Senaste kommentarerna i forumet

och den där rödlätta färgen i ansiktet, som doldes med massa smink. Ett viktigt mål för mig är att inte vara bakfull på jobbet mer, det är faktiskt inte så kul och skammen finns alltid där när man är bakishängig, men i morgon kommer jag inte vara bakis. Mycket bra tycker jag!! Det blir en nolla i loggan, precis som träningstanten gör :-)

Jag skulle vilja säga att du nog förmodligen är medberoende även om du inte vill kalla det så.
Att frivilligt leva i en relation med någon som hela tiden väljer att berusa sig istället för att leva livet nyktert tillsammans med dig är väl kanske inte förstahandsvalet om man får välja.

Men nu har du gjort det och är i det.
Att man inte grälar eller kommer med pekpinnar betyder inte att man inte är medberoende.
Men när man aktivt är kvar i en relation med någon som är så sjuk och som inte frivilligt försöker förändra sin situation tyder ju ändå på att man kanske inte har en helt frisk syn på vad en relation ska innehålla?

Det spelar kanske inte så stor roll vad man kallar det.
Du har valt att fortsätta leva i en relation med en människa som är sjuk i alkoholism och följderna av den alkoholismen är troligen depression och kanske också det höga blodtrycket.

Fråga kanske dig själv varför du lever kvar i det.
Vad ger det dig som inte en frisk man kan ge dig?
Vad har gjort att du valt att vara kvar?
Är det kärlek?
Är det känslan av att vara viktigast i världen?
Eller något annat.

Jag vet att det är hårda ord och att jag kanske tafsar på ditt innersta som ingen har något att göra med.
Jag vet så väl vad kärlek från en beroende människa betyder.
Den är äkta och genuin och så nära himmelriket man kan komma när allt är bra.
Men jag kan inte påstå att den är riktigt frisk.

Den bygger ju någonstans på en obalans där vi den anhöriga är starkare och vet bäst och liksom offrar oss som stannar kvar trots att alkoholisten fortsätter att dricka.

Men vi har ett val.
Den som dricker har ibland inte det om de ramlat alltför djupt ned i sin sjukdom.
Att förvänta sig viljan att upphöra med det enda som säkert ger de tröst och lindring och inte ställer svåra frågor är kanske en utopi?

Nu skriver jag av mig väldigt mycket egna tankar,du får sålla ut vad som kan gälla dig och är förenligt med dina livsval.

Jag skulle göra om min livsresa med mitt ex igen om jag inte hade byggt upp egen kraft nu under dessa två år.
Han står fortfarande i kulisserna och väntar,men han har inte slutat dricka.

Så mitt råd till dig då du ändå valt att skriva ned din livssituation här är:
Fundera om det är såhär du vill att ditt liv ska se ut om 1 2 och 3 år.
Förmodligen gör den det om du inte börjar göra förändringar.
Han kommer troligen inte att göra det.

Hej Rosa Pantern! Du har skrivit som titel på din tråd "Våga mitt beslut". Och jag tolkar det på så sätt att jag säger "Våga ditt beslut". Alltså, att du redan har beslutat dig./En kram till dig och barnet./Ursula

Varför vill du då ta risken att gå tillbaka?
Risken är ju stor att han kommer att dricka igen.
Då börjar ju ditt helvete om och dessutom med ett barn inblandat.
Att kalla det för att laga familjen vet jag inte riktigt om jag skulle kalla det.

Hellre att din kärlek till honom fortfarande lever och att du tror på hoppet att denna gång ska det gå vägen.
Kanske gör det det?

Eller inte och då blir ju konsekvenserna troligen inte bra med tanke på att du tagit dig ifrån honom en gång och nu dessutom har ett litet barn att ta hänsyn till.
Men vem är vi härinne att döma om du tar steget och ger det en chans till.
Vi har gjort det om och om igen och tvärr ofta med bristande resultat och en förlängd pina för oss anhöriga.
Men jag är luttrad och har kommit ut på andra sidan och sett att det faktiskt fanns ett liv som väntade på mig.
Andra med erfarenheten att det faktiskt kan fungera får ge sin version.

Jag dricker ju alltid tills jag blir full. Ibland sju dagar i veckan, ibland tre...
Har varit otroligt anstängande då klockan ringer 06.00 på morgonen. Varje morgon undrar man vad fan man håller på med....men sen kommer eftermiddagen och kvällen då allt är precis som bortblåst! *suck* måste ta mig i kragen nu!

och många gånger har jag kommit bakfull, ingen rolig känsla alls, nu har jag bestämt mig att detta måste ta ett stopp. Jag tycker om mitt jobb och vill göra ett bra jobb, jobb växer ju inte på träd och jag kan lätt ersättas, och jag vill inte att det ska bero på dumma A. Så nu kööööööör vi!! Nykter it is.

har jag sjukskrivit mig två gånger, för att jag har spytt på morgonen, typ halva dagen efter att ha druckit en hel vin flaska kvällen innan.
Enough. Jag slutade dricka på veckodagar för att jag älskar mitt jobb och mår så bra där! Egentligen mår jag hur bra som helst hemma också.
Bara att jag inte klarar av att reglera mina känslor.

