Senaste kommentarerna i forumet

Är så ledsen och besviken på mig själv.
Fick ett sådant sug efter att dricka och ger plötsligt upp hela min nyktra tid som i augusti skulle bli 2 år.
Vet inte vad som for i mig.
Stack till systemet och låtsades att jag var en helt vanligt semesterfirare som tar ett glas rosé före maten och kanske ett glas rött till maten.
Förutom att jag blev väldigt besviken när jag upptäckte att rosé-vinet jag hafsat till mig på bolaget bara var 8,5 % och att jag hela tiden fyller på och fyller på och tänker att oj vad liten en vinflaska är.
Och när jag druckit nästan hela rosén fyller på med vatten.
Och sedan dricker upp merparten av rödvinet själv och tycker att det är jobbigt att jag måste dela med mannen och att jag känner att jag håller på att bli full, inte riktigt gillar känslan och dit jag är på väg, men ändå bara vill ha mer och mer.
Helst av allt skulle jag nog vilja att familjen skulle gå och lägga sig så att jag kan fortsätta själv.
Värst av allt är att jag känner att min yngsta son inte gillar det som händer, och jag tror inte att han kommer ihåg hur det var förut, (han är nu 11 år). Läste i mitt inlägg att han gråtit sist jag tog ett återfall så visst minns han.
Hur ska jag kunna förlåta mig själv? Eller ska jag ens förlåta mig själv?

Ta på joggingskorna och spring! Jag lovar att du inte kommer känna dig rastlös efteråt! Dessutom ger endorfinerna en go kick! Ut med dig!! :-)

Kände likadant!! Men detta klarar vi!! Vi kan se det som att vi ses igen på onsdag och har massa roligt att berätta om hur vi tillbringade de senaste två nyktra dagarna?!

Heja på! Kram Lexi

Känns som att vakna ur en ond dröm.
Hur gick det här till?
Hur kunde det gå så fort?
Har det varit på väg hela våren?
Varför är jag inte starkare?
Varför måste jag testa?
Varför är det så viktigt för mig att kunna dricka och att göra det?

Stark ångest och så många gamla invanda känslor som kommer upp.
Vågar inte kolla mailen för tänk om jag mailade något konstigt till någon, undrar om jag messade någon?
Har jag sagt något som jag borde ha koll på?
Har något gått sönder?
Har jag ätit upp alla snacks, godis, glass?
Hur ska jag göra nästa gång?

Någonstans längst där inne finns känslan som jag nästan glömt bort. Den där sköna, fria känslan som jag hade i början av min nykterhet. Känslan av att jag är jag i alla lägen och att jag har koll på vad jag gör och inte gör.
Varför har jag tappat den?
Varför uppskattar jag den inte längre?
Och hur kan det gå så fort och varför väljer jag att dricka igen?
Andra gången på ett halvår som jag gjort detta efter att varit nykter i ett år.

har 2014 varit vitt för min del. Ska göra vad jag kan för att det ska fortsätta vara så.
Det har varit mycket tankar på alkohol och på att dricka eller inte. Att försöka hantera suget och impulstankarna som kommer helt oförberett, kan få mig ur balans. Jag kan acceptera att de tankarna alltid kommer finnas, bara jag kan hantera dem.
I början kom tankarna ofta, "varför sitta hemma en lördag kväll när man kan köra racet på stan"... Men suget och tankarna efter alkohol kommer mer sällan nu. Ibland försvinner de av sig själv lika snabbt som de dök upp. Ibland behöver jag gå igenom dem och tänka på hur det till 90% kommer sluta om jag ger efter för dem och dricker.
Det är jobbigt att ändra vanor och kämpa med att inte dricka, men för min del är det ändå lättare att göra det än att dricka och vara bakis.
En annan sak att vara beredd på är samhällets syn på alkohol. Är man inte gravid eller kör bil så dricker man, om inte så får man förklara sig... Helt sjukt egentligen!
Om någon bjuder mig på en cigarett så säger jag "Nej tack, jag röker inte". Om någon köpt en drink till mig och jag säger "Nej tack, jag dricker inte" var beredd på tjat och gnäll... Ett tips är att ha ett par svar förberedda och säga med pondus, då brukar det vara snabbt avklarat.

Tänk på att som nykter finns det en sak jag inte kan göra (dricka) men som onykter/bakis finns det tusen saker jag inte kan göra...

Det stämmer. Depression var väl att ta i men är rastlös. Uttråkad. Jag behöver en avledande manöver så att säga.

Nu när man äntligen har kommit igång med nykterheten och det går bra på tredje dagen, så ska alkoholhjälpen stänga i två dagar. Jag som behöver allt stöd och peppning som jag kan få. Okej, då är det bara att bestämma sig för att detta kommer att gå vägen utan hjälp, för det gör det förstås! Än så länge känns ju allt bra, så då ska väl två dagar gå fint också. Får väl lusläsa alla trådar här ikväll och försöka spara det i minnet.

