Senaste kommentarerna i forumet

Inte lull lull, Mulletant! Du vet vad det handlar om och det betyder så mycket att få bekräftelse att man inte är ensam och galen!
Jag har ingenstans att ta vägen och kan inte dra iväg även om jag skulle vilja.
Jo, jag kan sätta mig på landet i mörkret, men tror att jag skulle deppa ihop totalt.
Nästa vecka blir avgörande för hur vi ska fortsätta. Bangar han ur då vi har bestämt att söka hjälp så finns det ingenting att rädda.

Fan, drog dit igen i Fredags. Började dricka hemma, drack 3 öl o lite whiskey, sen bestämde ja mig för o gå till puben. Där trodde ja att ja drack två öl, ser senare att ja druckit 3 öl o nånting för 90 spänn. Vet inte vad det kan vara. Dan därefter när ja går ut ser jag en arg lapp på dörren från någon som fått städa upp spyor utanför porten. Sån jävla ångest nu och är skitoroad över att hyresvärden ska få reda på att de va ja o ja ska bli vräkt. Inte bra, ja borde kanske aldrig dricka mer. Fast jag antar att de skulle behöva dna för o bevisa att de va ja. Sån jävla ångest! fy fan. Man får tydligen aldrig koppla av o tro allt e lungt me alkoholen. Vet inte vad ja ska göra.

... alla dom där superlativen till att bli alkoholist, Nyfödd. En människa är så mycket. "Jag är..." kan fyllas på med en oändlig mängd epitet. Till exempel "Jag är Nyfödd och jag har fått ännu en insikt på min väg genom livet". Och så har vi ju Rom, som inte byggdes på en dag. Det är likadant med processen du påbörjat nu.

Stor kram!

Man kan tycka att vuxna människor ska kunna bete sig och föregå med gott exempel när barn finns med i bilden, men som vi vet har det där med ålder föga betydelse... Förstår din vanmakt, FM. Och gläds också åt din mening där: "... om varför jag inte dricker längre." Hoppas omgivningen tar intryck av det, både barnen och dom vuxna fulla. Kram på dig, du livs levande tankeställare.

Här har jag samtidigt som A blivit succesivt en kär och trogen vän, samtidigt det jag gjort allt för att dölja. Och det värsta är att jag lyckats så bra. En av mina allra närmsta vänner fattade ingenting när jag berättade lite fint att jag inte kan hantera A som jag vill. Att gå från super-women, super-mamma till ALKOHOLIST det kostar. Men jag vet ju att du har rätt, Adde, prickar in fullt tillräckligt med antak kriterier för att få diagnosen. Jo,jag försöker förbereda mej inför imorgon, tänker att jag kanske kunde bara få ta emot som omväxling. Inte prestera som vanligt. Anar också att den här resan har verkligen bara börjat. Men jag är på väg. Äntligen.

Slopa smileys och emojis så ska det funka. Se till att inläggen får tid på sig, också, att ladda upp ordentligt. Good luck! :)

med alla rubriker och trådar, men jag vill svara dej att jag känner SÅ VÄL igen det där att hålla andan och va snabb som tusan i att gömma undan ... Jag har skrivit massor av dagbok men alltmindre de senare åren. Och när jag klottrat ner något har det väldigt ofta varit i antingen förtvivlan över ännu ett misslyckande som jag ju bara delat med mej själ, eller ett nytt spotta i nävarna och dunk i ryggen. Aldrig ta hjälp av nån annan fast man vet att detta är ju bland det svåraste som finns, att hantera eller bli fri från ett missbruk! Så du är inte ensam. Inte jag heller. :)

är det så obekvämt med dom (eller oftast en) som sitter brevid, nykter. Kontrasten skär. Nu är vi på "lden andra sidan". Och blir påminda, jag i vart fal om att jag blev VERKLIGEN inte blev mitt bättre jag under festerna. Och som du skriver, inför barnen.... Men jag tänker att varje nykter person på en fest gör enorm skillnad, särskilt för dom! Dom blir inte lika ensamma och utlämnade. Så du gör skillnad även om du vantrivs. Med det inte sagt att man ska stå ut jämt o samt...

...

