Senaste kommentarerna i forumet

Ja, kämpar på en dag i taget. För det mesta känns allt ok, men inte alltid. Varit inne i en down-period några dagar. Läser just nu boken: Konsten att höra hjärtslag. Av Jan-Philipp Sendker. Måste ta till lite godis idag. Men ingen alkohol. Lägger mig med boken och slumrar väl till lite. Kanske tar jag en promenad senare. Eller får det räcka med gymet i morse.

jo, än så länge går det bra. Har bara en massa tunga tankar kring livet, och nu inser jag att det är en del av detta med att dricka, jag har inte dessa tankar när jag dricker. Då lever livet loppan. Jag inser att jag verkligen behöver ta tag i mitt liv. Är inne på min 45:e dagen tror jag;-) får räkna efter.
Fortfarande trött, men det börjar ljusna. Det hänger nog också ihop med hösten, har alltid haft en släng av höstdepression. Nåväl jag kämpar vidare!Snart 2 månader utan!

Tack båda två ! Förra veckan åkte jag & fixade medicin för att bryta drickandet, höll mig nykter den kvällen. Dagen efter missade jag tiden på bc, så jag åkte & jobbade med abstinens. På e.m köper jag 1 flaska sprit. I måndags bestämde jag mig för att dricka 1 kvarting mitt på dagen, så på kvällen vaknade jag med minneslucka. Kommer ihåg att en person från jobbet ringde..
Fördelen med känslan av att allt går åt helvete är att jag nu slutat dricka, utan mediciner. Därför har jag haft rejäl hjärtklappning osv i 2 dar, men är nykter!

Bra skrivet från Ebba! Rallan, kom igen nu och häll ut boxen! Jag kämpar sida vid sida med dig, dag två nykter. Jag är en sån som mår så jäkla bra utan alkohol, får energi och lust att göra saker men gång på gång låter lura mig med att jag kan dricka måttligt.....Men nu jävlar ska jag ta ett krafttag! Tänker gå på att AA möte för första gången på måndag, känns jätteläskigt men jag ska fan i mig dit! Behöver stöd från andra och lyssna på andra i samma situation. Kram!

1. Jättebra att du skriver här.
2. Ta dig tid och läs din egen tråd från början.

Du är klok.
Du vet vad som är rätt och fel.
Läs din tråd, jag har läst den.
Du skriver att man inte är en närvarande förälder om man hellre sitter i soffan med vin än lyssnar på en 10-åring som vill berätta något.
Du skriver att du drack några glas vin och dagen efter mådde väldigt dåligt och att det inte var värt det.

Du är klok, glöm inte bort det!
Det kanske inte känns som så nu när livet är tungt och svårt.
Det blir svårt när alkohol styr en och tar makten.

Du faller nu skriver du.
Du fixar det inte.
Det finns hjälp Rallan, ta hjälp.
För din skull.
För dina barns skull.
Det är faktiskt så att man ofta inte klarar allt själv.
DU ÄR VÄRD ATT MÅ BRA.
Det är inte farligt att be om hjälp, det är ofta en lättnad.

Hej Mariah Christina! Känner precis samma sak! Jag håller fortfarande på å kämpar för att bryta med alkoholen. Det svåra är alla fester och vänner som tycker man är tråkig om man inte dricker. Men en sak har hjälpt mig väldigt mycket, det är att jag och min man har börjat dansa bugg och det är det roligaste jag/vi någonsin gjort! När man är ute på danskvällar dricker folk ingenting och ingen tycker det är det minsta konstigt! Så i dessa kretsar har man sjukt kul och är ändå nykter. Det finns ju fler dansstilar än bugg också om man hellre föredrar nåt annat. Det funkar inte att dansa med alkohol i kroppen, så ingen gör det. Så mitt tips är att hitta nya intressen/vänner där alkohol inte existerar!

till ditt fina år SL, och tack för inlägget i min tråd. Det är verkligen ett fantastiskt forum detta, inte likt något annat men ändå helt på riktigt. En bra fortsatt resa!

tankar steglitsan, en bra start på min dag! Kram själv, fantastiskt att ha någon som hejar på en på håll där ute i verkligheten...

