Senaste kommentarerna i forumet

Visste inte att jag hamnade i en tråd...
Jag får lära mig bättre till en annan dag.

Lägger mig i sängen o är tacksam för att jag inte har druckit en enda droppe!
Godnatt alla som kämpar

för respons och stöd Sommarkatt15.

Alkoholen har verkligen ställt till det för mig, inte bara en eller två ggr. Jag är ute på hal is. Och har så varit i många år och förstått det men samtidigt förnekat och sopat det under mattan när värsta ångesten lagt sig efter några dagar eller mer.
Jag är rädd bara. Rädd för att erkänna och rädd för att aldrig mer kunna dricka. Rädd för att omgivningen ska få veta. Många vänner vet om mitt problem mer eller mindre och min syster har nog vissa aningar om att det blir för mycket ibland. Som i helgen när jag blev redlös inför hennes barn för första ggn vilket jag har sån vedervärdig ångest för. Står dem nära och älskar dom så mycket. Tycker det är hemskt, för jävligt, att de såg sin moster i det tillståndet. Jag minns inte. Har bara ett minne av att jag spyr på toaletten och typ får " hallisar".
Barnen hade blivit rädda, tyckte det var läskigt och hade blivit skärrade och ledsna. Och oroliga för att jag skulle bli som mormor ( min mamma som är alkoholist ).
Det skär i mitt hjärta att de såg mig i det tillståndet. Känner mig som en hemsk moster.
Som att jag upprepar historien - mamma som söp inför oss under hela uppväxten.
Min syster hade fått såna flashbacks och det får jag också o har länge varit rädd för detta. Min syster gillade inte detta men tycker jag ska sluta plåga mig själv nu. Har messar henne om vilken ångest jag har. Barnen blev skärrade men har snart glömt detta, det är mest jag som lider. Jag vill vara en förebild och inget fyllo till moster för dem.

att du har hittat hit Nystartnu! Det är nu du börjar fajten mot din alkoholism. Jag hade också en önskan, en dröm om att sluta dricka, slippa minnesluckor, slippa bakfylla, ångest, vinstank, tvång, ljugandet, smusslandet mm mm - all skit som alkoholen ställde till det för mig, med min handgripliga hjälp. Det har tagit lång tid för mig att inse att jag faktiskt vill och kan bryta. Att ha tagit del av alla fina människors tankar, liv och kamp här på forumet Har hjälpt mig till ett beslut att göra upp en gång för alla med alkoholen. Jag har slängt skiten i rännstenen och betraktar den med nyktra ögon. Jag vill inte ner dit igen. Jättebra att prata med din psykolog! Du kommer att känna en befrielse och kanske också förvånad över hur mycket stöd du kommer att få! Följ kloke aeromagnus råd och få medicin till hjälp samtidigt med dina samtal. Det är du som ska styra ditt liv inte alkoholen.
Styrkekram!
Sommarkatt15

Ja jag älskar lyckoruset jag får till en början och att bli avslappnad i sällskap. Sen är det ju gott med öl och vin. Men jag hatar personen jag blir som onykter, packad och redlös och ser min mamma i mig som är
Alkoholist.

Har social fobi, varit deprimerad långa perioder o mitt liv och går i terapi.

Jag vill sluta dricka mig redlös. Jag vill sluta dricka på det sättet jag gör men jag är samtidigt rädd för att söka hjälp på riktigt. Det är skrämmande.

tillsammans gör man och vi möter olika utmaningar i livet. Att ta sig ur ett drogberoende är stort och dessutom lyckas skapa en fin familj och ett gott liv - Det är enormt! Jag förstår lite bättre er kamp tillsammans, men att du nu vill mer och menar allvar med att förbli nykter.
Om du tar Antabus kan du inte dricka och om han då bjuder och trugar, så att du dricker, riskerar han ditt liv. Tror du att han kan förstå det att du menar allvar med din nykterhet, om du berättar hur medicinen fungerar? Jag kan tro att han då tänker till och faktiskt inte fortsätter involvera dig i sitt alkoholmissbruk och t.o.m. kan reflektera över sitt eget intag? Jag hoppas du får somna nykter och vakna pigg och fräsch, så som du önskar, starka du!
Sommarkatt15

Filur har du några tankar hur du ska vara nykter? Bra att du hittat hit kommer hjälp dig massor. Ta enda i taget, se till att du inte har hemma.

