Senaste kommentarerna i forumet

Usch, har haft en mycket sjuk dotter. Det går över men kommer nog ta litet tid. Snurrig och trött. Jobb som hopar sig. En verklighet som känns overklig. Absolut ingen som helst lust att dricka. Drömmer inte ens om A.

Tack för ditt svar Wolf..... Jo ibland tar jag bara ett glas å d går utmärkt...... Det beror mycket på min sinnesstämning.....tror jag. Det kan mycket väl vara så att det beror på min ensamhet men jag har varit likadan i mina förhållanden.....kanske inte så stora mängder som nu...... Å varför är det så olika från gång till gång..... Ska man sluta helt..? Vit månad? Antal glas? Veckodagar?. Hjälp mig..... Ge mig råd och tips

Hej, Ensammamman!

Det finns alltid en liten besvärande tagg någonstans som gör att vi tappar kontrollen. Du har en dotter. Du har vänner, men det verkar som om du dricker ensam? Jag skulle göra antagandet, att du är på god väg att titta lite för djupt i vinflaskan.

Varför kan du inte läppja på ett glas vin till maten? och du nu älskar vin, varför inte köpa ett riktigt 3000 kr vin och bara titta på flaskan?

Jag är också ganska ny här i forumet, c:a 14 dgr. Mitt råd till dig är, att gräv upp det som gnager i dig. titta och vrid på det, är det ekonomi/bostad/eller att du inte har någon varm hand som smeker dig på kinden?

/wolf

Hej Izzy!

Stegen/steget blir svårt att ta, eftersom du inte vet vart vägen (förändringen) för dig?

/wolf

Jag vill inte ge dig några plattityder som att det ordnar sig, förrän du har hittat en rutin/disciplin varje dag. Det räcker med 30 minuter. Med disciplin menar inte jag militärisk pricka i led, utan översätt gärna disciplin med en handfast rutin varje, helst motion.

Personligen använder jag mjukövningar på madrass och där i, dessa övningar andas jag medvetet dvs att vara medveten om sin anding, som är så självklar för oss. Jag vet, det kan ta veckor/månader innan du hittar rätt träningsform. Pröva att bara gå en runda. Du behöver inte vara i ett klassificerat övningscentra, friskis&svettis.
Den handfasta rutinen, ger dig såsmåningom en mer hållbar tillvaro.

Våga tala om för din läkare att alkohol finns med i bilden av din övriga medicinering. Alternativ kan du ju överväga att inte ta SSRI läkemedel?!
Det är väl bättre med en levande själ som lider än en själ som lider av apati?
/wolf

Visst är det så att vi har ett eget val men varför ska det vara så svårt att ta steget??
Har känt mig så ledsen och låg i helgen och funderat på hur vi har det och när det ska bli en förändring.
För den måste ju komma, det går inte att ha det så här resten av livet!
Jag känner mig i alla fall glad när jag får umgås med mina flickor, de ger mig glädje!
Ja visst är det lite komiskt att det är vi som blir nykterister fast det inte är vi som har såna problem!
Man kan ju skratta åt eländet ibland:)
Kram

så vänliga ord. Vi gör forumet tillsammans och jag är tacksam för att få vara med som en del i gemenskapen. Kram / mt

kul med ett avtryck från dig. Fick fundera en stund över vad du ville säga... vet inte om jag hängde med.... Jag menar inte att man ska stanna i en relation för att man kan förstå missbruk eller destruktivt beteende som orsakat av tidigare trauman. Jag är bara tacksam över att min fina man:) Han har för övrigt haft mycket sorg och smärta-svärta i sitt liv men har bevarat sin goda själ trots det. Kram till dig fina du! / mt

och tack för din hälsning! Har varit in och kikat i din fina blogg. Allt gott och kram tebax:) / mt

jag kan, jag vågar!!! Heja dig flygcert som vågar, vill och kan! Åtminstone har du redan vunnit dig själv:) Fina, fina du! Kram / mt

Japp så är det, du är en förebild och även jag har satt stort värde på din erfarenhet.
Att det kan finnas en konstig magkänsla kvar efter så lång tid kan jag förstå,
och det gör gott att veta det, så jag kan göra mig förberedd inför den nyktra framtiden.

Jag har ju tänkt att den ska få förbli just så, nykter!

//PP

Vill passa på att önska dig välkommen in i värmen!
Är nog ingen vidare ledsagare när det gäller kopplingen
mellan alkohol och andra psykiska problem, men är säker att
du kommer att få många svar!

Häng i, häng på!

Lycka till!

//PP

Är så glad för din skull idag M, och du ska se att din styrka gör att dagen även med din förälder går bra!
Du får fira lite i dig själv och i känslan av att du har uppnått så mycket.

