Senaste kommentarerna i forumet

Usch fy blääää vilken j- a dag! :(
Vill bara försvinna. Gick förbi systemet två gånger men gick inte in. Köpte en blomma i butiken bredvid istället. Borde känna mej tacksam och glad för att "bra sidan" vann men jag mår bara skiiiit.
Ångesten far uppochner så det känns som att sitta i en bergochdalbana som fått haveri och aldrig stannar.
Jag är så sjukt trött på det här.

Jag gjorde ungefär som du, försökte på olika sätt kontrollera mitt drickande på fester... Men till slut tog ursäkterna slut. Mitt förslag är att ta en vit period, läs på forumet och fatta sedan beslut när du varit utan a en längre tid. När jag slutade märkte jag att även om kag inte drack så ofta så styrde a mina tankar även när jag inte drack. Hoppas du hittar din väg, här finns mycket stöd! Kram

Vad bra att du har hittat en strategi! Kändes nästan som om denna situation var exakt som den jag beskrev i mitt inlägg... På något sätt blir det lättare också när attackerna intensifieras, det blir tydligt hur absurt allt är och då blir det lättare att stå på sig. Hoppas det känns lugnare nu! Kram

Jag har också varit där linker
Så jag vet precis vad du går igenom.. Skillnaden (om det finns någon är nog hårfin..) Jag kunde sitta i TV-rummet och han kunde komma in stirra.. Sedan vända sig om och väsa Fyfan.. Gå och lägga sig.. och så efter en kvart stod han där igen, med ett jag vill att du går och lägger dig..
Nej, jag vill inte gå och lägga mig än, klockan är bara 8..
Men du kan väl ligga bredvid en stund bara så jag får prata..? (Varför då.. vi har inget att säga varandra som inte redan är sagt och jag orkar inte lyssna på alla dina snyfthistorier som jag hört tusentals gånger förrut..)
Nej jag vill titta klart på det här programmet!
.. Äsch, sånt flams och trams.. det går väl i repris.. (duns, när han sätter sig på ändan, när han ska vända sig om..) Och så gråt, precis som en treåring som ramlat.. Du är så hjärtlös, buhuuu.. Jag skulle kunna ligga och dö utan att du brydde dig.. (jodå, vid sådana tillfällen skulle jag nog nästan ha låtit det gå så långt..)
Men du vet ju att jag inte kan /orkar hjälpa dig upp..
Han ligger kvar och sprattlar några minuter.. Jag räddar glasögonen som sitter på sniskan.. Och han kravlar sig i säng.. NUUU kanske han somnar... * Du e bra schnell som orkar med mig... snyft...*
(jag tänker: Men SOV då för i HÅ-VETE!)
Ljudliga snarkningar, som efter en timme upphör.. För han hade glömt att pinka sist han var uppe och nu gör en del av alla hans 6 - 8 7,2:or sig påminda.. (inkomster och utgifter...) Smådunsar, klingande av saker som blir när man går emot bokhyllor.. åtföljt av svordomar över att det är så mörkt att man inte hittar.. (jodå, han är väldigt noga med att släcka ALLA lampor när han går och lägger sig..)..
Jodå.. sådär kunde det hålla på, tills han slutligen slocknade.. Vid det laget hade jag lagt mig på soffan, för att inte bli berudad av alkoholångorna som fyllde sovrummet...
Så du gör helt rätt i att boka tid för lägenhetsvisning! Jag håller tummarna för dig <3

Nog det jag menade på ett tydligare sätt. Tack :)

Jag hoppas du får den hjälp du behöver, att skriva här igen är ju ett första steg! Tänker på dig! Kram

Tittar in här någon gång då och då. Det har inte gått bra för mig och kroppen säger ifrån.

