Senaste kommentarerna i forumet

Nej den tiden ska du inte missa. Kämpa på Drycker. Du är värd bättre. Hoppas du får hjälp eller hittar din inre styrka snart. Den dök upp för mig när jag börjat misströsta.

De flesta på forumet anser att det inte går att dricka måttligt om man väl har fått problem med A, det är möjligt att de har rätt. MEN jag är av en annan uppfattning och tror att det går att lära sig. Jag skrev i Harrims tråd att man ju inte uppmanar den som vill gå ner i vikt att sluta äta utan att ändra sina matvanor. Jag har vid flera tillfällen sedan i maj när jag började på forumet varit på tillställningar och fester utan att bli för full. Men jag var väldigt spänd och koncentrerad de första gångerna, vilket jag tror hjälpte. Nu under hösten har jag flera "prövningar", dvs jobbrelaterade tillställningar där jag inte FÅR bli full, helt enkelt. Jag har inte " råd" att göra bort mig flera gånger. Gör jag det måste jag sluta helt, vilket jag inte vill.

ärlig mot sig själv är det viktigaste som finns i början. Jag hade ju en finfin förmåga att förneka för mig själv hur mycket jag drack och det kändes så skönt att äntligen få lyfta upp sanningen i dagsljuset,sluta ljuga för mig själv. Andra har jag inte talat om för OM de inte frågat, hittar ingen anledning att skylta med det. Har nån frågat så har jag varit ärlig.

Sen finns det andra saker som jag gjort i fyllan som jag känt att jag behövt ta upp i ljuset för att jag själv skulle få sinnesro. Om inte annat för att be om förlåtelse för den skada jag gjort, att få förlåtelse ger mycket för läkeprocessen men även om folk inte vill förlåta så vet jag att jag gjort det jag kunnat för att ställa allt till rätta. I AA's 9e steg nämns den processen :

" Vi gottgjorde alla dessa människor, så långt det var oss möjligt,utan att skada dem eller andra."

Idag bygger hela min tillvaro på ärlighet, jag måste leva på ett öppet sätt för att må bra. Och jag lovar : Det känns väldigt bra !!

Är precis de ord man till slut efter väldigt mycket om och men kommer fram till.Jättefint sammanfattat i alla fall för mig,som anhörig..

"Utan att veta hur det är för den person du beskriver så är det inte osannolikt att den personen känner en allt större uppgivenhet och skam för sin situation. Att tala om sådana känslor är inte enkelt och de allra flesta av oss väljer noga de personer som vi vänder oss till vid dessa tillfällen. Ofta behöver vi ett ickedömande bemötande då den strängaste domaren redan bor i oss och har gjort länge. Ibland kan det vara svårt och faktiskt orimligt för närstående att hitta det förhållningssättet.

Jag tänker att huvudsaken är att man startat en förändring genom att berätta och att kämpa på mot nykterhet.
Detaljerna gör ju ingen gladare.....

Behövde få höra det.

Tack! Ja, LenaNyman, igår kände jag mej stark och stolt, idag har jag bara gråtit och det är bara en oändlig sorg som jag inte kan sätta ord på. Det kanske räcker med att jag har varit så elak och slagit så hårt mot mej själv så många år. Och så detta dubbelliv, så det skrämmer mej. Skulle behöva andras tankar om följande: Jag som smygdruckit för att bespara de mina från sanningen samt att jag tänkt att vafan, alla har ju sina hemligheter detta är min. Att jag behöver A! Och att det är min förbannade rätt att behöva något som lindrar... Otroligt barnsligt men dock. Ni andra när ni "kommit ut" med att ni söker hjälp osv; är det nödvändigt att berätta i hur stor omfattning man druckit? För vems skull? Jag tänker främst på Partner och barn, det är dom jag känner skuld och skam inför mycket mer än inför andra. Det heter ju att "det man inte vet har man inte ont av," stämmer det verkligen?

Känner igen det där såå väl. Föraktet som växer alltmer för den andres brist på karaktär och framförallt självinsikt. Hatar verkligen att känns den där vidriga spritdoften och hur han rantar runt här hemma och sluddrar. Usch. Andra dagen här utan vin eller ens en folkis. Känns så himla bra att vara körbar oavsett tid på dygnet om du förstår vad jag menar. Kram

Hur gar det for dig? For mig gar det sadar, dricker mycket mindre an forut men dock fortfarande en del. Sitter nog med samma tankar som dig och motiveringen finns inte dar riktigt. Jag sjalv var pa resa under forra veckan och klarade inte av att halla mig undan drycken i loungen, det blev lite mer an jag tankt mig men mycket mindre an jag brukade dricka. Man far val se det som bade misslyckande och en seger pa samma gang.

Hur som helst, lycka till med din nykterhet och jag hoppas du klarar det battre an mig.

