Senaste kommentarerna i forumet

Jag har lindrigare än dig men ungefär samma dilemma. Socialen svarade mig idag att om jag misstänker att de far illa hos pappan så ska jag inte skicka iväg dem. Jag lyssnar på barnen och säger dem att pappa har druckit så tror jag på dem. Pappan ljuger ibland så han litar jag inte på. Lyssna på din magkänsla.

Tackar mina Herrar.

Kan bara hålla med;
Jag är alkoholist
Känner att jag får vända mig till de mer erfarna. Jag fogar mig och trippar iväg till nästa AA möte. Oavsett vad, så är ett friskt liv bättre. Jag vill ta lärdom av de som tagit sig fram en lång bit på vägen.
Kram!

Jag känner igen mig mycket i det du skriver. Jag försökte sluta under många år och det gick ett antal dager och ibland veckor men sedan började jag igen. Men sedan klarade jag det och var nykter i drygt 3,5 år. Nu har jag precis tagit ett återfall på valborg som tydligt bevisade att det inte går för mig att lära mig dricka med måtta... Men hoppas att jag lyckas vända det. Nu vet jag ju att man faktiskt kan må bra och att suget släpper till slut.

Jag slutade dricka på egen hand. Jag hade då under lång tid satt ett kryss i almanackan varje dag jag drack för att hålla lite koll. Jag gjorde sedan statistik över hur många nyktra dagar i rad jag som mest klarat de senaste åren. Detta använde jag sedan när suget kom och då tänkte jag att "ja men om jag håller mig idag kommer jag att ha varit nykter längre än jag klarat under hela 2006" osv. Jag slutade också att tänka att jag aldrig mer skulle dricka för då ville jag ju bara dricka en dag till innan jag slutade osv. Jag försökte istället att se varje nykter dag som en vinst för min hälsa och ta en dag i taget. På något sätt gick det och de nyktra dagarna blev fler och fler. Det tog ett år innan min kroniska bakgrundsångest släppte. Suget mildrades successivt och det tog tid, tror det tog nästa 1,5-2 år innan jag en dag upptäckte att jag inte hade tänkt på alkohol på flera dagar.

Jag hade egentligen inget direkt sug när jag tog återfallet nu. Jag kände bara att jag saknade den social grejen och så drack jag två folköl. Jag kände mig inte ens påverkad men dagen efter var det gamla vanliga suget där och det bar iväg till ICA och folkölshyllan...

Hej på dig, Mist.

Är också ny här men gammal i att känna detsamma som du. Tidigare utan den kanonhjälp man får av alkoholen, numer med den i min utförsbacke. Härlig valla den är, eller hur? Minnesluckorna som får en att ana det värsta och hur man fyllsjuk och jävlig inser att det är precis så illa. Det finns ett youtubeklipp av Johan Glans om det här. Baksmällan. Och varför inte skratta åt eländet? Det måste ju bara finnas någon djupt bakomliggande komisk orsak till att jag börjar dra nitlotter hela tiden. Men jag vill ju dra värsta vinstlotten! Labbråttor visar bättre omdöme.

Styggelsen i allt det här är att jag föraktar mig själv för att jag beter mig som jag gör med alkohol i kroppen och att jag inte direkt älskar den jag är utan. Som att min hjärna gått in i turboläge och bara spottar ur sig anledningar till att jag är värd att avsky och föraktas. Och att den behöver anstränga sig så mycket mindre när jag verkligen trampat i klaveret. Nämen, har du gjort bort dig IGEN? Och det är alla dessa gånger jag vill ge min hjärna en riktig dyngsmäll. För någonstans vet jag att jag visst är värd att älskas. Skulle aldrig satt min fot på den här jorden utan den vetskapen.

Det sorgligaste vore att jag skulle dö för att jag supit ihjäl mig. Sånt slöseri. Men lätt om man får sitta i någon neanderthalargrotta någonstans och bara låta tiden ha sin gång. Neanderthalarna dog ju ut (men gud, är jag den enda efterlevande!) så man slipper oroa sig för att bli hårdragen iväg nånstans och hårdhänt bestigen.

