Senaste kommentarerna i forumet

Det är aldrig lätt att gå isär och jag förstår ditt dilemma. Han är nog fast i sin sjukdom. Cad tror du händer om du ställer ett ultimatum. Lus drick eller jag flyttar

Du är inte ensam om dessa tankar. Jag tänker likadant ofta

Har tänkt mycket på detta men det är nog bara den senaste tiden som jag börjat inse och fatta att det är jag som förstör. Jag har länge vetat och insett att jag har alkoholproblem men varken orken eller lusten att ta tag i mina problem.

Har försökt i många år att dricka normalt, att kunna hålla mig. Vara som alla andra. Jag har alltid avundats dom som kan njuta av en öl, ett glas vin och sen är det bra med det. Hur återhållsam jag än varit, hur bra självdisciplin jag än har så funkar det inte. Det har jag bevis fått svart på vitt. Har blivit så arg på mig själv att jag inte fattar vad fan jag håller på med. Men det är alltid alla andras fel aldrig mitt. Det var alltid andra som provocerade eller var otrevliga, tyckte jag. Har förstört relationer till vänner och släktingar, och jag vet om att det var mitt fel varje gång. Jag är så ledsen för det jag kan aldrig göra det ogjort. Jag tänker att det är min sista chans nu för det blir bara värre.

Nu kommer moralgubben och läraren Aeromagnus fram. börjat när du var 13!!! Har du inga föräldrar mer än på pappret? Tror du förstår vad jag menar. Skaffa dig ett liv som du själv säger som är baserat på en god utbildning och jobb. Du vill ju ha ett vanligt liv. Det är jättebra att du hittat hit för din inställning till A är inte sund och du har inga riktiga vänner mer än fyllekompisar/partyvänner. Jag skulle sluta dricka omedelbart eller kanske gå ut max en gång/vecka. Skulle försöka få ett jobb eller utbilda sig för det stärker självkänslan. Att klara sig själv är underbart. Ta inte detta som en moralpredikan, utan som en tankeställare. Ändra dina vanor innan det blir illa.

Jag skulle som förälder aldrig sponsra mitt barn på detta viset utan de skulle få betala hemma. Detta är ju ansvar. Jag vet ju inte hur dina föräldrar är men att lässsra sina barn att ta ansvar är jätteviktigt. Kanske kan detta vara en bidragande orsak till att det blivit som det blivit. Ha en fin kväll

Jag drack alkohol och hade sådan ångest efter minnesluckor och hejdlöst drickande. Idag har jag haft tankar om att jag nog kan hantera att dricka normalt..för jag har inga problem med att vara utan...men jag tänket inte "sabba" det här nu. Jag förmodar att dessa tankar talar om för mig att det är dags att komma ned i varv eftersom jag ger järnet i mitt jobb och har ett stort behov av att vara ensam och återhämta mig. Tidigare tog jag ett glas vin, lagade god mat kanske läste något..och fyllnade till så att jag somnade...funkade sådär tills "fylleracen" satte in och min kropp krävde mer alkohol som alltid resulterat i ångest och hemska bakfyllor. Det gäller att komma ihåg det!

Som sagt innan om nu din man inte förstår att han har ett missbruk/beroende så är det tyvärr hans ensak för som de sagt innan kan man inte få någon att sluta. Fast det där med att förlika sig med att inte dricka, jo man kan ju vända på det. Låt oss säga att du får domen sluta röka eller få KOL ja då slutar de flesta. Säger man sluta drick du är/riskerar missbruk och diverse andra skador/sjukdomar då vill man inte inse detta. Tyvärr är det väl så att alkoholen har en så stark ställning som partymedicin att det är ett måste att dricka. Man kan ju hoppas att det vänder som med rökningen.

Stor kram till dig LN. Som alltid är så jäkla stöttande när vi andra befinner oss i mörkret. Du, jag kommer titta in här med jämna mellanrum ikväll om du behöver skriva av dig eller bara snacka skit. Ok? Och du, knaka lagom med LN hon är grym, men grymma människor känner och ibland är känslorna pissiga.

