Senaste kommentarerna i forumet

Blev jätteglad över att du svarade bara! Tack! Känns bara så skönt att få skriva av sig och inte behöva ha detta för mig själv hela tiden! Tack igen :-)

Åh vad jag blir berörd av din text. Men bara att du skriver här är ju ett jättesteg åt rätt håll. :)

Jag känner mig själv alldeles för ny och grön med allt detta för att kunna försöka ge dig några goda råd. Men jag tänker på dig och ska följa dig här. Kämpa på, det kan bara bli bättre. :)

Usch, jag har också fortfarande bib-suget som flashar förbi i tankarna ibland. Så bra du gjorde-köpte en flaska vitt som du tänkt! Bravo! Nu är du snart framme vid ditt mål - 90-dagar med rimligt a-intag!
Det här med din stress, ångest och upplevda sömnsvårighet- vad i ditt liv tror du dessa har sitt ursprung från? Finns det något du kan förändra som kan minska någon av symptomen? Alkoholen dövade kanske lite, men större a-intag ökar också styrkan på symptomerna. Finns det någon som kan hjälpa dig - kanske professionell hjälp?
Sommarkatt15

och att detta funkar för dig Valeria! Bra att du kom iväg till läkaren och fick denna hjälp. Styrkekram!
Sommarkatt15

Jag har läst din tråd också och du är en kämpe-vi stöttar varandra här och nu!

Tack Li-Lo för ett konstruktivt svar.
Som du säkert förstår är det rationellt väldigt enkelt att hantera de frågor som uppstår. Jag vet precis hur de olika situationerna bör hanteras men tanke och handling fungerar inte riktigt i detta läge.

Satt ikväll och funderade och kom på hur ensam man är kring dessa frågor.
Finns det någon på detta forum som skulle vilja träffas någon dag och få igång en diskussion? Vi sitter ju nästan alla i samma båt.

Har själv ett par anläggningar i Stockholm så jag kan ordna allt det praktiska om det finns intresse.
Svara i så fall på detta inlägg så styra jag upp det.

Min tanke är enkel. Dom som vill kommer till ett möte och dom som vill delger sin historia. Lita AA fast i enklare former.

//C

Tack för svar.

Värsta ångesten efter helgen har lagt sig nu. Jag har träffat båda kompisarna och allt är lugnt med dem. Men jag är helt klart mer beroende (psykiskt om inte fysiskt) än vad har velat erkänna för mig själv. Två hela dagar efter århundrades vidrigaste dyngfylla och jag är sugen. Jag märker hur mina tankar försöker kohandla med mig. "Varför ska jag inte dricka? För att jag skämmer ut mig inför folk. Ja, men då så, så länge du är ensam är det ju ingen fara". Farliga farliga tankar.

Nu måste jag hålla motivationen uppe och jag tror att skriva här kan vara ett sätt. Jag måste minnas varför jag inte ska dricka. Jag måste hantera risksituationer. Jag måste försöka komma åt det grundläggande problemet.

Välkommen hit! Jag tror du ska ta den där magkänslan som har fått dig att registrera dig här på allvar. Det är ett steg bara att söka efter sidor som denna och jag tycker du gör alldeles rätt! Du måste hitta dun egen väg, läs här på forumet så får du ta del av många historier och livsöden, hur vi hittat eller fortfarande letar efter vår väg. Jag har (förutom en gång) varit helt nykter sedan slutet av juni och det händer fortfarande mycket inom mig. Jag kände även att ett liv utan a inte var värt att leva och höll mig krampaktigt kvar (dock drack kag även bara vid festliga tillfällen). Det var först när kag till slut erkände för mig själv som jag insåg hur mycket a och tankar på a upptog mitt liv. Det känns inte längre livsviktigt att dricka. Testa en nykter period (men håll inte bara upp och räkna dagarna tills du får dricka utan försök hitta andra förhållningssätt) och se hur det känns. Bara ett tips! Det är din väg. Kram

Nu tycker jag att han mår lite bättre, har börjat jobba igen.
Dom tog leverproverna när han började med antabusen men det va bra att du skrev att man bör kolla fler ggr.

