Senaste kommentarerna i forumet

Hej! Jag har varit på mitt livs första A A möte ikväll. Nervöst innan men bara till jag hade kommit innanför dörren. Det var verkligen givande och jag tror att du efter mötet kommer att kunna tänka annorlunda om att gå på ett möte i din hemstad.
Lycka till, jag lovar att det blir ett givande möte för dig!

Vilken omtänksam moster! Det visar verkligen att hon har accepterat att du har alkohol problem och att hon vill stötta dig i din nykterhet! Hämta lite energi ur den omtanken. :-)

Tack! Kan inte påstå att jag fått så mycket vila idag trots att jag har vilat. Tyvärr har det gått åt en hel del energi idag åt att gruva mig för kvällens fika kalas med svärfar som gäst. Dumt att lägga så mycket av min kraft på en dum människa, jag vet, men tyvärr lyckades jag inte bättre än så...
Nu till det positiva istället!
Ikväll har jag varit på mitt livs första AA möte! Känner mig glad, lättad och upprymd! Varför jag inte vågat ta tag i detta tidigare kan jag inte svara på men jag är glad att jag gjorde det idag! Jag till och med gick iväg mitt under fikat och lämnade gäster och allt! Stolt över mig själv! Jag övervägde ett tag att inte gå idag pga sonens födelsedag men tänkte sen att det alltid kommer att finnas en ursäkt för att Inte gå om jag resonerar så...
Mötet var precis som vissa av er sagt, jätte nervöst innan men så fort jag kom in kändes det helt naturligt att vara där! Stark gemenskap och de flesta precis som jag med likvärdiga historier att berätta. Nu när jag tagit steget så kommer jag definitivt att gå dit igen!
Jag var osäker innan om det var rätt forum för mig men kunde snabbt konstatera att alla de som kallade sig alkoholist (dvs alla) hade samma mönster som mig, livshistorierna bland de flesta var likvärdiga så nog passar jag in alltid!
Lägger mig ikväll med ett lättare hjärta i bröstet och med en känsla av att jag har återfått lite styrka. Känner även ett behov av att dela med mig av min glädje och nya erfarenhet till alla som kan tänkas ha nytta av den!
Kram

Så här ska du inte behöva ha det!

Bor dina föräldrar tillsammans? Om inte så tycker jag att du ska vara hos din mamma. Du ska absolut inte behöva vara hos din pappa när han har druckit. Du har rätt till att känna dig trygg! Det är helt ok om du säger att du inte vill träffa honom då han druckit. Om han väljer att dricka ändå så är det hans val, hans beslut. Han är vuxen och det är upp till honom att söka hjälp för det här.

Har du någon annanstans du kan ta vägen då han beter sig så här? Någon annan vuxen släkting t.ex? Du är inte elak eller sviker din pappa på något sätt om du berättar för någon annan hur du har det. Jag fattar att det känns jobbigt och svårt, har själv levt med en pappa som är alkis. Jag trodde att jag hjälpte honom och mig själv genom att inte berätta för någon men jag hade fel. I längden ledde det bara till att det var lättare för honom att fortsätta med dåliga beteenden som ingen i familjen mådde bra av och att jag hade skuldkänslor över sådant som egentligen var hans egna ansvar.

Kanske kan du försöka prata med din mamma igen? Försök förklara för henne precis hur du upplever det. Ibland kan det hjälpa att skriva ett brev, då kan man i lugn och ro sätta ord på sina känslor utan att bli avbruten eller stressad. Säg att du behöver hennes hjälp med detta. Även en mamma ju ibland blunda för hur allvarligt något är, det är en försvarsmekanism en tar till då något känns för svårt. Hon vill säkert hjälpa dig och vara ditt stöd.

