Senaste kommentarerna i forumet

jag vill veta vad det finns för risker om man tar campral och dricker vin?

Grodan, din ärlighet mot din dotter tror jag är bra, men nu är du så illa tvungen att klara detta också :-). Jag har inte varit ärlig mot mina barn. Tror sonen skulle behöva höra mig säga att jag hade problem, men att jag slutat dricka, men jag är ff för feg på nåt sätt. Såna berättelser som dina blir en inspiration. Jag tror att du kan klara det även utan din dotter. Nästa gång du behöver stöd att stå emot, tänk på din kloka dotter. Sätt henne på andra axeln och låt henne föra dialogen med djävulen på andra sidan. Hon verkar veta mycket om dina triggers och ursäkter.

Var ett tag sen jag skrev något själv men är inne och läser varje dag. Hjälper mig att inte glömma varför jag sökte mig hit. Livet går inte direkt på räls dessa dagar. Den sjuka familjemedlemmen blir inte bättre. Iofs inte sämre heller utan det är stiltje på den fronten dessvärre. Hade varit skönt med något positivt runt detta. Fick ytterligare lite salt spritt i mina sår igår då jag gick miste om en ny tjänst som hade hjälp mig mycket i mitt framtida yrkesliv. Blev dessutom än värre då jag fick till mig att det jag rök på var enbart dålig taijming. Blev mycket besviken över detta. Låter som jag gnäller över det mesta just nu men har för tillfället ingen medvind alls förutom att suget efter A fortfarande är noll. Det är ju faktiskt en grej att vara nöjd och belåten med och försöka bygga vidare på då andra saker skiter sig.

Tack för ditt stöd blev så glad. Hoppas det går bra. Detta blev en tankeställare till mig oxså. Jag kan inte dricka, jag dränker mig i alkohol då. Finns inget normaldrickande för mig, nu måste jag avstå har ju gjort det innan. Jag hoppas verkligen det går bra för dig Lena.
Kram konstnären

Tänkte på hur mycket du har gjort och upplevt de senaste åren. Både en inre och yttre resa. Det måste få ta tid att landa och jag tror att det lätt blir så att man kommer lite ifrån både nära vänner och andra när man jobbar med sig själv både på insidan och med yttre förändringar. Man har ju svårt att hänga med själv... Så att vännerna halkar efter är nog rätt naturligt. De kommer ikapp när det lugnar sig lite. Tror att det sämsta du kan göra nu är att lindra saknaden efter barnen och sambon med vin. Ta tillfället i akt och ge dig lite tid att känna all sorg och annat. Du är stark Sattva! Bara att läsa om alla livsförändringar som du gjort de här åren kan få en att känna oro, men jag tycker att du ska ge dig lite tid nu att leva i nuet och att känna dig stolt över de val och de förändringar som du faktiskt har vågat göra. Imponerande är de!

Tack min kära vän för ditt fina inlägg till mig. Nu är konstnären på G igen och jag börjar tycka om livet i nykterhet. Har tänkt på det som hände och jag tror nog att det var planerat, tänkte som så att varför kan inte jag dricka normalt, nu vet jag att jag inte kan det. Avstår jag inte nu kommer jag inte leva så länge till jag är ju ingen ungdom som du vet kan ju vara din mamma. Mannen och jag pratar nu mer öppet om alkoholen jag känner att det är livsviktigt han säger nu att inte han heller kan dricka det blir katastrof. Nu har jag återgått till mina bakelser och det är underbart skiter i om jag blir fet. Hoppas du mår bra muris. Ja du besattheten var enorm tänkte bara på att hälla i mig alkohol.Så har jag nog inte riktigt känt innan, och planeringen cykla till bolaget varje dag där jag blev igenkänd. Nu kastar jag ångesten åt h-vete som du skriver.
Många kära kramar till dig
Konstnären

Tack för dina fina ord till mig jag blev alldeles varm. Jag är nu på G och ångesten har släppt det tog tid men jag väntade ut den. Det blev långa promenader med hunden, havet och naturen hjälper mig att läka och du oxså naturligtvis. Vi har ju kämpat ihop, jag tycker du är väldigt stark som håller dig på banan. Denna gången gick det väldigt snabbt utför och ångesten var tredubbel. Jag vet nu att jag aldrig mer får dricka och jag ska ta till alla medel för att hålla mig ifrån skiten.Jag blev bara gnällig och sur och kunde inte sova så jag gick upp i slutet på natten och drack, skämdes som en hund och gagarin sa till mig att jag var full när han åkte till jobbet, sket idet och fortsatte dricka när han åkt. Satt och grunnade på hur jag skulle ta mig ur för jag visste att detta var galenskap så jag satte punkt för sexton dagar sedan, nu går det bra.Vi bor ju så fint nu i kulturkvarteren med naturen precis utanför. En dag i taget får det bli och idag känner jag en stor tacksamhet.
Många kramar Konstnären

Oh så klok Vilja! Jo men så är det ju, även om jag upptäcker efter ett år att jag vill tillbaka till alkoholen ( tror knappast det;)) så gör ett år varken till eller från. Men det har väl varit en lång process helt enkelt. Som när jag lämnade mitt äktenskap. Funderade fram o tillbaka länge, alldeles för länge. Men ångrar inte en dag när det väl var gjort, trots att det inneburit en massa jobbigt på olika sätt.
Det är bara att göra, en dag i sänder.

