Senaste kommentarerna i forumet

Jag har samma karaktär. Vad gör vi med oss själva? Med alkoholen försvinner min stolthet, min livskraft och min tillvaro förminskar jag tills den är grå och trist så då kan jag ju dricka för det också. Jag måste sluta supa och det måste du med. Vi tar itu med det nu. Jag ska gå igenom vad jag kan förändra i min tillvaro för att välja annat än alkohol. Kan du också göra det, så kanske vi kan hjälpas åt mot ett nyktert hälsosamt liv?

Nu har jag några dagar med tyst i skallen - ingen kamp om hur dags jag kan börja dricka och hur mycket, utan att någon märker det dagen efter, utom min stackars familj... Måste få i mig nästa tablett också om två dagar.

Så kom helgen och djävulen på axeln vann. Efter -för friska människor- resonabelt drickande, fortsatte jag öka på tills smygandet var tillbaka och självföraktet. Några nyktra dagar blev det eftersom jag hade aktiviteter då jag absolut inte ville stinka vinkärring och se mitt härjade fylleplöffsiga rödmosiga ansikte i spegeln. Vad tycker jag om detta? Det gick ju skitdåligt. Jag bestämde mig inte tillräckligt? Ok, efter två dagar till utan a tog jag en Antabustablett då jag helt klart ser att jag behöver mer hjälp. Problemet med mig är att jag slutar med tabletterna då a drar för hårt i mig. Jag får allvarligt se om jag vågar be om hjälp. Jag måste få bättre struktur på min vardag och mitt liv!

just nu. Har druckit alltför många 2,8:or under de senaste tre kvällarna. Trots antabus. Suck. Det har ju gått så bra för alla andra som började samtidigt som jag på forumet, tänker på Helena, Vilja, Vändningen m fl. De som var veteraner när jag startade orkar jag inte ens tänka på . Lyckade nykterister sedan flera månader eller år tillbaka. Det kändes så bra tidigare, men nu.......

Har läst så mycket på forumet att jag är för trött att skriva något ikväll. Jag är så glad för alla svar. Någon (ni) ser mig. Jag är helt ensam i det här annars, separerad och singel.
Har kväll druckit Tonic utan Gin. Jag fixade den här kvällen också. Nu hoppas jag på att få sova. Imorgon är det dag 3
Ni försvinner väl inte?
God natt

Jag förstår inte heller. Jag själv hinner aldrig hem innan jag börjar. Antingen krog, folköl eller sprit. Ska börja med ngn annan drog tror jag. Så jag slipper alkoholen.

Jag hoppas det. Ska läsa en bok imorgon så förhoppningsvis kommer tankarna att vara i bokens innehåll och inte hos a. Det har funkat hyfsat i veckan som gått, med läsning.
Tack för dina rader.

Ni som är vana AA anhängare, kan man gå på möte fast man dricker asmycket? Eller ska jag avstå tills jag lyckats sluta? Vill inte att ngn ska bli sur, men vågar samtidigt inte fråga, kanske är oartigt.

Du är inte ensam. Vi är många som kämpar. Jag, från ett hörn i Medelhavet med tillgång till a precis överallt.... Tack o lov går det i vågor, imorrn har du säkert en lättare dag.

Vi flesta här har också varit unga.:-)

Försök hitta andra intressen också som du får kickar av, träning etc.

Jag festade också 3,4 ggr i veckan mellan 18-25 års ålder,
avtog lite i 5 år för att sedan gå tillbaka i samma spår torsdag - söndag.

Drack ofta ensam med, grogga själv innan fester, alltid full även hemma på helger.
Black out, minns inte sista timmen på kvällen.

Alltid känt en rastlöshet som försvinner när jag dricker.

Men nu så här i efterhand, (38 år nu) så är jag lite bitter över att jag känner att jag förlorade mycket annat.
Jag valde t.ex. bort mitt ex som jag (då) älskade mer än allt för att festa med kompisarna.

Stackars henne tänker jag nu, men mina tankar prioriterade 'festandet'.

Dom vänner jag festade mycket med, även barndomsvänner har jag förlorat kontakten med.
För oftast var det tyvärr det, att festa som var ens gemensamma intresse.
Ytligt, ja..

Hur tragiskt är inte det på en skala.

