Senaste kommentarerna i forumet

Så bra att du är uppe på banan igen. Jag kommer ihåg tankarna första tiden som konstant
kretsade kring vin. Ska jag aldrig få dricka hela tiden. Men dom avtar efter ett tag.
Så kände jag oxså, lycka att ta det första glaset vin. Men sista tiden blev det aldrig
avkopplande eller ångestfritt. Såg oxså en plufsig kvinna i spegeln med påsar under ögonen.
Järnvilja är vad som gäller för mig. Det har tagit tid att komma där jag är idag men det
har gått. Tankarna kom igår, men idag finns dom inte.
Kämpa på
Konstnären

Tack för råd. Du har rätt i det du säger risken finns ju alltid att vi ska det där första glaset.
Och då spelar det säkert ingen roll och man bor tillsammans eller ensam.
Visst vore det enkelt det där, men det går inte. Men tankarna fanns igår, har jag kommit in i någon
kris. Kände mig så jäkla präktig och ordentlig. Man får acceptera att man har en liten figur som följer
med på vägen tror det tar tid innan han ger upp eller hon.
Idag känns allt annorlunda känner mig lugn och stark ingen oro angående alkohol. Jag har ju problemet
mitt framför mig. Såg att det fanns iskallt vitt vin i kylen, frestas jag, nej, inte när jag tittar på
min man.
Vi har haft ett allvarligt samtal där jag fick prata hur jag känner inför en framtid. Jag kommer att lämna
dig och ta hunden med mig. Jag kan inte leva i ett medberoende när jag själv kämpar.
Han började gråta, sa att han förstod vilket skit jag får uppleva med jämna mellanrum.
Vill göra allt han kan, men kan inte lova mig att det går.
Tar en dag i taget just nu, men känner samtidigt att kanske han på det ena eller andra sättet bryter ihop
och får hjälp, proffshjälp, för att få till en vändning.
Kram
Konstnären

Bra jobbat så här kl.7 på morgongen. Vaknade riktigt tidigt idag.
6 månader pp det är inte illa. Igår hade jag en riktig deppdag, var hos
min syster på middag och fick flygande jakob, det är en gammal 70-talsrätt.
Ack så gott sa jag till henne med ett glas ett rött. Hon har ju kommit så långt,
16 år. Du är en idiot sa hon när du tänker så där. I alla fall satt det i hela kvällen.
Tänkte på vad m-m skrev, så lätt det hade varit att hälla upp sig ett glas vin.
Men det stannade vi den dumma tanken. Blev arg igår med och sa till min syster ska jag
alltid vara så här jäkla ordentlig. Det är upp till dig blev svaret. Funderingarna
var många när jag rattade bilen hem. Sa till mig själv du kan ju köra bil nu, hallå
där gojan nu ska du brinna i h-vetet. Tror man får förlika sig med att på det ena eller
andra sättet finns han med som en liten skuggfigur. Vem vill inte försvinna ibland, men
här och nu gäller det för mig att ta tag i saker nykter. Kan bara säga att tankarna på A
är borta. Man skulle ju göra sig själv så illa om man tog det där första glaset.
Nej konstnären inget vin idag det kan jag lova.
Angående mannen vet han att jag inte kan stanna om han inte vill förändra sitt intag.
Han säger att han förstår, men kan samtidigt inte lova mig att det går. Men han vill försöka.
Vi får se
Ha en bra dag pp
Konstnären

Så gott jag sovit i natt, som ett litet barn. Både för att ingen alkohol stört sömnen och för att jag känner mig glad att äntligen lagt vinet "på hyllan". Det känns riktigt bra, men det var väldigt vad tankarna hela tiden kretsar kring vin. Sörjer att aldrig kunna dricka som normala människor och så nästan känner jag efter om jag har något sug. Tänk om jag ändå kunde tänka bara på positiva andra saker och glömma alkoholen?
Jag är avundsjuk på er som stolt berättar att ni nu varit alkoholfria i 6 månader eller mer (eller mindre). Nåväl, jag är stolt över min första dag som snart ska följas av många fler.

