Senaste kommentarerna i forumet

Vill bara att du ska veta det!

Hoppas att du är ok, är orolig för dig!

Kram

Förstår att du är fruktansvärt orolig för din pappa! Så starkt av dig att du sökt så mycket egen hjälp så att du har någon att prata med. Du ska inte vara ensam i detta!
Tyvärr tror jag, utan att vara proffs,att det är väldigt begränsat vad vi som anhöriga kan göra om den som dricker inte vill ha hjälp. Jag antar att du redan försökt prata med din pappa. Jag tror på att vara rak, säga att du ser problemet, att du inte mår bra av detta och att han borde söka hjälp. Där tar det sen stopp om inte den som dricker inser och vill. Fortsätt söka egen hjälp och stöd från människor som du får energi av.

Har man och barn så jag är inte ensam hela tiden men just nu har bara jag semester och ändå har jag lyckats hålla mig borta :-)

Se det inte som en konflikt. Säg bara rakt vad du har sett och att det inte är ok för dig. Håller tummarna för att ni kan få till ett samtal. Kram

Har iaf lyckats hålla mig i 2 dagar nu trots öppnad bag-in-box hemma! Lite stolt faktiskt :-) små steg i rätt riktning...

Ikväll ska jag ställa honom mot väggen, jag måste.. Förklara för honom att jag vet vad som pågår och att jag inte mår bra av situationen som den är nu.. Skäms för att erkänna detta men jag har kartlagt hans drickande ett tag och siffrorna är skrämmande.. De senaste två veckorna har han hävt i sig 145(!!) burkar starköl.. Summan är så absurd så jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.. Men en sak vet jag säkert; mina pojkar ska inte behöva växa upp i den här skiten.. Giv mig styrka snälla ni! Är så dålig på att ta konflikter, har alltid varit den fogliga lilla tapetblomman som tigit och tagit hand om allt och alla.. Men nu är det dags att stå upp för mig själv, jag har också ett värde!! Kramar till er alla

Ursäkta stavfelen. Skriver via mobilen.

Hmmm... Håller med Buzzz med det där att dricka i ensamhet. Inte bra! Helt utan kontroll! Jag VET att det hade gått helt åt skogen om jag varit singel eller mycket ensam kvällstid. Att vara bland folk eller familjen medförde någon form av spärr i drickandet. Men om jag haft möjlighet hade jag absolut tutat på själv. Stark varningsklocka, även om jag hade turen och inte hamna där. Kämpa på!!!

jag har gjort allt jag kan. pratat med skolans kurator och på ungdomsmottagningen och socialen men de har inte blivit bättre. jag vill ha tips om vad jag kan göra här hemma för att hjälpa pappa. igår anklagade han mig för att ha druckit upp hans whisky men jag såg att han satt med hela flaskan dagen innan. jag vill att pappa ska inse att han inte kan hålla på så här längre. han kan ju supa ner sig totalt nåndag och bli allvarligt sjuk eller dö.

Ett första steg är ett steg på väg åt rätt håll!
Just att man dricker i sin ensamhet (som jag själv gillade bäst att göra) lär ju vara ett ganska allvarligt varningstecken.
När jag drack så försökte jag skärpa till mig om det var ute bland andra, det lyckades ju naturligtvis inte alla gånger.

Men när det var helg eller annan ledighet och man kunde vara själv kändes det bäst. Då fanns det inga hämningar vad gäller mängden man kunde svälja.
Och just där tror jag en stor fara finns, man bygger upp en stor resistens mot mängden som behövs för att uppnå "rätt" berusning.
Jag menar, när det krävs 4st snabba sexor starksprit för att känna sig så där skön och smålullig är man ute på riktigt djupt vatten.

Klarar du att uppnå den styrka som behövs för att bara dricka vid festliga tillfällen tillsammans med andra är ju mycket vunnet.
Bara inte de festliga tillfällena blir för många och långdragna.

Hur som helst bra att ha tagit ett beslut!
Stanna kvar här och dela med dig.

//Buzzz

Haha, jag kunde inte annat än skratta åt både din text och åt mig själv. Fira min kommande nykterhet med en flaska vin!!! Håller med om att det låter hur dumt som helst. Men istället säger jag att jag tar farväl av alkoholisten i mig med en flaska vin och imorgon ska jag fira med ett stort glas Cola Zero istället.

Tack för att ni orkade skriva :-)
Har bestämt mig nu iallafall att mitt första steg mot ett litet hälsosammare liv ska bli att ALDRIG mer dricka i min ensamhet! Har väl varit det som varit mitt största problem för då dricker jag alldeles för mycket. Klarar jag av det så tror jag iallafall att jag kommit en bit på vägen. Vill ju kunna ta en öl eller ett glas vin till maten men då måste jag också "offra" något.

Den ro du känner bottnar sannolikt i att du innerst inne vet att du gör rätt. Lycka till!

Tack Muränan!

