Senaste kommentarerna i forumet

och kl.10 ska jag ligga i tandläkarstolen, stort ingrepp ska det bli idag och jag vet inte
var jag ska hämta kraften ifrån. Så jag gick in hit där jag känner en trygghet i att veta
att ni finns. Forumet har blivit som en drog för mig, har fått så mycket stöttning.
Och grejen att man kan vara alldeles naken med sina känslor och hur man mår, både glädje
och sorg. Tänker just nu att hade det varit för ett år sedan hade jag ringt återbud till
tandläkaren på grund av lukten av vin. Jag var en specialist på att ringa återbud mitt inne
i en period. Visst fick jag dåligt samvete men det var så det funkade.
Är rädd att det ska göra så ont idag trots sprutorna. Men den rädslan är faktiskt mindre än
när jag tog beslutet att sluta dricka. Då var jag liten och rädd. Den hemska rädslan vill
jag inte ha tillbaka, det var ett stort livsval som jag inte ångrar trots att det kan komma
tankar. Jag är fri som en fågel, låt farbror doktorn gräva på inget kan bli värre än när jag drack.
Ha det fint
Konstnären

Håller med dig om det där med frihet. Jag känner likadant, ingen oro, ingen ångest
inga inköp. Tänker på påsken nu, tänk vad det inhandlades, vin, likör, vodka, whiskey.
I år blir det en back med påskmust, tyckte om det som barn, och har nu börjat gilla det igen.
Det jobbiga i år blir att stå vid spisen och koka ägg, göra jansson och lite annat.
Funderar allvarligt på en alternativ påsk. Vad roligt det är att läsa att du mår så bra.
Tycker det är så starkt att åka utomlands utan att dricka. Tveksamt om jag skulle klara det.
Vi har ju rest ganska mycket, tyvärr har huvudingrediensen alkohol, förflyttade oss knappt från
hotellet sista gången. Det var ju all inclusive, gud bevars. Ett paradis för en alkis, startade
dagen vid poolen med en iskall Margerita. Det var då det. Nu har jag det fint och lugnt, försöker
att inte stressa känner att det inte är bra för mig.
Önskar dig en riktigt Glad Påsk
Konstnären

Du är en ängel här inne, till stor hjälp för så många. Tack för att du finns.
Kram

helvetiskt gift http://www.alltomvetenskap.se/nyheter/kidnappad-hjarna.
Lycka till! Styrkekram / mt

gjorde jag något helt annat än att repa upp offerkoftan. Något mycket bättre. Nämligen matlagning, kortspel och högläsning med lilltjejen.
Vi vaknade väl vaggade till en blåsig men solig imorgon. Ägnade faktiskt inte en tanke åt koftan, och det var skönt det.

Blir lite skräckslagen när jag läser vilken ordning ni verkar ha på allt. Hälla vatten på äggen på kvällen?
Tror jag smäller av :-) är anledningen att man då sparar 2 sekunder på morgonen?

Däremot att förbereda kaffebryggaren låter som en bra idé. Med en timer vaknar man då till doften av nybryggt kaffe.
Kanske något jag ska fundera kring.

Något annat jag funderat kring är forumets olika rum. Vilka jag läser och varför, eller varför inte så mycket.
Kollar idag gärna in en sväng både på förmiddagen och kvällen. Det gör mig gott att hålla det vid liv. Ibland kan det gå några dagar
och det är ok det med. I fallande ordning läser jag följande delar.

- förändra sitt drickande-
- Hjälpa någon närstående
- det vidare livet
- dricker jag för mycket

Förändra sitt drickande
Tycker att delen rymmer mycket och det mesta som intresserat mig. Oavsett om det är under de första dagarna eller en liten bit in i processen. Eftersom jag inte har haft några andra bollplank direkt i detta, har det varit och är oerhört värdefullt. Inte minst dom som skriver, och fortsätter trots att det svåra har blivit lättare. Anledningen att jag läser mest här är för mig ju ganska självklar. Det är just att förändra mitt drickande jag ägnar mig åt. Eller om man ska vara helt ärlig, så handlar det för mig om att ägna sig åt att inte dricka alls mer, helst aldrig mer, med handen på hjärtat! Det har gett mig mycket kraft.