Kram min vän

Ja så är det ju självklart. All tankeverksamhet går åt att klara idag, imorgon, söndag, osv det kommer bli jobbigt att se på bör han dricker men vad ska jag göra? är väl bara att gilla läget hur jävla jobbigt det än är. Men visst nånstans fattar jag ju att han vill dricka, hde nån sagt till mig innan jag var redo att jag inte får dricka hade jag inte heller accepterat det.

Tänk på dig själv i första hand. När det gäller missbruk så kan ingen annan än personen det handlar om bestämma vad som ska göras. Går inte få en missbrukare att bli vit om han/hon inte själv vill. Fortsätt du på din linje att förändra ditt förhållande till alkoholen. Sedan får din sambo avgöra vad som är viktigast för honom. Det låter hårt och enkelt men det är faktiskt så det är. Du verkar ju ha gjort ditt val och satt upp ett mål hur du vill ha det i framtiden? Så gör allt du kan för att uppnå det.

Jag hade fel och han är fortfarande nykter,cirka tre veckor nu :)

Han får väl dricka isåfall då om han inte kan vara utan. Måste fokusera på mig.

....Ja livet är allt bra tufft ibland! Trixet enl yogafilosofi som jag tolkat det är att inte försöka fly lidandet utan att acceptera det. Och då blir man också fri. En acceptans att en del av att leva är också sorg. Som en likvärdig andra sida av glädje och lycka. Och en vetskap att inget är bestående, allt förändras. Toda pasa...
Men såklart det är tufft just nu, i ditt liv o i ditt universum. Har du provat yin yoga? Eller restorative yoga? Helande!!
❤❤❤

Vad otydligt jag skrev men jag hoppas poängen går fram. Det är fredag han har inte druckit på en hela vecka så han ska köpa whisky och öl. Kan du inte för min skull då? Näe knappast.

Jo jag närmar mig ett beslut om att lämna. Han gör allt för att jag ska stanna. Allt förutom att sluta dricka.
Jag har märkt att även jag dricker mer sen vi flyttade ihop! Jag drack nästan aldrig förr, nu blir det ett till två glas vin varje dag, det bekymrar mig!

Jag vet bara inte vad jag ska säga till honom. Jag har ju pratat med honom om detta så många gånger men han förstår inte grejen med att bli nykterist, det behöva liksom inte räcker med att ta en paus. Han är inte där jag är i min egna utveckling, han har inte heller problem kring detta, tycker han för han dricker ju inte "normalt". Vi dricker alltid ihop och lika stora mängder och i förhållande till kroppsstorlek så dricker jag ju större mängder. Vi har alltid haft en missbruksproblematik i vårt förhållande och det har alltid varit jag som reagerat och fått nog.

Hej! Bra att du hittat hit. Vilka val du ska göra beror på dig själv. Kolla lite på fliken under fakta här så får du se vad alkoholen gör men det kanske du vet redan. Att dricka varje dag och smygdricka är ju ett vaneberoende så jag skulle nog säga att du har ett utvecklat beroende annars kunde man låta bli. Sedan köper jag oftast inte resonemanget att det är gott. Något som är extra gott blir just extra gott för att man inte använder det varje dag. Detta är min högst personliga åsikt. Ofta dricker man för att man har ett beroende och vill bli lite lurig.

Jag skulle skippa att dricka helt. Jag tänkte som du tar bara på helgen men man lyckas alltid tänja dessa gränmser lite extra. Du kommer må så mycket bättre och kunna göra saker och få bättre ekonomi.

Kolla under fliken fakta här så kommer du märka att detta är långt över förbrukning på riskkonsumtion. Detta är 6 standardglas/kväll eller 42 glas/vecka. 14 standardglas i veckan eller 2 standardglas om dagen då ligger man på gränsen för riskbruk. Jag skulle aldrig leva med en person som drack så mycket dagligen. Han har kanske missat att risken att få cancer ökar ganska dramatiskt även vid låg konsumtion, för att inte tala om alla andra bekymmer man kan få. Du skriver att det inte är ett problem?? Sedan att det tär på ditt psyke. Då tycker jag det är ett problem för dig. Att man sköter jobb mm ska väl ses som normalt oavsett och inte som en fjäder i hatten trots att man dricker.

