Senaste kommentarerna i forumet

Jag förstår att du har det tufft... Vet inte vad som hände igår, hoppas det löste sig. Jag är registrerad här eftersom jag själv har a-problem, dock nykter nu. Jag har vuxit upp med missbruk i familjen och känner så igen allt du skriver. Jag (barnet) var kall och hård... När jag flyttade hemifrån kunde jag få samtal om att en av föräldrarna uppgav att hon/han höll på att dö. Vi lade på eftersom den andre föräldern kom hem ocv skulle hjälpa till. Jag satt livrädd och såg minuterna ticka förbi i ultrarapid... När jag till slut ringde själv svarade personen som "höll på att dö"; "hej, ringer du?". Dramat var bara ett sätt att projicera ångest på.. De kan gå vidare därefter men inte man själv. Det verkar dom om du har kommit långt ut medberoendet och kan tänka klart. Tyvärr är det så att när man försöker bryta sig ut så blir attackerna svårare eftersom en missbrukare tror det ska fungera, det har det ju gjort innan... Jag fick bryta kontakten helt ett tag för att komma ut på andra sidan. Det var även suicidhot mm och man kan inte läka om man är fast i nätet. Förhoppningen är ju att personen till slut förstår ich tar tag i situationen, men det är inte säkert och inte det som är den primära avsikten. Du måste rädda dig själv. Du har försökt rädda honom på alla sätt som du här kunnat komma på... Men sanningen är att det bara är han som kan förändra hans egna situation. Det låter hårt, men alternativet är att ni går under båda två. Gör klart för honom att när han är nykter vill du ha honom i ditt liv, men inte när det är så här... Prata med honomnär han är nykter och om han aldrig är det måste du kanske ta avstånd i alla fall. Du kan inte sitta med ångest över att han ska ta livet av sig... Manipulationerna fortsätter, de kommer inte sluta förrän han tar tag i sitt missbruk eller att du sättet stopp. Det är inte lätt, jag vet. Styrkekramar

Läste din "söndagskrönika" nu, det fanns många tänkvärda ord... Just det här att man väljer nykterheten eftersom då HAR man ett val, om man dricker (och har problem) har man inte längre något val även om man tror det. Själv känner jag även en lättnad när kag väl erkände för mig själv, innan hänförde jag allt till dålig karaktär när det spårade ur, kände mig som världens sämsta människa och ändå höll jag krampaktigt fast vid a. Jag kunde ju inte erkänna att det inte var VILJAN det var fel på.. Då måste jag ju sluta.. När kag väl gjorde det försvann mycket av ångesten. Jag tål inte a, punkt slut. Jag har en bra karaktär, det handlar ju inte alls om det. Jag kan inte hantera a, hur gärna jag än skulle vilja. Just nu finns det andra saker som känns viktigare. Kram

Håller med, du har inget att förlora på att vara nykter även nästa helg. Det märks verkligen en skillnad på dig sedan du började skriva - varför inte ge hjärnan och kroppen lite mer vila? Förutom en kväll när jag drack har jag inte druckit sedan slutet av juni... Jag känner fortfarande att det händer saker inom mig, nya insikter och tankar. Ge det lite mer tid och se var du hamnar. Det fantastiska är att även om den romantiserade bilden av a dyker upp igen så bleknar den och känns framför allt inte lika viktig. Jämför detta med hur jag kände när jag slutade - jag kände det som om ett liv utan a inte vore värt att leva.. Tokigt, tänker jag idag. Styrkekramar oavsett vad du väljer, detta är din resa och dina val.

Ville bara instämma i det Sisyfos skriver, jag loggade in för att skriva ett inlägg här, såg diskussionen igår men var för trött för att skriva. De saker som jag hade tänkt skriva har Sisyfos redan skrivit, vill därför bara instämma med föregående talare. Kram

Det var kanske jag som var kategorisk. Och det kanske är fel, men jag skulle tänka många gånger innan jag inledde något förhållande med någon som jag misstänkte hade a-problem. Särskilt nu när jag jobbar för att få ordning på mitt eget förhållande till a. Om man redan har hunnit inleda ett förhållande är det en annan sak. Men när man ff kan välja att gå eller bli förälskad så hoppas jag att jag skulle gå. Kanske gör man sitt livs största misstag, men för att tillfriskna krävs också sjukdomsinsikt och det räcker att ta sig en titt här på anhörigsidorna för att få kalla fötter. Kategoriskt absolut, men man måste också skydda sig själv och med en alkoholist utan insikt riskerar man att fara väldigt illa. Men som sagt är man i ett förhållande så är det en annan sak. Dock tycker jag även då att man måste värna om sig själv och sina barn i första hand. När alkoholen har gjort personen väldigt elak så hoppas jag att jag även då skulle vända och gå. Men sjukdomen yttrar sig ju också väldigt olika hos olika personer.

