Senaste kommentarerna i forumet

Funderade på om det finns något speciellt med högtiden Påsk och alkohol. osäkert, men de flesta högtider har ju sina alkoholrutiner. Julen gick ju fint men för mig var det inte heller någon enorm saknad att byta ut starköl och snaps till Julbordet mot alkoholfri öl. Glöggen mot alkoholfri är ju även det ett vettigt alternativ. Men så kommer då dom där rätterna som är svåra att göra rättvisa utan den perfekta matchningen.

På min väg är jag nu framme vid Påsklammet. Hur jag än försöker med att peppa mig kan det inte fylla mig med annat än att det faktiskt blir en förlust att avstå från det optimala vinet till den måltiden. Jag älskar lamm och har ätit det massor. En period av livet livnärde jag mig nästan på det:-) Kunde till kvällen steka 1 skivor av lammstek med bara sallad och ett gott bröd till, och ...

Tror nog att ni alla kan förstå att man då kan tycka att det faktiskt är något man avstår ifrån.

Däremot är jag inte avis på alla som kommer att bråka, vakna med baksmälla, supa bort plånboken, bli ofrivilligt gravida, slåss och vakna med ångest i helgen. Valde att tänka på det istället när jag i förmiddags fyllde min korg med alkoholfria alternativ på bolaget. Det var en välfylld korg, men ändå lätt att bära till bilen!

Hoppas ni har en fin Påskupptakt!

//PP

Hej pelle!
Ja, det är lustigt hur man tänker ibland..
Jag kommer aldrig att byta ut ett beroende mot ett annat igen. Vill inte ens ta sömnpiller nu.
Men jag är som sagt inte urgammal, och jag började mycket ung, just dessa 2 droger är ju dem som ses som relativt harmlösa av unga människor.
För 7-8år sedan hade jag inte skämts över att ha druckit en flaska själv, jag hade troligtvis vart stolt och tyckt det var hur ballt som hellst. Det känns märkligt nu när man tänker tillbax på hur det var, och hur det blev.
Jag hoppas att jag kan hålla mig undan spriten nu, och tänker fortsätta ta del av allt som skrivs här.
Ha det gott:)

Fint att läsa att du verkar var igång och motiverad till din förändring. Vet att det är en tung och svår tid i början.

Anledningen att det blir rörigt i dina trådar är nog som Berra skrev att dom är ett par nu.
En om dagen strategin passar kanske bäst när det gäller vitaminer och sån´t ;-)
Mitt tips, får du svar i en tråd så starta ingen ny utan svara i samma. Alla känslolägen kan och ryms i en och samma tråd,
så det är nog lättare att låta ett par "somna in" och bo på ett ställe.

Läste ditt inlägg om att den fysiska aktiviteten underlättar i alkoholtankarna. Det stämmer så bra.
Jag har själv märkt av det och många flera vittnar om att sysslolösheten är en svår fiende.

Fortsatt lycka till!

//PP

Vad bra att du tagit beslutet, det är det viktigaste i processen.
Det var och är en hård kamp särskilt i början, precis som att lära sig gå
igen. Kan tänka mig att vi trillade många ggr. Själv trillade titt som tätt i början.
Och alltid var jag tillbaka där jag slutade, tredje gången sedan var det bara mörker.
Nu har drygt 7 månader gått, och jag känner för det mesta en stor frihet. Men, garden
finns med mig i vissa situationer.
Forumet har hjälpt mig enormt, utan det vet jag inte.
Heja dig
Konstnären

Fint att du hittat hit! Även om du inte är "lastgammal" så verkar du ha haft missbruksproblem ett tag. Kan inte uttala mig om cannabis och hur man ska hantera ett eskalerande missbruk av det. När jag en gång (i trettioårsålder) skulle sluta röka tänkte jag ungefär såhär:

"Jag ska sluta röka och om jag dricker lite mer under den perioden är det inte så farligt"

Måste faktiskt skratta när jag tänker på hur märkligt jag resonerade. Beroendehjärnan är så kreativ så så att man baxnar. Hur dumt man än tänker kan man tycka att det är helt rimliga slutsatser man kommer fram till.

Hoppas att du tar en rejäl timeout när det kommer till alkohol ett tag nu. Ta en dag i sänder! Och byt för guds skull inte ut mot något annat knas :-)

Lycka till Calle!

//PP

Din ord flyter som en stilla bäck i mitt sinne, visst är det märkligt, att plötsligt *läsa* om sig själv. Mycket jag känner igen mig i ditt skrivande.

