Senaste kommentarerna i forumet

steamkid79! Fint att du hittat hit och vill ha stöd. Du kommer i kontakt med fler personer i liknande situation som din om du skriver under siten Förändra sitt drickande. Karin på Alkoholhjälpen hade för ett par dar sen tips till nya användare, försöker klistra den länken hit https://www.alkoholhjalpen.se/forum/forandra-sitt-drickande/3576#commen… Jag vill också tipsa dig om en kille som skriver på facebook https://www.facebook.com/Alkoholistjag?fref=nf
Vänliga hälsningar / mt

som lever på gungbrädan vacklande mellan tvivel och hopp...

Idag för två år sen vaknade jag efter mannens återfall under valborgsfirandet med släkt och vänner. Det återfallet blev vändpunkten till ett äkta liv (exakt de ord som ingår i namnet på hans tråd:). Under lång tid var min räkneramsa ett av mina handtag för att konkret kunna se förändringen från ett sgs dagligt drickande mot en allt nyktrare tillvaro - om än tidvis krampaktigt och med vita knogar - och den hjälpte mig att upprätthålla hoppet de dagar jag tvivlade.

Idag, när jag har två-årsdag från den verkliga vändpunkten, sökte jag upp min räkneramsa och skriver in de två årens 730 nyktra dagar: 24+53+15+173+60+179(---)+730. Minustecknen inom parentesen är de återfall jag inte upptäckte och som han "erkände" en bit in i den "självvalda" nykterheten. Ingen jämn och rak väg och när jag ser tillbaka inser jag hur mycket jag och vi lärt under resans gång, var en för sig och tillsammans. Tacksam är jag för allt jag och vi lärt. Idag ser jag fram emot dagen, våren och framtiden med trygghet och tilltro. / mt

PS Hå hå... Du min matematiske Mullegubbe säger att det ska vara = före 730, han/du fattar noll alltså och när jag förklarar... ja vi har skrattat nu. Matematiskt har han/du varit odrucken och nykter sammanlagt 1234 dagar plus de 6 återfallsdagar jag räknat - förvisso finns viss felmarginal (t.ex parentesen). 1234+6 =1240. Delat med 365 (obeaktat att 2012 var ett skottår) blir det 1240/365=3,397 och då är enheten år. Två av dem alkoholfria. De två senaste:) Hurra! Fattar du min matematik nu käraste Mullegubben? DS

Skulle in på en annan tråd, vet inte hur jag hamnade här. Jag har inga råd tyvärr. Hur fungerar det med tvångsomhändertagning? När jag var inlagd för min ätstörning hamnade vissa där på LPV (har jag för mig att det hette). Om det är fara för hans liv, kräv omhändertagande. Det är svårt och man får nog stå på sig idag. Då din make verkar ha andra medicinska bekymmer, så kanske det går lättare. En i min grupp fick de lura till behandlingen. Hoppas du hittar hjälp på ditt akuta problem! Ta hand om dig!

Satt på bussen med den yngste. Bakom oss satt ett gäng män/killar med ett flak öl. Ursäkta, vet du när vi kommer fram? Tja, om ca 10 min säger jag och ler. Vill du ha en öl? Hon har barn, säger den andre. Jo jag har barn säger jag. Nej, tack. Det har jag med säger den första. Jag med säger den andre. Men jag får inte träffa dem. Det är därför jag dricker. Sen fortsatte de sin diskussion. Jag känner sympati. Och undrar vad de har för bakgrund. Vad gör att de är där de är idag? De skiter i om någon ser. Jag satt ensam och låtsades fungera. Låtsas fungera. Det är Valborg och en stor dricka-fest på gång. Varför dricker vi? Varför är det så spännande? Varför vill vi bli något annat? Varför är vi inte trygga i oss själva? En jag kände dog på Valborg. Jag har känt många som dött. En sköt sig med gevär, en annan gasade ihjäl sig i jaktstugan. En körde ner för ett stup. En försökte hänga sig. En åt en massa tabletter, men överlevde. En i omgivningen, som jag inte kände, tog kol på hela sin familj innan han tog kol på sig själv. Vad är det vi saknar? Hur har detta samlats så nära mig? Jag har svårt att tänka mig att tillvaron ser ut så här eller jag hoppas att den inte gör. Jag skänker en tanke till den unga tjejen som dog denna dag. Som precis gift sig och hade en ljus framtid.

