätt som tar hänsyn till de egna behoven. Du står inför ett dilemma där bilden av "den goda dottern" krockar med den du ger uttryck för. Vad som är rätt och fel i detta är sannolikt omöjligt att definiera. Ett sätt att se det är att en "god dotter" kan vara den person du beskriver: någon som vet vad som är bäst för en själv, någon som lever det liv hon vill. Någon en förälder kan vara stolt över. Jag hoppas att detta forum fortsatt kan vara ett stöd för dig och att andras berättelser kan ge dig möjlighet att se på din relation till din pappa ur fler perspektiv. Kanske på ett sätt som lindrar ditt samvete. Välkommen igen.

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Hej och välkommen Ullabulla

Så tydligt du beskriver den skarv du står i, "Jag lever just nu i en förmodligen avslutad relation" och "behålla den lilla styrka jag hunnit bygga upp och stå emot/eller själv föreslå :) eventuella försoningsplaner". Du ber om råd för hur du ska bli påmind om din styrka att fokusera på egna behov och riktlinjer för hur du vill leva ditt liv. Råd att rikta styrkan du besitter med tydlighet och värme mot dig själv. Det är många som redan läst ditt inlägg och sannolikt känt igen sig samt varit hjälpta av din berättelse. Hoppas att detta forum fortsatt kan ge dig möjlighet att se vilka steg som nu kan vara rimliga för dig. Åter igen, välkommen.

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Ja, man får se upp så att man inte trillar tillbaka. Vet när jag hade ett antal fall att det blev värre och värre. Du låter såå ensam och det kanske
inte är så bra. Försök att inte ta för mycket hänsyn till andra, försök att rikta tankarna till dig själv. Jag tror du kan ta dig ur det här, visst är det
ett riktigt stålbad men det går ju. Även om det är skitjobbigt i början så går man ju inte under, men om jag hade fortsatt då i september kan jag lova
att jag inte suttit här idag. Kanske hade jag det lätt som lät det gå så långt att det blev inläggning. Jag glömmer aldrig den läkaren som gick ronden.
Han lyfte lite på sina glasögonen och tittade mig rakt i ögonen. Han sa, ja du konstnären nu är valet ditt, så dålig var jag. Kan höra rösten som igår.
Jag tycker inte du ska känna dig svinig, du mår inte bra. Alkoholen lindrar en stund, men det är bara en stund. Själv är jag väl en person som vill
hjälpa andra och ibland glömmer mig själv. Kan du inte försöka att lägga fram en plan för dig själv, att då ska jag försöka, men helst idag.
Kram Konstnären

känns bara hopplöst just nu.. jag vet att jag har lyckats innan och att jag kan igen! Men nu..i denna stund känns ljuset så långt borta,..Jag vet att det är så man känner, och att det är svårt att att sig tillbaka på banan. Tungt helt enkelt, och som den där jäva alkoholen fungerar, gör den det lättare för mig just nu.. Men jag vet att det inte är långvarigt, för eller senare måste jag bli nykter och känna efter. Men det gör så ont.. Jag har verkligen stängt av i min relation till mitt x. Han har varit helt förkrossad och inte förstått varför jag inte ens har velat prata.. Men han har varit så kontrollerande så länge att jag nu inte ens kan lyssna när han vill förklara sig. Jag orkar inte.. Jag vill vara fri och vill inte behöva ta ansvar för andras känslor, bara mina egna.. Men samtidigt är jag medveten om att jag druckit vare dag sen jag tog beslutet..vilket skrämmer mig.. Jag har inte känslomässigt utrymme att ens tänka över situationen nu. Jag vll inte..jag vill bara vara och leva ut vad jag vill göra. Vi har ju bott på distans nu i 9 månader, vilket gör det hela lättare.. men jag vet vet att det är rätt beslut..men ändå bedövar jag mina känslor med alkohol.. Vilket gör mig så arg och frustrerad..Jag känner mig lättretlig och förbannad..frustrerad..jag orkar inte. Kan inte ta hänsyn.. och för det hatar jag mig själv. Jag borde vara där för honom och lyssna.. jag vet att det här är jobbigt för han men på nått sätt bryr jag mig inte.Förstår inte vad som händer, mer än att jag verkligen inte är i kontakt med mina känslor.Känns tungt..Känner mig svinig och som en svikare. Efter alla år..ja det är taskigt. Men min kropp skriker att jag inte orkar..Kan inte ta på mig en annans persons mående igen. Även om jag har mina problem så har lixom min omgivnings problem alltid varit större, och ju orkar jag inte stötta längre. Det jobbiga är att samtidigt som jag brutit mig loss från människor, har mitt beroende blivit värre..Jag behöver inte oroa mig att nån ska ringa.. osv..vilket tidigare har begränsat mig en hel del..ush ush men jag tror på mig själv och litar på att jag tar mig ur den här krisen..
10 månader!! Grattis, du har gjort det största jobbet nu, och se till att du inte trillar tillbaka för jäklar vad svårt det är att börja om!