Du har kommit rätt. Du skriver att du älskar lyckoruset sedan skriver du inget mer positivt om alkoholen. Det finns inget positivt. Alkohol ger ångest och slutar du dricka så släpper ångesten. Vill du verkligen sluta? Ja då har jag några råd. Kontakta vc för lite hjälp,manke medicin så du inte kan dricka. Kanske kontakt med aa vore ett stöd

Hej.
Känner så väl igen mig i det du skriver. Också ny här. Alkoholmissbruk i släkten. Och just det med att ta ett glas för att genast känna sug efter ett till och ett till.. Sen minnesluckor och vidrig ångest som äter upp mig.
Sen upprepar sig historien om och om igen. Super mig redlös många ggr. Hemskt och jag vill få ett stopp på detta jag med.

Jättebra om du kan sätta gränser så. Det är ju så lockande att dricka om man väl kommit igång liksom.
Japp, än sålänge så vet bara mina föräldrar, två kompisar varav en bor i Amerika och min tjej. Ska hålla det så om det inte blir så att jag får ta upp det med läraren i skolan med. Jag menar så jag kan fixa mina studier.

Vart på livsstilssamtal idag och det gick bra. Vi satte upp en tid omorgon också med en psykolog och så får vi se vart det leder. Kan bli aa. Men det känner jag mig redo för i sådana fall

Ja prata med henne om att du är orolig. Lever hon i förnekelse kan du inget göra tyvärr. Viljan för insikt och förändring måste finnas där

Inte lätt. Olika forum kanske. Konstigt att det ska vara så konstigt att inte dricka för så många

Hej, tack för ditt svar. Ja visst jag blir förbannad, det är det svåraste av allt tror jag att jag har det så nära inpå mig. Jag tror helt ärligt inte att han gör det för att förstöra, jag tror faktiskt att han inte fattar. Han har själv ett beroende, vilket han absolut inte själv tycker. Det finns olika ansikten på en alkoholist. Vi har -förutom dessa djupa dalar- haft ett bra förhållande, vi har fina barn, bra jobba, hus..rubbet. Från början var vi inget, nu har vi allt- Vi har varit varandras styrkor och fördärv. Men det har liksom alltid vart jag som vart den drivande bort från det. Så var det med drogerna. Han har sedan jag blev gravid första gången inte tagit någon mer drog och det skulle han aldrig göra det vet jag om. Men, alkohol är också en drog, en accepterad, social drog. Den finns överallt och det är inget konstigt. Det jag måste göra nu är att jag måste, kanske än mer, stå på mig och stå emot frestelserna idag, imorgon och framöver. Jag kan inte tänka att jag ska vara nykter i en månad eller ett år. Jag har läst lite på AAs sidor och förstår lite tänket där. Jag ska bara inte ta den där första ölen idag, så är det. En dag i taget.

❤️

kramar dig tillbaka, Lena <3. Ska tänka på dig nästa gång jag bryter ihop. Att du är där då :).

... att jag läst vad du skrivit och att jag förstår din oro och vånda. Och det oerhört frustrerande i att vänta, bara måsta stå ut i nåt slags limbo.

Varm kram. Nio dagar kvar nu, tidsenhet för tidsenhet.

Håller med om mycket du skriver, känner igen mig. Sorgen. Smärtan. Saknaden.