Det är helt sant att alkohol orsakar ångest och deppighet samt även sömnstörningar då det påverkar signalsubstanser som serotonin. Vissa personer som jag själv började dock dricka delvis på grund av dåligt mående. (Jag har haft ångest åtminstone sedan 6 års ålder och första gången sedan dess som jag fick känna mig ångestfri var min första riktiga fylla vid 16 års ålder.) Sedan blir det förstås en ond spiral av den verkliga ångestproblematiken och den som orsakas av alkoholen. Den förra behöver man arbeta med och den senare går över av sig själv. Det är upp till var och en att tänka efter vad som är roten till deras eget dåliga mående.

Många blir hypokondriska, deppiga och får ångest vid stor alkoholkonsumtion. Enligt en god vän, tillika läkare så kan det bero på att ämnen som får en att tänka positivt och rätt trycks undan av alkohol. Efter tre månaders nykterhet så är dom ämnena i balans igen, kämpa på och håll dej nykter så skall du se att du mår bättre och tänker mer positivt. Har själv varit nykter i 12 veckor nu och känner att min hypokondri och ångest byts ut mot bra tankar.

Kämpa på, kram R

Bra att du hänger i! Jag hade ångest i ett år efter att jag slutade dricka just för att jag använt alkoholen till att trycka undan ångest som behövde komma ut och bearbetas. Jag gick faktiskt hos psykolog någon gång i månaden och pratade om mina ångestproblem men nämnde där aldrig alkoholen. Jag hade sökt hjälp tidigare för kanske 10 år sedan för min ångest och en depression som jag hade då och psykologen frågade om jag drack vilket jag svarade ja på. Då fick jag ingen hjälp för jag var tvungen att sluta dricka först... Jag drack ju för att jag mådde dåligt så det blev liksom hopplöst.

Bra att jobbdagarna funkar bättre för dig för de är ju fler än helgdagarna! För mig var det precis tvärt om. Jag var så trött och uppgiven efter jobbet att jag inte kunde stå emot, men hade det lättare på helgerna. Att jag slutade mitt gamla jobb var en anledning till att jag kunde sluta dricka. Jag jobbar mindre nu och har ett bättre jobb!

Idag har jag haft en bra dag. Var ute i skogen och gick en lång promenad. Kände mig sedan tillräckligt styrkt för att klara av mataffären. Valde dock en affär där man inte behöver gå förbi ölhyllan :)

Ha de bra!

Satan i gatan vad tuff den här dagen har varit. Inte för att jag har övervägt att dricka utan för att alla känslor och tankar jag tryckt undan med hjälp av alkoholen har fått finnas och upplevas. Rastlöshet, hopplöshet, ångest etc etc. I morgon är det söndag och ännu en ledig dag innan det vankas arbete på måndag. Det ser jag fram emot, upplever det som enklare att vara nykter vardagar. Valet att vara nykter känns intakt, men jag tänker börja med att vara nykter resten av den här kvällen och i morgon.

ha det fint alla

Inte är jag starkare än någon annan. Kampen pågår och jag söker febrilt efter lösningar. Ibland är det skönt att falla och jag har släppt mitt dåliga samvete över just det, så länge jag skadar bara mig själv. Ingen har märkt mina återfall, konstigt nog. Men jag tar mig i kragen. Så länge jag låter bli att bli ett offer för omständigheterna. Jag har ansvaret, ingen annan. Men, jag måste lära mig att inte ta ansvar för andras känslor och beteenden. Det är det svåra, då jag känner mig så ensam emellanåt. Det var därför jag tänkte lämna forumet, för jag behöver bekräftelse, men kanske inte orkar alltid ge. Och det är ju en förutsättning, för att detta ska fungera. Du låter klok, så jag är säker att du reder ut detta. Det är ju ingen dans på rosor. Det är mycket som händer på vägen. Sen vet vi inte exakt var övriga här befinner sig eller vad de varit med om, så det går aldrig att jämföra sig med en annan. Vi hittar rätt till slut, men det tar olika lång tid. Vi är ju här, eller hur? Ett stort steg :) att vara medveten och jobba med det. Samvetet är bra så länge det gör gott, eller hur? Annars stjälper det, upplever jag iaf. Ärlig, det kommer med nykterheten. Det måste jag bli, men det är svårt. För att det ska funka till 100%, så är nästa steg ärlighet. Jag vet inte om jag är där än...

