Senaste kommentarerna i forumet

att ta upp det, rakt och ärligt. Många "Vera" har skrivit på missbrukarsidorna genom de år jag funnits här och många kvinnor har på anhörigsidan beskrivit den manliga motbilden till din fru, då brukar gömmorna vara i garaget. Lycka till idag! / mt

så bra att du hittat till forumet! Du hittar andra i samma situation och har större chans att få svar om du skriver på siten Hjälpa nån som står nära. Där finns många i samma situation som du. Det viktigaste och faktiskt enda du kan göra är att ta hand om dig själv och leva ditt eget liv. Det går inte att välja bort alkoholen åt nån annan - men man kan ta makten över sitt eget liv och få det bättre oberoende om väljer att fortsätta leva med missbrukaren eller inte. Här är en bra blogg om medberoende http://medberoendeinfo.blogspot.com/
Fortsätt skriva på forum för din egen skull! Kram och Grattis till att du tagit det första steget! / mt

För att du delar med dig av din berättelse "från den andra sidan"!

I dag är det dags att berätta vad jag vet och känner. Ligger här i sängen och väntar på att frun ska vakna.
Tänkte att vi skulle ta en gemensam morgonpromenad med hunden och då ta upp det.
Hon är inte typen som blir argoch ljudligt upprörd så jag tror att det blir ett bra tillfälle att promenera och prata.

Och Vera71, önskar dig all lycka och hoppas du kommer till rätta med ditt problem!

Det är en hemsk känsla det där, när man kommer för att hämta saker och det i sig känns mycket sorgligt, men det är också en press att känna att det blir så uppenbart varför man lämnat. Svamligt kanske, men...

Håll ut, varm kram till dig!

... Det är när jag blir påmind om mitt misslyckade förhållande... Åh, trodde inte att det nu längre faktiskt gör så här ont.

Imorgon gifter sig en nära släkting - i den kyrkan som mitt ex och jag hade bokat för att gifta oss, med efterföljande bröllopsfest på den restaurang där vi hade bokat vår bröllopsfest. Och som om inte det vore nog - på den dagen (dock ett år senare...) vi hade bokat för att gifta oss. Ironi eller bara någon som vill testa mig?!
Det är länge sedan jag drog mig ur det ju, mitt eget bröllop alltså, men fy F-n, vad ont det gör. Jag trodde att jag hade förträngt det nästan, men... tydligen inte.
Jag har skrivit ett fint tal, men vet inte ens om jag kommer kunna hålla det. Jag känner mig så fruktansvärt självisk som bara önskar att helgen ska vara över... Vill inte börja gråta mitt i talet.

Jaa, märklig känsla - lättnad över att jag inte lever med exet längre, och oändlig sorg att jag inte kunde få "lyckliga äktenskapet" och ge mina barn en fungerande kärnfamilj, sorg över att jag lever ensam, sorg över att jag känner sorg...
Ja, det är allmänt mest stress för tillfället- stress på jobbet, stress med en hantverkare som är och fixar med mitt hus och jag kan inte bestämma mig riktigt hur jag vill ha det, stress över exet, stress över bröllopet... Åh, vad gnällig jag är. MEN - så här ledsen är jag idag och det får jag vara. Min ledsenhet kommer gå över; inte nu, kanske inte ikväll, kanske inte imorgon, men det går över.

Var till huset och hämtade lite grejer nyss!
Jag ville därifrån så snabbt som möjligt, kände panik och trodde jag skulle bryta i hop.
Han sa inte ett ljud till mig först men började prata lite sen men ingen ursäkt och dottern har inte pratat med honom på snart en vecka.
Det är så konstigt att han inte vill att det ska funka med barnen! Jag råkade säga nåt ord dom inte passade och då vart han irriterad på en gång. Så skönt att bara kunna gå därifrån. Jag tror inte att jag vill tillbaka dit och känna den där känslan igen.
Ja Mt det måste nog få ta sin tid det här och det är som du säger att jag vet inte om nåt annat för vi har vart tillsammans så länge.
Jag vet inte hur det känns att vara riktigt glad i ett förhållande och känna sig omtyckt.
Måste hålla ut och klara det här!! Det känns så bra att ha sånt stöd utav er här på forumet' Det betyder så mycket!
Kram❤️

