Senaste kommentarerna i forumet

Hej och välkommen Kattis!

Har själv ingen erfarenhet av Antabus, men däremot av dom första dagarna i nykterhet. Jag var själv mycket trött och det satt i ett bra tag.
Inte så konstigt. Kroppen har mycket att hämta sig ifrån.

Lycka till och ta kampen som början innebär

//PP

Helt enig med dig Berra. Du ger inte bort några kort genom att flytta. Häremot ger du dig och dottern chans till att fundera i lugn och ro.
Naturligtvis uttrycker han det som att det är definitivt om du flyttar. Det handlar om makt/kontroll och han sparkar bakut. Låt honom sparka, och se vad som händer sen. Huvudsaken du sitter inte fast i saker som du inte kan påverka. Visst han blir nog lite förvånad av att du är stark att ta den typen av beslut.

Lycka till idag!

//PP

Flytta och sedan fundera, du får ingen ro att fundera klart på egen hand annars, du kommer att vara upptagen med att stävja dina tankar på nästa fylletillfälle.
Det kan gå att flytta tillbaka också trots hans hot om att det är definitivt.
Ge det tid att få låta känslorna få komma ikapp.
Han kan göra en förändring till det bättre då kanske ni kan flytta ihop igen, gör han det inte så är det tur att ni flyttade i alla fall.
Han behöver fundera lite på hur han fungerar utan sin medberoende som alltid hjälper honom att möjliggöra drickandet i det fördolda, nu är det fritt fram och det kommer att märkas.
Ge honom chansen att lyckas med båda sakerna.
Du tar hand om dig och ditt barn där har du möjlighet att påverka för tillfället, det andra är hans ansvar.

Lycka till!

Berra

Jag kan inte tänka klart! Det blev för mycket i helgen, det var droppen!
Han sa så mycket dumma saker. Jag sa åt honom att det är nog bäst om jag o min dotter flyttar och han höll med för vi har ju aldrig haft det bra tyckte han.
Så min dotter och jag har planerat att flytta i kväll när jag kommer från jobbet. Hon är så ledsen och besviken på sin pappa och jag vet inte hur han ska kunna gottgöra det han har sagt till henne. I dag på morgonen stannade han kvar hemma en stund innan han gick till jobbet o frågade om vi hade bestämt oss för att flytta. Jag sa att vi tänkte åka i kväll sen får vi se hur det blir. Sa att vi behöver komma ifrån varandra för att känna efter och kunna tänka. Men han sa att om vi flyttar nu så är det definitivt.
Jag frågade om han var beredd att söka hjälp för sitt missbruk men det tänkte han inte för han kan sluta bara han bestämmer sig för det. Han har druckit när det har blivit motgångar och han har tyckt synd om sig själv. Jag sa att jag inte kan lita på honom och att det kommer fler motgångar o hur vet jag då att han inte tröstar sig med flaskan? Han sa om vi kunde ge det en chans till och han skulle visa att han kunde sluta dricka och om han inte kunde skulle vi gå i samtalsterapi. Frågade om han tänkte sluta helt men han sa att han inte kommer dricka hemma bara när han ska ut med kompisar och på julafton la han till. Hur sjutton ska jag göra nu? Känns som att jag inte får missa den här chansen nu som jag har tänkt på så länge. Jag litar ju inte på honom och tror inte att han slutar dricka. Det har sagts och gjorts så mycket så jag vet inte om känslorna kan komma tillbaka även om han slutar. Hjälp mig att fatta rätt beslut!! Jag vet att det är jag som måste göra det, men lite goda råd från er skulle kännas bra<3 kram

God kväll, Ångest.
Hur avlöpte fredagen?

