Senaste kommentarerna i forumet

Hej Coffee! Välkommen hit! Tänker som Buzzz här. Kanske inte så många som vet... Men nu har du i alla fall fått kontakt med Mischa. Välkommen du också!

Fortsätt gärna och skriv här. Det hjälper! Du är heller inte ensam här!!

Kämpa på!

Hej! Känner igen mig i dina allmänna beskrivningar! Jag vill också kunna dricka ibland men önskar att jag kunde dra ner på mängd och tillfällen. ..
Angående mediciner. Jag provade först naltrexon, blev rätt kass och fick sluta. Ovanligt dock sa min läkare. Började därefter med campral. Inga biverkningar i början men sen blev magen halvkass mest hela tiden. Jag stod ut i 4 veckor. Vet inte om de hjälpte för jag var samtidigt mer motiverad att sluta rent psykiskt så kanske hjälpte kombinationen av medicinen och min vilja?? Skulle vilja säga att det är absolut värt att prova!! Kanske går jag på dem igen?! Enligt min läkare ska man dock helst äta dessa två nämnda mediciner i kombination. Lycka till! Hörs kanske igen? /M

Det kan ju vara så enkelt att inte så många här har erfarenhet av just den medicinen du frågar om, och att det är därför ingen har svarat ännu.

Häng kvar här så får du säkert svar så småningom.
Passa på att läs lite i de många trådar som finns här så länge. Massor med erfarenhet och bra tips här.

//Buzzz

Jag fortsätter min monolog. Jag har nu kommit till 3 Stora whisky, försöker hålla igen för mina barn men det går inte. Jag bara dricker, ingen ser. Jag dricker just då. När ingen ser.. Så ensam.. Är det så enkelt?

det fungerar nog inte att göra så. Har man ett missbruksproblem och det har ju du eftersom du är här och satsat på nykterhet, då är det nog svårt att göra som du föreslår. Jag kan ju inte säga säkert hur det är för dej men jag har under tidigare nykterhetsperioder trott just så. Att man kan dricka en semestervecka utomlands för det är en så avgränsad tid och plats så det behöver inte räknas. Man återgår till nykterheten igen när man kommer hem. Det gick inte alls. Det är så oerhört svårt att ta nya tag och när man dricker är man genast tillbaka i sitt missbruksbeteende och det eskalerar. Det är inte värt det, tro mej.

Förstår din känsla. Jag hittade ett utmärkt rosevin på Systemet, Torres Natureo Free. Både det röda och även det vita vinet av det märket är helt ok men rosevinet gav mej en riktig sommarkänsla. Du kan fortfarande bjuda vännerna på vin och tapas och själv dricka 0,5% natureo rose. Väcker inget begär efter mer hos mej. Gör dej själv den tjänsten och stanna kvar i nykterheten. Det du drömmer om är en illusion, en hägring.

Är inne på andra veckan av sommarlovet och mår inte bra.
Vill bara dricka.
Vill bara att allt ska vara som förut.
Jag älskade sommaren, levde upp och njöt.
Bjöd grannar på kallt rosé och goda små tapas före maten.
Fortsatte med nybakt bröd och makens grillade rätter till, med rödvin såklart.
Vet att jag ser allt i ett förhärligande skimmer men just nu är det det enda jag vill ha.
Lyckas inte få ro, allt känns meningslöst.
Kan man bestämma sig för att återuppta drickandet under en sommar så här, och acceptera att det kommer bli för mycket men att det kanske kan vara värt det?
Drack sista gången 4 augusti 2012 och tog mig sedan ett återfall en januari kväll nu för några månader sedan.
Återfallet varade en kväll, kräktes hela natten och fick för första gången sjukskriva mig en dag från jobbet.
Men innan det gick åt h-vete var det ljuvligt.
Vill bara vrida tillbaks klockan och få tillbaks livet som var.

Jag vet inte om jag gör fel eller helt enkelt ingen som kommenterat, men det står "ej tillgänglig". Undrar varför?
Nå jag skriver ändå, bra att få ur sig.
Det är fredag och jag har varit på systembolaget inför kvällens middag. Köpte en whisky för jag vet att maken gillar det. Jag med, tyvärr. Känner redan att jag kommer hälla i mig. Som om jag inte styr själv. Vill ju bli fri. Vara självständig och bara dricka när jag vill!

Tror det var Kastellen som skrev till mig att inte dricka på impuls. När suget kommer, ge inte efter utan vänta 20 minuter. När tiden gått, känn efter igen. Är suget kvar? Skjut upp beslutet att dricka i 20 minuter till. 20 minuter kan man väl klara. Lagom länge för hjärnan. Tills slut har man "lurat sig förbi" ett återfall!

Heja dig!

