Senaste kommentarerna i forumet

Och först av allt välkommen in i forumet. Jag har varit inne och "gluttat" några gånger under dagen och läst ditt första inlägg. Som du säkert förstår är inlägget lite ovanligt. Det är nämligen det där med graviditeten. Annars är det väldigt typiskt för ett första inlägg från oss som har problem med drickat. Hatar mig själv, har ångest, måste sluta, jag tror jag ... etc. Så är det för de flesta, och så var det för mig. Om det inte vore för det där med barnet.
Förmodligen är det även anledningen till att ingen svarat under dagen. 9 timmar utan svar är ganska länge. Framför allt när till och med "Alkoholhjälpen" varit inloggad. Jag tror att det är för att vi alla kanske är rädda att skriva något felaktigt. Eller att slå in öppna dörrar. Jag vet inte direkt vad jag ska skriva heller. Du vet ju om problemet, och vet att det finns en annan dimension än att du bara är en vuxen som fortsätter med något som är skadligt för dig själv. Minst lika illa som jag tror det är för bebisen är det säkert för dig själv. Det måste vara olidligt när man måste klandra sig så.

Nu är jag man för det första, och för det andra är jag inte läkare, så är det så smart att jag ger dig råd? Nej, kanske inte. Men jag ska göra ett försök i alla fall så att du åtminstone får ett svar!

Gjort är gjort och supet är supet, brukade min farfar säga.

Du har nu 90 dagar nykterhet framför dig, oki? Det går faktiskt om du tar en dag i sänder.
Ta hjälp om det är svårt. Du kanske redan har tagit upp detta med barnmorskan? Nähä, tänkte nästan det. Gör det om du inte klarar att skippa drickat.
Jag inbillar mig att den sista tiden är viktigast ;-) Så varje dag räknas nu.

När vi väntade vår yngsta dotter tog det faktiskt ett tag innan vi blev säkra på att vi väntade barn. Min fru "söp" dock inte men fram tills dess drack hon säkert i sin ovetskap ett par glas vin då och då. Jag vill med detta inte på något sätt bagatellisera drickande under graviditeten. Mer som att ge dig lite tröst. Ungen blev lyckad ändå!

Men som sagt. Skippa detta nu för er bådas skull.

Ta vara på dig Myra!

//PP

Jag är så glad för din skull och detta stora steg. På nytt ställe kan ni få lugn och ro och skapa det liv som ni vill ha och mår bra av. Han säger ju att han inte vill sluta dricka och du vill inte leva med hans drickande...
Jag tror vägen tillbaka finns om du ångrar dig, att han sa definitivt är nog bara ett sätt för att få dig att inte våga ta steget. Jag hejar på dig! :)

Kram

som är din fru. Det här är därför mitt första inlägg i detta forum. Hade tänkt hålla mig i bakgrunden och "snylta" på alla andra kloka och kämpande människor här inne och läsa för att lära, men det känns som om jag faktiskt kanske kan bidra med nåt här. Jag tror ju inte att någon vet om att jag dricker... eller min man har kommenterat då och då, men jag tror inte han anar omfattningen... Jag har varit bra på att dölja detta, om än något sämre det sista året. Sen en tid har jag bestämt mig för att aldrig smygdricka mer, får se hur det går - än så länge funkar det.

Det som jag är mest rädd för och bävar för är att bli avslöjad. Avslöjad som den alkis jag faktiskt är. Om man skulle plocka fram flaskorna ur lådor och garderober så blir det en ansenlig mängd vissa gånger. Det skulle bli enormt svårt att neka till att det är problem, med de bevisen framför sig. Annars skulle jag kanske ljuga, bagatellisera etc... för det är så fruktansvärt genant. Skulle han sen hota med att berätta för mina nära och kära eller min arbetsgivare, då skulle jag ju vara tvungen att göra något åt problemet. Vis av erfarenhet så tror jag inte att det kommer att räcka med att du tar upp det här en gång... Jag har erkänt för min man att han bör vara orolig. Efter det så tog han inte upp frågan igen... och då kunde jag börja om.

