Senaste kommentarerna i forumet

Lite trist att märka hur jag har gett tillvaron mening med alkohol tidigare. Nu känns det liksom tomt en sånhär lördagkväll. Inget sug att tala om för tillfället (brukar vara mest på eftermiddagar, runt kl 16-18, lyckas jag rida ut det så lugnar det sig). Jag gruvar mig för nästa gång en god vän vill ta en vinkväll. Kommer vara skitsvårt att säga nej - det kommer ju att förändra hela relationen, tänk om det blir stel, skuldbeläggande stämning, om hon känner sig ifrågasatt...alkohol är krångligt på mer än ett sätt

Lycka till - ta en dag i taget, som sagt. Av det du skriver så låter det som att du är precis i början av något nytt som kan bli riktigt bra, du har ju redan märkt av positiva följder. Jag hejar på dig.

Ja antabus har hjälpt mig också

Ja vilken sits du är i. Gör en orosanmälan. Men du hur mår du egentligen?

..att jag ska klara detta utan medicin. Säkert bra för vissa.

Tedta medicin så du inte kan dricka vet jag. Är bra, hjälper många.

Käraste vän. Så bra och modigt av dig att du skrev här i alla fall. Jag tror att du mår bättre av det. Jag vet inte vad jag ska skriva - mer än det jag mailade dig. Men vill ändå lämna ett litet avtryck här i din tråd. Du är inte ensam. Jag och alla andra finns här. Ibland faller någon av oss, men här är det ingen som dömer. Det är vi så bra på själva. Jag vill hålla din hand och önskar att ångesten lättar för dig.

Som jag skrev - jag blev inte förvånad. Det var något i det du skrev till mig i juni eller juli (minns inte) som fick mig att fundera. Jag har så dåligt samvete. Jag borde ha uttryckt min oro. Men jag vet heller inte om det hade hjälpt.

Vet inte hur jag ska säga, så det inte blir helt fel. Men du (och PP, Santorini, Adde och Berra) är liksom mina förebilder. NI får ju inte vackla. Det visar hur lömsk alkoholdjävulen är och hur svårt det är att verkligen sluta dricka för gott. Men det är orättvist av mig att tänka så. Ni är också människor som kämpar och det är ändå stärkande att se att trots att man faller så kommer man igen. Det ingjuter också hopp.

Skickar dig 1000 styrkekramar. Du kommer att klara av det här. <3<3<3

Annars blir det ju alkoholismen som kontrollerar.. Eftersom du själv inte har några problem med alkohol och ni inte dricker hemma, så tycker jag mycket väl att du tillsammans med vänner kan ta ett glas till maten.
Du och din man är ju faktiskt inte en/samma person och det bör han acceptera!
Det vore skillnad med t.ex. en pälsallergi och att skaffa husdjur.. Lite som att den ena i ett förhållande är allergisk mot skaldjur, får inte hindra den andre (som inte har någon allergi) att äta räkor etc.. Sedan behöver man ju inte krypa upp i knäet på varandra direkt efter en måltid..
Mitt råd är också att ni pratar med varandra om saken.. Om du är lojal hemma, och inte köper hem/dricker alkohol så tycker jag att det räcker.. Men det är min personliga uppfattning..

Jag hade laddat för läkarbesök på tisdagen. På torsdagen 1/10 skulle jag på yogaretreat fyra dagar. Perfekt. Så fick jag istället en tid långt in i oktober. Som skulle innebära att jag satte barnen på pottkanten. Sedan gav jag upp.
Vet inte varför denna fixering vid ett
" rätt" datum. Alltid varit så.
Nej till nyår kan jag väl inte vänta. Dessutom provat det förut. Det blir ju alltid " fel " ändå, eftersom man oftast skålar in året...och då har man ju druckit på det nya året...
Ja ni hör... Detta är så djupt rotat, jag vet inget annat sätt att leva.
Men jag har ju resten av mitt liv.

Fru till nykter alkoholist/vet ej om jag vill bli nykter helt själv.såklart slut på alkohol i hemmet. Men vill jag sluta helt gör jag det för min egen skull/frun

Hur kommer vårat liv se ut efter han kommer hem från behandlingshem/är det ok för mej att ta ett glas vin till maten med arbetskamrater? Vi har levt tillsammans i 10 år men alkohol i hemmet kommer aldrig ske i hemmet igen inga problem. Jag känner att jag ändå tillåts ett glas till middag ute med arbetskamrater. Ska jag sluta helt då gör jag det för min egen skull så känner jag nu/älskar honom men det funkar inte med alkohol oss emellan har eskalerat nu. Vardagen funkar bra/tacksam för svar råd/frun

Förstår att det känns tungt när det besöket inte blev av, men ta nya tag nu direkt. Bra att du skriver här för vi är många som har skjutit startdatumet framför oss och känner igen ursäkterna. Tycker verkligen att du ska försöka få det gjort så fort som möjligt. Du har kommit långt, även om det kanske inte känns så.

Välkommen tillbaka. Sommaren är inte så långt tillbaka. Minns du vad som fick dig att börja igen? Tre månader är bra och ju fler nyktra dagar man har under ett år, desto bättre. Önskar dig lycka till!

Har funderat lite på det du skrev. Som jag fattar det blev det ingen läkarträff och ingen ny tid? All den här uppladdningen till ingen nytta, liksom. Och vet du vad jag tänker då? Kommer du ihåg när man hoppade hopprep tillsammans under skolrasterna? Man stod där och laddade bredvid den ena kompisen som vevade runt hopprepet tillsammans med den andra, och man stod och stod, och laddade och laddade, för det gällde ju att komma in rätt; gjorde man inte det så sket sig allt och hopprepets vida båge i skyn blev bara nåt dött snöre liggandes på marken.