Jo, det blev lite poetiskt men orden fanns där. Ibland när jag ser fotografier på Flickr.com och får den där känslan av igenkännande skriver jag poesi, om bilden som är riktigt till mitt liv.
Ett tag trodde jag att mitt liv, hade flera errors, ett misstag att jag föddes och fick se himlen och vattnet. Jag blev till i en snöstorm och därav började jag studera socialantropologi i sex år på frivillig basis. Jag vill veta. Alltid velat ha kunskap. Låter väl som hybris, men lill-liten ville jag bli en vis individ.
Som du är jag intensiv i diskussioner, oerhört rak/direkt, gillar inte omsvep i känslor utan vill man ha något sagt varför då inte säga som det är utan att *klä in orden* i något annat än vad det i själva verket handlar om. Direkt till kärnpunkten och därifrån ta diskussioner.
Jag vill inte gömma känslor, min vrede, glädje, sexualitet, mina krigsärr, de måste ut på nåt sätt, helst kreativt som fotograferingen. Skapa ett visuellt språk för mina drömmar, språk, känsla och medvetenhet. Kanske jag är en missanpassad rebell men efter den här svackan, vill jag ta vara på min själsliga förmögenhet även om jag måste göra det ensam.
Trots är det genom mina medmänniskor som jag blir mer människa än tidigare.
/tack Minz.

Ja Mt det känns bra att kunna skriva några rader om sina funderingar och hur det känns.
Jag var inte på konventet men jag hade gärna velat det.
Det är så svårt att komma i vag utan att sambon får reda på vart man ska .
Det ska jag väl egentligen vara öppen med men jag vet att han skulle bli arg och jag orkar inte med det.
Igår hade han druckit igen och han försöker alltid mucka gräl och få i gång bråk:(
Jag talade om för honom att jag kände mig glad här en dag för en grej jag hade fixat men han måste tala om för mig på en gång att det var en sak jag hade missat.
Han kan aldrig låta mig vara glad verkar det som utan måste alltid säga något negativt.
Kram

..men jag har svårt att hitta i alla trådar och icke trådar för den delen.:)

Hej Minz!

Nej, är inte helt lätt att bli objektiv och se på sig själv utifrån vilket kan vara bra ibland. Ensamhetkänslan kan jag leva med stundom, men inte alltid. Den blir svårt/svårare när jag måste definiera min värld till människor som är precis motsatsen till mig själv.
Allt jag säger behöver en definition istället för ett mänskligt igenkännande.

Jag kontaktade en terapeut för någon månad sen och hon uttryckte att jag var tillräckligt motiverad för att gå vidare på egen hand.

/wolf

..men dock när själva beslutet sker. Det vet jag.
Tack! Weekend.
/wolf

Tack, själ!! Jag visste väl någonstans att det måste finnas fler som upplever det här fenomenet.

/wolf

Bästa beslutet på länge förmodar jag!
Själv var jag glad för 1 dag, sedan 2 dagar...osv. Fokuset inte längre än dagens slut. Stärkta, nya tankar och känslor nästa dag.
Först efter 2 veckor vågade jag tro på månaden. Fortfarande med dagsfokus.
Sätt inte målet så det känns omöjligt att nå då är det stor risk att du börjar igen när det känns tröstlöst på kvällen.
En NYKTER morgon ångrar du aldrig!
Min enkla plan har fört mig 179 dagar i nyktert tillstånd.
Det finns självklart kvällar/helger då suget känns. Du kommer vara irriterad, oinspirerad, trött, gnällig när det är tungt.
Glad, supersprallig, drivande, framåt när du är i balans och "frisk".

Sätt dig inte i situationer som innebär umgänge med alkoholförtäring i startskedet av nykterheten.

Efter en vit vecka inbillar man sig.... "det var ju inte så svårt, jag kan lätt dricka ett glas vin och det räcker"

Lycka till! - Ha det!

Jag tror precis som wolf skriver att du inte ska dricka ensam. Jag är också en ensamstående mamma och har också druckit en hel del vin i min ensamhet. Som lite sällskap? Jag tror inte att alla alkoholister blir alkoholist vid första klunken utan att man också kan dricka sig till en alkoholism. Och varför inte göra uppehåll innan det går så långt! Mitt drickande började gå överstyr och jag slutade tvärt för fyra månader sedan. Kanske jag kan ta mig ett glas i framtiden, men om jag gör det så ska jag ha klara regler för mig själv. Mina regler jag satt upp är bland annat: att ALDRIG köpa hem vin och att ALDRIG dricka ensam. Än så länge vill jag inte dricka alls, det är så skönt att aldrig vakna bakis och att alltid kunna stå för det jag sagt och gjort. I natt hade jag huvudvärk och mådde lite illa, drömde då att jag varit på systemet och handlat två flaskor vin som jag druckit, vilken mardröm! Och vilken lättnad att vakna och inse att så var inte fallet!

