Senaste kommentarerna i forumet

Utan jag har vänner kollegor som gjort det i många år. Ja, behandling är komplicerat och en metod är att försöka hjälpa personen är att lyfta av skulden för vad som hänt. För att man sen ska gå vidare på ett lättare sätt.
Om man säger att alkoholmissbruk är en sjukdom så har man också sagt att det här är något som man inte själv kan rå för utan det är något som drabbar en tex pga gener.
Jag tycker inte man ska se det på det här sättet och jag tycker att det är långt mer komplicerade faktorer som möjliggör att man börjar missbruka alkohol.
Jag tycker inte att det är en sjukdom som man botar genom avhållsamhet utan att det handlar om som mycket mer och att det är där man ska börja nysta för att hitta lösningar.
En lösning är ju självklart att man blir nykter för att det här ska vara möjligt.
Att jag ska lära mig att begränsa mitt intag eller bli helt nykter medför ju självklart inte att jag kräver att andra inte ska njuta av vin eller att jag inte skulle skriva om detta. Eller att jag inte kan gå ut och äta tillsammans med andra där det serveras vin!
Jag är den person jag är och du har dom här åsikterna som jag inte delar!
Är det inte självklart att alla ska kunna uttrycka sig utan censur?
För mig är det oerhört viktigt och utvecklande att spänsta sina tankar och diskutera. Det leder till utveckling och nya reflektioner.
Att jag har en hel del kritik mot både AA och en del andra behandlingsidelogier beror på att jag har vissa erfarenheter som jag fått, tagit del av genom vänner eller kollegor.
En del av dessa borde granskas av media, tex primalterapin, narconon, länkarnas verksamhet i Solna på 70-talet, konsten att kunna kommunicera icke verbalt som disskuterades på radion nu senast osv
Nej jag tycker inte om AA och idelogin som de har och jag tycker att det är obehagligt med vissa saker som de förespråkar. Jag Tycker inte heller att tolvstegsmodellen är något som jag vill anamma.
Men att du har provat och tycker att det är positivt är bra för dig är naturligtvis bra!
Men nog är det viktigt att man kan kräva bästa tänkbara hjälp även som patient med alkoholproblem.
Väll mött med respekt

Jo jag är kallad på mötet men men vet ej vad det handlar om. Jag har avsagt mig alla uppdrag och fortsatt engagemang pga att mitt regionkontor inte ger mig stöd i en svår situation. En medlem har ställt till ett helvete för mig och trots att massor med medlemmar gillar mig som ordf och tycker att det aldrig funkat så bra som nu så vill man inte lyssna. Mit regionkontor har innan i min sjukdom varit fantastiska och hjälpt mycket men inte nu. Jag skrev till medlemmarna att det är en förtroendeklyfta. Kanske är de sura och vill ge igen.

Ringde upp i onsdags kl 16. Frågade vad mötet handlade om. Det tar vi på onsdag, vi tar allt på onsdag. Då sa jag att nu blir jag orolig när du säger så. Har du något att vara orolig över kom repliken? Nej sa jag sedan önskade vi varandra trevlig helg. När man har en depression så är obekanta situationer jobbiga att möta. När man inte sover på nätterna. Man ligger och grubblar. Har jag skrivit upp någon resa för mycket? Har jag missat ett kvitto. Som sagt inte lätt att sköta allt själv samtidigt som man har 100% lärarjobb. Våra revisorer är ju vanliga medlemmar som utses på årsmöte. På årsmötet läggs också all bokföring fram för beskådande, alla kvitton, resultaträkning, balansräkninghar, huvudbok och verifikationslista. Aldrig vill någon medlem kolla men man har ju 2014 och 2015 godkänt revisionsberättelsen.

JAG ÄR SJÄLVKRITISK OCH KÄNNER MIG ALLMÄNT VÄRDELÖS.

Du kan ju också försöka prata med honom när han är nykter. Berusade människor är ju inte världens mest mottagliga, det vet vi ju alla härinne. Kanske kan ni föreslå nåt att göra som inte innefattar alkohol. (Vad nu det skulle vara i det här slkoholfixerade samhället) Skapa nåt nytt.