Lägesrapport..
Jodå, han var på benen och det var som om inget hade hänt.. förvånad? nja.. inte särskilt. Han hade ju ärenden att uträtta med bilen och efter att ha skjutsat hem mig och lite grejer fick han bråttom.. Ärendena och troligen bolaget i snabb takt, för att sedan kunna åka hem och korka upp..
Nej, inte ett ord om några telefonsamtal eller helgen i övrigt, så jag släppte det hela och stänger nog av telefonen på helgkvällar.. (mina vänner som har fb, kan nå mig genom messenger ;-)
Kändes lite som ett test.. ( Och svaret blev, Nej, jag åker inte 9 mil, för att vara dadda!)
Och nu har jag verkligen bestämt mig, hur jag ska förhålla mig till dessa samtal och sms i fortsättningen. Efter att ha pratat med en av mina vänner som har en gravt alkoholiserad bror (som kan ringa henne mitt i natten..) så förstår jag att det hör till "tyck-synd-om-mig" delen.. Den som vill ha uppmärksamhet när man super ensam..

Hemma igen. Har feber, hostar. Mannen har lagat mat och det är lugnt fram till nio halvtio. Då får han för sig att han ska gå ut och min fråga vart? väcker hans vrede. Sen är det igång. Vad ser du på Tv? Varför det? Den verkar inte bra . Den kan du väl se när som helst. Det går inte att koncentrera sig, jag stänger av. Sätt dig här i soffan! Nej jag har ingen lust att vara i närheten av dig om du inte är nykter! Så var den kvällen också förstörd.
Han svajar mer och mer och jag kan inte gå och lägga mig och sova när han är uppe.
Får ingen ro. Ber honom - jag är sjuk, behöver verkligen vila. Lägg dej då!
Etcetera. Till när jag har lagt mig kommer han in och sitter bara där och stirrar. Vad är det?
Tänkte säga nåt om dej ..... Gör det då! .................så går han igen .........Och kommer tillbaka vid ettiden på samma sätt. Nu sover han.
Jag bokar tid för lägenhetsvisning.

Vad starkt gjort av dig att ta antabusen för att undanröja alla förhandlingar! Jag håller med dig om att man vill kunna se dig själv i spegeln och se en person som gör val som är bra för en själv och de som finns runt en. Vi är mänskliga, ibland glömmer vi bara det... Stor kram

❤️

Ta den där promenaden till havet! Det låter ju exakt som något du behöver, även klokt att inte dras ner av mannen o detta läge. Hoppas du får en bra dag! Kram

Tack ska ni ha, för era uppmuntrande kommentarer, det gör mig så glad att få svar, att se att någon annan bryr sig och uppmuntrar! 11 dagar Fenix,wow det låter bra det, imponerande!
Och ja, exakt så nyckelpigan, det är nån sorts djup sorg för att man vet att det som man har tagit som tillflykt behöver ta slut och aldrig ska/får komma tillbaka ju.
Fått en tuff start nu på första dagen dessutom :/ Bråkade med mannen som verkar bli hemma idag. Att bara fråga han om varför gjorde att han blev sur och defensiv, snacka om att alla har sina egna demoner tydligen!
Funderar på att strunta i han och inte låta mig dras ner nåt. Nåt jag inte gjort på länge men alltid älska innan: en långpromenad till havet kanske?! Åh om man bara fick tummen ur, vet ju att jag mår bra när jag väl kommer ut!

nykter är mina bästa motivation för att låta bli A. Spelar ingen roll om man sover dåligt, det är ändå en evig seger för självkänslan och en insikt om att saker går att förändra. Sedan är saken att jag nu sover bra för det mest, har hyfsat lätt för att somna och det är slut på blöta lakan, ångest på natten och självföraktande mornar. Jag fortsätter med antabus på vårdcentralen för säkerhets skull, och det bidrar till mitt lugn när det gäller A, ska jag dricka måste jag börja planera det långt i förväg och kan inte kasta mig iväg till systemet eller krogen. Just nu känner jag inga problem med att tänka mig ett fortsatt alkoholfritt liv så länge det varar. Mitt tips eftersom du redan fått antabus är att få lite bevakning på sig själv genom att ta den på en vårdcentral. Och du, ångest, finns inget bättre sätt att underhålla ångest än att dricka. Lycka till med nykterheten!

nevermore! Dag 1 är en bra dag, kan inte bli bättre utom möjligtvis dag 2, då du känner ett ännu större hopp eftersom du avverkat dag 1. Jag är nu uppe i dag 131, och låg i dag i sängen och tänkte att inget går upp emot att vakna nykter och kunna ligga i lugn och ro och känna glädje över att slippa vara bakfull, ångestfylld och självföraktande. Du har ju facit, 2,5 år och vet vad som väntar. Lycka till och välkommen hit!

