Senaste kommentarerna i forumet

Tack för det fina svaret! Just nu är jag inne i någon slags tro om att jag kan hitta kontrollen.. Att det är jag som bestämmer och inte alkoholen. Igår var det menat att bli fest. Jag drack 4 öl och 1 cider, sen räckte det och jag var hemma tidigt och i säng till 23.30.

Jag tog kontroll och sa nej.. Vanligtvis hade jag druckit minst 8 öl till och mer där till. Tappat kontroll över spärrar och mun. Troligtvis gjort bort mig. Kommit hem till 04 och vaknat idagmed ångesten från helvete och mått som en påse blöta skridskor. Men nej, inte denna gång.

Jag är så stolt över mig själv som tagit ansvar för mig själv och mitt drickande.. En vacker dag kanske jag till och med skippar den lilla mängden alkohol och är helt nykter. Men där är jag inte än.

Jag hoppas att jag klarar av det här nu, att behålla kontrollen och styrkan.. Skulle det slita sig om ett tag, så är jag ändå stolt över att det är några kvällar och nätter där jag inte blivit för full utan där jag har "skött" mig.

Trevig midsommar och återigen tack för det fina svaret! Kram / S.

Yogi det gör dig till en helt normal människa med en medberoende problematik och som älskat någon djupt!
Att släppa taget om drömmen och det som en gång var är ett stort steg som kanske i praktiken inte bara är ett steg utan flera. Steget eller stegen tror jag måste komma i den takt man själv känner sig mogen för.
Du har ju redan tagit ett gigantiskt kliv, kanske är det du behöver just nu är tid att sörja. Min erfarenhet är att hur jäkligt det än varit så är en sorg att släppa taget om det man hoppades på, satsade på, stod ut med och drömde om.
Stryk dig själv på kinden, ge dig själv en kram och var snäll mot dig själv. Tillåt dig själv att känna det du känner, en dag i taget.
Kram

Usch, idag känns det riktigt jobbigt...är ledsen, gråter och längtar efter honom så det sliter i hela kroppen. Vill bara att han ska vara här, hålla om mig och säga alla vackra ord om att allt ska bli bra. Få mig att känna mig trygg. Hans starka armar och mjuka omfamning. Viskningarna i mitt öra som får allt annat att försvinna. Trots att jag innerst inne ändå vet att det är en falsk trygghet, ord som uttalas med tyngd och känsla men som i nästa sekund saknar betydelse. Hur kan jag sakna det? Hur kan jag längta så efter honom trots att jag vet att ingenting varit på riktigt, trots allt han gjort mot mig och så många andra? Hur är det möjligt? Vi har inte haft kontakt på länge, men igår vaknade jag av ett helt neutralt sms från honom med önskan om en glad midsommar. Bara så. Ingenting mer. Men bara det att han gör sig påmind gör att det river upp en massa känslor. Har tittat på foton, han ser otroligt bra ut. Vacker. Men farlig. Ändå längtar jag. Har läst våra gamla mail och sms, med så många fina kärleksförklaringar och luftslott, blandat med hot och elakheter. Min älskling. Han var ju det. Har aldrig älskat någon så intensivt. Undrar...hade vi kunnat få det att funka? Hade jag kunnat göra mer? Varför blev det såhär? Hur kunde det? Trots mina sorgsna tankar, saknad och längtan så finns en underliggande dov känsla som påminner om alkoholen, vansinnesutbrott, sönderslagna saker, hot, psykningarna, tystnaden, bakfyllan, tomma löften, hånfullheten... Ändå längtar jag efter honom. Vad gör det mig till?