Du får gärna förklara ditt inlägg

Tack så mycket uppskattar verkligen det. Kram

Försöker du va ironisk?

Devandra, hur ofta dricker du någon alkohol. Varje dag, en gång i veckan, en gång i månaden? Hur mycket dricker du vid dessa tillfällen?

Idag känns det inte som om jag kommer att fixa det här. Igår fixade jag inte det, autopiloten gick in och jag körde förbi systemet och köpte en Box vin. 4 glas framför tvn blev det sedan av ingen orsak alls.
4 glas vin gör att jag inte sover alls och idag sjukanmälde jag mig. Jag håller på att tappa det här nu. Jag fixar det inte.... Vet inte ens om jag vill fixa det, jag orkar inte... Kan inte... Vet inte hur... Kort sagt faller jag och orkar inte ta mig upp just nu.

Tack för att du tänker på mig, vilja! Jag ska svara alla andra också, era inlägg betyder så otroligt mycket. Just nu är kag utomlands utan wi-fi men jag kände att kosta vad det kosta vill, jag måste logga in här. Jag är van vid att läsa varje dag och utan det känns det extremt tomt och ensamt. Dessutom befinner vi oss på all inclusive med a överallt. Det hände en massa på jobb innan vi åkte och jag behövde verkligen semester. Det har dock varit lite svårt att koppla av, jag har av ich till varit irriterad. I sådana situationer hade ett par öl vid poolen fåttsemesterkänslan att infinna sig direkt men den vägen är stängd. Då börjar förhandlingsdjävulen låta igen och säga ska du aaaaldrig mer bara få sitta där som alla andra och sköljas över av den där känslan.... Samtidigt vet jag att det inte är så för mig och jag vet inte heller om det bara varit för mycket innan och det tar tid att landa. Jag har haft många tillfällen då jag kunnat dricka men inte gjort det, jag tänker inte göra det heller. Jag saknar dock forumet och all peppning, fantastiskt att det fanns en hälsning till mig här när jag sket i kostnaderna och loggade in! Skriver och besvarar er andra sen samt uppdaterar allt för min egen skull, var bara tvungen att skruva av mig. Stor kram, saknar er!

Det var på ett viktigt sätt bra att det som hände (polisen) kom.
Vet du varför jag tycker att polisen skulle ha tagit med honom på tillnyktring?
Jo, för att det då hade blivit en ännu större chock och ångestgrej att vakna upp till.

Många alkoholister vittnar om att hårda smällar och grova konsekvenser var det som tillslut ledde till förändring i positiv riktning.

Att samhället (polisen) grep in och ansåg läget så illa att de fann skäl att ta med honom väger säkert tyvärr tyngre än dina ord om att det räcker nu.

Du handlar med hjärtat ditt.
Som städar efter hans fyllor, parerar hans fall och vakar över honom.
För att försöka sätta stopp för alkoholism när man har försökt hundra gånger och i flera år med hjärtats tankesätt krävs det att man byter och låter hjärnan istället för hjärtat fatta beslut.

Jag är alkoholist (nykter).
Att ha en partner vid min sida som städade bort tomflaskor, lagade mat, tog hand om mig och såg efter mig.
Det hade varit att ha en partner som vårdade min alkoholism och inte mitt tillfrisknande.

Jag hoppas hans ångest och chock håller i sig rejält länge så att han kommer iväg till mottagningen.

Om mina ord låter hårda så är det för att jag vet att inget daltande hjälper i kampen mot Alkohol.

KRAM

Nötter och mörk choklad funkar som alternativ belöning för mig iallafall, och en pizza till helgen. Och laga god mat