Han tar den själv här hemma och jag hoppas han fixar det. Det var prat om att chefen skulle gr honom om han så ville men han gör det själv. Jag hade väl tyckt det var bättre om chefen gjort det.
Det händer att jag frågar om han tagit den och han bli inte sur när jag fråga.
Vi pratar inte om själva alkoholen utan mer vad vi ska hitta på.
Vi hat startat ett projekt i hemmet där hela familjen är delaktig och han vill ha att göra.
Vi tar en dag i taget och som sagt, det har bara gått 1.5 vecka. Jah har ingen aning ifall han har ett sug eftersom han pratar inte om det och har aldrig gjort .

Han skulle få en tid till en psykolog som jag hoppas han går till.

Jag väntar på att psykologen ska ringa om en tid vilket hon skulle göra denna vecka men jag hoppas hon ringer imon. Jag vet att tar det för lång tid så struntar jag i det :(
Idag kände jag att jag behöver nog inte , jag mår ju rätt bra el??
Nä, det är lika bra för jag tror inte att man mår så bra egentligen nu när allt kommit fatt en. Man är bara så "van" att stänga av.

Känns skönt att ni skriver Hur mår du??
Tänk på dig själv oxå....
Skönt att få "bekräftat " att jag oxå har rätt till att må bra, inte bara han.
Dottern är vuxen och märker skillnad till det bättre och det är skönt !
Grabben som är yngre tycker det är jobbigt vi bara höjer rösten mot varandra för han tro att pappa ska bli arg...

Vi har projekt på gång nu i huset, ändra om. Jag vill förändra även i hemmet och han behöver ha nåt att göra så nu är hela familjen delaktig .
I helgen gjorde vi saker tillsammans och det märktes på grabben att han tyckte det var kul att pappa skulle följa med.
Det tar att bygga ihop familjen igen men jag känner att det ät värt det så länge han tar tag i sina problem.
Jag har faktiskt plan b ifall det skulle skita sig men det är mest för min och barnens skull.

Jag har även slutat tycka synd om honom, han får lära sig att stå på egna ben när det gäller vissa saker jag skött och han tar det tycker jag.
Men som sagt...
En dag i taget!

Jag är medberoende (och försöker efter bästa förmåga att hjälpa mig själv ur den situationen) Och jag höll själv på att bli alkoholist under ett antal år..
Det var ju så mysigt att dela på en flaska vin.. Först ett glas till maten och sedan resten, när vi satt och småpratade..
I början helger och någon enstaka gång i veckan när vi lagade något gott (vi lagade ofta mat tillsammans)
Sedan började "guldkanterna" bli fler.. Och istället för en flaska, så köptes det plötsligt två..
Två flaskor kändes lite "dyrt", så det fick bli en box, som givetvis skulle räcka under helgen och helst längre.. Snart upptäckte jag att min man, förutom vinet, gärna tog med ett par öl.. Det var ju så "läskande" när man jobbat en stund i trädgårn.. Dock minskade inte vinransonen för hans del, snarare tvärtom..
Själv var jag vid det laget uppe i en flaska vin 5 - 6 dagar i veckan.. Men sommar, varmt och rosé, gjorde att jag inte reagerade förän framåt hösten.. Vi hade ju så trevligt där vi satt i vår berså och "lullade"..
Jag pratade om att vi nog skulle dra ner en smula framåt hösten och när jag höll upp så fortsatte mannen.. (då blev jag första gången riktigt orolig..) Då märkte jag HUR berusad han faktiskt var.. När man själv är lite småfull så reagerar man ju inte lika mycket..
Jag började tycka att det var jobbigt.. att han blev "saggig" tjatig och grälsjuk.. Mitt sätt att lösa den saken, var helt åt helskotta den gången, jag började dricka "ikapp" för att stå ut (och för att jag trodde att om jag drack så skulle han dricka mindre.. (funkar inte, eftersom alkoholisten bara köper hem en flaska extra..)
I våras bestämde jag mig, efter ett praktgräl, där han var klapp kanon, att nu fick det vara nog för min del.. Jag har inte druckit en droppe sedan dess (saknar det inte och har idag svårt för tillställningar där folk blir berusade, men jag låter dem bestämma själva. jag kan ju gå därifrån)
Det tog sin tid att hitta en lägenhet och flytta, men det är vad jag har gjort.. Så jag hoppas att ni lyckas göra något åt ert drickande innan det är försent.
Påstår inte att ni måste bli absolutister.. men ett totalstopp under en period är nog ingen dum ide.. Det är så lätt att tycka att ett glas mer eller mindre.. Men det drar fort iväg och innan man vet ordet av, så är man (som i mitt fall) inne i ett riskbruk..