Din fru tror troligtvis inte nu att du vet... eller i alla fall inte hur mycket det är och det är ju svårt att säga hur hon kommer att reagera. Därför tycker jag nästan att du bör leta igenom hennes gömmor och ställa fram resterna - det är svårt att förneka att problem finns om det blir så påtagligt. Hon kanske blir arg... men om du håller dig lugn och tyst och låter henne rasa så bör det väl gå över. Hon vet att det är ett problem eftersom hon gömmer flaskorna/boxarna. Jag tycker förövrigt också att du verkar ha blundat för problemet rätt länge. Det är ju inte okej att bete sig som hon gör - vara aspackad vid middagen. Hon är ju relativt öppen med sitt drickande i alla fall på helgen. Skriv ut din fråga från forumet också så att hon kan läsa vad du skrivit. Hon kanske inte vet hur hon beter sig och hänvisa henne dit. Det finns många som man kan identifiera sig med i "Förändra sitt drickande" forumet. Det kanske kan hjälpa även henne.

Sen finns det en annan likhet mellan din fru och mig... som jag tror har gjort det lättare för mig att fastna i drickandet. Tröttheten - man dricker för att sova, sover uselt, är trött, dricker för att man är trött. Blir ännu tröttare - orkar inte ta tag i saker, blir ännu tröttare för att man inte orkar ta tag i saker och får ångest. För mig fanns det till viss del en fysiologisk orsak till den grundläggande tröttheten - som jag nu har fått ordning på - och som jag tror kan hjälpa mig att få ordning på mitt drickande. Om jag vore du skulle jag försöka föra hennes hälsa på tal. Hon mår troligtvis dåligt nu för att hon gått upp i vikt och inget orkar. Dricker därför, får problem med sömnen och dricker ännu mer och går upp i vikt. Hon borde kanske gå till en läkare och kontrollera så att allt är bra och sen kanske försöka ta tag i sin övervikt. Eftersom hon varit en människa som har tränat (i likhet med mig) så mår nog kroppen bra av att träna... och det känns bra i kroppen rätt snabbt när man kommer igång. Även om det är sjukt irriterande att träna med många kilos övervikt jämfört med sist man tränade. Och fråga henne om jobbet. Det kanske är arbetsamt att resa så mycket.

Jag känner ju varken dig eller din fru, men jag skulle nog ha behövt prata lite med min man om hur man kan få ordning på sitt liv... få hjälp och stöttning och samtidig någon som faktiskt frågar hur det går och frågar efter planen man har, så att man slipper vara ensam i detta - och dessutom har någon som kontrollerar, även om det inte får gå till överdrift.

Hur som helst... mitt råd: Ta fram bevis om du hittar några, dra ut det du har skrivit på forumet och låt sedan henne prata... Det finns ingen anledning till att göra det till en konflikt mellan er (problemet är hennes) - du försöker bara hjälpa henne. Ge henne ingen extra anledning att bli osams med dig. Och Lycka Till!

Borttaget

Tack alla som har skrivit, det hjälper mig att tänka lite klarare.
Annars hade jag nog börjat tvivla på mig själv och tänkt att jag gör fel. Det känns som att jag gör rätt som flyttar även fast allt är kaos nu och jag vet ingenting om hur allt kommer att bli. Gör jag det inte nu så kanske jag aldrig gör det. Det känns liksom som nu eller aldrig!
Jag har inte flyttat än men tänker göra det i dag, det får bära eller brista. Jag måste vara stark nu och stå på mig för jag vet att han inte klarar detta utan hjälp och det vill han inte ha. Alltså väljer han flaskan framför oss. Jag kommer inte vara hemma när han kommer från jobbet. Vi får se vad som händer. Jag känner mig lite rädd för jag tycker ändå att han var så lugn. När kommer utbrottet?
Vad gullig du är Flygcert som delar med dig och bryr dig så mycket och alla ni andra är också guld värda<3
Tack för att ni finns!!

