Senaste kommentarerna i forumet

Och lite värre!! Här sitter jag nu själv i soffan efter att lugnet har lagt sig
Luften har gått ur mig och jag känner mig apatisk på nåt vis. Svårt att förklara.
Vi han knappt börja äta för en det var i full gång!
Han kunde inte prata ordentligt så full var han. Vi blev så arga på honom och ifrågasatte honom men det går ju inte så bra när han druckit!
Gap , skrik och hårda ord blev det och nu har han lagt sig för vi ville inte ha honom där.
Jag känner precis som du Flygcert att det känns så skönt när han sover borta någon gång för då är det som att lugnet lägger sig och man kan slappna av och andas ut.
Just det att man inte behöver gå på tårna hela tiden och tänka på vad man säger. Man kan bara vara.
Nej man kan inte heller se fram mot helger, semester högtider för då vet man att han dricker.
Man ska inte vara så hård mot sig själv och jag ska försöka att tänka på att inte vara det fast det är svårt.
Det kanske är som du skriver att när det känns rätt så kanske man bara vet en dag att nu är det dags att gå!
Kram

Återigen måste jag säga att jag blir förvånad över hur lika våra beteenden är.
Daenerys, kryssen i almanackan, har för mig vart hjärtan de dagarna jag varit nykter! det har gett mig så mycket motivation, vill komma tillbaka dit. Och situationen då man tror man har tagit kontrollen. Som till exempel efter 5 nyktra veckor, två glas vin på en begravning, ledde till att jag nästa dag gick direkt till systemet....och var tillbaka på ruta ett..suck! Måste ju ändå vara positivt att man ser sina mönster och att man förstår problemet. Sen är det ju en kamp att förändra det.
Som jag skrev för några dagar sedan har mitt missbruk återigen eskalerat.. jag var tvungen att stanna hemma från plugget ett par dagar nu i veckan, då jag hade så fruktansvärt ont i magen.. ångestrelaterat antagligen. Jag blir så arg då jag lovat mig själv att mitt missbruk inte ska få påverka mina måsten som skola eller jobb.. trött, sliten, bakfull går jag för det mesta ändå. Men nu i torsdags blev det omöjligt, vilket också påminner mig om att jag måste förändra mitt beteende.
Jag vill förändras mer än något annat! Ändå väntar jag på den där stunden då jag känner att NU måste jag.. och som alla andra gånger när man är tillbaka i helvetet är det svårt att ta sig ur det!
På nått sätt är det en befrielse att läsa vad ni skriver.
När jag läser andras trådar här blir jag så ledsen av all skit A har åstadkommit och kan relatera det till mina egna problem. Men samtidigt gläder det mig hur mycket styrka det också givit, och den samhörighet man kan känna här! Helt otroligt hur mycket stöd och kärlek som finns och som delas!
Minz, du är en otroligt stark kvinna och du ger mig motivation!
Konstnären! Det är skrämmande att det gick så långt, men dina ord om livet värmer! Du är en kämpe och jag ser verkligen upp till det!
Även om jag önskar att jag kunde göra mer av era ord, finns de iaf alltid där som ett stöd!

Tillsammans kan vi!
TACK igen, era ord är ovärderliga!

Hej!
Läste din tråd igen i dag och undrar hur det går för dig?
Du har ju varit så otroligt stark, och det är lätt att få ett baksug. Snälla skriv av dig om du mår dåligt! eller om du mår bra också så klart:)
Tänker på dig
Kram filosofen

Lider med dig idag Izzy. Jag vet inte hur du har det, men av dina ord att döma så är inte helgerna fantastiska...
Jag träffade en vän i veckan. Hon bröt upp från en relation liknande min för läääänge sedan och är lite av min mentor i detta (lärde känna henne i samband med separationen), och hon fick mig att plötsligt inse något som jag faktiskt inte tänkt på förut: Gud, vad jag INTE gillade helger, högtider, längre ledigheter, semester osv - det var ju då jag var tvungen att se till så att exet inte skulle bli för full, att han inte blev för arg på mig, att jag skötte mig, att jag inte sa fel saker osv. De bästa tillfällena var när han var iväg på olika resor som gjorde att han var borta i 1-8 nätter i rad, åh, vad härligt och lugnt barnen och jag hade det då....

