Senaste kommentarerna i forumet

Det är nog en dröm många bär på när väder o vind är skit hemma i Svedala. Grejen är att efter några öl och ett par ouzo till lunch så vill man ju jävligt gärna se allt i ett rosa skimmer. Värmen, maten, det turkosblå vattnet, människorna, de problemfria dagarna utan stress. Till slut går det upp för en att det skulle vara omöjligt utan alkoholens förföriska dimma när man sitter där och spanar ut över det blå havet. Jag själv börjar så sakteliga tro att det går att ha det underbart i solen och vattnet utan alkoholens hjälp. Det är en skön känsla. Behöver dock vara aktiv och sysselsatt relativt mycket. Är själv med familjen på semester i södra Europa och det går kanon. Skänker dig många av mina tankar Fia. Sköt om dig och njut av stunden.
Kram
LP

Nu har jag läst igenom min tråd och alla fina svar som jag fått. Det har varit litet hektiskt här hemma med mycket besök av barn och barnbarn. Nu har jag äntligen en liten stund för mig själv och kan skriva. Den här månaden som gått har jag försökt att inte dricka så mycket. Det har inte gått att avstå helt från A. Men det känns som om jag är på rätt väg nu. Det är fler dagar utan A än med. Det är jag ganska nöjd med. Men målet är definitivt att kunna avstå helt. Det känns som om jag börjar att lära mig strategier för att klara av ett liv i nykterhet. Nu är det dags att ta tag i att klara av att leva helt utan A. Jag tror att det kan gå bra nu.

Tog lite tid för mig oxså att vänja mig vid det nya. Man är en gammal inkörd stöt. Vad bra att det går så bra för dig. Tyckte det
var lite jobbigt dom 2 dagarna det inte gick att skriva något. Så var det att tankarna kan vändas på en minut. Men sakta, sakta blir
det längre mellan gångerna. Jag är ju en envis jävel och vill inte att A ska segra. Gjorde själv en lista på vad som var bra med A, och
vad som var mindre bra. Kom fram till mot slutet att jag hade inget positivt kvar av A. Kör även min gamla hemska film i emellanåt inne
i huvudet och den är en riktig rysare.
Idag tar vi inget första glas
Kram Konstnären

Visst är det så att A bryter ner psykiskt, kanske inte i början av sin karriär. Men sedan blir det värre och värre.
För stunden kan man ju döva sig, men det varar bara några timmar, och vad kommer sedan, just det den stora
ångesten. Har väl inga direkta råd, men du kan ju undvika fester till att börja med. Sedan måste man ju ta tag i sina
problem. Jag tror att eftersom du är här har du insett, och det är ju en bra början. Själv hade jag inga val, leva eller
dö tillsammans med alkohol. Det var och är en tuff resa men jag går snart mot 10 månaders nykterhet och det är stort
för mig.
Skriv gärna av dig här, det har hjälpt mig helt fantastiskt bra.
Lycka till
Konstnären

Hej.
Finns ju flera olika tips som finns, dricka bara folköl, dricka alkoholfritt med mera.
Men tyvärr så har jag inte den där spärren som säger åt mig att tacka nej till snapsen, och sånt. Sen är det inte alla som förstår det där med att ett nej är ett nej å ska pracka på en mera. Fast på andra sidan har men inte en lapp i pannan där set står att men har eventuella alkoholproblem. Självklart skulle det vara en annan femma om man hade sagt det till några att man har problem och har svårt att lugna ner sig när det kommer till drickande i större sälskap.

Å vad ditt inlägg andas frid. Jag blir lycklig för din skull. Familjen och allt. Det är du värd, och jag tycker din man verkligen tagit tag i sina
problem. Allt är så nytt här, men mannen ska till en alkoholläkare i morgon, kanske kan även han stötta. Jag ska komma igen, har varit och
är lite låg. Svårt men det ska gå. Vet inte om han är riktigt sjuk nu, men allt kommer ju fram i nykterheten. Tycker inte han är samma person.
Men ångest och oro river väl i själen. Vet inte om jag är glad eller ledsen, känner mig bara utpumpad. Känner ilska men försöker behärska den.
Man får inte förstöra för en annan människa som jag tycker han gjort. Det går bra med egna nykterheten snart 10 månader.
Livet kan väl bara bli bättre.
Är i alla fall glad för din skull.
Ska ut och hämta krafter nu.
Kram Konstnären

Hej Surtanten, hur går det för dig? Märker att de är mycket bergochdalbana för min del också. Man kanske får acceptera det så här i början... Kram från den andra Surtanten

Hej och välkommen hit!