Jag har så svårt när han gör något eller är annorlunda. Det räcker med småsaker. Förlägger saker han inte brukar, lägger kläder på golvet, skulle lagat bilen (för annars kommer han inte till jobbet) men ligger bara och vilar/ sover. Jag vet att det har varit en intensiv vecka och att han realistiskt sätt är trött. Känner att jag ibland är den som stressar upp mig här. Suck!

Jo, jag tolkade ditt tidigare inlägg PP som du nu beskriver det. Det är inte alltid det är så självklart enkelt att formulera sina tankar i ord. Dessutom är det ju läsaren som tolkar så det kan ju bli hur tokigt som helst.

Jag har varit bortrest ett antal dagar i jobbet och var inledningsvis lite orolig för hur jag skulle kunna hantera kvällsmiddagarna på hotellet. Men jag behövde inte ens förhandla med mig själv om vilken dryck jag skulle dricka till maten. Det blev vatten och det kändes faktiskt riktigt bra. Jag är fortfarande supermotiverad av mitt beslut att inte dricka.

Jag mår förhållandevis bra men jag drömmer som en tok vilket gör att jag vaknar ett antal gånger på nätterna. Men det är ett helt annat uppvaknande än det som inträffar med mycket alkohol i blodet. Jag tror alla här vet vad jag menar.

Jag har tagit till mig av begreppet ”mindfulness”, medveten närvaro, och försöker inte fundera så mycket på hur jag kommer att må i morgon eller senare på kvällen eller om suget kommer att infinna sig som en blixt från en klar himmel. Just nu är det bra och det är gott nog. Men detta har väl nykterhetsrörelsen alltid predikat ”en dag i taget”.

Jag försöker också fundera på om det finns något skäl till att jag har tappat kontrollen över mitt drickande. Jag läste om någon här som hade erfarenhet av alkoholdebatten på 60-talet där man tydligen myntade uttrycket ”Pelle super men varför super Pelle” (När jag googlade runt såg jag att det var Jeppe i stället för Pelle; onödigt vetande :)). Vi har ju alla en ryggsäck och en del av oss bär den med lätthet och andra av oss får fundera på innehållet i den istället för att döva känslan av tyngd med alkohol.

Det blir väldigt mycket jag och åter jag när jag försöker förstå mitt drickande. Jag funderar på om jag bara är lat och inte orkar kämpa emot. Är jag fysiskt beroende (alkoholist?)? Finns det verkligen något bakomliggande som jag inte är medveten om? Jag funderar vidare och ser vad som dyker upp. Något skall jag ju göra nu när jag har fått så mycket tid över istället för den zombietillvaron som sysselsatte mig på kvällarna tidigare.

Ni som är mina medpassagerare på denna resa mot nykterhet har säkert också funderat på orsak och verkan med överdriven alkoholkonsumtion. Har ni kommit fram till något och i så fall vad har ni gjort för att eliminera drickandet på grund av orsakerna. Är kanske medvetenheten om orsaken tillräcklig? Är det någon här som är en glad lax och tillfreds med livet i största allmänhet men som ändå missbrukar alkohol? Jag är lite nyfiken på statistiken.

Idag är jag fem dagar gammal som nykter.

