Senaste kommentarerna i forumet

Tjena
Nu är en riktigt STOR milstolpe inom räckhåll...6 månader utan en enda droppe alkohol infaller under påskhelgen!
Kommer att serveras allhanda drycker på "kalasen" men jag är trygg i mig själv med min N.A öl.
Varit på flertalet tillställningar med alkohol, stora som mormala intag, utan att känna att det är orättvist. Det kändes alltid orättvist i början av nykterheten..som ett litet barn som inte får godis på vardagen.
Känns förbannat skönt att det inte triggar så hårt längre. Garden är uppe, släpp inte in fan i huset igen.

För tillfället irriterad på mig själv då jag är i mer "konflikt" nu än tidigare...!
Beror nog på att i alkoholens trötthet orkade jag inte ta fighten vilket jag gör nu.

Ha det - kämpa på!

När jag då (2010)läste den här typen av inlägg du fått de senaste dagarna i tråden, så tror jag tyvärr att jag innerst inne tänkte lite i stil med:
Jajaja, jag fixar det nog. Jag är ju så van att göra bättre ifrån mig än genomsnittet. Jag har ju i grund och botten en stark karaktär osv.
Det var nog det som gjorde att jag inte var redo att jag inte var där än för jag kunde faktiskt inte ta till mig, och inse hur allvarligt det egentligen var på väg att bli. Ska jag vara riktigt ärlig med mig själv trodda jag kanske till och med att jag var annorlunda än dom andra som skrev på forumet. Ja du kanske förstår? Som om jag skulle ha en annan kraft ungefär. An alkis var fortfarande någon annat än jag, även om jag visste att jag blivit en. En konstig situation av att samtidigt ha insikt som jag förnekade den. Ok, nog med skrämselpropaganda för min del, var verkligen inte inte menat som sådan.

När man är där och det är dags, så är det faktiskt precis som tjejerna skrev här: Det blir bara bättre. Men det kostar på :-)

Det gamla uttrycket kanske kan komma till pass: No pain, no gain!

En riktigt fin och nykter dag önskar

//PP

Att sedan Alkoholen gick ur systemet så har känslolivet blivit mer levande. Och att det pendlar en del upp och ner. I början var det faktiskt mest ner, och idag är det lite både och. Har i alla fall blivit mycket lättare, och att känslorna kommer till liv är ju bara bra egentligen. Jag märker det i vissa lägen både når jag läser här, och kanske när jag läst något jag skrev ty kanske igår ;-) Vissa grejer låter super nere, och fortfarande lite "jag tycker nog innerst inne lite synd om mig själv" aktigt.

När det är som mest ner kanske jag blir sittande ett tag. Som en tjurig trotsig unge kan jag då säga till mig själv "jag är i alla fall nykter"
Ungefär som om det skulle vara min hämnd på den deppighet som ibland kommer. Ibland är det som att så länge jag fortfarande är nykter, så är det ändå jag som bestämmer. Det är jag som är chefen på bygget, och det blir halmstrået som gör att man kvicknar till ganska snart igen.

Låter kanske helt galet? Kanske har jag blivit knäpp i huvudet på riktigt av allt det här :-)

Men idag är det ganska tummen upp, även dig en finfin dag!

//PP

Bra att du tar rygg på m-m och mig. Tänk om vi tog en rast och jag blev lurad av en av er.
Hemska tanke. Nej, vi håller ordningen som det är idag. Regntunga moln här idag och mörkt.
Men sinnet är ganska glatt. Pendlar faktiskt väldigt mycket mellan depp och glädje.
I morgon sju månaders hårt arbete för mig, har aldrig hänt tidigare.
Det är det största livsprojekt jag någonsin utmanat och jag ska segra. Visst dyker ibland upp
små elaka tankar, men dom går att krossa.
Ha en finfin dag
Konstnären