Jag känner mig enormt taggad och glad över mitt nya liv som börjar idag. Att solen strålar och det är ett enormt fint väder, gör ju inte saken sämre. Har bestämt mig för att ta fredag till söndag som riktiga vilodagar och göra så lite som möjligt. Sitter o njuter i solen och funderar över vad jag ska hitta på när sug o dumma tankar kommer, för det vet jag ju att det händer så småningom. Hoppas bara det dröjer länge, så att jag hinner ställa mig in på mitt nya liv.

Hej Lexi! Hur är det idag? Grattis till att det idag är resten av ditt nyktra liv! Du kommer att må så oerhört mycket bättre! Kram

Kommenterar ditt inlägg i min tråd. KRAM ♡

PS. Inget j-vla rosé här idag heller!!!

Tack söta du. Ja, jag ska ta hand om mig själv. Nu ska jag följa mitt spår och mannen sitt.
Han hade kontakt med någon i går. Och nu är det upp till honom hur det ska gå med honom. Varken kan vill eller
orkar engagera mig just nu. Tiden får utvisa för honom. Har glömt bort mig själv ett bra tag nu. Men nu är jag
tillbaka mentalt och fokuserar på just nu, här i ögonblicket, detta enda liv.
Jag var iväg hela dagen igår och anhörigm. på kvällen, och han var nykter när jag kom hem, även om han knappt går
att känna igen. Hoppas det går bra för dig lilla Anna.
Jag blir varm rörd till tårar av all omtanke som finns här inne.
Kram
Konstnären

jag tror jag nästan bor på den solsäkraste platsen i vårat avlånga land. Ska pysa ut lite luft
ur lungorna, jag blir så lugn när jag har skrivit av mig en del.
I går ringde mannen till sin kontakt och vad dom har bestämt varken vill jag veta eller vara med i.
Nu får han sköta allt själv. Ingen underlättning från min sida. Han är mycket skakig i kroppen, nervös
och just nu en liten människa. Jag får inte tycka synd om honom det vore förödade. Min starka man har
blivit en spillra av sitt forna jag. Osäker och frågar om allt. Igår var jag borta större delen av dagen.
Vill tacka alla för erat stöd till mig här inne. Det är ovärderligt att ha er. Så jag stannar kvar här.
Känns nästan som att komma hem när jag är här.
Fin dag alla
Inget rose idag
Kram
Konstnären

God morgon och tack snälla du för dina ord till mig. Igår i nyktert tillstånd grep mannen telefonen till sin terapeft som
han har varit hos en gång. Nu är det upp till honom hur han ska ha sitt liv. Vet inte när dom ska träffas och jag vill inte
veta. Som du säger måsälte jag flytta fokus tillbaka till mig själv, har ju själv nästan druknat i detta. Medb.möte i kväll
och det ser jag fram emot. Blir starkare av det. Som sagt fokus på mig själv och min egen nykterhet som jag inte vill släppa
ifrån mig. Trött och sliten nu men jag känner ändå en spirande lycka inombords som ingen ingen får stjäla.
Önskar dig så en fin dag mulletant och tack
Kram Konstnären

Hej igen haft fullt upp med allt möjligt,och glömt bort att gå in på alko,h .
1 månad nu utan Alcohol Yeeeesss!!!!.
Det har inte varit lätt som en plätt fester midsommar mm,,men fan va glad jag är trosts lite bråk med sambon.
Hade lovat göra nåt tex åka till stockholm på en hotell natt eftersom vi ställt in alla midsommar bjudningar.
Fick en depp och sket i allt stanna hemma och kolla på fotboll,där av lite bråk men allt löste sig.
Fan va man glömmer fort att man haft Jätte ÅNGEST ågren svettningar socialt livrädd.mm ,mm,mm,mm,mm,mm
Klart att allt de finns nu också men i små portioner man kan typ hålla i dom.
Tror att de är livsviktigt att komma ihåg.
Nu måste jag vidare till jobb snart skriver mer igen snart.
Äter mina antabus som min sambo alltid påminner mig om ,ler sen går jag på samtal med en alkoholspeciallist på kommunen som ska göra
ett program för mig som jag ska gå på i 10 veckor med henne,det handlar om att inte trilla dit igen,
ses Kram
ps fan va jag skiver dåligt,sorry alltså punkt ,komma,mm

skrev jag till flygcert och något viktigt till mig själv:

Jag minns

att du hade en advokatvän... och jag minns, igen, den där rädslan och oron. Din och vår oro. Och så tänker jag på dina ord att du blev ledsen över att bli påmind... att det inte känns som ditt liv. Ändå är det en del av ditt liv - men bara en del. En del som du "lyft ut" och gjort dig fri ifrån... Ett mörkt inslag i din livsväv, ett inslag som kom och som du lämnade men som för alltid finns kvar... på gott och ont... Gott som dina/era tjejer :) och gott som all den självinsikt du skaffat dig. Vilken resa du gjort flygcert, vilken resa! Så modigt du mött dig själv och så modigt du handlat när du varit rädd!

