Senaste kommentarerna i forumet

Tack för att ni säger vad ni tycker om det här. Fyll gärna på med fler synpunkter.

Jag tror jag har lyckats ändra storleken på texten nu linker!

/magnus
alkoholhjälpen

Jag tvekade aldrig över att du skulle lära dig sitta Ebba.

Så vackra och generösa. Hjärtetack, varenda en. Blir så jäkla rörd av all omtanke ni visar.

Har en massa jag vill säga men också ett huvud som sprängvärker och en ork som tryter så jag avvaktar och återkommer. Promillefri, förstås.

♥

Det är något du skrivit om graven, din pappa och din känsla som får mig att undra om det är någonting du borde reda i. Kanske få hjälp att reda ut.

Han är inte hemma över helgen. Igår tyckte jag det var jätte skönt. En känsla av frihet och avkoppling. Idag deppar jag ihop. Är det så här det kommer att vara för mig i framtiden utan honom? Jag saknar honom faktiskt. Vi har intressanta samtal, han ger mig så mycket ömhet. Jag har i perioder i mitt liv levt ensam, och jag ser inte fram emot det igen.
Det är svårt att lämna.

Man kommer inte till ro.
Alkoholen hjälper en för stunden.
Du vet ju precis.
Att alkoholen är en falsk djävul som griper tag i lämpliga offer hårt som fan och lurar i dem att lugnet den ger är behaglig och lösningen.

Lugnet kommer när man lyckas slita sig loss och låter hjärnan slippa bekämpa alkohol.
Det är sant.

Mitt huvud snurrar också som fan titt som tätt.
Jag önskar dig ro fina LP.

Du förtjänar all respekt och ömhet. Bra jobbat. Det svåra är ju att motstå.

Jag vill gärna berätta vad jag tänker när jag läser om situationen du befinner dig i.
Jag är alkoholist.
Jag har druckit i smyg.

JAG tycker att du ska prata med din pappa först.
Din mamma känner förmodligen redan till att han dricker.
Med sörsta sannolikhet känner hon iaf att NÅGOT är fel.
Hon kanske bara inte kan sätta fingret på vad?
Det kan handla om omedveten förnekelse därför att sanningen känns för hotfull och svår...

Jag hade behövt att någon sade till mig: jag VET att du dricker, jag vill inte att du ska göra det, det har spårat ur om man dricker som du gör och i smyg.

Kanske kan du tänka såhär:

Din pappa har ett sår som blöder.
Du ser hans sår.
Du säger först inget.
Din pappa känner att han har ett sår.
Du vill få stopp på blödningen.
Du är rädd om din pappa.
Du säger: pappa jag ser att du blöder (dricker), det finns plåster, ditt sår behöver tas om hand så att det inte blir värre.

Situationen du/ni befinner er i nu är inte lätt eller rolig.
Det är tufft, svårt och sorgligt.
När det kommer till alkoholproblem blir det så jäkla känsligt och det är fruktansvärt synd för skammen blir så stark att kloka människor ofta inte vågar eller klarar att handla klokt.
Det borde inte vara så och jag önskar dig så mycket styrka och mod att klara att sätta ner foten mot alkoholen.
Du gör det inte mot din pappa, du gör det mot felaktigt alkoholanvänndande och det är aldrig aldrig fel.
Om än svårt.

Kram och lycka till <3

Hoppas du inte tar mitt inlägg på fel sätt vill bara ge dig en kick åt rätt håll. Jättebra att du fått upp ögonen, nu är det att man måste mena allvar med sina tankar och det är den tuffaste biten. Ha en fin helg och ta hand om dig. Kramar från kemiläraren

Flyter ja, inte på fel sätt. Just nu känns det enkelt och utan saknad. Hade tillfälle att dricka med det sociala som ursäkt i veckan, men drack a-fritt för att jag valde det. Ett aktivt val. Det börjar bli stressigt på jobbet och min vanliga reaktion hade varit att koppla sv med vin. Det är ju omöjligt för mig att dricka hemma annars kanske jag hade behövt ta hjälp sv möten eller medicin för att ändå inte falla dit. Men ska jag dricka hemma så måste jag gå på smygdrickande direkt och det steget är ju väldigt längt. Och just nu med de här förhållandena är jag trygg och nöjd i min nykterhet. Älskar att vara nykter och vill aldrig glömma bort det igen för att få en stunds avkoppling från stress.