Mist. Jag vet vad du gör med dig själv alla dessa de gånger du känner inför dig själv såsom du gör. Du har skaffat dig spetskompetens och kan spontandoktorera i ämnet vilken tid på dygnet som helst. Och tänk om det ligger till så att även om dina gärningar signalerar motsatsen (gärningar är trots allt gärningar och vittnar lite om en människas äkta beskaffenhet) ... tänk om det oerhörda skulle falla dig in att gilla din skugga som faller mot trottoaren? För att den obestridligen visar dig att du är uppe, lever och andas. Den yttrar inget om det kontraproduktiva i att skämmas. Den bara är, som en spegling, som vindpusten mot din kind. Och skulle du nu vara så inåt helvete hatansvärd så skulle du inte lämna någon silhuett, vindarna skulle ta omvägar, hela universum skulle ha kollapsat vid det här laget.

Så försöker jag våga känna när min hjärna går an.

Hej Daenerys.

Jag är själv en nykter alkoholist på 45 år. Gick min första behandling när jag va 28 år o då var jag inte yngst. Tyvärr tog jag inte till mig allt utan fortsatte dricka i sju år till. Gick så min andra behandling som 35 åring två av deltagarna va under tjugo år o dessa träffar jag varje vecka på aa möten i stan. Jag går regelbundet två till fyra gånger i veckan på aa möten. De är dom som håller mig nykter o det är en blandning på alla åldrar från 20 -80 år. Kan nog säga att övervägande är mellan 30 o 50 år som du o jag.
Nu måste jag kila lycka till.

Att träffa andra nyktra alkoholister vore intressant! Jag är väldigt blyg så jag vet inte om jag skulle våga gå på AA möte men man behöver ju inte prata själv vad jag förstått.

Personer i min ålder, som börjar närma sig 40, och som dricker är ofta alkoholister i förnekelse eller de lyckligt lottade få som inte blir beroende. När man är ute med denna kategori människor och dricker alkoholfritt blir det alltid att jävla tjat. Jag brukar vara ärlig och säga att jag är nykter alkoholist men det brukar inte hjälpa utan då blir det en massa ifrågasättande ändå som "Ja men du som ser så fräsch ut kan ju inte vara alkoholist" och liknande. Är oerhört trött på det och tycker att om inte jag ifrågasätter deras drickande borde inte de ifrågasätta min nykterhet. Jag skulle kunna ha lika roligt ute nykter om jag slapp allt detta tjat...

Forumet är väldigt bra! Att läsa i trådarna här har verkligen gett mig viljestyrka och idag är jag nykter. Att sluta nu efter bara några dagars återfall borde vara lättare än när jag slutade sist. Det är bara att ta en dag i taget och jag vet ju nu av egen erfarenhet att det blir lättare med tiden!

Bra att du kämpar på, det blir lättare med tiden. Ser fram emot att få ta del av din historia!

Efter att ha hittat forumet igår fick jag lite mer viljestyrka med mitt återfall och kände verkligen hur idiotiskt och meningslöst det var att börja dricka igen. Jag har ju bara druckit i några dagar nu så det borde inte vara så svårt att gå tillbaka till som det var för några veckor sedan. Kan inte alls vara så svårt som när man har hållit på i åratal. Idag ska jag vara nykter. Jag har varit hemma hela dagen (jobbar hemma) och ska inte gå ut för jag känner mig bakfylleskör och då är risken stor att man råkar gå förbi ICA och få med sig ett 6-pack hem...

En av anledningarna att jag klarat att sluta på egen hand är nog att jag huvudsakligen varit ölalkis. Jag har därför inte behövt kämpa med ett svårt fysiskt beroende som många på detta forum beskriver men man ska inte förakta styrkan av ett psykiskt beroende och även att rutinens makt är stor. För mig är den fysiska biten inte värre än en bakfylla 1-2 dagar av lätt huvudvärk och en obehaglig avdomnad, kliande känsla i kroppen. Efter det brukar jag fortsätta att vara seg och lite avtrubbad i ca 10 dagar. Det stora problemet för mig är att hjärnan är helt överkreativ med att hitta på anledningar att dricka. Alla spontana tankar som kommer upp i huvudet involverar alkohol och det är som att det byggs upp ett tryck i skallen (helt tankemässigt alltså) som inte ger med sig förrän jag ger upp. Detta klingade ju successivt av när jag varit nykter ett tag och det kunde gå månader utan att jag tänkte på alkohol. Jag hade dock inte alls tillräcklig respekt för detta och tänkte att det nog kunde vara OK ändå att ta ett par öl på Valborg när jag nu varit nykter så länge men även om jag inte ens kände mig påverkad på Valborg vaknade jag med det gamla vanliga alkoholbegär-tänket som hade varit borta i ett par år...

helt felaktiga råd om att vi ska kunna lära oss att dricka "kontrollerat" har dödat så många alkoholister och förstört så många familjer som levt så länge på hoppet.

