Senaste kommentarerna i forumet

Sluta?
Eller vill du inte sluta dricka?
Jag frågar inte för att få ett svar, utan för att tanken ska gro.
Vill du sluta dricka?

Kram

Hej vinärgott
Ja, som jag förstår det är det väl en bieffekt av ölen, nämligen vikten, som orsakar det! :-) Samma sak som på en gravid kvinna. Den ökande vikten gör att blodet inte orkar tillbaka upp. Alkohol gör dessutom det värre genom att kärlen vidgas.
Så just nu finns inte alkohol på kartan för mig. Livet och hälsan är viktigt för mig. Jag vet dock att alkoholspöket kommer och jag kommer att förminska och släta över problemen.
Sist klarade jag 2 månader. Just nu känner jag en stabilitet i livet som jag inte gjorde då så det är väl bara att glädjas åt att det just nu går alldeles utmärkt utan A. Men som sagt... vet att svårare tider kommer och kampen börjar.

Samlar sjukt mycket vätska utan a... Livet som kvinna. ???

Jag ångrade mig. Har ingen inspiration.

Vad är du rädd för? Abstinensen eller något annat? Rädsla att inte kunna ta till vinet när ångesten och rastlösheten sätter in?
Om abstinensen blir besvärlig finns hjälp. Andra kan det bättre än jag och det finns info här på alkoholhjälpen. Om rädslan att inte ha något att klamra sig fast i är störst, så blir just det bättre, men du behöver kanske en strategi. Vad ska du göra istället? Träna? Dricka a-fritt? Sticka? Städa? Det är svårt att inte ha nåt annat att fokusera på. Och glöm inte att könna segern för varje dag som går. Styrkekramar till dig!

Tack Leverjag! :) Jag jobbar på och samlar ihop nya dagar och erfarenheter - i ett nytt sätt att leva dagarna. Vi får stötta varandra! Kram och kraft till dig och din resa!

Dag 36. En dag till i nykterhet. Jag brukar promenera till jobbet - och även hem. Jag går alltid samma tid - och jag möter alltid en man i pensionsåldern som går med en systemkasse. Varje vardag - som helg - året runt. Jag har mött honom i flera års tid. Jag tror han gör dagens inköp, en flaska starksprit - eller vad han nu har för flaska i systemkassen. Han är nog högkonsument med att döma på hans utseende. Jag brukar tänka när jag möter honom att "det där kan lika gärna vara jag". Jag handlade ju dagligen hem med en ryggsäck fullsmockad med vin och öl. (Var helt svettig när jag kom hem av tyngden på ryggsäcken.)

Den här mannen borde ju känna igen mig efter alla dessa åren. Varje dag går han där med tom blick - verkar vara inne i sin egen dimma - i det härliga limbolandet... Han ser inte lycklig ut. Tänk vad många vi är som dricker - för mycket. En del försöker dölja det och tillslut orkar man inte göra det heller....Tänk om jag blir också blir en sådan tillslut som verkar "ha gett upp". Att förlika sig med att varje dag välja flaskan "det här är mitt livsöde, mitt val och mina prioriteringar". Undrar om den här mannen tänker varje dag att "idag ska jag inte dricka" - eller om han gett upp den tanken också.

Hur som helst. Idag har varit en helt vanlig dag - men en bra dag. Inget sug efter alkohol! Efter jobb blev det en långsam jogg. Å idag drack jag ett glas jordgubbssaft med massa isbitar - ljuvligt - smakade sommar! Det är också ett friskhetstecken - det var länge sedan jag innerligt kunde känna glädje för en alkoholfri dryck. Jag njuter också mer av mitt kaffe - än tidigare - det är som om smakerna blivit djupare (!?!) Samma sak med frukt - så gott! Eller har mina smaksinnen förstärkts?

Den här veckan är det några lediga dagar - så det blir till att fokusera för att klara sig mot suget efter A. Måste skriva en lista med alla fördelar med att välja nykterhet - stora som små. Då kan jag ta fram dessa fördelar - och läsa och motivera mig de stunder när det känns tufft.