Hoppas det gick bra på konferensen. Tycker inte du är ett dugg fånig som som är orolig för allt möjligt och omöjligt. Det kommer en hel del tankar som man vanligtvis tystat med alkohol och det är jobbigt också att tänka på jobbiga saker man gjort. Just det är ff jobbigt och de är min hemlighet. Kanske skulle vara bra att berätta, men är inte där ännu. Hur som helst fantastiskt bra att du inte sköt upp ditt beslut och väntade in nåt lämpligt tillfälle. Önskar dig lycka till på ditt möte i veckan.

Har du trillat dit på den fruktade konferensen vill jag säga:

Du är inte dålig.
Du är inte hopplös.
Det behöver inte vara såhär jobbigt för alltid.
Du har en tid bokad på beroendemottagning.
Du behöver stöd.
Du förtjänar hjälp för att få må bra.
Du ska inte kämpa ensam i det tysta.
Du är värdefull och ditt liv är viktigt.
Det kommer att bli bättre och gå över.
Kram.

Det är fint med mig.
Det går att lära gamla hundar att sitta.
Trodde jag var hopplös.
Det är jag inte.
Ingen är hopplös eller ett hopplöst fall.
Det är faktiskt helt jävla sant :)

När kroppen gör sig av med a mår man hemskt men det blir bättre, jag lovar. Så försök att inte trilla dit nu på konferensen. Ta ingen alkohol för då kommer du säkerligen få börja om. Jag håller tummat och ger dig lite stärkande energi genom att ge mig din största sympati för vad du går igenom.

Det är bättre att va öppen mot alla inblandade tycker jag.

Åh LenaNyman som nästan är oumbärlig hör inne. Vi får följa dig i toppar och dalar och du ger så mycket åt andra med dina kloka inpass. Glöm nu inte att du har en ryggrad därinne, hämtat från ett av dina kloka inlägg som har hjälpt mig. Läste lite i din tråd och såg inpass #221 tror jag det var. Det är INTE så synd om dig så att du behöver alkohol nu!
Jag tror på sätt och vis att min sambo skulle reagera på samma sätt som Lucas om jag skulle bryta ihop i soffan. Inte veta hur hsn skulle hantera det och därför lämna mig ensam i mitt hörn. Och jag skulle känna mig ensam, besviken och övergiven. Han skulle känna sig otillräcklig och förtvivlad. Eventuellt skulle jag bli arg (särskilt om jag druckit) och skälla på honom för något han inte riktigt skulle förstå. Och den där jäkla rosa elefanten fylld av allt som sagt och gjorts och allt som inte sagts och inte gjorts skulle stå där mitt i rummet och skymma både dagsljus och TV. Kanske har det blivit en vana för Lucas att inget säga eller göra. Läste inlägget där han släpper av dig utanför systemet. Vissa menar att han är snäll och klok... Ja kanske, men också lite passiv. Nu när du haft en relativt lång nykter period kanske ni skulle behöva lite stöd för att få ordning på ert liv tillsammans. Börja på nytt med alla förändringar. Mår Lucas bra eller har han också toppar och dalar? Hösten börjar komma vilket påverkar många. Och regnet... Igår fanns det mycket i vädret som påverkar måendet. Hoppas du har fått lite klarhet, lugn och lite ryggrad där inatt. Kramar!

Har tänkt som du. Och helgdricksndet har periodvis fungerat. Men jag tycker kanske att du skulle prova total nykterhet en period. Du skriver att sömnen påverkas. Bara att sömnkvaliteten blir bättre kommer att göra underverk för själen. Tänkte länge att helgdrickan var ett livselixir - nödvändigt, rogivande och uppiggande. Allt i ett. Men för mig är det bättre utan. Har inte heller lagt av helt utan dricker i sociala sammanhang. Det kanske känns som ett stort steg för dig, men det finns mycket att vinna på att 2 mån uppehåll till en början. Men annars all minskning bra och om du lyckas hålla det till helger så hinner kanske sömnen förbättras.