Jag förnekade mina problem från dag ett.
Jag älskar fortfarande festandet men avstår för att jag mår bättre både psykiskt och fysiskt.

Kanske kan hjälpa dig att du skaffar ett jobb och trappar ned lite.
Finns mycket annat som kan skänka en glädje på längre sikt.

Lycka till..

Jag röstar för alternativ 1.

Jag hoppas innerligen det. Jag förstår att den där drycken har förgiftat min kropp och mina tankegångar. Detta är hjärnan som tycker att det saknas något. Tack och lov för detta forumet. Annars hade jag suttit här med två sexpack öl nu och sedan haft den där dödsångesten inatt och resten av veckan

Danneman, i morgon när du vaknar kommer du vara glad att du inte drack något. Dessutom är förmodligen suget borta för den här gången.

Läste nyss detta, tyckte det var bra "Today I'm signing up to get what I want and need".
Tyckte det var klokt och användbart i många sammanhang!

Nya hjärnceller bildas hela tiden och så länge levern inte har fått bestående skador, typ skrumplever, återhämtar den sig till sitt normaltillstånd ganska snabbt. Så, har Västerbotten inga påtagliga skador av alkohol än, så bör det inte vara någon fara för hjärncellerna eller levern.

Bra att du kom tillbaka, jag gjorde detsamma idag.. efter månader. Känns tungt men rätt.. ett steg i rätt riktning. Det här med bus tabletter..hur fungerar det? jag dricker tyvärr i veckorna och också, och i stort sätt varje dag. Känns som man måste ta till med starkare hjälpmedel snart, att önska har inte tagit mig direkt lång om jag säger så

Styrkekramar på din nyktra resa :) Kämpa, du är grym!!
//Filosofen

Tungt som fan är det. Har suttit och duckit te, kaffe och snusat hela eftermiddagen och kvällen för att få tiden och gå. Jag vill verkligen inte spräcka de nio nyktra dagarna jag haft nu men jag känner mig så otroligt rastlös och eländig just nu. Snackade med min sambo om det hela nu och det kändes bra men jag har bara den där jäkla drycken i huvudet. Tack, Pärlan för dina rader. Jag kommer inte att gå till affären

Oj Ebba..det du beskrev låter precis som min upplevelse..både av första veckan, insikten, beslutet och känslan där kring när allt bara rasade och det liksom "var dags". .Även det du beskriver om vad som var jobbigt efteråt.. Jag känner ju inget sug alls nu heller utan det jobbiga är att tvingas klara av och lära mig hantera känslor och ångest på ett nytt och annat sätt som jag inte är van vid nu när jag inte längre har alkoholen.. Vissa smärtor känns nästan outhärdliga..Vad ska man göra liksom när sorgen river i en.. Kommer att bli en lång och tuff process att lära mig hantera saker på RIKTIGT men väl värt det! För man vill ju klara av sådant..Inte fly undan allt jobbigt i livet genom att dricka..Jag vill ju bli en starkare person, få bättre självkänsla, ha ett liv där jag mår bra..

I dag gjorde jag det, jag loggade in i gen.. efter nästan ett år. Det känns iaf som ett steg i rätt riktning, men det känns tungt. Jag önskar att anledningen till min frånvaro var att jag i dag är nykter men tyvärr är det inte fallet. Månader har gått och alkoholbegäret är minst lika illa som vid mitt senaste inlägg, antagligen värre.
Jag förstår inte...varför man väljer det här..det här livet.. som onykter. Ångest, ångest, ångest.. hela dagarna på jobbet, och alltid samma känsla. - i dag blir det inget alkohol, jag vill inte må så här igen i morgon. Men så fort jag gått ut från kontoret, är alkoholen det ända jag har i sikte och förnuftet är återigen förlorat. En förändring måste ske.. även om jag gett upp hoppet om min egen karaktär i det här fallet.. måste jag försöka. Jag kan. Jag kan... jag kan och jag vill vilja bli nykter. För helvete... Jag vill

Åh just det där.."mina problem är inte så stora"..EXAKT så tänker jag också. .eller tänkte! Jag visste att det skulle bli min största utmaning - att behålla insikten om att jag har riktiga problem.. Jag tjatar om AA igen, men det var där på första mötet som jag insåg att "fan..Jag är alkoholist på riktigt ju"..även om jag inte hunnit med så allvarliga konsekvenser..men mitt beteende.. Det talades om "smyga, ljuga, gömma" - klassiska tecken på alkoholmissbruk.. Jag bara okej..check, check, check..