Tack! och kärlek!!

De fysiska skadorna på i princip alla organ i kroppen. Det tar 3-5 år efter att ha slutat dricka som en typ av hjärnceller börjar komma tillbaka som ett ex. Övriga är både livshotande och permanenta förutom alla hemska symptom och biverkningar. Det hjälpte mig att verkligen läsa på om hur kroppen påverkas.
Är i din ålder, kanske något yngre med familj och jobb men det knakar på många ställen och inte minst i själen. Vilken djävla förebild är man för sina barn??!!
Tycker bara man blir impad på folk som inte dricker. Jag slutar på semestern då vardagsstressen inte ligger på mig också.
Lycka till och ha en fin semester!

Trevlig med besök i tråden :-)
Läste den senaste av dina trådar och förstår att du har slutat förr. Du har skiljt dig och nu bestämt dig för att sluta dricka igen. Nyfiken vilka dina tidigare trådar är. Vad skönt att du kunde tacka nej till öl!! Jag åt middag på restaurang och kände mig så eländig när jag insåg att jag inte kunde beställa vin till maten. :-( frågade om de hade alkoholfritt vin och fick ett riktigt gott vitt som inte smakade sött alls. Avskyr sött till maten. Nöjd att jag hade bestämt mig för att även denna dag skulle vara vit! :-)
Nu på semester och kommer inte att ha så mycket tillgång att skriva.
Ses igen!

Det är svårt och nu på sommaren då alla dricker alkohol i tid och otid. Känner igen mig. Har haft kontroll bland andra men hemma kunde jag till slut stanna förrän det var slut eller jag slocknade, tom på vardagar. Jag har ett krävande jobb. Som du säger så har man tappat bort det måttliga drickandet och gett efter för nervgiftet som jag kallar det. Har aldrig lockats av andra droger pga av att jag inte gillar att tappa kontrollen och nu har A kontroll! Du verkar ha kommit en bit på väg och jag tror du klarar det. Jag tror också verkligen på att livet blir bättre utan!
Vickan

Ja det låter verkligen som att vi har det rätt lika.
Jag tror i alla fall att jag är ganska nära att ge upp den här relationen. I morgon har jag bestämt att jag ska tala med honom igen och förklara att jag menar allvar med det jag sa förut. Han verkar inte förstå det, är sim vanligt och säger ingenting om det jag sa till honom.
Han tror nog att det kommer att rulla på ett tag till och han tycker väl att det är bekvämt som han nämnde förut. Jag vill verkligen inte slösa bort mer tid på något som jag inte mår bra av och det finns ingen chans att det blir bättre för jag har inga känslor för honom längre. Det har hänt och sagts alldeles för mycket så det går inte att reparera.
Hur är det för dig Kaeljo, har du sagt till din man någon gång att di inte vill vara kvar och har du några känslor för honom? Tror du att ni kan få det bra om han skulle sluta dricka el känner du som jag? Om du gör det tycker jag att du också ska försöka att jobba på att ta dig därifrån. Vi lever bara en gång och vi kan få det så mycket bättre än så här det vet jag.
Försök att vara stark , vi stöttar varandra här!!
Skriv gärna igen :) stor kram!