Man vill komma in rätt.

Håglöshet kan ju bero på en mängd saker och en av dom kan ju vara att din själ signalerar. Men allt det där vet du ju redan. Jag tror verkligen att det är så att även om man inte tycker eller tror att det händer nåt utvecklande med en - eftersom man ju fortsätter dricka trots sitt bättre vetande - så fortgår processen. När den processen nått hjärtat så börjar det hända grejer, på riktigt börjar saker ske. Inifrån och ut. Och även detta vet du, eftersom du är du.

What will be, will be. Med andra ord. :)

Kram på dig! Och hopp!

Oj vad träffande det var! Precis så är det. Åker gärna dit jag kan förvänta mig att det dricks (eller stannar gärna hemma ensam "måste jobba klart med den och den grejen, tyvärr..." För att kunna dricka ostört utan att upprätthålla den nyktra fasaden). Det blir så verkligt och objektivt att skriva saker såhär svart på vitt - jag blir liksom förvånad över hur uppenbart det är att jag är alkoholist. Förstå gången jag har skrivit det, tänkt det, insett det. Lite av en chockartad insikt, trots att jag innerst inne har vetat länge.

Nyckelpigan du lyckas mycket bra med att inge hopp!! Bara att höra att jag inte är ensam är så otroligt skönt.

Jag förstår dig helt, att livet känns som en kamp itan ljuspunkter om/när man ger upp a. Jah förstår eftersom jag kände exakt samma sak. Det var det som fick mig att hålla kvar krampaktigt trots att jag svek dem omkring mig (och mig själv) gång på gång. Jag hade det tufft i början, jag tog ett återfall, kag sörjde, tyckte synd om mig själv och var förbannad... Det jag vill försöka är att inge hopp... Det GÅR att känna annorlunda men inte utan att gå igenom vissa saker och erkänna det som är så svårt - att vi inte klarar av a. Det är inte fel på min karaktär, det var inte yttre omständigheter som fick mig att dricka för mycket ännu en gång... Felet kommer inifrån, en oförmåga att hantera a och hur gärna jag än skulle vilja (och som kag ville) kunde jag inte kontrollera det mer än vissa gånger. Även om det inte känns så nu, ha bara ett litet frö kvar att det finns ett liv utan a som är värt att leva, som har ljuspunkter, närvaro och glädje. Jag är så glad att slippa känslan jag inte ens visste var kopplad till a - rastlösheten efter att hitta situationer där det var tillåtet att dricka. Jag visste inte hur jagad jag kände mig förrän jag slutade. Du måste dock hitta din väg, ville vara inge lite hopp! Kram

Ja kanske det är det. För jag vet att stoppet måste vara riktigt långt. Vet att jag inte klarar " måttligt". Min hjärna är sån o det vet jag ju. Men samtidigt måste jag. För att alternativet inte är ett alternativ längre.

Tack för pepp!
Än så länge känns det inte särskilt svårt, men jag vet att erfarenhet av tidigare försök att just i början är man motiverad och peppad men sen när nyhetens behag har lagt sig så blir det så lätt att bara tacka ja eller köpa hem bara eeen gång.

Bra jobbat Valeria, att lyckas måttlighetsdricka. Hur fixar du det? Kan du njuta av det? Jag önskar att jag kunde fixa det på ett bra sätt, men jag blir liksom helt fixerad vid att försöka fylla på glaset, på ett sätt som inte ska märkas/ska verka "naturligt".

Nyckelpigan, just nu känns det som att livet blir en kamp utan ljuspunkter utan A (förutom barnen, som förstås är ljuspunkter) - men det känns hoppfullt att höra att det inte behöver vara så... Det känns som att jag inte riktigt har lärt mig det där med glädje och eufori utan A.

Hej Maria68
Välkommen till forumet! Forumet är känsligt för olika typer av Emoijs, det kan vara det som gör att ditt inlägg inte postas. Om det var det som var problemet prova gärna igen. Dina tankar och din berättelse spelar roll!

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Förstår att det är tufft när du hade blottat dig för läkaren och det sedan inte blev som ni planerat. Jag tror också på dig! Vänta inte till jul, börja nu - vi finns här! Styrkekramar

Förstår att det är tufft när du hade blottat dig för läkaren och det sedan inte blev som ni planerat. Jag tror också på dig! Vänta inte till jul, börja nu - vi finns här! Styrkekramar

Aeromagnis: Ja, jag vet att det är ett beroende, eftersom jag dricker fast jag egentligen inte vill och vet att jag inte borde.Tack Valeria!

Välkommen hit! Här finns massor av stöd, för mig är det nästan ett beroende att gå in och läsa, men om man nu ska ha något beroende är väl detta ett av de få bra! Du skrev om att du ljugit för dig själv många gånger och att det nästan är en lättnad att skita i det. Jag förstår precis hur du menar, just den känslan är en av mina motivationsfaktorer. Jag har tidigare försökt dricka måttligt, provat såååå många olika sätt, haft många bortförklaringar varför det inte funkade just den gången... Men att ha a kvar i mitt liv var så oerhört viktigt att jag inte kunde tänka mig ett liv utan. Tills nu. Det finns ett helt annat sätt att leva på, ett annat sätt att känna och vara på. Det finns glädje och eufori utan a. Naturligtvis finns alla andra problem kvar men du slipper möta dem med tyngden av skam och skuld. Styrkekramar

Hoppas att ni hade en trevlig fredagkväll utan A! För mig är en fredagkväll utan A helt otänkbar och inget jag eftersträvar, men vi har ju olika tankar om vad det innebär att "förändra sitt drickande" . Hur som helst, grattis !