Ring beroendeenheten i ditt landsting. Be om antabus eller liknande.

Det finns inga hopplösa fall, så lycka till! Fortsätt gärna och skriv här. Det hjälper och du kan få stöttning

Kära Konstnären! Tack för hälsning i min tråd också. Förstår att du känner dig sliten och trött... Det har varit, och är, en tung tid för dig. Först ditt eget, ganska brutala brytande, och din egen resa mot nykterheten. Och nu. Mannen som verkar ha försökt göra slut på sig och som är en oigenkännlig trasa.

Men du är stark och du kommer att klara även detta! Jag vet det.

Jag har inte varit med om någon som druckit som din man, men jag kan tänka mig att man nog inte riktigt är samma person som kommer ut på andra sidan. Det är väl inte du heller? Inte jag heller för den delen. ;-) Men som du skrivit, du känner dig ödmjukare, snällare och goare - en bättre människa helt enkelt. Det kanske kan bli så för din man också? Om han får lite tid på sig.

Nu sitter jag inte och försvarar honom, utan försöker bara se möjligheter för dig! Men det kan ju också vara ett steg för dig att orka lämna honom när han är nykter. Försök att tänka på dig själv och vad som är bäst för dig vännen.

Stor kram

PS. Jag åker nästa vecka!

Hej och välkommen hit! Det är lätt att dras med när det är FEST. Tycker att sådana tillfällen gör att de eventuella spärrar som annars finns försvinner då... Har tyvärr inget råd som löser detta. Men du kan jubpröva att vara nykter i en sådan situation nästa gång. Ibland blir det dn ögonöppnare...

Lycka till!

- vilken bra metafor med ägget. Jag visste hela tiden att vi har en bra substans, ett bra innehåll i vårt liv. Att vi hade en djup gemenskap - under skalet. Så för mig låter det fint att knacka på skalet och låta det brista.... Så bra att du går på anhörigmöten. Fortsätt med det och att hålla fokus på dig. Var stolt över dig och din nykterhet. Den är din! Kramar och ha en fin dag du också / mt

Vad underbart härligt det låter 2 år. Jag vet inte om vi tillsammans kommer så långt mannen och jag. Allt känns som ett äggskal.
Knackar man lite går det sönder. Visserligen är mannen nykter nu, och jag är så trött. Har varit på anhörigmöten och det ger mig
mycket. Självkänslan växer i alla fall, och det är gott nog. Man är inte ensam. Just nu har jag inga svar på hur vi ska kunna gå vidare.
Tiden får utvisa och jag måste komma tillbaka mentalt. Förr hade lösningen varit alkohol för mig, men inte idag.
Ha en fin dag
Kram Konstnären

Det är en samling energitjuvar dom bara tar och tar, ger aldrig något tillbaka. Man kan ätas upp in på bara benen om man inte
lägger om sitt fokus på sig själv. Försök med det, jag håller själv på med det.
Konstnären

Äntligen har jag lyckats trassla mig in här igen. Jag är inget tekniksnille men fick hjälp. Har saknat er och jag börjar tro att
jag är riktigt beroende av det här. Synd att säga men bra är det inte. Mannen har snurrat runt i vårdsystemet, men i morgon
ska han till en alkoholläkare så får han se. Han är nykter ännu men om det är tillfälligt vet bara han. Han mår skit och jag
försöker och försöker att ställa mig utanför. Vet inte hur det blir känner mig tom som sagt var. Men jag har inte fallit ännu
och det är ju helt underbart. Men det är mycket som gått sönder under denna vandring, från att jobba med mig själv för att
hålla mig ifrån. Sedan se mannen som nästan gått under denna gång. Det har blivit för mycket och just nu bor jag vid en sten
vid havet och tänker mig bort. Men allt måste fungera och det gör det men trögt.
Många kramar
Konstnären

Sant jag lägger otroligt mycket tankar i hur han tänker, va han ska göra, va han väljer osv osv istället för att lägga fokus på mig. För som du skrev hans val är hans.
Jag har snöat in mig länge i denna man... o märkt så många gånger att han kommer inte förändras...
men jag måste förändra mitt sätt, sluta ge o ge till han, försöka hitta ett sätt i vardagen att få sinnesro, att få tillbaka mina egna tankar på mig.. det känns skrämmande men en viss längtan till mig..