En bra sak: jag upplever att jag har lättare att fokusera mig på jobbet och får saker snabbare gjorda - jag nojjar inte upp mig inför att genomföra ett projekt. Jag bara "gör det". Sover bättre, ingen ångest (jämfört med tidigare), piggare, mer närvarande, mer tålamod, stabilare humör, tror mer på mig själv. Har fått tillbaka en förmåga att fokusera mer - om jag jämför med första dagarna.
Nu är jag fortfarande nynykter - men det har nog hänt en hel del med mig under den här tiden...
Svammel, svammel, högt och lågt - tradigt -
Kram och kraft till kämparna!

så klart och har olika behov.
Man ska alltid ta förhastade beslut om det gäller medicin, diskutera så klart med läkare i första hand, men känna efter själv också.
Och väga in för och nackdelar.
Jag ville inte, väldigt, väldigt länge.
Och då fortsatt jag bara dricka, mer och mer. Mådde sämre och sämre. Sista 8 år kanske? Vad som är bäst för min kropp? Supa eller äta SSRI?
Samtidigt har jag en känsla att om jag tar hand om mig själv bättre i framtiden, utvecklas psykisk osv, behöver jag inte äta medicin länge.
Min prioritering idag är att sluta dricka. Sen kan jag fundera vad vill jag göra med medicinen.
Lycka till i din funderingar :)

Hej, var själv i samma situation i förra veckan med min man. Jag pratade med Alkohollinjen som det heter, fick prata av mig med en urgullig kvinna, sen vände jag mig också till en alkoholpoliklinik, dit jag ska om en vecka och få prata av mig. Fanns också i min kommun ett beroendeteam inom kommunen, som också kan åka hem till personer om det behövs.
Men slutligen för att han skulle få hjälp med sin abstinens så hamnade vi på psykakuten och där fick han hjälp och medicin. Så än så länge är det lugnt, får se vad som händer framöver.... Några tips hoppas jag

Vad härligt att du märker skillnad!! Det där med att skorna kändes större, det har jag aldrig hört talas om, är det alltså att man samlar på sig vätska till och med nere i fötterna?? Herregud!! Kram

Hej jas75. tack för att du skriver i min tråd. Har följt din sen jag kom tillbaka och kan nog bara till en viss del föreställa mig vad du går igenom nu.
Håll ut! Det kommer alltid en ny dag imorgon!
/Z

Ta en dag i taget, sakta men säkert blir det bättre, ta en timme i taget. Köp hem massa gott, läsk, chips, godis, glass, pizza, allt är bättre än alkohol. Som levande skrev så kanske du behöver söka hjälp, AA? Antabus? Samtalsstöd?

Mår du så dåligt att du känner att du inte orkar, så sök hjälp. Vet inte vad man kan få för hjälp men är säkert någon annan här som kan tipsa.
Kram på dig

Hemlighetsfull! Åh så gulligt ❤️ Ljuva tonårskärlekar.

promenader är fint det, hade du oxå fint väder idag? Här har det varit riktigt fint, vinden var till och med ljummen nu på kvällen.
Stress är lömskt, pms är lömskt, minime:s är ibland lömska.
Kör du minimindfullness på dagen? Är närvarande och så, andas?

Ja ge mig nån dag så kan vi vara skitsnygga ihop ;p
PS, jag har börjat tänka "skitsnygg" så fort jag ser mig i spegeln, känns inte helt äkta. Men det måste ju gå att hjärntvätta sig själv tillslut. Ds.

Kram!

Hej! Jag förstår vad du menar, det här med att ha nyktra perioder (graviditet och amning tex) men sen ramla direkt tillbaka som att den där nyktra tiden inte ägt rum. Jag har själv perioder av samma beteende. Med ångest som påföljd.
Råd till dig som kanske funkar...som jag brukar använda själv - om jag MÅSTE tillfredsställa suget blandar jag ut vinet (är också bib:are) med mineralvatten. Om en röst inom mig viskar att jag KANSKE INTE MÅSTE dricka vin fångar jag snabbt upp det genom att hälla i mig vatten ur vinglas och sen plocka undan disken, en avledningsmanöver!
Samt det flummigaste - jag brukar diskutera med mig själv om vinet för att ifrågasätta skamkänslorna. Varför vill jag dricka? Vad kommer det leda till? Vad tycker min man och mitt barn om när jag dricker? Vad tycker jag själv?
Jag ser inte mig själv som en alkoholist som måste leva nyktert men jag har en tendens att slå över mot tristess/vana/ångest/oro etc och tröstar mig med vin. Jag dricker givetvis även för att ha roligt, men när det kommer till fest måste jag inte dricka, jag har roligt utan. Hatar dessutom att vara uppe sent så jag dricker helst på eftermiddagar. Jag tänker att du kanske kan prata med dig själv om dina alkoholvanor utan att döma? Tex fråga dig själv om du dricker av tristess? Och tänka utifrån det vad du kan göra istället? Jag tror att många människor dricker för att dom inte vet vad dom annars ska göra för att slappna av/flumma bort/ha roligt med sig själva. Hur har du det?
Kramar till dig