Izzy jag tror faktiskt att du är närmare en förändring nu. Du och dina flickor-er trio förtjänar så mycket bättre! Speciellt eftersom du skriver att du inte tror att han någonsin kommer att sluta dricka och du inte vill ha det så här. Jag tycker det är skönt att göra en plan för vägen ut, kände mig friare bara av att veta att jag kan gå. Det är ett steg på vägen i alla fall. Trist att du kände dig så ledsen i helgen. Känner igen mig i känslokarusellen. Ledsen, rädd, arg och ibland bara så otroligt trött. Här hemma har vi haft två nyktra veckor och jag kämpar med att unna mig att må bra när det faktiskt är bra. Inte alltid enkelt med alla tankar som spökar.
Ladda med kraft och energi i vårsolen denna helgen! (hoppas den ska skina även där du bo)

Kram

Shoppar för mycket. Äter för mycket. För mycket av känslor. Sa till terapeuten att jag skulle kunna ha ett bra liv om jag bara kunde sköta mig. Spelar inga grönsaks-, godis- eller andra spel längre. Roar inte. Det var en kort stund. Nu känns det mest jobbigt gentemot "spelvänner". Inga spel som kostar eller så, utan ren tävling eller samarbete. Orkar bara läsa tidningar. Städar åter. Putsar, plockar undan, men kaos är det ändå. Svårt att sortera. Svårt att vara skärpt på jobbet. För lätt att göra misstag. Orkar inte bry mig. Fast det gör jag ändå. Vilken tur att jag kan leva på gamla meriter ett tag till. Vilken tur att jag kommer överens med människor rent professionellt. Baklofen pratas det om. Kanske ska jag försöka att få tillgång till detta. Kanske kan det underlätta på vägen. Eller inte. Men kanske är det värt ett försök.

Det är alltid en början, att skriva offentligt, att någon ser vad du tänker.

/wolf

ätit medicin av och till och ibland i mycket höga doser och kombinationer (SSRI, SNRI etc). Du är så ung och har hela livet framför dig, kanske skulle du kunna se det som att du behöver lugn och ro just nu för att ta dig ur depressionen? Ett tag utan A, kommer snabbt att vara en liten parentes i ditt liv, men förhoppningsvis en bra sådan.

Lycka till!

det är inte lätt att vända skutan själv. Skitsvårt tycker jag. Jag vet inte riktigt vad/vem som skulle kunna hjälpa till. Ensamheten är något jag känner igen och säkert många andra också. När luften går ur, så kanske man inte har kraften att ta sig upp på egen hand. Jag går hos en terapeut och att få prata med någon känns bra, istället för att mala på inne i sitt huvud med sig själv.

Lycka till på din resa! Det kommer att gå bra.

..och skriv av dig, t.e.x betraktelser av naturen tillsammans med hunden.
Jag startade en blogg för just av skriva lite 'dagboksanteckningar' det skoj!

/wolf

Solen skiner även här, och många blommor finns det! Börjar om med mitt inlägg, skrev ett nyss, men som försvann!

Ja, i alla fall så har även jag fått smak på Lidls citrondryck, och även den med äpple. Ska faktiskt dit nu, för att bunkra upp med lite påskdrycker. Bara alkoholfritt förstås :)

Forumet, och du och ni andra som skriver betyder väldigt mycket för mig också. Det är som två parallella världar, med väldigt få beröringspunkter. Genom forumet känns det som att det jag håller på med, med nykterheten, "finns" på riktigt. Vissa dagar läser jag inte, och vissa är jag inne flera gånger för att läsa.

Lycka till med köttbullarna, och ha en bra dag!
Kram m

Gick en liten runda med hunden kl 6 idag och gud vad fint det var ute.
Lärt mig ett nytt blomnamn, skillor blå i färgen är dom. Jag visst inget
om blommor innan dom bara fanns till. Härligt att stanna upp ute ibland och bara
vara här och nu. Stanna upp har blivit så viktigt för mig nu, kunde aldrig göra
det innan. Livet gick i 150 och allt skulle hinnas med. Men inte nu man vet inget
om morgondagen. Tycker lite synd om mig själv idag, har en jäkla värk i tandköttet.
Hade det varit för ett år sedan hade jag självmedicinerat mot det med A. Men nu blir
det bara ett par oskyldiga ipreem. Ingen flykt här inte, kommer väl massor med grejer
man får ta med öppna ögon.
Ja, nu stundar påsken och jag inhandlade citrondryck från LIDL i går den var italiensk,
lika gott som mina gamla chantiviner. Och jättegod, nu måste jag spara några flaskor till
påsken.
Egentligen ville jag bara skriva av mig hur lättad jag är, känner mig fri, och all hjälp
från mina forumvänner, å vad jag vill krama er. Har jag blivit beroende av forumet, svar ja.
Jag behöver det och kan inte låta bli. Man kanske skulle skriva en bok som alla gör nu för tiden.
Skämt, skämt.
Idag ska jag rulla köttbullar, det blir trots allt lite påskmat, och påskbakelse naturligtvis.
Många påskkramar till er
Konstnären

Det börjar grönska här ute på "landet". Härligt. Jag behöver hitta balans. Kanske en dag så eller så är detta det som kallas livet.

