Senaste kommentarerna i forumet

Vad jag är glad för din skull att du verkar så stark och så säker i din nykterhet!

Tack för att du tittar in i min tråd ibland - i min gamla värld var alkoholisten (nykter så väl som onykter) elak, mycket elak, och tog alla chanser att trycka ner mig. I min okunskap och i mitt medberoende så ursäktade jag hans elakheter med att "om han bara slutar dricka så kommer det bli bra", men nu är han ju nykter, och jag har det lugnare (för att jag lämnade) men hans elakheter kommer fortfarande när det passar honom. Ja, vad vill jag säga med detta egentligen?! Jag vill nog bara visa dig att jag tycker att du är en fin människa!

Hoppas du får en härlig dag!
Kram

... men det kommer ljus i mörkret!
Jag har känt all den där sorgen, längtan och frågetecknen. Det är ju så sorgligt att den man älskar/älskade blev någon annan - att man inte klarade att leva ihop, och jag minns hur jag tänkte att "nu kommer jag leva ensam resten av livet (både pga att jag var bränd, och att jag nästan kände någon slags "kärlek var tydligen inte för mig"-känsla: jag hade ju kämpat så hårt och ändå funkade det inte) och att det där med närheten var så jobbigt: jag ville ha någon att vara nära, någon att prata med, någon att få och ge en kram - och oj så ont det gjorde...
Men som Adde skrivit till mig alldeles i dagarna, någon som jag arbetat med under året och fortsätter arbeta med, är vikten av att hitta sig själv, vara nöjd med sig själv, finna lugn i sitt eget sällskap - du kommer få kärlek, närhet och allt det där!
Jag vet att jag (delvis, eftersom jag faktiskt också njutit av: att slippa anpassa sig, att göra precis som jag vill, känna lugn och harmoni, slappna av) lidit av att jag varit mycket själv, det är en tung känsla att känna att även om man inte vill leva kvar så blir det plötsligt så uppenbart att när man levde ihop så hade man i alla fall någon mer där - men ju mer jag tänkte på det så kom det till mig att det var ju nästan värre: att känna sig så ensam, och ibland så rädd, när det faktiskt finns någon mer i huset - det är värre.
Det tog tid att ta sig igenom sorgen, och det var många gånger väldigt frustrerande för mig - som jag minns det idag så tänkte jag mycket på varför jag var ledsen fastän jag inte ville leva så, hur kunde jag vara ledsen när det var jag som lämnat, och jag hade skamkänslor över att jag var ledsen (jag fick alltid skäll av exsambon om jag var ledsen för "det var inte äkta tårar", tårar innebar att jag "inte älskade honom" osv - jag hade aldrig blivit tröstad av honom när jag var ledsen) men ju mer jag lärde mig att ta emot sorgen, låta den komma och stanna så länge den behövde, så känner jag idag ett lugn när jag känner mig ledsen - då låter jag den komma, jag gråter, tänker och känner, och sedan kommer ett lugn, och lite lättare känslor...

Ja, jag vill egentligen bara säga som Mt: låt sorgen ha sin tid; glädjen kommer åter! Försök ta emot sorgen och gråt så mycket du orkar: den hjälper dig att komma vidare!
Stor kram!

till dig Framtidsdrömmar. Fint att höra av dig och att helgen var bra fastän - helt naturligt - med inslag av längtan och vemod. Det är så tragiskt att alkoholen ska få förstöra så många människors liv. Jag läste ditt första inlägg igen och tänker att där finns åtminstone en del av svaret - mannen var nästan född till att bli alkoholist. Där finns både arvet, miljön och hela kulturen. Det talas allt mer om alkoholens risker och skadeverkningar på TV, radio och tidningar och även på sociala media som facebook. Oändligt skönt, tycker jag att de negativa konsekvenserna uppmärksammas. Ta hand om dig, fina du, och låten sorgen ha sin tid. Glädjen kommer tillbaka! Kram, kram / mt

Tungt med storhelger..... Har haft en bra helg tillsammans med mina barn och mina släktingar. Men jag saknar nån som frågar hur jag mår, som pussar mig på pannan, som ömt och varsamt håller om mig- nån som älskar mig för den jag är. Just nu är det tungt.
Varför behövde det bli såhär??