Hej! Jag fick akut tid hos doktorn och hade då 192/115 i blodtryck trots förhöjd dos i blodtrycksmedicinen. Han tog bort Voxran. Jag upplevde det bra. Nu har ångesten kommit pga ödesdigra misstag jag gjort och att jag inte, av olika skäl, kunnat tillgodogöra mig utbildningen jag går, på rätt sätt. Jag upplever dock att jag har grunderna att repetera allt i lugn ovh ro samt bygga upp det jag förstört för mig själv. Jag är lyckligt gift och får stöd. Jag har gått på terapi i 18 månader för Borderline inom beroendecentrum. Men var inte helt nykter hela tiden men mestadels. Jagkommer alltid till punkter där jag inte vill vara nykter längre. Även om mitt återfall efter 9 månader berodde på tristess. Det har jag analyserat med terapeut. Den där viljan saknas, den gången söp jag till och berättade allt för alla på FB, fick en massa stöd och gick med i AA. Men AA och min terapi krockade rejält efter några månader. Nu vet jag inte vad jag ska göra, tykterheten ger mig trygghet och saker fungerar. Dricker jag är jag mer social vilket också har gett mig det att depressionen lättat.

var du än är:) / mt

att han aldrig slagit dig.... och ändå säger att ord också är som slag - i själen, vill jag understryka att psykisk misshandel många gånger lämnar djupare spår. Man tänker lätt att misshandel är fysiskt våld men våld kan utöver fysiskt och psykiskt också vara sexuellt, och/eller ekonomiskt. Den djupaste dimensionen i våldet handlar vanligen om att utöva makt och ha kontroll över en annan. Läs gärna på Tuvaforum som du hittar på nätet. Ta en dag i taget och håll fast vid din föresats. Fortsätt också att läsa och skriva här! / mt

Tja du har ju klarat nykterhet förr, så då borde det väl kunna gå igen, eller? Kanske rådfråga me läkaren om o byta medicin, då det inte låter som om den fungerade särskillt bra, finns ju många olika mediciner. När en medicin får en o må sämre e de ju aldrig bra.

Ja vad mer kan vi göra? Att döma oss själva o våra medmänniskor för att vi är just människor är ju ingen idé? Läster en bok som ger en definition på beroende; "att fortsätta göra något fast vi märker att det försämrar vårt liv" ... Ja vi alla faller väl inom det på ett eller annat sätt?
Jag har stött på så mycket fördömanden på ett eller annat sätt den senaste tiden. Att människor sätter sig över andra. Är det ett sätt att känna sig bättre själva? Varför inte bara låta andra få leva sitt liv? De har säkert folk i sin närhet/ familj som låter dem veta att det de gör leder till att andra far illa. Sedan är det ändå upp till dem själva att välja. Liksom jag måste göra val utifrån mina närmsta och vad jag vill göra gott mot dem. Och mig själv. Kommunikation och ödmjukhet tror jag är svaret. Lägg aldrig ett svar i någons mun. Fråga istället. Ibland gör man fel ändå. Och det hör till livet.

Det låter underbart Vilja :) Jo man får väl programmera om. Nu mådde ja ändå ganska dåligt på Lördagen ändå men. Superfood o nötter e underbart, äter ja mycket av. Det ironiska att räknar man bort alkoholen så e ja super nyttig, tränar, promenerar, cyklar/går överallt, äter bra o allt sånt. Märkt nu att ja äter mer sötsaker när ja inte dricker dock. Gjorde faktiskt som så att ja tände ett ljus i fredags som Rallan rekommenderade, o satte på mörk musik, vira in sig i höstmörkret. Går o lägger mig lite tidigare me. Känner mig lugnare me faktiskt, det e skönt o inte va "fyllot som gör bort sig", ser även andra runt omkring mig som missbrukar alkohol (hur många e vi egentligen?), me bakfylla o ångest, skönt o inte va där. Nu vet ja iofs inte om ja ska dricka till nästa helg, det har ju gått en månad då, men just nu känns de inte som om ja ska det. Räknade på vad ja sparar på ett år utan alkohol o det blev rätt mycket pengar, speciellt om man inte har så mycke.

Kunde ha varit jag, absolut. Folk har helt säkert valt bort mig i livet av olika anledningar. Och det tillhör livet.
Jag kan även förstå att folk lämnat människor med missbruk för man Orkar inte mer.. och då är man säkert ännu mer benägen att välja bort om man möter nån med samma typ av problematik.
Men vill man leva med det och kan hantera det så är det upp till en själv.
Nog om detta. Dags att sova. God natt :)

Det är vad det handlar om. Rakt upp och ner. Kunde lika gärna vara du som drack på en dejt.
Personligen tror jag aldrig man blir frisk/ fri förrän man inser just det, att membranet mellan en själv och den man utesluter är just bara ett tunt membran. Att man sedan väljer bort människor av olika anledningar hör till livet...