Hjälpa någon närstående
För att lära mig mer, och förstå hur det är att leva med någon som dricker, som även jag gjort. Ibland tycker jag nog att det verkar som om alkisarna som skildras där är värre än jag själv någonsin har varit ;-) Jag vet själv med mig att jag inte har druckit på det sättet och struntat i andras oro. För mig var det nog mer som att jag fick feedback som "du kanske borde kanske tänka på att inte dricka så mycket/ofta?!". Våldsamheter, press, egoism och empatilöshet tycker jag ofta det verkar vara mycket av. Det verkar ofta vara mycket svåra situationer och ibland kanske blandat med även annan "galenskap" än att dricka mycket. Kanske låter som en konstig formulering från en som själv har problem med drickat? Vill på inget sätt förminska problemet i att dricka för mycket, men alla kanske inte blir så illa däran och elaka ändå? Som tur är för min egen självbild ser jag i alla fall inte på mig på det viset.

Det vidare livet läser jag mest för att få lite hopp om framtiden när jag suktar efter det.

Dricker jag för mycket
Är nog den forumdel jag idag läser minst på. Har nog uppfattat det så att den som hittar hit och skriver ett par rader har ett osund förhållande till alkoholen, oavsett om det är mycket och var dag, eller om det bara är en gång i månaden och blir helt knas då. Förändra sitt drickande borde man ju kanske tänka på ändå? Anledningarna att man har eller kommer att utveckla problem kan var så många. Innan man funderar på detta på "sin stilla kammare" så kan man nog inte påverkas av vad andra tycker. Och hur man ska göra att nå ut till folk innan det är kört är en svår bit att lösa. Jag själv fick redan i sjuan åka på en typ av lägerskola och sedan "föreläsa" för mina skolkamrater om droger och alkohol. Just då tog jag det på allvar, men jag blev ju ändå inget vidare föredöme senare i livet om jag säger så....
Nu idag däremot - när jag så att säga - redan sitter med skägget i brevlådan, kanske jag kan agera som ett föredöme? Åtminstone för mina egna barn, men inte ens det vet jag med säkerhet om det går. Läste boken AnsvarsFull och det finns ju så många exempel på att även dom som sett elände själva går igenom elände. Livet kring missbruk är allt bra konstigt ändå!

Oavsett var man läser och skriver är det värdefullt, och jag anser att alla som hittar hit förtjänar respekt, pepp och ett varmt välkomnande. Det är ju något viktigt vi sysslar med allihop!

//PP

Du är en fantastisk människa Yogi, har läst mycket du skrivit. Tack för dina fina ord, jag tror och hoppas oändligt men är beredd nästa gång, om det blir en nästa gång.
Nu är han frisk, mår bra men djupt ångerfull och chockad. Han trodde faktiskt helt ärligt att det aldrig mer skulle kunna bli såhär. Nu har jag varit lugn och sansad, inte bråkat eller frågat en massa, ställt han till försvar eller nånting. Känns bättre så. Han har sagt nu att han ska bli frisk och hålla sig frisk resten av livet. Det är hans mål.
Men alkoholen verkar vara ett helvetiskt gift. Tittar på tv om alla djur på jorden som också älskar att berusa och droga sig. Och där det händer hemska saker just därför. Vi är bara som vilket djur som helst tydligen.