Men nu har du lärt dig att det inte funkar den hårda vägen.

Att förändra sig själv och hitta ett nytt socialt liv tar en väldig tid och beror också på hur du jobbar med dig själv. Jag hade/har ett ständigt pågående jobb med att förändra mig, numera går det långsamt jämfört med de stora ändringar jag gjorde i början av min nykterhet. Helt naturligt kanske eftersom det fanns mer att förändra i början.

Jag har använt AA's 12 steg till en förändring och det har funkat för mig. Jag är inte religiös men stegen i allmänhet är ju ett hopkok av div filosofier och levnadsregler som var och en är rätt basala men som insatt i rätt sammanhang ger en vägledning till ett bra liv. AA ger ju också möjlighet att få ett rikt socialt liv med attans så vilda fester utan en droppe alkohol :-) Jag glömmer aldrig den dragna killen med en ölflaska i handen som helt plötsligt dök upp på dansgolvet i Kneippbyn under supe'kvällen under Gotlandskonventet :-) Han hade en härlig stund i dansens virvlar till hans öl tog slut och han skulle köpa en ny i vår bar !! Där fick han beskedet att hela tillställning var helt alkoholfri och han försvann som en avlöning !

Många är de gånger när vi varit ett gäng alkisar med anhöriga ute på lokal och ätit gott med en mycket hög stämning runt bordet, så hög att andra gäster kastat misstänksamma blickar på oss :-) Det går att hitta ett väldigt bra nyktert levnadssätt som inte utesluter nåt annat än just alkoholen.

Ta ett steg i taget till ett nyktert liv så hittar du din nivå och ditt nya liv !

trevligt att höra av dig. Var det på grund av levervärden som doktorn skrev ut B12 Vitaminer till dig? Gubben verkar jobba på bra....
Motsvarar ju ett helrör starksprit, så han kan inte vara så pigg i dag. Om det var bra att han hade promillen på sin sida eller inte kan jag inte svara på. Även hos mig började gränserna suddas ut gällande bilkörning morgonen efter mot slutet. Ruggigt när jag tänker på det. Du får väl ta och skicka ut honom till tomatplantorna på balkongen, så kan han sitta där och röka istället ;-) Ja du, till helgen är det dags för månadsdag igen. Helt otroligt hur långt du kommit. Jag ligger ju två efter, och för mig var ett halvår lite av föresatsen från början. Ett halvt år i nykterhet - kan knappt fatta att det är sant. Nu ser jag minst sagt lite annorlunda på saken. Kan just nu inte fatta hur det skulle vara att vakna upp och ha druckit, usch, känns som en mardröm bara tanken faktiskt.

Nu ska jag dra och handla kanske köper med mig ett par alkoholfria Veteöl. Ta vara på dig och njut av kontrollen du har!

//PP

Till storstaden och min älskade syster, som är så bra, kämpar på. Vi har pratat en massa, men jag till synes öppen, är mycket privat. Förklarade det för henne. Hon kommer att klara det här bra, är jag säker på. Jag gnetar på, jag också.

Idag är det jobbigt, men jag tänker vara nykter. När jag får ork ska jag berätta min historia.

Välkommen hit ska du vara. Det var många frågor och svårt att besvara. Jag tror om jag minns rätt
att sömnen inte blev ok förrän efter 10 dagar. Hade insomningstabletter den perioden, har trappat
ner dom till 0 och sover tio ggr. bättre nu.
Har B12 jag äter varje dag på recept av min läkare.
Olika sociala situationer där alkohol var inblandad undvek jag helt första månaderna.
Jag vägde bara 48 kg när jag slutade nu väger jag 57. Men det är bra.
Svårt att ge råd då jag inte har några problem att vara själv. Är väl ingen sällskapsmänniska numera.
Skriv gärna här det har hjälpt mig mest.
Idag inget första glas
Konstnären