Känns skönt att höra att vi alla faller ibland, och att huvudsaken är att fortsätta kämpa för ett nyktert liv!
Försöker hålla modet uppe och sluta att straffa mig själv.. Som du säger Minz, att man på nått sätt måste se det stora i det lilla. Vi kämpar ju och det är kanske huvudsaken.
Förstår vad du menar med ensamheten, men lämna inte forumet. Man behöver inte alltid ge! Lika mycket som man står själv med sitt beroende är man här för sitt eget bästa. Konstigt nog tror jag att det är därför vi också kan hjälpa varandra.Vi delar med oss av känslor, och bara genom att göra det hjälper vi varandra! Att bara kunna läsa och känna igen, stärker mig något otroligt.. och får mig att känna mig mindre ensam.
Jag känner som du när det gäller återfallen.. vill gärna inte berätta för närstående. Det blir jobbigare då, det hjälper mig egentligen inte..men drabbar däremot de som bryr sig. I slutänden är det ju en kamp som man själv måste utkämpa, och vinna. Men att veta att man inte är ensam med sina tankar och med sitt missbruk är ett stöd som inte kan jämföras..
Jag kämpar också med ärlighet just nu, främst för mig själv.. Jag erkänner nu att jag är alkoholist, och det är nog det första. Det gör ju du också, vilket du borde vara stolt över! Hur har det gått på jobbet? Fungerar det bättre? Hoppas!!
Pellepennan, snart ett halvår! BRA kämpat!! Det är som du skriver. Det handlar om en hårfin linje, livin on the edge kanske. När man känner sig deppig. En situation när jag var hos min syster en fredag under en nykter period: Hon hade vin hemma, hon ville ta ett glas, att vi skulle vara lite spontana(hon vet inte om mitt missbruk) kanske gå ut en sväng. Jag var sååå skrämmande nära att spola allt jag kämpat för! Först: det skulle va såå kul, gott, visst kan jag unna mig, fan va kul, det förtjänar jag, osv. Sen ok, hur mycket vin har hon, en flaska, inte tillräckligt, jag vet att efter det första glaset kommer det där jobbiga suget..jag kommer vilja dricka mig full, röka hela tiden(syrran röker inte)vilja dricka mer, jag måste åka förbi och köpa folköl på vägen hem osv. Efter den tankegången bestämde jag mig för att säga nej. Hon blev besviken, när jag åkte hem kände jag mig tom, lite ledsen, lite lättad och sjukt stolt att jag hade stått emot frestelsen. Jag vaknade dagen efter med gott samvete och var förundrad över hur j-a nära jag varit!Kunde reflektera över surret av diskussionen jag haft med mig själv i säkert en halvtimme innan jag sa nej. Nu vill jag bara ta mig dit igen.. jag kunde då, jag kan igen!
Vad man kämpar för.. jag vet det känns så ibland. Så mycket man går miste om kan jag känna. Sociala sammanhang, fester, aw osv..måste tacka nej, komma med en ursäkt! Kanske ändå värt det för att slippa ångesten! Jag vet att en aw inte betyder samma sak för mig som för min kollega. Det är jag ledsen för men måste också inse att det är ett faktum!
Jag vill vara lycklig. Idag är det fint väder ute.. önskar jag kunde njuta av det på annat sätt...

Kärlek till er mina kämpar!!
Filosofen

Idag står jag inför en liten utmaning. Det är sedan länge bestämt att några avlägset bekanta ska komma hem till mig på tack-för-hjälpen-middag eftersom de hjälpt mig med en grej. De bor långt bort och har sällan vägarna förbi, så det vore väldigt oartigt av mig att ställa in middagen.

De gånger vi träffats tidigare har alkoholen flödat. Efter mycket funderande beslöt jag mig för att handla några lättöl och några alkoholfria öl. Planen är att servera gästerna lättöl och skicka de överblivna ölburkarna med dem efteråt. Hoppas det kommer att fungera. Tyvärr är jag för feg för att deklarera att kvällen ska vara alkoholfri.

Två veckor är verkligen inte illa. Bra kämpat!
Om du tillåter så vill jag gärna tipsa om att använda dig av
samma tråd i varje inlägg. Blir lättare för dig själv,
och naturligtvis även för oss som vill följa din resa.

Lycka till med dina fortsatta nyktra dagar, det blir enklare allt eftersom.

