Senaste kommentarerna i forumet

Trots den höga promille halten, hade jag en väldigt bra dag igår :) Kärleken jobbade sent men hade skickat blombud till mig. En vacker rosa bukett ? Tjejerna på arbetsträningen tog ut mig på middag & presenter. Där har jag fått vänner för livet, vi tre hade skitkul. Jag känner mig verkligen som en av dom. Jag har varit ärlig från dag ett med dom. Har varit nervöst & jobbigt ibland men har alltid möts av förståelse & en önskan om att veta mer. Medans jag varit där & speciellt de sista veckorna har jag kommit till insikt att jag är värd att må bra, medicinen verkar äntligen landat rätt efter många års prövande. Jag mår bra & behöver inte alkohol längre, det var ingen bra medicin! ;) Nu ser jag en lång nykterhet framför mig tills att allt är utrett ang rattfylla & det straff jag kommer få. Sen får jag se hur det blir med a. Har inget ''slutdatum'' lr önskan om att bli full igen. När jag hade sex månaders nykterhet fanns det alltid en viss längtan att kunna bli det. Smockat som du Evangeline skrev om det var det jag behövde för att vakna upp!

Du har det tufft på många sätt och är orolig för ditt mående. Du har provat flertalet vägar för att må bättre och nu har du valt att förändra dina alkoholvanor. Starkt. När man minskar sitt drickande eller slutar använda alkohol ar det ofta tid innan kroppen återhämtat sig. Du är på väg!

Just efter en månad kan många få ett starkt "tankesug" dvs tankar som att "jag har kontroll nu jag kan hantera detta det gör inget om jag dricker någon gång" eller "ska det vara så här tråkigt så är det inte värt det" det är belöningssystemet som inte hunnit ikapp och sannolikt fortsatt är i obalans. För den som bestämt sig för att vara alkoholfria en längre period är det klokt att vara förberedd på att dessa tankar kommer för att kunna "ifrågasätta dem". Precis som du beskriver så tydligt är även ångest ofta en konsekvens, kroppen går på högvarv när alkoholen som har en dämpande effekt inte längre tillförs. Beror ångesten på eller är förstärkt pga alkohol så går det över!

Ibland tar det tid innan en tråd kommer igång ofta går det fortare om man är aktiv i andras trådar. Du är välkommen hit och jag hoppas att du finner svar och stöd av andra användare.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Nej, det är inte bättre att inte dricka för mig.
Sorry, men det är bara att erkänna. Fast så klart, det är min sanning.
Jag har inte druckit på typ tre veckor, har faktiskt inte särskild stark sug heller, men det känns hemskt.
Jag äter SSRI, tränar, lever hälsosamt, har jobb som jag gillar, har vänner, underbar familj och inga stora problem. Alla "värden" är ok, jag har kollat det, alla hormoner är ok.
Trots det känns livet överväldigande. Något tungt mod lägger sig över alla sinnen och varje dag vaknar jag mer och mer deprimerad.
Det är så himla svårt att stiga upp och ta tag i saker, göra grejer.
Ingen glädje alls. Och så klart var det jobbigare förut med bakfylla. Men det är inte så himla mycket lättare utan.
Ibland skulle jag vilja skippa allt detta. Bara försvinna.

Jag har tänkt lite och jag kommer bara fokusera på mig nu. Jag försöker se på mig med andra ögon men det har jag alltid haft svårt för. Ställer höga krav på mig och min moral.

Hej! Det där var intressant Ursula. Hur har det visat hur du är? Menar du som person?

Kan nog se att jag varit uthållig och försiktig till en gräns där jag fått över-nog och inte kan ta emot någonting mer, bara besatt av att få bli självständig.

Och Chefen... Fint att du har så fin inställning till livet, "det kan vara underbart att leva!" Blev nästan skrämd av dessa ord först. Det är ibland svårt att vara så öppen och positiv. Man kanske begär mer eller någonting annat. Eller tycker man inte är tillräcklig själv. Men visst är det vackert trots allt, och jag vill tro det finns ett "ärende" med varje människoliv. Särskilt de perioder då "lust att leva" inte räcker hela vägen, då vill jag tro det finns en mening med allt.

Ja, tack Skåne Tösen och ni andra! Du säger det så rent och tydligt. Och ja, jag ska försöka välja utifrån det liv jag vill ha!

Men jag segar på nu, utan att komma till skott och prata ut med min sambo. Jag tycker jag varit tydlig med att jag vill separera. Men nu tar vardagen över, och mannen blir alltmer harmonisk (fri från giftet) och visar sina bästa sidor.

Den fina delen som jag väljer bort, med honom, har inte varit alltför stabil tidigare. Det var svajigt! Och jag är fortfarande ängslig över framtida eventuella återfall, samt att jag inte vet vad jag känner inför honom längre.

Värme, kärlek visst, men så uppblandat med övermättnaden på hans labilare jag, och övrigt som var, att jag tror inte jag kan ta honom till mig riktigt.