Ja ni förvånad och överraskad är bara förnamnet... Positivt är det och ändå känner jag mig mest irriterad på hans plötsliga insikter!
Helt plötsligt så kan han allt, han har förstått dom tolv stegen genom annan litteratur än det jag läst, han peppar andra som han tycker borde göra en förändring, verkar ha bestämt sig och är motiverad för att inte säga engagerad i att leva nyktert! Själv blir jag irriterad! Irriterad på hans oförmåga att hålla tyst just nu, han snackar och avbryter hela tiden och om saker jag själv gick igenom för snart ett halvår sedan och lämnat bakom mig!
Jag vill inte börja om från början, jag ids inte diskutera med honom i det perspektivet om han inte kan hålla snattran och lyssna också!
Aldrig blir man nöjd!
I min egen process handlar det mycket om reflektion i det tysta just nu. Jag säger inte lika mycket som förut, har inte det behovet.
Jag låter insikterna falla på plats.
Makens plötsliga kovändning, eller anledning att han tog beslutet nu är glädjande nog till stor del pga al anon!
Mitt ändrade förhållningssätt med hjälp av al anon och de 12 stegen gjorde tydligen enligt honom själv att han tvingades hantera sina egna tankar, känslor och beteenden. Han hade inte mig att skylla på eftersom jag backade istället för att attackera. Heja al anon, det funkade, för oss båda!
Jag tänker också på att många på forumet har vittnat om att när dom verkligen bestämt sig för att lämna så har maken vaknat till. Jag tänker att effekten blir nog ungefär detsamma som al anon, dvs man flyttar fokus från alkoholisten tillbaka till sig själv!
Jag tror och hoppas att det här kommer att gå bra och jag ser fram emot att insikterna ska börja sjunka in lite, att dom börjar landa, så att vi kan prata mera samma språk.
Jag känner att jag behöver ta även hans förändring i min egen takt. Han ska börja gå på AA möten i kombination med sin behandling, behandlingen blir minst en träff i veckan samt att han betalat för att ha tillgång till sponsor dygnet runt.
Jättebra och jätteskönt, lättnad! Och det enda jag själv uppfylls av är en känsla av att, nu kan jag äntligen åka bort, ta en weekend någonstans tillsammans med mig själv utan att behöva oroa mig för barnen!
Jodå inga problem med mitt fokus inte! Uppenbarligen 100% på mig själv! Är jag självupptagen? Har jag lyckats så bra i programmet att jag gått och blivit självisk istället?
Jag hoppas inte det men jag känner att jag har en hel del obearbetade känslor och situationer från det senaste halvåret. Jag är arg på alkoholisten och jag inser att jag själv måste hantera det och sedan lägga det bakom mig.
Framtiden ser ljusare ut än på länge och en dag i taget borde gälla, jag kommer dit snart igen, måste bara landa i det nya först!
Midsommar blev jättetrevlig, proppmätt fortfarande efter sagolik middag, roliga aktiviteter och alkoholfritt på bordet! Alla verkade glada och nöjda, inte minst barnen. Maken tog till och med fram gitarren och sjöng en stund. Trevligt!
Hoppas ni alla hade en nykter och trevlig dag!
Kram

men man..
Druckit konstanst sedan 18 års ålder.
Varit nykter i 6 veckor och allt känns så bra.

Har också ex som brytit upp p.g.a alkoholen men är nu gift och har barn.

Gjort bort mig väldigt ofta, bett om ursäkt och sagt att det inte ska hända igen o veckan efter så upprepas samma sak, som ett ekorrhjul..
Vecka efter vecka, år efter år.

Men nu är det slut på det och en nykter sommar väntar.
Senaste nyktra sommaren var 17 år sedan, de dagar man hade sommarlov.:-/

Lycka till du med,

Nyfiken i en strut över ditt glädjande samtal.;-)

Skrev precis hur mycket som helt och allt försvann. Jaja! Nykter midsommarafton, första någonsin. Fixade mat hos vänner. Där dracks det rose men jag tog kaffe, läsk och Loka och senare ett glas rose alkoholfritt, chill out. Helt ok! Fick ett överraskande samtal som jag kunde glädja mig åt hela dagen... Hemma i soffan följde inte med de andra vidare ville ta det lugnt och mysa hemma bara ska jobba hela helgen. Fantastisk känsla att inte vakna upp bakis, skakis!!!!11 dagen nykter:-)

Har det gått nu..
Känns inte så jobbigt längre.
Eller jo, sneglar alltid på andras glas och känner suget men lyckats tacka nej.

Känns som om man fått så mycket tid över.

Ser fram emot en nykter semester med tidiga morgonpromenader längs stranden
och mycket annat man inte orkat med innan p.g.a bakruset.

Ha en härlig midsommardag..:-)

Ja, det var så för mig. Det satt i ca 10 dagar själva ångesten och jag trodde jag skulle dö, men jag
gjorde inte det. Du har klarat 5 dagar fortsätt, om du kan flyt med i ångesten, läkaren sa till mig att
den är helt ofarlig, men att jag var tvungen att ta mig igenom den.
Snälla härda ut och sedan blir det bara bättre och bättre, om än med så steg.
Kommer ihåg precis hur det var, och det är den jag inte vill tillbaka till för allt i världen. Och jag vet
att det skulle bli likadant om inte ännu värre.
Är med dig i tanken
Konstnären

Nu när jag vet att jag har problem och att jag inte kan dricka som "normala" människor känns de faktiskt bättre på nå konstigt sätt. Jag kanske inte är så dum i huvuet som jag trott..
Men nu till de som visat sig vara väldigt svårt.. Hur får man omgivningen att förstå??
känns som ingen är villig att faktiskt se problemet eftersom jag faktiskt inte dricker varje kväll..