Du kan också kontakta kuratorn på din skola för samtal. Det är viktigt att prata med andra om detta. Ungdomsmottagningen har också kuratorer och psykologer som du kan prata med, du behöver inte ens berätta för dina föräldrar att du går dit. Man brukar säga att alkoholism är en familjesjukdom för även om det bara är en i familjen som är beroende så blir alla drabbade. Det kan vara allt från rädsla/oro till ilska, ångest, sömnsvårigheter m.m. Detta behöver man ofta hjälp med att klara av, för de flesta är livet med en alkoholist övermäktigt, oavsett man är barn, tonåring eller vuxen. Så sök hjälp och stöd för din egen del, börja där.

Och du, det blir bättre, bara du är snäll mot dig själv och tar den hjälp du behöver. Ett första steg har du ju redan tagit, att våga sätta ord på din situation och dina känslor här på forum.

Ta hand om dig!

Tack för alla stöttande ord! Känns bra att kunna skriva om det utan att dömmas.
Idag har känts lika pissigt men har jobbat så försökt hålla fokus på lite annat. Har ingen alkohol hemma och är inte sugen heller. Men hade jag haft så hade jag inte kunnat låta bli den. Har fortf ångest efter söndags när jag flippade ur.

Mitt fokus och mål nu är att INTE köpa nåt mer. Vet hur det är som en magnet när man går förbi bolaget men jag ska inte gå in. Jag har ingen rätt att gå in där. Jag har inget där att göra.

Tänker framåt typ "men jag måste ju dricka den dagen, å den dagen hade vi ju planerat, och då och då" men jag måste släppa det där och inse att jag kan dricka en redbull eller cola zero istället. Jag måste inte va full. Jag är världens snällaste och pålitligaste människa som nykter, vem vill inte ha en sån med i sällskapet? När jag blir fullare än alla andra eftersom de andra kan drickq med måtta-då är jag inte densamma. Jag blir ju skvatt galen. Usch ja spyr på den personen.

Jag är perfekt som jag är. Alkohol förvandlar mig till raka motsatsen.

Min moster brukar ofta vara på besök och fira de flesta högtiderna med familjen. I går hade hon bjudit in till middag och även om det inte var en stor grej så stod det en flaska alkoholfritt öl på min plats när jag skulle sätta mig till bords. Ja, hon vet att jag under både Julen och Påsken inte har skålat med alkohol i glaset, men då är det ju jag själv som har sett till att jag haft något annat att dricka. Kanske ingen jättesak, men jag blev i alla fall väldigt glad att hon själv hade tagit initiativet och ansträngt sig att ta med något till mig när hon handlat på systemet. Det var som om hon tyckte det var bra, och att hon på det viset inte behövde gå runt och bjuda övriga gäster på vin, och att det skulle bli en fråga till mig som hon redan hade svaret på. Kändes skönt i alla fall.

//PP

Känner igen skammen, men den skammen gör ju inte saker bättre, eller hur? Du har tagit ett steg och du har valet att ta ett steg till. Vilken riktning det blir kan bara du avgöra. Ta hand om dig!

Det där med empatin, handlar det inte om att ens själsliv är till bredden fullt? Har ibland trott att jag har en släng av autism till att förvånas över mig själv när jag faktiskt får en stund i "friskhet". Ögonen ja, mycket kan man utläsa, men mycket kan man föra över av sina egna känslor. Jag har varit med om att ibland blir vissa litet rädda för mig och då har jag inte varit otrevlig eller så, men några är sensitiva och andra är både sensitiva och oroliga själar. De sistnämnda är svåra att komma överens med, då de är så överväldigade av sina rädslor och farhågor. Som tur är, så är världen så rik på olika sorters människor. Ibland har man bara haft oturen att hamna fel eller inte.