Tänker på dig, och har tänkt på dig ända sedan igår...

Hur går det för dig??
Skriv gärna så vi får veta, är ju lite orolig...

Om du har lämnat, hoppas att du kan känna lugn i det just nu.
Om du inte har lämnat, försök känna lugn i det just nu.

Jag minns hur svårt det var när jag var mitt upp e i det - att hela tiden leva i någon slags panik över att jag var tvungen att bestämma mig precis just där och då och kunna välja rätt väg att gå, låt inte det förgöra dig.

Kram

Säger samma sak som Stigfinnaren.... Konfrontera henne! Jag har lärt mig under min resas gång att det absolut inte hjälper att vara tyst och tiga och låtsas som att problemet inte finns. Även om din fru kanske blir arg på dig så har iallafall du fått säga vad du ser och hur du känner och mår.
Lycka till- börja prata öppet om detta och ta hjälp av andra runt omkring dig. Man behöver all stöttning man kan få för att själv orka med detta. Ensam är inte stark. Vad lycklig din fru ska vara som har dig och som är villig att hjälpa henne.

Toppen att ni har pratat och att han vill "göra på sitt sätt"
Om man ska skoja lite så kan man ju undra hur detta kreativa sätt ser ut?
Något nytt som vi andra har missat :-) 11 dagars krökande är ju vad det är,
och dom resorna har du ju beskrivit har pågått länge och återkommande.
Har förstått att han inte dricker kontinuerligt utan är en periodare.
Jag har ingen aning hur han har en annan lösning än
den som du förmodligen redan föreslagit, men det kanske du berättar för oss senare?

Oavsett kommer ni ju (om han tar en vit period nu) att kunna fortsätta prata nyktert med varandra.
Det är ju mycket bättre förutsättningar, och allt eftersom han blir stabilare kanske planen blir
tydligare?

Hoppas du får glad dag idag!

//PP

Hej!
Man kan bli väldigt trött av antabus o det kan hålla i ett tag. För de jag känner till har det vänt efter ca 1 månad men sen tar väl hela omställningen i sig tid för kroppen att anpassa sig till. Hoppas det blir bättre snart!

Det är ju av din beskrivning uppenbart att din hustru är i en utförsbacke och behöver komma upp på rätt spår igen. De flesta av oss som missbrukar alkohol har ju egentligen inte någon större lust att dricka okontrollerat utan beteendet är förmodligen bara ett resultat av något annat. I din hustrus fall låter det som hon har fått en tjänst som hon måste återhämta sig från och då blir alkoholen den snabba självmedicineringen.

Kan det vara så att din fru själv inte kan initiativet till att sluta med alkoholen och bara väntar på att bli avslöjad. Att du konfronterar henne med din oro för hennes hälsa och ert liv tillsammans. Hoppa över konflikträdslan och hjälp din hustru tillbaka till ett värdigt liv. Du behöver säkert vara mentalt stark för vi missbrukar försvarar vårt missbruk med näbbar och klor även om vi längst där inne begriper att vi kämpar mot oss själva.

Lycka till och våga kämpa för ert liv tillsammans.

Jag blev lite blöt i ögonen när jag läste din fina text. Det är så sant, jag känner sådan
tacksamhet för att ha er här inne som stöd och uppmuntran. Utan min starka vilja och er vet
jag inte alls hur det hade slutat. Ingen alkohol här sedan i söndags och vi har pratat och pratat.
Han vill nu, men vill göra på sitt sätt. Han är även medveten om att jag lämnar annars. Vet att jag
inte kan tvinga honom till nykterhet. Han kan bara själv. Om någon hade sagt till mig mitt i mitt eget
missbruka att du dricker för mycket, då hade jag gjort mig ovän med honom, eller henne, hade tagit den
enkla utvägen. Vadå dricker för mycket, jag är ju bara förtjust i vin. Det är bara det att jag växt ifrån
honom på något sätt. Hoppas det går att reparera, jag har ett gnag i mig. Jag brukar gå efter min magkänsla.
Men jag ger det en chans.
Idag ska jag vara glad. Tack för att du finns
Mycket bra. Kan jag, kan du och då kan ta mi faan alla.
Fin dag till dig pp, på torsdag får vi sommar.
Kronjuvelen känns inte så skrämmande längre.
Konstnären