Var inte så hård mot dig själv - jag vet att det är lätt att bli arg på sig själv och tycka att "jag borde göra något åt detta", men det är ju inte så lätt - det är en enorm sorg att det man hoppats skulle vara för livet faktiskt inte blir det, det är en sorg att man kämpat så oerhört och det inte hjälper, det är en sorg att man skyddat någon så mycket att det känns som att ingen skulle förstå varför man lämnar osv...

Försök istället tänka på hur du vill ha det, vad du vill ha nu, vad du önskar dig i framtiden! En dag kommer du att vara redo - när du känner att allt känns rätt, när du har magkänslan med dig! Men försök att inte vara så hård mot dig, det är lätt att vara det, men det gör det ännu jobbigare för dig! Tvärtom - ge dig själv en varm kram och många fina ord - Du gör allt du kan, och du har kämpat - det är också värt mycket!! Genom att ha kämpat så hårt så kommer du alltid att veta att DU gjort allt du kunnat, du gav inte upp, och det kan ingen ta ifrån dig!

Men, ja, det kan verkligen ordna sig!
Om du ska vara kvar när barnen flyttat, det är bara du som kan avgöra det, men det är aldrig för sent att bestämma sig!
Stor kram

Allting började för 3 år sedan i samband med en separation. Då jag flyttat kände jag bara en stor fruktansvärd tomhet, kryddad med hypokondri, dödsångest och depression. Av en slump drack jag ett par öl en kväll då jag var ensam, mina barn var hos sin mamma, och det kändes som en oerhörd befrielse. Jag fick fly undan och slippa känna alla de intensiva känslor jag hade och det var skönt.

Innan jag visste ordet av det konsumerade jag öl varje kväll efter arbetet. Till en början rörde det sig om cirka 3 st per kväll, för att med tiden bli ytterligare några till. Sedan när helgen kom var jag i princip full från fredag till söndag konstant. Förutom varannan vecka då mina barn var hos mig. Då drack jag vardagarna, fredag och lördag kväll och försökte hålla söndagen vit.

Har använt alla tricks och lögner som finns för att dölja mitt beroende. Första gången jag blev skraj var när jag var på Systembolaget och en anställd sa till mig att jag druckit mycket öl på sista tiden, när jag skulle betala. Jag höll på att sjunka genom marken av skam och skuld. Löste problemet genom att åka till olika Systembolag, så långt som 5 mil bort för att inte riskera att utsättas för det igen. Började även köpa plattor med öl av en kompis som är i Tyskland ganska ofta. Ville på så sätt minimera risken för att någon skulle fatta att jag är alkoholist.

Om jag visste att någon skulle komma hem till mig placerade jag ut öl på diverse ställen, såsom badrumsskåpet, garderober etc. så jag kunde smita undan och halsa en öl utan att någon skulle veta om det.

Nu vankas första helgen utan alkohol och det kommer sannerligen att bli en prövning. Veckan har gått hyffsat bra och jag har tack och lov kunnat sova ordentligt.

Orkar inte skriva mer nu, utan fortsätter om ngn dag igen.

Hej mama.
Precis som du så är ja oxå en mamma.. vet inte om det är till någon hjälp men har varit nykter en dryg vecka nu o det är mycket tack vare att ja tvingar mig, till viss del genom att va inne här, att påminna mig om mina problem om Varför ja dricker o hur ja Inte vill se tillbaka på mig själv från framtiden. Mitt mål är att ha ett "normalt" förhållande till alkohol.. Tolkar det som att du dricker för att dämpa ditt mående? Kanske kan du börja jobba i den änden? Ångesten o ensamheten känns möjligen inte lika jobbig när du dricker men alkoholen ger bara mer ångest efteråt ist är min erfarenhet.. Vet din man om att du dricker som du gör?

Tror du är på rätt väg eftersom du faktiskt hittat hit:)
Hälsningar
Fågel blå

Hej mama.
Precis som du så är ja oxå en mamma.. vet inte om det är till någon hjälp men har varit nykter en dryg vecka nu o det är mycket tack vare att ja tvingar mig, till viss del genom att va inne här, att påminna mig om mina problem om Varför ja dricker o hur ja Inte vill se tillbaka på mig själv från framtiden. Mitt mål är att ha ett "normalt" förhållande till alkohol.. Tolkar det som att du dricker för att dämpa ditt mående? Kanske kan du börja jobba i den änden? Ångesten o ensamheten känns möjligen inte lika jobbig när du dricker men alkoholen ger bara mer ångest efteråt ist är min erfarenhet.. Vet din man om att du dricker som du gör?