Håller med till fullo. Det där med huvudvärken hade även jag varje dag, blev så rädd.
Men även den har försvunnit. Visst var det så att i början av sin karriär, spydde man
och mådde allmänt dålig dagen efter. Men det försvann med åren och ersattes med ett liv
i dvala. Ja, skiträdd var jag oxså för följderna. Det visade sig ju oxså på levern vars
värden var på tok för höga. Nu mår lilla levern bra och jag behöver inte gå på fler kontroller.
Saknar det nästan det var ju som en försäkring. Men nu ska den inte fara illa mer.
Komplicerad maskin man går omkring och bär på. Nu ska det mycket till för att lyfta glaset.
Mannen har inte hängt på sitter just nu under fläkten och röker och har inhandlat sitt gift.
Just nu är jag bara koncentrerad på mig själv att gå vidare med det jag har här och nu.
Visst har det varit mycket marinering här oxså.
Tänk på lördag pp är det 8 månader, jag ryser, är det jag som har klarat detta. Vet inte vad jag
hade gjort utan er. Känner nu att stugan får vänta med att få mig som gäst. Kanske över dagen, men
det är nästan 20 mil dit. Lite mer stadga på benen ska jag ha.
Kan inte prata med mannen just nu då han inte varit nykter många timmar på en vecka. Idag när han
körde till bolaget vid kl 11 var det poliskontroll, och tror du inte han blåste noll. Då hade han
igår druckigt 2 l vin och 2 7,0 öl. Förbränningen är tydligen olika. Kanske ända hallå vad håller jag
på med.
Glad för din skull att det går bra.
Ingen marinering här heller
Konstnären

I början av livet med alkohol hade jag ibland riktigt mördande baksmälla. Vakna och må så riktigt dåligt efter en brakfylla och kanske på natten tvingas upp för att kräkas. Efter riktiga festnätter kunde jag ha skitont i huvudet så att jag helst inte ville att någon skulle säga ett ord. Med åren försvann nästan detta och blev till en allmän mosighet. Ja kanske var det så att jag egentligen på exempelvis en nyårsdagsmorgon egentligen fortfarande var full, men utan att känna mig full? I alla fall var inte bakfylla ett stort problem, mer allt strunt man ställt till med kvällen innan.

Under min första nyktra tid hade jag andra åkommor än klassisk baksmälla. Skakis var jag, ångest hade jag, öm i vissa inre organ var jag, och framför allt ganska ynklig och rädd. Rädd för att det skulle kunna vara farligt att bara klippa bort alkoholtillflödet. Ja det låter kanske som om jag drack dygnet runt innan men så var det inte. Jag drack nästan varje dag och det kunde lätt bli en eller två flaskor vin på kvällen.

Efter kanske två månader i nykterhet kom sedan huvudvärken. Inte en blixtrande huvudvärk men mer som ett lätt tryck. Tänker ofta på saltgurka och att det kanske var så att hjärnan började återhämta sig och kompensera för den dåliga behandling jag utsatt den för? Lite som omvänd osmos. Det varade kanske i 6 - 8 veckor sedan har de avklingat för att nu vara nästan helt borta. Men nu har det ju snart gått ett halvt år sedan sista drinken :-)

Jag är nu mindre orolig för att jag ska ha fått dödliga åkommor, och är faktiskt nöjd med vad "saltgurkan" fortfarande kan leverera. Det kommer att räcka med råge om inget annat oförutsett inträffar. Jag kan ju drabbas av andra sjukdomar som jag inte kan påverka. Men just den självvalda marineringen av mig själv kan jag faktiskt påverka.

Idag ingen marinad!

//PP

In Vattenpojken. Upplevelsen och vad man bör göra är nog olika. Finns så mycket olika strategier. Exempelvis behöver eller vill vissa äta antabus för att göra det lättare, andra inte. Finns nog inget som stämmer på alla. Men det som håller dig nykter är ju rätt!

Mina erfarenheter är ungefär så här:

Drömmar hade jag i princip inte när jag drack, däremot vaknade jag på morgonen/natten och hade ångest och kunde inte sova. Utan alkoholen har sömnen således blivit bättre, eller mycket bra. Drömmar hör till, och idag drömmer jag. Någon gång en mardröm och då handlar det oftast om att jag dricker alkohol.

Vitaminer vet jag inte men har man skador eller är orolig för det så kanske man bör prata med läkare. Jag gjorde inte det (var för feg) men åt bra och tog ett par vitamintabletter extra.