//PP

Innan jag kom tillbaka i höstas för att göra ett ärligt försök att ta tag i mina problem med drickat så var min uppfattning av TIDEN helt annorlunda. Den gick fort, och försvann utan att jag riktigt visste var den tog vägen. "Snart ska jag försöka". "Efter XX 50 års kalas som är om en månad", "efter sommaren", "skidresan", och och och. SEN var min devis. Parat med ett annat fenomen. Vakna på morgonen och må så dåligt över allt att man är helt övertygad om att idag blir det ingen alkohol, för att på eftermiddagen svänga förbi och handla. Tiden rullade på och inget hände. Månad efter månad, år efter år.

Mellan mina incheckningar här på forumet gick det nästan tre år. En otroligt lång tid som för mig - med min livsstil - gick fort. Summan av dessa år var att inget jag påverkade blev något vettigt. Efter att jag kom tillbaka har jag läst vad som kan hända om man ägnar sig åt nykterhet ett år eller två. Ett verkligt bra exempel på detta är exempelvis Dompa´s tråd. Ni som ännu inte läst i den, gör det!

Och Dompa, jag hade väldigt gärna varit med när det begav sig för din del. Den tiden ägnade jag tyvärr till annat...Men tack för avtrycken du/ni lämnade till oss andra!

Idag går tiden iofs. exakt lika fort som innan (rent vetenskapligt så att säga). Jag uppfattar nu förloppet helt annorlunda efter förfluten tid. En månad har i efterhand ett innehåll, som tidigare bara vara en sörjig samling av saker som inte riktigt hängde ihop.

Medveten om att det kommer att ta lång tid att bli "återställd" börjar jag nu bli mer och mer bekväm med den tanken. Under tiden kan jag lika gärna åka ut och fiska eller göra nåt annat skoj. Nä, man behöver inte dricka öl på sjön. Även om det har varit något lika förknippat med alkohol som att stå vid grillen eller tusen andra saker.

Skön fredag till er därute!

//PP

Visst är det skönt Konstnären med dagarna där man inte funderar så mycket, och kanske framför allt när det inte händer så mycket! Naturligtvis tycker jag du ska göra ett försök att kremera gojan. Är i och för sig relativt säker på att det inte går att göra sig av med den på det sätter. Den blir mindre och mindre och det är skönt, men plötsligt dyker den oanat upp. Ler fortfarande när jag tänker på Berra´s formulering: Slask i melonen...
Däremot kan man ju elda det mesta. m-m eldade ju sin vinboxställning. Man kan undra hur pass alkoholiserad uppfinnaren till den produkten var?

Tycker bilden du ger av Gotska Sandön har vissa likheter av det du berättat om din egen stuga ;-).

Något nytt gällande Gagarins plan och hur han tänker gå till väga? "Jag har en plan Konstnären" Ser en bild ur Jönssonligan i huvudet när du beskrev det :-)
Systemets plastpåsar har för mig alltid varit ett bekymmer. På väg därifrån visar dom var du varit. Sen när dom dräller hemma har dom alltid gett upphov till ångest, och man kan inte ens på ett vettigt sätt använda dom till att slänga sopor! Har nu övergått till korg istället. Där landar tomglas till returen och pant till Konsum. Igår gick jag sedan till bolaget och fyllde den till bredden med alkoholfri öl. Och den mycket gulliga tjejen i kassan sa: Vilken fin korg du har...

Såna små saker kan faktiskt leda till glada tankar. (om det inte var en släng av vårkänslor jag drabbades av?)

Ha en fin nykter stillsam fredag!

//PP

hoppas att du fixade det! Varje gång du står emot är en seger.
/m

Ja, PP, visst var det ett arbete. Jag vet att jag läste någonstans i höstas att vill man ha en förändring i livet måste man just göra en förändring. Det räcker inte att vilja... Nu är många av förändringarna jag gjort en ny vana, och det känns skönt. Idag t.ex. har jag varit och tränat på morgonen - det har inte existerat i min sinnesvärld tidigare att man skulle kunna göra. Men... numera gör jag det någon morgon i veckan, och det är riktigt skönt.
Ja, en fyllefri sommar ska det bli. Finns inga andra alternativ...

Ha en bra fredag alla, och nykter om man så vill.
/m

Låter härligt med solsken! Här var det det i ottan, men nu är det moln... men den kommer kanske tillbaka igen?
Ja, visst är det märkligt att man kan utveckla vänskap via ett forum... det är ju lite annorlunda just att det är en sida som ni vet mycket om, men inte många andra i livet. Och den andra sidan, som alla andra ser, ser inte ni. Hmm. Jaja, jag är oerhört tacksam för forumet, och allt stöd jag fått av er där, både dig Konstnären, och Pellepennan och andra filurer som hänger här.
Nej, här blir det inget vin heller ikväll. Ska till stugan, och där är det numera bunkrat med alkoholfritt, bla Lidls dricka. Gott!