/LenaNyman

Att vara ärlig, handlar om att våga vara det inför sig själv. Sen kan jag tycka att oavsett vad, så kan alla vara oärliga p g a rädsla. Frågan är om det finns något som eg betyder något i slutändan när det gäller rädslan? Så klart om det gått så långt att man skadar sin omgivning, så bör man nog fundera över det man håller på med. Livet är kort. Barnen växer upp. Jag tror att det är viktigt att vara en del av deras liv. Men annars, vi är ju bara människor. På gott och på ont. Förhoppningsvis gör vi vårt bästa och det mesta kan man förlåta. Kämpa på och lägg allt annat är sidan. Det kan bli bra till slut.

Stort grattis till åtta nyktra månader! Otroligt bra kämpat, dessutom har du kämpat i motvind och under stor frestelse! Nu när du klarat det kan du klara vad som helst!
Jag hoppas verkligen att din make vaknar upp ur sin förnekelse och vågar ta samma väg som du!
Jag tror verkligen att det handlar om att våga, många gånger är man rädd för att släppa alkoholen eftersom man inte riktigt tror att man ska kunna klara sig utan. Man har inte samlat modet för att våga prova trots att man tittar lite med avund på de som faktiskt tagit steget, haft modet att tackla vardagen utan styrketåren...
Stå fast på din linje och fortsätt kämpa med ditt medberoende, det klarar du!
Jag önskar dig all lycka och att allt löser sig för dig! Kram

Stort grattis till din framgång pp! Jag är en bit efter men inte så långt efter, kämpar på...
Ett halvår är stort, mer än vad man någonsin vågat hoppas på när alkoholen fick vara med. Mycket bra jobbat!
Jag förstår vad du menar när du skriver att tankar Om alkoholen tar och tagit mycket tid! Det är samma för mig och jag tror att det är bra! Bara det faktum att vi ofta är inne på forumet är ju en bra sak med att vi faktiskt tänker alkohol i vår vardag.
Jag tror att det är livsviktigt att vi fortsätter att ha dom tankarna för att inte glömma anledning till att vi valt att bli nyktra. Att tänka alkohol är en del av processen som vi genomgår just nu. Men också ett sätt att påminna oss om det elände vi varit i kontra den livskvalitet vi faktiskt funnit i och med att vi valt att avstå.
Trots min skakiga tillvaro numera som medberoende så är mitt liv hundrafalt mycket mer givande än när jag valde att vara full flera gånger per vecka!
All lycka och styrka till dig! Tack för dina kloka reflektioner och för att du tar dig tid att dela med dig!

Grattis till ditt beslut. Jag är en glad lax som är tillfreds med livet . Lever ett lyckligt liv med ett jobb jag trivs med, underbar familj, bra vänner. Trots detta missbrukar jag alkohol och har gjort det i 10 år. Är inne på min 11 vecka som nykter nu med mål att aldrig mer dricka. Det bästa är att jag har upptäckt att jag blir ändå mer lycklig nu som nykter.
Kämpa på stigfinnaren och alla andra här.

Kämpa på, en vecka är bra, det är riktigt bra Det vänder snart och blir lättare och lättare, men släpp inte garden, alkoholen är stark, listig och farlig.

Skulle kunna ha varit en kommentar efter en helg full av fylla, men så är det inte.

Det är kroppsligt arbete, fullständigt utarbetad och värkande muskler, t.om på ovansidan av handen, har ont i händerna.
Jag trodde jag var van vid hårt kroppsligt arbetet, men jag måste ha fel...

Har kommit hem efter en blöt och kall helg vid stugan, riktigt pissväder grått och mulet, men det har inte bekommit mig så mycket egentligen.
Har varit full av projekt hela tiden, har det regnat ja då har jag gått in och pulat med annat istället.

Allt ifrån elektriker, varvsarbetare, rörmokare och trädgårdsmästare kan läggas till på mitt visitkort, det känns som om jobben aldrig tar slut.
Men det är kul också, det tar tiden ifrån tankarna på drickandet, tiden vid stugan som tidigare var så hårt förknippat med drickandet.
Skillnaden mot nu är att det blir mer och bättre gjort, ingen slarv bara för att man har brådis till nästa dryckestillfälle.