Självklart, gör vad du vill med texten, hela min baktanke med att skriva är ju till för att jag ska få mina tankar på pränt, och om det hjälper andra att öka sin insikt så är det bara ett enda stort plus.
Jag önskar att de som är beroende kunde få lite av samma aha' upplevelse som jag har genomgått sedan jag blev nykterist.

Nykterist är trist, är man packad blir man trackad...

Livet blir vad man gör det till, har jag ett trist liv så får jag göra något åt det, inte supa mig till ett sämre liv.
Alkoholen fistar oss genom livet, kärlek vid första kontakten, förförelse någon minut i början, sedan en mental misshandel och en utomkroppslig upplevelse.
Jag är Gud och har den totala makten, tror den oss att tänka för ett litet tag...
Dagen efter liknar livet mer med den survarma fis som förpestar atmosfären för både dig och dina närmaste.
Vad hände, jo vi blev fistade av alkoholen igen, förstod inte riktigt vad som hände och vi vill testa den igen när ångesten har lagt sig.

I verkligheten täljer vi bort en del av själen varje gång vi tillåter oss förföras ännu en gång av alkoholens rus, denna jävulska dryck.
Kan låta lite mässande om alkoholen. Men har svårt att finna bättre ord när den tvingar oss in att fortsätta banka sönder livet med den.

Framtiden känns håglös och tillintetsägande för en som dricker alkoholen rutinmässigt utan anledning.
Vi vill bara fly bort från den verklighet som vi inte hade ork att förändra, vi vill inte ....vi vill ingenting mer än att se fram emot nästa fylla..
Fotbojan syns inte, känns inte men den finns där, vi påstår att vi inte har ett beroende, men vi är alla så fucking fångade fast vi påstår motsatsen.
När någon avslöjar oss blir vi förbannade och aggressiva, vi är hotade om att bli avslöjade, vårat beronde blir blottlagt...

Förneka förneka, hela livet åtgår till att förneka något vi allra innerst känner så väl till,vi har ett beroende som vi inte vill ha kvar.

Det finns lösningar, men det viktigaste är nog att lägga ner stridsyxan och erkänna FÖRST för den som står dig närmast, dig själv.

Ja so what, jag är en alkis, och nu börjar vi titta på lösningar och framtiden, vad KAN jag förändra, vad VILL jag förändra.
Något jag måste förändra är mitt dryckesmönster och kanske se til anledningarna varför jag väljer att ta till flaskan.

Även små framsteg är ett framsteg, sätt inte för höga mål och sitt inte på för stora hästar, en ponny duger till en början.
Och sluta att jämföra och sluta att tävla, allt tar sin tid och din tid tar....DIN tid, låt det få ta just din tid.
Ingen insats är för liten, inget för stort för att inte testas.
Du har makten så länge du inte lämnar över den till alkoholen igen.

Känns det bra, fortsätt så, känns det inte lika bra skapa en förändring, oavsett vad..

Berra

Oj oj oj vad du skriver Berra! Du har en otrolig förmåga att sätta ord på det jag tror många av oss känner, har upplevt och känner igen oss i! Tänker spontant att jag skulle vilja läsa upp ditt senaste inlägg på ett AAmöte eftersom du beskriver det så bra! Jag kan ställa mig bakom varje ord och det är som att du sätter ord på det jag själv inte ännu har förmågan att formulera! Tack för att du delar med dig av dina fantastiska klokheter!
Ha en skön och vardaglig valborg! Kram

Jovisst, vi projicerar hela tiden, likaväl som vi dömer hela tiden.
Om jag har invändningar mot en annan människas liv, så lever jag fel.

Empati - synonym inlevelse, inlevelseförmåga, deltagande, medkänsla, medlidande, inkännande
Alla dessa ord är luddig, lite kluriga, för allt bottnar sig i definitionen av orden, sett från ens
egen värld, referenser, livserfarenhet och projiceringar.