Tack alla ni för omtanken. Jag är kvar, om än så knappt.
Jag trodde det skulle vara tuffast på resa. Så är det inte. Det är ännu tuffare hemma.
Först av allt. Jag har talat om för min fru att jag måste avstå, och att jag vill att hon hjälper mig.
Men hon inser inte magnituden. Men vem kan klandra henne.
Så här går det till:
- jag får min första glas vin eller öl, det tar lång tid att dricka. Är mer eager och känner sug innan det står där. Sedan kan det ta upp till en timme att dricka, men det är metodiskt. Ibland går jag ut till köket för att hämta något, då kan jag ta ett glas i farten.
Så håller det på. Sista timmen eller två dricker jag vatten. Känner mig aldrig skitfull, får aldrig kommentarer.
Men kombinationen med att dricka både hemma och på resa och tillvänjningen gör att det blir mängder. Min fru verkar inte inse.
Och jag har ännu inte orkat berätta om "stödglasen i köket" och liknande osunda event.
Det kommer när jag är på säkrare mark, hoppas jag.
Inget åf efter det senaste jag skrev om. Men viss förvirring, tappat styrfart, ser det inte som ett projekt som ska fixas längre. Mår bra om än lite mindre peppat, undrar vad kampen mot a egentligen för med sig.
Men jag dricker inte.
Vill hitta något annat att belöna mig med.

Hur svårt kan det vara :( Sitter nu och dricker 3,5 för att dämpa min ångest. Blir förstås inte bättre :(

Hallå du!

Här har du en till som är skamsen. Men inte bara för att jag missade att gratuler dig på dagen men för att jag ett tag velat berätta om att jag har följt och hejat på dig på håll. Vid årsskiftet skev Tjalle till dig #1086 i din tråd:

"Också min tredje nyktra dag idag. Kanske blir 2015 "vårt år". Någon gång måste väl även vi lyckas....
Sköt om dig/Tjalle"

När jag läste det där så fastnade det direkt. Och jag har faktiskt gått tillbaka till det inlägget och läst bara för någon månad sen senast. Varför? Jo, för att ni har varit och är såna sanna kämpar som vägrar ge upp kampen och det beundrar jag dig för. Ja, även ni lyckas, du lyckas precis just nu Fenix och 2015 ÄR ditt år. Stort grattis till dina dagar, jag ser så fram emot att följa många många fler framöver.

Stor kram i en svår tid men vad skönt att du berättade.

Jag är ändå imponerad att du nöjde dig med att krossa klämman, jag hade nog rivit ut påsarna i rent raseri och släng dem på parkeringen så långt jag förmått. Med ett kulstöterskevrål givetvis.

Var det inte Muris som också hade en härdsmälta på parkeringen?

Hoppas det lättar i hjärtat snart fina du.

Du är ju min vän!

Efter allt vi gått igenom så var det det minsta ska du veta.

Nykter i 1,5 veckor. Bestämde mig för o dricka 2 öl, gjorde det, det blev inte mer.

Nej, så här kan man inte ha det, det är sant! Trodde aldrig att det skulle gå så långt så att jag skulle ringa polisen mitt i natten, aldrig. Mannen befinner sig i någon form av chock över vad som uppenbarligen har hänt och vi har bestämt att söka upp en mottagning tillsammans nästa vecka. Jag filmade honom igår kväll så nu vet han hur han ser ut i fyllestadiet innan skottkärran. Det var värre än han trodde. Så just nu är han riktigt motiverad, jag väljer att tro på det en vecka till. På något konstigt vis var det kanske bra att det blev den här snudd på katastrofen i natt.
Tack forumvänner att ni orkar bry er! Dagar som denna behövs ni mer än någonsin.
Jag följer era trådar och vet att ni är tuffa och envisa typer som har kommit vidare på olika vis, det ger hopp!

FM! Visste väl det, att det finns så många goa människor här inne. Därför var det snöpligt när det blev så tyst i tre dagar, men vi har ju rätt att det finns en drös. Nåväl kan berätta att alkoholdjävulen verkligen är igång. Så läskig är den faan att nu börjar tankarna komma att om det värsta skulle bli fallet, då djäklar är det bara att ösa på. Då spelar ju ändå inget någon roll, så varför inte dricka? Så sjukt maler hjärnan på, kan liksom inte bara stänga av. Nu börjar den här rösten klinga av, men det har varit så flera dagar och man inser kraften i alkoholism, att hjärnan är kidnappad. Men det går, som visats gång på gång i forumet, att stå emot. Kram tillbaks...

Nej det gjorde jag ju inte, men jag såg en person o tänkte " där är Lena Nyman". Hårklämman stämde!