Kan bara dela min upplevelse. Säkert är definitionen av depression väldigt individuell och jag ska inte försöka att ge tips som det nog behövs
yrkesfolk till ;-)

Jag själv har aldrig haft så mycket upp och ner som under de första månaderna i nykterhet. Men jag vill minnas att det var ungefär efter fem veckor som den första lite "euforiska" fasen vände och allt kändes supertungt. Om vi är lika kommer det i så fall att vända igen om ett par veckor :-) Något annat var perioder där humöret ena minuten kunde kännas väldigt bra, för att sedan sjunka som en sten på ett par minuter. Tankar som Äh, det spelar ju ingen roll, jag kan lika gärna dricka. Upplever det idag som att det var en tid sedan det kändes så nu. Beroendet är en lurig och svår motståndare. Jag klarade dessa situationer eftersom jag nästan blev "förbannad" på mig själv, och gjorde det till min egen lilla sport att visa vem som egentligen är chefen och högsta beslutande organ (tror det var Berras formulering).

Kontentan blir i mitt fall alltså: ja, det blir bättre, ja, det tar tid, nähe, det går inte på fem veckor, men efter fem månader så blir det lugnare. Men även då kan det vara svårt att inte övertalas av alkoholens dassiga argument.

Fortsatt lycka till!

//PP

Allt gott i framtiden till dig och vännen. Stanna gärna kvar här, ta del av andras erfarenheter och dela med dig av dina. Kram / mt

Tack för ditt svar mulletant
det stämmer att vi gått isär, och att det är sorgligt med, men det ända rätta o kloka beslutet vi båda kom fram till!

att gå tillbaka startar bara otryggheten oron att nån dag sviker han, nån dag kommer han va full o dum mot mig... att hela tiden ligga på gränsen a hopp o förtvivlan gör bara mig sämre o sämre

Vi går isär ett par och stannar som vänner.

Visst kan man bli lite nere när man lagt av, men deprimerad vet jag inte. Kanske är det som det var för mig,
det kommer fram en massa dåliga saker i nyktert tillstånd. Som kanske legat gömda i alkoholdimmorna. Det var
ju så lätt att gömma undan tankar och mycket annat då. Det kan vara mycket smärtsamt, men jag låtsades att jag
hade ett arkiv och plockade fram mapp efter mapp. Gick igenom, grät lite, och gick vidare. Nu är det sällan
jag ägnar arkivskåpet några tankar. Gjort är gjort och kan inte göras ogjort. Har försökt gottgöra på mitt sätt.
Nu är jag helt ångestfri, fick panikångest, och det var en liten present som jag fick på köpet av A.
Du vet väl att sysslolöshet är jävulens redskap som någon skrev så bra här inne och det har jag tagit till mig.
Ha en fin dag
Konstnären

Vad roligt att se ditt namn här inne, och att det går så bra, fantastiskt. Tack för kramen jag behövde den.
Jag är för det mesta barnsligt lycklig för min egen nykterhet. Och ingen skalura mig att dricka igen. Jag
bestämmer själv. Får se hur den här dagen blir. Just nu är jag bara i detta ögonblicket, här och nu.
Gott nog det.
Tack snälla du för din hälsning
Kram Konstnären

Hej Traxxy! Tråkigt att du mår dåligt. Det ska du inte behöva göra. Tror ( tror) på följande:

1. Du har slutat dricka och många händelser och dumheter man gjort på fyllan börjar komma ikapp. Tankarna snurrar. Kontakta en kurator för samtal!

2. Om man druckit mycket under lång tid kan man ha en massa olika vitamin och näringsbrister. Kontakta vårdcentralen och be att få ta prover och träffa en läkare! Var ärlig med din bakgrund.

Lycka till kära du och hoppas du får må bättre snart!

att läsa om dina flashbacks och dina minnen. Och som jag skrev nyligen, vi som följt dig här minns också. Vi kände skräcken, maktlösheten och var rädda för hur det skulle sluta.
"Hur ska jag bara kunna låta det hållas - jag önskar att jag kunde få komma ut med min historia, att de kunde känna bara en liten del av det jag känt..." avslutar du... Möjligheten att dela med sig via sociala medier har en enorm betydelse - det vet vi ju, vi som skriver här.... För den som skriver, som ett sätt att skriva av sig, dela med sig och få bekräftelse... och för de som inte orkar eller är/känner sig förhindrade att skriva en bekräftelse att "jag är inte ensam" ... Skammen, tvivlet och familjehemligheterna äger oss inte längre. Insikten att "jag är inte ensam" sprider sig. Jag sätter länk till dig till en blogg som jag fick del av via facebook alldeles nyligen, en berättelse som jag direkt tänkte att påminner om din http://lillalotta.bloggplatsen.se/ Tjejen som skriver vill att man delar och sprider för att sprida kunskap. Alkohol verkar inte finnas med men jag tror den är av underordnad betydelse i relationer som präglas av makt och kontroll.