.

Klart du ska vara med. Ge inte upp nu, du har kommit så långt. Jag tänker att du till viss del lever lite farligt när du räknar med att kunna helgdricka. För mig var det länge otänkbart att inte kunna slappna av med vin på helgen, nu fattar jag faktiskt inte varför det kändes så viktigt. Jag förde min kamp i det tysta och misslyckades gång på gång. Har ff inte stängt dörren helt. Kanske gör det en vacker dag. Hur som helst, lär dig av detta i stället. Varför hönde det? När och hur kom suget? Hur ska du hantera det nästa gång. Det är lätt att tycka ibland att alla anta verkar ha det lätt och att man själv är ett stort misslyckande. Men jag tror att man är i olika faser när man börjar skriva härinne. Jag tycker at du är både bra och stark som finns härinne både när det går bra och när det går dåligt. Och att du öppet deklarerar var du står och hur du tänker. Du har kommit långt, valeria. Häng i nu!

Vet du, det där med att sörja alkoholen och se andra sitta och ha trevligt.
Se dem promenera med en påse från systemet i ena handen och en bukett blommor i den andra en fredag.

De stunder du sörjer kan du tänka att det är att glorifiera det.
Jag följer din tråd.
Kram

Tack för era kommentarer.. Tog en promenad på en timme sent nu ikväll och för en stund så kunde jag känna en glädje.. Det är nu livet börjar liksom.. Det är nu jag äntligen har alla chanser i världen att få ett fantastiskt liv! Det är inte lika lätt att känna den där livsglädjen jag förr så lätt kunde locka fram..känner mig lite avtrubbad. Små små korta stunder kommer det men sen blir det ganska neutralt igen.. Det kommer nog att bli bättre med tiden. . Framför allt när jag släpper taget om den relationen som inte blev något.. den spökar ju mycket i min hjärna.. Jag har alltid väldigt svårt att gå vidare när det inte varit mitt beslut att avsluta.. Skulle nog varit lättare nu om jag inte hade haft det som drar ner mig. .å andra sidan skulle jag inte slutat dricka om det inte hade hänt eftersom att det var det som satte bollen i rullning. Så det är ju liksom något jobbigt som fört med sig något mycket mer positivt, men som jag ändå måste sörja över och blanka. Ja, jag är en överanalyserande person..;)

I helgen väntar jobbresa i 3 dagar till Finland..Mina kollegor brukar gå ut och ta några öl på kvällarna.. Ut och äta kommer jag ju göra med dem men i övrigt tänkte jag släpa med träningskläder och träna på hotellgymet och ligga och läsa på hotellrummet..

Hade velat ge dig också en kram men jag har så svårt att komma iväg ensam. Hoppas jag blir starkare så jag känner att jag vågar åka själv. Jag har så mycket tankar o känslor som bara snurrar runt o jag önskar att jag skulle orka skriva mer här. Men jag har iallafall fall funnit en ny god vän som verkligen bryr sig o försöker att hjälpa mig att reda ut allting. Vi får se hur det går men jag känner att jag kanske är på rätt väg nu..

Tack! Jag har gjort en del ansträngningar. Som har varit helt bortkastade. Men jag skriver mer när jag är nykter.
Tack Sisyfos!

hoppas man får vara med ändå.....

Åh alla ord hjälper. Det " värsta" är att vi är en tight och välmående familj och så ska detta hända. har alltid sett upp och beundrat min pappa och nu är det nästan jag som ska vara den vuxne och ansvariga..? Det är det som gör mig så förbannad! Plus min mamma komme ju få ta så mkt eftersom hon bor med honom.
Men jag kan inte gå omkring och hålladetta inom mot längre, då det äter upp mig.
Jag är också så otroligt rädd för hur min mamma ska må om hon får se vad jag såg.. Kanske ska jag hålla den biten för mig själv, men berätta för pappa att jag sett...
Tack snälla ni!