Hej! Jag har under ett par års tid druckit mer alkohol än vad som är rimligt. För tre år sedan gjorde jag en hälsoundersökning och då var alla mina värden jättebra. Jag har en bipolär diagnos typ 2 och äter Seroquel och Lamictal sedan drygt 10 år, vilket fungerar bra. För fyra månader tog jag blodprover genom remiss av min psykiatriker och de såg också bra ut. Vet dock inte vad det var för prover som togs. För någon vecka sedan insåg jag att jag måste upphöra med den dagliga konsumtionen av ett par glas vin. Nu har jag googlat runt lite och nu förstått att varför jag har ont i sidan under revbenen beror på att levern är öm. Har, tyvärr, inte tidigare kopplat den smärtan till levern utan trott att det varit någon sträckning eller liknande.

Jag är nu fullständigt panikslagen att jag fått obotliga leverskador eller tom levercancer. Kan det gå så fort eller är det skador som tar längre tid att utveckla? Har ju läst på många sidor, även här, att levervärdena snabbt går ner och att levern återhämtar sig om man helt upphör med alkohol. Stämmer det? När jag läser på forumet så finns det ju många som skriver om långvarigt missbruk som de tagit sig ur och jag antar att inte alla har fått bestående leverskador?

Tacksam för stöd och "peppning" att våga gå och ta prover för att se hur det ligger till! Jag inser ju att jag inte har något val, men har fruktansvärd ångest. Framförallt att jag skulle vara tvungen att berätta för mina (vuxna) barn. De skulle aldrig kunna drömma om att jag faktiskt druckit vin så gott som varje kväll en längre period. Kan tilläggas att jag självklart nu helt upphört med alkohol, så det är inte det som är min ångest, utan ångesten är ifall jag fått skador som kanske inte går att läka.

Forskade vidare också men det finns lite varningar om att de skadar balansen på längre sikt och kan orsaka cancer??

Tror det är lättare för mig att ta varje dag men kanske sundare med uppehåll. Gillar inte kemiska substanser fast jag vet de kan hjälpa mycket.

Orkar inte med dessa dalar längre.
?

Det äkta hos dig. Det kändes bra och jag behövde det. Tack för puffen. Jag berättar också ibland om er i denna värld som ofta är verkligare än de jag träffar fysiskt. Tränar knappt men har gått ut på promenader. Lite omstart nu med balansen, tror jag. Sjukt stressad fortfarande men försöker rida ut och hantera det.

Han kom inte hem fnittrig. Mer hemlighetsfull men verkade nöjd. Han är lite hemlig med känslor men världens bästa på att tolka och se hur människor fungerar.

Pms och Minime är ingen bra kombo. ;-) bra val du gör nu, studenten. I morgon eller någon dag efter det är vi skitsnygga igen!

?

Först så har du väl bättre odds att inte behöva bry dig om vårdnadstvister om du lyckas få ordning på ditt liv? Sedan så har du med all säkerhet lättare att få fortsätta träffa dina barn som nykter alkoholist istället för som vrak.

Till sist så är sjukjournaler konfidentiella och knappast något som man kan åberopa i vårdnadstvister.

Du måste ringa vårdcentralen i morgon. Det är inte bara antabus de kan ge dig, du kan få hjälp att komma tillrätta med dina problem. GÖR DET.

Det är nu två och en halv månad sedan jag skrev senast. Vi åkte på den efterlängtade semestern som blev precis som vårt förhållande är, dvs upp och ner.