Stor kram

PP

Du ska se att det går, och hur du ser på oron om hälsan etc. kommer att förändra sig över tid!
Lycka till i "jobbet" för det är faktiskt exakt det det kan handla om den första tiden.
Du grejar det, om du har bestämt dig, och med den viljestyrka du nu visar.
Så länge du inte tar glaset så går det åt rätt håll!

Lycka till!

PP

Tänker på dig, min fina cybervän, min räddare i nöden, min stöttepelare, och också min "partner in crime"...
Ta hand om dig, du behöver tänka på vad som är viktigt för dig, hur du mår. Det känns på många sätt som att du vet hur du ska tänka/tycka/göra i din relation, men du är också tydligt påverkad och skadad av ditt medberoende och det tror jag inte att man riktigt förstår förrän man börjar bli fri från det... Även om man vet så är man liksom omedveten?! Du är viktig och jag förstår att du på många sätt älskar maken, men man får inte behandla någon så som han behandlar dig!

Stora kramar

Blir alldeles varm i hjärtat av er!
Sorgsen och mt- mina livräddare och stöttepelare, Adde - tack för alltid så fina ord, yogi, en likasinnad och som förstår....

Jaa, hur gick det? Advokaten hade minsann inga tveksamheter... Självklart kan han inte säga hur det går, vad det blir av det, domar eller så, men han ansåg det klart att det fanns flera saker att gå på i utlåtandet! Och - jag känner mig stark!!! Jag backar inte, som jag gjort så ofta förr... Jag har varit i kontakta med ex-sambon och där blev det som vanligt - jag är sjuk i huvudet och behöver vård, jag ska sluta hitta på elaka saker om honom, han har varit lite småarg ibland men bara med rätta och jag känner inte honom längre så jag har inte med hans humör att göra, det är jag som styrt hans liv, hotat och skrämt och nu vill han inte leva så mer och nu får det räcka med att jag utsätter barnen för alla mina hemskheter...?! Ja, i korta drag ungefär så... Det blev ganska många, välformulerade fraser om hemska mig och fina, bästa honom. Och för en kort sekund tänkte jag "hjälp, gör jag fel nu, det kanske är jag som är knäpp", men det gick över rätt snabbt. Så nu blir det en stämning, gulp... Det låter hårt "stämning", men jag vill i alla fall känna för min och framför allt för barnens skull att jag i allafall gjort allt jag kunnat, även om det slutar med fortsatt växelvis boende så har jag försökt. Men, det svider att tänka att han kanske kommer framstå som att han klarare a tt ta hand om barnen och är fantastisk... Men, nu är nu och jag kan inte tänka så långt framtiden, jag kämpar här och n u, och nu ska jag snart gå ut och fixa i min härliga trädgård, en ledig dago ch solen skiner, fåglarna kvittrar och blommorna är ljuvliga och, ja, ni vet - jag har mitt eget hus, jag kan!!!!!!
Kramar till er alla

Tack för tipsen. Att skriva och läsa mycket här har ju verkat vara en framgångsfaktor för många av er så jag tänker hänga på och skriva och läsa så mycket jag bara kan. Lite ovant i början kanske men skönt att helt anonymt erkänna att man inte har kontroll utan har fastnat i ett värdelöst beteende som bara skapar ångest och problem. Men det känns ju så himla läskigt att tvingas vara i sina oroskänslor och lära sig hantera stressen utan det där förhatliga bedövningsmedlet.. Men just nu, just här har jag bestämt mig att det är det absolut viktigaste jag någonsin kommer att göra i mitt liv. Det får bli hur jobbigt det vill och det får ta fen tid det vill, jag kommer bara att flyta med och koncentrera mig på en sak. Inget första glas!!!

Jag hade lite olika strategier. Jag försökte planera in saker på de tidpunkter jag visste att suget skulle finnas, fredagsem/kväll t.ex. Jag bokade träningspass kl 18 på fredagskvällen, eller åkte och handlade (långt från systemet), eller något som krävde bilkörning. När suget blev sådär nästan övermäktigt pratade jag med min man eller stängde in mig på toa och läste här. Jag var nära att bryta några gånger de första veckorna, och hade nog inte klarat mig utan att läsa och skriva så mycket som jag gjort här.
Du kan - tro på det!!
Lycka till,
/m

sedan jag drack mitt sista glas vin. Kan knappt fatta att det är sant, och att det gått så bra. Det har verkligen hänt mycket under de här månaderna, både när det gäller känslorna inför alkohol kontra nykterhet och när det gäller andra saker med mig själv. Känner nog egentligen inget sug alls efter alkohol nu, mer tankar som dyker upp, som kan påminna om att visst skulle det vara gott... men de försvinner snabbt.

Pratade med en kompis i telefon i lördags, som blev märkbart påverkad av vin under samtalet (pratade länge). Känns sådär att tänka att jag förmodligen också låtit så, då och då. Fått sakta av på ordflödet för att hinna hitta rätt ord, och uttala bokstäverna rätt. Hon hade inte samma syn som jag på vinsten med att avstå...