Att känna saknad efter alkohol är helt naturligt i början och är en del av sjukdomen. Idag förstår jag att den saknad jag kände i början var sjukdomens sätt att försöka vinna över mig. Sjukdomen försöker försvara sig för att stanna kvar i mig och på alla möjliga sätt och lura mig att dricka igen. "Alkohol - listig, falsk och stark".

Om man vill så kan man faktiskt se alkoholism är en slags parasitsjukdom som gör alkoholisten till ett värddjur. Jag ville inte dricka men drack, sa och gjorde saker som min sjukdom ville att jag skulle göra (https://sv.wikipedia.org/wiki/Parasitism). Det är därför många pratar om "en kidnappad hjärna". Efterhand som sjukdomen fick allt starkare kontroll över mig så var jag mindre och mindre kapabel att se och förstå att jag var sjuk och parasiten hade då även blockerat alla mina känslor. Hos många riktigt sjuka alkoholister är förnekelsen så stark att de inte ens liggandes på akuten förstår att alkohol är problemet. Konsekvenserna av alkoholen beror då bara på otur av olika slag. Jag var en sådan alkoholist.

Så försök att påminna er om att i stunder av ångest och illamående så är det där ni börjar ta fighten mot parasiten. Ge inte parasiten näring. När den dött kommer ni se hela Världen med ett par helt nya glasögon :)

Kram på er, kämpa, kämpa kämpa!

Läst igenom din tråd och vill bara ge dig ett råd. Åk och lägg in dig och ta hjälp, med allt som hänt har du en verklig chans att få hjälp denna gången.
Så hoppas du tar denna chansen
Kram och styrka till dig

Jag håller med Buffeln, låter inte ssk vuxet. Hur har du blivit kallad till mötet? Har det utlysts i vederbörlig ordning? Det finns ju ingen dagordning eftersom de inte vill säga vad mötet ska handla om (otroligt!!). Är det bara ett påhitt av någon som vill snacka, lite informellt? Då behöver du inte gå. Alltså, mötet existerar faktiskt inte! Du går BARA OM det är ett officiellt sammanträde med dagordning (med en punkt som behandlar ditt fall), protokoll som ska justeras, skrivas under och förvaras i arkiven. Och ifrågasätter de revisorernas arbete så börjar det hela bli väldigt stort, tycker man ju. Och vad följer på det? Kanske ditt fd fackförbund bör byta revisionsbyrå? Då kommer den firman att dra öronen åt sig. Risk för dåligt rykte?
Ha det bra på dopet idag istället!
/Ursula

Tror på bilder och jag är på väg att bli kloker och du är på väg att att bli frisk☺
Önskar dig en skön söndag

I går var jag med om något konstigt, har undvikit vinglas och alkoholfria viner mm för jag tror det kan trigga.
Men igår var det grill med goda vänner och tanten i mig sa att det skulle dukas fint.
Så i mitt vinglas var det kullamust och kvällen var trevlig med skratt och god mat.
Blev lika sömnig av kulla must som jag blir när jag druckit vin, så när de gått hem somnade jag som en klubbad säl.
Kan hjärnan vara så programmerad på situationen med glaset att den går in i viloläge?
Konstigt kändes det iallafall och får väl testa detta om jag inte kan sova någon gång.
Är inne i en period när jag har det lätt med spöket och gårdagen gick över förväntan.
Så väljer idag att vara nykter/ kram och styrka till er hjältar

Som vanligt är dina ord kloka och sparas.
Vill bara säga tack och säga hur viktiga det är för sådana som mig.
Tack igen och önskar dig en härlig söndag

Vi är nog många förortsungar som känner igen oss.
Att skriva av sig här och läsa har hjälpt mig mycket, så hoppas du tar den chansen.
Så styrka till ditt steg

Mysigt med fåglar som kvittrar... Nästan så man skulle ta en promenad i det sköna vädret. Säkert 95% av alla promenader vid denna tid på dygnet hittils har varit på fyllan. Romantiserade precis känslan av att på fyllan släpa sig hem i den svala luften...
Men en promenad med klart huvud lär säkert kännas mkt bättre!

