Senaste kommentarerna i forumet

Vad som är det mest "problematiska" med att sluta dricka, har under min resas gång varit varierande. Initialt var nog rädslan för att jag förorsakat mig irreparabla fysiska skador stor. Senare kom andra fokus, som sorgen över att jag eventuell i framtiden inte kan backa bandet till normaldrickande. Ja, flera "fokusfrågor" har avlöst varandra. Något som under nästan hela processen varit aktuellt är att jag omedvetet sökt efter anledningarna till att jag hamnade i detta. Det är livets motgångar som har fått bära "hundhuvudet" för att Pellepennan fick alkoholproblem. Idag en liten bit in på vägen, har jag mycket svårt för när jag tänker på det viset! Anledningen är att det är något som måste förändras. Det går helt enkelt inte an att i framtiden tillåta sig att påverkas av negativa yttre omständigheter som gör att jag fattar oansvariga beslut för mig själv. Jag ska lära mig att jag bär ansvaret för mig själv och att det faktiskt är det enda jag kan påverka. Offerkoftan som jag tidigare skrivit om är en "programmering" till stor det förorsakad av alkoholen. Alkoholen har varit grogrund till att den har fått växa. Koftan ska inte få någon mer grogrund, så mycket är säkert! Jag har för avsikt att repa upp den och försöka sticka nå´t annat, ett par vantar kanske? Jag hatar verkligen min koftjävel! Därför är jag ärligt talat inte så förtjust i andras fula, kliande koftor heller. Men jag vet att dom finns och hur dom fungerar.

Naturligtvis har jag i livet - som de flesta - varit med om saker som har lett till att det har känts som att den lättaste vägen är att stänga av i ruset.
Inte annorlunda för mig än för många andra som försatt sig i alkoholberoendet. Försatt sig kanske någon frågar sig? Ja just det försatt oss! Precis så är det. Ingen har tvingat oss att hälla i oss den sprit som skulle leda till att stänga av sorg, oförrätter, ensamhet, besvikelser, värk, förluster. Därför har jag svårt för den typen av tankar när jag själv får dom. Dom tankarna är några av dom största lögnerna som alkoholen har gett mig.

Ingen tillförsel av gift för själen idag heller!

Det är skönt att ha vaknat till ytterligare en nykter dag

//PP

har jag varit i natt. Drömde att jag och min man var ute och campade som vi aldrig har gjort.
Plötsligt tar jag fram en rödvinsflaska och sätter mig och dricker upp den. Och fort gick
och berusad blev jag. Innan jag insåg att det var en dröm, kände jag ångesten krama mitt hjärta.
Är ju lite sanndrömmare, var det ett tecken. Vill inte tro det, och jag ska inte vidta några
åtgärder. Hemskt var det. Men nu har solen tittat fram och det blir en fin dag tror jag.
Igår kom det där deppiga över mig igen, vad kämpar jag för osv. avundsjukan på dom som kan.
Alla påskrecept i tidningarna, och då tänkte jag, jag är inte en av er nu, jag är lite annorlunda
genomgår en fas i livet, där hårt arbete ingår. Har fått jobba med mig själv lite extra några dagar.
Då längtan funnits. Men icke sa nicke det ska inte ske. Du blir aldrig en måttlighetsdrickare konstnären.
Fatta det.
Idag ska jag, hunden mannen åka till Öland och ströva på Alvaret, och rensa kroppen. Hade jag trott att
det var så jobbigt att bli nykter. Nej. Men det är det och nittio procent av tiden har och är det värt det.
Inget första glas för mig idag.
Konstnären

Jo, AA och deras program är ett klokt val!

Jag hoppas din man orkar ta sig ur återfallet, det kräver mod och styrka.

Min karl trodde jag skulle supa ihjäl sig för 14 månader sen, innan han hamnade på behandlingshem, hans tredje i livet utöver massor av andra behandlingar. Saker jag inte visste! Han har fortfarande två månadsmöten kvar innan han räknas klara hantera sig själv! Han sköter sitt nya jobb sen 1,5 månad, han dricker inte, han är vänlig och korrekt och folk ser honom som stabil och trevlig.