Precis inget första glas. Försök, för det går. Just det där första glaset har ställt till det för mig.
Jag försökte och försökte, gick 2 ggr sedan var jag tillbaka igen. Det är jobbigt i början och när det
där suget som är övermäktigt kommer. Men du verkar att vilja och då ska det oxså gå. Jag själv var
långt nere när jag tvingades lägga ner. Det är en kamp men har du en järnvilja går det bättre och bättre.
Skriv av dig här och få respons, det har hjälpt mig skitmycket. Nu efter sju månaders uppehåll är jag
fortfarande på min vakt i vissa situationer. Låt det ta tid sedan avtar suget mer och mer.
Kämpa på ge inte upp, det är bara ett par timmars flykt från verkligheten.
Det är riktigt skönt att inte vakna med ångest och oro.
Konstnären

Jg har själv knaprat SSRI och NSRI preparat efter det att jag gick in i en depression fick ännu tyngre grejer när jag ansåg att de inte gjorde någon nytta.
Men det min läkare sade tiĺl mig var att aldrig aldrig blanda dess med alkohol eftersom det kan kuka ur helt kopiöst med känslorna.
Jo medicinerna är till för att dämpa känslorna både de bra såväl som de dåliga.
Och man kan få lite zombievarning på dessa.
Men en zombie på uppåttjack är livsfarlig för både sig själv och andra så det är en big no-no.
Så här behöver du välja och alkoholen hjälper bara för en kort stund sedan sköljer panikångesten över en.
Medicinerna ger dig lite andrum att försöka nysta fram vad som är viktigt i ditt liv, de löser inte livets frågor, det måste du göra själv.

Men om medicinerna är de rätta och dosen anpassad de får du rådgöra med din läkare om.

Men sabba inte lugnet med nya stormar tänk på att din kropp inte är motståndskraftig att ta sådana smällar när psyket är lite avtrubbad för tillfället.

Ta det lugnt och låt medicinerna få skapa lite ro inom dig.

Berra

Hej Izzy

All slags förändring, ligger i framtidens tankevärld. Antingen lever man i dåtid eller framtid, aldrig i nuet. Man kan planera ekonomiskt/socialt för förändringar, men steget till det slutgiltiga tar tid, att flytta t.ex.
Även om man har det taskigt på hemmafronten, är den miljön något du känner till. Förändringen till det nya livet, har ju inte skett än, eftersom du inte har lämnat. När du väl har gjort det kommer ju det gamla livet att blekna och endast minnen finns kvar. Det nya blir en framtid vad som än händer, kan det bara bli bättre och tryggare.
Det är ofta medkänsla som gör att man stannar kvar, för man tror att det ordnar upp sig. När jag skilde från mitt ex, tog det 3 år från själva beslutet till den faktiska handlingen. Förändring är inget som sker över en natt, särskilt inte de mentala/känslomässiga valen. Hoppas att du förstår vad jag menar nu?
/wolf

Tack för din pepping inför tandläkarbesöket. Jo, då jag gick en match
mot honom i går och jag överlevde. Idag känns det för jävligt men jag är
vid gott mod bara härda ut värken. Nej det går inte längre att ducka undan inför
beslut, problem eller vad det än är. Det är svårt ibland men man måste. Ibland
känner jag mig som en lärjunge inför många grejer, det var ju så himla lätt att fly
undan innan. Varför flydde jag egentligen, klarade väl inte av att se verkligheten
utan alkohol. Tänkte på en baggis i morse när jag stod och dskade, jag har flyttat
bestickorgen till en annan sida av diskstället. Och armen går fortfarande efter några
dagar till det vanliga stället där det nu inte finns en bestickkorg. Vanor menar jag
så svåra att ändra. Varför är jag så förvånad över att det varit och är så svårt att
styra bort från tanken på alkohol. En grundmurad vana som sitter i efter 30 år.
Enkel förklaring men så svår att efterleva inte alls ofta nu men i början.
Idag ska jag till mammas grav och sätta ner lite påskliljor, hon var mitt allt.
Vi fortsätter väl i samma ordning jag, m-m och du. Och alla.
Ha det fint
Konstnären