Skulle stå "Reggade" i förra inlägget. :-)
Nog för att det är ett bra forum, men inte kanske eggande. :-D

//Buzzz

För era kommentarer, blir både glad & känner mig kass som är dålig på att kommentera i andras trådar.
Jo, jag vet att det inte är någon annan som gör att jag väljer att dricka, det finns andra sätt att hantera besvärliga människor.
Ignorera dom eller undvik kontakt t.ex.
Men, man vill ju gärna ha något att skylla på tyvärr, sedan är det skönt att få gråta lite över tingens djävlighet någon annanstans än hos frun (som blir ganska trött på sånt till slut. :-))

Antabus fungerar säkert för många, men jag känner att det i princip vore att se till att jag inte FÅR dricka, stället för att komma till insikten att jag inte vill. Det blir knas i min skalle, jag behöver ju bara låta bli att ta det. samma med att ta bort all alkohol hemma, bolaget är ju bara en tanke bort.

Enda gången jag lyckats en längre tid var när jag eggade mig här och fick stöd från alla er snälla, förstående människor som själva kämpar. Som vet vad det rör sig om och hur man kan känna sig.
Med det sagt måst jag tacka dig Lena, dina rader var det finaste jag läst på länge "Kliv av. Avlägsna dig. Slut fred". Så otroligt fint och rogivande. Tack.

Nåja, inte mycket att hurra för, men det är tre dygn utan skiten nu. Och kroppen hämtar sig sakta genom att signalera den där otroliga tröttheten. Känns skönt.

//Buzzz

Idag har jag druckit upp en kvarting. Är fortfarande onykter. Det började igår med att jag drack en 3, 5, &imorse öppnade jag en till.
& nu ligger jag i ett ouppvärmt hus, full, med ett stearinljus etc.
Det positiva är att jag har en tid hos b.c om ca 2 v. Den tiden ska jag inte missa !♡ er!

... är det den sista september. Då ska jag tänka på dig, Fenix. Varm kram.

Blir så glad av dina härliga inlägg!!!!!❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤

Förstår att du står där med skammen och vill städa bort den? Tänker på dig :(

Jag vaknade efter fyra timmars sömn med den vanliga magvärken och en känsla av att någonting var väldigt fel.
Så kom minnena av den senaste nattens händelser och jag såg spåren i mitt hus. En trasig toastol, madrassen på hallgolvet, smutstvätten, de tomma burkarna. Nu förstår jag bättre varför kvinnorna som bland annat Moa Martinsson har skrivit om varit så besatta av att städa och hålla rent. Mannen gick iväg nyss och jag tänkte vad skönt, nu kan jag ta fram såpa och svabb! Här ska vädras!
Du Answe77, jag tror inte att du kommer att hamna i den här situationen. Så länge du har omsorg och skuldkänslor för din familj är du motiverad att ändra din livsstil. Du har ju också ork att bry dig om andra och det är ett bra läkemedel.
Min man har blockerat de känslorna sedan länge och jag vet inte om det går att väcka upp dem igen.
Jag kan i alla inte göra det.

Sänder en varm kram tillbaka o hoppas du får en fin dag!!

Man genomfars av en sån mäktig efteråtkänsla när man vågar trots att man inte egentligen törs. Som att vinna tillbaka sig själv.

:)

Det kan hjälpa. Börja träna karate, börja springa, gå på gym, skaffa en PT, eller vad som helst som du skulle kunna gilla/må bra av. Läsa och sova är också bra. Spela ngt dataspel online?
Har du någon ny relation? Jag själv har börjat med nätdejting och det tar mycket tid ;-) Väldigt roligt faktiskt att prata med folk. Men en får ta det för vad det är.
Lycka till med din förändring.

Man kan be om en journalspärr. Detta innebär inte att någon annan vårdgivare inte KAN gå in och läsa din journal från tex beroendemottagningen, men om någon gör det är det tjänstefel och det kan leda till åtal. Be om en spärr (man skriver på ett papper).
Googla på "Spärra journal" och läs om vad som gäller i just ditt landsting, eller ring och fråga.
Tyvärr tror jag att det är så att Vissa myndigheter har rätt att läsa i din journal utan att fråga dig först (trots att journalen är spärrad). Det är för att kontrollera att bestämmelser som styr hälso- och sjukvård följs. Försäkringskassan och socialtjänsten har rätt att få läsa journaluppgifter utan ditt samtycke. Du kan inte spärra information för personal inom den enhet som spärren avser.

för tillfället linker. Kan bara föreställa mig den oron och ilskan du känner. Jag tolkar dina inlägg som att det hela tiden stegrar och blir värre med din mans missbruk? Jag har själv missbrukat alkohol och druckit i tid och otid. Även i smyg men din makes beteende är något alldeles extra. Man kan kanske inte sätta en skala på hur mycket alkoholist man är men det ni går igenom måste ju sluta omgående. I alla fall måste du göra något för din egen skull. Även om det är otroligt svårt så måste du tänka på dig själv och bara dig själv just nu. Har han inte viljan att ändra sitt drickande och missbruk så kommer han alltid återfalla till slut. För din och din familjs skull så kan man hoppas att detta är det sista fylleracet din man har för all framtid och att ni tar er till kliniken på torsdag för att börja resan mot ett nyktert och tryggt liv. Låter väldigt konstigt men ibland så kanske man tar farväl av alkoholen genom att tokdricka sista tiden? Vad vet jag? Håller bara tummarna för dig/er. Du verkar vara en människa som är värd så mycket bättre än oro, sorg och ilska.