Det blir inte så mycket firande idag, ska iväg till en av mina föräldrar som blivit sjuk, och ska läggas in för operation. Jobbigt, både pga sjukdomen, men också för att relationen inte är så enkel och definitivt inte stärker min självkänsla. Förr hade jag såklart kurerat självkänslan både före och efter besöket med vin men den möjligheten finns ju inte nu, så det är bara att bita ihop och hålla ut. Tufft att känna så inför sin förälder, men jag är väl knappast ensam, dessvärre.

Men stolt och nöjd över mina sex månader är jag, och inte heller idag blir det något glas...
Ha en bra dag alla ni därute,
/m

Vad gör ni/ hur gjorde ni i början när ångesten blev övermäktig och den enkla räddningen är SÅ lätt att halka dit på?

Jag har kämpat och kämpat men inte lyckats fullt ut. Det har iallafall gått ganska bra och jag måste nog vara lite snäll mot mig själv och säga att jag är på G. Nu har jag förhoppningsvis landat och har bestämt mig för att gårdagens snedsteg inte ska leda till ökad ångest och självömkan utan istället hjälpa mig till ett ökat välmående och en bättre livskvalité. Men varför måste det vara så svårt och varför, varför, varför föll jag dit igår :( Jag vet ju att jag kommer att må så jäkla dåligt i flera dagar nu!

Du är ju en av dem som varit en förebild när jag började skriva här.
Jag tror att det är viktigt att skilja på alkoholsuget, och viljan/känslan av att passa in, vara som andra. För det är väl så det kan kännas ibland? Bl.a. på en utlandssemester, där det blir så tydligt, och där det också ofta finns alla typer av människor, både de som verkligen klarar och inte vill ha mer den det där glaset vin på restaurangen, till maten, och de som överkonsumerar. Jag var ju utomlands över jul, och hade inte kommit så långt i min nykterhet, men tyckte nog ändå (bortsett från den där känslan av att inte tillhöra de "vanliga") så gick det över förväntan. Precis som alla andra tillfällen hittills :-) Och idag är det sex månader sedan sista glaset! Känns mycket bra!
Ha en bra dag,
/m

Hej mt! Blev väldigt berörd av av det du skrev om hos Sorgsen om att din man hade en frisk kärna. Dels för att jag kände igen det, min man har också en frisk kärna. I vårat hem består de få övergrepp som begås av mitt handlande, av mitt humör. Men samtidigt blev jag störd. Varför ska man i en relation behöva ta hänsyn till varandras tillkortakommanden och barndomstrauman?

Nu blev det väldigt kort. Batterierna signalerar slut och jobbet signalerar att ; Kom in nu. Men jag hoppas du ser vart jag är på väg. Låt inte missriktad oro/kärlek som man inte kan ta kontroll över ta kontroll över din/min/vars/mans vardag.

Fia

Måndag morgon och en vecka med utmaningar börjar. Under den närmaste tiden ligger många viktiga vägval och beslut och väntar på att jag fattar dom. Samtidigt kommer dessa val att även att iscensätta hur livet framöver framöver ter sig. Viktiga saker som inte bara berör mig själv och mitt eget välmående utan även mina barn. Antingen får jag fatta beslut på att prioritera annat än mig själv, eller att se till mig själv. Ingen väg leder till 100% i framtiden, då hade det varit så mycket lättare. Den lösning som ligger mitt emellan är tyvärr inte realistisk och något som jag själv kan besluta om. Flera vattendelare fram till sommaren som jag vet kommer att ge resultat som jag ska leva med under en lång tid. Ja det är ju så att när större beslut ska fattas så gäller det att se att man ska leva med konsekvenserna under en lång tid. Visst är det lite konstigt. Konsekvenserna var tidigare något som jag inte funderade så mycket på. Om funderingar i den stilen dök upp, och jag blev orolig, stängde jag ju av dom och till och med belönade mig istället. Nu kan jag inte ducka inför den typen av frågor på samma sätt. Det har plötsligt blivit stort och svårt att fatta viktiga beslut. Ibland önskar jag att man hade kvar mer av sin bekymmerslöshet som fanns i ungdomen :-) Så det gäller säkert att tänka att om 70% blir bra, så kanske man får vara nöjd? Svårt när man är mer en 100% person i det mesta. Gott som ont

//PP

Du ska se att det går bra. Sprutor brukar ju fungera. Ändå förstår jag att det kan vara lite läskigt.
Men hur det nu är är det ju ett tidsmässigt högst begränsat obehag, Om det nu blir något obehag över huvud taget.
För någon som har visat styrkan och bevis på att kunna stålsätta sig mot att dricka i sju månader så tror jag att du kan
fixa detta ;-) Det är ju i så fall snabbt övergående, och sedan går du ut med lätta steg. Då är det ju klart!

Kanske är det som så ofta, det är värst innan man har börjat?

Lycka till idag!

PP