Jag kan bara säga, fucking life och alla krav, Lena.
Så klart älskar du dem.
Men så klart behöver du göra någonting super extra och bara för dig själv idag och NUUUUUUUUU!

Man stöttar och blir stöttad, lena72. det är det som gör detta forumet så fantastiskt och unikt! :-) Man ger och man får! Visst är det väl fint? :)

En del av våra liv. Vad kan man ersätta den med? Jag kommer fram till just nu att vin gör inte mitt liv roligare eller mer meningsfullt, det gör bara att jag glömmer bort en stund tristessen. Brist på meningen.
Maharion, vi, alkoholister är nog väldigt känsliga mot verkligheten. Och nöjer oss inte med det vardagliga saker, vi söker ofta efter utmaningar och nya saker som vi brinner för. Det är vackert i sig, tycker jag.

Hur har du det? Sitter du på hästryggen eller leder du den lite bredvid?

Oavsett, hoppas jag att du mår bra!

jag röstar för ena sidan. Tänk va skönt när du vaknar i morgon, ingen äcklig vinandedräckt, men framförallt känslan att du klarade det. Jag vet att du klarar det i kväll, klockan är ju snart sovadags, håll ut dessa få timmar, ta en kopp te istället och njut av att vara nykter och somna utan vin.

Zorro, känns skönt att se/höra att någon läser, stöttar!
Sitter på bussen hem efter en lång butiksdag. Är SÅ sugen på ett glas vin när jag kommer hem!
Ena sidan: Läxläsning, tvätt o betala räkningar, tjafs med 3 ungar om att komma i säng....
Andra sidan: Ett glas vin i växthuset o bara försvinna in i A dimma....

SÅ sugen!!!

Känner mej ledsen för att se "vardagen" som jobbig o att vilja fly.... Ledsen att A lockar o att jag missar vanliga saker som jag njöt av för nått år sedan!
Faaaaaaaan

SÅ sugen!!!

Känner underläppen darrar. Om 3 hållplatser skall jag av! Ryck upp mej! På med "leendet". Gå in genom dörren o säga till mina hjärtan att de är dem jag har saknat hela dagen! (Inte A)

när var jag sist nykter fem dagar på raken? Det var nog ett par år sedan skulle jag tro. Det känns bra, somnade tidigt igår, och sov hela natten, det är fantastiskt skön känsla att känna sig trött utan alkohol. Känns skönt att inte behöva gå och fylla på det där förbaskade vinglaset stup i ett.

Ser han inte vad han gör, att jag ser rakt igenom honom och hans lögner. Han kan aldrig träffa mig direkt efter jobbet utan ska alltid hem först. Eller som idag, möte i stan, som inte var möte för han är hela tiden in loggad FB. Det är bara så han kan ta några öl innan han kommer utan att jag ska bli misstänksam. Han fattar inte att jag ser rakt igenom det, jag vill inte ha hit honom onykter. Eller igår då han helt plötsligt skulle åka och träffa en polare och hem innan vi kunde ses. Eftersom jag inte orkar se hans drickande ställde jag in, han ringde sen sent på kvällen full som en alika. Sluddrar på orden, förklarar hur mycket han älskar mig och hur mycket han vill slåss. Jag vill inte höra hans fulla kärleksförklaringar, jag vill höra dem nykter. Jag vill inte veta att han vill slåss, hur han ska slå nån på käften bara för att. Vilka coola han umgås med, hur han ser upp till x och y för de slår ner så många och är höga på droger. Det är inte mannen jag älskar, det är hans alkoholfyllda hemska tvillingpersonlighet.
Men när man ställer honom mot väggen så förnekar han allt. Börjar jag bråka och ställa krav så loggar han bara in på Victoria Milan eller liknande sida, eller kontaktar någon av sina gamla KKs. Och på nått sätt kommer vi båda fram till att mitt sett att han reagerar så.
Och det blir bara värre, varför ger jag inte upp när jag märker hur mycket han skadar mig, och sig själv. Jag vet att jag inte kan skydda honom mot världen och han vägrar ge upp spriten. Ibland undrar jag vem oss som kommer gå sönder först

Heja dig till ditt nyktra liv!
Jag har ett jobb jag verkligen älskar!
Min ångest har varit att köra bil till mitt jobb dagen efter!! Den ångesten var inte att leka med!
All lycka!!

Tack Maharion även om det känns som min tråd mest visar på hur det INTE ska gå till! :-)
Ja, det är märkligt att man så lätt faller för alkoholens mycket kortvariga men underbara effekter. På lång sikt ger det ebb i kassan, övervikt och så småningom hälsoproblem. Ändå vinner de där korta underbart bekymmerslösa stunderna.
Jag har sagt det tidigare men gör det igen. För att kunna motstå är nyckelfrågan VARFÖR jag dricker. I mitt fall är det definitivt för att kunna släppa taget om jobbiga funderingar en stund. Detta trotts att en av de, för mig, allvarligaste biverkningarna har blivit 40 Kg övervikt.
Ser mig i helkroppsspegeln och skäms över mig själv och min karaktärslöshet. Lik förb....