Som verkar så himla snäll!
Han dricker inte för mycket och säger så himla fina saker till mig .
Man suger åt sig spm en svamp och har svårt att lita på det han säger.
Jag tänker inte inleda något för en det här är avslutat .
Men alltså känslan av att någon gillar en är svår att beskriva !
Kram

I din fysiska abstinens ingick det regelrätt ångest då eller var det skakningar, svettningar mm?
Snyggt med 4 månader! Bra jobbat! Jag ser framemot när jag kommer så långt!

... tycker jag inte jag har haft ett dåligt liv. Tvärtom. Men att bryta upp, det var jobbigt - ja. Men man får ju inte glömma allt bra man har haft- både själv och tillsammans. Ångrar inte att jag varit med denne man, även om man med facit i hand inser att man skulle ha brutit tidigare. När jag läser dina texter så minns jag så väl hur det var de där kaotiska åren precis innan och under uppbrottet. Nu inser jag ju att varje historia, varje livsöde är unikt. Men vad gäller beroende och medberoende är vi, sorgligt nog, offer för mekanismer som fungerar rätt likartat. Som sagt, om du tar steget kan man ju också hitta tillbaka senare - om du tror det finns någon kärlek kvar. Men både för dig - och för honom - kanske ett uppbrott skulle vara bra. Min man, eller snarare ex.man, insåg plötsligt att han var tvungen att ta hand om sig själv. Att det inte fanns någon där som lyfte honom när han ramlat, eller som han kunde skylla på - ha som ursäkt för att dricka liksom. Och det har varit bra för honom. Att jag mår så mycket bättre nu, det är kanske ganska uppenbart.
Ta hand om dig. Du fixar det här!

Hm, innan jag slutade dricka för fyra månader sedan snittade jag nog på två liter vin per dag. Ångesten satt i rätt länge, men det handlade mest om att jag gått ut till alla (familj, arbetsgivare ...) med att jag var alkoholist. Mycket att ta itu med. Men någon "ren" eller "obefogad" ångest hade jag inte. Den fysiska abstinensen (skakningar av att vara nykter) satt i under en vecka, mysigt.

Att bli nykter var hursomhelst värt besväret.

Han kommer aldrig sluta har han sagt han struntar i om han är beroende för det är stimulerande att dricka. Han har lagt sig för att vila sedan 3 timmar tillbaka för han var trött frågade för en stund sedan om han kom och åt jordgubbar men han skulle sova. Igår var han uppe sent drack och satt vid datorn blev full. Idag bakfull började dricka direkt. Känns inget vidare.

Tack santorino. Det är inte synd om mig egentligen. Jag kunde gått för länge sedan. Men nu har jag inte
gjort det ännu. Jag hatar att se honom full. Tycker om honom när han är nykter. Han drack ju i perioder innan
och kunde vara utan ibland i månader. Men nu har missbruk glidit över till en konstant fylla. Jag har mina planer
för jag inser mycket väl att detta går inte om inget händer. Lite konstigt att vara nykter en midsommarafton det
var såååå länge sedan. Men underbart skönt.
Satt idag och läste igenom hela din historia, tycker du har gjort ett fantastiskt arbete. Vad rörd jag blir.
Så lika vi är många, beteendet man hade osv.
I alla fall Santorion ha en skön midsommarkväll
Kram från Konstnären

Det är uppenbart att han förutom dig även älskar "flaskan" och det är fel att han prioriterar den före dig. Stå på dig! Jag har själv varit den som tar flaskan före sambon men nu har det varit slut på det över en månad och min sambo är tacksam. Tillsammans är vi starka!

Det blir nog intressant. Har ej köpt hem något. Slapp stå i Systemet-köer. Slapp tvånget att åka och köpa också. Hade faktiskt glömt bort det... ;)

Sitter trött och funderar har kommit dit hän att jag kan bli trött bara jag tänker på situationen men alldeles nyss kände man att vår kommunikation hade en attraktion fast han sitter nu vid datorn och dricker och började med en folköl till frukost till smörgåsarna. Det blir snurrigt känns overkligt att sitta här och sedan aldrig mer vara här och kunna krama om honom. svårt. Måste reda ut det livet känns tråkigt. Kan det vara bättre och kanske få vara själv resten av livet eller är det bättre och stå ut i detta?

Tack för att du förklarade så bra hur du kände dig och du gav mig lite mer kraft. Tråkigt att du har behövt ha det så i livet men hoppas att ditt nya liv fortsätter i positiv riktning.

kul stund igår när nye grannen tittade in och ville bjuda på en whiskey :-)

Syntes så väl att han verkligen hade tänkt sig att detta var ett kanonerbjudande och tyckte själv att han var snäll som bjöd så friskt :-))

Jag svarade direkt : Nej tack jag använder inte alkohol.