Tack igen Yogi:-D

Nu är länge sedan jag var här. Det är väl ganska lugnt, hemma han käkar Campral, tror jag. Trixigt att fråga. Det är ett känsligt ämne. Lyckades hitta en omväg idag. Ibland blir jag orolig. Det tar dock längre tid innan panikkänslorna kommer. Det är ett gott tecken. Helgen har varit märklig. Barnen har varit på övernattning med scouterna och då har han haft många oförklarliga ärenden. T ex i går kväll, fick han för sig att köra en runda utan att fråga om jag ville följa med. Kändes bra att kunna kommentera det utifrån det, för annars är det han som säger att det är jag som inte ger honom uppmärksamhet.
Sedan på kvällen i sängen (varning för kanske för privat, men vet inte var jag kan säga/ skriva om detta om inte här) så fick han utlösning innan vi hade kommit igång. Visst är han snabb annars också, men så här har aldrig hänt förr. Visste faktiskt inte vad jag skulle säga. Låg bara tyst.
När han är så här vill jag bara att han tar sina problem och försvinner. Jag har inte bett om att ha det så här! Samtidigt vet jag att det inte är en lösning.
Vi får väl se vart hän det barkar, skönt att få skriva av sig lite.

Hej suzy!

Dr Jekyll är den personligheten som är frustrerad, sårbar och har olösta, små eller stora känslomässiga problem. Dr Jekyll brukar ofta leva sitt liv ljummet och har svårt för att ta beslut. Agerar på impulser. Triggas av att en fjäder faller till golvet....

Dr Hyde är personligheten som nyktert kan tackla motstånd, i ur och skur, oavsett hur lång tid det tar. Dr Hyde kan ofta se problem lösningar från olika synvinklar.

Personligen besöker jag inte pubar. När jag dricker, gör jag det ensam och börjar alltid med en måltid. Dr Jekyll och Mr Hyde är nog inte ett pregorativ för kvinnor.

Jag har skrivit i två trådar. Det vidare livet och där står en del om min historia.
/wolf

Hej vänner.
Härligt med en sida full av igenkännande. För några dagar sedan fick jag uppleva 2 år som ren och nykter. Det finns ingenting självklart i att jag fick uppleva den dagen. Den är i sig inget annat än ett resultat av att jag lever och lovar mig själv 24 timmar nykter. Men det var ändå en bekräftelse på att det går att vandra ifrån botten av livet till en bättre plats.
Jag tror mycket på att våga vara ärlig. Med den jag var och vägen som tar mig framåt.
Titta gärna in på min blogg http://nykterserru.wordpress.com/ om du har lust.

Kram på er.

Jag hoppas verkligen det. Du beskriver er kärlek så fint och ni kan verkligen ha det fint och få det bra tillsammans om... Ja OM finns ju där i bakgrunden. Förutsättningen för att ni ska lyckas. Jag känner så väl igen det. Hoppet om relationens överlevnad. För oss gick det inte. Många misslyckas. Men det finns de som faktiskt klarar det! Hoppet finns! Det är inte orealistiskt, men det kräver hårt och målmedvetet arbete under lång tid.
Åter igen: hoppas att ni klarar det, er relation är värd att kämpa för. Men inte till vilket pris som helst, och de tankarna har du ju med dig.
Varma lyckönskningar och all styrka på vägen.
//Yogi

Den kommer han att läsa till slut. Den hjälper även oss anhöriga att förstå om vi läser den. De alkisar som jag pratat med säger att behandlingshem inte fungerar för där jobbar inskränkta, fördömande och överlägsna personer som inte vet ett smack om alkoholism, egentligen. På AA vet alla eftersom alla varit alkoholister.

Men självklart ska du flytta ifrån honom och hitta ett eget liv. Blir han nykter till slut så får ni väl börja om om det går. Men köp honom boken!
Lägg den bara på bordet och gå sen. Säg inget.

http://www.aa.se/webbshop/

Lycka till! Du är värd det bästa.

