Senaste kommentarerna i forumet

Välkommen hit! När har du forumsdag? Om typ 3 månader va? Kram

Börja med att bli nykter. Då får du en bra hjälp på vägen här. Sen behövs det så mycket annat för att man ska må bra. Satsa på att ta väl hand om dig själv och gör det som du trivs med förutom att dricka vin och öl!
Lycka till med din omskolning till nykter pappa och make.
Ser fram emot att att få fortsätta läsa om dina tankar och dina framgångar eller bakslag för dom kommer. Fortsätt skriv!

Grattis, känns det bra? Du har gjort ett jättebra jobb. Jag fortsätter med nollorna ytterligare en tid.

Tre månader är stort. Har du berättat för läkaren vilken skillnad han gjort. Du kanske skulle skicka dit din man? I

Hade varit kul om jag gått till AA igår Äntligen fri, men bor så att jag behöver åka ganska långt så det fanns inte tid igår. Men planerat in att gå nästa vecka och så det närmar sig.
Skall träffa läkaren med de blå ögonen idag och väldigt skönt att jag går dit med lätta steg.
Är så tacksam för han var så ärlig och rak, tack vare honom så har jag vaknat upp.
Så väljer att vara nykter idag, kram och styrka till er hjältar

Jag funderade starkt på att byta forum, men sen kom fallet. Nu får jag vara kvar där ett tag och få lite ordning igen känner jag. Kanske till min forum årsdag eller nåt.

Vilken stark och ärlig berättelse. En bra start på något nytt. Du har en väldigt bra beskrivning av dig själv och dina fördelar. Kanske kan du ta fasta i dem och ha dem som målbild. Bli den personen. Den finns ju där, du är ju den personen. Kasta gy-byxorna, häll ut alkoholen.
Jag sällar mig nog till kören som tycker att du ska söka hjälp. Och vet du, 7,5:or ser inte bra ut i korgen egentligen. Har alltid tänkt att de som dricker det har lite problem, det smakar ju sprit om den ölen.
Tror inte att det är till nackdel för dig i din relation till barnen om du söker hjälp. Känner inte din fru, men det måste ju inte bli bråk om barnen. Det borde inte bli bråk om barnen. Och du lever så farligt nu i ditt beroende. Risken är stor att du åker dit för rattfylla. Och då blir det registrerar både här och där. Du har börjat en spännande resa. Håll ut nu!

Godmorgon mulletant! Tack för inlägget. Det passade ju in, verkligen. Kruxet med denna väninna är att vi lärde känna varann med familjen. Alanon är kanske mest lämpligt.

till den öppning du såg, säga att du såg men inte orkade just då. / mt

vem man öppnar sig för. Viktigt att du känner att du kan lita på väninnan. Jag skulle inte vara så rädd för att söka hjälp i vården och kanske gå en tids sjukskrivning och vila. Då träffar du människor med tystnadsplikt. Allt beror lite på kulturen i det land du lever i. / mt

Stark av dig Xoxo. Ja, det är ju det som är problemet. Att omdömet grumlas så fort man dricker. Hur jäkla klok man än till vardags och i teorin så har det en tendens att försvinna när man tar sitt glas.
Hur tänker du kring att lägga av helt? Eller en längre period?
Jag har ju haft en rejäl svacka nu och känner ändå att jag kan börja om nu och vara lite stark i att jag inte dricker hemma. Och när jag håller det, så blir det lite alkohol och kontrollerbart. Men det handlar ju om att jag inte går ut så ofta. Det jag menar är att jag tror att man mår bra av vara fri från alkohol i hög utsträckning. Nu när jag trillade igen, så var det ju inte så att man gick från 0 till jättekonsumtion, utan det trappades gradvis upp. Och jag mår dåligt av alkohol märker jag. Även när mängderna inte är alarmerande alls. Sömnen påverkas snabbt och det är så skönt att sova utan alkohol i kroppen. Det kan vara bra att lägga ner helt en period för att få lite koll på hur man egentligen mår utan nervgiftet.

Idag ska jag träffa en (svensk) väninna. Vi träffas sporadisk och mest familjevis. Jag hade nästan tänkt att berätta för henne om oss. Jag är så trött på att låtsas som om vi har ett normalt förhållande. Men nu efter öppningen igår kväll....Mitt fokus och koncentration är borta. Ska jag berätta? Det skulle betyda att lojaliteten är borta.

Det är ofta ett bra sätt att bli klar över sig själv. Gå gärna till Al-Anon, du behöver inte säga nånting bara lyssna. Det kan vara befriande att höra andra. Har du vänner där du bor? Nån förtrogen som du kan prata med.
Om oss, vi är nog inte helt unika, jag vet andra par som lever kvar i relationen i nykterhet. Det som händer är att balansen i relationen förändras så man får söka nya vägar tillsammans. För mig har det varit till stor hjälp att läsa på 'båda' sidor på forumet. Varmt lycka till! / mt

Jösses en kick. Jag som inte kunde tänka annat än att det handlade om skam! Nej, det är inte lätt att förstå sig själv ibland. Bra att du väljer din väg och låter energin gå åt till att sköta om dig själv!
Det är inte lätt att leva med någon men underbart när det funkar och kärleken finns!

