Senaste kommentarerna i forumet

Kul att du skriver Mattias!
Nu är en ny vecka avklarad! Börjar sakta knappa in på 100 dagar nykter/drogfri. Ångrar inte en sekund :)

Förr hette det: Har du tagit fan i båten, så får du ro honom i land.. Jag hittade en ny variant: Har du tagit fan i båten så släng honom i sjön, för han kan simma!
Det otrevliga är den labila energi som omger en alkoholist.. Där de ena stunden gråter som barn, för att tio minuter senare skälla ut en för en inbillad oförrätt.. Dessutom, när de "mellan raderna" hotar med att ta livet av sig.. (känslomässig utpressning kallas det visst)
När det gäller andra, så är det lättare att sätta gränser.. När det gäller en människa man levt ihop med i många år så är det svårare..
... Jodå.. jag hör hur det plaskar.. Och ber till Gud, att det inte är jag som hittar honom drunknad..

Och jag hoppas för din och dina barns skull att du kan bryta dig loss.. Jag hade ju inga barn, så lite lättare var det (dock inte "lätt som en plätt")Jag kom fram till att det gällde mitt eget liv och om jag verkligen ville ta fullt ansvar för mitt mående!
Det är så himla lätt, att skylla allt på alkoholisten när man mår dåligt, istället för att ta första steget.. Om ditt äldsta barn säger att ni måste flytta, så är det en varningssignal som är väldigt stark! ( vem ska annars ta henne därifrån?)
Sluta skämmas över det förgångna, och gör något vettigt NU! Då har du hedern i behåll, när de senare i vuxen ålder säger att det var bra att ni flyttade isär i alla fall..
Tiderna var annorlunda när jag var barn och även om vi inte hade ett direkt alkoholmissbruk i familjen så fanns det andra obalanser som gjorde att mina föräldrar borde ha skiljt sig medan vi var små. Min mamma var hemmafru och tyckte inte att hon hade något annat val än att stå ut..

Helgen har varit rätt bra, ja visst, var förbi och köpte några öl i går, för jag hade en mindre middag här hemma, det blev 3 innan middan började, och så delade vi på den sista som var kvar. Inget farligt, men rätt onödigt. hade varit lika bra dricka något alkoholfritt, eller bara ta var sin öl under middan. För jag hann ändå inte med att bli ordentligt full och fick inte vara i fred med mina kompisar (flaskorna), bästa kvällen är ju när man har kanske 8 i kylen, o bara kan flyta omkring och inte behöver träffa någon, bara leva i nuet. *eller* kanske dö i nuet.

Vi hade en trevlig kväll! Det var viktigare än ölen, jag stod för matlaget, och min middagsgäst för merparten av pratet, men måste komma ihåg att det verkligen går ha trevligt (måste inte vara 10000% trevligt varje gång) , men man kunde klara sig.

babblig. jao...

att jag själv har valet, makten, att avgöra helt på egen hand om jag ska dricka eller inte är en underbar känsla ! För första gången på många många år kan jag nu helt och hållet välja hur min dag ska se ut. I början var jag väldigt noga med att lova mig själv, varje morgon, att oavsett vad som än händer så ska jag inte dricka just idag. På det sättet flöt dag efter dag, bildade veckor, som blev månader, som blev år... Att även fortsätta att få ur mig troll som bygger bo i skallen var dag har varit viktigt som den för mig, alltså prata, prata,prata...eller dito skriva :-)

Jag hade förmånen att själv kunna styra mina jobbdagar och tycker synd om dig som sitter fast i en grottekvarn. Sjukskrivning kanske ? Tills du hittar nåt annat ?

Livet ligger i dina händer nu, du styr själv !

ungefär lika erfarenheter som aeromagnus. Jag mådde fruktansvärt illa så jag bröt direkt men min kropp protesterade så högljutt så jag tog åt mig av varningen.
Egentligen hade inte Antabusen nån annan effekt på mig än att den tvingade mig att inte dricka. Och tvång är ju inte sååå bra. Jag har också använt Campral som var totalt värdelöst för mig och jag har nog aldrig hört nån som haft nytta av den.

Men jobbigt är det....sömnig som bara den och ingen kraft alls i kroppen men allteftersom kroppen städar ur alla gifter så kvicknade jag till mer och mer. Mitt absoluta avgörande kom när jag insåg att jag själv måste göra något åt min situation. Jag var tvungen att bli nykter för min egen skull, inte familjens.