Bra att du hällde ut skiten. En sak kan jag ju skriva under på är att ju längre man skjuter upp
det ju värre blir ångesten och abstinensen. Jag var som du, inte idag, inte denna helgen för då
ska vi ha vänner på middag. Jag hade alltid något att skylla på för att få skjuta upp.
Innerst inne visste ja ju att det här kommer inte sluta bra och det blev oxså en riktig käftsmäll.
Jag har varit frestad under dessa 7 månader, i början tyckte jag mest synd om mig själv som inte
kunde dricka. Men det gör jag inte längre så det avtar mer och mer. Jag kan inte visa dig vägen
dit jag är idag, det går bara inte att riktigt förklara. Det har varit ett enormt inre arbete.
Det är en seger varje gång jag vunnit över A. Man blir stark av varje situation man kan säga,
nej tack.
Kom igen nu, du har bara något bättre framför dig jag lovar.
Kram
Konstnären

Hoppas du blivit bättre från förkylningen. Peppar, peppar har jag inte haft en enda
förkylning sedan jag slutade med A. Innan hände ca 2 ggr per år, man var väl mer mottaglig.
Jo, man hade ju sina huskurer innan, jag kunde dricka 3 st irish cooffe på raken och inbillade
mig att jag blev bättre. Skulle inte göra så idag. Ja det där med sömnen är helt underbart nu.
Jag tackar nästan varje morgon att jag fått mina 7 timmar som jag kräver.
Ibland undrar jag varför just jag blev utsedd att bli alkoholist. Inte min storasyster, hon kan
sitta och smutta på ett glas en bra stund. I sådana lägen blir jag avundsjuk. Men det är snabbt
övergående. Jag vet vad jag har och jag vet vad jag får.
Hejakram till dig
Konstnären

..vad är värst?

Att inse att man är en alkoholist för det man har druckit, eller..
att förstå att man är en alkoholist för den framtid man inte kommer att kunna dricka?

Det ena är en historia, och den andra en framtida historia.

Den första skäms man inför, den andra skräms man inför.

Att inse att man inte kan påverka det som har skett, det är en sak...
Men att veta att man kan påverka det som kommer att ske, är en helt annan sak...

Man skräms inför att man har ett aktivt val, och en "hopplös" framtid utan alkohol, där saker och ting inte kommer att bli det de en gång var.

Varför är vi så rädda för en förändring?
Allting behöver inte bli till det sämre, men man förväntar sig det på något sätt.

Den som flyttat sin bostad till något som man förväntar sig var ett sämre val, kommer inte att kunna bli positivt inställd till det senare.
Man har liksom bestämt sig, men omständigheterna kanske tvingade dig till det och du fick ta det beslutet.
Men gå in för det helhjärtat kommer du aldrig att göra...

Om du i stället ser fram emot flytten som något positivt KAN du bli senare bli besviken, men du hoppas inte på det.
Och skulle man senare möta på motgångar så brukar man väga det emot de som var bra, nästan på en gång.
Är det inget problem så blir det inget problem, problemet borta.
Blir det ett problem så kanske det går att lösa, eller du kommer i alla fall att söka efter en lösning, kanske problemet löstes.
Det kanske bara är tillfälligt och kommer att försvinna, eller bara kommer vid vissa situationer.

Skillnaden mellan att förvänta sig något gott ur en förändring, och att förvänta sig något dåligt är märkbar på resultatet.
Man går inte in för det helhjärtat, eller ger det ingen chans, och tappar motivationen vid minsta nederlag om det förväntas vara dåligt.

I ett läge kanske man måste flytta pga av ekonomin, jobb, eller familjesituation till något sämre ställe.
I ett annat för att man har funnit något nytt som är bättre, då ser man fram emot det.
Man väger in precis allt, läge, kommunikationer, hyra, fräschhet, modernitet, ytor, våning, hiss, område osv...