Tycker du ska tänka på dig själv lite mer. Du kommer inte få han sluta att dricka om han inte själv vill detta.

Kan du inte berätta för din sambo att du har problem med alkoholen och därför vill/måste sluta? Det känns nog självklart för de allra flesta att en make eller sambo är ett stöd och vill hjälpa. Om din sambo inte stödjer dig, vad beror det på, tror du?

I dag firar jag hundra dagar nykter, jättebra! Men har fått kallelse till lungröntgen, den tredje på ett par månader och nu är jag skitskraj. Sista september ska jag dit, och jag har hunnit tänka död omkring tusen gånger de senaste dagarna. Hela mitt inre vill dricka mig bortom sans och vett, ska jag inte göra men det ha alltid varit min reaktion när det blir tungt. Vet ju inte än om det är allvarligt, och i så fall hur allvarligt och om det går att göra något åt det. Men visst faan är jag rädd, och ingenstans har jag att fly. Får ta en dag i taget tills dess jag får besked.
Skönt att kunna skriva av sig lite här, finns ju ingen direkt att prata med. Min fru vet inte än att jag fått kallelse till en magnetröntgen, vill inte oroa henne i onödan om det inte är nödvändigt. Tids nog får hon veta om det skulle vara så illa som jag tänker i mina mörka stunder.
Det här blir man verkligen trött av, ska lägga mig en stund och lyssna på musik.
Ha en bra helg...

Hej, vad bra att du vänder dig utåt för att söka stöd och berätta om din upplevelse.

Du blev verkligen skakad av att se din pappa dricka alkohol i smyg och funderar på hur du kan ta upp det. Jag ser att du fått kloka svar på hur du kan göra för att ta upp det med din pappa. Att beskriva hur du känner och upplever det som du fått som tips här ovan är det många som gör och det kan underlätta att ta upp svåra saker att utgå från ett "jag-perspektiv". Ibland kanske man ändå inte får en respons man tänkt sig men det är ett steg på vägen att förmedla det du sett och hur du påverkats av det, med kärlek. Det kan vara en god ide att låta personen få lite tid att tänka och sen följa upp samtalet, men allt beror på hur man själv känner och alla situationer är olika.

När det gäller gränser och krav kan det vara hjälpsamt att tänka på att inte sätta en gräns eller ställa ett krav som man kanske inte kan stå för direkt, utan fundera på vad kommer jag hålla fast vid och vara konsekvent med. Oftast är det mer hjälpsamt att ta något "litet" som man kan stå fast vid om man bestämmer sig för att sätta en gräns eller ställa ett krav.

Fortsätt gärna läsa och skriva på forumet. Hoppas något av detta blev hjälpsamt för dig.
Ta hand om dig!

Vänligen Rosette/Alkoholhjälpen

... är tungrott just nu. För en vecka sen uppsökte jag kyrkogårdsförvaltningen och avslutade "abonnemanget" på farsans grav. Natten efteråt drömde jag om honom. Sen dess har jag varit ledsen. Det känns som om jag under åren ackumulerat tårar nog att fylla alla sjöarna i Finland. Och mellan mig och Lucas knakar det. Mellan LenaNyman och henne själv knakar det också.

Nu har jag berättat för familjen med. Inte min sambo dock, har sagt att jag inte dricker nåt i helgen, mest för art slippa hans frågor och argument. Tidigare har jag försökt sluta i tysthet på egen hand. Detta är första gången jag berättar och skriver om det.

Tack.. Det betyder så mycket att läsa dina ord nu.

Klarar du det bara steg för steg. Timme för timme så blir det bara bättre på sikt. Vet att det är skitjobbigt då suget, tankarna och ångesten sätter in. Problemet med att tillfälligt lösa det med alkohol är att det bara blir värre. Tro mig. Ge allt nu för att följa dina mål och det du innerst inne vill. Du klarar det. Ska hålla tummarna för dig.