Att jag var rörig i min hjärna dessa första dagar var nog en underdrift....inte mycket som fungerade som det skulle. Underbart nog var jag hungrig och kunde äta bra mat, alla fungerar inte så, och det hade jag nytta av.

Prata gärna om behandling nu när han är lite mosig, kanske även AA, men ni i familjen måste sätta gränser så ni inte tar över ansvaret från honom själv. Han måste själv göra jobbet men ni kan visa på lösningen.

Det där med festen. Är ju aldrig riktigt lika enkelt att erkänna sina "brister" bland folk som man inte känner sig riktigt trygg med. Man tror nog alltid att de dömer en då. Du verkar verkligen vara en klok och insiktsfull människa Nyckelpigan så du kommer säkert på ett vettigt sätt att klara denna situationen. Tänk ut något listigt vet jag. :)

Allt är en process, ska det stå.

Precis, allt även process, du tar till dig och lär. Även jag är imponerad av att du klarade av att hålla dig till a-fritt under daten! Du får väl se vad som döljs bakom de röda flaggorna... När vi åkte på all inclusive sa min man att han också kunde avstå, bara så där... Hade varit otänkbart för mig om jag inte var där jag är idag. Det säger väl lite om vem som har problem med a - för de som inte har det gör det inte så mycket att avstå, de måste inte dricka... För oss är det en helt annan femma (jag störs dock inte av att han dricker, han tog en öl till maten några gånger, inte mer). Kram

Vad skönt att höra ifrån dig och att du efter omständigheterna mår bra! Håller med övriga skribenter att det borde vara självklart att få stöd och inte känna skam. Vad bra att du tar kontakt med läkare för hjälp. Ta det bara lugnt även om du får Naltrexone, det funkar inte på alla. Testa men var försiktig med a ändå, så du inte får en falsk trygghet. Kommer inte ihåg om du testat campral, det hjälper mot suget. Styrkekram

Vad starkt att du kan hålla dig nykter och vara ett stöd när det är tufft! Det där med att övertala ena partner om att "nu är det lugnt" känner jag igen... Hur många gånger har jag inte gjort det... Hoppas ni får bra besked och läget fortsätter vara stabilt! Kram

Får han antabus av beroendemottagning eller utskrivet och tar hemma? Det är alltid bra att ta leverprov. Då jag åt Antabus, vilket jag har gjort i perioder i många år, har mina läkare alltid tagit leverprov. Mottagningen jag gått till på senare tid gör test var 3-4:e vecka. En gång fick de ta bort antabusen då levervärdena gick i höjden pga den. Men då tog vi en mycket lägre dos istället och levern blev bra igen. Det är viktigt tycker jag. Lycka till med nykterheten.

Stephen

Jag pendlar mellan olika faser, just nu är jag i en fas där jag inte fattar hur a har kunnat ta över i samhället på det här sätter... När vi reste på semester från en liten flygplats här i Sverige (där det är väldigt omysigt, bara stolar till hälften) för ett tag sedan satt de flesta och hällde i sig vin/öl/Jägermeister. Hur många av dem har inte vissa problem med a? Det var ju inte så att det var en mysig semesterstämning utan mer förvaring av boskap... Jag menar inte att fördöma, bara ifrågasätta hur vi blandat in a överallt. Det är därför det blir så svårt när man väljer att avstå. Jag har ju grävt ett hål åt mig själv - jag var ju en av dem som var glad för att festa vid varje tillfälle, som ville få med alla andra... Nu förstår jag ju varför, men då inbillade jag mig bara att jag ville att alla skulle ha kul... Men om alla drack syntes ju inte mitt drickande. Det är därför det blir så markant när jag avstår. Jag är så mycket mer än en person som har problem med a... Jag är utåtriktad och social, jag bryr mig om andra... Det är det som kag vill att det ska vara fokus på, INTE min oförmåga att hantera a. Jag vill bara vara mig själv, fast nykter. Vi ska på en fest om några veckor, det är folk som är mer bekanta där men som jobbar inom samma yrke. Vi här varit närmre tidigare, festat ihop och de känner den sidan av mig. Det är en barnfri fest så för en gångs skull är man ledig. Det är inte så långt att man behöver köra bil. Jag vill inte outa mig på denna fest, dels vill jag bara ha kul, inte känna att alla undrar (då har jag inte kul), dels vill jag inte att alla dessa människor som jobbar med mig ska veta detta. Jag vill berätta för dem som står mig nära, för dem jag känner mig trygg med, inte i dessa sammanhang. Jag vill vara jag, inte "hon med a-problem". Jag vet inte riktigt hur jag ska lösa det så det känns bra, det enda jag vet är att lösningen INTE är att dricka a! Hoppas ni har en härlig och nykter söndag! Kram

Ja, drömtydning är kanske inte min specialitet... Mina drömmar om att jag har druckit är fortfarande kopplade till ångest, kanske är det, som du skriver en varningsklocka... Eller inte. Kul att höra att det går bra för dig!