/wolf

Kan bara hålla med er, fiske och natur upplevelser är både rogivande och helande. Packar idag eller imorgon för att åka till stugan tillsammans med flera av barnen. Maken stannar hemma och vi är helt överens utan konflikt att lite andrum med lugn och ro från diskussioner och konflikter nog är bra för oss båda just nu. En liten paus på några dagar för att ge varandra distans och möjlighet att hinna landa lite.
Hur framtiden ser ut får just framtiden utvisa men jag har en förhoppning om att vi ska kunna gå framåt tillsammans! Känns, just nu iallafall, som att ett nytt lugn har infunnit sig. Kanske beror det på min egen förändring eller kanske beror det på oss båda. Jag vet inte och är egentligen inte säker på om det är av betydelse just nu. Den enda jag kan förändra är ju precis som ni säger mig själv så jag ska försöka lägga mer fokus på mitt eget förändrings arbete framöver. Gäller bara att hålla kursen nu så kommer jag nog dit jag ska så småningom...
Ha en lugn och händelselös valborg allihopa, pigga och utan ångest imorgon!
Kram

Så upplyftande och energifyllt det låter som när du beskriver ditt AA möte. Har själv bara et enda bakom mig men det är nog bara på grund av praktiska omständigheter. Du verkar vara på så god väg Kastellen, och jag tror nästan att den svåra situationen kommer att kunna ge dig extra kraft om du lyckas fortsätta fokusera på det sätt du gör nu :-)

Fiske Minz är verkligen något att rekommendera tycker jag. Som all aktivitet i naturen som ger tillfälle till eftertanke. Det gäller nog bara att hitta sin egen grej. Det förutsätter förstås att man gillar sig själv, för man tillbringar ju tiden just med sig själv.

Ha en bra dag!

//PP

Nej isaisa! Skämmas ska du inte, och det är verkligen bra att du hittat hit och tar problemet på allvar. I synnerhet kanske med tanke på att det kan vara så att du har "lite handikapp" med tanke på att vissa aspekter kan ha kommit med modersmjölken, om man kan uttrycka sig så?

Jag tycker att du ska slå brorsan en signal. Kanske är det precis detta som gör att ni faktiskt utvecklar något eget och unikt i framtiden.

Jag hejar på dig, och hälsa brorsan!

Glad nykter Valborgsmässoafton till dig och lillgrabben!

//PP

Ja det gör jag verkligen, hämtar energi ur den uppmärksamheten och omtanken. Något annat som ger en otrolig energi när man vaknar och tittar in på forumet är de inlägg som ramlat in. Mulleman & Berra! Så härliga inlägg av er båda. Det är verkligen en energiboost som kommer att räcka hela dagen! Valborgsmässoafton. Åter en alkoholindränkt högtidsdag som man egentligen inte vet varför den ska firas på fyllan? Oj nu blir det snart sommar, då ska jag passa på och bli riktigt skitfull! Tända eld på en massa skräp och eventuellt förorsaka en skogsbrand för att jag är en fara för mig själv och omvärlden. Borde i så fall passa bättre att ta sig en riktig brakfylla när det blir höstdagjämning. Då har man ju inte så mycket att se fram emot (enligt mig i alla fall).

Nej dom studentikosa får fira vid universiteten bäst dom vill, och andra som vill bli på fyllan - trots att dom inte vet varför - kan göra det. Jag tänker möta sommaren nykter, och i eftermiddag blir det i naturen. Med barnen på en plats som ännu är vackert enslig, men till sommaren blir överfull. En brasa självklart, men jag kommer att ha koll och vara i läge att se till att den utvecklas precis som jag vill. Kanske något grillat när glöden är bra och ett glas utread Påskmust till det.

Närvarande, lugnt, mycket prisvärt och garanterat baksmällefritt!

Glad sommarstart!

//PP

♥ ♥ ♥ / mt

..ta inte ut några dåliga grejer i förtid, låt dem komma när de kommer...
Bär inte andras bördor, lasta av dem där de kom ifrån.

När det bjuds tillfällen som gör en glad, så ska man tillåta sig att få njuta av dem, och få stanna kvar i känslan så länge man vill.
Pirrar det i magen av vällust så är det en bra känsla.

Tids nog kommer det dåligheter men de är också färskvaror, öppnas de i förväg hinner de härskna ännu mer, det finns sista förbrukningdatum för dem
när det är dags att kasta dem iväg för gott.

Allt har sin tid, din verkar vara nu, så kör så det ryker. Hejar på dig!