Ser ut som att det inte gick så bra. Tycker att du ska göra dig av med din a hemma. Det är svårt att ha vinna en dialog med djävulen på axeln om man har tillgång till a.

Visst är det skönt! Jag har lite samma känsla av att ha lämnat beroendet bakom mig. Ett passerat gift! Känns konstigt på nåt sätt, eftersom det för bara ett halvår sedan köndes nästan omöjligt. Det är klart att det inte går att slappna av eller att glömma, men ser nu ingen glädje alls i fylla och ingen längtan. Vi får passa på att njuta helt enkelt innan glädjen och lyckan över ett nyktert liv bleknar.

Vet du att du verkar ha en underbar självinsikt. En insikt om varför du dricker och hur det får dig att känna. Just det beteendet du beskriver och den känslan du beskriver är ju en stor anledning till varför man dricker.
Jag har inte druckit så mycket när jag varit ute, men på slutet av min drickakarriär så drack jag i smyg och skulle dölja att jag var påverkad. Då upplevde jag lite samma känsla som du har nu när du har druckit. Jag blev pratigare, smartare, tyckte jag själv, men eftersom jag samtidigt skulle dölja det, så blev jag så medveten om det på något sätt. Inte så kul!
Jag kan dricka nu när jag går ut, men mitt problem var aldrig att jag drack för mycket i just de sammanhangen, så jag vet inte om du kan lära dig att hålla en bra nivå. Det kanske kan gå. Du drömmer om att det ska bli mindre skillnad på dig nykter och berusad. Du kanske skulle gå och prata med någon som kan ge dig stöd på vägen i din personliga utveckling. Du skriver att du går runt med mycket självkontroll. Varning, nu kommer ett råd från en amatörosykolog: Om du inte känner att du kan och vill ta hjälp, så kanske du kan börja skriva nån typ av dagbok och ge dig själv små nyktra utmaningar. Du verkar veta så väl hur du skulle vilja vara och du kan nog med små steg faktiskt bli sådan. Men sluta drick en period, så att du inte behöver lägga för mycket tid på att ha ångest för vad du sagt och gjort. Lycka till!

Hej! Hur ser din nedtrappningsplan ut? Och hur ser dina tidigare försök att sluta ut? Tycker verkligen inte att du ska skämmas för att söka hjälp, även om jag förstår att det är svårt.
Om du ska klara av att trappa ner på egen hand, läs om biverkningarna här på forumet och häll ut spriten. Du klarar dig nog med öl under din nedtrappning. När man dricker är man ju inte världens smartaste direkt, så att trappa ner själv och ransonera sprit när det finns obegränsad tillgång måste vara extremt svårt. Det är ju nästan givet att man klunkar i sig när man blir full. Det finns andra med mycket mer kunskap och erfarenhet av abstinenssymptomen och att trappa ner. Just de fysiska symptom som kommer är ju lätt att uppleva som panikattacker. Svettningar, hjärtklappning etc, så just därför kanske du skulle behövs hjälp för att trappa ner, eftersom du verkar ha en tendens att lindra just den typen av symptom med sprit. Hoppas det går bra för dig och känn dig stolt över ditt beslut att sluta, även om du behöver söka hjälp. Livet på andra sidan är så mycket bättre.

Jag vill bara skrika ut på sociala medier att -Jag kan inte hjälpa det här!!! Hjälp mig, jag är alkoholist!
Men samtidigt skäms jag, jag skäms över att säga det. Jag skäms å min familjs vägnar. Mamma o pappa mest. Mina egna kids är en annan generation, de dömmer ingen. Inte mina föräldrar heller, men speciellt pappa bryr sig ju så jävla mycket om vad folk ska säga.
Inte fan kan man göra så! Fast jag vill skrika ut det på stan så varenda jävel får veta det.
Känner mig tom och värdelös. Men lite stark och bra ändå för att jag tagit ett litet steg och skrivit här.
Blottade strupen för en person som jag egentligen inte bryr mig om men som jag sårade i helgen. Lade mig på rygg och verkligen bad om ursäkt och krälade i skiten. Jag brukar aldrig blotta strupen, aldrig.
Personen valde att hugga mig besinningslöst i halsen! Rätt åt mig kan jag tycka men lite sorgligt ändå att inte vara beredd att hjälpa till utan bara ömka sig själv för att det var så synd om h*n att jag var såååå dum och sa så elaka saker. Det gjorde jag säkert, men vem fan bryr sig om vad en skitpackad person kläcker ur sig?
Men jag får ju ta det, var ju jag som var idioten.
Tack för kramen, den var välkommen!
Önskar jag kunde sluta gråta hela tiden. Men det hör väl till...