Alkohol framkallar ångest! För att döva ångesten dricker vi mer. Resultatet blir ännu mer ångest! :-(

Jag har varit nykter i tre veckor och mår som en prinsessa gällande ångestbiten!

Läs i trådarna på forumet så ser du snabbt att vi är flera med den här erfarenheten.

Håll ut och lycka till!

Bra jobbat hörru!! Fortsätt och kämpa! Det är tufft, men det går.

Tänkte nog lite som du tidigare. "Bara" en flaska vin. Men nu känner jag att "bara" en flaska faktiskt är en hel del. Försök dricka 75 cl rödbetsjuice eller mjölk, så får du se hur mycket det är...! ;-)

alkoholism är sjukdom, det finss hjälp om man vill ha hjälp. hade 9veckors vit period tack vare antabus, men nu blev dett att dricka. vet ej hur detta slutar, man måste kämpa annars döör man. blåste 3,6 promille lördanatten. farsan drakk ihjäl sej. och jag vill inte. so kämppa på att vara nykter. mvh. juha

Läste igenom alla fina kommentarer och de var skönt! Jag känner mig starkare då faktiskt.
Här hemma är ingenting förändrat. Förutom mina känslor för honom som snart är som bortblåsta.. :( han super och super och efter ännu en fordonsolycka där han var full så förstår han inte.. Han har givetsvis en väldigt massa ångest över detta nu och måste då dricka ännu mer. Och det är så synd om honom tycker han, han kan beordra mig att "komma och ge han kärlek och tröst nu, för de behöver han verkligen". Men jag då??
Jag vill INTE krama han när han är full! Aldrig!! Och om jag skulle behöva tröst? Finns inte! Då får jag trösta mig själv.

Jag har en vän som har ungefär samma problem. Vi har sakta men säkert smått öppnat upp små problem med våra män, och
När vi insett att vi är i ungefär samma sits så har vi berättat allt. Och det är skönt att inte va ensam. Men hon är så mycket tuffare än mig och hon kommer antagligen lämna sin man. Men jag skulle ju aldrig kunna hur mycket jag än vill :(
Det är så mycket som säger nej. Hans nyktra personlighet, hans föräldrar, våra barn, hus.. Tycker synd om honom, skulle kanske ångra mig och sakna ihjäl mig, mm.

Jag vill inte ha de så här :(

Tack! Nej det är inte rosaskimrande utan snarare lite avvaktande och trevande...
Jag och lillan valde att stanna kvar i stugan några dagar till när maken och de äldre barnen for idag. Skönt! Jag gillar att tillbringa tid med mig själv!
Maken har ikväll varit på sitt första AA möte och var positiv efteråt. Han planerar att gå varje vecka utöver behandlingen. Väldigt positivt och hoppfullt men jag har inte kommit över min förvåning ännu.
Jag låter nog som en bortskämd tonåring som tigger och ber och önskar mig något mest i hela världen! När jag sen får det så är jag ändå inte helt nöjd!
Det är egentligen inte så jag menar även om jag själv hör hur det kan tolkas så.
Jag är otroligt tacksam och lättad över min mans beslut samtidigt som jag är ödmjuk inför att resan just har börjat. Jag vill absolut inte lämna honom, jag vill satsa på en gemensam framtid men var sak måste få ta sin tid.
Nutiden handlar inte bara om honom och hans process den handlar även om mig och barnen och våra processer! Ingen är viktigare än den andra, alla är lika viktiga.
Jag finner mig själv åter igen vara på ny mark med nya förutsättningar och jag behöver vänja mig vid det. Det innebär också att möjlighet nu finns för att gemensamt bygga en framtid och det är lite ovant och kräver en flexibilitet som inte varit aktuell på ett tag...
Tacksam för denna nya chans och nya förutsättningar! Tacksam för al anon som kan ge mig stöd och vägledning in i framtiden! Tacksam för alla er här på forumet för allt ert stöd!
Många kramar!