Berra

Tack. "Du behöver inte skämmas" är ord som betyder mycket nu. Jag ska fixa detta. Fortsätta i rätt riktning!

Jo jag kanske skulle prata med honom.. vi är inte så tighta egentligen då han missbrukade å levde sitt liv medan vi växte upp, och vi bodde på 2 olika ställen. Men han är väldigt mån om andra och vill hjälpa nu när han blivit nykter och gått klart 12-steg. Han är handledare åt andra på AA nu. Han skulle inte dömma mig, men som sagt, jag skäms ändå.
Grattis till 8 månader!!

Jippi
Jag fick mitt nya bostadsrätts hus idag efter en jobbig budgivning.
Sonen blev också glad.
Känns som allt löser sig sakta men säkert nu.
Idag har han inte tjatat något på mig,så skönt.
Orkar inte med han eviga prat om vår eventuella framtid tillsammans.Jag är jätteglad att han är nykter.Bryr mig såklart om honom efter alla våra år.
Men jag är inte kär i honom längre.
Något hände efter sista sveket...
Nu vill jag bara flytta och börja mitt nya liv.
Har råkat träffa en ny kille som jag kände sen förut lite grann.
Är lite nykär faktiskt.Känns som man är fjorton år igen.
Pirrar i magen.
Vet inte vad det leder till men skönt att ha någon att luta sig mot.
Men det är en hemlighet,vill absolut inte att sonen vet om det.Och han skulle bli galen av svartsjuka.
Han får förbli en hemlighet ett tag till.Vet ju inte ens vad det leder till även om det känns bra just nu.

...vad är då sanningen?

Den frågan kan jag ställa mig rätt så ofta, vad är rätt och sant, vad är falskt och orättvisande?

Jag som då valde att fly verkligheten genom alkoholen valde att allt som oftast inte fronta det verkliga livet,
Jag levde då i en sorts lögn, där berusningen fick mig att känna mig lycklig, när jag egentligen inte var det.
Vilken verklighet var jag då i, en sorts fantasivärld omhöljd av en hög promillehalt?

När livet sög smet jag ut genom lönndörren, eller rättare sagt lögn-dörren, jag såg bort ifrån det som skedde runt omkring mig.
Flydde in i fantasins värld och lät mig förföras av min påverkade hjärna, allt var bra, haha, kolla en rosa elefant !
Kul?, ja för stunden men de som fanns i min närhet kunde inte förstå vad som var så härligt och underbart.
En sorts inre biofilm där jag var huvudpersonen, jag kunde påverka vad som hände, och en massa oförutsebara händelser som jag inte kunde påverka hände också.
Men de kunde även ske i verkligheten, ett utspillt glas rödvin i soffan, en kylskåpsdörr öppen under natten, tömda chipspåsar under vardagsrumsbordet osv.
Var de med i min huvudroll eller var de bara statister eller rekvisita?
Svårt att minnas hur de kunde påverka utgången av filmen, när kom de in, vad hade de för funktion?
Dagen efter känns filmen bara blurrig, det finns inte ens en röd tråd i den, jag hade huvudrollen och jag var hjälten, actionhjälten.
Men vad var mina hjältedåd, fläcken i soffan, påsarna under bordet, eller all mjölk i kylen som hade surnat under natten?
Det var inga hjältedåd, det enda som framkom var att jag hade varit en självisk person som lämnat de andra kvar i familjen i verkligheten,
Seglat iväg i drömmarnas värld på en ensamseglats, grisat ner under kvällen/natten och sedan inte förstått innebörden av det hela.

Oförstående stod jag kvar där med skammen, vad hände, vad var verkligheten och vad var fantasin?
Minnet tryter, ett virrvarr av händelser smyger sig fram ur minnesbanken, men de hjälper inte ett dugg, bara förvirrar ännu mer.

Vem är jag, den tråkiga i verkligheten eller den balla actionfiguren som inte kommer ihåg vad som hände.
Ibland försökte jag förflytta tillbaka mig i drömmarnas värld antingen genom sömnen eller tillbaka till alkoholen, bara i ett försök för att ställa allt tillrätta.
Blev det bättre?, nähä, bara ännu mer komplext och svårnystat.

