Senaste kommentarerna i forumet

verkligen inte lätt, Kotten. Känner så väl igen ambivalensen och tankegångarna. Slå inte på dig själv. Det gör det hela bara värre. Take care ❤️

Förlåt mina elefanttramp, men du håller på att öka ditt a-intag och din tolerans och jag tror inte du vill det egentligen. Finns det något som du har tänkt någongång att du skulle vilja göra för ditt eget nöjes skull? Något litet eller stort, något du aldrig provat - något som gör dig nyfiken? Fundera! Är det något du kan planera in i helgen, eller är det något som kan ligga längre fram i tiden, som du då måste förbereda- försök att realisera det! Ge dig själv något helt nytt, en upplevelse som kanske kan upprepas i tid. Behöver du ta hjälp av någon så involvera den eller de personerna med. Försök komma tillrätta med slentriandrickandet och bytt ut skiten (oj) mot något gott att äta och alkoholfri dryck som är värdigt för dig-du är dyrbar! Jag har följt dina spår i forumet och behöver dina kloka ord här.
Liten rädd Sommarkatt15

A är världens bästa bedövning mot livets jävligheter, det är lätt att få tag i och verkar snabbt, varför finns det inget bättre???

Nu har du klarat dig ett tag och börjar slappna av! Sänk inte garden och följ aeromagnus råd! Jag är tämligen misslyckad just nu, men det beror på tillfälliga och dåliga beslut, som åtminstone är medvetna. Passa dig för slentriandrickandet, säger jag som är likadan......!

Stöta skallen i bakluckan som gör så jävulusiskt ont... Ajjjjjjj!!'

frustration

Ska på en begravning i morgon som kommer att bli jobbig, milt uttryckt. Ingen vanlig sorg, om ni förstår hur jag menar. Har stjälpt i mig ett sexpack 3,5:or och tänker precis som FataMorgana; varför finns det inget annat ?

Jo, det blev en bättre dag men med många tankar. Är det det som är det största felet? Att man tänker för mycket? Tänker, funderar, grubblar över livets gåtor. Och att man är känsligare än en del andra? Tar åt sig. Kan känna mig så avundsjuk på folk som bara obekymrat ruskar på axlar och skakar av sig. Blir nästan förbannad. Men det är väl dom som inte kastar sig över flaskan heller för att hitta nån slags balans. Så är folk med alkoholproblem känsligare än dom utan? Det var kvällens fundering. Är vi ett gäng grubblare? Nu har jag i alla fall tänkt nog för i dag. Natti.

Kan vara positivt att tänka så också! Alla är vi olika och har olika strategier för att tillfriskna från ett sjukligt beroende. Man får kanske prova sig fram, men många här ser helnykterhet som enda alternativet och det är vad jag bestämt för mig själv också "tillsvidare". Vet inte om jag kan klara det, men vill så gärna för min hälsas skull och för min familj. Hoppas du får många vackra vita dagar i din almanacka!
Sommarkatt15

Saker har ställts på sin spets. Nu har vi bestämt tid att söka vård. Vi behöver hjälp båda två. Samtidigt kollar jag ekonomi och möjligheter att leva ett eget liv. Eftersom jag har slutat jobba har jag mer tid att tänka och att odla egna kontakter. Jag försöker hitta min egen tråd, mitt sammanhang, rollerna som ibland har varit så svåra att förena.
För ett år sen bestämde jag mig för att gå i pension den här hösten. Framför allt för att jag känner att det finns så mycket jag vill göra medan jag har kraft. Det har varit tufft att fungera som trygg och lugn i arbetssituationen i perioder då mannen har stökat omkring på nätterna även om arbetet också har inneburit att jag har kunnat koppla bort oron och tänka på annat. Men det har haft sitt pris. Sömntabletter och lugnande piller bidrog till att jag kunde hålla masken. Jag bestämde mig också för att mitt sista år i arbetslivet skulle jag ägna mig åt det som var väsentligt. Människorna i min omgivning, inte tabeller och rapporter som ingen läser. Säga min mening även om den inte var bekväm, sprida upprorskänsla mot dumma diktat och mätinstrument. Vi måste inte alltid vara lydiga.
Jag är nöjd med att jag orkade och det blev ett bra sista arbetsår.
Nu har jag lagt av med piller. Kan jag inte sova får jag väl vila nästa dag. Jag måste inte vara lugn och effektiv. Vill jag inte se folk håller jag mig inne och sorterar grejor och tar en ensam promenad. Just nu känns det lite jobbigt att vara ute. Jag bävar för att någon granne ska fråga varför polisen var här i måndags natt. Svårt att säga som det är: äh, det var bara det att jag inte kunde lyfta in min asberusade man från skottkärran så då kom de snälla poliserna och hjälpte mig. Tänker att jag ska säga att det var en familjegrej som jag helst inte vill prata mer om. Ingen idé att hitta på någon historia om bortsprungen katt eller så. I vår lilla villaidyll bryr vi oss och håller reda på vad som händer. Och det hade väl inte varit lättare om jag hade bott i något annat område. Men lite jobbigt är det.

Fan, hade inte juice till maten som ja brukar dricka så det blev en öl istället, o sen en vodka shot på det. Inte så farligt men hade inte tänkt o dricka idag.

Inte funderat på antabus? Kan ju vara bra när man inte klarar av att stå emot

Se till tt inte ha alkohol hemma

Det var Muris, jag minns.
Minns och ler.