Tack etanoldrift, jag önskar också dig lycka till på din bana! Du har hjälpt mig att sträcka på ryggen och att skratta åt eländet under den här helt vedervärdiga perioden. Jag har nästan tappat minnet från den senaste månaden men vet ju tack vare trådarna vad som har hänt. Även om jag har hittat på egna grejor så har jag levt i ett kompakt alkoholtöcken som har tagit allt fokus. Men ni, kloka och generösa forumvänner, har gett perspektiv och erkännande. Jag ropar varken hej eller halleluja men är glad åt att mannen nu är öppen om sina problem och att han verkligen vill ändra sina vanor. Men jag vet ju också av egen och andras erfarenhet att bakslagen blir värre för varje gång man tror sig vara tryggt i hamn.

Träffade en av mina närmsta vänner i helgen. Så mycket har hänt i våra bådas liv de senaste två åren, o vi har inte umgåtts lika ofta som tidigare. Och hon kändes så långt borta...gjorde mig ledsen. Vi som varit så nära i alla år. Kanske detta bara är något övergående, kanske något permanent, jag vet inte. Och samtidigt känner jag mig långt borta från de flesta o det mesta sedan ett tag. Även nära vänner. Jag vet inte vad som händer riktigt. Känner mig så långt ifrån alla. Veckorna utan barnen känner jag mig som ett tomt skal. Är riktigt nära särbon när vi ses på helgerna, och riktigt långt borta däremellan. Denna ovisshet kring framtiden känns som om den håller på att krympa mig. Och så insikten att min lindring, min lisa, min tillflykt vinet måste bort... Samtidigt vittnar ju många härinne att det finns ett liv där man klarar sig utan. Jag får ju iallafall våga prova...

Man börjar, precis som du gjort nu, att erkänna för sig själv, att man inte kan hantera alkohol.. Sedan är det ett steg i taget..
En eloge för att du vågar skriva överhuvudtaget (många läser bara..)
Sedan tar man sig en funderare, om man är villig att släppa alkoholen (eftersom man blir "sjuk" av den.. med sjuk menas just: elak, tappar omdömet, skadar andra (fysiskt eller psykiskt) och/eller sig själv)
Det finns hjälp att få! Börja med att läsa de olika trådarna, för alla har sin historia och sitt "sätt" Vi är alla unika och det enda gemensamma är en stark "allergi" mot alkohol..
Så kram och välkommen!

i min tråd, det var så kul att se! Tack för dina rader, ja det känns som om A äntligen kan vara ett passerat gift för min del, vill verkligen att det blir så. Hur är läget för dig?

Det är INTE svagt att be om hjälp! Även om det involverar resten av familjen.. I kampen mot A, känns alla medel tillåtna när man är uppriktig!
Sänder många varma kramar till dig för att du inte ger upp! <3

Hette det vanemässigt? Med den verklighet har, skulle "vanemässigt " vara korrekt beskrivning. Jag dricker vanemässigt.

Leve alla vite helger! Du äger rallan!

Idag hämtade ja min dotter på hennes arbete. På väg hem sa hon att hon tänkte åka över till några kompisar efter maten. Som en hammare på en spik satt tanken i mitt huvud - då kan ju jag dricka! Nu hände emellertid något som aldrig hänt tidigare. Innan den första tanken tilläts sjunka in och bli till ett faktum kastade jag ur mig till dotra att nu behöver jag hjälp! Vi kom överens om att jag skulle ta en antabus under hennes överinseende när vi kom hem. Jag vet att det här inte är bra, att jag är svag och att barnen inte ska bära mig. Men, alternativet i den stund som uppstod hade trots allt varit värre.

En fortsatt nykter Groda.

Svårt att klara detta .... Nu dricker jag öl i stället för å lindra paniken ... Nu måste jag trappa ner... Jätte jobbigt.... Skakar fryser och lite små full... Önska jag kunde lära mig att så här ska de inte vara

Konstigt forum ,((((

Nej inget sug bara jobbigt med vanan att dricka några glas vin men det avhjälptes med alkoholfri öl vill gärna kunna dricka några glas vin ibland just nu är jag inte sugen:) men ska pröva lite längre fram och om det inte går utan jag fortsätter resten av veckan så blir det inte mer alkohol för min del:)

Hej Fenix,

Vad fantastiskt roligt att läsa att det går så bra för dig. :-D Vad härligt att du nu fått lägga så många nyktra dagar bakom dig och att du verkar känna dig tillfreds med detta. Det gläder mig verkligen.

Kram