Nej, har tyvärr inte sett hela filmen, men har hört gott om den. Vad härligt att se sina plantor gro. Vi har försökt fixa med vår täppa. Sådde ärtor, var det silkes eller sidensort. Något åt det hållet iallafall.
Snart ska vi träffas. En mor och två döttrar. En går vidare till AA, en är inte beredd att ge upp giftet och en annan känner att det är svårt att veta på vilket ben man ska stå. Det blir svårt att vara båda till lags. Vem vinner när vi ses? Nervös. Ska följa med på AA möte. Hon pratade så gott om dem. Spirituellt var ordet och det passar mig bra, så länge inte det är på förhand utstakat på vad och om man ska tro. Hemma igen blir det väl tveksamt. Tänk om jag träffar på en kollega? Skulle inte orka ha den relationen.
Utanför dörren blommar rapsfälten och hästarna mumsar på frodigt, sommargrönt gräs. Lycka.

Hoppas du kunde vila litet och ta igen dig. Det är starkt att ge av sig själv, samtidigt som man behöver få. All lycka! Och hoppas du har kraft snart igen.

Hej Kråkan Krax! och hej till alla nya användare i forumet.

De allra flesta som skriver här vill ha kontakt med andra aktiva användare på forumet, och det brukar man ganska snabbt få!

Några saker brukar vara hjälpsamma för att få svar från andra:
- att ha en egen tråd (flest aktiva användare finns i forumdelen som heter "förändra sitt drickande")
- att skriva flera gånger, ganska ofta
- att lämna kommentarer i andras trådar
- att ha en ödmjuk stil i kommentarer till andra användare :)

Hoppas du (och andra nya användare) får ut det du behöver av forumet, och välkommen!

Karin
Alkoholhjälpen

Jag är ny här och har läst en del av vad som skrivs. Mina första tankar är vad skönt att jag inte är själv. Jag måste verkligen försöka att ta tag i livet och konsumtionen av alkohol. vet inte riktigt vad jag ska börja men det här känns bra. Jag dricker upp en flaska vin på en kväll och blir varken full eller dålig dagen efter. Detta kan hända flera kvällar i veckan och det är ju inte riktigt sunt. Jag trivs med mitt vinglas men börjar förtvivlat önska att jag hade känt mig minst lika eller gärna mer tillfreds utan. Allt jag gör tenderar till att bli "för mycket" om jag tränar så är jag manisk på det, om jag går in i riktigt högtryck på jobbet så är det det. Nu är det för mycket vin....

Pp jag tror inte för en sekund att jag vet bättre än dig eller någon annan här på forumet, dina råd och kommentarer är mycket värdefulla för mig! Hade jag vetat bättre än någon annan så hade jag inte befunnit mig i den här situationen nu... Helt säkert är att man aldrig ska vara vårdare/behandlare av sina nära och kära, inte för sig själv heller för den delen och anledningen till det är att man känner så mycket att det är omöjligt att vara objektiv!
Det jag ser klart i mötet med patienten är inte ett dugg tydligt när jag själv är i liknande situation, därför är responsen här på forumet snudd på livsviktigt för mig! Så tack för att du och alla andra orkar svara mig!
Ha en bra dag!

Inatt hade jag en dröm om att jag måste hinna med en buss som avgick kl.18.00.
Mina nattdrömmar har varit *borta* under en väldigt lång tid. Nattdrömmarna finns där
men de kommer inte upp till ytan, för att minnas dem.

Ett steg i taget. En dag i taget. Det är så jag måste göra för att verkligen se solen i mitt hjärta.
En period under det här gångna året, blev jag känslokall, kände ingen empati till någon. Vanligtvis,
brukar jag se folk i ögonen men då tittade jag ned i backen. Jag tror att ögonen är själens spegel
och det är lätt att se folks själar/själsliv, så med andra ord, kan de se min.
Jag vet att nu skapar odlingen en god respit, jag kan inte vara berusad om jag ska så frö, för då kommer
ju alla frön att blåsa bort med vinden.
Den respiten, av nykterhet, får jag planera till vintern. Läsa portugisiska typ ett språk vore kul eller
1 timme eller två i veckan på ett gym.
/wolf