Klarar du att ta antabusen själv? Många går till vårdcentralen ett par ggr i veckan och tar den där. Risken är att man annars börjar förhandla med sig själv... Kan ju vara ett stöd i början iaf. Hur gjorde jag? Jag började med att ställa till det ordentligt för mig själv så jag inte hade något val om jag ville ha kvar de som stod mig nära. I början satt jag klistrad vid detta forum, flera timmar per dag och bara läste och skrev. När jag tog del av andras berättelser blev det allt svårare att ljuga för mig själv, jag insåg att vi var så lika i vårt sätt att tänka att jag måste ta allvaret i detta till mig. Jag ville inte erkänna, det tog emot eftersom jag då inte kunde övertyga någon om att det var okej att gå tillbaka igen. Jag ville inte erkänna eftersom jag i så fall måste ge upp a... Och jag kunde inte tänka nig ett liv utan... Det var på något sätt meningen med allt, guldkanten på tillvaron. Med tiden insåg jag att det inte var så, när man tappat kontrollen är det a som ger ångest, som kidnappar våra hjärnor. Jag kunde inte tänka för långt fram, tog den berömda "en dag i taget" och gled långsamt över till "tillsvidare", dels pga att "aldrig" fortfarande lät för skrämmande, dels pga att jag kände att det var viktigt att inte bara stå ut tills jag fick dricka om ett visst antal dagar, jag måste omprogrammera hjärnan. Jag har stöd av min man, vi talar öppet och lägger upp planer tillsammans i situationer där antingen han eller jag känner oss osäkra. Vi sköt upp vissa saker som kändes för osäkra, tog dem senare eller inte alls. Det är en fantastisk känsla att åter vara ett team, att märka att han med tiden känner sig trygg och litar på mig. Han känner mig så väl och vet att denna gång är annorlunda. Det betyder inte att detta lätt alla gånger men mycket lättare än jag trodde och idag ser jag klart. Det finns ett liv utan a som är mer än värt att leva. Jag tror man måste acceptera att man inte klarar av a, ta det till sig hur ont det än gör. Jag tog ett steg bort från de människor som drog ner mig, håller mig till de som orkar stötta. Pratar med en psykolog. Tar ett steg i taget, försöker fortfarande hitta min väg. Fortsätt på din, jag är övertygad om att du kommer att hitta din! Kram

Dina ord värmer, mer än du förstår.. För det är en annan som varit i en liknande situation.. Nej, jag har inte åkt och kollat än.. Jag har inte ringt (och han har inte heller ringt)
Idag har jag ärende och då får jag veta hur det blev. Bara en liten obehagskänsla.. Skulle jag ha ringt någon annan..?
Men sedan inser jag att det hade inte spelat någon roll..
Jodå, jag har sett dessa dramer spelas upp, inte bara av honom, utan av andra i min omgivning, när jag tänker efter.. Folk som ringt på fyllan och varit förtvivlade, pratat om att de vill dö. Vilket givetvis inte betyder att de tänker ta livet av sig på stört.. men man kan ju aldrig veta.
Tills slut blir det ju lite "varg i veum" över det hela..
Mitt "förstånd" intalar mig att han var jättepackad med jätteångest.. Och även om han inte mår bra nykter, så är det ingen större fara.. En annan röst viskar, låt honom hamna på den berömda botten han måste komma till, för att kunna förändra sitt liv..
Och tyvärr, jag vet att det finns personer, som trots att de hamnat där, vägrar sluta dricka..
Så tack igen Nyckelpigan <3

Det är 2-3 månader sedan sist, eller 30 augusti. Sovit hackigt med Theralen och Atarax. Men känns bra faktiskt. Mardrömmar såklart men helt okej. Funderar på att kontakta min Beroendemottagning igen. Men vet inte.