Helt nykter sedan juli 2014. Det känns skönt, jag har fått mitt liv och min familj tillbaka. Jag har inte längre suget efter dessa öl. Jag går fortfarande på antabus men de tar slut i november. Då kommer nästa prövning, att avstå när man kan dricka. Nu är det inte så svaårt att avstå när man inte kan dricka. Jag har mina rutiner färdiga för att inte hamna i skiten igen. Dessa skall jag fundera över.

Mitt jobb är kaotiskt och för första gången har min arbetsglädje helt försvunnit. Jag hoppas det kommer ut lärartjänster snart så jag kan söka mig ifrån den kommun jag jobbar i nu. Jag har försökt att ge den allt jag har att ge men jag får inget tillbaka. En chef som är direkt otrevlig, kollegor som inte längre bryr sig mer än om sig själva. Eleverna får göra som de vill tydligen och det tjafsas om det mesta. Orkar inte med det.

Ha en fin höstdag därute

Antabusen tar inte suget men att bara veta att man inte kan dricka ja då får man inte det där riktiga suget. Visst jag har haft rediga sug ibland men vetskapen om att inte kunna dricka på antabus har räckt. Jo jag har druckit på antabus 2 gånger. Första gången blev jag röd som en kräfta över hela kroppen, en fruktansvärd huvudvärk. Efter någon timme så kunde jag dra på med mer sprit. Gick bra. Andra gången höll jag på att dö. Fick yrsel, hjärtklappning, andnöd och detta slutade på psykakuten. Bara han håller ut så kommer han för varje dag att må bättre och bli piggare.

Som fs missbrukare själv kan jag bara beklaga att vi som super totalt struntar i de vi älskar. Det handlar inte om elakhet utan att man är beroende och fast i skiten. Alkoholism är en sjukdom som tyvärr inte enbart drabbar den som super. Problemet är att andras känslor eller krav inte biter på oss om man inte själv har en vilja att bryta. Ofta saknar många alkoholister just viljan att bryta. Det kan bero på att man är rädd för nykterheten, ja då är ju flykten slut. Abstinensproblemen och att man mår skit den första tiden är en svår tröskel att ta sig över. Har man dock VILJAN och söker stöd går det.

Att bli slagen är misshandel och oavsett man är full eller inte så ska man inte slåss. Då har man gått över gränsen, likaså sexuella övergrepp/utnyttjande mm. Händer detta är mitt enda råd att bryta och det snabbt. För vad kan hända nästa gång? Två slag, bruten arm?

Det är tråkigt men skönt att veta att man inte är ensam att känna såhär ....
Det du skriver etanoldrift är taget ur min verklighet .
Som du skriver, när man tar en titt i backspegeln .....
Jag känner att jag är på väg att bli starkare men det behövs inte mycket för att falla.
Jag har sån ångest som mamma, att jag låtit mina barn vara med om detta och inte gjort nåt tidigare.
Särskildt när den stora flickan sagt att vi måste flytta mamma.
Jag försöker komma på vem jag egentligen är och det tror man att man vet. Men jag är den jag är pga att han är som han är.
Innan höll jag koll på hans drickande , hur många burkar el flaskor som saknades, el hur mycket han tagit ur flaskan...
Trodde det skulle bli likadan koll ang antabusen men inte. Visst kan jag fråga om han tagit den el så visar han mig när han tar den. Men jag känner att det är helt upp till honom att ta den, inte min sak att kolla.
Vet inte om jag har blivit "kall " genom allt som hänt så det är därför jag lägger så "mycket " ansvar på honom.
Hur har du det nu etanoldrift?

Jo. Det går bra för mig att avstå drickandet helt just nu. Vet att jag gått i fällan förut då jag trott mig vara "botad". Tror och hoppas att min dåliga erfarenhet av att testa mig själv blir en tankeställare om att inte testa att dricka igen då jag ju vet att jag inte kan dricka måttligt eller kontrollerat.