Om mig: Det är tidvis-och-delvis plågsamt att se tillbaka och se vad jag funnit mig i, låtit utsätta mig för. Vad jag underlåtit att göra för min egen skull. Jag vet. Men jag kunde inte bättre då. Jag tänker att det är viktigt att jag förlåter mig själv... Och just nu i skrivandets stund inser jag att det lärde jag mig... det förstod jag på djupet nyligen i en Alanon-text, på ett Alanon-möte... om åttonde steget. På listan över dem jag ska gottgöra finns jag själv. Överst.

Tack för ditt inlägg flygcert, tack för att du hjälper mig att lära mig om mig! Kram och allt gott / mt

att du hade en advokatvän... och jag minns, igen, den där rädslan och oron. Din och vår oro. Och så tänker jag på dina ord att du blev ledsen över att bli påmind... att det inte känns som ditt liv. Ändå är det en del av ditt liv - men bara en del. En del som du "lyft ut" och gjort dig fri ifrån... Ett mörkt inslag i din livsväv, ett inslag som kom och som du lämnade men som för alltid finns kvar... på gott och ont... Gott som dina/era tjejer :) och gott som all den självinsikt du skaffat dig. Vilken resa du gjort flygcert, vilken resa! Så modigt du mött dig själv och så modigt du handlat när du varit rädd!

Om mig: Det är tidvis-och-delvis plågsamt att se tillbaka och se vad jag funnit mig i, låtit utsätta mig för. Vad jag underlåtit att göra för min egen skull. Jag vet. Men jag kunde inte bättre då. Jag tänker att det är viktigt att jag förlåter mig själv... Och just nu i skrivandets stund inser jag att det lärde jag mig... det förstod jag på djupet nyligen i en Alanon-text, på ett Alanon-möte... om åttonde steget. På listan över dem jag ska gottgöra finns jag själv. Överst.

Tack för ditt inlägg flygcert, tack för att du hjälper mig att lära mig om mig! Kram och allt gott / mt

Ja jag håller med om att det nog är jag som ska bestämma om flytt och bostad.
Det är så skönt att få bekräftat att jag inte tänker fel bara.
Jag har nog alltid försökt att anpassa mig efter andra och haft svårt att ta egna beslut.
Så har det nog alltid varit och det är min sambo som alltid har tagit beslut så jag är inte van att göra det men det här måste jag bestämma själv.
Det att jag fått känslor för någon känns fantastiskt härligt men också väldigt farligt. Det här är ju helt emot mina principer!
Det är nog så som du skriver att jag måste arbeta med mig själv först och försöka ta reda på vem jag är för det vet jag inte.
Jag känner mig mer levande nu, jag visste inte om jag kunde känna sådana känslor för någon.
Har varit nästan helt blockerad länge och har haft så svårt att känna glädje och sorg.
Jag har nästan inte kunnat gråta skrika bli arg och visat mina känslor för det har liksom inte gjort någon nytta.
Jag har varit i något slags apatiskt tillstånd hela tiden.
Vi får se vad som händer men jag är ändå glad för att jag hade känslor långt därinne!
Det är så underbart att känna att man blir sedd!
Tack Mt jag tar till mig det du skrivit till mig .
Varma kramar

Känner igen mig.

Visst kan jag ibland göra fina saker med min mamma men sen faller ändå allt. Vet precis hur du menar. Det är en tomhet. Och alla andras tjat om sina mammor. Bilder på fb på "min fina älskade mamma". Allt sånt. Hur må ga ggr har man bara inte önskat att man hade det där enkla som alla andra verkar ha?

Hej på dig, jag läser dina ord och lider med dig i din maktlöshet. Jag har varit i din fars situation för ett par år sedan.
Min son upplevde det du upplever nu, detta helvete går att ta sig ur, men det krävs att din far tar hjälp av någon beroendeklinik typ Nämndemansgården, valet mfl.

Mitt råd är att du skriver ett brev till din far, där du ärligt talar om hur du påverkas av hans missbruk och att du saknar den far han en gång var innan han blev alkoholist. Jag har varit i hans sitts och vet hur det funkar, det finns en bra bok som heter Jaget&missbrukaren av Craig Necken som beskriver just detta du talar om, hur missbrukspersonligheten tar över det riktiga jaget. Tar han hjälp och slutar dricka får du tillbaks din riktiga Pappa igen.