Det är bara mig han behandlar som skit!!! Jag vet inte om folk på behandlingshemmet har genomskådat honom men där väljer han noga vad han säger och framställer sig själv som ödmjuk och senaste han vräkte ur sig till mig var att alla skrattar åt mig? Han förvränger och talar till sin egen fördel, otäckt att se! Jag har förstått detta och självklart måste hans elakheter få ett slut! All hans illamående är mitt fel och oavsett så får jag skiten. Saker jag inte har en aning om är galet vräker han ur sig i långa haranger och därför finns nu inget som är "vackert" och "vårt" kvar längre! Totalt utan syre!!! Jag är en offentlig person och han vet jag håller stenhårt på integriteten! För min familjs skull och för mina kollegors familjers skull! Han hånar mina val och försöker förminska min position. Det klarar han ju gentemot mig men världen är ju större än han och den kan han inte kontrollera. Antagligen handlar det om vanlig svensk avundsjuka och han vill ju gärna ta del av fördelarna för sitt eget egos skull! Är så trött på detta och haft överseende med mycket. Är stryktålig och har mycket tålamod men nu har jag fått nog! Han också men kommer bli jag som lämnar, det hör liksom till hans tidigare mönster, den övergivne stackarn!

Frågade per sms om han är kvar i huset. Han tror, eller, han VET jag har satt min familj och grannar att kontrollera honom?! Sjukt!!! Så svaret på min fråga var. Är jag?
Fick i alla fall svar...han har fått hela mig om bakfoten och det kan jag inte ändra hur mycket jag än vill!
Därför har jag gett upp...

Jag har haft en bra arbetsdag!
Köpt mig lite nya kläder!
Ätit gott!
Efter jobb imorgon ska jag träffa några avlägsna kollegor! På söndag de nära!
Känns lika förvånande varje gång men kollegorna gillar mig. Det känns att jag är svulten på tilltro och skyggare än för några år sen men jag är medveten. Jag vill vända ny och jag GÖR något! Det är jag stolt över just när jag nu skriver ner det. Jag gör något annat, eller jag gör som 1000-tals andra gånger men det KÄNNS annorlunda göra detsamma.

Ska bli kaffe med vänner nästa vecka.

på nåt sätt känns det bra att sitta själv för jag behöver inte oroa mig. Jag kan dricka ett par glas vin i lugn och ro utan att någon sitter bredvid och fyller på åt sig själv och kallar mig för "jävla torrboll" som inte vill dricka lika mycket som han. Det är skönt. Gillar att sköta mig själv, göra som jag vill utan att ta hänsyn till någon annan. Kanske han ska fortsätta bo i källaren och supa så kan jag ha mitt liv.
Jag fyller på hans förråd hela tiden så stannar han där. Inte stör han nån. Kommer någon och hälsar på låser jag in honom. Med massor med sprit.

fantasierna är många....

Det blev ingen dusch men jag tror han är sakta sakta på väg tillbaka....
Nu ligger han där nere igen men när jag släckte lampan såg jag att hans ögon var öppna, då finns det kanske hopp.
Jag vill tro att han är på väg tillbaka till sig själv, till mig, till vårt liv.
Om en vecka får vi hela släkten hit på påsklunch och det blir övernattningar och mycket folk.
Tisdagen därpå flyger vi söderut för att se till vårt nyinköpta sommarparadis.
Han måste helt enkelt snabbt nyktra till och bli frisk!
Har inte gråtit mer för det löser inga problem. Jag är stark och det kommer gå bra. Obotlig optimist.
Så det så.

Men nu kommer tårarna för att jag själv tog ett glas rosé till maten i min ensamhet. Känner mig så lurad, så sviken av mannen som jag älskar så oändligt. Vi är ett, har alltid varit. Kämpat i motvind i många år mot elaka X och vårdnader om barn mm. Vi har verkligen växt samman och ingen av oss kan tänka oss livet utan den andra. Och nu har han förvandlats från en vanlig man till en fullständigt utslagen människospillra. Jag är chockad.
Hur kunde det bli så här? Jag saknar honom så fruktansvärt, min älskade man som jag vill dela allt med. Var är han nu? Instängd i en kropp som ligger och sover på golvet i källaren, i smutsiga kläder, med oborstade tänder och orakad. Han luktar som herrarna på parkbänken som man många gånger gått förbi.
Gud vad jag saknar honom. Längtar efter honom. Vet inte hur jag ska klara det här...
Jag vill inte skiljas från honom, jag vill att han blir nykter förstås men samtidigt är det inte en nykterist jag vill leva med. Vårt liv har alltid innehållit god mat med perfekta viner till, alla våra resor har handlat just om det. Att hitta den perfekta måltiden. Vem ska jag nu dela det med?
Det är ju just på grund av vårt sociala underbara liv som nu fick honom att återfalla i missbruk. Han vill ju smaka goda viner, vill dricka en whisky med min far de gånger vi ses, vill prova goda ölsorter och vara en social människa som är med på alla våra tillställningar, fester och resor.
Hur ska vi göra nu?
Hur kul är det för mig att sitta själv och han är nykter? Det är inte kul. Helt enkelt inte alls kul. Så hur ska vi göra? Kan vi fortsätta leva ihop?
JA, vi måste för vi älskar varandra. Kärleken övervinner allt!