Ha en bra fredag!
Kram!

fågelkvitter och Mangoliaträd i full blommning. Visste att det var ett vackert
träd innan, men nu har jag lärt mig namnet.
Ska gå till min mammas och pappas minneslund idag och sätta ner en liten ros. Min pappa
skulla fylla 95 år idag. Det är så vackert där med susande tallar. Har alltid älskat
tallar sedan jag var ett litet barn. Händer inte så mycket just nu privat, men lugnt.
Det behöver inte hända något hela tiden. Kom på mig själv när jag slog upp mina blå idag
att tankarna på A inte funnits alls på några dagar. PP ska grilla i kväll är du med på
att gojan blir till lite aska. Tycker att han förtjänar det. Kommer han tillbaka får vi ta
ännu en fajt. Såg en liten filmsnutt från Gotska Sandön i går, kände att där skulle jag vilja
vara ett par dagar inga tidningar, ingen TV, ingen radio, bara du och havet och dina egna tankar.
Igår lade jag fram alla gröna och lila påsar som mannen inhandlat på bolaget. Han tog dom ganska
snabbt och gick ner till miljöhuset. Varför går jag och väntar på nästa tillfälle som han ska dricka.
Igår tog han själv upp det med mig och frågade hur jag kunnat komma så här långt. Jag kunde bara säga
en jävulsk vilja, och ett stort inre arbete. Det är det ännu. Vet inte om poletten trillat ner eller
har fasnat halvvägs. Tänk m-m, p-p vi har gått tillsammans sedan i höstas, jag känner sådan värme för er.
Hipp hopp hurra vad skönt att det är fredag idag. Hm måste åka och köpa mitt goda citron,lime-drick på Lidl.
Hade varit förra året vid denna tiden hade det blivit en valpolichella och lite annat skit från bolaget.
Stor styrkekram till alla
Ikväll inget vino Tinto för konstnären

Izzy! Ge dig tid. Du har levt så länge i kaos så det är det liv du känner. Det är helt naturligt att du är villrådig och osäker nu. Följ flygcerts råd, hon vet för hon har gått den vägen. Framtidsdrömmar likaså - hon är (jag ser för min inre syn) där emellan er på vägen. Sök stöd, professionellt stöd, på på Alanon möten och skriv här. Det hjälper. Kram, kram till dig och era flickor / mt

har gått sen mannen var på sitt första AA-möte. Två totalnyktra år som föregicks av 1 år och fyra månaders nykterhet med vita knogar inkluderande "små" korta återfall. Han räknar två andra datum utifrån sitt "inre" tillfrisknande och firade häromdagen 200 dagar. Jag påminns nu om dagen - eller en kväll var det, i solnedgången - efter 7-8 månaders nästan-nykterhet när jag första gången erfor den genuint förändrade sinnesstämningen i en laddad situation - som ett mörkt moln som uppplöstes och bara försvann. Vägen mot tillfrisknande och ett nytt liv har varit en lång resa med många steg.

Räkneramsan, som var mitt handtag, är obehövlig sen länge och forumet som varit min livlina är inte längre ett nödvändigt inslag i min dag. Nu, när jag söker orden, känner jag att forumet varit som det hem jag aldrig haft där jag "kan berätta allt" - och nu är jag vuxen och har flyttat hemifrån. Tittar in på besök men inte längre dagligen. Av min forumfamilj är forumbrorsan Berra fortfarande aktiv - du borde fundera på den där boken Berra, du har verkligen gåvan att skriva och nå fram om din väg mot ett nyktert liv.

Längs vägen har jag hittat människor som jag kan dela mina erfarenheter med. Några forumvänner är numera fb-vänner eller mer personliga vänner. Några AA och Alanonvänner har jag hittat på de möten jag haft möjlighet att delta i. En f.d Alanonaktiv har jag kommit i kontakt med på min hemort och vi ska träffas alldeles snart. Det finns 12-stegsmöten för "hopplösa" som jag också kommit i kontakt med och deltagit i.

Några forumvänner som delat min resa har för alltid sin plats i mitt hjärta.