En diskussion kan man ju inte bli upprörd över. Vi har bara olika uppfattningar.

Herregud vad detta satte igång...

Har inte sagt det heller... Nu snurrar du runt allt.
Folk lever med det, ÄR inte det. Precis som att man inte ÄR läkare utan man arbetar som läkare. Man lever med en sjukdom.. Ja jag vet.

Jag lär känna mycket olika människor men väljer att inte bli kär i en människa för att den har ett missbruk, eftersom jag inte är beredd att ge mig in och kämpa tillsammans för det missbruk den människan har, det är ju ett val jag gör och har ingeting med att göra hur fantastiskt han är egentligen. Den människan kan vara en helt fantastisk person men passar inte in i mitt liv just nu. Har nog med mig själv och för en skull väljer jag mig själv i första hand.

Skulle jag sjukskriva mig för det så skulle jag bli halen tror jag. Gillar att jobba. Jag har plockat fram operation köra-mitt-race.

... så är det rätt!

Men - får du någon hjälp? Se till att få någon samtalskontakt eller gå på AlAnon, så du blir starkare! Man förstår inte hur påverkad man är när man är mitt i det, men man behöver hjälp att sortera i sina tankar och inte minst stärka sig själv!

...eller sina missbruk! Lär känna MÄNNISKAN, och välj sedan bort ...

Alla har vi olika bagage och gör olika val som passar oss själva i den del av livet vi själva är just nu. En del väljer bort människor som lider av fetma, en del väljer bort funktionshindrade eller missbruk. För mig handlar det inte alls om att de människor på nåt sätt är mindre värda utan mer om att jag vill utvecklas med mig själv och inte fastna i någons annans missbruk eftersom jag inte är stark nog att finnas där. Jag väljer absolut inte bort människor som vänner utan det här handlade om män att bli kär i..
Tack för dina synpunkter och inser att man kan ha olika fast ändå lika syn, fast hur man uttrycker sig och vad man relaterar till så tolkas det olika.

Vill bara påpeka att han har aldrig slagit mig men ord är oxå som ett hårt slag i själen ...
Han blev inte knäpp varje gång han drack...

Tänker på det som du skrev att bryta mig loss . Eftersom jag ställde ett ultimatum att sluta dricka el förlora din familj så valde han själv att åka in på psyket där han fick hjälp och sen började han med antabus.
Vår tös som är vuxen vill att vi hjälper honom med detta och det vill jag oxå men om han sluta med antabusen så flyttar vi och det har jag sagt och jag menar det till 110%.

Är det dumt??
Tycker att det känns bra, jag/vi tar en dag i taget...

Få utskrivet antabus o ångestdämpande medicin är mitt råd från mig till dig..
Hur går det med jobbet, (om du nu jobbar).
Otroligt jobbigt att jobba bakis i mitt eget tycke.

Har sagt till mig själv att aldrig mer gå till jobbet bakis och det har jag inte gjort på ett år.

Men som sagt, lycka till på vägen..

Eftersom jag också är vuxen o är förmögen att göra mina egna val:)
Men att sätta som kriterium att man inte kan älska nån sån el sån el sån...det vet man ju aldrig. Tänker på alla som lider av fetma tex. Kan vara fantastiska människor, men instängda i en kropp där många väljer bort dem pga deras kroppshydda ( nej, jag är inte överviktig själv). I min värld går inte folk " bort" för att de inte är perfekta. För mig handlar det mer om en vilja att utvecklas, helst tillsammans. Att våga se vem man är och utgå därifrån. Vilja leva, framåt. Inte fastna o stagnera.
Nog om detta...

Ber om ursäkt om jag uttryckte mig klumpigt. Jag menade bara mig själv och mitt liv. Vem någon annan väljer att leva med är upp till dom. Förstår att det är en sjukdom.Jag väljer hellre bort kärleken än lever med någon som har alkoholproblem eller är rökare för mitt eget bästa numera. Är säkert massa fel på mig själv som väljer på det sättet men eftersom jag är vuxen så får jag göra mina egna val enligt vad jag vill och önskar. Jag dömer absolut ingen annan som gör andra val i sitt liv.

Min särbo är alkoholberoende. Jag älskar honom ändå. Men visst, det gör mitt önskemål om att vara nykter svårare. Men att säga så kategoriskt om en människa med en sjukdom gör mig lite illa berörd. Det är en sjukdom.