När man kommer till nykterheten så ser man bara till vad man hade, men inte vet vad man exakt får.
Att vakna utvilad utan bakfylla kanske inte uppväger känslan när man precis går in i fyllan.
Att man får mer pengar i kassan för att man inte springer på bolaget så ofta kanske inte uppväger att man känner sig utanför på middagen.
Att man långsamt får en bättre hälsa kanske inte uppväger vetskapen att till helgen får man softa ner med sin helgfylla.

Att alkoholen och dess trygga famn alltid väger tyngre än alla andra motsvarande positiva händelser av nykterheten ligger i rädslan för
En förändring, eller ens ge den en ärlig chans, hellre stå kvar och stampa än fly stridsfältet med sina inre demoner.

Att gå in i nykterheten med vetskapen om att det kommer bli bättre, det ger den en betydligt bättre chans till att lyckas.

Bara tänka...ta det lugnt, det kommer att fixa sig, det enda man behöver tänka på är att inte göra som du brukar,
Alkoholen är ingen lösning på problemen, den är precis tvärtom trots att din hjärna försöker säga motsatsen.
Och vilken del av kroppen är det nu som är förgiftad och beroende?

Ögonen säger att det ser gott ut.
Smaken i munnen säger att det smakar gott...
Lukten säger att det doftar gott...
Hörseln säger att det kluckar, skvalpar, sörplar gott..
Handen säger att t.om. flaskan och glaset har sköna former.
Alla har de en sak gemensamt, deras nervbanor och signaler tyds av samma central, det högst överordnade organet i din kropp.
Och den är förgiftat och beroende av en sak, en dryck vars egenskap är att se till att den blir enskild härskare över ditt liv.
Den gör precis allt för du ska göra den till freds med sitt missbruk, ge mig alkoholen och jag ska ge dig tillfredställelse.
Du matar ulven som senare ska förgöra dig, känns det rätt?

Att sätta sig högre än sina lustar för ett litet tag svälter ut beroendet, det avtar och hjärnan kommer att återfå sina tillfredsställelser med andra saker som den hade glömt bort under tiden den blev gömd bakom stängda gardiner.

Att blottlägga sin hjärnas beroende skapar naturligtvis en inre konflikt som kräver diciplin och styrka, men den betalar sig med tiden.
Varje morgon vaknar du med en möjlighet, att avlägga ett löfte om att du ska somna med samma förutsättning som du vaknade, nykter.

Berra

Nej, det är inte alltid så enkelt att få ihop livet. Kanske har du en dipp som kommer att ge med sig och du får mer energi igen. Eller så behöver du hitta en lösning där du går ner i tid, tillfälligt eller en längre tid. Kanske jobba hemifrån någon dag i veckan, om du har ett jobb där det är möjligt. Passa på att ta vara på de dagar som ges för lugn, som en sådan här.
Det viktigaste att komma ihåg är att alkoholen kommer iaf inte att göra något enklare...
Hoppas det lättar för dig, och att du får hjälp att komma vidare, framåt.
/m

Är lite bättre, tror jag. Försöker intala mig det iaf... Håller ut på jobbet, men borde ligga hemma i sängen. Har iaf inte försökt kurera mig med något alkoholhaltigt.... och det gör nog sitt till i tillfrisknandet.
Känns så skönt att inte känna någon skam eller skuld över att dricka "ett glas vin" trots att man är så förkyld att man vare sig kan känna smak eller lukt av det. Eller känna sig bedrägligt piggare efter att ha druckit en whisky mot halsen, för att sen bli dubbelt så trött och hängig efteråt. För att inte tala om att sova... Denna gudagåva som nykterheten gett mig. Skönt att inte känna att jag kunde inte stå emot det där förbannade vinet ens när jag är sjuk. Det stärker självkänslan att inte behöva ha de tankarna. Bara det gör att det inte är så farligt att bli sjuk...