Att få mötas i gemenskap där man lägger sina yttre skal åt sidan och delar stötta kanter, sprickor och sår ger mig läkedom, styrka och tröst. Det jag saknat och sökt i andra sammanhang har jag hittat på 12-stegsmöten. Idag är jag tacksam att vägen fört mig dit. / mt

Om man gör rätt. På ett sätt känns det väldigt rätt, jag kan inte fatta att det är jag som har gjort det här! Jag gjorde det som jag har tänkt på i så många år.
Men samtidigt känns det inte alls bra! Jag vet ju att jag har så mycket jobbigt framför mig om jag går. Som jag skrev i början på min tråd så har jag aldrig bott själv utan flyttade direkt till honom. Han har haft hand om ekonomin och skött allt pappersarbete! Jag måste ju klara av det!!
Tack för alla fina blommor Flygcert !! Jag får också tårar i ögonen när jag läser vad du skrivit! Ja jag måste nog ge det lite tid men det är som du skriver aldrig ok att bli illa behandlad , så är det bara och skulle jag gå tillbaka nu skulle det vara lugnt ett tag sedan skulle han börja igen. Jag skulle kolla om det såg ut som han druckit, letat ölburkar osv. Han vill ju inte sluta heller, det har han sagt!! Jag tycker som du att allt är så förstört efter alla elakheter som vi har fått höra. Det går inte att bara sudda bort. Min dotter har nog blandade känslor för det här. Hon vill nog tror jag att vi ska kunna flytta tillbaka sen. Men hon är också så arg och ledsen på honom och vill inte prata med honom än i alla fall. Han ringer inte eller vill träffa oss! Tänkte att han borde vilja be om ursäkt till dottern och försöka prata med henne.
Han har bara skickat korta sakliga sms till oss.
Ja pellepennan det kanske vore bra med en vit månad från honom.
Det behövs nog lite tid för att kunna tänka ut vad man vill. Men jag känner mig stressad och det känns som att jag måste bestämma mig nu!
Kram

Hej,
Det är säkert individuellt. Jag har lagt av flera ggr när drickandet har eskalerat. Tycker det brukar ta en vecka innan det värsta är över. Även i svackor så blir allt ändå bara bättre och bättre. :-) Nykter tillräckligt länge så undrar man ju varför man överhuvudtaget drack. Den här gången har jag hittills varit nykter i 12 dagar och tar en dag i taget och känner mig fortfarande lite låg och trött. Det måste ju vara en stor omställning för kroppen när man plötsligt inte tillför alkohol hela tiden, i mitt fall åt h-e för mycket på helgerna.

Hur gick det för dig? Skriv och läs här oavsett, det hjälper!

och för övrigt alla andra som de sista dagarna hittat tillbaka, bra gjort att komma igen.
Lycka till ny i nystarten, och en massa kraft till er!

//PP

Även för dig, en riktig lycka till hälsning för din nystart!

//PP

God start och mycket styrka!
Lycka till och häng i

//PP

Även jag vet naturligtvis att du har lagt ytterligare en månads nykterhet bakom dig. Vår "höstgrupp" är fortfarande på banan och det glädjer mig verkligen. I dagarna är det Weekends tur. I början är det verkligen som ett arbete. Men inte vilket som helst utan ett där man jobbar övertid både natt och dag. I och med att vi nu vet hur mycket energi det tar är jag säker på att vi verkligen vill akta oss för att behöva jobba alla dessa timmar igen. Lön för mödan? Jovars, men inte i form av stålar ;-) Idag har dygnetruntjobbet blivit mer till ett extraknäck. Men något som var dag får plats i tankarna. Det är lugnt, det kan jag leva med, och det tror jag nu andra även tycker Solen skiner och idag var jag hemma ett par timmar för att ta emot vedleverans. Det gäller att tänka på att det snart är vinter igen :-) Men innan dess får vi säkert an skön fyllefri sommar. Det önskar jag så många av oss som möjligt.

Ta vara på dig vännen!

//PP

Jag har läst din tråd från början till slut och jag vill att du ska veta att du genom din berättelse har hjälpt mig så mycket i min egen process som jag just nu befinner mig i. Du är en inspiration. Det kunde varit jag som skrivit om fredagarna som bara är som de ska vara med vin, vardagstristessen, att inte vara nöjd och vilja vara någon annanstans. Tack och jag hoppas allt går vägen för dig.