Det blev en öppning ikväll. Och jag såg på honom att han var närvarande, som en frisk person. Men jag orkade inte ge honom någon uppmuntran, liksom. Och öppningen slog igen. Jag är så trött. Men jag såg att han HAR förmåga till livet.

Den här länken verkar reda ut begreppen ganska bra http://www.morapsykologbyra.se/120484082. Hoppas det är till hjälp. Skriv gärna om hur du har det, sätt ord på vad du tänker och känner, det är ofta en bra hjälp att bli mer klar över sig själv.
Allt det bästa till dig / mt

Glöm inte bort att beroendet är en sjukdom. Man ska ha respekt för de mekanismer som styr, för det är inte du som "bestämmer". Att gå och vara besviken på sig själv blir snarare en belastning när man ska försöka bekämpa sjukdomen. Tror som "äntligen fri" att du kanske skulle må bra av lite stöd i det här. Särskilt som du känner dig ensam. Se tillbaka så ser du att du klarade att inte dricka. Ta fasta på det och på hur du gjorde då. Vi kanske kan ta varandra i hand nu. Jag har haft en något svart månad.

Så träffande. Jag undrar också vad jag gör här? Kvar i en relation utan tillit, baserad på lögner, utan tro om bättring. Vidriga verkligheten där jag aldrig blir lycklig. Skönt att du lagt hans mående på honom, men vad hände ikväll?

Kanske hör inte det här hemma här. Men ni verkar så kloka och har klarat så mycket. Min situation är att jag lever med min man som är periodare. Jag har läst den här tråden och vet inte hur jag ska göra alls. Hoppas på några tankar från er om min/vår situation. Till skillnad från er så vill jag inte skiljas eller separera. Jag vill att han ska bli frisk. Naivt kanske. Men alkoholism är en sjukdom och det går att bli nykter alkoholist, sägs det. Problemet är att han ju själv måste inse att han är fast i drickandet. Så hur ska jag kunna hjälpa honom dit. Hur ska jag orka själv. Börjar bli så trött på allt. Jag inser också att jag är del i det hela, väl ett slags medberoende. Som ni skrivit om. Jag talar oftast inte om hans drickande med honom utan håller mig undan när han är som värst. Han anser inte att han har några alkoholproblem. För husfridens skull har jag inte tjatat om det hela. Det skulle ju knappast ha hjälpt heller tror jag. Vi har varit tillsammans i 46 år och jag älskar honom mycket. Han har inte alltid druckit. För ca 10 år sen började han bli väldigt full när han drack. Han blev arg på mig och vräkte ur sig elaka kommentarer och skällde på mig då han var full. Då drack han bara vid fester och högtider. Sen började han bli full på veckosluten också. Men då drack han en massa öl helt öppet. Jag tog upp det med honom och sa att han måste sluta. Han lovade inget så han bröt ju inga löften. Han hade ju inga alkoholproblem enligt honom. Det var jag som överdrev. Men det fortsatte och blev värre och värre. Åren gick innan jag verkligen insåg att han blivit alkoholist. (Fy vad svårt det är att skriva detta.) Eftersom jag var mycket orolig för honom tog jag upp det med vår husläkare och talade om att jag gjort så, för min man. Så när han gick till doktorn nästa gång hade de diskuterat hans ölkonsumtion. De kom överens om att han skulle dra ner på ölkonsumtionen för hälsans skull. Han hade blivit väldigt överviktig. Han minskade också på öldrickandet. Men bara det synliga. Han blev fortfarande full och ilsken. Hade börjat gömma ölen. Han skadade sig faktiskt allvarligt vid två tillfällen när han var full. Vid flera tillfällen tog jag upp hans drickande. Han påstod varje gång att han inte hade problem. Eftersom han dricker i perioder så är det svårt. Det är långa nyktra perioder och han har aldrig misskött sitt arbete Nu är han pensionär och har inte saknat sitt jobb men känt sig lite sysslolös. Förra året kämpade han för att gå ner i vikt och slutade dricka öl. Allt verkade bli bättre. Tills nästa period kom. Nu dricker han igen. Köper och gömmer bag-in-Box och dricker sig full och somnar vid tv'n. I november vräkte han ur sig att han ville skiljas för att vi inte har något gemensamt liv. Det han i praktiken menade är att jag inte vill ha sex med honom när han är onykter. Vi har skilda sovrum för att han snarkar så mycket. När han är full så drar jag mig undan till mitt rum. Han sitter ju ändå och sover framför dumburken. När han ville skiljas frågade jag om han inte älskar mig längre. Men det gör han, sa han och han vill egentligen inte skiljas och jag tror honom faktiskt. Och jag vill ju inte heller skiljas. Men jag vill inte heller att min kärlek ska dö på grund av drickandet. Hur nu det ska gå till. Jag sa åt honom igen att han är alkoholist och periodare. Att han måste söka vård. Att jag gärna följer med om han vill men håller mig undan om han vill gå ensam. Sa att jag inte orkar med längre. Allt detta skedde med mycket tårar och upprörda känslor förstås. Han sa att han skulle ta itu med det. Vilket han naturligtvis inte gjort och det hade jag inte trott heller. Jag såg att det jag sa inte nådde fram. Jag inser och anser att alkoholism är en sjukdom. Så jag vill inte lämna honom, jag förstår att JAG inte kan få honom att sluta. Han måste inse och vilja sluta själv. Men i slutet av den förra perioden drack han en stor Bag in Box per dag. Nu är han i en nykter period. Vad ska jag göra. Konfrontera honom igen eller vad sjutton kan få honom att inse att han förstör sitt och mitt liv, våra barn och barnbarn kommer att riskera att förlora honom. Av våra tre vuxna barn är det bara den yngsta dottern som inser sin pappas problem och mitt. Jag känner mig helt tömd på känslor just nu. Är så trött. Och hatar allt vad alkohol heter. Är det hopplöst? Jag vill inte tro det