Rädslan kan finnas hos mig ibland att jag skulle glömma och ta ett glas, som genast skulle
övergå till många många flera. Jag har inte gjort det ännu i alla fall. Sugen är jag inte alls.
Men just nu ser jag inte in i framtiden vad som kanske kan hända. Fokuserar på det jag gör här och nu.
Håller med dig om att minnet är fortfarande starkt när jag blickar tillbaka. Men jag gör det ibland för
att jag inte ska frestas. Mannen har ju druckigt nu i 11 dagar och bröt av i söndags. Han säger att han
verkligen vill nu. Men det hemska är att jag inte litar på honom, det har varit många besvikelser sedan
jag tvingades säga adjö till A för 8 månader sedan. Jag ville verkligen då.
Ett av mina hemska minnen var när jag trillade och fick en spricka i revbenen. Numera går jag på stadiga ben.
Vill absolut inte verka kaxig, jag vet vilka utmaningar som kan finnas bakom dörren.
Jag gillar My så rak och ärlig, har även läst jans bok.
Kul att du mår så bra santorino och fint att höra från dig.
Ha en fin dag
Konstnären

Var ute o åt middag igår o sällskapet undrade om vi skulle ha en var sin öl. Tankarna snurrade i huvudet...en öl...vad gör det...i nästa tanke..näää jag ska INTE ha en öl o det blev en ramlösa. Kände mig oerhört nöjd o tillfreds efter, för att inte tala om imorse när jag vaknade :)!
Ni får gärna lämna feedback :)

Jag är tillbaka, igen, igen (jag tror ni kan se mina tidigare inlägg via min profil och även se att jag bidrog till att ändra testet).

Tyvärr har min kropp fortfarande inte sagt ifrån, jag jobbar som programmerare och mina kunder är väldigt nöjda. Min hjärna är min största tillgång och tio år av alkoholmissbruk har inte påverkat mina kunder. Förra året, på en kickoff, pratade jag med mina kollegor om deras pillerberoende av antidepressiva medel och att de hamnat där efter för långt alkoholberoende. De unisont konstaterade att pillerna var helvete men anledningen till att de hamnat med dem var alkoholen vilket var värre. Jag avslöjade mitt missbruk så sedan dess vet alla på mitt jobb (förutom min chefs chef som är min arbetsgivare och brukar prata om folk som han haft problem med som "dåligt ord" alkoholister) att jag dricker en halvliter sprit per dag. En sten föll från mitt hjärta då, men tror ni jag har ändrat min beteende? Nope...

Moderator Magnus, jag tror du är kvar?
Canaris tror jag inte är kvar (jag hoppas det men hon var för minst sex år sedan pensionerad änka med fysiska problem).

Har idag 17 vita dagar, och skulle väl säga att jag saknar inte ångesten som annars hade funnits denna måndag, är så otroligt skönt att slippa planera hur man ska må och ist vakna pigg och lalla runt visslandes på jobbet. Just nu är livet underbart, gäller bara att inte släppa kontrollen.. Början på helgen är alltid värst nu dom senaste har jag kommit på mej med att vara sur rent av barnslig, men varje gång jag ser mig själv objektivt så förstår jag att det är suget efter alkohol som gör det och i det läget vinner jag, för jag har bestämt mig. "fulla dagar är likt det katten klöst, nyktra dagar är en vacker höst"

MP är normalt sett för djup för mej, men ovan var riktigt bra.

men ändå ett svar i form av en fundering och två citat från det du skrivit:

Vad säger du till dottern om du backar nu när ni planerat att flytta ikväll?