att du har en chaufför som du är trygg med, gott sällskap intill dig och att dina nära och kära väntar dig. Hoppas också innerligt att du får bra hjälp på alla sätt du behöver.
Kvällskram / mt

Hej!
Välkommen hit :)!
Känner igen mkt i det du skriver. Har gått igenom en skilsmässa med allt vad det innebär (skrivit om det i min tråd om du är intr. ) och har hela tiden försökt balansera mitt drickande sen första gången jag sökte hjälp. Jag vill inte sluta dricka vin,men jag vill inte dricka som jag gör i perioder nu....
Jag hoppas att du finner din väg och tycker du är stark som är här o berättar din "story"!

Det går upp o ner det här....som för många andra här. Det gick bra ett tag med mina intentioner, sen kom sommar, resa o vin. Spårade o ångesten kom tbk. Börjat med antabus för tre dagar sedan, första gången. En konstig känsla, sitta varje kväll med folk som har vin i glaset, inte jag men suget finns där, mer eller mindre starkt.... Hade aldrig kunnat avstå utan antabus o känner mig väldigt nöjd o glad på morgonen när jag vaknar, men ack så svårt det är! Saknar verkligen att sitta där med ett glas vin i handen...men inte ångesten.... Hatar det här!

och låta dig gråta länge...

Känner sååå mycket med dig...
Jag hoppas att du blivit hämtad av någon nära, någon som finns där för dig; tröstar, stöttar och hjälper! Och att du får komma någonstans där du är trygg och där det hemska inte når dig på samma sätt som annars. Blir så berörd av ditt inlägg och antar att maken visat sig från sin sämre sida?! Du är värd bättre, skaffa hjälp nu så att du kan ta hand om dig!
Önskar så att jag kunde hjälpa dig, göra något, men jag kan bara skicka varma tankar!
Stor kram till dig!!!

Känner jag mig också i ruset men när mängderna ökar blir man slö, minns inget och tappar den egna nyktra inspirationen. Den finns ju där egentligen. Dagen efter är man ju verkligen inte full av energi. Jag får mer gjort och upplever mer i nyktert tillstånd. Tyckte tråden; alkoholen min älskarinna, var inspirerande att läsa.
Ge det en chans. Du har allt inom dig!
/V

...hem i baksätet på min egen bil..,
Inget är rätt....
Tusen bitar, trasig, gråter...
Orkar inte..,

... både här på din egen sida och på andras sidor - så medkännande, utlämnande och öppet! Det är läsvärt på många sätt - som beroende, medberoende, kämpande och för alla andra också tror jag!

Tack för att du ger av dig, din tid och dina tankar!
Kram!