Måste vara en otroligt skön känsla att du följde din plan. Jag gratulerar och är imponerad.

Avskräckande exempel nr två anmäler sej!
Tycker du och din kille verkar ha bra koll på alkoholen. Fast ni känner ju bäst själva om det börjar kännas som ett problem.

Konferens avklarad, och jag är både glad och lättad. Bra konferens, med middag efteråt. På middagen bjöds det friskt på vin/öl, samt kaffe m. avec efteråt. Jag drack ett mindre glas vitt till förrätten, och tog ett glas rödvin till huvudrätten. En del kollegor drack rejält - och fick påfyllning i sina glas upprepade gånger. Själv satt jag i lugn o ro med mitt enda glas i nästan 3 timmar....jätteskönt. Ingen tog någon notis om att jag aldrig fick påfyllning - och ändå var jag "med" på riktigt, på en mycket trevlig middag. Efter middagen så tog jag en kopp kaffe - och var så nöjd när jag vaknade i morse kl. 8 och var pigg o rask. En kollega försov sig nästan 2 timmar - inte bra - och flera var ordentligt bakis hela förmiddagen. Vi hade inget "tungt" att avhandla idag - så jag misstänker att det inte spelade någon större roll. Men jag är så glad för min egen skull - att jag var så nöjd med mina 2 glas vin, och inte hade någon önskan om att dricka mer heller!!! Känns bra det här....:-)

är ett läkemedel som sägs bidra till att man kan stoppa när man börjat. Det påverkar hjärnans belöningssystem på något sätt så att belöningen uteblir. Ska testa det inför en AW på torsdag

Du har en för mig eftersträvansvärd A-konsumtion ! Självklart kommer du att få stöd och hjälp här på forumet, jag själv kan dock endast bidra med att vara ett avskräckande exempel. Men du kan få stöd av andra och peppa oss övriga !

är bra mycket bättre än innan, Harrim! Vi få ta ett steg i taget. Rom byggdes inte på en dag. Hade det varit enkelt för oss att hantera A hade vi aldrig skrivit här.

Ja detta forum hjälper mig mycket iallafall. Jo förstår det där med att man inte vill va vaken, det går cirka 15 timmar från att jag går o lägger mig tills att ja stiger upp hah. Men i vilket fall som helst; lycka till.

Mår fruktansvärt dåligt då jag - helt utan att fatta varför - satte mig i bilen på morgonen och körde. Detta efter att ha varit på kalas med massor av vin fram till kl 02:30. Givetvis hamnade jag i en poliskontroll o blåste rött! Mitt liv rasade samman! Hur o vad ska jag tänka?

i det du skriver. Du är inte ensam.

men idag är jag helnykter. Ville verkligen ta ett glas vin, men jag håller emot.

Min sambo är deprimerad och i annat fall skulle jag haft ork att ta hand om hans känslor oxå. Han har ingen lust med sitt jobb, det handlar inte om mitt problem med vin utan om han. Blir så jäkla egoistisk nu och känner bara att just nu behöver jag hjälp med mitt problem. Istället är jag nu i situationen med en sambo som inte orkar ta tag i något, 3 barn som vi måste ta hand om, ett heltidsjobb som jag måste klara av och jag som verkligen bara vill ta en massa glas vin och vakna upp imorgon och så är allt bra.

Tack, jag lyckas ibland, men jag skulle vilja hamna i läget där boken blir starkare än vinet. Önskar dig all lycka. !8 dagar är bra!

Ester

Jag ska klara det här! Var hos läkaren och fick både natrexon och antabus. Tog antabus på måndag, som vanligt, och tänker fortsätta med det. Inför torsdagens AW ska jag testa natrexon.

Hej Ester!
Känner igen mig lite i ditt inlägg. Jag hoppas att du känner att du kan byta ut vinet mot den där boken, det går faktiskt!
Sen jag började att hålla upp med drickandet så läser jag som en besatt. Jag är visserligen bara på dag 18 än så länge
men det är ju iaf en början.
Jag håller tummarna för att du skall lyckas!
Walter