Hur man ska glömma att man inte får dricka alkohol vet jag inte. Men vill man glömma? Jag vill gärna vara medveten om att jag inte kan dricka alkohol, och jag är inte rädd att jag råkar glömma detta. Däremot är jag rädd att jag intalar mig att det inte är något problem att ta ett glas. Därför drar jag varje dag min egen ramsa, idag ingen alkohol..

Alkoholfria drycker är inte lika "behagliga" som alkoholhaltiga. Dom innehåller ju ingen alkohol, så glöm den tanken ;-)Alkoholfri öl är det jag dricker som påminner om drycker jag tidigare drack med alkohol. Annars får det bli hemmagjord saft eller annat som är gott. Men ett behagligt substitut till en flaska Amarone har jag ännu inte hittat.

Jag går ner i vikt när jag bränner fler kalorier än jag äter. Så är det nog för dig med ;-)
Däremot innehåller ju alkohol mycket kalorier och binder även vatten i kroppen. Om man byter ut alkoholen mot annan skit så blir det ett nollspel. Vattnet och pluffsigheten som många som dricker för mycket har, kan försvinna eller avta fort. Man blir faktiskt ännu vackrare än man var innan!!

Lycka till

//PP

Att lyssna på! Du har ju erfarenheter som inte är så vanliga här inne på forumet. Jätteintressant att höra om din resa, och nu framför allt hur du hanterar den situation som uppstått. För min egen del tycker jag det är intressant att lära mig mer om hur andra upplevt den första tiden men även vilka förbättringar som sker över längre tid. Hoppas du häver återfallet nu och återupptar resan med nykterheten.

När det kommer till det sociala så kanske det går att hitta nytt umgänge i kretsar där alkoholdrickande inte hör till umgängesformen? Föreningsliv, hobbies etc.

//PP

det där sista inlägget. Det är naturligtvis inte så att det inte går fort, det gör det ju. Men ibland har jag en önskan att det ska gå jättefort. Det var mer så jag menade. Förväntningarna och förhoppningarna är större och kräver mer än vad som kanske är möjligt i tillfrisknandet. Det beror säkert även på hur man jobbar med processen, och många hävdar ju att man måste ta hjälp. Jag har själv inte tagit någon hjälp, så jag kan inte veta hur det varit då. Men jag är nöjd med mitt resultat ändå. Mer om detta med hur jag upplevt mina olika månader tar jag säkert bäst i min egen tråd senare.

//PP

Tror vi behöver vända på våra tankar och se alla nyktra dagar som att vi lyckas istället för att vi inte vågar försöka för att vi är rädda att misslyckas. Som PP skriver så får man nog bara luta sig tillbaka och sen hoppa på det igen, inte göra det värre än så.. Jag har inte tagit ställning att jag ska leva ett helt nyktert liv däremot vill jag kunna kontrollera mitt drickande och inte dricka var o varannan dag. Mitt långsiktiga mål är att kunna ta ett par glas med familj o vänner vid valda träffar o att det vid dessa gg stannar vid just ett par glas, inte hälla i mig liter efter liter. Helgen som var, var ett medvetet avståndstagande från alkoholen men det fanns heller ingen "för den normale" anledning att ta ett glas eftersom det var en lugn ledig helg hemma. Helgen som kommer ska vi iväg till vänner och kolla på mello men eftersom ja har bestämt att det Ska va totalförbud för mig att dricka om ja ska jobba o köra bil dagen efter så Kommer ja att lyckas även denna helg då jag jobbar på söndag..:)

Hälsningar
Fågel blå

Välkommen hit. Det känns som att du har tänkt igenom din situation och är beredd på att göra en förändring. För mig har det varit en viktig del att skriva ofta, främst i början, både när det känns bra och mindre bra. Har gått tillbaka då och då och läst och påmint mig om varför jag behöver stå fast vid mitt beslut. För tvivlen dyker ju upp, då och då...Är det verkligen nödvändigt att...? Inte har väl jag så stora problem, egentligen...? Osv. Jag har snart hållit uppe i sju månader nu, och det har varit en varierande bekvämlighetsresa, kan jag säga. Ofta har det tuffat på framåt med en rätt så behaglig takt och komfort, men då och då har det känts rätt så obekvämt och tveksamt om det överhuvudtaget gått framåt. Men det gör det, på ett eller annat sätt!