Men nu är allt bra här hemma igen och det känns så skönt. Tror han vet nu att det inte går att lura sig själv längre. I fredags hade han farit med cykeln och köpt sprit och han fick i sig en halv plunta, sen hittade jag honom på farstubron. Han sov sen hela kvällen men kom till soffan vid klockan tio och vi såg på tv en stund, gick och la oss tillsammans, han nyduschad och luktade gott. Vi hade underbart sex bara så där, oemotståndligt....jag sov på hans arm och visste att nu är det över. För den här gången men kanske även för gott.
Vet hur mycket han älskar mig och dum i huvudet är han inte. Blir det en nästa gång så flyttar jag med dottern.
Jag var på franskakurs i går och var borta några timmar, visste, kände i magen, att faran var över. Märkligt egentligen. Men det var sant, han hade inte druckit något när jag kom hem. :-) Nu är det dag två som nykter och han mår snart helt prima. Mycket att ta itu med till veckan, alla jobb som han missat.

Jag tror att det blir bra den här gången. Vi ska hitta ett annat sätt att umgås, jag får träffa andra om jag vill dricka vin till maten. Han ska börja lusläsas AAs bok och göra de tolv stegen. Det SKA bli bra. Det måste ju för annars måste vi skiljas och det vill ingen av oss. Älskar honom så mycket.

fri från baksmälla och ångest, med alla möjligheter att göra vad jag vill. Jag ska träna på gymmet klockan 11, t.ex. Det har slagit mej många gånger att själva grunden till förändring i mitt liv var att bli fri från alkoholen. Jag hade en personlig tränare för ett antal år sedan och tränade på gym men drack fortfarande för mycket. Det gjorde det omöjligt för mej att gå ner i vikt eller få nån behållning av träningen, egentligen. Jag byggde upp i ena änden och bröt ner i den andra, jobbade hela tiden i motvind. NU är hela jag med.

Jag känner en sån oerhörd frihet, kan inte beskriva det tydligare. Jag tänker väldigt sällan på "de förlorade åren" som jag skulle kunna kalla dem. Det fanns väl nåt gott i det också och jag antar att jag inte skulle uppskatta allt lika mycket utan dem. Var tid har sitt. Lite annorlunda känner jag mej ibland men det gör inget. Därför blev jag lite förvånad på semestern över känslan av att vilja vara som andra. Hmm. Det gör ju inget. Jag är fortfarande glad över att jag inte alls kände suget efter alkoholen utan bara lite förlusten av att kunna välja. Fånigt men man känner som man känner. Det ordnades en vinprovningskväll nyligen på min arbetsplats och det gör mej inget att jag inte kunde vara med på det.

Det är trevligt att läsa om era framgångar, t.ex m-m och konstnären, med flera förstås. Jag är inte in så ofta men jag brukar söka upp er. Lycka till ni andra som kämpar också. Det går och det är värt det. Efter ett tag är det ingen kamp längre.

Har blivit likadan, Konstnären :-) Häller inte på vatten på äggen, men har noga koll på mina rutiner, och nya sätt. Vill verkligen ha ordning nu, och det kommer sig väl av också att tankeverksamheten fungerar hela dygnet. Inget kaos, och att rädda upp situationen för stunden. Skön känsla!
Ha en bra dag!

Hoppas du tillbringade lördagskvällen med att repa upp din gamla äckliga kofta.
Svår att bli av med den har det varit, men ibland så. Nej, inte har någon tvingat
oss att hälla i oss alkohol. Jag gick självmant. Jag har några bilder kvar uppe i hjärnan
som jag har så svårt att plocka fram, jag håller på med det nu för det är ett måste om
jag någon gång ska bli hel.
I morgon är skitrolig måndag då jag ska ligga i tandläkarstolen för sista gången då jag
håller på med storrenovering. Jobbigt, men snyggt ska det bli. Tänkte på det igår att jag
inte hade tandläkaren som min fovorit när jag drack. Han stoppade ner i ett lönnfack som bara
jag kunde öppna. Har nu öppnat dörren för honom och han härjar fritt bland mina tänder.
Men jag vet vad jag får när han är klar.
Sedan jag trädde in i nykterheten känns det som jag måste göra något hela tiden det är nytt för mig.
Innan var det ju inte idag, det tar jag en annan dag. Sedan har jag mina rutiner jag hänger fast vid.
T.ex. ladda kaffebryggaren på kvällen, lägga ägg i en katstrull med vatten. Knäppt egentligen, men
tror att det kommer från mitt misbruk att nu jävlar anamma ska det vara ordning.
Ha en fin dag
Konsrnären