Tack! Stort av dig att kunna tänka så!
Jag förstår din tvekan angående stugan men känner stark övertygelse om att du skulle klara det! Du har nio nyktra månader bakom dig, flera högtider, sommar nu med alla frestelser och en onykter make och därmed tillgång till alkohol. Trots allt detta har du inte fallit för frestelsen, du har istället stått och står stark i din övertygelse! Du har ingen anledning att tveka angående dig själv! Du är stark!
Kram

I mitt fall så har dom som jag berättat det för förstått när jag har förklarat att det handlar bara om att när jag dricker så får jag sug efter mer och inte hur mycket eller hur ofta jag dricker utan när jag dricker så får jag sug efter mer.

Sen tänker jag att andra människor behöver inte förstå för att jag vet att jag är alkoholist och har problem att sluta dricka och det är allt som jag behöver veta.

Jag kommer ihåg när polletten trillade ner för mig, det var också skönt att få reda på vad jag led av och att jag kände mig bättre ganska direkt vilket för mig blev det första miraklet, att jag kunde vara nykter och glad. Så tummarna upp för det roliga har precis börjat och som sagt, strunta i vad andra säger och tycker om dina alkoholproblem för att du vet och det är det enda viktiga :)

fan att en flaska vin om dan kan ställa till detta helvete! håller iaf ut än så länge....

Njut och ta åt dig av fina ord och positiv energi.
Det ger kraft till förändring!
Kram

I sluttampen av mitt missbruk hade jag rätt mycket ångest. Vaknade vid vargtimmen och hjärtat bultade i 180. Sover rätt kasst ännu, men utan panik när jag vaknar. Jag är rätt nynykter ännu, men har försökt sluta x antal gånger under flera år. Det blev bara värre för varje gång jag började dricka igen. Alkoholen spär duktigt på befintlig ångest när väl ruset börjar lämna en. Tyvärr måste man öka medicinen alltmer för att få litet lugn till slut.

:) Min 1a nyktra midsommar firades i fredags. Det var länge sen sist. Så glad att jag klarade det :) En bit på väg nu, även om suget poppar upp när jag stöter på känslor jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. Jag är inte ensam. Det betyder så mycket i min process. Så länge jag vet att det finns människor som bryr sig och accepterar mig, så känns det som om att jag kan gå över eld. En dag kanske jag kan finnas där och bry mig, lyssna och förstå, när någon tar sina första stapplande steg in i nykterheten.

Jag kom iväg tack vare syrran och hon i sin tur kom igång igen efter några möten här nere hos mig. Det gäller att hitta en grupp där man kan känna sig trygg så småningom. Det första steget är det största. Sen blir det lättare. Jag är så glad att jag har hittat dit. Ingen som dömer och i många av berättelserna kan jag känna igen mig. Skönt. En känsla av att ha hittat hem, att inte längre behöva ta itu med allt jobbigt ensam. Någon att kontakta om suget triggar igång. Guld värt. Tack AA och alla människor som engagerar sig :)

Gud va skönt att vara nykter och sätta sig halv-tolv bakom ratten, kunna köra hem i lugn och ro från en "fest" - och kanske ta en chokladbit om man vill på en mack. Vilken frihet - inget sova-över-fast-man-inte-har-lust, eller hur-ska-jag-ta-mig-hem-tankar?

Precis, det gäller att inte ta första glaset. Nykter midsommar med syster, svåger och barn-barn - inget utrymme för något annat än thé och juice! Faktiskt bra att komma in i barnens fantasi och inte var så mycket i sitt eget huvud -
Så stolt över att inte druckit något och sen var jag ute och joggade dan efter, gymmet idag :) Kanonbra mår jag! Förutom lite ensam och kärlekskrank.

Fast idag är jag uttråkad så in i bomben! Usch! Är det inte arbetsdag snart? *stön*

..låter helt utflippat, men en sak de tjatade om på Yogakursen, som jag idag har anammat på ett eget sätt.
Det hela handlar om hur jag relaterar till min omgivning, och hur jag ser på mig själv.

Mitt inre öga sitter i hjärnan och ser ut igenom mina vanliga ögon det ser vad jag ser men bakom dessa, resten av kroppens organ är genomskinliga och det ät som att se på huden genom en tältduk men från baksidan, drömde en natt att jag kunde se en sticka under fotsulan från insidan av kroppen när benet var i rätt vinkel.
Löjligt ja kanske, men en häftig upplevelse.