Jag hade inte kontrollen över mina drömmar, varken under dagen eller natten, de styrde mig.
Självklart påverkade dagdrömmarna med alkoholen nattens drömmar, till det negativa.
Sov sämre när jag hade krökat, det var anledningen.

Dagliga explosioner i sinnet med berusningen, nattens drömmar i ett vilt tempo, det sliter på kroppen, man blir tröttare, mycket tröttare..
När man känner sig sliten kan man antingen vila, eller "slappna av med ett glas eller hundra", känns ekorrhjulet igen?
Det känns som det finns ingen ände på alla begrepp på förvirringen i hjärnan, det blir ett totalkaos.

När tröttheten äter upp reserven av den extraenergi man har, blir okoncentrerad, irriterad och har lätt för att explodera för ingenting.
Fortsätter man dricka kommer slutligen kroppen att säga ifrån, hallå nu är mitt tålamod slut, lägger du inte av med ditt bränna ut ditt liv-liv,
Så kommer jag att försätta dig i en mental karantän, du återfår inte livet förräns du har lärt dig att ta det lite lugnare.
Allt faller samman, man har ingen ork till någonting längre, den mentala hälsan sviktar och man blir håglös inför framtiden.
Någonting är fel, jo jag vet...jag stressar för mycket på jobbet, hemma i föreningslivet osv osv..
Man försöker förändra det fysiska livet, men glömmer en sak, vad stressar hjärnan mer än den explosion av intryck som händer när man dricker?
Man tror man slappnar av, men det händer massor av grejor som hjärnan inte klarar av att tyda.
Till detta tillkommer stressen av hur man ska dölja sitt drickande, för de där hemma, på jobbet, poliskontrollen, Systembolaget, läkaren, grannarna, vännerna, släkten.
Hur man ska planera sitt nästa tillfälle för att dricka, tidpunkt det passar, inhandling av dryckerna, hur man skapar luckor för möjligheterna osv, osv.

När det är så mycket enklare att låta bli att dricka överhuvudtaget, ja det är socialt accepterat att dricka alkohol, men inte att bli full.
Svår gränsdragning, är det därför just jag drack den mesta alkoholen hemma, för att dölja mitt missbruk?

Vem lever i lögnen nu, inte jag för jag kan ju hantera mitt drickande, en ny lögn igen...
Jag dricker väl inte mer än andra!, beror på vem du jämför dig med, en tvååring?, lögn igen.
Alla har väl rätt att ta sig en fylla till helgen?, ja OCH en lina med kokain, det handlar om droger, ingen tvingar dig.

Sanningen för mig blev, jag är en beroendepersonlighet, klarar inte av någon typ av droger som går att överdosera eller missbruka,
Finns det en känsla av behag som jag vill återkomma till, så kommer jag att vilja återuppleva den igen.

Man slutar använda sig av berusningen för sin egna del, inte för att man bryr sig som sina anhöriga, då skulle man aldrig ha börjat.

Varje kväll går ett barn och lägger sig med rädsla för vad som kommer att hända med en eller båda av sina föräldrar därför att de beter sig annorlunda.
Ingen kan förklara för dem VARFÖR en vuxen väljer att berusa sig, de skulle ändå inte förstå....varför skulle de vilja mentalt lämna dem för en stund?

Varje kväll gråter en man eller hustru sig till sömns för att deras livskamrat har betett sig som en vilde och är oresonlig,
rädslan för att lämnas ensamma, eller för att de snart måste lämna den andra för livet har blivit ohållbart...

..men vad bryr sig den som är beroende av sin drog om detta, han eller hon slutar ju inte för att andra inget annat hellre önskar sig det.
Han eller hon slutar ju bara när hon/han själva vill det...

När vill vi sluta att leva i livets stora lögn, min actionhjälte var bara en illusion, den sprack när jag avslöjade lögnen.
Den fege jäveln lade benen på ryggen när det började lukta vardag, han var ingen hjälte, bara en kompis som kom när det passade honom.

Min hjälte är jag själv som finns här alla veckans dagar, alla timmar och strider i med och motgång, han lämnar inte mig i någon sorts berusning.

Verkligheten är närmare ....livet, fantasin behöver inte komma på kemisk väg..
Ikväll en vanlig tisdagskväll nyss en onsdagsmorgon, fortfarande ingen anledning till att fira något, eller dölja något, förtjäna något.
Är det något jag förtjänar så är det vardagen...