Ja ha fått antabus o dom ligger i skåpet men måste vänta tills imon att ta dom med tanke på att ja är nog berusad från igår fortfarande men måste nog fan börja ta dom . Hur gjorde du för att sluta?

Välkommen hit! Visst är det plågsamt att inse och man behöver nog erkänna det för sig själv och sörja. Det finns dock ett annat, bättre liv och här finns det enormt mycket stöd att få! Kram

Bra att du skriver av dig här! Det blir bakslag, men se detta som en lärdom och inte en ursäkt att fortsätta. Kanske behöver du mer hjälp? Jag hoppas du mår bättre idag! Kram

Välkommen hit! Det finns mycket bättre val än att sticka ifrån familjen eftersom man tycker de har det bättre utan en. Jag tror du inser detta och att skriva här är ett första steg mot något annat. Jag läste massor och skriver själv. Det är en sorg att säga adjö till a, själv kunde jag inte tänka mig ett liv utan a... Tänk så förvånad jag blev när jag upptäckte mågot annat, något bättre. Jag har varit nykter i perioder innan men då var det bara i väntan på att få dricka... Det var när jag försökte hitta andra förhållningssätt som det började förändras. Du verkar ha massor att kämpa för! Ta kontakt med din vårdcentral, det finns ju olika mediciner som kan hjälpa dig. Du är inte ensam och här finns massor av stöd och människor som bryr sig! Kram

Tack DryMartini för att du frågar och tänker på mig! Det blev en ganska tuff helg. Fredagen gick bra, lördagen var lång och tuff och då barnen var sjuk kom vi inte iväg och göra något som kunde få mig på andra tankar än A. Men kände ändå att jag längtade till att vakna upp på söndag-morgon och känna mig pigg och inte bakis, så stod ut. vaknade på söndagen med värsta förkylningen och ont i huvudet och orkeslös trots ingen A tidigare. Så på söndagen så kom de första bakslaget. Köpte några 3.5 öl när jag veckohandlade och hällde i mig när jag kom hem. Kändes skönt för stunden men nu mår jag pyton. Känns som att börja om från början. Vet nu att helgerna kommer bli värst. Och gruvar redan till nästa helg.

Det är framför allt det bästa du kan göra för dig själv ich dina barn (nu blev det ju fokus på honom igen... Som sagt, inte lätt ;)

Jag har även varit medberoende och vet hur det är (har nu även a-problem men är nykter). Kag fattade inte att jag var det, detta var innan det var på "modet" och alla visste vad det var. Jag började läsa böcker och förfasade mig - där stod ju att jag skulle göra precis tvärtemot allt jag gjort... Det gick ju inte... Väl... Eller? Jag insåg till slut att jag hjälpte dem fortsätta på det sätt jag gjorde. Att sluta försöka rädda var så svårt... Men enda vägen. Jag förstår din tomhet, man är så inställd på att "bara de slutar missbruka sö blir allt bra" att man blir så överraskad när det inte är så enkelt. Jag fick bygga upp mig själv från början. Den svåraste frågan i det läget var; "vad vill DU?". Jag hade ingen aning, hela mitt liv styrdes av vad de ville och behövde, av att läsa av stämningar och försöka förhindra katastrofer. Jag hade tappat bort mig själv... Eller aldrig utvecklats helt eftersom jag var ett barn. Det jag kan säga är att det finns ett annat liv. Du kommer att kunna svara på frågan om vad du vill men det är inte så enkelt som att han bara slutar dricka. Det är NU din resa börjar. Al Anon el annat är ett bra tips, läs böcker om medberoende, prata med någon. Jag tycker du ska stå fast vid ditt beslut - Antabus, annars åker vi. DET är det allra bästa du kan göra för honom, även om det känns hårt. Styrkekramar