Vi är nog fler än vi tror. Här på forumet hjälper och stöttar vi varandra då vi är svaga, för att åter bli hela och närvarande människor som kan ta itu med vår vardag utan bedövning. Om vi hade fått lov att stötta varandra i våra liv utanför forumet som något naturligt, hade vi alla vunnit.

Hej Linn! Hur har det gått för dig i helgen? Hoppas att det har gått bra och om inte, är det bara att ta nya tag direkt igen. Som jag har märkt och som så många andra skriver här, tar det inte så lång tid innan det värsta suget, ångesten, sömnproblemen, svettningar etc. upphör efter man har slutat dricka. Max en vecka och oftare kortare tid för de flesta, skulle jag vilja säga. Sedan blir det bara bättre och bättre. I det finns även en risk i att man då lurar sig själv med att "det gick ju bra att sluta, jag har nog inga alkoholproblem" och sedan dricker man igen. Jag har gjort så flera gånger och då är det lätt att fortsätta och eskalera drickandet, tills nästa gång man tar nya tag, med allt vad det innebär. Lycka till och skriv och läs här. Det kan hjälpa.

Tänkte samma sak, att om man har ett bra förhållande till alkohol så borde man nog avstå alkohol en lördagkväll om den andra är nykter. Vi bor långt ifrån varandra så blir nog ganska naturligt att det inte blir mer av det men trevligt var det och som sagt en lärdom....

Helt klart varningsflagga att man måste dricka upp fast man egentligen inte är sugen, och det inte smakar gott. Märkte ju själv att jag inte borde ha druckit men samtidigt så kändes det bra att testa för är mer besluten om att alkohol inte är nåt för mig längre. Samtidigt var ju rädslan att om jag dricker skulle jag falla tillbaka i samma mönster direkt och bli mer och mer sugen på att dricka. Tur att det blev bara ett större motstånd. Är kanske lite besviken på att jag bröt nykterheten men samtidigt är ju allt en process, att lära sig vad som är rätt för just mig.

Då har du hållit uppe med alkoholen i två månader om jag räknar rätt. Bra gjort! Du skrev att du förr övertalade din fru med att "nu är det lugnt att ta ett glas". Det har jag själv märkt att det är lätt att göra, när man inte längre känner det akuta suget, när man tycker att man har varit duktig en tid osv. Det är varning på det, förstås! För mig har det varit en signal om att fortsätta att dricka. Sedan får man göra om proceduren igen, med allt vad det innebär. Bättre att sluta helt, även om jag inte gjort det än. Efter alla gånger jag har hållit uppe och druckit igen efter en tid med motiveringen "att nu är det lugnt", verkar jag till slut förstå hur jag fungerar. Jag vet att när jag dricker igen på exempelvis en fest, är det nolltolerans en tid efter att festen är över. Det fungerar ganska bra för mig, fast egentligen kunde jag lika tära avstå vid sådana tillfällen. Det vore enklare och säkrare.

Kul med dejt :-). Men jag skulle nog tänka efter innan jag gick vidare med honom. Tror inte att nån jag känner som har ett normalt drickande skulle dricka sig lite "full" på en första dejt med någon som drack a-fritt.
En stor varningsflagga på det beteendet tycker jag.
Och ett annat beteende med varningsflagga är ju att att vara "tvungen" att dricka. Inte gott, inte särskilt sugen... Men där står man och dricker och sen måste det ta slut. Även skvätten som skulle vara till sås. Oj vad ofta jag har gjort så. Bra att du inte ser det som ett misslyckande utan som en lärdom. Och starkt att dricka a-fritt på daten. Väldigt imponerande faktiskt!

precis så är det.Vi är då den råtta som lämnar skeppet.
Fast vi varit där och gnott och gnetat och ställt upp och räckt till.
Någonstans har vi väl fått vår betalning, lön för mödan eller vad man nu vill kalla det.
Att man varit livsnödvändig både för att alkoholen ska få fortsätta flöda och att de känslomässigt ska orka med sin egen alkoholism.
Och den rollen kliver man då ur och lämnar den som dricker att möta sin egen verklighet utan skyddande omsorg från oss.
Kanske han vaknar, kanske inte men känn inte denna skuld.
Jag vet att den kan vara monumental men du har gjort tillräckligt och det vet du.
Och framför allt, det hjälpte inte..