Till sex månader idag! En bra bemärkelsedag :) värd att fira, med något gott! Läste att du hade det jobbigt igår(?), och håller med dig, det skulle man väl helst slippa nu... trösten är ju att det går över, och det är inget som kan skada mig, om jag inte aktivt häller upp något och dricker det... Sitter man bara stilla i båten så händer ju inget - det tröstar mig... Sen kan man ju undra hur länge man ska ha kvar de tankarna? Själv blir jag bara mer övertygad om varje gång jag tänker att nu skiter jag i det här, det är för jobbigt, att jag gör helt rätt. Så länge jag har tankar om att det är jobbigt att avstå (inte ofta längre), eller att jag behöver ett (tre) glas vin för att det har hänt något på jobbet eller hemma, så har jag fortfarande problem...

Hoppas du får en bra helg - till sjöss? och att tankarna var tillfälliga.

Kram m

Dubbelpostat...

Bra jobbat, Konstnären, du kämpar på bra! Låter dock som att du har ett "nytt" problem att ta itu med, som anhörig. Det verkar ju inte som att mannen kan ta tag i sitt problem på samma sätt som du gjort, och vi är ju nu olika som personer, och var och en måste ju göra sina val... Det är ju jättesvårt att ge några vettiga råd, men jag tänker som PP, har ni pratat om det i nyktert tillstånd, om att du funderar på att lämna? Situationen blir ju ohållbar för dig, om du ska leva med någon som dricker på det sätt du beskriver att han gör, tänker jag. Risken att du ska börja dricka igen om du blir ensam finns ju, men risken att vi ska ta ett glas igen finns ju alltid, oavsett om vi bor ensamma eller tillsammans med någon som är nykterist, eller har alkoholproblem... det är ju faktiskt bara vårt eget val som gör att vi inte häller upp det där glaset - eller hur? Tänker ofta på det - det vore ju hur enkelt som helst... och samtidigt så svårt och onödigt.
Oavsett hur du tänker göra, så är det väl bra att sondera terrängen på bostadsmarknaden och vad du har för möjligheter, för att känna att du har ett val.
Fira på med ordentligt med bakelser ikväll :)
Kram m

Ja, du Novis, några bra nya tips har inte jag.
När jag fattade mitt beslut om att ändra mina alkoholvanor så bestämde jag inte "aldrig mer". Det har jag fortfarande inte bestämt (har hållit uppe i 7 månader snart). Däremot vet jag nu att alla mina problem som dyker upp och som finns sedan tidigare inte kan lösas, eller ens kännas enklare med hjälp av alkohol. Jag kan bara se att om jag skulle dricka något så vet jag att den ångesten du beskriver skulle följa med alkoholen in i kroppen, och det är inget som jag vill.
Krasst sett så har man ju två saker att välja på - antingen dricka alkohol, och ta risken att det tar ett tag att bryta vanan och att få ångest av den på köpet, eller att låta bli alkoholen under en tid, tidsbegreppet om hur länge är ju rätt så ointressant egentligen, du vet ju inget om vad som händer flera år framåt i tiden,med vare sig alkohol eller annat. Fördelen med att fatta ett beslut som sträcker sig "tills vidare" är ju att du slipper förhandla med dig själv om hur och när och var du får dricka. Ångesten och oron som du har även som nykter blir ju i vilket fall inte bättre av att du fyller på med alkohol... Låter kanske som ett hårt svar, men det är så jag tänker...

Hoppas att din kväll blir bra, trots allt :)
/m

... och välkommen hit.

Känner igen, och kommer ihåg känslan du beskriver. Det är bra att du har koll på vilka tider som är känsligast för dig. För mig var det em och kväll. Mitt tips (som du får oombett) är att boka in saker, t.ex. simhallen, eller vad som helst, som du kanske inte brukar göra, för att ha något som håller dig uppe vid de tidpunkterna. Försök också hitta något där du kan få utlopp för det där krypandet i kroppen, som man tidigare matat med alkohol. Träning, t.ex. funkar bra för mig och flera andra tror jag.