Tror du är på rätt väg eftersom du faktiskt hittat hit:)
Hälsningar
Fågel blå

Hej mama.
Precis som du så är ja oxå en mamma.. vet inte om det är till någon hjälp men har varit nykter en dryg vecka nu o det är mycket tack vare att ja tvingar mig, till viss del genom att va inne här, att påminna mig om mina problem om Varför ja dricker o hur ja Inte vill se tillbaka på mig själv från framtiden. Mitt mål är att ha ett "normalt" förhållande till alkohol.. Tolkar det som att du dricker för att dämpa ditt mående? Kanske kan du börja jobba i den änden? Ångesten o ensamheten känns möjligen inte lika jobbig när du dricker men alkoholen ger bara mer ångest efteråt ist är min erfarenhet.. Vet din man om att du dricker som du gör?

Tror du är på rätt väg eftersom du faktiskt hittat hit:)
Hälsningar
Fågel blå

välkommen till forumet.

Det låter som att du verkligen vill sluta, och har startat resan för att göra det med flera försök och nu ett nytt steg: att skriva här. Du ger dig inte utan fortsätter kämpa, och du byter strategi när det du provat inte fungerar eller räcker! verkligen klokt! och oumbärligt viktigt när det kommer till att lyckas med att förändra sina alkoholvanor.

Det låter också som du verkligen önskar få kontakt med andra och få stöd. Starkt av dig att börja skapa möjligheter till att få det genom att skriva här! Ju fler försök desto fler chanser att få kontakt. Hoppas du fortsätter skriva, förr eller senare brukar någon haka på och kommentera. Många som skriver här tycker också att själva skrivandet i sig är hjälpsamt.

Karin, Alkoholhjälpen

Det vet man aldrig, fast de brukar inte skilja sig allt för mycket åt faktiskt.
Usch jag blir så jäkla arg på mig själv!! Varför gör jag inget? Jag bara går här och tycker synd om mig själv och barnen.
Fast jag kan ju faktiskt göra något åt det, jag behöver inte vara kvar här , jag kan faktiskt säga att nu har jag fått nog!
Jag kan inte säga att jag stannar får barnens skull för de är så stora nu o äldsta dottern har flyttat hemifrån och min yngsta blir nog inte kvar hemma så länge till heller.
Det har inte varit bra för dem att växa upp med en pappa som dricker för mycket så det hade varit bättre att jag skulle ha lämnat honom för länge sen.
Jag vet att de skulle förstå men ändå kan jag inte göra nåt.
Det är som att jag har blivit alldeles handlingsförlamad!
Jag tänker på när vi blir själva han och jag när barnen har flyttat, kommer jag fortfarande vara kvar då?
Jag vet inte? Men jag hoppas verkligen inte det!

att det kan ordna sig när man går! Att det som man är orolig för antagligen löser sig. Det är så otroligt starkt gjort av dig Flygcert att du har kommit dit du är i dag! Du ger mig kraft att tro att det kan vara möjligt för mig med att ändra min situation.
Hoppas det kommer att funka bättre med barnen för dig också.
Måste vara jobbigt att oroa sig för att de far illa.
Ha en fin helg<3

filmen till slut, en bra tanke. Efter ett par kalla öl, som egentligen bara gör en simmig i huvet, så går resan utför.
Inget bra slut på den dagen, en värdelös början på nästa.
Så är det,
Fenix

på allvar är det nu för mig. Vill verkligen sluta varje dag, men lik förbannat går jag till bolaget innan stängning och köper det antal öl jag tror jag behöver.
Jag var nog 40 ungefär när jag började kampen och insåg problemet. Nu är jag över 60 och är riktigt orolig, slutar jag inte kommer förfallet kanske totalt utan att jag kan stoppa det.
Vill verkligen inte dricka, mår så djävla bra när jag är nykter på morgonen. Men nu är jag inne i en ond cirkel igen, och känner att det är allvarligt, kanske går det på riktigt mot parkbänken om jag inte klarar det här.
Inget att leka med, skiträdd är ordet. Varje morgon ska jag sluta, varje kväll sitter jag här med mina meningslösa starköl.
Hoppas du stoppar i tid, då har du många år som kan användas bättre.
Kram
Fenix