Jag tänker att även om han inte slår i huvudet nästa gång ringer jag 112 så att ambulansen kommer hit. Och sen utgår jag ifrån att han blir inlagd några dagar, men så kanske det inte är?
I bästa fall upprepas inte händelserna före torsdag då vi har bestämt ( men jag litar inte på honom ) att besöka en missbruksklinik tillsammans. Alkohollinjen ringer jag idag.
Döttrarna vet att det är illa även om de nog inte kan föreställa sig hur långt det har gått.
Jag ska söka läkare själv. Har fått högt blodtryck och ont i magen.
Nu har jag inte sovit mer än fyra fem timmar per natt i en vecka trots sömntabletter. Det är omöjligt att gå och lägga sig när han är uppe(?) och vaken (?) och jag vet att han kan ramla och slå ihjäl sig.
Ångestdämpande piller vill jag inte ha. Det går inte att lägga locket på längre.

Vi är ju alla olika. En del kan inte dricka överhuvudtaget medan andra har inte har några problem med måttlighet. Några av av oss bör i rimlighetens namn vara någonstans mitt emellan. En kompis sa en en gång: Man känner ju när man har druckit nog. Jag tänkte att det har då jag aldrig känt. Jag brukade ju dricka tills jag behövde sova. Oftast tog jag med mig ett glas till sängen för säkerhets skull.

Jag känner ännu inte att det är nog, det kommer jag kanske aldrig att göra, men nu bryter jag efter ett antal glas. Vem vet - kanske kan jag trots allt lära mig när jag druckit nog.

Jag är ny på Forumet och började på Alkoholhjälpen för fyra veckor sedan. Även jag vill leva måttligt men trillar dit hela tiden. Känner igen mig och är tacksam för dina beskrivningar av lyckade och mindre lyckade dagar. Mitt liv är på de flesta sätt väldigt bra numera men ända kan jag inte hålla måttan när jag dricker utan blir ofta för full på fester. Jag är oftast social och glad men kan säga mer personliga saker och vinglar runt. Dagen efter skäms jag och får ångest för att jag inte minns delar av kvällen. Frö några år sedan när jag levde i ett olyckligt äktenskap trodde jag att det var därför jag drack för ofta. Då kunde min ilska pysa ut mot min exman när jag drack eftersom jag som nykter aldrig brukade bli arg utan var vänlig och lugn för det mesta. Efter skilsmässan var jag inte glad som jag hade trott utan kände mig ensam och gamla ångestar dök upp. Jag drack mer än någonsin, nu när jag varannan vecka var själv. För det mesta ensam hemma på kvällen. Höll skenet uppe bland vänner och på jobbet så gott det gick. Har förstått att folk förstås såg hur jag mådde egentligen. Har vuxna barn och en myndig tonåring som är den som bor kvar hemma. Under den perioden riktade sig även min ilska mot mina barn som jag tyckte tog sin pappas parti. Jag skäms verkligen över detta. Jag hade aldrig trott att jag skulle bli en sådan förälder som talade illa om den andra föräldern. Det var jag som drev igenom skilsmässa, vi hade varit gifta i 25 år, men jag blev oerhört sårad när mitt ex snabbt träffade en ny kvinna. Det var då jag började dricka mer än någonsin på kvällarna. Förra hösten kraschade jag, stress även på jobbet och mitt privata kaos ledde till en sjukskrivning för första gången i min karriär. Det positiva var att det blev en vändpunkt. Jag vilade, tog promenader och drack inget på flera månader. Träffade en ny man som är kärleksfull och härlig. Jag har pratat med mina barn och bett om förlåtelse för hur jag betedde mig under min galna sorgeperiod. Jag går i terapi och på jobbet har jag energi och lust till arbetet igen och är åter en bra chef. MEN så tänkte jag i våras att jag skulle börja dricka måttligt. Det började rätt lugnt men snart blev jag åter fullast av alla på fester. Den flaska gott vin vi skulle dela till maten,min nya man och jag, drack jag större delen av plus att jag drack något glas under matlagningen och efter maten också. I början drack jag bara någon gång då och då men under semestern har det ballat ur och jag har druckit varje dag och fortsatt med det ända till nu. För det mesta blir jag inte så berusad, utan dricker några glas vin så jag kopplar av. Jag blir inte arg och elak nu, för jag har kommit vidare i livet men jag är ledsen över att jag har så svårt att dricka måttligt utan har så starkt sug efter mer när jag tar ett glas. Men igår drack jag inget och det var inte svårt. Ska kämpa på för att leva ett måttligt liv. Jag är som du Valeria en social person och vill inte avstå från fester och umgänge eller alltid vara nykter. Men jag vill inte heller bli för berusad och jag förstår precis den sköna känslan av att hjälpa en kompis iställelt för att vara den som blir hjälpt.