Vad var tanken bakom denna öga, jo den skulle se vad och hur jag upplevde min omgivning, min inre övervakare som bara observerade vad jag såg.
Den var min second source till min egna objektivitet.
Ett andra öga var som en fotbollskamera som hänger snett bakom mig och ser mig och min omgivning ur ett fågelperspektiv, den relaterar till hur jag fungerar i sammanhanget med andra.

När jag drack så stämde inte dessa två vyer tillsammans, det inre ögat såg något helt annat än vad den yttre kameran såg.
Det inre ögat såg ur mitt druckna perspektiv och det var precis som jag upplevde det, det var liksom den verklighet som jag upplevde.
Den yttre kameran såg hur fel det var, människor runtomkring mig upplevde inte alls samma sak som min inre öga såg det.
Det blev löjligt och förutsägbart, som ett drama där man visste utgången på förhand.

Mycket av mitt sätt att dricka var att jag var lite rädd för framtiden och kunde fly ifrån nutiden, och hur jag relaterade till min omgivning.
Man kunde dricka sig modig till en fest där man kände inga andra personer t.ex, det gav en falsk och självsäkert intryck av mig själv.
Alkoholen hjälpte mig att ljuga om min verklighet, jag var ju innerst en ganska självosäker person men med ett stort bekräftelsebehov.

Allt handlade om att försätta sig i ett läge som inte hade ett uns av sanning bakom sig.

Därför ljuger alkoholen, och mina inre och yttre ögon kunde avslöja hur det inte stämde.
Jag såg på mig själv med nya ögon, skäms jag över det, ja troligen..
Men det dom hände då kan jag ingenting göra åt, det jag kan påverka är mitt nuläge.

Avhåller jag mig ifrån alkoholen så händer det inga otrevligheter.

Berra

För det första är jag så glad för din skull att mannen vaknat. Och tack för dina rader.
Jo, vi har en stuga 18 mil härifrån. Jag kan åka dit när jag vill. Men ska säga som sanningen är
att för mig är den så förknippad med alkohol så jag har helt enkelt inte vågat. Har inte litat på
mig själv. Men nu kanske jag skulle klara det. Min mans bror sköter och tittar till den ibland, då
han bor alldeles i närheten. Egentligen är det ett underbart ställe med egen brygga alldeles nedanför
verandan och en liten båt. Kanske, kanske kastellen, önskar jag inte var så rädd för det nu. Kanske
är det så att jag litar inte riktigt på mig själv.
Annars fortsätter mannen han är nu inne på det sista om inga gömmor finns, och det finns det säkert.
Skulle vilja hänga ett stort hänglås på systemet i morgon måndag där bara min man skulle ha precis rätt
nyckel att öppna med. Just nu nedslås jag inte så mycket, saker och ting kommer att drivas till sin spets.
När jag blir arg och får nog då är jag inte att leka med. Primalvrålet.
Jag mår annars förträffligt i min egen nykterhet, inget ska knäcka mig efter nio månader.
Lyckliga du som har en man som tagigt tag i sina problem. Avundsjuk ja självklart. Men du är verkligen
värd det.
Kram vännen
Konstnären

Hej vännen, ville bara säga hej och lämna en liten hälsning. Jag tänker på dig och undrar hur det går för dig och om du hittat stöd eller utvägar så du slipper vara rädd?
Jag vet ju mycket väl hur förtärande stress, rädsla och ångest är. Tyvärr hör ju alla dom känslorna ihop och kan verkligen övermanna en ibland. Känslorna i sig är ju inte farliga men situationen kan ju vara det på ett eller annat sätt.
Jag önskar att jag hade möjlighet att erbjuda dig en trygg vrå att pusta ut i!
Jag tänkte på att visst hade ni en stuga? Eller blandar jag ihop det?
Om det är så kanske du kan söka din fristad där och få ro i själen en stund?
Jag vet hur jag alltid kan "andas" när jag är i min stuga. Jag är uppvuxen här, känner naturen och finner alltid harmoni här.
Var rädd om dig vännen, en dag i taget! Kram

Hej Fjällfina! Hur hade du det på midsommar? Kram

Väldigt, väldigt bra!

Bättre att poletten ramlar ner nu, än inte alls. Kämpa på! Skickar styrkekramar