Känslorna väller över en när man plötsligt är utan alko... Idag blev jag arg ... Jättearg. Typ 5 år sen senast jag blev så arg - det var skönt och nyttigt ett litet utbrott väldigt enskilt :)... Efteråt var jag strålande glad och skratta för mig själv .... Ångest med ibland.
Jag tänker att det är bra för mig med dessa känslor som jag missat. Även de svåra och negativa hemska.

Tack för välkomnandet rabarber och misslyckad.

I slutet på den här perioden började ångesten krypa på en. Sakta men säkert.
Då pratar vi slutet av gymnasie tiden.
Och riktiga bakfyllor av det slaget med migrän, uppkastningar,ångest,darrig och allt som man hört om. För dom första åren va man bara trött och sliten. Men inte sjuk som nu . Och började också titta sig i spegeln och lova sig själv att aldrig mer vill jag må så här. Men tex va det en lörda morgon så lärde man sig rätt fort att det gick o ta sig en återställare. Men va det en sönda så led man till typ onsdag. Sen släppte det och va fan ..klart vi tar en bläcka på fre. Så fortsatte det. Många av polarna skaffade sig också flickvänner den här perioden och lungnade ner sig. Och mig ..han som alla garvade åt på helgerna ? Nä han var ju skitrolig men inget å ha till pojkvän.
Ja va ju helt enkelt värst på den här tiden. Sen fanns ju de som som aldrig lämnade cyckelrummen också. Som satt kvar hela helgerna och hade skippat gymnasiet helt. Så dom va ju värst på att dricka men jag va nog värst på skäma ut mig. Jag skulle ut och röja runt kunde inte va lugn med alkohol. Blev som förbytt.
Gymnasiet avklarat fast jobb direkt.
Byggbranshen blomstrade, 2 veckors lön
Och skulle inte rycka in i lumpen för en om 2 år så flytta hemifrån va inte o tänka på.
Betalade en symbolisk summa hemma och lovade mamma att bospara och spara på vanligt sparkonto. Så jag skulle ha pengar när lumpen va klar. Nu hade man även hunnit bli 18 och vart den lokala pubens pajas. Spriten flödade ,visakortet i baren,efterfester och totala helg blackouter. Nu va det också som söndagarna började bli dricka dagar.
Man behövde inte va rädd att jobbet skulle reagera. På rotbygget jag jobba va det ständig fylla o spritlotterier. Allså jag va ju fortfarande lärling men den uppfattningen man fick av arbetslivet va skrämmande. Betongbasen och snickarbasen va fulla var o varanan dag,
2 av murarna hade satt på samma servetris i lunchhaket vi åt på och va livrädda då det visat sig att hon vart gravid och skulle behålla barnet. Murarna var bägge gifta och hade familjer.och nu skyllde dom på varann.
Det va kaos. Jag och en annan lärling drog ibland på bio dagtid och kom tillbaks när det va dags o gå hem.
Kan allt det här ha bidragit ännu mer att man själv tyckte att ,va fan det är ju så här det ser ut i samhället?

Blir väldig långbänk av det här men behöver få ur mig av vad man sett o gjort.Om det på nått sätt format mig
till den jag är idag. Ingen är ju tvungen att läsa om man inte vill.

Det finns mera men nu måste jag försöka sova . Yngsta grabben har sport imorgon. Måste försöka va lite utvilad.

Detta sista inlägget "ensam alkis är i dåligt sällskap, oj vad det träffade i hjärtat" Idag stod jag själv i köket ensam o diskuterade med mig själv....herregud ett glas är ju ok. Varenda uteservering skrek efter mig! ROSÉ I SOLEN!!!!
Vilken härlig tråd du har startat! Hoppas du ff ett tag. Ser fram emot fler inlägg....

Saknar inte du ett glas rosé i solen? Eller lite rött till maten?

Så dividerar jag med mig själv! Eller som du skrev, viruset i hjärnan! Där jag glömmer, smyget, hetsen, ångesten, klumpen när man lyfter BiB o den är nästan tom....

Men hur kommer jag över "sorgen" att inte kunna dela en flaska, gå på vinprovningar o mysa med en irishcoffe framför brasan???