När du berättar vad du jobbar med så blir det som att mitt förra inlägg verkligen var som ett råd riktat till någon som vet bättre än jag själv ;-) Du är nykter och det är ju en väldigt bra början. 4 månader är inte illa, och det är naturligtvis helt rätt. Har själv upplevt att mycket förändrades när jag själv var utan alkoholen och det kanske är ett rimligt pris att betala. Så länge man flyr in i alkoholdimman, är det ju enklare att hantera både sig själv, och i synnerhet andra "galenskaper" runt omkring. Men någon stans bär det ju ändå åt fel håll. Skönt att höra att du befinner dig i de övre traderna av kurvan! Själv är jag på sin höjd mitt i, men det är jag glad över. Att spela i "bottenligan" är verkligen ingen hit, oc jag har lärt mig att det tar tid att komma igen. Men varje positiv sak känns som en stor delseger. Ta vara på dig, hoppas mannen nappar på ditt erbjudande om en fin framtid ihop!

//PP

Din kamp har redan börjat i och med att du började skriva om din historia. Låt förtvivlans penna skriva av sig, det allra sämsta och det allra bästa.

Tankarna som håller dig fången, skriv ner dem. Det har jag gjort, jag säger inte allt men nästan.

Det kan kännas pinsamt IsaIsa, men efteråt blir tanken klar och du har avbelastat sinnet på grubbel.

/wolf

Oh ja, visst, min mor placera sig i körsbärsdalen när hon dog. En trast talade om det för mig.
Har du sett Dunderklumpen av Beppe Wolgers? Kan inte låte bli att älska den filmen.
Haha, när han cyklar på sin cykel med skattakistan på pakethållaren och stålar flyger iväg.

Nej, jag planterar purjolöks sticklingar, och förbereder för sättlök på frö, som inte ger lök förrän 2:a året.
Missar rapsfälten iår. De e så vackra med sitt gula hav. Har int ens besökt kvarnen, men ska.
Jag kliver ut och sätter mig på trappen, i tidig arla, och fascineras av allt solglitter på gräsmattan,
tänker på - ingenting - inte ens ett glas vin.
Skönt!
/wolf
p.s. den där översättningen som Iphone, message har kan bli rätt roliga översättningar.

och slogs bara av; wow, visst är det så. Minns flera tillfällen, på arbetsplatser, utbildning o.s.v., där det räckt med att en person öppnat upp lite, kanske inte riktigt tänkt sig för, ibland har jag sett hur förvånade de blivit över att de sagt orden högt, min sambo/pappa/flickvän är alkoholist. Faktiskt minns jag inte en enda gång dåd detta bemötts utav tystnad utan sakta men säkert börjar de andra också prata. Även om inte alla har en nära relation med en alkis så har nog ändå de flesta någon form av referenspunkt, kanske den där kufiske morbrorn som alltid blev för full på jul.

Den största smärtan ligger i ensamheten som kommer av hemlighetsmakeriet. Så jävla viktigt att bryta det.

Jag har en vän jag pratat med om mina erfarenheter av min alkispappa och min alkispojkvän. Hon lyssnade mest men efter ett halvår kom hon till mig och bara öste ur sig i timmar om hennes liv med sin alkoholiserade mamma. För vissa tar det längre tid men jag är säker på att det blev lättare för henne att berätta och också att kunna se en utväg för hennes egen del genom att veta att hon inte var ensam i detta.

Hoppas det är bra med dig!