Grillen har gått hårt, det har druckits både öl och vin ifrån mitt håll, vid flera tillfällen, men...med den stora skillnaden, ingen alkohol.
Det känns lite konstigt, beteendet är lika, men resultatet är ett annat, jag har inte blivit berusad, tänka sig...

Är glad i längden att jag inte spär på mitt beroende, törsten är ju på ett sätt detsamma, men inte överdrivet mycket,
jag dricker ju inte för att påverka mitt sinnelag utan för just smaken, jag gillar ju krusidullerna runt alkoholdrickandet men inte fyllan.
En pysande bärs när jag har slitit hårt och är törstig, eller när jag påbörjar grillandet.
En glas vin och en smällande vinkork, det känns bra till middagen, det blir lite festligare med ett vinglas och skålandet.
Allt finns där, men ingen berusning, ingen fylla, har allt men inte nackdelarna, känns bra på något sätt, ett hållbart sätt att fortsätta dricka.

Duschen går hårt här hemma efter en helg i "skitigheten", borde gå in där själv för att få bort lorten som grott in ordentligt, om det nu finns något varmvatten kvar till mig.
Men jag trivs allt för bra i soffan, det känns som om den långsamt försöker övertyga mig om att bara ta en liten tuppis, får se hur det blir med det.
Antar att vhilan inte blir så lång då jag har lovat familjen en typisk söndagsmiddag med köttfärs, det blir Wallenbergare med hemgjort mos, det ska bli smaskens att runda av helgen med...

Sitter och funderar på om helgen har givit mig en känsla av att varit bra och skänkt mig en sorts tillfredsställelse, jo det har den nog...
Den har varit mycket effektiv och produktiv i alla fall, och fått ändå tid för en sorts rekreation, bra blandning tror jag.
Den gav mig ingen sur baksmälla och bakfylleångest i alla fall, och det måste jag ju ändå vara den tacksam för.

Den blev vad jag gjorde den till, en planerad feelgood-helg och allting klickade fint, mycket umgänge med de mina i både vilsamt och slitsamt läge.

En fin avrundning på en bra helg, jag ska vara nöjd med den och lägga den till högen med positiva händelser, så arkiverat och klart.

Nu kan jag slappna av och låta bara intrycken få komma som de vill, bra eller dåliga spelar ingen roll, jag är nöjd med min helg.

Berra

Jag kan bara gratulera dig till ditt beslut. Om du bara tar en dag i taget kommer det gå bra. Du kommer snart märka alla sidovinster som kommer att "ramla" över dig. Själv gick jag med i en AA-grupp. Jag går på möte en gång i veckan. Det funkar för mig. På 5-månader har jag fått tillbaka mitt liv. Det liv jag vill leva. Min familj och närmaste vänner har fått tillbaka den människa som de respekterar och älskar. Att leva utan alkohol är att leva utan ångest och skamkänslor. Går du och lägger dig nykter så kommer du att vakna nykter. Åter igen, jag gratulerar dig och önskar dig en behaglig resa

Fantastiskt bra skrivet!

Jag råkade sätta på TVn idag mitt i en intervju med Jan Johansen och då slog det mej det här med stämpeln en del får, eller väljer. Han har ju skrivit en bok så självklart blir han intervjuad och det pratas om alkoholism. Det är också väldigt bra med förebilder, kändisar som träder fram och berättar, det känns lättare för oss andra. Som My Skarsgård t.ex. Men det har på nåt sätt blivit deras nya identitet. Istället för att vara alkoholist och dricka så lever dom ändå med alkoholen fast på andra sidan så att säga. Jan Johansen är en fantastisk sångare men det är det aldrig tal om längre, bara alkoholismen. Så vill inte jag ha det för egen del. Glömma var jag kommer ifrån, det behöver jag inte, det ska jag inte, men jag vill inte fortsätta att leva i skuggan av alkoholen. Jag drack på ett alkoholistiskt sätt när jag drack, då var jag alkoholist men inte nu. Jag har slutat dricka för nästan två år sen och jag vägrar se mej som nykter alkoholist. Aldrig att jag kallar mej det! Och det är ju jag som bestämmer förstås:) Jag är inte heller nykterist eller absolutist fast jag har slutat dricka och aldrig mer har för avsikt att dricka alkohol. Det betyder som sagt inte att jag glömt att jag har problem med alkoholen. Jag vet att jag är allergisk och kan inte smaka utan stor risk att falla tillbaka.