Ja, imorgon är en ny dag. Och en dag närmre en snorfri tillvaro :-)
God natt
/m

var ok på 60 m, och nu springer jag ganska mycket, om än inte så snabbt. Och definitivt inte förbi dig :-)

Jag har också mina bilder av er härinne och kommer på mig själv att undra hur ni har det om jag inte läst något från er på någon dag. Tror inte heller att jag skulle bli besviken. Hela forumet och alla härinne betyder mycket för mig. Ett exempel på att helheten är större än vad bara summan av varje del skulle bli.

Jag känner faktiskt ingen oro för påsken just. Ändå vet jag att jag det blir lite fest på påskafton, med stuggrannarna, och det kommer bara vara jag som inte dricker alkohol. Ska ladda upp med alkoholfria öl och lite gott bubbel från bolaget. Jag dricker någon 2,2% cider någon gång ibland mest för variationen, känner dock ingen som helst frestelse att fylla på mer eller någon alkoholeffekt av det. Undviker det helst, men någon gång har det blivit. Påskmust gillar jag inte alls.

Tror att bristen på oro just för den här helgen har med att det gått,så bra de andra stora helgerna som gått, jul och nyår. Då känns påsken som en baggis i jämförelse. Har mer funderingar på varma sommarkvällar med grill och uteserveringar osv, men det måste gå det också.

Låter fint med blommorna, ska försöka piffa till det lite här hemma till helgen om orken räcker till.

Ha det fint, där framför :-)
Kram m

har varit där du beskriver att du är nu. Var inne på forumet och aktiv förra hösten, men var väl på något sätt inte redo då. När jag kom tillbaka i höstas var jag det. Eller såg till att hänga kvar iaf. Mig har det hjälpt oerhört mycket att skriva både när det varit jobbigt och bra. Jag lovade mig själv att logga in här och läsa, och att berätta för min man innan jag skulle hälla upp ett glas eller gå och handla hem. Det hjälpte, jag var nära ett par gånger de första veckorna, men sen har nykterheten i sig liksom gett ett eget värde åt alltihop. Och ganska snart insåg jag ändå att allt det där jag bara trodde att jag skulle klara om jag fortsatte med vinet, klarade jag egentligen trots vinet. Alla problem jag har haft och har förvärras av alkoholen.
Vad jag vill säga är egentligen bara - håll ut. Det blir bättre.
/m

Imponerande resa du gjort! Har följt dig och din kamp från och till och det känns verkligen så bra att du fixat det som du gjort. Så du ska va stolt och glad!

Apropå det du skrev om påsken så känner jag precis likadant...hur FAN ska det bli påsk utan den immiga till? Ja, för min del så är mina värsta prövningar vid såna tillfällen..Jag vet ju inte hur man ska fira? Vadå fira Jul? Påsk? Födelsedagar? Nyår? Student? Konfirmation? Midsommar!? jag kan ju fortsätta..men du förstår säkert vad jag menar..

Hur gör man? DET är min verkliga utmaning!

Men jag ska göra vad jag kan.. för alternativet vet jag ju vart det bär, till sist.. Vill aldrig mer dit!

Påskmust låter bra.

Apropå fantasi-bilder? Jodå det har jag också. Spännande..i fantasin.. Men det absolut skönaste här är ju att man är ganska eller helt anonym.

Hursomhelst känner jag som du. Otroligt många sköna människor härinne.. Jag har liksom du många att tacka för att jag fortfarande orkar kämpa!

Men tillsammans är vi starka, eller hur?

Kämpa på så springer jag också efter.

Ha det bra och fortsätt kämpa på!

/Mic

Oj, vad jag känner igen mig i din historia. Min pappa har inte samma problem men han bidrar konstant till mammas beroende. Nu väntar jag mitt första barn och är jätteroligt över hur det ska bli. Funderar också på att konfrontera dem båda. Jag har gjort det tidigare men bara när hon varit full... Känns som jag borde ställa ett ultimatum men jag vet inte... Mamma behöver också psykologhjälp men hur kan jag hjälpa henne dit? Känner igen mig så i hjälplösheten, hur gör man?