Buzzz, du är ett levande exempel på att alkohol inte fungerar alls. Du mådde bra utan och är återigen i mörkret nu när du dricker. Förra året mådde jag dåligt på jobbet och använde a som bedövningsmedel, med sömnproblem, ångest, rastlöshet som resultat. Både jobbet där jag inte trivdes, hemmet där jag inte fick något gjort och kropp och själ blev lidande. Nu har jag slutat och du, liksom jag, vet ju att livet är bättre utan. Önskar så att du kunde hitta styrkan att sluta nu. Jag vet att det inte är lätt, men det är inte energitjuvens fel att du dricker. Det är ett val du gör. Valet i sig gör tyvärr också att man blir sämre och sämre på att välja rätt. Kanske du kan prova att göra som jag och byta till a-fritt en period. Du har skapat en vana och det är svårt att bryta invanda mönster. Än svårare när hjärnan inte är riktigt med. Det är klart att man inte får nån kick av a-fritt, men för mig funkade det ändå på nåt sätt eftersom jag kunde låtsas. Annars är ju medicin en lösning. Få slut på drickandet nu för din egen och andras skull. Du klarar det!

Hoppas det gick bra i fredags! Känner igen velandet kring alkoholen. Dricka el inte dricka. "Lagom" funkar för mig, tror jag. Dock är "lagom" numera nåt glas ute tillsammans med vänner. Inte en halv flaska vin hemma till helgen. Har provat att dricka "lagom" hemma , men det har då eskalerat tills jag tagit nya krafttag igen. Det "lagom" får vara för mig nu. Inte värt det helt enkelt. Jag tror inte man kan veta om det funkar, man får pröva sig fram.., och nu kan jag faktiskt inte ens förstå varför det köndes viktigt att kunna helgdricka. Med lite perspektiv på det känns det viktigt att inte helgdricka, bl.a. för att jag är en bättre förebild för barnen, närvarande och utan ångest. Bara det! så jag hoppas det gått bra för dig i helgen. Lycka till!

Ytterligare en vit vecka. Stressigt... och då finns det något diffust sug där. En tanke på att vilja ha ett glas. Jag tror det är en längtan efter lugn och ro, tidigare åstadkommet med hjälp av a. Känner inte en saknad efter smaken på vin, vilket jag gjort tidigare. Så suget är något annat. Ska aldrig använda A som avkoppling igen. Skriver här för att minnas och för att det ska vara verkligt. Tänker på Santorinis och Berras inlägg och om hur de nu beskriver att de hanterar svåra situationer utan A. Och funderar lite över hur a hade påverkat i de situationerna. Innan jag slutade sist så var jag rejält fundersam om jag skulle klara det på egen hand. Jag hade försökt så många gånger. Ville inte söka hjälp för jag var orolig för orosanmälan. Sen slutade jag. Det har gått bra tidigare och sen urartat igen, men det är annorlunda den här gången. Tror inte att jag kan måttlighetsdricka här hemma. Har börjar ifrågasätta om en halv flaska vin fre, lör, sön ska betraktas som normalt. Tror nu att det är för mycket för de flesta egentligen. För man blir lite seg dagen efter. Det är tankar som jag har och som jag skriver här. Tänker nog inte börja propagera för nykterhet utåt. När jag drack "normalt" dvs 1/2 flaska fred, lör, ibland sön, så sa en kvinna en gång att hon tyckte att det var för mycket. Jag blev enormt provocerad. Nu är jag beredd att hålla med. Det känns onödigt helt enkelt. Bidrar till ökad tolerans och hur lite man än tror att det påverkar så blir man ju lite seg dagen efter. Jag mår helt enkelt bättre utan. Barnen också tror jag. Jag är närvarande även psykiskt och det känns bra. Det här får bli min påminnelse om jag skulle få för mig att börja dricka igen.

...har druckit igen typ 10 dgr...vet att plågat börjar nu, jag måste...men att jag trillade hit igen :(

fick jag igår om varför jag inte dricker längre. Det som skulle vara en middag med släkt och vänner för att fira något fint blev som en vanlig grillfest med fylllesvin. Inför barn. Hjärndöda idioter. Vanmakt är vad jag känner nu. Ska man måsta tacka nej till allt som har med fest och släkt att göra????