Nu är han helt plötsligt uppe på fötterna efter att ha legat och sovit i många timmar i sträck. Nu ska han in i duschen och tvätta sig, borsta tänderna och sen vill han se Let´s Dance sa han. Han måste äta också, har väl inte ätit nåt på två dagar. Jag har inte tagit hand om honom den här gången, tror det kommer göra susen. Nu måste han fatta att det här går inte. GUD, ge mig styrka. Jag älskar min man, uppriktigt och ärligt.

till och med jag blir det ibland när jag blir för full men jag blir "bara" elak mot min man när vi bråkar så det är inte riktigt samma sak. Många kvinnor jag känner eller träffat på ute på pubar och krogar är elaka med alla möjliga och omöjliga människor. Det är mycket obehagligt för alla. Jag undrar varför kvinnor ofta blir såna? Det är verkligen Dr Jekyll och Mr Hyde.
Berätta mer om dig själv.

Kram

Har du ingen vuxen kvinna som du kan prata med? Mormor eller farmor? Moster eller faster? En kompis mamma?
Super hon din mamma och du bor med henne eller har du flytta hemifrån?
Du måste berätta lite mer....
Jag finns här om du behöver prata av dig. Klart man behöver en mamma men jag har själv aldrig haft någon fin kontakt med min mamma, av helt andra orsaker, men vi har ändå setts och umgåtts även om vi aldrig stått varann nära.
Jag är själv mamma till fyra barn, tre flickor, alla stora nu, den yngsta 17 1/2. Jag vet att jag är väldigt viktig för mina två yngsta och säkert den äldsta också men nummer två är mer som jag och vill inte stå mig nära. Hon vill hellre minnas bara allt dåligt som hänt under alla hennes uppväxtår. Tyvärr, Det svider i mitt hjärta väldigt mycket.

Men tillbaks till dig,.
Berätta. Jag lyssnar.
Kram

enligt min man, som just nu lider av ett helvetiskt återfall, men han säger att läkare och vårdpersonal är bara skit. De VET inte hur det är att vara alkoholiserad. Men det vet de allihop på AA. Där är det ingen som dömer eller har åsikter, de bara lyssnar och stöttar.
Köp BOKEN nu! Ge den till honom och han kommer börja läsa i den...jag lovar.

ISBN 978-91-972093-5-9 anonyma alkoholister och ISBN 978-91-974965-7-5 Tolv steg och tolv traditioner. Jag beställde från http://www.aa.se/webbshop/

Min man kommer ge sig hängivet in i det igen när den här fasan är över, gör han inte det så super han helt enkelt ihjäl sig. Vilket väljer han?

Lycka till!!
Kram

men om din man skulle bli helt nykterist så skulle han ju bli precis den han var förut, vad tror du händer då?
Jag kommer ihåg filmen med Al Pacino och Meg Ryan där hon är alkholist och de skiljer sig till slut och många månader senare så ser han henne gå in på ett AA-möte och han följer efter och lyssnar när hon pratar där inne....de börjar om tillsammans och det är så vackert och romantiskt.
Kan verkligheten bli sån? Ja säger jag! Det måste ju finnas par där den ena varit alkis men slutat och sen blir det underbart.
Jag måste tro så, älskar min man så oerhört mycket när han är nykter. Vi har så kul ihop jämnt och fantastiskt sexliv och jag önskar vid gud att han ska bli nykter och ge oss vårt liv tillbaks.
Önskar dig lycka till och fortsätt berätta hur det går här inne.
Tycker det känns bra här, att man kan prata av sig utan att bli dömd. Har inga vänner att prata med, jag är inte sån som pratar.
Kram på dig