Krya på dig fina du!

Hemma för vård av barn. Även imorgon. Mitt kära lilla barn som är rejält förkyld. Jag känner att hemma tillvaron ger mig andrum. Hur ska jag komma ned i arbetstid? Tror att jag inte förmår att jobba heltid just nu. Berättade för terapeuten att jag bara väntar på att när jag kommer att braka ihop. Likadant var det när jag var gravid och sa att jag hade väldigt mycket sammandragningar och att jag inte riktigt orkar. Ingen sjukskrivning och en dotter som kom 5 veckor för tidigt. Jag behöver jobba mindre för att reparera mig själv. Hur är jag tydlig utan att vara övertydlig? D v s utan att låta aggressiv? Enda gången det har fungerat är när jag var så trött och ledsen att jag började storgråta. Då var det långt gånget och jag fick en psykologkontakt till slut. Suck, jag vet egentligen vad jag behöver för att återhämta mig... Samhället verkar vara uppbyggt på ett annat sätt. Så klart att man inte ska kunna utnyttja systemet, men jag har inte varit sjukskriven på 15 år...

Hej kära du!
Gott att höra ifrån dig!

Åh, jag vet känslan med barnen: sorgen över att de inte ska få uppleva den där familjelyckan, det gör ont, men det blir bättre. Men oj, ibland är det fruktansvärt. Jag försöker glädja mig åt mitt fina hus, hur jag kommer mer och mer i ordning och jag trivs så gott. Jag har aldrig känt ett sånt lugn någonstans där jag bott, sån harmoni.

Det är mycket jobb att hitta sig själv, men för mig har det varit värt det!! Jag har mycket jobb kvar men jag kämpar! Och det gör ju du också! Du är värd det och du är bra!

Stor kram!

Ja be honom dra åt helvete! Han ska tamejtusan få stå med sitt fula tryne långt ifrån mig på festen. Jag ska hänga med Mr Loka-Lemon och Mr Red Bull med sugrör och citronklyfta istället, och vi kommer skratta hjärtligast på hela partyt. Så det så.

Sjukt bra inlägg.
STOR KRAM

En helg till som snart är slut. Veckorna går oerhört fort nu, tiden bara rusar iväg. Skönt på ett sätt, känns bra att det går längre och längre tid sedan sista vinglaset. Trodde kanske inte då, innerst inne att det skulle vara det sista på snart 6 månader.
Är för första gången sedan jag slutade med alkoholen genomförkyld, och känner mig riktigt risig. Är rekordlänge som jag har hållit mig frisk annars. Brukar ha förkylningar under höst och vinter som avlöser varandra. Tror egentligen inte att det är alkoholen i sig, utan mer att jag sover så väldigt mycket bättre nu, sömnen har nog en läkande effekt som inte ska underskattas.
Den här gången ska inte förkylningen och halsontet dövas med whisky iaf. Te och honung får det bli. Känner mig definitivt inte sugen på whisky heller, för den delen. Annars har det varit lite mer alkoholtankar på sistone. Har varit frustrerad över tankarna och känt mig missnöjd med mig själv för att de dyker upp, de borde väl vara borta nu, eller.... Eller kanske inte, vad är sex månader i sammanhanget? Försöker vända på det nu istället, att vara nöjd med mig själv som avstår, trots att tankarna ploppar upp, oinbjudna, liksom tillfällena. Det skulle så många gånger vara så enkelt att hälla upp det där glaset.... Men, det gör jag inte, och det måste väl vara det jag ska fokusera på?
Nähäpp, tillbaka till näsdukarna och sprayet..och hoppas på att det försvinner lika snabbt som det dök på...
/m