Det finns hopp för er men du måste nå ut med ditt budskap att du.lider pga hans missbruk, ta detta när han är bakfull, störst chans att nå hans känslor då.
Det är tyvärr enorma krafter i ett beroende som kidnappar hjärnans logik och synda förnuft, tom känslor blockeras till dom vi älskar, hoppas det går bra för dig och din far.
Vänligen jörgen nykter akkoholist seda ett par år.

jag har tänkt mycket på vad jag ska göra för att hjälpa pappa. men inget verkar hjälpa. jag som är 18 år funderar på att supa ner mig nåndag när han är nykter och så ska jag börja bråka med han så som han alltid gör. så ska jag se hur han reagerar. för jag vet att när hans sambo va full en gång när han inte va de så såg jag på honom att han fattade hur jag har det och han sa till mig att han inte vill ha det så men han kommer med ursäkter hela tiden för att få dricka. hjälper det att hälla ut allt så fort man ser spriten eller gömma det eller blir de bara värre? jag vet inte vad jag ska göra! jag har förlorat min pappa för han är inte samma person längre. jag kommer kämpa med att hjälpa pappa tills det funkar eller tills han dör.

Det var väl nästan tur att det inte var ett kanonvin? Då hade man längtat till det sedan, eller hur?!

Det blir tufft imorgon men det kommer gå bra och du klarar det!

Jaha, så är allt vin slut och inget blev roligare eller bättre av att jag har druckit upp det. Det "fina" vinet smakade inte ett dugg bättre än box-vinet, tvärtom. Jag hade så stora förväntningar, men blev nästan besviken.
Ikväll har jag suttit och läst igenom min egen tråd här på Forumet och ser hur jag sen i november förra året har gjort fyra riktiga försök att sluta med alkohol. Som längst har jag klarat fyra veckor, som kortast två dagar. Tidigare i livet klarade jag sju år och jag hoppas att jag någonstans under dessa uppehåll har lärt mig något!? Om man inser att det är en sjukdom som man måste besegra och inte får falla för frestelsen, då bör det gå. Om jag låtsas att det är en elakartad sjukdom som kommer att ta död på mig (behöver jag låtsas?), så måste väl hjärnan förstå att alkohol är rena döden för mig?
Imorgon börjar mitt nya liv utan alkohol och nu tar jag en dag i taget!

För varje dag som går, kommer du att må bättre och bättre! Semestern blir vad den är tänkt att vara. Tid att ladda om, inte ladda ur.

Jag var lite nervös över att ha alkohol hemma. Men jag kunde inte kräva ett alkoholfritt hem, det finns ju andra hemma som klarar av att dricka ett glas vin och låta det vara bra med det. Kände att jag var tvungen att lära mig hantera det.
Det har inte varit något större problem faktiskt, snarare tvärtom.

Efter ett tag med nykterhet gick jag och skruvade av korken och luktade på en av de Kära Whiskyflaskor som jag gladeligen halsade klunkvis ur innan.
Det luktade allt annat än gott...
Fattar inte hur jag klarade att dricka det ungefär som vatten?
Snacka om sjukt beteende. :-(

Bra jobbat i alla fall!

//Buzzz

... alltså inte mitt "riktiga" ombud, utan just min vän som är advokat.
Vi är inte så nära varandra, men hon har flera gånger varit min klippa i den här röran (den här röran som inte känns som mitt liv). Hon sa till mig "Tänk när du ringde till mig den där kvällen..." och syftade på mitt första samtal till henne om allt detta. Jag visste inte vem jag skulle vända mig till - jag vågade inte ringa någon av mina få vänner, för jag kände mig så himla dum för att jag stannat i en relation som höll på att förgöra mig, och då ringde jag Advokat-vännen - vi pratar inte speciellt ofta, så det måste ha varit en chock att jag plötsligt ringde upp henne och sa ungefär "Hjälp mig, bara hjälp mig - jag vet inte vem jag ska ringa, så nu ringer jag dig för att jag hoppas att du kan ge mig råd, men att du aldrig berättar för någon det jag kommer berätta nu..." - och sedan kom ett par timmars gråtande, osammanhängande berättelse om mitt liv, och hon upprepade lugnande ord, stöttade, påtalade att man inte får behandla någon så, att jag inte behövde acceptera något sådant, lyssnade och bara sa att jag kunde ringa precis när som helst...
Och när hon igår sa "Tänk när du ringde till mig den där kvällen..." så var det som att trycka på "ledsen-knappen" - jag blev så ledsen! Det var som om jag återigen stod ute i mörkret, utan jacka (eftersom jag inte vågade ringa inne så att exet kunde höra så hade jag sagt att jag skulle gå ut med soporna, och det var så kort att jag gick utan jacka så att han inte skulle ana något, men sedan var jag borta i ett par timmar, frös och var rädd att han skulle höra mig), och pratade med henne, alla tårar... Det känns sannerligen inte som mitt liv...