Kära vän, så skönt att höra att maken äntligen slutat dricka! Jag hoppas verkligen att det är för gott den här gången!
Jag blir glad av att läsa att du går på möten och att du blir hjälpt av det! Jag tycker att du är helt otroligt duktig på att hantera situationen! Jag tror inte att jag någonsin lyckades upprätthålla sån livskvalitet som du gör, du är så bra på att ta tillvara på det som är bra runt omkring dig!
Förnuftigt att du inte lägger dig i makens process nu. Jag tror faktiskt att man till och med hjälper mer genom att ta ett steg tillbaka och låta dom sköta det själva. Dessutom lägger man på det viset hela ansvaret på dom själva vilket innebär att dom inte har några ursäkter, ingen att skylla på eller ljuga för annat än sig själva. Det är en ensam tillvaro som jag inte tror att någon vill befinna sig i...
Stora kramar till dig min starka vän!

2 års nykterhet, det är den 1 juli han ser som sin "nykterhetsdag" - vet inte vad han skulle kalla det. Då hade han en avgörande insikt. För mig är hans verkliga vändning 2 månader tidigare. Dessutom har han ytterligare ett datum som är väldigt viktigt för honom, det är något över 200 dagar nu. Dessa olika märkesdagar belyser bra den långa vägen från beroende till frihet, vi har många gånger talat om att nykterhet är långt mer än att sluta dricka. Eller rättare sagt, att sluta dricka är bara en del av att leva ett nyktert liv. En nödvändig men inte tillräcklig del - kanske är det inte så för alla men för mig är det så klart att det är så. Det är tre år nu sen vi hade den första (i det närmaste) alkoholfria sommaren. En sommar jag både hade det mycket bra och ändå tidvis tungt och osäkert. Sommaren två år tidigare var kanske den tyngsta där en familjeangelägenhet hejdade mitt uppbrott, dvs jag lät angelägenheten hejda mig. Året emellan var uppfyllt av annat. Men nu är livet gott. Så gott. Oändligt tacksam är jag. / mt

Hej Trojja, så bra att du har hittat hit!
Jag känner igen mig mycket i ditt sätt att tänka dvs du fokuserar dina tankar och energi på det enda du inte kan förändra, mannen...
Jag gjorde och gör till viss del det fortfarande.
Med hjälp av forumet och möten via al anon samt mycket läsning på internet mm så har jag ändå kommit en bit på väg.
Det du beskriver är inte ovanligt och jag tror att du kan finna mycket stöd genom att läsa på anhörig sidorna.
Jag har haft stor hjälp av att läsa Sinnesro bönen om och om igen. Ta till mig orden och låta innebörden sjunka in.
Flytta fokuset från alkoholisten och tillbaka till mig själv. Fokusera på mina val, vad jag vill och väljer istället för på honom. Hans val får han själv ta hand om!
Var ärlig mot dig själv, är det här verkligen mannen du vill dela ditt liv med? Vill du verkligen ens ha honom som vän? Vilka minnen vill du blicka tillbaka på, vilka minnen vill du skapa?
Framtiden ligger för dina fötter, äg den!
Kram

Varmt Grattis! Det låter verkligen som att ni är på rätt väg! Kramar till er båda /mt