Nej, ingen av oss trodde väl att vi skulle hamna här... Men nu när man insett att det finns ett a-problem, som visserligen ser lite olika ut för oss, men genererar ungefär lika mycket ångest och skuldkänslor hos oss alla, så är det här ändå ett ganska ok ställe att hänga på då och då :-)
Bra mål du har satt upp, men ta en dag, eller kanske mer en fest, i taget. Det finns mycket bra alkoholfritt att välja på, och det funkar faktiskt, även om det känns tveksamt till en början. Jag har hållit uppe i snart sex månader nu, och det har gått över förväntan.
Lycka till,
/m

Låter vettigt, att fundera över vanorna. Jag var i ditt läge förra hösten, velade lite och försökte dra ner på alkoholen under ett års tid, lyckades sådär bra... Till och från funkade det, men i höstas kom jag till ett läge då jag inte orkade med det längre, och har sedan okt inte druckit något. Har skrivit av mig mycket här, och det har hjälpt mig i min resa. Kan gå tillbaka och läsa när jag tycker att jag inte kommer någonstans, och även få ta del av andras historier.
Lycka till!
/m

Tack snälla Mic för ditt svar. Du har helt rätt, på något sätt känns det lite lite bättre nu, bara efter att du har skrivit till mig nu och jag inte är helt ensam.

Ja, och du gör en fullträff med "good enough", gäller verkligen mig med! Jag har alltid varit duktiga flickan, allt ska se bra ut samtidigt - betyg, arbetsprestation, hemmet, jag själv... Och mitt "ser bra ut" är en nivå över alla vanliga, har jag fått börja inse efter att jag nästan brände ut mig. Och sen är jag en grubblare som dessutom kan oroa och stressa upp mig och ligga sömnlös över saker, och detta passar VERKLIGEN inte ihop med bakfylla då ångestnivån av sig självt hade skjutit i taket. :/

Vännerna har inte reagerat på mig, eftersom jag hänger med lite olika kompisgäng så är det klart att man kan bli för full "då och då". Vad dom inte vet är ju att jag blir det VARJE gång, bara det att de inte sett mig emellan....

Jag vill gärna hänga på dig i livet-utan-alkohol! Jag känner att det finns en gräns för hur länge jag ska vara ett offer för alkoholen, helt vansinnigt. Och hur många gånger ska jag göra mig själv besviken när det inte fungerar med "jag tar bara ETT glas"???

Jag är en social och smart person i vanliga fall, så detta ska såklart gå. Får väl stå ut med frågor om jag är gravid hela tiden :P Jag fyllde i för att vara med i självterapin och studien från Karolinska Institutet de länkade till, och där skulle man fylla i sitt mål. Det har tagit mig hela dagen men tillsist klickade jag i "jag ska sluta dricka helt" fram till 12/7 2014. Måste börja någonstans.

Hoppas vi hörs snart igen, jag är verkligen jätteglad för ditt svar. Tack.

Många kramar tillbaka till er. Jag är inne och läser med jämna mellanrum- följer er även om jag inte lämnar avtryck i era trådar. Läser även de som är nytillkomna och lider med dem som är i början av sin resa- jag vet hur tungt det är, hur hjälplös man känner sig, hur förtvivlad man är, hur ledsen och arg man är osv....... Just idag känner jag ett lugn i min själ, min onda mage är bättre, jag sover bättre på nätterna. Visst har jag dagar då jag är ledsen och framförallt saknar mina barn och den familjelycka de aldrig fick uppleva med sin mamma och pappa men jag har fått en mera själslig ro. Svårt att förklara. Jag och sambon har bra kontakt och det känns bra.
Nu börjar det närma sig att ta beslut om hur det blir med huset och var jag ska bo- ett definitivt beslut ska tas och det känns naturligtvis tungt. Många saker återstår både praktiskt och rent känslomässigt och personligt. Jag måste börja läka och hitta vem jag är. Jag inser att jag tappat en stor bit av mig själv under åren som gått- min tid är nu!