beslut att lämna nu Slutkörd. Du kan inte hjälpa honom och vi som står vid sidan kan inte förstå alkoholistens "varför".
Sök dig gärna till Al-anon, där möter du människor som vet från insidan och du får stöd utan fördömanden. Inte heller de som missbrukar fördöms och det är så befriande. Kram / mt

Jag håller med dig det är fruktansvärt att ens underbara (förr) man är ett vrak som stinker o är totalt motbjudande. Han gråter o är ynklig. Jag känner mig elak när jag väljer att annat liv nu. Har bestämt mig att flytta. Men jag känner för honom jag vet att han egentligen inte vill dricka. Men alkoholen är övermäktig.
Hoppas att du kan se att livet ni har med fester o middagar inte är värt ngt när det är som det är. Jag har gjort det nu.
Eran dotter o du är värda ett liv utan alkoholism.

Efter att ha tillbringat 5 veckor i behandling på Jälla är det första han gör att supa ner sig både fredag o lördag. Även helgen innan han kom hem så söp han ner sig på lördagen o tog buss o tåg hem. Då handlade jag som en riktig medberoende o skjutsade tillbaka, fikade på anhörighetsfikat o låtsades som ingenting, inom mig rasade jag. Av fem veckors behandling där mobil o dator varit "förbjudna" har han lyckats smussla in både och för att sedan trakassera mig dag som natt.
I fredags lämnade jag hemmet o var borta hela dagen. Lördagen skulle vara vit men närjag kom var han onykter varvid jag åkte hemifrån. Kunde inte sova borta men kom hem sent. Mitt i natten går han upp ner i garaget stannar där ett par timmar för att komma in superfull.
Jag har bestämt mig för att lämna men vad är det som händer. Han var nykter i fem veckor, en vecka innan o fyra på Jälla. Varför tar han inte till sig behandlingen? Är han inte "färdigsupen"? Är det så nu att vi bara ska släppa taget. Säga att vi finns här om du väljer att vara nykter men annars är du ensam.
Ganska klar med vad jag ska göra, flytta så snart det går.

..barnen ute och svirar och här sitter vi vuxna och glor på varandra ifrån varsin sida av soffan.

Jahopp!, vad gör vi nu då?
Zappar runt lite förstrött på alla kanaler på teven, det mesta är sådant som till och med jag skulle kunna producera,
PÅ MUGGEN!

Tycker nog att det är lite trist när vi är själva, vi har sagt det tusentals gånger till oss själva redan...
..det är bara att vänja sig, snart är ungarna utflugna och vi har bara pensionen att se fram emot och få dalta med barnbarnen.

Okey, dagen har inte sugit, vi har umgåtts ordentligt med barnen och svärsonen, åkt skytteltrafik till byggvaruhuset
Med jätteallan-lådorna i min redan ganska så stora bil, det blev sådan däringa korgmöbler nya på baksidan,
Snabbt riva upp grejorna och fort som attan till sopstationen med tomkartongerna innan de stängde.

Grillen gick igång med några eftermiddagsdrinkar för att inviga de nya utemöblerna, poplådan dunkade ut över området och vi testade på några helt nya smaker på olika läsksorter som jag fann på den utländska avdelningen för käket på stormarknaden, root beer, kola-Cola, en gammal goding cherry-Coke, Jollycola osv...