Trösten är att det blir bättre, ju längre tiden går.
Lycka till, och hoppas att kvällen blir bättre. Du kommer att känna dig stärkt på måndag över att ha klarat din helg!
/m

Tack snälla ni som svarar. Just nu är jag inte i stånd att svara på frågor, det får komma efter hand.

Idag är det jävligt jobbigt! Vaknade vid 7 och blev kvar i sängen till 11.30 med datorn och läste här på forumet. Gav mig sedan ut och körde runt planlöst med bilen. Till slut hamnade jag i simhallen där jag befinner mig nu. Sitter bara här och det är skönt att ha lite folk omkring sig.

Det kryper i hela kroppen mest hela tiden. Vissa stunder är det något bättre. Längtar till kvällen, för morgonen och dagen är värst för mig.

Japp, så var det dags igen. Nu slutar jag med vinet igen och denna gången ska det gå bra, mycket bättre än tidigare. Kan någon förklara för mig hur man ena stunden kan känna sig stolt över sin nykterhet och känna att allt går bra, för att bara minuter senare åka till Systemet (2,5 mil) och köpa en box vin? Och det utan att känna någon ånger, bara lycka över att äntligen är perioden av nykterhet slut. Och så dricker jag vin varje kväll i X antal veckor och mår skit nästan hela tiden. Lite lycka när jag häller upp första glaset på eftermiddan/kvällen, som snabbt förbyts i en dålig känsla när jag sitter där och känner mig lullig och är alldeles illröd i ansiktet. Tycks inte längre klara att dricka vin utan att bli illröd, så nu är jag verkligen allergisk på riktigt.
Jag har nu ont i nästan hela kroppen och framför allt ryggen värker konstant. Så förutom alkoholen, så stoppar jag i mig olika sorters värktabletter också. Inte konstigt att kroppen säger ifrån. När jag tittar mig i spegeln, så ser jag en plufsig, stor kvinna som jag verkligen inte är stolt över. Fortsätter jag leva som jag gjort nu i två månader, så lär jag inte bli så gammal.
Så nu är det dags igen, från idag 10 maj så ska jag leva resten av mitt liv på ett sunt och riktigt sätt och det utan alkohol.

Jo, Konstnären det är kanske bara en definitionsfråga och faktiskt inte så superviktigt vilken datum som är mitt eget rundningsmärke. Men jag förklarar gärna hur jag definierat det. Den 10 var sista tillfället jag drack alkohol, jag vaknade nykter morgonen den 11:e. Den morgonen var jag alkoholfri och sedan dess är det samma notering i protokollet. Jag räkna alltså fria dagar, och i morgon är det 6 kalendermånader. I sammanhanget inget viktigt, ville bara berätta hu jag tänkt.

Vet inte om du och gubben talat ingående om de tankar du beskriver. Om inte så kanske det är dags att göra det. Hur du nu efter så lång tid i nykterhet upplever er relation och att du faktiskt tänker mycket på detta, och även överväger en förändring till för egen del om ni nu inte gemensamt kan välja det nyktra livet. Förstår att det är svårt att ta upp detta, men kanske han kan förstå? Om du tar det när han har sin nyktra period vill säga.

Kanske, kanske kan det var så att ni kommer fram till att ni verkligen har mycket vinna på att nu ta ett grepp om hans beroende och gå till botten med allt? Eller så kan han inte förstå ditt behov som du nu har i din egen nykterhet, och då är det kanske tid att ni helt enkelt gå skilda vägar? verkar tyvärr vara en vanlig konsekvens av fyllet, det ser vi ju både här och på anhörigsidorna. Du är ju fortfarande både och, men du lyckas ju med din uppgift som nykter alkoholist. Då blir du ju liksom mer och mer medberoende för varje dag som går. Kanske skulle du prata med någon om detta. Segra gick på Al-anon möte, kanske något för dig med?

Ta vara på dagen!