Kram

Börjar bli en daglig rutin detta, läsa runt och ibland skriva några rader. Känns bra, lite som Facebook och status uppdateringar...
Tänker mycket på mt's råd om att ta kontroll över sitt eget liv! Jag inser att maken och jag befinner oss på väldigt olika platser beträffande alkohol och att det inte är något som jag har möjlighet att förändra. Hur långt ifrån varandra vi står i det avseendet blir extra tydligt när man läser Jellineks kurva, han bland de nedersta raderna i vänstra spalten och jag bland de övre raderna i högra spalten. Ingen värdering bara så det är.
Jag inser också att jag behöver mer stöd från likasinnade, som vet och förstår vad det handlar om utan att värdera eller döma. Därför har jag bestämt mig för att börja gå på möten. Denna sajt hjälper otroligt mycket och är jätte viktig för mig men ibland skulle jag vilja ha någon i min egen stad att prata med. Problemet nu är egentligen att jag inte riktigt vet var jag hör hemma. Ska jag gå på ett AA möte eller alanon? Känner mig kluven där och lite rädd för att gå ensam första gången...
Idag fick vi ännu en tonåring i huset! Kul och grattis till min underbara "lilla" kille! Detta innebär fika med släkt ikväll vilket också innebär att jag måste träffa min svärfar...
Min svärfar som inte gillar mig och ständigt letar fel med kritiskt granskande ögon. Samma svärfar som anser att alkoholism botas med ett lyckligt äktenskap och att om hans son dricker för mycket så är det mitt fel eftersom jag inte gör honom tillräckligt lycklig. Samma svärfar lägger skuld på mig för att jag varit sjuk och menar att det blev för jobbigt för maken och därmed är det mitt fel att han måste dricka för att orka! Sen ska man absolut Inte söka hjälp utan alla problem ska skötas inom husets väggar bakom stängda dörrar!
Krock!
Jag funkar ju inte alls såsom han tycker att man ska vara, dvs kvinnor ska vara tyst veta sin plats och visa respekt för de äldre!
Jag jobbar med att hjälpa andra människor, ironiskt nog även människor med missbruks problematik! Jag förordar till andra Och mig själv att söka den hjälp man behöver och kan få oavsett i vilket avseende. För mig är hjälp ett sätt att korta processen och minska lidande, varför ska man undvika det?
Jag gruvar mig iallafall för kvällen och vad som komma skall. Känner mig egentligen inte stark nog att möta honom idag men det är väl bara att bita ihop och klistra på sitt gameface... Förut kunde jag preppa med lite vin men numera är det bara att hantera situationen och alla känslor den medför!
Idag tänker jag tillbringa dagen i sängen under täcket och bara vara med mig själv, landa lite i det som är. Inget att oroa sig för bara mitt sätt att hantera kris, jag är på benen igen inom några dagar och på jobbet på måndag!
Ha en bra dag, kram

Jag blir berörd av din berättelse. Känner igen mig. Jag växte upp med en alkoholiserad pappa. Fattar att det måste vara riktigt jobbigt för dig.

Det jag reagerar mest på är det du skriver om dina skuldkänslor. Skulle jag kunna gå tillbaka i tiden skulle jag ruska om mig själv, säga det är inte ditt fel! Jag vill säga samma sak till dig, även om jag vet att det kan vara en lång process att jobba med. Det är aldrig ditt fel att hon dricker! Säger hon att det är för att du inte hjälper till tillräckligt hemma så är det bullshit! Hon dricker för att det är hennes val. Oavsett om hon är beroende eller ej så är det hennes val att öppna den där burken/flaskan, och framförallt hennes val att inte söka hjälp de stunder hon känner att hon inte kan hantera det. För det finns en massa hjälp att få såsom AA, beroendecentrum hos kommunen, behandlingshem o.s.v. men allt detta är verkningslöst om inte den som dricker själv vill.

Jag har också upplevt det där med överdosering av tabletter hos min pappa. Det skapar, oavsett det är medvetet eller inte, en situation av mental utpressning som blir omöjlig att hantera hos en närstående. Såklart vi inte vill att våra nära ska dö, det är för många den största rädslan och skräcken. För min egen del ledde det till att jag ständigt kände en oro för att pappa skulle dö, ständigt vägde mina ord på guldskål för att jag inte skulle orsaka sådant beteende, ständigt hade skuldkänslor för att jag tjatade om alkoholen. Ibland tänkte jag det var bättre bara låta honom dricka för att inte riskera att han mådde så dåligt att han tog tabletter.