Berra

Det här är det absolut första jag skriver här.
-vem e alkoholist?
Jag känner att det finns ett sug som är större än det borde vara. Jag e 40 år och har tre barn, bra jobb, sambo osv..
När jag någon gång nämner att det " nog e ett problem" för mig... Så är det bågen som tar mig på allvar. Jag har det "för bra" , jag kan inte ha problem. Till svar fåf jag förklaringar att andra också e bakis och tycker det e kul kvällen innan.
Jag dricker gärna när jag e själv. Som nu. Alla har lagt sig. Det blir jobbigt i morgon bitti, men vinet vann,.
Gör det också i smyg. Tänker 1-2 burkar öl märker ingenstans det saknas ikväll,,,
Var e gränsen?!? När har man problem?
Jag vet jag mår nättre av att låta bli. Gör det ändå.
Och bara min sambo ser ett mönster..

Hör du Wolf, jag verkar ha blivit helt tekniskt imbecill.
Jag raderar den vid lämpligt tillfälle. Hmm, inte kunde jag radera posten, så det får bli så här. :)

Att må bra för min del verkar vara mänskligt utbyte. Jag försöker att öppna upp mina inre dörrar. Lika mycket betyder naturen och det behöver jag föra in mer av i mitt liv.

jag hoppas att ni finns kvar här ett bra tag till trots att ni är vidare med allt vad det innebär. MM, avundsjuk på dina skogsturer med fiske. :) Nej, jag unnar dig dem förstås och ska hitta ett sätt att fiska i syd. Älskade det när pa tog med mig på sillfiske. Jag trasslade in mig med övriga fiskare med många krokar. Lika glad var jag. Pa kanske var nervös eller nja, han var rätt ung så han var nog "cool" :)

Jag har kommit på en sak idag, när jag tänker på livet och åren som går så fick jag klart för mig följande: Skulle jag ha fortsatt mitt drickande så hade jag högst sannolikt fortsättningsvis förkortat mitt liv. Nu som nykter borde det innebära att ett levnadsår som nykter plötsligt innebär att året har 13 månader! Detta till följd av att vi nyktra lever ett mycket sundare liv utan alkoholens nedbrytningsprocesser i kropp och dessutom själ. Således kommer vi sannolikt att leva längre som ren bonus! Slutsats; den extra månaden per levnadsår kan jag ägna mig åt att Ta Det Lugnt när jag så önskar, ägna mig åt saker som tidigare hade framstått som onödiga eller omöjliga. Till ex att regelbundet gå på AA och träffa mina fina vänner! Jag hinner reflektera över mitt liv och för min del, livet med min fina Mt och andra viktiga personer. Jag hinner dessutom visa "upp mig" som en glad förnöjsam nykter person i min omgivning.
Jag vet att det betraktas som närmast lite skamligt och "svagt" att vara drabbad av ett okontrollerbart drickande, en svaghet till och med. MEN, idag som nykter så vägrar jag se mig som någonting annat än just precis en Vinnare! Och att vara det är knappast något att gå omkring och skämmas för.
Så till dig (och mig själv) som eventuellt läser detta, Lev och låt Leva, Det Viktigaste Först, En dag i taget!
Men en liten brasklapp är på sin plats dock. Nykterheten är och kommer alltid att vare en Färskvara som måste vårdas och underhållas för varje ny dag. Men se det som en positiv produkt av ens insats, så är det bara att sträcka på sig och därmed ökar ens både beredskap och förmåga att räcka till även för andra. Någon har sagt: För att kunna tycka om andra på riktigt, måste man först tycka om sig själv för den man faktiskt är.
För exakt två år sen i morgon, Valborgsmässoafton, nådde jag den punkt där jag hörde mig själv säga högt, "jag har problem med alkoholen, hjälp mig." Kapitulationen var ett faktum och jag fick äntligen möjlighet att vända blad. Jag tog den och på den resan är jag, med oändlig tacksamhet till alla som stöttat mig längs vägen. Trots detta anser jag att nykterheten i sin grund ändå är min, bara min. Hoppas ni kan förstå hur jag tänker om det, annars fråga! Trevlig Valborg och 1:a Maj till alla alla fina människor här! Mm.