//PP

Jo jag kämpar och läser här på alla trådar men funderar mycket ( för mycket ), jag försöker avledda mig själv men det första jag tänker på när jag vaknar är hur det kunde bli så här, det jag har svårt att förstå är att inget av det var sant det han sa, jag behövde känna att han förstod vad han gjort för att jag skulle kunna släppa det, men han sa bara, typ, var inte så känslig, ut och gräv eller något!!
Och sedan nu i slutet att jag var dum i huvudet som stannat om det nu var så farligt det han gjort! Och det kan jag ju hålla med om, dum som trodde absolut.

Hej Kastellen!

Jag vill verkligen tacka dig för att du har delat med dig av din historia här inne!
Det har betytt mycket för mig att läsa om det du berättar.
Känner igen mig så mycket i dig så det anar du inte.

Har dessvärre inte haft tid att skriva här inne till dig förrän nu.
Och nu är jag samtidigt lite bekymrad för vart du tagit vägen. Tänker på dig ofta och undrar hur det går för dig.

Din berättelse fick mig att inse att jag inte var ensam om att känna och tänka som du. Har under många år förstått att jag är medberoende och att jag själv druckit för mycket för att slippa konfrontera och stå ut med min sambos drickande. Har läst på om ämnet medberoende massvis av gånger men inget var lika effektivt som att läsa din historia, som egentligen var som att läsa min egen. Bara det att den tog skruv när någon annan skrivit den åt mig, så att säga.

Jag har precis som du valt att sluta dricka. Visserligen bara sen i påskas då jag nådde mitt bottenmärke.
Efter det började jag läsa här inne och hittade din tråd som som sagt verkligen fått mig att nyktra till och förstå vidden av vad jag hållit på med i drygt fem år.

Nykterheten känns som en stor befrielse och den hjälper mig att se saker som de faktiskt är och min inre styrka kan äntligen komma fram och ta tag i det jag förträngt så länge.

Tog mig i veckan till mitt första Al-anon möte, vilket jag dragit på i typ fyra år.....!!!
Det var världens tröskel att kliva över, men när jag väl klivit över den kom en våg av värme och hopp emot mig!
Så himla fantastiskt glad att jag tog mig dit och vill säga till alla andra som tvekar. GÅ dit!! Ni kommer inte att ångra er! Jag lovar!!!

Nu lite kort om min resa sen i påskas.
Jag sa till sambon att nu vill jag att vi är nyktra länge, minst en månad! Han höll väl med om att det vore bra, som han alltid gjort alla andra gånger jag tagit upp ämnet.
Enda skillnaden var att jag denna gång verkligen menade det och sa till honom att jag menade allvar och inte skulle acceptera något; -ja, men några öl kan man väl få ta, det är ju ändå onsdag och jada jada jada.... Ni vet vad jag menar... Vi har alla här inne hört det förut!

Jag kände en stor befrielse från dag ett! Skrev till och med i min kalender; Välkommen nykterhet!!! Och menade det ända in i ryggmärgen!
Det gick snabbt att återfå styrka kraft och mod och efter bara en vecka började även ett nytt slags mod växa fram. Ett mod att stå upp för det jag tycker och tänker och vad som faktiskt är viktigt för mig. Sambon däremot gjorde sig omöjlig och var svår att umgås med. Han verkade lida enormt och ville helst bara sova medan jag äntligen kände mig pigg och glad.

Nu till en parentes men en för mig en väldigt viktig och otroligt störande sådan. En som är otroligt skämmig och enormt svårhanerad.
Min sambo är inte bara beroende av alkohol utav även porr.
Så där ja, nu var det sagt också! Men lika bra att ta hela skiten på en gång.
Sluta mörka för omgivningen, vilket väl är den medberoendes signum, mer eller mindre.
Berättar för jag vill bli fri från mitt medberoende!!!