Nu är det helt slut med att ta hand om och stötta. Jag har varit helt likgiltig och inte sagt något alls till honom mer än att han ska gå ner i källaren. Och det gjorde han.
När jag kom hem från jobbet idag satt han på yttertrappan till vår villa och sov framåtlutad över knäna med systempåsen vid fötterna. Där fanns två mellanöl(?) en flaska vitt vin och en plunta med vodka som var halvfull.
Jag tog påsen och gick in, lät honom sitta där. Efter ett tag knackade han på och jag släppte in honom, sa ingenting. Spriten hällde jag ut och gav honom de två små burkarna med öl, som jag satte i bakfickorna på honom, och så tog han sig med stor möda nerför trapporna. Apfull.

jag har hållt på med mitt här uppe och gick sen ner till tvättstugan och tittade in i rummet där han var och han låg helt utslagen på golvet. Kladdigt på golven och allt i oreda. När hans mobil ringde, för femitelfte gången från olika jobb, satte han sig upp men svarade som tur var inte. Ingen kan undgå att höra att han är helt plakat.
Ser hans mail från de jobb han har, viktiga jobb, där de väntar på analyser och tidrapporter mm. De lär ju undra om han dött....Det stora fina uppdraget som han har på G brinner väl inne snart...han har skrivit och ringt otaliga gånger och väntat på att min man skulle ringa i två dagar nu. Detta är riktigt hemskt.

Jag har skrivit över vår firma på honom så får han ta smällarna själv, det är också något som han brukar skrika om när han är riktigt full, att han ska ha firman själv för jag gör ju ändå ingenting. Den här gången har han dock varit nästan otäckt tyst men det kanske beror på att jag inte bråkat på honom, inte tjatat, inte skällt, inte gråtit, inte bett utan bara varit helt omdeveten om att han ens finns här. Tror det gör mer nytta faktiskt. Då har han ingenting att skylla på. Annars är det ju inte så konstigt om en karl super med en sån tjatkärring runt sig som bara skäller. :-/

I morgon är det meningen att samfundet ska städa runt här i området och han brukar alltid vara med. Nästan så jag vill att han, precis när alla krattar här ute i solskenet, kommer utvinglandes och sätter sig på cykeln för att ta sig till systemet. Men så full som han är är det inte ens säkert att han skulle minnas det tyvärr...

jag tänker ta det lugnt i kväll, plugga franska bl a för jag har kurs i morgon kl 10 och ska cykla in till stan, min man brukar vara med. Nu är det roliga slut. Har pratat med dottern om att vi ska titta efter en lägenhet hon och jag så flyttar vi om det blir en gång till. Detta är sista gången. Punkt.

Sorgsen och räta på ryggen! Hoppas du får en skön Påskhelg. Kramar / mt

i konvent i Stockholm imorgon. Mullegubben är på konferens i kungliga huvudstaden sedan igår och har börjat dagen med AA-möte kl 7 - före hotellfrukosten:)
Det är fint med ett nyktert liv! / mt

vill.sluta. Fint att du har det bra, fortsätt så! Allt gott / mt

och välkommen till forum! Du får säkert fler och snabbare svar om du skriver i Förändra sitt drickande. / mt

Hej
Jag är ny här så detta kanske hamnade i fel forums tråd?

Hoppas du är kvar har tänkt på dig och det värsta är över
Konstnären

Tack för att du hissar lite i flaggan. Det där med snaska med förnuft.
Vaknade idag till ett hem i förödelse, en tårtkartong på diskbänken,
geggiga tårttallrikar, sumpiga bruna kaffekoppar. Men det var en baggis,
att röja upp. Annat var det i gamla livet, man möttes av sur vinlukt i varje
vrå i köket. En total urkramad3 liters, tror nästan jag trampade på foliepåsen
för att få ut mesta möjliga. Nu på morgonen gick det lätt, jag och mannen hade
ju bara frossat i lite godsaker. Nåja, det kanske inte var så lite, skit samma
jag håller min vikt.
I går kväll kom dom där fultankarna på en kort visit. Faan vad det stör mig, men
det var inget stort berg jag skulle ta bort, det var mer som en liten sten.
Nu är det gjort. Fick tankar om att jag blivit så jäkla präktig, mycket dumt låt mig
vara det då. Jag kommer nog alltid att vara lite utanför. Det har blivit nästan en chock
att se och höra hur tillåtande samhället är med alkoholen. Kollade ett program från finlands-
båtarna och det var sanslöst, fylleri på högsta nivå. Men idag bryr jag mig inte och retar
mig inte på dom som dricker, bara en sak lämna mig utanför när det går för långt.
Blir det någon båtfärd i helgen ska ju bli fint väder.
Ha en bra dag
Idag inget första glas vin
Konstnären

..att hon kan gå på AW (After Work) med sin egna mamma, en kompis och hennes mamma.
Jo det känns lite konstigt när ens barn går ut och dricker och inte en själv längre.
Konstigt men inte obehagligt, tjejerna i familjen kan gå ut och roa sig lite medans herrarna håller sig hemma.