... det är alltid både och", säger alltid psykologen på mitt jobb...
Ja - jag är praktexemplet: å ena sidan är mitt liv så fantastiskt nu. Jag har haft en härlig period med barnen (förutom att det är mycket ilska...) och vi njuter av lugn, harmoni, sommarlovsmorgon på TV, nybakade kalljästa frallor till frukost, sol och bad, krabbfiske, någon utflykt, när solen gått i moln bakar vi lite kakor, vi har träffat någon kompis, det är sommarlov och semester helt enkelt. Och när barnen somnat på kvällen så njuter jag lite extra - jag vattnar i min trädgård, ser hur grönsakerna växer i mitt lilla grönsaksland som jag alltid drömt om men aldrig hunnit med förrän nu, jag påtar, rensar, fixar, sitter på trappan och njuter i solen av varma kvällar, och jag har en del semester kvar! Har varit ute med bästa vännen och lite andra människor, har planerat lite utflykter, träffa lite vänner nu när jag inte ska ha barnen, ska röja av nu och se till att ha en härlig vecka!
Å andra sidan - exet är som en ny människa - eller snarare: han är som en ny version av sitt gamla jag: han är som när vi träffades... Han verkar mer på gång, han är så aktiv - barnen berättar om alla utflykter, allt de hittar på - de verkar inte sitta ner i fem minuter utan att de är på lekplatser, lekland, äventyrsbad, Astrid Lindgrens värld, djurparker, museum, och (ta-da) å ena sidan tänker jag "vad roligt för barnen" och å andra sidan tänker jag "åh, de har det ju så bra med honom, det är kanske mig det är fel på" - jag hittar inte på så mycket, jag vill gärna att vi är hemma och har det lugnt, jag orkar inte och vill inte flänga - jag vill att barnen ska känna att det är semester och att man kan vara hemma och få känna lugn utan att dra på i 180...
Och jag är arg på barnen - den stora är så arg, slåss så mycket, skriker och vägrar lyssna, och jag kan säga till om saker 5 gånger utan respons, och jag blir arg och skäller emellanåt och talar om att "nu är jag arg på dig - när du gör si eller så så kan den gå sönder, du får inte göra så" - eller vad det nu är - och ibland kanske jag inte borde bli arg, och det sitter en galet ömmande tagg i mig - pappa blir ju typ inte arg längre (farmor och farfar är ju dessutom med nästan hela tiden...)
Fy faaaan. Försöker stoppa tankarna (och det vet väl alla hur lätt det är, bara tryck på stoppknappen så var det klart.... not!).
Försöker tänka att barnen har det ok här i alla fall och att det blir bättre... Men jag är så rädd att det plötsligt ska slå tillbaka på mig i socialtjänstens kommande boendeutredning - nu är ju pappa så bra, och då kanske det är mig de inte vill vara hos; jag som är arg och inte hittar på så mycket saker... Åh, mitt hjärta brister lite - samtidigt som jag har en bra sommar... Förra sommaren mådde jag emellanåt mycket dåligt, och mycket skit i bodelningsvändan, men det var trots allt min första sommar utan fylla, hot, skäll, rädsla och medberoende 100% och jag försöker bygga på den känslan - jag har en sommar när jag gör saker som är bra och viktiga för mig - och en stor del i det är att känna trygghet i mitt hem, och få ha trädgård att pyssla med när, hur och på vilket sätt jag väljer!

Jag har avbrutit kontakten med Den Förbjudna Mannen - heja mig, om det bara inte var för att det gör så ont i mig...
Kände efter att hans sambo kom på mig att jag var så hemsk, och det är inte den personen jag vill vara, så vi hade ett långt samtal och han bad mig om tid och jag sa typ att han har redan fått tid, jag vill inte bara sitta och vänta på något som kanske aldrig händer, så "tack men nej tack"... och jag ville bara slänga på luren och gråta, men jag var civiliserad och pratade lite och nu är det över... :'-(
Känns faktiskt pissigt - jag blir inte förälskad så lätt, så det känns hårt att när jag för första gången i mitt liv träffar någon som jag känner mig så avslappnad med, kan stå för vad jag vill och tycker - då funkar inte det.
Men - jag är starkare idag - jag tänker på Olof Röhlanders "Det blir alltid som man tänkt sig" - om att vända saker så att det alltid blir som man vill:
Jag vill vara med Den Förbjudna Mannen:
Alt 1. om jag hade kunnat vara med honom så hade jag fått som jag ville, och då var det bra med det: typ - njut.
Alt 2. om jag inte kan vara med honom så vill jag inte vara med honom, då letar jag fördelar med det...
Ja, inte så lätt just nu, men...
Vi har inte pratat på 4 dagar, och det känns som en evighet och varje gång telefonen ringer så hoppas jag att det ska vara han, när jag hör en bil utanför så hoppas jag att det ska vara han - att han ska säga att de separerat nu och att vi kan vara med varandra - men jag vet att det inte är så (försöker trycka på stoppa-tanken-knappen, men den verkar vara ur funktion, tillfälligt, haha!)

Ja, ibland känns tankar och önskningar tunga, men jag lär mig saker hela tiden, jag utvecklas och jag försöker vara den jag vill vara...!
Kram!