Med det sagt kan jag berätta fortsättningen på historien. Han bara sov och sov och jag, medberoende och kontrollerande som jag är, kunde inte låta bli att hitta historik i MIN dator. Något jag lovat mig själv att sluta kolla och som jag klickat bort (att spara historik), för att just inte kunna kontrollera utan istället lita på honom......
Jag visste alltså inte att jag hade sparad historik i min dator men råkade hitta sådan ända från januari i år!! Och den var inte så rolig, med tanke på att min sambo lovat att han slutat och att han aldrig skulle göra det på min dator!!!

Ja ni hajar kanske känslan? Som en kniv i magen! Precis som när han lovat vara nykter och ändå handlar hem alkohol. Precis som din man Kastellen, som får det att låta som det bara är ett par öl och att det är jag som är en glädjedödande som inte kan låta honom bara ha det lite bra..... Att sen jag har ont i magen skiter han blanka fan i! Känner igen den där historien om
O'lerys som dubbelskrev så himla klockrent!!!

Vi har haft det jobbigt och bråkigt lääääääänge men när sambon lovade att vi skulle vara nyktra minst en månad blev jag så glad att jag köpte en resa till oss till slutet av sommaren, till vår favorit ö i Grekland. Tänkte att vi skulle ha en morot och nått trevligt att se fram emot.....

Men när porrsurfandet blev påtagligt igen dog något i mig.
Och när han ringde till mig på jobbet och sa att han inte skulle få betald semester de två veckorna jag bokat in, och betalat, gick något i mig sönder.
Det blev droppen som fick bägaren att rinna över!!
Han hade alltså inte kollat upp detta med semester utan baran gissat att det skulle gå bra. Återigen totalt oansvarig.

Jag bröt ihop på jobbet och grinade. Mina kollegor kunde inte undgå att se hur ledsen jag var och jag bara kunde inte hålla emot längre.
Är ny på jobbet och har försökt hålla upp en fin fasad, trots blåmärke på arm och ständig ångest för förhållandet.

Jag konfronterade sambon när jag kom hem med att, nu har alla på jobbet sett mig storgråta pga dig.
Hans reaktion på detta fick mig att vända i dörren. Han gick till motattack och nästan skrek i raseri; Är det mitt fel att du börjar tjuta på jobbet!!!.???

Sen dess har jag hållit mig borta så mycket det går och förklarat att jag inte längre vill vara ihop med honom och att jag vill att han flyttar.
Det har jag sagt mååååånga gånger men aldrig menat det så mycket som nu.
Jag har insett att vårt förhållande aldrig kommer bli bättre och att jag faktiskt är värd ett bättre liv än det jag har med honom.

Jag reste bort över Valborg och då kunde han inte heller låta bli att dricka alkohol. 7 dagar klarade han!! Duktigt va??
Och när jag konfronterade honom med detta och sa att, du klarar ju inte att vara utan alkohol, så svarade han föga förvånande att: Det kan jag visst, men jag kanske inte vill. Detta är ju nått du bestämt, inte jag....... Osv... Har jag hört den förut? JAAA,

Han har försökt att fjäska och föreslå att vi väl kan hitta på nått kul, fast vi är tokosams. Och äntligen har jag förstått att jag har rätt att säga NEJ!
Utan krusiduller säger jag nej, jag vill inte umgås med dig, det är slut och du ska flytta. Upprepar detta som ett mantra och försöker inte gå in i diskussioner med honom för vad jag än säger så hugger han och blir riktigt elak!

Han har fått denna månad på sig att flytta och jag har deklarerat att efter det så byter jag lås och ringer polisen om han kommer hit ändå.
Han kör offerkoftan på och försöker få mig att tycka synd om honom. Han har ju inga vänner och inga pengar och stora skulder så hans chanser att hitta nånstans att bo är små. Men denna gång måste jag tyvärr skita i det för nu är det vinna eller försvinna som gäller.

Vill inte slösa bort fler år på att vara olycklig ihop med någon som förnekar sina problem och projicerar sin ångest på mig.