Har passat på att bygga om dotterns akvarium med ny LED-belysning och en rejäl rengöring, det luktar skunk ur akvariet sedan det kom någon sorts alger som verkligen är skitsvår att bli av med, skrubbar och svär om varannat, det har kolat tre firrar på en vecka och kände att jag behövde göra något.
Hoppas på att den starkare belysningen ska få växterna att ta näringen ifrån algerna.

Oj, där skramlade det med nycklarna i ytterdörren, nu så ska det bli intressant och kolla av statusen, rultiga eller salongsberusade....?
....men nejdå, det hade varit lugnt som förväntat, ett par glas vin och mycket skratt, precis som förväntat.
Det märks att de inte behöver dricka mer för att ha ännu roligare, de har kontrollen och inget beroende.

Funderar ofta på hur livet är nu för tiden, och kan inget annat än att säga att det har totalt sett blivit så mycket bättre.
Har ett eget inre lugn och känner ingen stress inför alkoholen, problemet har inte blivit ett problem längre.
Tidigare skulle jag t.ex ha känt en stress över att damerna var ute på galej och att för att få rättvisa skulle jag genast ha planerat
min "tur" att få gå ut med mina polare, rättvisan är inte lika viktig längre, välmåendet däremot är i första prio.

Så alkoholen tror jag spädde på mitt dåliga mående, och när jag slutade dricka så fick jag inte bara kontrollen över mitt drickande,
utan även en kontroll över mitt mående, inte jaga runt som en idiot hela tiden, nykterheten är avkopplande och återkopplande.
Jag "ser" saker på ett helt annat sätt, upplever med mitt fulla sinne alla dagar alla tider, tar mig tid att fundera på vad som är viktigt.
Så få se nu...vad är viktigast just nu, klockan närmar sig midnatt, min tid är nu (natten) men jag har en tid i morgon också,
Alltså gör jag bäst i att krypa ner i halmen, dra några timmerstockar och pallar på så sätt morgondagen mycket bättre.

Får se hur många firrar som klarade av chocken med rent akvarium, kanske fanns det lite rengöringsmedel kvar i vattnet.
En floater som stirrar på mig med dö'a ögon kanske inte är det roligaste sättet att starta en morgon med,
Alla pallar inte med en allt för stor förändring på en gång.

I morgon fredag, veckans bästa dag, dagen med mest helg kvar när jobbet är avklarat, min tid och familjens tid.
Blir det finväder ska jag njuta av varje solstund, det är härligt med våren.

Mors Berra.

Kämpa på Susyq, ställ krav och ultimatum. Det enda som hjälper honom och dej är att du ställer krav på ett helt nyktert liv, han påminner om mej.

...en dag går till ända utan någon som helst kontakt med karln!
Han bor i huset, jag fick veta av en granne att hantverkare varit hos mig. Jag pratade med målaren att han får göra saker själv. Jag har noll koll på min post eftersom barnen tar för givet mannen har koll åt mig. Just sånt enkelt hjälper han inte med av ren elakhet och har noll samvete! Ja, smårörigt blir det och jag vet inte riktigt hur jag ska lösa detta. Känns ju märkligt skicka in barnen för vattna blommor o ta in post som tidigare när nu maken är där... Kanske är han redan borta när jag kommer hem över påsk... Ja ja, vi får väl se, en dag i taget! Befriande få andas själv är det trots allt...