...In i "Gemenskapen" som jag kallar fenomenet och mysteriet med det som man (jag) finner i AA. Det gläder mig väldigt mycket att du tagit steget dit och jag känner stor värme över att våra bröder och systrar där tagit emot dig med den värdighet, erfarenhet och gemenskap som många av oss alla som hittat ditt har fått erfara. Jag delar din känsla av upprymndhet, och får jag hoppas, sinnesfrid på ett helande omslutande sätt.
Som du säkert läser mellan dessa rader är det precis det jag vill förmedla, AA-gemenskapen är mycket viktig för mig. Direkt LivsViktig faktiskt. Jag har också varit på ett fint möte i kväll, så det betyder att vi faktiskt varit i den Dimensionen tillsammans!
Jag har läst allt du skrivit och trots att jag inte svarat eller kommenterat så har det glatt och värmt mig att se din rörelse och som jag fortfarande tycker, ditt ömsinta livsbejakande sätt att resonera kring ditt och din familjs nutid och möjliga framtid. Ett mycket viktigt steg är att DU behåller Din nykterhet! Starkt gjort och ditt sätt att beskriva hur du ser på din situation utgår mycket utifrån dig själv... faktum är att det är den enda du faktiskt har rätten till att ändra på. Bland vännerna i AA är det bara sig själv man snackar om, värderar och betraktar. Hoppas delningarna ger dig den fina känslan av att sitta tillsammans med människor som snackar utifrån Erfarenhet i sin mest uppriktiga "nakna" form, med den uppriktiga önskan att dela med sig för att hjälpa andra att behålla sin nykterhet!
GLAD för din skull!
Jag har kommit på en sak idag, när jag tänker på livet och åren som går så fick jag klart för mig följande: Skulle jag ha fortsatt mitt drickande så hade jag högst sannolikt fortsättningsvis förkortat mitt liv. Nu som nykter borde det innebära att ett levnadsår som nykter plötsligt innebär att året har 13 månader! Detta till följd av att vi nyktra lever ett mycket sundare liv utan alkoholens nedbrytningsprocesser i kropp och dessutom själ. Således kommer vi sannolikt att leva längre som ren bonus! Slutsats; den extra månaden per levnadsår kan jag ägna mig åt att Ta Det Lugnt när jag så önskar, ägna mig åt saker som tidigare hade framstått som onödiga eller omöjliga. Till ex att regelbundet gå på AA och träffa mina fina vänner! Jag hinner reflektera över mitt liv och för min del, livet med min fina Mt och andra viktiga personer. Jag hinner dessutom visa "upp mig" som en glad förnöjsam nykter person i min omgivning.
Jag vet att det betraktas som närmast lite skamligt och "svagt" att vara drabbad av ett okontrollerbart drickande, en svaghet till och med. MEN, idag som nykter så vägrar jag se mig som någonting annat än just precis en Vinnare! Och att vara det är knappast något att gå omkring och skämmas för.
Så Kastellen och andra som eventuellt läser detta, Lev och låt Leva, Det Viktigaste Först!
Men en liten brasklapp är på sin plats dock. Nykterheten är och kommer alltid att vare en Färskvara som måste vårdas och underhållas för varje ny dag. Men se det som en positiv produkt av ens insats, så är det bara att sträcka på sig och därmed ökar ens både beredskap och förmåga att räcka till även för andra. Någon har sagt: För att kunna tycka om andra på riktigt, måste man först tycka om sig själv för den man faktiskt är.
Kram kram Kastellen, allt gott till dig! Du är på god väg till fast mark med stora beslut i antågande, men du är inte ensam! Mm.

Försöka lägga min rädsla åt sidan och gå även hemma. Kluvenhet. Inte van att dela mitt innersta. Sorgligt på ett sätt förstås. Jag försöker att dela med mina barn. Alltså deras saker och vad jag tänker. Vill ju att de ska bli någorlunda hela. Minsta är bekymmerslös, men den äldsta är (tyvärr) lik mig. Liten som hon är förstår hon inte alltid sina enorma känslor.

Vad glad jag är för din skull :))
Svärföräldrarna får man dras med på gott och på ont :/ så klart att man vill göra ett bra avtryck oavsett hur knäppa de än är :P