Jag har också skärpt till mig och varit nykter igen i två dagar. Det är bara så inte värt allt elände att trilla dit igen. Jag längtar till om några dagar när jag inte längre känner den obekväma, avdomnade och sega alkoholkänslan i kroppen. Detta att känna sig helt klar, skärpt och frisk är verkligen värt mycket bara det och något som i alla fall jag helt hade glömt hur det kändes innan min tidigare långa nykterhet!

Tack till Pellepennan för de vänliga orden ovan! Jag är tyvärr så socialt osäker att jag inte vågat mig på sådant som föreningsliv än. De intressen jag har tenderar att bli sådant som man gör bra ensam men det hjälper ju bra att fylla den tid som alkoholen tidigare tog vilket jag märker nu. Jag har skaffat mig andra vanor och intressen som gör att det inte finns plats för alkoholen helt enkelt.

Ska göra så. Vad skönt att det gick att spara så pass lätt.
Ta hand om dig och all lycka!

/M

Tog ett stort steg i kväll. Gick och åt på restaurang och drack endast en äpplejuice och en mineral- vatten. Kände egentligen ingen större skillnad.
När kan man våga träffa vänner på krogen?

Det går bra än så länge, men det är jobbigt. Jag tänker vara nykter i morgon..

texter. Det finns ett sätt, och det är att i inställningarna längst upp på sidan välja 300 kommenterar per sida. Då blir det inga många sidor även om det skrivits mycket, och varje sådan sida kan man kopiera och klistra in i ett word-dokument eller liknande.
Med vänlig hälsning,
Fenix, som just nu bara läser och inte orkar skriva

För ett tag åtminstone. Ska fokusera på det positiva. Mitt innersta tar jag till terapeuten. Jag har ett val och just nu väljer jag det som är bra för mig. Kanske möts vi någonstans ovetandes om det som vi alla delat här. Om våra blickar möts, ser du kanske en kvinna med ett leende på läpparna. Håret snyggt uppsatt. Du skulle aldrig ana det som fanns inom. Tack för den här tiden och alla kloka ord jag läst här :) Kanske ses vi på ett AA möte i framtiden.

Just, har glömt att skriva ned listan med musik, film och böcker som starkt påverkat mig oavsett kvalitetsstämpel :)

Titanic - gav mig styrkan att lämna ett dåligt förhållande efter flera års kamp
Zahiren, Paolo Coelho - djup, ger känslan av uttrymme för det som inte följer normen
En dag, David Nicholls - livet är skört, så fånga dagen...
Det kommer aldrig va över för mig, H Hellström - mitt i prick och perfekt att springa till. Jag drog ned på A, tack vare styrkan från låten. Ja, styrkan kommer inifrån men ibland behövs en yttre puff :))
Twilight - du har alltid ett val. Perfekt mantra att springa till :D Sprang 5-6 ggr i veckan med mantrat ringandes i öronen. Drog ner på A.
Tears in heaven, E Clapton - har varit med så länge, så den måste få vara med på listan.
Sen finns det otaliga fler, bl a en Britney Spears låt som jag glömt namnet på (nej, inte baby, one more time :) )

Undrar bara hur jag ska spara det jag skrivit? Sparar notoriskt på alla texter. Kanske en dag får jag användning för dem.

Lycka till alla och en glad sommar!!!

//M

Det där är knepigt. Föraktet när det gäller den egna personen. Har man tur, så finns det en omgivning som kan hjälpa till att lyfta en när det är som sämst, men då måste man ju vara ärlig om sitt innersta och det är ju också knepigt. Lycka till!