Tror att det är viktigt sådär i början av kampen att se till sina segrar och inte bli deppig över när det inte gått så bra att tacka nej. Man hamnar i situationer när man blir tagen på sängen och kanske inte alltid lyckas tacka nej. I början av min resa bestämde jag mig vid nåt eller några tillfällen för att dricka också. Stort misslyckande! Skillnaden den här gången mot mina tidigare misslyckade försök att hålla mig nykter eller måttlig, har varit att jag inte sett misslyckandena som ett startskott på nytt drickande utan som en lärdom i nykterheten. En viktig skillnad är också att jag inte dricker hemma. Här kommer jag nog aldrig att vara måttlig. Och för att "citera" Heatpump i dryckers tråd. Det är inte hur man faller som definierar hur man är, utan hur man reser sig igen. Med detta inte sagt att du ska gå ut och falla för frestelsen... Utan mer att du i så fall kan använda lärdomen i din fortsatta kamp. Lycka till! Du verkar ha kommit så långt!

för era svar! Jag tänkte tillägga att jag har ett stort stöd av min familj, vänner och kolleger. Även hennes mamma håller med mej och det är skönt. Ex har nog en psykisk sjukdom, varit inlagd på psyk och när jag läser om narcissister så stämmer det bra. Dom har aldrig fel. Går inte att prata med. Men min familj som hon försökt splittra genom att sprida lögner om, vi har starkare sammanhålling än nånsin. Och min son vars ex det är säger att alla som känner oss vet vad vi alltid har gjort och gör för barnen och dom som kommenterar hennes inlägg är inga riktiga vänner och dom vet inget så dom behöver vi inte bry oss om. Så sammantaget är vi stärkta av detta men det är tungt att få så mycket skit för nåt man inte har gjort. Jag kämpar vidare.
Alkoholen har aldrig kommit på fråga och det är det starkaste budskapet här. Alkohol löser ingenting. Däremot har jag plockat en otrolig mängd blåbär och nu lingon, terapibär kallar jag dom.
Tack än en gång, kändes skönt att skriva detta här, det hör det ju till alkoholforum. Livet.

Så bra att du skriver om glädjen i att vara nykter även i svåra stunder. Det är ju stunder som det du skriver om som man just längtar efter att försvinna ifrån med a. Men det är ju ingen lösning. Tycker att du verkar hantera det där på ett väldigt bra sätt när du tänker på barnen som kommer i kläm. Kan ingen av hennes "vänners vänner" som du känner säga till henne? Tänker att det borde finnas någon i hennes närhet som borde kunna säga att man inte skriver vad som helst på Facebook. Hoppas det ordnar sig!

och kan inte låta bli att skriva några rader.... På så många sätt känner jag igen mig i din situation. Boende i ett litet, mycket litet t.o.m, samhälle, jobb där man är kompetent att vägleda andra, pensionsålder, till det yttre bekvämt liv som smärtar att välja bort... Ursäkta om nåt inte alls stämmer för din del. Vi är nog en av urtyperna för kvinnor som 'hamnat' där du är.

Som du förstått kom jag till en gräns och lämnade, verkligen lämnade. Packade det mest nödvändiga, tog bilen och for till en god vän. Det blev vändpunkt ett. Hans verkliga, egna vändpunkt kom ca ett och ett halvt år senare efter ett återfall då han drack sig berusad. Efter det gick han till AA och har haft flera 'vändpunkter' dvs insikter, därefter. Några lyckliga omständigheter har funnits tillhands vid rätt tillfällen - omständigheter som varit 'rätt' men som jag tidigare skulle sett som värsta tänkbara. T ex att det avgörande återfallet skedde inför 'publik' - släkt och vänner.

Den som supit ner sig till den nivå där din man verkar befinna sig blir knappast nykter av eget val, på egen hand. Och han väljer inte bort alkoholen innan konsekvenserna blir tillräckligt betydande. Det kanske de inte blir, konsekvenserna .... jag tänker på Ullabulla - hennes berättelse och kamp känner jag också igen mig i. Likaså Izzy och många, många andra som kommit och gått här. Det är ju så, som jag ser det idag, att ramarna omkring våra liv kan vara hur olika som helst men mönstret i bilden har starka gemensamma drag. Medberoendet. Att tankarna ständigt kretsar runt missbrukaren.
Kanske du tänker att jag fastnat här? Ibland har jag tänkt så, i perioder av intensivt läsande och skrivande. Idag läser och kräver jag periodvis, mer och mindre. Inom AA säger man att det bästa ättet att vårda sin nykterhet är att hjälpa en annan alkoholist att hålla sig nykter. Så tänker och känner jag om forum, det hjälper mig att påminna mig om mina tendenser till medberoende. Jag gå också till AlAnon ungefär en gång i veckan och jag ser där hur mycket förarbete jag gjort här. När jag började skriva här fanns inte AlAnon i min närhet. Här får jag dela luv och reflektera över mitt eget. Oerhört mycket har alkoholisterna här betytt för mig, och betyder. Att följa deras kamp har fyllt mig med respekt.
Kanske detta blev bara lull-lull.... Kanske jag mest skrev för min egen skull. Jag har nog sagt detta tidigare till dig.
Jag önskar dig kraft och styrka! Fortsätt läsa ch skriva här och gå gärna till AlAnon! Söndagskram / mt