Hej, fan vad jag känner igen mig i det TS skriver.
Att glida in i en lyckobubbla allteftersom alkoholen går ut i kroppen, hur den annars så slumrande inspirationen kommer till en direkt.
Jag känner mig mycket mycket mer inspirerad när jag är berusad, jag bryr mig om politik, bryr mig om att skriva musik/spela gitarr, bryr mig om framtiden, bryr mig om saker, sen dagen efter är allt bara ett stort svart hål.
Är i skrivande stund nästan nykter, kl 18 har alkoholen sen igår helt gått ur kroppen, enligt min app på ipaden. Jag önskar att igår var sista gången jag drack. Det är planen i alla fall...

Kikar in och inser att det nu gått 10 v sedan sista intaget. Tänker mindre och mindre på biran och vinet. Men ibland slår suget till när jag minst anar det.

Var på puben med några vänner häromdagen och det gick fint. Faktum är att mina gamla dryckesbröder accepterar att jag numera håller mig vit.

Ha det fint alla!

Häftig att följa med Fredde-s. Så många tankar han förmedlade som jag känner igen. Kopierade ett stycke jag tyckte berörde extra mycket;
"Och sedan grundbulten tror jag, det är tristessen. Dvs, lära sig göra något när suget kommer. Jag tror suget är ett av hjärnans sätt att "bota" inaktivitet. Vi har en inomboende kraft att göra något, att vara aktiva, att skapa. Den kraften kan användas eller dämpas, och hjärnan bryr sig inte så mycket om vilket... Bara tristessen eller känslan av oförmåga släpper. Gärna med hjälp av alkohol."

Jag tror gammal sorg och ensamhet är min största fiende. Har varit mer aktiv sista tiden men också hunnit fundera mer. Idag ingen alkohol. ;-)

Jag är ny sedan en vecka i forumet och har läst hela din tråd. Du är en inspiration för så många. Det som slår mig mest är din förmåga att resonera med dig själv och kunna uttrycka dig så klart. Det blir så talande och levande.
Du verkar ha mycket konst i dig. Jag själv älskar att dansa och måla men det var länge sedan. Tror också på att rastlösheten och tristessen började dövas med alkohol för min del och gamla sår och knutor som var svåra att nå.
Tänk att det är svårt även efter så lång tid i nykterhet men det är väl symptomen vi har lärt oss fly ifrån helt enkelt. Hoppas att du nu reder ut dina egentliga problem och hittat knuten som skaver i din själ! Hoppas verkligen inte du har gett upp din frihet och glädje till livet.
Vore trevligt med ett litet livstecken Fredde-s oavsett ;-)
Kramar

Skriver om kämpandet. Kamp framsteg

Kände dagen efter ledsenheten att vilken tur jag vaknade hemma ensam, hade skämts, känt och vart besviken på mig sj att falla tillbaka ett steg i djupet! Måste klappa mig sj på axeln o säga att det var bra gjort, men också erkänna att det var INTE lätt!

fick en liten dimp igår kväll med, verkar komma då jag är ensam o på kvällen....

på alkoholhjälpen för att kunna komma tillbaka, och det gick efter mycket om och men. Saknar som du skriver mulletant den första sidan.
Ha en fin dag Konstnären

och som jag skrivit tidigare tycker jag inte om söndagar. Känns avslaget på något vid. När jag tittade ut nu på
morgonen var det sjöar ute. Måste ha regnat enorma mängder i natt. Ingen goja har varit på besök och skönt är det
Ingen alkohol här hemma nu och ännu har jag inte vågat hoppas på en förändring. Men ev. denna gången.
Det förrädiska är att lugnet börjar lägga sig inombords nu när inte mannen dricker. Orkar inte en gång till.
Min egen nykterhet går just nu alldeles utmärkt och tankarna flaxar inte lika mycket. Precis som jag nu vet att
glädje, sorg, motgångar får jag nu lösa i nyktert tillstånd. Går inte att fly undan som innan. Jag hade gömt en massa
skräp som lite pö om pö fått jäsa ut.
Fin söndag mina vänner, förresten håller med Adde, Berra och Mulletant att det blivit krångligt här inne.
Konstnären