Nån gång tidigare har jag delat en dikt "Credo" här, då med tanke på den förtvivlan över missbruk & medberoende som förenar oss som läser och skriver här. Detsamma gäller våld i nära relationer, en kanske ännu mer välbevarad hemlighet... Ännu. Men det rör på sig, häromdagen kom Carin Götblads utredning med handlingsförslag och den kommenterades flitigt.
Insikten är på väg! Kram, ha en skön söndag / mt

Förtvivlan.
Delad av många
förvandlas den till
förtröstan.
Om alla gråter, vem
uppfattar då gråten?
Om alla klagar, vem
förändrar då villkoren?
De mångas villkor
blir de mångas kunskap.
Kunskapen blir insikt, insikten
handling.
Förändringen blir inte längre en möjlighet.
Den blir en nödvändighet.

Claes Andersson

att höra av dig! Än bättre att du simmar i nyktra vatten och trivs med livet! Bättre kan det inte va'. Kram tillbaka / mt

Ett och ett halvt år som nykter... En av de bästa sakerna med forumet är att i den här tråden har jag min historia. Alla snedsteg och villfarelser finns inte med, höll mej härifrån en del när jag halkade ur spåret, men mycket finns.Den dagen jag glömmer varför jag ville slippa dricka - DÅ är det fara å färde...!

Tycker att det verkar som om du har hojtat på hjälp hos familjen och beroendeenheten, och sedan öppnades dammluckorna? Kan det vara det där klassiska att man vet att man måste sluta, men man passar på att dricka allt man orkar - och lite till! - innan man kryper till korset? Prata med beroendeenheten igen, så fort som möjligt!

Mvh MB

och fortfarande levererar kåserier, livsbetraktelser och filosofiska poem av högsta klass! Ett nöje att läsa, och tankeväckande som alltid. Tack, Berra!

Kram!
/MB

Åtta veckor - det är grandiost! Håller med dej om alkoholfri öl - de är ganska meningslösa.

Har läst din tråd nu, och kan väl inte annat än kommentera om återfall, att - ja, återfall existerar, men det är ingen regel, snarare är det väl det som är det bästa med detta forum att man kan läsa och lära av de andra som redan gjort misstaget att försöka dricka måttligt, det funkar inte för oss, och det är oändligt onödigt att uppfinna hjulet en gång till. Så ser jag det, jag kanske kan låta lite hårdhänt ibland när jag skriver, men jag försöker bara vara ärlig. Mitt sätt att hantera det är lite som uppgivet konstaterande att den för varje person uppmätta livskonsumtionen av alkohol - den har jag redan gjort slut på! :-)

Mvh MB

Ville bara slänga in ett par rader, jag har inte varit inloggad på några månader och är lite nyfiken på hur det går för mina kamrater på Nykterhetens stig. Jag har fortfarande kvar Antabus i medicinskåpet, ett återfall, men annars har jag varit nykter i ett och ett halvt år nu. Känns underbart!

Du får gärna lita ner en rad om du kommer förbi!

Kram!
/MB

Tittar in, har semester nu, trivs som fisken i vattnet med mitt nya nyktra liv. Adde, vännen, håller ett öga på mej och har varit ett mycket bra mentalt stöd, trots att han kanske inte ens vet det själv... :-)

Kommer att titta in lite mer nu när jag har lite extra tid. Svårt att låta bli att "lägga näsan i blöt"!

Kram alla som kommer ihåg mej och är kvar här!

så är det ju ganska mastiga mängder du skriver att du drack innan den vita månaden. Sådana mängder blir det väl bara om man bara är ute efter effekten? I ett måttligt drickande, typ det som min mamma pysslar med, där man dricker ett glas vin och sedan sätter på korken, där får man ingen effekt om man är så "vältränad" drickare som vi är (jag "var", tills för ett och ett halvt år sedan.) Problemet för oss är att det som vi tycker är "måttligt" är för mycket.

Nu klampar jag på ordentligt känner jag, kanske klampar jag in på minerad mark, men jag vill hellre vara ärlig. Kan du vara nykter över semestern också, så ger du dej själv mer tid att fundera. Man ska ju faktiskt vara nykter för sin egen skull, likväl som man kan dricka för sin egen skull, man bör inte dricka för att någon annan vill.

Bara mina tankar.
Mvh MB

har inte varit inloggad sedan i januari tror jag.

En väldig kamp du har, med dej själv och med mannen. Jag kan bara ge dej en virtuell kram och en påse styrka att orka vara egoist och tänka på dej själv, och bara dej.

Ta hand om dej!
Kram!
/MB

Inte mycket att förtälja mer än att jag nu varit utan alkohol i åtta veckor. Har provat alkoholfria öl ett par ggr och det är inget för mig. Det är ju ruset jag vill ha och inget annat. Idag har jag pimplat bubbelvatten...

Ha det!

Inte mycket att förtälja mer än att jag nu varit utan alkohol i åtta veckor. Har provat alkoholfria öl ett par ggr och det är inget för mig. Det är ju ruset jag vill ha och inget annat. Idag har jag pimplat bubbelvatten...

Ha det!