Ni kanske vill hoppa över i vidare livet och hålla låda här med oss istället? ??

Sisyfos. Hoppas du får sova gott.?
Kram!

Dagens skratt!
Tack Sisyfos, nope ingen psykolog här inte. Men helt ärligt så var det en av utbildningarna jag ville göra. Tills jag hittade min nuvarande, ångrar inte en sekund av det valet.

Slår vad om att din tandläkare har perfekta tänder och håller sköna dialoger medans du sitter och dregglar ;)

Fortfarande nyktert här. Tanken på systemet flyger igenom mitt huvud nån gång under dagen, men just nu är det annat inplanerat i typ en vecka, så det finns inte ens utrymme och skönt är väl det.
Leverjag, polsk riksdag, precis så... Är ibland så förvånad över hur snabbt man kan ändra riktning. Jag är ju helt övertygad varje gång att det ska gå bra.
Du skriver att du drack av "hänsyn till andra"... Om nån annan hade skrivit det så hade jag nog tänkt "ännu en ursäkt", men inte vad gäller dig. Det finns ett drag hos dig som jag känner igen hos mig sjölv och verkligen tror att jag behöver jobba lite med och det är könslan av att vilja ta ansvar för andra... Oavsett om de har bett om det eller inte. Försöker förutsäga deras behov och ta hand om allt. Barnen också såklart, men där har jag ändå ett ansvar för att få dem att växa upp till självständiga människor... Men lite så där som du skriver nu.., tror mig veta att andra skulle må bra av nåt och sen försöka åstadkomma det. Ibland är det bra och jag känner mig nöjd och snäll, men ibland tar det så mycket på krafterna och jag hinner inte med mig själv. Så just det där om att dricka för att andra ska vara bekväma... Det borde du sluta med av två anledningar: 1 alkoholen och 2 för att andra kan och ska ta ansvar för sina egna känslor. Det är inte ditt ansvar. Det könns som att du har det draget litegrann... Håller på att bränna ut dig på forumet tidvis för att alla ska få svar på sina inlägg... Könner du igen det?
Å, studenten, japp jag hoppar upp på hästen igen och skumpar vidare.
Godnatt tii er båda ?? och godnatt till er andra som så tappert kämpar därute. Håll ut, det är så värt det.

Hej skagen12.
Välkommen hit. Jag kan inte svara på om du har alkoholproblem, men du beskriver ju ändå något som du upplever som ett problem.
Jag är alldeles övertygad om att du bara vinner på att avstå. Vad är så viktigt med alkoholen att du inte skulle kunna vara utan den?
Du har precis ALLT att vinna med att fortsätta avstå!

Du beskriver också att alkoholism finns i släkten. Alkoholism är en sjukdom och den är ärftlig. Detta kanske också kan vara ett argument att avstå.

Oavsett vad du väljer finns fantastiskt stöd att hämta här. Ingen dömer, bara stöttar. Här finns också massor av berättelser från personer i liknande situationer som din. Läs andras trådar. Där finns mycket att hämta.

Återigen, välkommen hit!
/Z

Jösses Foursquare! Funderat på att skriva en bok? Satt fastnaglad och var tvungen att fortsätta läsa. Nu väntar jag på del 2 där du beskriver din resa mot ett alkoholfritt liv! :-)
Känner igen mig i mer än jag vågar erkänna för mig själv. förutom vinet stämmer väldigt mycket och det är väl kanske därför jag tog till mig din berättelse.
Många säckar med tomma 7,5or har jag smugglat ut ur garaget.
Nu är inte jag något lysande exempel på hur man tar hjälp av vården, men sekretessen i svensk sjukvård är stenhård. Så de farhågor du har kring eventuella vårdnadstvister med mera, DET behöver du inte oroa dig för.
Att öppna sig som du gör är ett stort steg oavsett om man är anonym eller ej. Att formulera det i text gör att det blir verkligt på ett väldigt påtagligt sätt.

Jag hänger med på din resa mot ett nyktert liv. En dag i taget....

För med den insikten och den målmedvetenheten så fixar du detta!

/Z