Nu har jag lite vänt på resonemanget. Jag har alltid varit emot det där med att räkna dagar. Nu fokuserar jag inte på nykterhet utan på ett hälsosammare liv. Jag är som beroendemänniska snusare, rökare, godisätare, kak- och chipsälskare, matvrak och alkis. Dags att förändra helheten och alkoholen blir då en del i detta. Känns som det blir lite mindre fokus på drickandet då. Så himla lätt att all vaken tid går till att fundera på det man ska låta bli. Blir ungefär som att be ett barn som cyklar att inte ramla....

De första 4 dagarna denna gång har gått lätt. Idag dag 5, lite jobbigare. Känns i kroppen. Kryper i fingrarna och huvudet sväller. Men mår ändå hyggligt bra! :-)

Vore du det skulle du nog aldrig skriva här och undra om du är det :)

Jag tror att man om man är en människa med hjärtat på rätt ställe som lever och har barn med en människa som har problem som påverkar hela familjen, lätt och ofta ifrågasätter sig själv och nästan tänker dygnet runt på vad som är rätt eller fel att göra.

Att hålla sig nykter för att få behålla körkortet och ta antabus för att någon annan har bestämt det, ja, för vissa kan det leda till en rejäl förändring. Helst ska nog då någon form av behandling ske samtidigt. Men som du kanske har märkt om du läst trådar här skrivna av oss som kämpar för att sluta dricka, så kan du nog se att mycket händer inom oss och att allt inte blir bra över en natt.

Ibland måste man lämna för att kunna må bra själv, det kan det ta ett tag innan man gör. En relation ska vara trygghet och en lugn hamn i en kanske stormig omvärld tycker jag.

Tro på dig själv!

KRAM

Jag läste att du är lite oroad över om du kommer kunna stå emot att dricka nu i helgen. Jag kom att undra över en sak när jag läste det. Är det att det kommer finnas alkohol tillgänglig eller är det för att det inte ska väcka reaktioner som är grejen? För många tror jag att det är enklast att dricka istället för att det ska bli en grej som väcker frågor hos andra... Hur känns det för dig?

i sitt ensamdrickande, jag har dock varit nykter sedan i fredags, inget vin här hemma, måste styra upp mig och jag tror att det många gånger handlar om dåliga vanor, jag är så van att ta det där glaset eller tre, fyra på kvällen.

Instämmer med Rabbitgirl och jas75, tack för att du delade med dig, har aldrig kört full vad jag vet, men det är klart när man kör på morgonen dagen efter så vet man inte. Återigen, tack för din historia.

Här kommer en hälsning från andra sidan ;) Härligt att höra att det går så bra för dig! För mig traskar det på också. Börjar kännas lite "hemtamt" att vara utan a. Vilket är oerhört skönt.

Hejar på dig! Hoppas det fortsätter på samma bra sätt!

Det är inte lätt, det du har lyckats med. Ett stort erkännande till din vilja. Utmaningarna förändras med tiden då ångesten släpper sitt tag, livet är inte en dans på rosor i alla stunder och ibland är det det. Hoppas att du hittar din väg att möta dina utmaningar. Ibland känner vi att solen lyser över oss och andra dagar är det livet i en perfekt storm. Oavsätt omvärlden behöver vi finna vägar att möta den på ett ansvarsfullt sätt och sätta vår långsiktiga hälsa i fokus.

Tror på dig att du finner dina sunda stigar genom skogen av känslor och behov. Du är klok och reflekterar, det är grunden till en långsiktig förändring.

Kram på dig.

Har läst din resa för ett tag sedan och tänkte att det är synd att försvan från forumet.. Men nu är du här, välkommen tillbaka. Tror på dig, även fast livet utan A slår en huvudet ibland. Livet är inte rättvist, jag kommer inte påstå det. Men oavsätt hur jobbigt det är blir det inte lättar i längden av att vi gräver ner våra bekymmer i alkholen. Men visst det är sjukt skönt i stunden, det kan jag inte sticka under stolen.

Hoppas och tror på dig, oavsätt hur många gånger vi försöker, till slut lyckas vi!

Fast jag är o andra sidan inte ledsen över att utveckla ett träningsberoende. Men det räcker inte, saknar meningsfullheten. Vill hitta något som jag brinner för och som kan ge mig tillfredställese. Tror att jag kan ändra på nivåerna av dopamin som min hjärna behöver genom att stå ut med tristessen under en längre period. Genom detta så tror jag att jag kommer uppskatta livets små ting då hjärnan blir mer receptiv för mindre doser. Fast det låter skittrist. Men men, jag har inte så bråttom och tänker försöka.

Tack för att du skriver dina reflektioner.
Kram!