Min man mår nu ännu sämre när han ser att jag genomför det jag hotat m länge Att jag nu lämnat honom men inte orkat o hellst inte velat göra.
Har trott på hans löften men de har svikits hela tiden gång på gång.
Han har varit mitt livs kärlek sen jag var i tonåren.
25-bra år det sätter sina spår.
Men sista åren har jag känt en oro,och dom sista två åren har hans drickande ökat mycket.
Jag har prövat med allt.Tjatat,bett kontrollerat och hotat.Men inget har hjälpt.
Sen har han ju även varit otrogen,vilket gjorde steget att lämna lättare.
Nu har han panik.
Igår var han hos en alkoholrådgivare.
Idag var han och fick Kampral utskrivet.
Han är helt knäckt och trodde nog aldrig att jag skulle lämna honom.
Han vill vinna tillbaka mitt förtroende och sluta dricka.
Jag tror inte ett dugg på honom.
Jag är inte ens säker på om jag är kär i honom längre efter alla svek.
Jag mår faktiskt bra och ångesten har släppt.
Om han dricker så slipper jag ialla fall inte se eländet och få ont i magen och oroa mig som jag gjort de senaste åren.
Det här är det enda sättet att han rycker upp sig om han någonsin gör det.
Som jag känner nu så vill jag aldrig mer leva med honom.
Han har sårat mig för mycket.
Han är ju inte samma man som jag gifte mig med.
Humör och hans tidigare värderingar han haft är ju helt förändrade.
Men det är hemskt när jag träffar honom nu när jag röjer i huset och han är så sliten.
Ja vi bor i en mellanstor stad.
Så att vi kommer springa på varandra är troligt.
Sen måste vi åtminstone konversera eftersom vi har en tonåring de Två andra sönerna har redan flyttat.
Ingen av oss har något nytt boende men vi letar båda två.
Jag tänker köpa en bostadsrätt.
Hoppas du får styrka att komma ur ditt dåliga förhållande.
Jag tog hjälp av lyckopiller för att få styrkan att bli lite hårdare.
För han tjatar hål i huvudet på mig.
Lycka till dig med att du får slippa din ångest och oro.
Ingen är värd att få må dåligt pga av en annan människans beteende .

...kära flygcert.

Jag älskar blommor! :)

han super ihjäl sig, dricker, sover, dricker, sover. Inget liv, ingenting. Bara ligger totalt avsmälld dygnet runt och vaknar till några gånger och dricker någon dl med sherry, sen sover han igen.
Fruktansvärt att se. Han luktar illa, låter äckligt och är så motbjudande så jag nästan kräks.
En man som normalt är en hög chef på stort företag med mycket ansvar, som tränar, lagar mat, fixar med huset, övningskör med sonen och är en underbar människa som alla älskar och beundrar. De skulle se honom nu.
Jag läser i hans "bibel" , Den stora boken om Anonyma Alkoholister, och han beter sig helt enkelt som en riktig alkoholist gör. Inget undantag. Som lever i tron att han minsann kan lära sig dricka normalt, och som kan det några veckor, men som obönhörligen slutar i tragedi.
Frågan är ju om jag ska stanna och stötta ännu en gång. Sista gången. Vårt företag har jag fört över på enbart honom. Blir det konkurs så får han ta den smällen själv. Jag har ett bra jobb och flyttar direkt nästa gång. Han får en chans till, den absolut sista.
Jag tar då en lägenhet i andra hand och så säljer vi villan och sen kan jag köpa mig en egen lägenhet. Leva ett tryggt och skönt liv utan rädslan att det här ska hända. Då kan vi träffas när han är nykter så får vi se...jag älskar ju honom och vi har levt ihop i 16 år utan problem. Det har ju kommit förra året, i höstas. Från ingenstans. Jag är i chock.
Jaja, nu ska jag lägga mig och läsa. Tar en sömntablett så kan jag väl sova. Svårt med den här oron i magen och att ligga och lyssna efter vad han gör. Han ligger i gästrummet med flaskan..
Har ignorerat honom sen jag kom hem från jobbet. Inte sagt något, inte varit arg eller nånting. Det har väl i och för sig inte ens märkt men kanske kanske....så vet han att jag inte stört honom iaf. Att jag inte bryr mig längre, att jag tänker ta tag i mitt liv och göra vad jag vill även fast han ligger här avsmälld.
Fan vad jobbigt det är. Önskar så att allt var som förut. Vi har haft det så himla bra i så många år. Ledsamt nu. Suck.

Nej nej Kastellen, det är inte du som är problemet. Hoppas att du vet det. Brukar också känna så när sorgen, rädslan för drickandet blir för stor- att det gör inget om han inte kommer hem. Jag vill inte se mer och orkar inte mer just då. Känslan av bristen på respekt är alltid där.. Hur mycket min sambo än förklarar att han inte dricker för att såra mig så blir det en så tydlig konsekvens av hans handlande. Han har ett val precis som jag har ett val.
Kämpar med min egen inställning mycket nu, att som din sambo sa slappna av :) Givetvis inte på det sättet han menar. Men att försöka unna mig att må bra och njuta av de nyktra dagarna som det just nu är helt klart flest av. Det är inte lätt, men det är den bästa plan jag har just nu..