Men det är samma sak där, att det var helt och hållet hans eget ansvar att söka hjälp för de delar av livet han inte mäktade av. Det finns hjälp att få och träffar man inte rätt från början så får man försöka igen och igen.

Det finns också hjälp för dig att få. Alanon är en stödgrupp för anhöriga till alkoholister. Kommunens beroendeenhet brukar också kunna ge stödsamtal, individuellt eller i grupp till anhöriga. Själv har jag sökt stöd från en massa olika håll, dels här på forum men också alanon och kbt genom psykiatrin. När jag först kom hit så gjorde jag det för att jag levde med en alkispojkvän. Med tiden fattade jag att mycket var rotat i min uppväxt med min alkisfar. Så det är nog mitt bästa tips till dig, att du först söker hjälp för din egen del.

Kram på dig

Välkommen hit, bara det är starkt. Kan läsa mellan raderna att du verkligen vill förändra
ditt liv.
Skriv av dig mycket här det har hjälpt mig jättemycket. Du är ung och har egentligen hela
livet framför dig. Försök att ta ett beslut även om det känns för jävligt just nu. Jag har haft
den där hemska ångesten men en sak kan jag lova dig den avtar för att till slut försvinna.
Kan du inte börja att prata med din bror, jag vet ju inte hur dan relation ni har. Du ska inte
vara rädd för att söka hjälp dom är proffs och vet. Det är tufft i början, ett inre arbete , men
det går. Jag går snart mot 8 månader och det trodde jag inte om mig själv.
Tog återställare, för att dämpa ångesten, som slog tillbaka med sin fulla kraft.
Önskar dig allt gott.
Konstnären
Idag inget första glas för mig

Önskar dig lycka till och att göra dig sällskap...
Låter som jag...
Idag är jag inte nykter men vi kanske kan hjälpa varandra from nu....29 maj. Carina

Jag kom på att tiden räntar och det närmar sig nu fyra månader sedan jag tog mitt beslut om att bli nykter och beslöt att istället lägga min tid och energi på att laga allt jag haft sönder, dvs mina relationer inom familjen!
Jag kan dock inte påstå att jag lyckats hitta någon bra balans i det hela ännu. Det som reparerats med barnen har istället gått mer sönder i mitt äktenskap....
Dock ser jag långt fler vinster än förluster med min nykterhet så det är utan tvekan ett vinnande koncept och därför tänker jag fortsätta med det!
Ska tillägga att jag gjorde ett snedsteg en helg i januari men faktum är att det blev som en välbehövlig påminnelse om allt jag går miste om när jag dricker. Som en spark i baken!
Stay strong! Kram

Tack för svaret pp! Allt känns hopplöst :'( har sån jävla ångest. Måste måste fixa detta nu innan jag sårar någon mer. Usch för detta. Jag orkar inte med mig själv.

Inget övertramp Pp utan kloka tankar och ord!
Jag tar till mig det du skriver och ska prata med maken utifrån det. Jag hoppas på det bästa och få saker skulle glädja mig mer än om han sa att han Vill investera i mig/oss! Oj vad jag skulle känna mig älskad då! :-)
Kvällen har varit lugn och vi har pratat lite i vänlig ton. Kan inte påstå att jag hör några revulotinerande förändringar i resonemanget och tyvärr inte heller några uttryck för kärlek eller ånger... Inte så roligt men nåt jag får acceptera i nuläget. Dock kan jag tillägga att tilliten inte stärks direkt, jag känner fortfarande en osäkerhet om vart jag har honom. Som att leva lite på nåder... Svårt det där med att Ge när man själv känner sig otrygg och oälskad. Blir istället att hålla garden uppe som skydd och det gör det ju också svårare att komma framåt!
Tack för omtanken och engagemanget! Kram