Det finns en liten rädsla i mej att jag nån gång ska få för mej att jag klarar det. Såna tankar skulle vara den största faran. Det känns osannolikt nu men sånt händer den bästa. Därför måste jag ha en strategi som håller. En bra sak är att minnet ännu är starkt av pinsamheter och tråkiga saker. Dom plågar mej inte så ofta men jag minns alltför tydligt vissa saker och det kan vara mitt skyddsnät. Jag saknar inte vinet alls men det kan komma en dag då jag tycker det vore ok. Nå jag har ett krokigt finger som jag kan titta på, som jag stukade i fyllan och som inte går att få rakt. Det får jag leva med som en påminnelse om varför jag slutat dricka. En av anledningarna.

För övrigt så lever jag ett fantastiskt rikt liv där vinet faktiskt inte har nån plats alls och det är underbart.

Dubbelpostat ;)

Hej, det är ju lite dubbelt det där... Man dricker för att döva, vad man nu behöver /vill döva och det känns bättre för stunden för att sedan vakna upp dagen efter med en ångest o ett självförakt som bara spär på ens dåliga mående. Jag känner så väl igen mig i det du skriver om att vakna på morgonen bakis o fast besluten att förändra...timmarna går o både bakisheten o ångesten lägger sig framåt eftermiddagen...det är nog inte så farligt ändå...o så på´t igen.
Du skrev att du äter medicin, men fick du ngt annat stöd också?
Att du skrev här är ju ett steg i rätt riktning och jag önskar dig all lycka till!!

Wow vilken egoboost Segra, tack!
Jag har aldrig haft en tanke på att min historia skulle kunna vara till så stor hjälp, själv känns det mest som att jag skriver av mig och söker stöd för egen del. Tack för att du delar med dig, det betyder ofantligt mycket ska du veta!
Jag tror att vi är många som är i liknande situationer och delar liknande erfarenheter.
Det du beskriver om din partners brutna löften, projicerade, manipulerande och ljugande är ju typiskt för sjukdomen och oerhört påfrestande för de som är närstående.
Jag tänker även på det du beskriver runt porrsurfandet att även det är en del av hans missbruk. Har man en missbruks personlighet så tenderar vi att missbruka allt som ger vårt belöning system stimulans. Dvs vårt belöning centrum i hjärnan. Många som slutar dricka ersätter istället det med att missbruka något annat, eller som din man så kan man ha flera missbruk samtidigt. Därför är det viktigt för alla oss som vill sluta med vårt missbruk att gå till kärnan med problemet och arbeta med det bakomliggande beteendet till vårt alkohol missbruk. Om vi inte gör det är risken för återfall stor eller så riskerar vi att börja missbruka något annat, exempelvis träning...
Det låter iallafall som att du inte längre hyser så stort hopp om att ni har en gemensam framtid framför er, det låter som att du är redo att ta steget ur din relation och påbörja din vandring i framtiden utan honom. Tråkigt att det kommit till den punkten men ibland nödvändigt. Jag önskar dig all lycka på din inslagna väg och att du tar all hjälp och stöd du behöver för att fortsätta hålla dig nykter! Mötena och forumet är en mycket bra början!
För egen del är jag inte redo och har inte heller viljan att lämna mitt äktenskap. Jag har fortfarande stort hopp om en ljusare framtid tillsammans med min make, även om det finns stunder av hopplöshet. Jag jobbar mycket med mig själv för närvarande, med mitt val av hur jag vill använda min energi och vart jag vill styra mina tankar. Som medberoende kräver det en hel del själv disciplin men ger mer ork till annat.
Som du kanske hör av mitt "tonläge" så har jag haft en ganska bra vecka bakom mig. Nästa vecka kanske jag gråter på forumet igen men jag hoppas inte det. Hur som helst så kan vi bara ta en dag i taget, allt annat riskerar att bli för stort och övermäktigt.
Min förhoppning är att jag om några år har liknande historia att dela med mig av som mulletanten, mullemannen och Berra. Dom är fina förebilder!
Tack än en gång för dina fina ord, jag blev både glad och förvånad och det betyder mycket för mig!
Var stark och fortsätt vara nykter så ger du dig själv förutsättningar till ett fantastiskt och innehållsrikt liv! Kram