Tack!!!!!!!

Jag fortsätter gärna att läsa din tråd. Har också delvis vuxit upp i förort till storstad. Med skyddsrum och moppekällare/cykelrum, där ungdomarna träffades. Kommer ihåg den unkna lukten av gammalt damm och cement. Men bra tillhåll för unga.

Hamnade i en situation idag, då min killkompis ringde mig och tyckte att jag sagt upp bekantskapen med honom. "Så här kan du inte hålla på" Han menar att jag håller mig undan gamla kompisar och att jag borde kunna vara med fast dom dricker för det finns andra som klarar det. Jag försökte förklara mig att jag inte klarar det och den personen han pratade om har antabus och då kan det vara lättare för honom. Kompisen undrade hur länge jag skulle hålla på med detta, och undrade också hur länge min sambo skulle stå ut? Jag försökte förklara mig igen, men han var berusad och det slutade med att han tackade mig för alla fina år som varit men att nu var det slut. Vi lade på. Pratade med min sambo och sa att kompisen förstår inte hur svåra problem vi har. Sambon höll med, och det gjorde mig glad. Sambon har många gånger förminskat sina a-problem, men gör det inte längre. Tyvärr så innefattar vårat umgänge med vänner oftast alkohol. Jag ska prata med kompisens sambo någon dag så kanske hon kan förklara svårigheterna vi har med a. Vi har pratat om alkoholproblem förr och hon dricker mycket måttligt, och ser nog problemen på ett bra sätt. Tråkigt med killkompisen men allt har sin tid. Mitt a-sug är inte borta men jag tänker på hur vi haft det då försvinner det ganska snart. Styrkekramar till er alla <3

Kul att läsa om din nykterhet! Det märks att du mår väldigt bra av nykterheten och det är fantastiskt att läsa :)

Redigerat.

Bra att du tog det steget! Och jag med flera i det här forumet hör gärna fortsättningen!

Tack för de positiva orden. Ja jag förstår ej varför det ska kännas så hemskt att vara utan. Ska verkligen göra allt denna gång. Nu iaf trött efter vrål ångest dag. Sov gott

Hoppas allt är bra med dig :)

Snart ännu en nykter dag till ända. 2 veckor & 2 dagar sedan jag drack. Har fortfarande inget sug. Tror det är för nära till min galenskap. Hoppas jag fortsätter att få ha denna känsla av eufori & lugn som jag känner nu. Ju mer tiden går ju starkare blir jag. Samtidigt är jag rädd att misslyckas. Kram alla

Det där med fackmötet är som Ursula skriver inget att oroa sig för. Samtidigt är det fult att vägra säga vad det handlar om, tycker du ska ställa krav på att få reda på anledningen till mötet. Mitt råd; ring upp och bråka, härja och sätt dig på tvären. Gör dig omöjlig! Inte så trevligt kanske, men det är inte så trevligt att bli kallad på mystiska möten heller. Jobbar det vuxna människor på ditt fd fackförbund så förväntar man sig att de uppför sig därefter, behandlar andra som vuxna människor, och inte leker hemliga klubben.

Jag har läst din tråd lite då och då, kommer från anhörigsidan. Angående mötet på onsdag förstår jag att du blir nojig och att du jagar upp dig eftersom du inte får veta motivet till mötet men, rent krasst, du skriver att revisorerna har godkänt ert arbete. Det är svart på vitt så att även om du skulle ha gjort något fel så skulle det ha upptäckts av revisorerna. Deras jobb. Så att, pekar de på något fel du har gjort är det samma sak som att peka på revisorernas brist på kompetens. Du däremot kanske kan påpeka fackets brist på...vad du nu hade rätt att få enligt stadgarna. Det måste ju finnas stadgar. /Ursula

Har bara läst de första sidorna och sista sidan i din tråd men förstår att du haft/har det tufft! Har själv blivit lobbad några gånger och jobbat på kassa arbetsplatser. Förstår även att du haft återfall under de här åren, men kämpa på!! Du verkar även vara en begåvad och empatisk person. Hoppas att den här röran just nu lägger sig fort, ha en fin vår!