Jag läser och samlar ihop mig för att försöka igen. Det är inte helt lätt.
Kände igen mig i vad sattva skrev att jag behövde en hemma dag. Nu blev jag tvungen att ta den.
Tack alla kloka människor som orkat skriva mig en kommentar idag, jag behövde det. Nu samlar jag i hop mig och kommer igen, visst ska det här gå... Det måste ju gå. Jag läste i medicinsk vetenskap idag att de flesta klarar sig ur ett alkoholberoende på 5 år.. Får väl ändra titeln på min tråd till 5år istället för 90 dagar...

Du och dina vänner här på forumet påminner mig om vem jag är, vad jag gillar, värmen i vänskapen för det är det jag ser, vänskap! Så jäv....a fint! Du är värd det! Roliga sanslösa person, vänner förtjänar:) ni har följts åt! Så himla fint och viktigt!

Super kram till dig Lena och alla dina vänner som förstått storheten i dig

Jag har varit skötsam i två veckor men nu börjar jag tumma på mina egna regler. Igår drack jag två glas medan jag lagade mat. Det var inget jag behövde utan mest för att jag brukade göra så. Jag får inte falla in i slentrianen igen även om det känns trevligt. Jag drack i och för sig inte mer än de två glasen vilket förstås var bra men jag hade tänkt att inte dricka något alls. Jag får inte tänka att jag har vilat upp mig så nu kan jag köra på som vanligt igen. Jag vill ju bryta mönstret.

Hm.
Nu anstränger han sig väldigt mycket, ingen alkohol alls på 2 dagar. Hoppas det håller. Och vi får se till helgen.
Jag måste fundera. Hur många chanser får man ge?

Har börjat träna nu och mår bättre! :)

Är tacksam över att ni vill hjälpa mig! Det värmer i hjärtat ska ni veta :)

Jag kämpar på jag med Rallan och har också ett himla jobb med autopiloten. Det är inte lätt ska gudarna veta, men ge inte upp! På´t igen!
Hur känns det idag?

Jag sökte hjälp på en beroendemottagning. Var där första gången idag. Jag behöver stöd och klarar nog inte det här på egen hand. Ring bara och beställ tid. Säg på jobbet att du ska på en hälsoundersökning, kolla blodvärdet, göra ett allergitest eller vad sjutton som helst.
Jag tror inte att du kommer att ångra dig, men om du gör det så är det ju inte hela världen.
Försök att inte handla hem (och OM du gör det, handla inte en hel box..). Finns det alkohol hemma så blir ju allt så mycket svårare. Ett glas, blir två glas, osv.

Jag har inte ens tagit ett beslut än. Vet inte var detta kommer att landa för mig, men jag vaknade bara förra måndagen och kände Nej, nu måste jag ta tag i mig själv! Detta funkar bara inte!
Så nu gör jag någonting i alla fall, istället för att bara skita i allting och stänga av hjärnan. Ville bara säga att jag känner igen mig i det du skriver...

Alltså, dag ett igen :-(
Tror att jag kanske ska sluta med att räkna dagar. Bokför istället vita dagar i almanackan.

Idag har jag varit på beroendemott. Kändes jättebra (och lite läskigt förstås) att jag verkligen gick dit. Fick bara träffa sjuksköterska och ta prover. Ska träffa läkare och få provsvar nästa vecka.

Annars har jag verkligen fått känna på hur svårt det är att sluta tvärt med a den senaste veckan och vilka som är de farliga situationerna för mig = Sociala situationer med folk jag känner väl och inte har berättat för och sjukt jobbiga/stressiga situationer med alkohol mitt framför näsan.

Jag åkte dit på en konferens med jobbet i torsdags (vin till maten) åkte dit igen i en jättejobbig privat situation i söndags - på krogen - födelsedagsfirande tillsammans med son, ex och exets nya (första gången jag träffade henne) (blev en starköl) och IGEN igår kväll när jag var ute och åt tillsammans med en kompis jag inte har träffat på länge (ett litet glas vin). Igår kväll var det så onödigt. Hon hade inte brytt sig om jag hade beställt in mineralvatten. Det kändes verkligen som om det inte var jag som styrde. Vana/sug/stress/osäkerhet gör att jag åker dit hela tiden. Har ifs inte haft några jättestora problem med att bara ta ett glas och stanna vid det, men ändå...

Kanske krävs det medicin. Kommer sannorlikt att få det rådet av läkaren nästa vecka. Kanske är det bäst. Min kropp behöver nog en paus och återhämtning.

Jag har fortfarande inte pallat att berätta sanningen för någon nära. Vet inte om jag någonsin kommer att våga det? Jag skäms för mycket. Tror att jag bara kommer att säga att jag har en vit månad eller säga att jag inte är sugen, etc. Så känns det nu. Även om jag innerst inne vet att det skulle gå så mycket lättare med lite stöd från omgivningen.

Känner igen mig i att man klarar ett tag, sedan tar liksom styrkraften slut.
Men det är bara att ta nya tag! Kanske du helt enkelt behövde få vara hemma en dag? Ibland tror jag vi skapar situationer för att få lov att bara vara. Istället för att ta den där sjukdagen ändå. För att du måste för att orka. Utan att ha behövt skapa en anledning?

Jag tycker också att det är lätt att falla tillbaka när man har varit skötsam ett tag. Se det som ett misstag och ta en ny vit period. Jag tror också att det är en massa annat i huvudet som bubblar upp när man är nykter. Eller man måste hantera känslorna i nyktert tillstånd vilket man kanske inte är van vid. Vi har ju använt alkoholen till allt möjligt, även till att trycka ner obehagliga saker. Förr eller senare måste man stirra dem i vitögat. Kom igen!