Jag är rädd för att bli kvar och rädd för att gå, jobbigast ta diskussionen öga mot öga - hur gör vi nu - när vi går isär. Då är det definitivt! Och så fegar jag väl av osäkerheten inför mitt framtida liv.

Skuldkänslor.. Om det blir svårt klara ut vardagen med vår son också, ekonomiskt, praktiskt, sen.... Ja, det var jag själv som valde bort min fina man, som ville finnas nykter för oss.

Ja, så går mina tankar.

...lite i avvaktan på att beslutsammheten ska infinna sig.

Ibland samlar man kraft, ibland dräneras energin.. Men jag vill allt välja mitt eget liv, och inte alltför länge stå mellan hötapparna.

Men utan a såklart :)) tack för all fin respons. Nu måste jag sussa! Skriver mer imorgon. Gonatt

Hoppas det gick bra på mötet! Och det gäller att inte ge efter för de där tankarna. Att man måste ha a, förtjänar a, behöver a. För det är inte sant. Det blir en vana efter ett tag att inte dricka och längtan försvinner. En dag i taget, sakta men säkert nu.

Tycker inte att du ska ta det personligt. Tycker på sätt och vis att de gör rätt som avvaktar lite. Förstår att du blir ledsen, men jag tror verkligen inte att det är personligt. Men det är en klok sak att göra om man har ansvar för en förening el organisation. Nu är jag övertygad om att du är en högst ansvarstagande, duktig och klok person Aeromagnus och att du hamnade i det läge du är nu pga en stressad situation. Men de VET ju inte det vi har läst här och då tycker jag till viss del att de tar ansvar. Sen tror jag också att du kanske kan behöva lite lugn och ro. Tycker inte att du har förtjänat den situation du är i nu och det bemötande du fått vid återfallet. Och jag hoppas att du kan få lite stöd hos din psykolog, så att du börjar se lite på dig själv också med lite snällare ögon. Du har ju uppnåt nåt som många kämpar med här. Bara det Aeromagnus, bara det är en bedrift.

Vilken skillnad det är att få vakna upp, utan att kroppen har behövt bryta ned alkohol under nattens sömn. Längesedan jag kände mig så pigg, fräsch och sugen på att ta tag i dagens arbete. Bara det gör att man har en anledning till varför man böra låta bli alkohol!

Låter bra. Studenten. Att känna sig hemma i en grupp med Goa och intelligenta kvinnor är inte fy skam.

Känns som det går bättre än vad jag hade förväntat mig, men så känner jag mig så bestämd av flera skäl. Och därtill vet så många fler om detta nu, så nu kan jag inte göra annat än att visa mig själv och alla andra att jag fixar det.

Och detta forum med härligt positivt och pådrivande medlemmar hjälper verkligen mig framåt. Nu känns det som jag kan hoppa över att räkna dagar, jag ser nog min första vecka som nästa delmål.

Suget dök upp runt halv nio ikväll men då hoppade jag i träningskläderna och tog en löprunda, får se hur ben och resten av kroppen känns imorgon ;)

En kopp te på det och en bit brieost, undra om jag någonsin tidigare har ätit en bit brieost på kvällen utan ett glas vin?

Hoppas jag får samma sköna natt som jag fick natten tills idag. Såå jag hoppas på en god natt och även alla andra här ska få en god nattsömn

Som Aeromagnus skriver vad du kallar det? Missbrukare eller alkis? Du är ju fortsatt ung. Det viktiga är att du vet att om du fortsätter på inslagen bana så kommer du med största sannolikhet om ett par år vara både och. Utöver det riskerar vi förstörda relationer och annat trist. Lycka till!
//PP

Instämmer med vad Evangeline skriver. Så bra jobbat att inte ta till alkohol i denna orostid. Nu vet du. Det talar nog till din fördel om du har gjort nåt åt missbruket innan du måste.

Gäller verkligen att komma ihåg att alkoholen faktiskt inte tillför nåt som du skriver. Nu är du verkligen på banan. Den där vanan att inte dricka börjar etablera sig.

Ja, berusad vill jag aldrig mer bli det är gräsligt. Att vänta på att alkoholen går ur kroppen, må illa och kräkas. Eller ännu värre att få blackouts och inte veta vad som hänt. Bli rädd för vad som kunde hänt, att inte veta att man åkt taxi hem. Allt det där som man vill att det inte skulle hänt.
Men det hände ett flertal gånger under de sista åren och jag vill aldrig vara med om det igen. Hur fan kunde jag när jag tycker att det är så jobbigt att se andras fylla?
När jag tyckt att det är så jobbigt att se att nån blir dum i huvudet, pantad och seg. Eller ännu värre när jag ser att åren satt sina spår och att tankeskärpan har försvunnit.
Varje gång har jag tyckt att det var vidrigt men har ändå lyft glaset från bordet igen med rödvin!
Nej det här vill jag inte vara med om igen.
Jag loggar en nolla hela veckan som vanligt.

Alltså, kan inte sluta tänka på 'vad allt det här gör med en själv'...Tänk om det är så att vad 'det här' gör är att visa hur man faktiskt ÄR.