Sköt om er alla! Tänker på er Sorgsen, Mulletant och Flygcert- ni som alltid funnits här för mig.

Du skrev att du aldrig troddde du skulle sitta här...det trodde inte jag att jag skulle göra heller..

Man vill ju helt enkelt inte tro att man själv kan hamna där,men till sist så inser man att..Jodå det kan man visst. Hemsk känsla, jag vet..

Hursomhelst så finns det hopp för dig! Finns många exempel på människor som fixat att ta sig ur skiten på olika sätt. För det är ju så. Vi härinne är jo såklart väldigt olika som människor, men samtidigt är vi väldigt lika. Alla har vi insett vad som förstör våra liv. Vad det är vet du ju såklart..

Jag är dock inte helt olik dig, (förutom att jag är kille och dryga 10 år äldre). Jag kan med låta bli att dricka i perioder. Inga problem. Men när jag gör det..då släpper allt! Precis som för dig.. Jag har alltid trott att DENNA gången så går det. Men NEJ. Kanske går en gång av 10. Resten spårar det alltid ur..

Så mitt råd är ju såklart att du aldrig börjar dricka. För det blir aldrig lättare. Bara värre och värre.. Önskar att jag hade fattat det när jag var 30. Istället var det väl efter där någonstans det börjar snurra på värre...

Jag har äntligen fattat att det är sådan jag är...Alkohol är inget för mig. Jag fixar det helt enkelt inte. Visst är det lite sorgligt. Men samtidigt..det kunde vara värre eller hur?

Livet funkar utan alkohol. Jag kämpar själv just nu med att försöka få in det i min hjärna, så du får gärna hänga på..

Känner också igen det du skrev om perfektionism och att vara kontrollfreak. Precis sån är jag med. Säkert en anledning till att när vi släpper kontrollen..då gör vi det ordentligt. Som en ventil som plötsligt öppnar så kommer allt på en gång. Jag kämpar med det också..att kunna släppa kontrollen. ALLT måste ju inte vara perfekt hela tiden. "Good enough " räcker.

Så vi sitter lite i samma båt...

Skriv och läs här så mycket du kan. Rena terapin för mig..

Hoppas du mår lite bättre nu och kämpa på.

Vi fixar det här!

/Mic

Lyckades få typ tre timmars sömn inatt, vaknade konstant av mardrömmar, och det tog mig fyra timmar att somna pga att jag huttrade så mycket. Gick igenom hela lägenheten efter Stesolid klockan två på natten helt förgäves, inte en droppe vin fanns att tillgå heller. Det värsta är att jag har 13 dagar kvar innan jag kan få ny stesolid utskrivet, vet fan inte hur jag ska klara mig fram dit. Skakar fortfarande, det är som om mitt huvud balanserar på ett nålshuvud, har träningsvärk i nacken efter hur mycket huvudet skakade igår.

Visst finns det fler saker att skämmas över än att avstå alkohol. Tror det har gått
in i järnkontoret nu. Söndag idag mulet ute men jag är vid gott mod.
Tack för dina rader betyder så mycket. Har bestämt att det får bli asfaltsdjungeln i sommar.
Man kan ju alltid ströva omkring och upptäcka sin stad på nytt utan en rullgardin för blicken.
Det var sådan stress och jäkt med A i sällskap. Fanns egentligen bara bolaget som var viktigt.
Den största skräcken var att det inte räckte. Men då hade jag kontakter som gärna lånade ut
både det ena och det andra, förbannade då att Bolaget hade stängt på söndagar, så såg min kid-
nappade hjärna ut då. Men icke nu. Men jag ser upp mina fallgropar och vet när vissa situationer
uppkommer och hjärnan längtar efter befrielse. Men idag ser det som en fängelsehåla.
Hoppas du har rätt att det värsta är över.
Fin söndag till dig
Konstnären