Han var nykter på nerresan. På kvällen ska vi ta en "dricka" före maten. Jag börjar med en juice men han väljer öl. Ok, en öl är ingen fara. Strax efter slinker öl nr två ner. Jag dricker fortfarande på min juice. När han sedan kommer med en GT reser jag mig och lämnar baren. Jag vill inte titta på när han tappar kontroll. Det gör han med råge! Han kommer efter till hotellrummet med en GT i handen. När han går in på toa dricker jag upp den. Han blir rasande arg! Går genast ut och kommer in med en ny. Jag lämnar rummet och går till restaurangen och äter första semestermiddagen ensam. Mot slutet av måltiden dyker han upp. Det är tydligt att han hunnit dricka mer än en drink sedan jag gick. Han äter inget utan tar så klart flera GT.

Jag lämnar honom i restaurangen och går och lägger mig. Kl 03.30 kravlar han ner i sängen efter att jag varit tvungen att öppna dörren åt honom. Han lyckades inte få nyckeln i nyckelhålet. Självklart var han mycket bakis hela dagen. Jag lyckades få honom att lämna rummet för att de skulle kunna städa.
Resterande dagar drack han mindre för varje dag och de två sista dagarna hade vi mycket trevligt och han drack enbart ett par glas vin till maten.

Efter resan eskalerade drickaperioderna igen. Han hade köpt 4 flaskor starksprit på planet som tog slut mycket fort. Jag ska erkänna att jag spädde ut flaskorna för att minska konsekvenserna. Normalt håller han sig till vindunkar och extra stark starköl. Vet att det brukar gå överstyr när han börjar dricka starksprit.

Vår relation har så klart blivit lidande. Han får skuldkänslor av att han dricker för mycket. Han kontaktar kvinnor på nätet och träffar dem istället för att åka hem till mig, eftersom jag ställer krav.

Problemet är att jag älskar denna man och hans drömmar. Nu har jag återigen ställt ett ultimatum och han är troligtvis borta från mitt liv ett litet tag. Men, det gör så väldigt ont!

Varför blev jag kär ii en alkoholist? Jag tror inte att följetongen upphör.

Bra steg. Börja erkänna, uttala rädslan och skammen först själv och för andra. Första steget till att sträcka ut handen och be om hjälp. Bra! Vi behöver hjälp när nervgiftet tagit över. Men vi kan må bra igen och allt kan bli så ljust när vi slutar hälla i oss. Stress, rädslor och ångest får vi av alkohol om vi inte redan har det.

Kram, läs och skriv, ät, drick, sov och rör på dig. Första milstolpen fyra dagar... Det klarar du!

Det lät bra. Klarar jag fyra dagar kanske jag kan ta den femte. Någonting hände som var svårt. Det blev ändå en flaska varannan dag. Fy vad jag är trött på mig själv. Annars tycker jag att detta var ett bra råd och jag skall försöka igen!

speciellt inte om du söker hjälp.
Det skall väldigt mycket till innan du förlorar vårdnaden om dina barn (kriminalitet, anmälningar etc)
När jag var i din situation kunde jag inte komma ut det själv. Det kan man oftast inte tyvärr..
Sök den hjälp du kan få innan det blir värre. Fundera sedan på om du inte behöver träffa andra som kan stödja dig utan förbehåll och som förstår vad du går igenom (AA)

Stort lycka till :)

Sitta själv ensam med ångest är aldrig bra..
Varför inte lätta på din tyngd på skuldrorna och kom och få stöd hos oss som vet vad du går igenom och som tagit sig ut skiten?
www.aa.se

Vi ses?

Idag är jag svullen och känner mig sådär ful som man bara gör ibland. Känner mig obekväm att lämna lägenheten(eftersom alla i hela världen kollar på hur ful jag är, *ironisk ton*), men gör det ändå. Idag hade kunnat sluta annorlunda, fly ifrån fulheten och allt detta där. Icke sa nicke, i morgon är en ny dag och inte fasiken kommer jag bli snyggare av att dricka mig full.
Så jag lagar ihop mig en laxsallad och tar med mig vovven på lagom lång promenix. Ingen överätning, ingen svält, ingen flykt.

Kram!

Det är en pytte dikeskörning. Upp på vägen igen :) heja heja :)