Grannen ringde in och kollade om dottern kunde skjutsa över dem till deras middagsbjudning, självklart svarade jag, men ack vad jag bedrog mig.
-men pappa jag har ju druckit en drink, det här är inte bara mjölk, det är 43 i den också...
-Fyrtiotre vaddå, procent alkohol?
-Nä, det är en likör som heter så.
Jahopp det blev till att ringa in till grannen och avböja erbjudandet, chaffisen var inte körbar längre.
Nähepp svarade de, vi tar cyklarna...inga proplem.

Jag ringer och ursäktar mig med att säga att dottern är "full" och kan inte köra dem, de var också...en konstig känsla.
Jo vi är med barnen när de förfestar innan självaste riktiga festen, det var liksom tvärsom för några år sedan!!!
Livet förändras och det gäller att hänga med i svängarna...

Grabben var ute sent igår kväll, vid frukosten i morse var vi alla uppe förutom han.
Jag var på muggen när jag hörde de tunga fotstegen i trappen ifrån övervåningen, svärsonen som älskar att retas med honom var bara tvungen att klämma till honom med en bitter kommentar,
-och här kommer grabben med bakfyllan, hur känns det...?
-äh men vad fan, lägg av..jag drack inget igår, sluta tjata förihelvete...

Jag som hade hört precis allting kunde inte låta bli att sprida lite salt i såren, slog upp dörren från muggen med ett brak så att det skulle höras...
-Ahh...nyskiten och klar, men vad fan ...här luktar det gamla spritångor, är grabben vaken??
-men lägg av för fan, sluta hacka, ni är så jävla tråkiga, jag säger ju att jag inte drack igår...

-jomentjena svarar syrran, varför tog du farsans cykel istället för moppen då?
-Men...jag har ju sagt att hon bor i en jävla chuckrahåla (chuckra~sno), vågar inte lämna moppen där.
-men lämna farsans nya jonne går bra då, hade du ens lås med dig?
---

Det kan bli en del intressanta samtalsämnen på helgmornarna i våran familj, de som påstår sig inte ha druckit får skit i alla fall.
Han är en tonåring och jag vet vilka frestelser han utsätts för, vi vill egentligen bara poängtera att vi vet vad som händer i den åldern,
och att alla små små detaljer som vi ser mycket väl kan lägga pussel till vad han egentligen INTE säger.
Så han kommer inte undan, men till hans fördel så måste jag säga att han såg inte sliten ut i vilket fall, så han talade nog sanning.
Nackdelen kan ju bli att när han ändå får skit för det han inte har gjort mycket väl kan leda till att han gör det i alla fall.
Men vi trackar inte honom utan en kärleksfull omtanke, vi klappar honom på axeln så att han förstår att vi gör det av just...omtanke och
Naturligtvis en stor portion oro som tonårsföräldrar alltid bär med sig.
Vilket betyder att vi har kollen, och allt du gör uppmärksammas utan att vi sätter några som helst gränser men under eget ansvar,
ta vara på det så blir det inga restriktioner.

Han vet det, och dottern som nu räknas som vuxen kan bara instämma, så var hennes frihet men under eget ansvar.
Kanske lite tung börda för en sådan ung kille att bära, men jag hade en liknande uppväxt och jag behövde sällan göra mina föräldrar besvikna,
visst hände det prylar, men de kunde som mest handläggas under kategorin "olyckor".
Samtidigt, det händer grejer under den tiden, det vet vi, men de behöver ju heller inte vara oansvariga.
Dricker man alkohol så händer det grejor, det gäller att göra dem uppmärksamma på att allt behöver inte vara av godartade händelser.
Så när de dricker vilket händer så måste de vara ännu mer på alerten så att inte det tråkiga händer, vilket kan ta udden av det roliga med att dricka.

Vi förmanar och förmanar, ibland känns man som en tjatig tonårsförälder, och det kanske är det man ska vara, tjatig och förvarna om alla vuxna grejer som kan hända med vår livserfarenhet, antagligen det som ledde till att homo sapiens blev en lyckad art när man under apstadiet förkunnade att giftormar är inget som man lajjar runt med, de kan vara farliga...!
Vissa testade ändå, några med lyckade resultat, andra inte, men kunskapen hade i alla fall förmedlats.
Risken visste de ju om, precis som våra barn och alkoholen, deras pappa är ett levandes exempel på vad som kan hända när alkoholen medför mer nackdelar än fördelar, jag tror att det har påverkat dem mycket mer än vad jag nog innerst inne hade kunnat förväntat mig.