Starkt jobbat! Du verkar glad och harmonisk. Underbart!

Jag är snart där själv! På söndag firar jag också 2 månader. Känns stort!

Jag tror det är en förändring gällande a-fritt, eller det är i alla fall inte lika konstigt. Märker på min ICA att den a-fria ölen tar slut fort som bara den och alla restauranger och barer jag varit på har haft flera olika alternativ. Och vänner börjar vänja sig. Vissa har blivit lite inspirerade faktiskt.

Fortsätt på din stabila väg! Jag traskar stadigt efter :)

Känner mig friare.

Ingen kontakt på sex dagar. Tänker ofta på honom men inser att jag inte kan påverka situation och därför måste jag göra bra saker för mig själv.

Var på väg till Al-anon möte, men då jag kom iväg sent hemifrån vände jag efter halva resan dit, ville inte komma sent till mötet. Har sedan funderar lite mer och beslutat mig för att inte gå. Han ska inte stjäla mer av min tid!

Om det mot förmodan skulle bli så att han dyker upp igen i mitt liv så kanske jag omvärdera beslutet.

Jag är singel och fri och styr nu mina egna val utan att ta hänsyn till någon som jag inte kan lita på. Kram på mig själv :-)

Ja, varför ska du gå på möten?

Vad bra saker du skrev i RosaPanterns tråd. Vad allt det här gör med en själv...man kommer in på en massa komplicerade frågor. T ex att man själv har en slags inbyggd svaghet som har gjort att man inte har identifierat faran. Trots att man kanske är påläst, kan en massa, vet hur mekanismerna funkar, så har det inte hjälpt en i praktiken. Och till sist står du där, ansikte mot ansikte mot dig själv.
Av vad du skriver hur mycket du oroar dig och alla dina tankar som hela tiden cirkulerar runt henne så befinner du dig längre ut i sumpmarkerna än vad jag först trodde. Men jag har insett att det är först då man börjar skruva på sig riktigt ordentligt och börjar se sig omkring.
/Ursula

Idag har jag träffat rådgivaren och fyllt på antabus. Fortfarande mycket rutiner. Jobba och sen direkt efter ut och jogga en runda. Kommer hem sent och då är det nästan bara duscha, äta, fixa för morgondagen - upprepa. Hinner inte med så mycket annat.
På helgerna hinner jag läsa mer böcker, se på filmer, laga god mat - kanske någon maträtt som man inte tidigare provat på. Koka egen buljong, baka surdegsbröd etc. Nu dricker jag mustigt Yogi-tee med havremjölk - saknar inte vinet - eller ölen. Inte just nu i alla fall.
Ser att jag har mer pengar på kontot. Det finns många fördelar med att vara nykter.
För mig är det fortfarande centralt att hitta ett nytt sätt att leva. Ett nytt förhållningssätt till vad vardag innebär. Nu verkar det ju helt galet att jag "missat att hälla i mig 77 flaskor vin och 306 öl" under dessa 51 dagar då jag valt att vara nykter.
Kram och kraft till kämparna - en dag blir flera - som sen blir ännu fler :)

Kommer ej att döma dig. Ska själv till min psykolog imorgon torsdag ska bli skönt att prata med någon om min vecka som varit pissdålig.

Själv ska jag rätta nationella prov i matte imorgon bläääää inte kul men måste göras.

att du tar dig igenom väntan på promillehalt och påföljd och sådant med vad som verkar vara ett nyktert lugn och svarar så klokt och omtänksamt i min och andras trådar. Själv hade jag kanske valt att spä på ångesten ytterligare genom att dricka mig medvetslös en eller flera gånger till efter en sådan sak och på så vis ytterligare spätt på mitt självförakt..
Jag har också kört rattfull för många år sedan men inte fastnat i poliskontroll. Däremot krypkörde en granne som känt igen mitt regnr efter mig hela vägen hem och konfronterade mig utanför mitt hus. Skammen för detta är fortfarande så total att jag än i dag inte kan snudda vid det i tanken utan att jag håller på att sluta andas. Minns inte om jag valde att dränka skammen, men antagligen gjorde jag det. Med besked.
Å andra sidan, hade jag åkt fast och blivit av med kortet redan vid det tillfället kanske det skakat om mig långt tidigare och jag kanske inte hade suttit här med min dag två-ångest... Min kropp och mitt liv och mina barns liv- och allt! - hade kanske sett annorlunda ut om jag hade fått en rejäl smocka av samhället redan då?
-Saker man kan älta. Men nu ska jag påminna mig om att vara i nuet igen. Hoppas du får en fin kväll med lugn och styrka! Det kan ju bara bli bättre framöver!

Jag har lagt in autopiloten: är rätt avtrubbad och likgiltig.
Maken är på AA-möte. Jag måste väl börja på Alanon men jag har ingen ork. Ingen stimulans. Jag vet inte vart känslorna tog vägen. Allt är bara tomt.
Är du stimulerad att börja med allt du ska? Kan du känna att du vill?
/Ursula