Lycka till, du har allt att vinna,
/m

Hej,
vad skönt det känns att ha hittat hit, att få läsa att andra beskriver de känslor jag har så svårt att sätta ord på. Skammen, ångesten, all tid jag lägger på att finna en "bra" anledning till att få dricka och rädslan över att ta beslutet om att sluta. Jag vet att jag måste sluta och jag vill, men så länge inte beslutet är taget får jag mig själv att tänka att jag i alla fall inte har misslyckats.... pendlar starkt mellan motiavtion att tag i problemet och "äsch, jag skiter i det, det är inte så farligt".
Dagtid går det bra, då sitter ångsten och skammen från gårdagen i, men på kvällarna kryper det i kroppen, oerhört svårt att få "läggdagskänslan" att infinna sig utan att "ta några glas".
Är så oerhört imponerad av er alla som klarar det och som tagit beslutet om att att sluta dricka!! Försöker vara stark, men är så jäkla rädd att misslyckas samtidigt som rädslan över att bli avslöjad som alkoholist inför vänner o familj gör att jag dragit mig undan andra mer och mer...

Jag drack också varje kväll för att fly från problem och ångest. Jag var sedan nykter i drygt 3,5 år och har precis tagit ett meningslöst återfall varför jag kanske inte är rätt person att lyssna på, men vad som hjälpte mig att bli nykter var att få rätsida på vissa av problemen jag försökte supa bort. Sedan tävlade jag med mig själv med hur många dagar jag var nykter i sträck(Jag försökte sluta dricka under flera år och skrev ner hur många dagar jag klarade varje gång, ja jag vet totalt nördig). De första 10 dagarna var jag fortfarande lite avtrubbad vilket gjorde att min viljestyrka var svag men ångesten något dämpad. Efter 10 dagar slog ångesten till med total skärande kraft men viljestyrkan stärktes, efter ungefär ett år var jag ångestfri för första gången någonsin (har haft förlamande ångest ända sedan jag var riktigt liten). Sedan följde några bra men socialt torftiga år (alla mina vänner försvann när jag blev nykter) och sedan ett meningslöst återfall nu på valborg som jag nu försöker häva...

Kramar och lycka till!

Ja, ungefär lika snabbt som ett vanligt x2000 i vinter
Sverige! När jag blir helt stående har jag bara lutat mig tillbaka
och försökt hålla mig lugn, och borta från bistron.
Men det ska enligt "degamle" och erfarna vara just så.
Nykterheten får ta sin tid. Måste säga att du ger ett
genomtänkt och stabilt intryck, så det ska nog gå fint.
I morgon tänker jag vara garanterat nykter. Häng på!
//PP

Har läst dina inlägg här idag. svårt att säga så mycket gällande alkoholen.
Du verkar i alla fall mycket nedstämd och kanske borde du söka upp
någon du kan prata med om allt detta, om du nu inte redan gjort det förstås.
Kanske vill du starta en egen tråd som du kan samla dina tankar i?
taväl vara på dig!
//PP

Det är så svårt med allt just nu inuti. Utåt håller jag stenhård mask. Syster var mycket berörd av AA första gången, men nu höll hon med eller det var innan jag sa nåt. Det kanske är olika på vilket steg man är i verkligheten eller vilka människor man möter. Men. Jag måste ge det en chans och de som var där verkade trevliga och inkännande. I o m att jag tänker extremt mycket och har gjort det sen barnsben, så kanske kanske ska jag tänka på att alla tänker vi olika. Suck, inget illa ment.
På haket när jag skulle tacka för mig så berättade innehavaren att han brydde sig inte om sin (lilla) övervikt och att han passade på att dricka för mycket när han stängt. Han verkade trevlig och alla andra också. De satt och drack tillsammans. En tjej i luva satt med och undrade hur gammal de trodde hon var. 21 är hon. Ledsamt. Så många som dricker. Och så många som söker uppmärksamhet. Hon var yngst i gänget. Övriga var "gamla" gubbar/"fyllbultar". Jag satt där för 2a dagen under denna vecka med ett glas ros'e, ryggen vänd mot dem, plippandes på min telefon. Jag hörde diskussionerna , bl a innehavarens minimala bilringar. De var väl glada över att en 20-åring ville göra sällskap. Det var nog ömsesidigt. Likväl sorgligt. Att vi är så ensamma, var och en. En liten klapp på kinden och ett tyst: "du är precis där du ska och du är precis så bra som du är". Mänskligheten. Inklusive mig själv. Jag önskar oss kärlek.