Det händer grejer därute med våra ungdomar, men jag känner ändå ett visst lugn, de har gått i en bra skola.
Det gäller att släppa navelsträngen och låta dem visa vad de går för.

Det gäller att visa att man kan lita på dem, sedan är det upp till dem.

Under tiden...får jag nöja mig med att glutta på frugan som nu ligger och snarkar i andre änden av soffan, men fjärrkontrollen ...den är min.
Sa jag det?, att jag har kontrollen...

Berra

Jag lider med dej. Du skall inte behöva ha det så hör. Jag tror han kommer på bättre tankar om du ställer ultimatum att inte dricka mer. Tänker på dej, hoppas det går bra .

Kanske däremot ett tecken på hur lätt det kan vara att trilla tillbaka ett par steg... Har haft liknande drömmar, och det är inget som är någon stämningshöjare att vakna till.
Nej, påskrecepten, tidningarna och annat ger inte så många alkoholfria alternativ. Är det något jag inte kan förstå från tidigare är att jag inte alls har fattat, eller ens reflekterat över, är hur lite hänsyn som visas till icke-drickare, på fest eller restaurang. Kör man, eller är gravid, eller av annan, oklar orsak är tvingad att avstå från alkohol (för det kan ju inte vara frivilligt...) så förväntas man tycka att det är helt ok med bubbelvatten eller Cola. Jag har inte varit ett dugg bättre själv. Normen är verkligen inte att vara nykterist.

Jaja, hoppas du hade en bra dag på alvaret, och att du får sova med goda drömmar inatt.
Kram m

Håller med dig i allt du skriver. Under mitt vindrickande har jag inte tänkt så aktivt på vad som fått mig att "behöva" vinet, har nog inte velat tänka att jag behövt det alls. Och det är ju heller inget man behöver tänka på, förrän den dagen man inser att det är svårt med en kväll utan. När man helt enkelt ska låta bli det, och känner det där suget som är nästan omöjligt att stå emot.
I processen att sluta/klara mig utan har det därför varit viktigt för mig att se vilka fördelar jag tycker mig ha haft av alkoholen, för att kunna slå hål på några myter för mig själv, och kanske ta tillvara på de bra sakerna och flytta dem till något annat. Belöning t.ex., det går ju att belöna sig med något annat efter en bra arbetsinsats, och det går att koppla av och bort på andra sätt.
Visst kommer det fortfarande såna där orättvisetankar - varför just jag... men varför inte jag? Alla som dricker alkohol med den regelbundenheten och mängd kommer ju att bli beroende. Det tillhör ju liksom alkoholen i sig att vara beroendeframkallande, både fysiskt och psykiskt. Något man gör varje dag, eller nästan varje dag, blir ju en vana som blir svår att bryta, att hitta nya rutiner är inte alltid så enkelt, och det är frestande att falla tillbaka i det som är välbekant, och som man vet fungerar. Resan mot nykterhet har ju varit som att slänga sig ut i något okänt. Man är inte längre samma person som man trodde att man var.
Det viktiga är väl både att slänga bort den där kliande och tyngande offerkoftan samtidigt som man inte får vara för hård mot sig själv. Gjort är gjort, och från och med nu kan det bara bli bättre, och annorlunda.

Ja, PP, det blev ett längre inlägg än jag tänkt, och jag vet inte om det hängde så mycket ihop med det som du skrev, men ditt inlägg väckte tankar hos mig.

/m

Jag är en av dem som läst här i många år, men inte skrivit själv. Känns som om jag känner flera av er. Ni har alla hjälpt mig att fatta mitt livs svåraste beslut. Att lämna.