Minen vid det svaret var obetalbar !! Han visst inte hur han skulle svara eller reagera :-)) Han blev så totalt rubbad ur fattningen så det blev skoj och jag kunde inte hålla masken utan var tvungen att skratta. Det var så uppenbart att folk som inte dricker inte fanns i hans värld, tror inte att han ens läst om det :-))

Helt klart gick jag som "vinnare" från den lilla stunden och småler fortfarande åt hans totala osäkerhet i att hantera svaret.

Förhoppningsvis har han lärt sig något och inte förutsätta att alla dricker.

Om han kommer ihåg det idag.

skickar jag till alla gamla och nya forumvänner. Nypotatisen är på kokning och sillen i ordning. NA-öl till mig och annan öl till de andra. Lite "varför-just-jag"-tankar, men nu är det ju såhär, och det finns inte på kartan att en dags berusning skulle vara värd ångesten imorgon. Vet numera också att de tankarna bara är i början, när man kommit "igång" går det bra.

Ha en riktigt bra och nykter midsommar,
Kram m

du ska se över ditt liv och se hur du ska kunna få det bättre. Du kan inte ändra på honom utan du måste ändra dig själv. Du förstör bara ditt och barnens liv genom att stanna i den där relationen.

Sök egen hjälp hos Al-anon, medberoendecentra eller Familjevecka hos något behandlingshem.

Du är den viktigaste personen i ditt liv så ta hand om dig själv först och främst !

Hej! Och En kram till dig från en som alltför väl känner igen sig! I allt du skriver hajar jag till och känner att ja så har jag det med..... Inklusive sex-biten, men som du skriver hur sugen är man efter att ha hört okvädningsord och tröttheten man mentalt känner hela tiden! Min oas är mitt jobb, men har inte andats en stavelse där om hur illa man har det på hemmaplan. Kram igen till dig!

Det är alltid så trevligt när du tittar in. Ja vi kämpar på, alla på vårt eget sätt och vart vi nu befinner oss i vår individuella resa/fight mot alkoholen. Har redan spelat upp allt som jag idag kommer att slippa bara genom beslutet att inte höra till dom som blir packad idag. Imorgon ser livet så otroligt jobbigt ut för många. Ett gigantiskt pris, och jag har betalat det så många gånger.

Är intressant att allt det som är så svårt att förklara i början varför man inte dricker, med tiden blir ganska enkelt. Jag dricker inte alkohol, i alla fall inte nu, och det är för att jag helt enkelt inte vill! Kan knappt förstå att jag för en relativt kort tid sedan var så annorlunda inställd till det. Att dricka var det enda jag egentligen ville....

Visst, svårt att tro på när man är precis där i början, men jag tror du kan hålla med Santorini, och alla ni andra som kommit en bit på vägen?!

Ta vara på er därute. Hoppas ni slipper möta en av oss som ibland kanske inte var helt nyktra på vägarna imorgon!

//PP

Det är verkligen ingen upplyftande situation du haft den sista tiden Konstnären. Skickar dig naturligtvis en extra
tanke och hoppas att det snart händer något som i förlängningen blir till något positivt. Hoppas naturligtvis att du
trots allt jobbigt får en fin midsommarafton.

Vi kan ju redan suga på karamellen att vi i morgon inte tillhör dom som
ställt till med onödiga tråkigheter och vaknar med ångesten. Är samma sak för mig förresten, första midsommaraftonen sedan yngre
tonåren som blir alkoholfri.

Var just och hämtade jordgubbar och körde förbi en vild ungdomscamping på vägen hem. Alltid samma bild vid lunchtid.
Finklädda förväntansfulla ungdomar utanför tält och husvagnar. Polerade amerikanska bilar och tjejer med blommor i håret. Imorgon bitti om man åker förbi visar sig en helt annan bild. Festen och det vackra har förvandlats till en svinstia. De dukade borden kan vara sönderslagna och utanför ett tält ligger någon på mage och sover ruset av sig. Festen slutade kanske med att personen i fråga drattade omkull efter en platta starköl, och nu är det bara en och annan naken raggar-röv som vittnar om att det är midsommardagens morgon.

För många kommer dagens fest att resultera i ett stort pris att betala. Redan nu vet vi ju ungefär vad som står i morgondagens kvällstidningar. Slagsmål, relationsproblem, ofrivilliga graviditeter och trafikolyckor. Det är baksidan och priset som ska betalas för ohämmat supande. Är faktiskt skönt att slippa vara en del av det, i alla fall imorgon ;-)

//PP