Hoppas det går bra och att du lyckats hålla dig nykter igen. Heatpumps ord är så bra. Res dig nu!

så jobbigt! Men så klok du är och stark! Så oerhört värdefull din berättelse är som vittnesbörd över att även när man går igenom en svår tid (ett helvete tänkte jag skriva och här kom det...) är det bättre att vara nykter! Igår läste jag Berras inlägg i samma anda fast hans plåga är av helt andra orsaker. Hoppas innerligt att detta tar ett slut snart och att du är omgiven av kloka, goda människor i levande livet.
Varm, stärkande kram och min djupaste respekt för det sätt du vänt ditt liv! / mt

Ser att det var längesen jag skrev. Ja jag är knappt alls in här, tittar bara in ibland. Men nu skulle jag vilja berätta lite om mitt liv. Utan att gå in på för mycket detaljer så har jag varit och är fortfarande utsatt för min exsvärdotters omotiverade hat som yttrar sej i lögner och förtal som sprids på öppen Facebook. Ibland till endast "vänner" och det rör sej om närmare 600 hund-eller hästmänniskor som hon är "vän" med plus folk i byarna häromkring och många gemensamma bekanta. Spridningen är enorm och jag får ju reda på det. Samlat materialet för en polisanmälan, klart fall av grov ärekränkning säger polisen. Problemet är att det finns två barnbarn i 8-10årsåldern som blir gisslan i det hela. Till saken hör att vi farföräldrar passat barnen väldigt mycket ända sen dom föddes och det har vi alltid sett som en förmån, för oss men även för föräldrarna. Vi har varit uppskattade fram till skilsmässan (som för övrigt var på hennes initiativ då hon träffat en annan).

Nå detta är bakgrund så ni förstår att jag mått och mår fruktansvärt dåligt. Jag har varit tvungen att gå till läkare som gett mej tabletter som tar ner pulsen då jag blir upprörd över nya påhopp och sömntabletter att ta då det är som värst. Jag använder dem mycket sparsamt. Det jag är oerhört tacksam för i detta helvete jag befinner mej i är att min nykterhet är stabil. Att jag hunnit vara nykter i tre år och att det för mej är självklart. Annars hade jag snabbt supit ner mej nu! Mitt i allt känner jag sån glädje över att alkohol aldrig känns som ett alternativ. Godis och glass har jag missbrukat men det har inte samma konsekvenser i alla fall.

Jag skojar ibland om att det är tur att jag slutat dricka och då är jag så tacksam och stolt över det. Jag vet också att jag inte gör något överilat under rusets inverkan. Det hade annars varit lätt. Nu har jag en klar hjärna att fatta beslut med. Visst skulle det ju vara skönt att få försvinna in i ruset ibland men det är ju ändå så att alkoholen förstärker den sinnesstämning man är i. Så upplevde jag det. Och är man då ledsen eller upprörd så blir det bara värre tills man slocknar. Det var nog då jag var nöjd och glad som jag mest saknade alkoholen i början. Att förstärka lyckoeffekten.

Nu får jag ändå glädjekickar av att min hjärna alltid är klar. Jag fattar dåliga beslut på nyktert huvud också och överilar mej men jag behöver aldrig fundera på morron om jag ringt eller messat nån eller vad jag gjort. Allt är klart. Utan bedövning.

Jag hoppas på att detta skafå ett slut. Jag ska försöka få henne avstängd från Facebook i första hand. Det vore det värsta strafffet för en som lever sitt liv där. Svårt för mej att anmäla bara då jag inte själv kan läsa hennes sida utan får skärmdumpar av vänners vänner som tycker jag behöver veta hur jag behandlas. Men jag kämpar vidare. Mitt budskap i detta är att när nykterheten är säkrad och man väl bestämt sej så kan inget rubba den. Jag är på min vakt, det är jag, men har inte känt annat än blixtsnabb längtan efter lite vila ochdå har förnuftet snabbt tagit över. Det var skönt att få skriva ner detta till er. Nykterheten är guld värd!

Min man är inne i en extrem fylleperiod. Jag kan inte sova och läser egna och andras trådar. Finns det hopp?