Hej, känns som en evighet sedan jag pratat med er på forumet!
Dagarna har varit fyllda av fotbolls matcher, cuper och gäster. Mycket trevligt och roligt men också uttröttande!
Samtliga dagar har tillbringats i nyktert tillstånd för både mig och maken! Även gästerna har fått nöja sig med alkoholfritt men ingen har klagat. Helt otroligt hur tillvaron kan förändras, jag fortsätter att vara ödmjukt tacksam för nuet också medveten om att förändring till det sämre kan ske lika snabbt som det förändrades till det bättre...
Maken fortsätter att gå på behandling samt möten. Han säger att det går bra och att han inte upplever någon abstinens vilket i sig oroar mig lite. Går det för lätt? Innebär det ökad risk för återfall eller att insikten om graden av alkohol problemet uteblir?
Nu behöver ju jag uppenbarligen lägga mer tid och energi på att jobba med mig själv och att vara här och nu! Sinnesro bönen behöver planteras djupare tror jag så jag behåller rätt fokus...
Framtiden vet vi ingenting om så varför oroa sig? Det jag vet är att när maken och jag själv för den delen väljer bort alkoholen så finns det en framtid för oss! Hur den sen kommer att se ut är ju till största del upp till oss själva!
Konstnären när maken slutade att dricka så vet jag inte riktigt om han hade nått botten men han säger själv att han kom till en punkt där han ifrågasatte vad han själv höll på med. Han säger att han ställde frågor till sig själv, typ, hur vill jag leva mitt liv? Hur vill jag att framtiden ska se ut och vad vill jag egentligen? Han säger att han insåg att han inte skulle kunna få det liv han vill ha så länge alkoholen är inblandad. Han säger också att han insett att han tagit till drickandet som en flykt undan problem och det jobbiga i verkligheten och att han nu bestämt sig för att sluta fly och istället ta tag i problemen.
Dessutom berättar han att han även druckit av ren tjurighet efter att jag slutade dricka, i ren protest för att visa att han bestämmer själv. Detta har han också insett det barnsliga i.
Jag ska säga att jag är enormt stolt över honom! Hans beslut innebär att vi har en framtid ihop men också för att han verkligen går all in! Han går på behandling och möten men dessutom så läser han massor av litteratur och verkar ta till sig och även ifrågasätta det han läser. Han läser dessutom AA 's Stora boken.
Jag själv har varit sämre på att jobba med mig själv sista veckan och mer eller mindre bara ångat på, glömt bort att stanna upp och reflektera...
Mera läsning, möten och reflektion finns det behov av känner jag!
Jag har en lugn känsla i magen och känner ingen oro för att resa tillsammans med maken i sommar. Passar mig dock för att bli för trygg så jag har reserver om det går åt pipan.
På söndag bockar jag av ett nyktert halvår, minus min återfalls helg i januari förstås men jag vägrar räkna den som dag 1. Beslutet var taget och processen igång, i mitt sinne kommer det alltid att vara trettonhelgen som var den avgörande vändpunkten!
Ett halvår! Tiden går fort men ändå är det inte så länge sen... Jag inser hur skört det är och jag är tacksam över att jag klarat det så här långt trots en svår tid i äktenskapet.
Livet kan med andra ord bara fortsätta bli bättre!
Kram till er alla, fortsätt kämpa!

lyfter din tråd och ser vad som händer :) / mt

Kiruna...? Hopplöst med autokorrekt!! KUNNA!!

Hej Konstnären! Hoppas att det går bra där hemma för dig. Hoppas att du orkar hålla fokus på dig själv och att mannen håller sig nykter. Själv klarade jag att min man drack igår kväll. Hällde upp rosé framför mig. Det var tufft först, men inte sedan. Sedan var det bara skönt att vara nykter!!! Det gäller alltså att Kiruna stå emot det där goa i början. Sedan är det liksom lugnt.

Största kramen till dig!

Hej! Ja det var lite nytt här och tar väl ett tag att vänja sig (som vanligt med nyheter). Livet har fungerat alldeles utmärkt, även utan Forumet. Men skönt att det är tillbaka igen. Hur har det gått för dig? Jag har inte hunnit läsa nya inlägg ännu, det får bli lite senare idag. Det är sjätte dagen idag och fortfarande har jag inte en enda gång funderat på att bryta min nykterhet. Är jätteglad för det, men vet ju av erfarenhet att man måste passa på sig själv. Det kan gå på en minut att tanken helt plötsligt ändras till att jag bara MÅSTE ha lite vin. Men jag har skrivit ner på ett papper varför jag inte vill eller ska dricka och jag läser igenom det flera gånger om dagen och då är jag så glad att jag äntligen har slutat. Snart en hel vecka!

Skriver lite funderingar

ja vet inte om nån annan känner som jag, men på nåt sätt känns det som att jag som suttit fast i hoppet om en sund relation med en som missbrukar verkar nästan ha det svårare, det är jag som blir sårad, jag som kämpar, jag som måste tänka på hur jag ska vara, o göra...

det känns som att det är jag som har problem... han åker bara med på att nu är vi bara vänner, o ska inte vara tillsammans som ett par längre, deg är ju jag som måste ta beslutet, för det kan inte han....
jag vill inte låta ego eller dum på nåt sätt men det känns som jag måste vara stark... ja klarar fortfarande inte tala om för våra vänner att det är slut, jag har sagt så förr, men då har vi vart ihop igen....