Jag känner igen mig så mycket med din situation sorgsen. Det jag ville förmedla nu är vad min terapeut sa då min nynyktre man och jag skulle försöka leva tillsammans förra våren. Terapeuten sa rakt ut att "din man är narcissist och kan själv inte ta på sig skulden det innebär med en skilsmässa, det måste du göra. Hans skuld är så stor i och med vad han gjort under sitt missbruk att han inte fixar en skuld till. Därför försöker han förmå dig att ta beslutet för både du och han inser det omöjliga i att leva tillsammans i framtiden. Medvetet eller omedvetet. Bagaget är för stort och för tungt att bära. Ju längre ni lever tillsammans desto mer sadistiska kommer ni båda att bli. "

Vad som hände var att jag fick fortsatt skuld för allt som var dåligt i vårt liv och i omvärlden. Men när jag slutligen sa att nu fick det vara nog, vi måste skilja oss, släppte mycket av trycket och trevligheten kom ganska snart därefter. Det jag befarat med aggressivitet och elände och kanske återfall blev inte alls resultatet utan en väldigt fin vänskaplig kontakt ganska snart. Läst mycket om narcissism och rekommenderar dig att göra detsamma. Det har ökat min förståelse för reaktioner och händelser. Det har lärt mig att det vara inte bara alkoholen som gjorde honom till den han var.

Och så vill jag verkligen rekommendera Århundradets Kärlekshistoria till alla ! Den berör mig fortfarande djupt fastän jag inte levt med alkoholen på ettochetthalvt år.

på konvent i Stockholm. Samma värme, respekt och ödmjukhet gentemot andras erfarenheter som jag upplevt de två tidigare konvent där jag deltagit. Vi träffade fler som blivit våra bekanta och knöt nya kontakter. Underbart att mötas som människor i ett sammanhang där yrke och bostadsort blir helt oväsentligt... där är livet nära. Tacksam! / mt

Du är en viktig person och värd allt det bästa och han ska inte få trycka ner dig och förminska dig. Du måste, om du inte lämnar honom, försöka bygga upp ett skydd så att han inte kommer åt dig. Gå bara ut ur rummet när han säger dumma saker eller tryck på inspelning på din mobil så har du bevis som du kan spela upp på behandlingshemmet. Försök iaf att inte bry dig men jag vet att det sätter sina spår och har du fått stå ut med detta i många år så är du nog skadad i själen. Kanske du behöver en psykolog att prata av dig hos?
jag blir uppriktigt orolig över hur du har det. Du ÄR en fin och uppskattad människa och han är avundsjuk men framförallt är han osäker och mår dåligt och många människor blir elaka mot sin partner när de själva mår skit. Någonting hos dig triggar igång honom och det är inte acceptabelt. Kan du inte skilja dig?

MIn man har sen igår klivit upp ur helvetet och drack ingenting på em/kvällen och han kom till mig och vi tittade på tv och gick sen och la oss tillsammans, hade sex och jag sov på hans arm. Älskar honom så mycket. Idag har har mått dåligt, spytt och darrat, jag har varit borta några timmar på franskakurs och han låg lugnt på soffan när jag kom hem. Konstigt att jag känner när det är fara och känner när det inte är det. Under dagen idag har jag känt mig helt säker att han inte druckit och så var det. Ingen oro i min mage, bara lugnt.

TÄnker inte nu som vanligt börja prata, tjata, fråga, gråta och göra någon affär av det här, tänker köra på samma linje som medans han söp.

Jag lever i nuet och är lycklig när han är nykter. Ingen idé att tänka på det som varit lika lite som att tänka på vad som eventuellt kan hända i framtiden. Förhoppningsvis var det här läxan han behövde.

Jag vill iaf att du köper den där boken. Där står det om precis såna fall som både din man och min. LYCKA TILL säger jag. Tänker på dig och vill gärna höra mer.
Kram