Min poäng hur som helst..Lätt att banalisera och avdramatisera..tro att det inte kanske är så illa trots allt.. AA påminner mig om att det är på riktigt och att jag inte får glömma det.. Fasen vad jag längtar till mötet imorgon nu!

Vilken underbar mening Trojja.Precis vad det handlar om.
Man återskapar sig själv i den kropp man tidigare bodde och börjar ana finns kvar där i spillrorna.
Bra jobbat!

Jag är djupt imponerad över att du lyckades hålla dig nykter i ett år trots att du hade alkohol tillgängligt. Den här gången verkar du ha det svårare. Kanske du bör göra som vi rekommenderar andra, hälla ut skiten. Berätta för din fru om hon finns kvar. Stryp möjligheten att dricka. Du vet ju att du mår bättre om du slutar. Hoppas du snart hittar tillbaka på rätt köl igen.

Känner igen känslan.. Innan jag slutade var det så där jag kände var och varannan kväll när jag tänkt att "ikväll ska jag inte dricka"..Då slutade det alltid med att jag stack till affären..kunde inte stå emot då.. Håll ut! Se till att ha nåt annat hemma, cola eller nån annan dricka som du tar, släng dig i soffan eller gör nåt annat så du får tiden att gå tills du ska lägga dig.. Imorgon när du vaknar kommer känslan vara borta och då känns det säkert bra att du klarade att låta bli..:)

Första veckan var....jag minns den som igår även om den samtidigt känns overklig.
Något hände en kväll/natt då jag var alldeles för full och morgonen efter var mitt drickande liksom ute i ljuset från att ha varit väl dolt.
Jag var så rädd, samtidigt lättad.
Det kändes som att ett rusande tåg hade kraschat in i en bergvägg och jag som var i tåget hade mirakulöst nog överlevt och stod där i spillrorna, naken, livrädd, yr och darrande.
Jag kände faktiskt starkt just då att jag hade fått en till chans.
Det var som att jag så tydligt såg och kände att jag lika gärna hade kunnat dött tillföljd av att ha varit påverkad av alkohol.
Egentligen borde jag ha känt det långt tidigare, men det var där och då denna morgon som mitt liv förändrades.
Det känns nästan som att jag kläcktes och kom ut ur ett ägg, vars skal var alkoholen jag varit instängd i och av.

Första veckan var hemsk men samtidigt var det skönt att det var över på nåt sätt, hade fått ett stopp.
Det kändes även som att jag var "ingen", en ballong vars luft totalt läckt ur.
Det konstiga är även att jag sedan den dagen inte har känt sug.
Det gör det såklart lättare för mig men samtidigt har jag innan dess tampats med detta sug i flera år och alltid fallit offer för suget.
Så jag vet.

Mitt jobb har istället inneburit att lära mig leva på ett nytt slags sätt.
Istället för att döva och dämpa känslor, oro, rädslor och stress med alkohol har jag fått hitta andra lösningar.
Egentligen är det samma som att stå emot sug, för sug efter alkohol är ju att vilja förändra sin egen sinnesstämning fort som fan.
Jag har aldrig kämpat så mycket som under dessa 14 månader.
Små små osynliga förändringar och "larviga" tankesätt som faktiskt hjälper.

Jag hoppas så att du klarar att tacka nej när du blir bjuden, alkoholen är inte värd att få hällas i din kropp för du förtjänar att må bra.

Otrolig abstinens ikväll.......
Är helt sjukt sugen på alkohol. Just nu bara snurrar det i skallen och skulle inget hellre vilja än o gå ner till affären och köpa folköl. Tycker liksom det kliar över hela kroppen när jag tänker på det. En del av mig vill tillåta mig själv att gå ner och handla öl men den andra delen av mig vill absolut inte tillåta det, inte ens alkoholfri öl. Helt otroligt hur man kan bli påverkad såhär av något som öl. För tio år sedan fanns inte det inte i mina tankar att det kunde bli såhär