Så på väldigt kort tid har det hänt enormt mycket!

Hoppas att du Kastellen förstår vad du gjort för mig!! Och hoppas min historia ger dig styrkan tillbaka att tänka på dig själv och ditt bästa, för en gångs skull!!

Stooooort tack och lycka till med allt!!!

Tillsammans kan vi

Segra!!!

Hej .
Du måste gå om du ska rädda er. Detta gäller även din man han måste ta sig ur detta själv. Lämna detta nu.
Kram

Hej och tack för att ni bryr er om, det värmer i hjärtat!
Lugnt läge när vi kom hem förra söndagen. Maken var nöjd, glad och uppåt angående sin helg. Ville gärna dela med sig av hur bra han hade haft det och jag tyckte han var insiktslös även i det... Först bete sig som en skit och sedan ska man dela Hans glädje, finns en respektlöshet i det...
Veckan har trots allt varit lugnare och bättre än på länge och jag har till och med känt mig glad utan magont mot slutet av veckan. Maken har varit nykter tror jag, och har han inte det så är det hans problem, hans skam att han isåfall har smyg druckit! Känner att jag just nu kan släppa mer av oron, det tar inte All energi för närvarande.
Vi hade ett bra möte hos terapeuten i veckan och har kunnat prata lite därefter, närmat oss lite. Vi är ju inte på samma plats beträffande vårt drickande men kanske att vi är i samma process...
Maken påstår att han både läser och tänker mycket, att han har dragit ner mycket på sina intag men det vet ju bara han. Jag tycker mig iallafall ha sett en förändring denna vecka, framförallt i resonemanget och attityden. Det inger mig med hopp om framtiden!
Vad som sedan ligger i framtiden kan bara tiden utvisa men jag har känt att han faktiskt har en vilja till förändring.
Han har till och med sagt att han tycker att jag är jätte duktig som inte dricker och att det är tack vare mig som han har påbörjat sin process! För mig är det stort!
I helgen är vi hemma. Maken har planerat för en alkohol fri överraskning. Tyvärr är jag inte så pigg, virus, så vi får se om det blir något. Tanken är hur som helst God och viljan finns där vilket är trevligt och långt mycket mer än han visat på flera månader.
Jag har varit på jobbet hela veckan, varit produktiv och känner mig starkare igen!
Hur går det för er pp och konstnären? Har tänkt på er också. Kram

Hur kunde det ta denna vändning så snabbt? Nu är det bara alkohol som gäller, han säger att han inte har någon plan för förändring och vill inte ha någon hjälp längre.

Har tänkt mycket på det här med hem. Hur viktigt hemmet är för mig. För mig är det är trygg, kärleksfull plats där man kan få ro och vila. Jag kan inte kalla detta hem längre. Bråk, skrik, fylla och lögner har tagit över. Jag mår bäst när han inte är här.

Jag måste lämna detta!

Funderingar på att gå eller stanna. Maler i mitt huvud, har inte kunnat ha
ett vettigt samtal med mannen då dom senaste 10 dagarna har gått i ruset tecken
för honom. Skriver väl mest för mig själv har mycket inom mig just nu.
Men tacksam för råd.
Fördelar när mannen är nykter
Snäll, omtänksam, generös, rolig. Påhittig. Utåtriktad, omtyckt bland människor.
Och mycket mer.
Nackdelar av A.
Kan inte dricka måttligt, häver i sig allt som finns.
Sover och dricker, slarvig, isolerar sig vill helst vara ensam med flaskan.
Grinig diskussionslysten, mycket barndom, tonår f.d. flickvänner som var dumma.
Gått ut utan koppel på hunden, har lyckligtvis kommit hem.
Snubblade in i spisen i går så en knapp till spisplattan trillade av.
Vinglig ont i kroppen.
Jag vet inte vad jag ska skriva.
Nu idag ska jag fira 8 månader
Konstnären