Det händer mycket som är bra.
Viktiga samtal kan uppstå när man minst anar det. I väntrummet till kvinnokliniken, det oväntade mötet med en gammal kollega, tjejen som vårdar fötter med mjuka händer och varmt hjärta.
Vårvindar, solsken, leenden, hoppet börjar växa och energin kommer tillbaka.
Jag vill så gärna tro att det ska bli bra med mannen och att vi ska få en fin sommar tillsammans med hela familjen.
Han gör väl sina försök, men hela tiden finns det nya undanflykter och motstånd.
Förra veckan fick han recept på medicin som ska dämpa alkoholsuget och han träffade en klok läkare.
" Jag tror att det finns en sorg hos din fru" sa läkaren och mannen berättade det som att så hade han inte tänkt på det.
Men medicinen hann han inte hämta ut före helgen, gör det på måndag. Jaja.
När jag märkte att han smög med 5,0 ölen ( inte starköl, mellanöl är det säger mannen ) och såg att det fanns 16 burkar färre än i torsdags i källaren blev jag bara så trött, så trött.
Förebråelser och gråt gör ingen nytta.
Jag har lärt mig att hålla den här problematiken i sin egen del av mitt liv och har hittat andra glädjeämnen.
Men det tar kraft att hålla isär delarna. Den senaste tiden har jag känt ett nytt hopp. Jag kan tänka att javisst ja, det är ju så här jag är också, det hade jag nästan glömt.
Men det är skört, det är det.

Har ångest idag... snart är barnveckan över och den barnfria veckan närmare sig med allt socialt som innebär A.
Det är enklare barnveckor eftersom jag bestämt att jag inte ska dricka A då och det går bra. Fram till förra veckan drack jag när jag hade barnen vid speciella tillfällen, dvs om vi var bortbjudna etc. Har insett att bara för jag har barnen så kan jag inte begränsa drickandet när jag väl börjat, även om ngn gräns finns där då.
Jag har därför bestämt att jag inte ska dricka då heller!
Men så tbk till de barnfria veckorna. I rätt sällskap kan jag dricka ETT glas vin o sen sluta, men sluta är inte samma sak som att vara "nöjd". ETT glas vin förstör mer än vad det ger, det skapar massa funderingar, ångest o inre konflikt.
Det är fyra dagar sen sista berusningen. Det är lättare att hålla fokus så länge ångesten efter den berusningen sitter i. Efter ngr dagar grumlas mitt omdöme o jag tänker att kanske..... Hur många ggr har jag inte tänkt det...hur många gånger har jag inte tänkt att bara en halv flaska vin till middagen men när den är drucken försvinner alla vettiga tankar o jag vill bara ha mer oavsett...
Ja som ni hör pågår en inre strid, en strid som pågått ett tag men som i teorin blir klarare o klarare men som i praktiken fortfarande är svår, även om det klarnar med tiden o med misstagen...
Ska det vara så himla svårt!?! Känner mig ledsen och ensam i det här....