I början av november skrev du: ... Men då sa han att han skulle sluta dricka och bad om ursäkt som han aldrig brukar göra. Så jag gav honom en chans. Han höll upp ca 14 dagar men har så smått börjat igen:(

Och idag: ... Frågade om han tänkte sluta helt men han sa att han inte kommer dricka hemma bara när han ska ut med kompisar och på julafton la han till.

Styrkekram / mt

The real voyage of discovery consists not seeking new landscapes, but in having new eyes

Marcel Proust

Förstår hur du tänker kring etiketter och att man kanske inte vill sätta en på sig själv. Med tanke på hur många som super och har problem med spriten så kan jag nog tycka att det är förvånansvärt få som går ut i det offentliga med att dom har/haft alkoholproblem. Jag tycker det är superbra. Innan My gick ut med detta vet jag inte om att jag hört talas om henne. Hade inte ens en tanke på om Stellan Skarsgård hade en fru eller inte. Nu vet jag att han hade det, och jag tycker hon gör nytta. Kanske mer idag än som ex fru Skarsgård?

Läste boken av Jan Johansen. Självklart en bra musiker och en bra sångare. Man slutade kanske tala om honom i dom termerna för att han kanske just var på väg att supa bort sin karriär? Om boken var lika lysande som bidraget i ESC vet jag inte, men det är kanske så att det inte finns för många böcker om alkoholism på svenska. Nya Mello bidrag kommer i alla fall en drös varje år.

Om jag ska tänka på en lista på folk som gör offentligt att dom haft problem med spriten så tycker jag det är ganska få. Det får inte för mycket utrymme i alla fall med tanke på vad problemen i samhället skapar. Det handlar ju om ett par hundra tusen som har ett klurigt förhållande till drickat, och med alla anhöriga så är det ju en del som berörs och lider.

Däremot är det en djävla fokus på alla idoler, mello-deltagare, och alla format som går på TV. Finns ju till och med TV som handlar om före detta sportstjärnor. Att Jan Johansen då väljer att fronta detta problem i sin bok tycker jag är bra. Annars vore han ju bara en till "Robin Stjernberg" som kom trea i ESC för länge länge länge sedan. Visst sjunger gör ha fortfarande och bra, men hur många finns inte av den sorten?

Om alkohol pratas det i morgonsofforna ibland. Sällan på "prime time". Lite märkligt kan jag tycka med tanke på vilka problem vi lyckas ställa till med, vi som dricker eller har druckit.

Funderar hur min egen etikett ser ut idag och i framtiden. Ja vet jag faktiskt inte. Att jag sitter här och är nykter och skriver borde ju vara anledning att ge mig etiketten "nykter alkoholist" eller åtminstone "han som till för ett tag sen drack åt helvete för mycket". Jag kommer säkert inte att skriva en bok om eländet sen.

Jag har själv ett krokigt finger att titta på om jag skulle vara på väg att glömma :-)

Ta vara på dig!

//PP

Jag har varit där du är - men det betyder inte att vi tycker/tänker/känner likadant... Jag vill gärna ge dig ett handfast råd, men jag vet av erfarenhet att det bästa är att ge hjälp i tankearbetet så att du själv gör ett aktivt val, och hoppas att jag kan få dig att tänka lite klarare?!

När jag levde i min relation och ville flytta så var det så mycket hot/skäll från exet om att "om du går nu så har du gjort ditt val, det finns ingen väg tillbaka", "om du går nu, mitt i mina svårigheter, kommer jag aldrig mer kunna lita på dig", "om du inte ger oss en chans till så kommer det alltid vara ditt fel"... osv osv osv. Och jag gick på det så många gånger - jag var rädd att jag skulle ångra mig och att det då inte skulle finnas någon väg tillbaka, det fick mig att förtränga att JAG kände ju att JAG inte kunde lita på honom pga av allt HAN gjort, det gjorde mig osäker på om jag tog ett förhastat beslut och att om jag lämnade så skulle jag orsaka att han mådde sämre, och inte minst - han fick mig att känna att det var mitt fel att jag ville att lämna: han förstod inte/jag förträngde att det var hans beteende/hot/skäll/elakheter som faktiskt drev bort mig.
När jag hade flyttat så gav han mig oändligt många chanser att komma tillbaka (hans hot om att det var kört var just bara ett hot för att skrämma mig att stanna), men när jag hade flyttat så blev jag allt säkrare på att jag inte ville komma tillbaka - för jag var ju plötsligt fri att säga vad jag ville, göra vad jag ville, inte behöva anpassa mig till någon som krävde/hotade/skällde/betedde sig illa... Jag tror att din sambo gör samma sak - han får dig att stanna på ett effektivt sätt genom att trycka ner dig, göra dig osäker...