Det verkar som att du förstår sitsen jag är i. Har förstått att många går i dessa tankar när man precis har börjat ta ett beslut.

Jag fortsätter att fundera på detta. Känner en ro som jag inte har gjort på länge trots att jag vet att de närmaste månaderna och året kommer att bli jobbigt.

Bra att du skickade boxen ner i slasktratten!

Kanske jag som tänker konstigt, men för mig låter det ändå underligt när du skriver att du tänker "fira" ett kommande alkoholfritt liv med att dricka?
Någonting känns snett i det resonemanget.
Att man tar allehanda saker som orsak för att dricka gjorde jag också, fira, koppla av, dränka bekymren, osv, osv.
Men att fira sin nykterhet med en flaska vin klingar konstigt i mina öron.

Men kanske är det ett bra sätt för dig att ta farväl. Hoppas att det fungerar så som du tänkt dig, Lexi.
Jag håller båda tummarna för dig.

//Buzzz

...utomlands i ett europeiskt land som har en väldig liberal hållning till lätta droger.

Frugans vännina har fyllt 50 år under midsommarhelgen, och vi åker dit i efterhand för att hylla henne.
Skönt förvisso att vi gör det bortom festen, då får vi mer tid för henne och hennes nya familj.
Hon tar hand om oss nästan för mycket, hennes gästvänlighet och värdinnaplikt tar hon alldeles för seriöst,
Snart tuggar hon maten och spottar den i halsen på oss också, och skulle utan problem torka oss i häcken när vi varit på muggen.
Hon lånar ut sin lägenhet åt oss och bor själv hos sin nya pojkvän, men kommer hit för att ordna frukost åt oss.
Känner oss alldeles bortfjantade, men låter henne hållas, det är ju så här hon vill pyssla om oss.

Hennes svenska liv har förändrats av sina dryga 30 år i sitt nya land, på både gott och ont.
Vi sitter i ett gammalt stenhus med engelsk look a la 30 tal i förortsmiljö, skithäftigt.
Alla väggar är målade, skitkallt och fuktigt, små krymsprång överallt och man ser att sådana saker som dusch och toalett är eftermonterade.
Enkelglas i en miljö där de sällan ens ser snön under vintern, gaseldad öppen spis och vanlig spis.
Framsida och baksidan är lite engelsk mysig med lummig växtlighet och vassa taggar på murarna för att skada ev inbrottstjuvar, för så är det här,
Man har vant sig vid kriminaliteten, ett vanligt inslag i sin vardag utan att man känner sig orolig för det.

Hon käkar hur nyttigt som helst, bara en massa konstiga bönor, nötter och grönsaker, inget kött och knappt ens fisk.
En hundraprocentig detoxing veckans alla dagar, men alkoholen dricker man var dag, men högst en eller två glas per dag.
Bra eller dåligt?, tja det verkar som om de har kontrollen och att de inte tillåter alkoholen får ta för mycket av deras liv.
Klart de dricker mer vid fester, men låter sällan det bli för mycket, de bli sällan fulla i detta land.
Jo de har den kontinentala sättet att förhålla sig till alkoholen, inte det svenska sättet vi ursäktar oss med att ta några glas mitt i veckan.
Vi ursäktar oss i Sverige för att ta oss en fylla, här dricker man sina en två glas och så räcker det för den dagen, det är det kontinentala sättet att dricka på.

Regnet hänger över oss här också, det handlar lite om att inte tillåta det komma in i själen och förstöra humöret.

Livet leker, och jag utökar min livserfarenhet för var dag, nya upplevelser som jag lagrar i mitt goda minne.
Mitt onda minne är redan fullt av all skit jag råkade ut för när jag drack, där behöver jag inte fylla på längre.

Att se att närvara är mitt nya liv, ingen flykt behövs längre...

Berra

Hejsan! Kikar bara in för att höra hur det går för dig? Kram

Jag blir litet orolig för dig. Du har varit så stark de sista nio månaderna och tagit dig ur ditt eget beroende. Låt dig inte dras med nedåt av din man! Tänk nu på dig själv! Det är ok att vara egoistisk ibland. Du måste ju orka att ta hand om dig själv i förtsta hand. Man orkar inte att vara stark hur länge som helst. Jag är långt ifrån expert på med beroende, men du är värd bättre än som du har det nu. Kan du inte åka bort ett tag så du slipper ha en drickande man omkring dig. Ibland är det skönt att få litet avstånd till saker och ting.

Kram från lilla Anna

Kan bara hålla med muränan. Bra gjort att hälla i blasket.
Du vet att vi finns här. Tror att du klarar det.
Inget första glas för mig idag
Konstnären

varmaste, största och längsta styrkekram till dig konstnären! Du har gjort ett jättejobb och är på rätt väg med dig själv! Sök dig tillbaka till fokus på dig, dig, dig! Håller helt med Muränan om omgivningens lättnad att inte behöva se problemet. Även att mannen måste ta sitt eget ansvar för sitt liv!