Så fint att ni talat med varandra. Kanske kan det vara så att det till och med kan vara en fördel för dig, om du nu överhuvudtaget kan hjälpa honom, att du själv är drabbad. Jag menar att det kanske är som att du kan stötta honom utifrån dina egna erfarenheter. Ni delar ju samma sjukdom och hur svår resan kan vara är ju hos dig självupplevd. Han kommer nog att kunna förstå vad du säger eftersom han ju vet hur dåligt han själv mår just nu. Är han beredd att erkänna sig maktlös? Kanske är det det som kommer att bli nöten att knäcka för honom. Spelreglerna är nog ganska klara för honom och om han klarar låt säga två-tre månader kommer han ju att se det själv.

Genom dina erfarenheter tror jag att du ser det mycket klart egentligen. Lite samma situation som Kastellen, eller hur?
Jag tror att du kan lägga fram detta på ett sätt som han kan förstå:

Så Gagarin: Nu lägger vi shit chattandet åt sidan. Jag vill vara med dig, vill du vara med mig? Nej, det är inte synd om dig. Just nu tror du det och det är på grund av att du inte är frisk.....
Jag hoppas du tänder raketen och startar färden mot nykterhet med mig. Om inte, tänder jag, och då går din färd till månen, enkel resa...

Du hittar både starten och slutet på det du vill säga. Vet att det är lättare att sitta här och vara kaxig, vill bara ingjuta dig styrka och mod! Du har kämpat och är värd att få full utdelning så småningom. För dig skulle jag önska att du kan bli framtidens andra mt här inne. Det är du värd! Kanske kan Gagarin även han få upp ögonen för fiske? Då skulle ni istället nu kunna sitta lyckliga i stugan om sommaren. Dina inlägg kan du ju då skriva med hjälp av mobilt bredband :-)

Kram

//PP

Ett stort tack till er mina kära vapendragare för att ni uppmärksammar mitt halva år nykterhet. Jag måste erkänna att det verkligen är en tanke som med min erfarenhet från de sista åren är näst intill svindlande. Jag vet inte hur många gånger jag tänkt alkohol under denna tid men det är hur många som helst. Då menar jag inte bara tanken att jag VILL dricka alkohol utan tankar OM alkohol. Hur mycket jag läst, funderat, rannsakat mig själv och sörjt över min situation. Det har step by step förändrats till att bli en mer accepterande hållning att det är så det är. Jag har lättare att acceptera tanken på att det nu blir ett jobba vidare på ett liv i nykterhet. Den som genomgått det jag har gjort vet att det inte finns en framtid som innebär att man kan vara med i gänget som tar sig ett glas. Fortfarande är jag själv lite avis på dom som skriver "och det vill jag inte heller". Det är härligt att vara nykter och slippa all skit som drickandet för med sig, men det är fortfarande för mig efter ett halvår så att jag helst skulle vilja att jag inte hade målat in mig i det här läget. Jag hade helst önskat att jag vore frisk och kunde leva livet som de som inte har tänjt på alkoholgränserna som jag gjort. Nu är det inte så. Jag har för länge sedan druckit de glas som krävs för att tippa över till beroendesidan. Är det så farligt? Nej, det är det ju faktiskt inte. Man kan ju drabbas av så mycket värre grejer, och så länge jag skippar att dricka så är ju allt oftast ok. Idag kan jag lova er att jag vaknade jag med en djup - ja mycket djup känsla av att vara tillfreds. När jag såg mig själv i badrumsspegeln kunde jag inte låta bli att garva lite. Just nu har du kontrollen! Just nu är det du som är chefen i situationen. Det är en oerhört stark känsla och en seger. Idag är du ingen loser!