Kramar om vuxen FM med alla hennes lager utifrån och in. <3

Tack. <3

På lördagen släppte plötsligt allt och jag såg på Lucas som jag vanligtvis gör. Och jag märkte att när jag gjorde det så förändrades även han, blommade upp, skämtade och log. Och, tja, vete katten vad det var fråga om egentligen. När jag var och handlade där på fredan hittade jag inte en vara jag skulle ha. Då nån kille som jobbar där upplyste om att varan tyvärr var slut så hade jag bara lust att kasta en köttkvarn i huvudet på honom. När jag sen packade in det jag handlat i bilen stötte jag skallen i bakluckan. Gud, jag skrek alla fula ord jag kan rakt ut, slet bort hårklämman, krossade den med klacken och sen körde jag därifrån med skrikande däck och vrålande motor.

Humöret från helvetet är borta men ledsenheten består. Jag finner tröst i vad du säger, FM, om att ta det som det är och att det är nåt som ska ut ur systemet. Kram.

Man dricker sig till bedövning och mod. Efter några enheter alkohol kommer man i form och det blir plötsligt så mycket lättare att få fram det där som tryckt en. Och likväl, berörs inte samtalet när man nyktrat till är det man talat om fortfarande osagt.

Hej förresten.

:)

Håller med Ebba. Ta tjuren vid hornen och tala om för din kompis att du är orolig för henne och att hon måste konfrontera sina problem innan det går helt överstyr. Hon kommer nog inte att tacka dig nu, men kanske i framtiden. Oavsett, vet du att du gjorde rätt och ditt bästa för att hjälpa.

För mig går det bra att dricka en folköl eller till och med ett glas vin till maten. Men jag vet att om jag dricker för mycket, fortsätter jag gärna några dagar, tills jag sätter ner foten igen. Därför tänker jag hålla mig till en öl eller möjligtvis ett glas vin vid speciella tillfällen. Kanske får dra in på både ölen och vinet om jag inte kan hantera det som jag borde.

Tror att det är bra att berätta för omgivningen om att man har problem med drickat. Risken är dock att man faller hårdare om man faller, därför att man inte bara misslyckas inför sig själv, utan även gentemot sina vänner. Därför kanske man ska nöja sig med att berätta för ett fåtal?

Kul att höra! När man vet med sig att man kan göra det så måste det kännas skönt. Om ändå en annan kunde göra så och ta en öl ansvarsfullt. Men jag vet till 100 % att om jag tog en folköl nu så kommer det att sluta med två sexpack som jag dricker upp. Jag kan helt enkelt inte. Har börjat berätta för fler kompisar och bekanta om min situation. Pratade en lång stund med två kompisar i veckan över internet. Det känns bra att vara ärlig med det hela. Funderar på om jag ska tala med dom på min högskola med. Lärarna alltså, för i nuläget lider mina studier av detta.

Ja nog är det ett svajande fram och tillbaka nu - som ni skrev, LN och SL. Känslor som väller fram ena sekunden. I nästa kan jag vara helt tom. Känns som jag kliver runt i sirap. Får inget gjort. Håglös. Glädjelös. Är inte alls sugen på vin men saknar känslan och energin jag fick det ( för stunden). Nu känns det mestadels jämngrått. Med en liten glimt emellanåt. Barndomsminnen som poppar upp och jag inser att jag flytt både fysisk och psykisk smärta i hela mitt liv. På mitt sätt. Skulle vilja ta mig själv som barn i famnen om jag kunde. Trösta när det gjorde ont. Gunga tonårstjejen som inte lät någon komma nära. Skulle vilja säga:"Du är och du var älskad."
Nu plockas rustningen av. Lager för lager...

Så visst händer det grejer - SL och LN ...:)

Det går faktiskt jättebra. Drack förvisso en folköl i helgen när jag var på middag, men den räknar jag inte ens, då det var ett medvetet val. I övrigt tänker jag hålla mig borta från alkohol under överskådlig tid. Suget är borta, hjärnan fungerar och det enda som är jobbigt är att sömnen fortfarande inte är så bra. Men det vet jag blir bättre med tiden. Alkohol hjälper förvisso kortsiktigt, även när det gäller att somna, men inte långsiktigt.

Bra att du hållit dig nykter några dagar, Danneman. Fortsätt så!

Det blev några fler glas än jag tänkte mig i helgen men ändå måttligt. Det är underbart att vakna upp utsövd och utan tryck bakom ögonen.