Jag läser mellan raderna att du och maken hade en viss enighet i att du och dottern skulle flytta idag - och att det faktiskt gav dig ett visst lugn: det är ditt svar eftersom det är din magkänsla. Genom att lämna visar du att du inte accepterar det han gjort.
Det visar också dottern att du är stark, att man inte ska acceptera att bli behandlad så, att man kan lämna och göra något bra av det (oavsett om det innebär att ni aldrig mer kommer leva ihop, eller om sambon tar itu med sitt missbruk och möjligen även sin personlighet...)

När jag insåg att min sambo var alkoholist så ursäktade jag allt hans beteende med att han inte mådde bra - men sedan lärde jag mig att elakheter är aldrig ok - oavsett om en alkoholist eller icke-alkoholist säger/gör dem. Man får inte behandla andra människor illa. Av det du skriver så trycker han ju ner dig - det är inte ok. Gå gärna tillbaka och läs dina tidigare inlägg så att du minns tankar/känslor från tidigare - din känsla idag är ju inte ny.

Ursäkta, nu svamlar jag, men ville skriva till dig!
Kram och många tummar!!!

Jo, har själv bönat och bett om att det ska gå fortare, men var gång fått samma svar från de erfarna forumrävarna. Låt det ta sin tid.
Ett halvt år, ett år, tre år vad är rimligt? Jag vet inte, men det blir bättre och bättre, det kan vi nog alla känna.

Sov så mycket som behövs. Barnen sätter mer värde på en trött än en full morsa! Det är jag säker på ;-)

//PP

Tack! och ja det är väl så att det måste få ta tid, många saker som ska "helas" både i kropp och knopp. Men jag vill att det ska gå fortare...hihihi

//K

Naturligtvis är det ingen fara att tänka mycket på det som sker och har skett, men jag hoppas att den närmaste tiden trots allt ger mer och mer energi över till annat fokus. Jag kommer att behöva det ;-)

Förstår att du har tillförsikt att du har goda möjligheter att lösa era problem du och din man. Det gläder mig och jag hoppas verkligen för din skull att han är lika mån om att kämpa med detta som du!? Jag känner så igen mig i din situation även om min är annorlunda. Att sitta fast i saker som man inte direkt kan påverka själv, samtidigt som man har sin egen match att gå kräver sin man/kvinna. Jag är imponerad av hur stark du verkar vara och vill verkligen önska dig styrka på vägen! Ser fram mot att följa din resa.

Ta vara på dig

//PP

Hej och välkommen Kattis!

Har själv ingen erfarenhet av Antabus, men däremot av dom första dagarna i nykterhet. Jag var själv mycket trött och det satt i ett bra tag.
Inte så konstigt. Kroppen har mycket att hämta sig ifrån.

Lycka till och ta kampen som början innebär

//PP

Helt enig med dig Berra. Du ger inte bort några kort genom att flytta. Häremot ger du dig och dottern chans till att fundera i lugn och ro.
Naturligtvis uttrycker han det som att det är definitivt om du flyttar. Det handlar om makt/kontroll och han sparkar bakut. Låt honom sparka, och se vad som händer sen. Huvudsaken du sitter inte fast i saker som du inte kan påverka. Visst han blir nog lite förvånad av att du är stark att ta den typen av beslut.

Lycka till idag!

//PP