Till er som läser det här och är i den allra första fasen av att sluta. Jag kan förstå om det framstår som skrytigt och en smula självgott att ta upp detta när man vet hur många som just nu lider. Idag tillhör jag dom som vet vad det innebär att genomgå den första tiden. Jag vet att om det är svårt så kan en timme den första veckan vara lika jobbig som en hel månad är just nu. Det är just av den anledningen jag är så ofantligt glad idag för att jag åtminstone tagit mig hit. Därför har jag mycket mycket stor respekt för det som den alldeles nynyktre går igenom. Det är därför som jag inte har den minsta lust att avbryta mitt liv i nykterhet. Jag sätter inget nytt slutdatum för projektet, jag fortsätter. Kan fortfarande inte lova vare sig det ena eller andra. Just nu skulle de vara lätt att säga: Jag kommer aldrig mer att dricka alkohol. Men det räcker så bra att bara säga idag kan jag garantera att jag inte dricker, inte en enda droppe, jag lovar!

Som jag berättat har jag inte haft annan hjälp än så länge än min egen viljestyrka och framför allt forumet. Jag blir riktigt rörd när jag tänker på det stöd jag fått genom er. Att det sitter andra som jag runt om i stugorna och skriver och delar sina tankar, och är beredda att stötta varandra. Att det finns personer som har mycket lång nykterhet eller tid i medberoende bakom sig och ändå fortsätter dela sina erfarenheter. Ni vet vilka ni är, och ett extra stort tack till er! Det är fantastiskt.

Till er som är precis där i början: Jag har själv haft stor hjälp av att ta rygg och läsa mycket av dessa personers inlägg. Tänker ofta på slutklämmen i det sommarprogram jag lyssnade på - först veckan i nykterhet. Det var i Per Holknekt´s sommar program. (Han tog i och för sig senare återfall, men hoppas han hittade tillbaka till nykterheten) Han sa ungefär så här:

Kan jag, kan du, och då kan ta mig faan alla!

//PP

Hej, jag har, ätit i omgångar, haft uppehåll o precis börjat igen sen 4 dagar tbk.
Vill du veta ngt speciellt?

Hej m-m och andra,

tack för din kommentar - jag tycker inte att ditt svar är särskilt hårt, i alla fall inte i relation till den svåra situation man (=jag) hamnat i. I den mån jag inte redan gjort det ska jag nog också försöka tänka "tills vidare" ett tag. Det där "aldrig mer" känns för mig inte bara onödigt hårt utan också ganska dumt, just för som du skriver, man vet ju verkligen inte vad som händer. Eller som nån lustigkurre sagt: inget är så svårt att sia om som framtiden.

Jo tack, hade en relativt trevlig kväll igår på fin-fin restaurang, med loka till maten. Blev bara så ofattbart dålig, psykiskt eller fysiskt går liksom inte att avgöra, på de där ynka vinglasen jag drack i fredags och det satt i hela dan och kvällen igår. Undrar angående det, är det en vanlig reaktion efter månadslångt uppehåll? Jag brukar annars i princip alltid må prima efter de första glasen (det är ju därför man dricker dom...) och inte alls bli bakis av så lite. Reagerar kroppen med nåt slags varningssignal?

Nu har jag varit nykter en vecka och det har varit en mycket upp och ner. Men jag tänker inte slå mig för bröstet och tro att saken är biff. Inser att jag har många tuffa år, månader, veckor, dagar, timmar, minuter, sekunder framför mig...

Har nu på morgonen lyckats läsa igenom tråden på nytt och jag vill tacka för fina inlägg och insikter som ni delar med er av. Själv känner jag att jag inte kan dela med mig av tips och liknande då detta ännu känns så oerhört skört. Tiden får utvisa om/när jag känner mig mogen.

Så bra att du är uppe på banan igen. Jag kommer ihåg tankarna första tiden som konstant
kretsade kring vin. Ska jag aldrig få dricka hela tiden. Men dom avtar efter ett tag.
Så kände jag oxså, lycka att ta det första glaset vin. Men sista tiden blev det aldrig
avkopplande eller ångestfritt. Såg oxså en plufsig kvinna i spegeln med påsar under ögonen.
Järnvilja är vad som gäller för mig. Det har tagit tid att komma där jag är idag men det
har gått. Tankarna kom igår, men idag finns dom inte.
Kämpa på
Konstnären