Har läst Daenerys inlägg om återfallet efter över tre och ett halvt års nykterhet. Måste säga att det gett massor att fundera på eftersom det genom en faktiskt historia blir så mycket klarare vad det innebär att leva nykter med ett beroende förorsakat av alkohol. Inte för att jag själv haft planer för att ta återfall, men funderingarna om alkoholister och hur ett återfall fungerar är något som jag haft svårt att få grepp om genom andra tidigare inlägg här. Skulle verkligen sätta värde på att få läsa mer om hur vägen tillbaka ser ut. Att vi kan ta återfall efter att ha varit nyktra ett relativt kort tid, eller kanske efter ett halvår, är liksom lättare att sätta sig in i. Hur som helst tack för den delningen!

Även mina intressen passar dåligt med alkohol, och jag tycker det är skönt att börja få tillbaka både tiden och viljan att syssla med det. Innan prioriterades det som var viktigt för mig bort på grund av drickat. Men så finns ju dom där sakerna som man nästan inte kan vara med på, om man inte vill dricka. Varför i hela friden ska man till exempel gå på en kräftskiva om man inte kan dricka? Läste om Addes inlägg att man kan dansa lika bra utan sprit, Och att AA festerna är supervilda. För mig som egentligen varit mer intresserad av drickat än att dansa, har liksom anledningen att gå på den typen av arrangemang svalnat en smula ;-)

//PP

Nu har jag varit nykter igen i två dagar efter en vecka av återfall. Idag känner jag mig äcklad på den vidriga avdomnade alkoholkänslan jag fortfarande har i kroppen och jag längtar tills att den ska gå över. Av tidigare erfarenheter vet jag att det brukar ta 10 dagar innan den är helt borta. Jag vill känna mig som vanligt igen och just det där är ju en fantastisk förbättring jämfört med hur det var när jag slutade sist för drygt 3,5 år sen. Då var det ju den här äckliga, avdomnade, fumliga och sega känslan som var att känna sig som vanligt! Just nu känns det som att suget kan balanseras bort med önskan om att få bli helt klar och skärpt igen men jag vet att jag är i en skör fas. Om det händer något jävligt kommer det att bli svårt att inte ta till den gamla snuttefilten...

Även fast jag inte har märkt det eftersom det gått så successivt har ju 3,5 år av nykterhet fyllt mitt liv med nya rutiner, intressen och vanor där det inte finns plats för A. Innan var det ju tvärt om, allt prioriterades ner för att få så mycket tid som möjligt till drickandet. De flesta av mina intressen är också tämligen oförenliga med A. Att gå omkring i skogen och uppleva naturen med ölburken i handen känns inte så lockande. Nailart som är ett av mina stora intresse är också svårt att ägna sig åt då man behöver en stadig hand vilket jag fortfarande inte har efter två dagar... Alkoholen dödar också min kreativitet som jag ju behöver för att komma på nya mönster och färgkombinationer till naglarna. Ärligt talat har hela min nya livsstil blivit mer eller mindre oförenlig med A och det är ju en bra livlina!

.... i allt. Jag vill aldrig mer hamna där!
/m

Kanonbra med 200 dagar. För mig blir det 8 månader på lördag. Stolt och glad är jag.
Blickar tillbaka ibland och rullar upp min usla film. Det är inte svårt längre att inte
gå tillbaka. Sover som en prinsessa på natten, uppe med tuppen har alltid varit morgonmännska.
Ångrar aldrig heller en nykter dag. Förut förknippade jag varje helg med vin som nummer ett
och sedan som kamoflage lite mat. Nu är et tvärtom man har ju fått tillbaka smaklökarna.
När jag drack kunde jag i slutet få i mig ett par ostskivor. Fruktansvärt.
Nej, ångestnätterna vill man inte ha tillbaka det var ett rent h-vete. Upp och ner går själva
livet för mig nu. Mest upp. Sällan besök av gojan numera, han har nog satt klorna i någon annan.
Ha en fin dag
Konstnären

Sneglade i kalendern och såg att det är 200 dagar idag utan fylle.
Läser om de nya "skribenterna", fy fan, 200 dagar sedan man satt i den skiten.
Ångrar ALDRIG en nykter dag!
Sover som ett barn även om livet är fullt av problem. Tror jag sovit mer de senaste 185 dagarna än de senste 10 åren.
God, djup, utvilande sömn pratar jag om. Ingen flyktig, svettig, ångestfylld och sängskruvande sömn.

ALlA ni där ute... Kämpa på - ha det!