Så fint ni jobbar på och stöttar varandra! Min djupaste respekt! Till var och en av er vill jag säga: Sträck på dig, se dig i spegeln, klappa dig på axeln, var stolt!

Du och ni alla är värd(a) att leva ett värdigt liv! / mt

Häller med Konstnären! Nu känns du sådär lugn, trygg och stark igen! Så skönt och så bra för er alla. Kram kram

Kära Konstnären! Nu är jag verkligen ingen expert på medberoende, men det känns - precis som du också skriver - allt ljus på honom... Mer än för någon vecka sedan. Försök att orka fokusera på dig själv. Han drar ner dig i sin egen avgrund. Det är väl bra att han upptäckt att du vill flytta! Ögonöppnare!

När jag läser vad du skriver så verkar det som om väldigt många runt er två inte velat se alls hur illa det är med honom. Dessutom att det är mer eller mindre ditt fel. Alltså, jag kan inte uttrycka i ord hur heligt förbannad jag blir!! #>##*^##

Jag tror att det är smidigt för hans omgivning att låta dig bära det hela. Om man inte låtsas om något så behöver man heller inte göra något. Praktiskt. Om problemen ändå sipprar fram är det både skönare och enklare att låta någon annan bära ansvaret, dvs du. Då behöver man inte ta något eget ansvar, behöver inte ha dåligt samvete eller ingripa. Jag hoppas att du ser att omgivningen väljer att blunda och väljer att stjälpa över allt på dig. Detta är inte ditt ansvar! Mannen har ett eget ansvar för sitt eget liv!

Dags för ett al-nonmöte eller liknande för att orka rikta om fokuset?

Tänker på dig jättemycket! Du är så stark. Kämpa vidare, men låt inte mannen stjäla både din glädje och ork. Eller ditt liv heller för den delen.

Största kramen

Vad sugen jag blev ugnspannkaka det var länge sedan. Jag tycker fotboll är skittråkigt men tvn står på.
Du låter lugn nu och lycklig, även om saker och ting får ta sin tid.
Här hemma är allt vedervärdigt. I går när lugnet något så när infann sig för en stund, förslog jag avgiftning
på psykakuten. Men nej då, jag hade konspirerat med min syster som jobbar där. Jag ville enligt honom inget
annat än att låsa in honom på psyk så jag kunde bli av honom. Gapskrattade gjorde jag, svaret blev ja, det vill jag
så att du kan bli frisk i igen för du är sjuk, och alkoholism är en sjukdom. Det har smugit sig in en misstänksamhet
mot mig som jag nu har svårt att ta. Vad hjälpte det att jag sa att jag vill honom väl. Påstod oxså att jag satt och
kollade lägenheter och det är ju ingen hemlighet.
Var din man riktigt i botten när han tog tag i sitt problem. Det är i alla fall starkt gjort. Det visar ju att han
vill behålla dig.
Han sa även att han kunde flytta som idag då, det var inga som helst problem med det. Gör det blev mitt svar.
Alltså dom här orden låter som om man gick i förskolan. Orkar ingenting just nu.
Det som räddar mig är att jag själv är nykter och kan och måste komma till min lösning, mitt enda liv.
Är så glad för din skull kastellen
Sänder varmaste kramar
Konstnären

Bra jobbat med boxen! :-)

Tack för din hälsning. Visst jag kan sitta någonannanstans och jobba, men jag är så van vid mitt gamla
innötta skrivbord och pappershögar. Har svårt att tänka ut något just nu. Den nedåtgående spiralen fortsätter.
Har varken några ord, kraft kvar. Tomt i hjärnkontoret. Så Gagarin fortsätter sin färd mot h-vetet. Gör så jävla
ont att se en människa gå sönder. Jag har ju haft många förslag, terpefter och telefonnummer till allt som ligger
framme. I går när det var ganska lugnt, förslog jag en avgiftning som dom gör här på psykakuten. Svaret blev, jag
vet att du vill stoppa in mig på psyk så du kan ringa din nyktra syster och berätta, Gagarin ligger på psyk.
Helt sjukt, och att jag även skulle gotta mig i det. Det komiska i det hela är att min lillasyster jobbar på psyk
med avgiftning. Har även pratat med henne, men nu slog hon ifrån sig och sa att kommer han in då får inte jag jobba
med en nära anhörig. Vad faan är det här tänkte jag. Jag vet varken ut eller in trots att det är han han som ställt
till allt detta elende.
Annars går tiden, tycker nog att jag börjat engagera mig för mycket igen. Han har även kommit på mig med att leta lägenhet
på nätet ett byte. Ska han börja snoka nu oxså.
Skit i honom nu konstnären säger jag till mig själv. Hoppas du har det bra pellepennan. Sommar och allt och jag känner ingen
glädje idag
Kram
Konstnären