Senaste kommentarerna i forumet

Igår kom så första suget efter ångest under dagen. Jag pratade med min man så att det skulle bli verkligt. Det mattades av och jag fick en god natts sömn. Första barnet vaket nu.

Idag ska jag på ännu en jobbintervju, det känns som det vänder, äntligen.

Igår kom mail från alkoholhjäpen angående en studie som jag tackat ja att medverka i. Jag ska prova på att följa den, hoppas det ska hjälpa. Jag läser om er här som tar vita månader, veckor och tillåter er en helg. Hur går det? Jag vågar inte ens tänka tanken. Jag inser att detta är livslångt. Igår tittade jag på Masterchef professionals UK (är sjukligt besatt av matlagningsprogram) och de hade champagne i matlagningen. Hur ska detta gå? Jag som älskar matlagning och vin i (och till...) matlagningen. Hur gör n?

Sedan läste jag om antabus. Hur fungerar det? Är det bra? Hur känns det att ringa vc och be om detta? Jag borde (som med AA) våga. Jag klarar inte detta ensam. Hur i hela friden ska detta,gå?

Tack för dina snälla ord! Letade efter din tråd men du har kanske inte skaffat någon? Jag är f n bara inne sporadiskt och läser och skriver inte så mycket själv, tycker att det går rätt ok nu för mig men behöver forumet. Det är stärkande att läsa och göra små inpass då och då i andras trådar.

Välkommen hit! Klart vi hjälper dig..! Vi vet nog alla hur viktigt det är med stöd..Bara att man får skriva av sig kan vara nog så skönt.. Jag har varit nykter 1 vecka nu..önskar jag kunde snabbspola fram tiden ibland, men det är väl en nödvändig process..

Iaf, glad att du hittat hit!

Det känns bra. Bra jobbat av dig att skippa drickat. Sjukdom och så är ju inget man kan styra över så det tycker jag inte du ska tänka på. Men jag förstår vad du menar. Jag känner igen det där med o fly in i dimman. Det har gått mycket bra med mina studier nu under min nyktra vecka så det finns en känsla av att vilja belöna sig själv och släppa allt för någon dag eller två. Men de där otäcka smärtorna jag får av alkoholen vill jag inte veta av något mer. Så jag får belöna mig på annat sätt. Ut och cykla eller promenera med musik i lurarna

Kan mycket väl vara kombon av SSRI och alkohol dom ger den effekten.
Ibland går det bra och ibland slocknar lyset helt.
Tycker du skall tala med din läkare.

Ja men det kanske är rätta medicinen för i min bok läker tiden inga sår.
De slutar kanske blöda men läker gör de inte.

Snyggt jobbat, Danneman och upp på hästen igen, Borgward. Jag har klarat mig utan problem i helgen. Känner dock lite dåligt samvete för att jag har varit förkyld och borta en dryg vecka från jobbet, inte tränat plus att jag har en del andra bekymmer. Detta gör att jag känner ett visst sug efter att dricka. Inget fysiskt sug på så sätt, men en känsla av att det vore sköt att fly in i dimman. Å andra sidan, anledningar kan man ju alltid hitta för att få dricka.

Jag hoppas att du mår bra :)

Det finns nog inga enkla svar på den frågan. Om du verkligen är intresserad av hur jag tänkt, så läs igenom mina två trådar. Jag har skrivit många gånger om det, från litet olika synvinklar.

Ja att inte dricka är verkligen en vinst för alla.

Grattis litet på förhand till året. Skönt att läsa ditt inlägg. Under vår gemensamma tid här har du definitivt varit bland de viktiga för mig. Hoppas din fortsättning blir bra

Ja ångesten mattas ut ju längre du är utan alkoholen. Tiden läker alla sår:) hängning.

Vilja o Muränan, det ni skriver är sant o det sätter ord på något jag känt en tid nu. Jag känner er kärlek och blir inte sårad. Mitt undermedvetna jobbar för fullt, jag drömmer drömmar. I drömmarna har jag ofta träffat någon annan, och kommer förvånat på mig själv att " javisst ja, jag är ju redan tillsammans med någon annan".
I vaken verklighet känner jag enorm sorg över att det kanske inte är vi två trots allt. Att jag far illa i slutändan. Även om vi har det väldigt gott tillsammans när vi är tillsammans och är just bara i nuet. Jag är nog rädd att bli ensam igen. Hoppet är det sista som lämnar oss sägs det ju...
Jag låter allt bero ett tag, ska fokusera på mig själv. Det händer väldigt mycket annat positivt som stärker mig, yoga o jobb.

Har en tråd i Det vidare livet om min resa.

Flera orsaker till uppehåll. Främst familj, jobb och kroppen orkade inte mer. Depression har jag inte haft men alkohol skapar ångest och då är det lätt att döva den ångesten med alkohol och då är man inne i ekorrhjulet. Jag kom till insikt efter ultimatum från min fru. Flaskan eller familjen. Valet för mig var lätt men svårare att genomföra. Medicin, Antabus, terapi och avhållsamhet. Jag gjorde som din kille, grät lite sedan var jag på det igen. Falska tårar. Det är konstigt har man problem så förökar man oftast åtgärda dom. När det gäller alkohol så är det värre.

Energin kommer med tiden när man har landat i sitt nya liv tror jag.

Tack så mycket. Nu kör jag på som jag har gjort denna helgen. Alkoholfri öl när jag är sugen Det var inte kul o höra. Bara kämpa på. En annan vet ju att det inte är lätt. var riktigt sugen mitt i veckan nu.

Idag har varit en tung dag. Från jätteglad igår till jättelåg. Tror det är vardagen som gjorde det.. Tillbaka på jobbet efter förra veckans kaos..och plötsligt kommer ångesten över allt som hänt. Från att ha varit den normala, spralliga, trevliga människan som fått så mycket positiv feedback från chefer..till alkisar. Punkt. Hårt. Känner mig plötsligt som en sämre sortens människa..spelar ingen roll att jag får stöd och alla visar omtanke. Nu känns det som att cheferna säkert går och har en undran i bakhuvudet - kommer hon fixa det..Har hon varit full på jobbet? (Svar nej) M.m.. Jag hittar nog på det mesta i huvudet men ändå..

Ångesten jag känt idag triggar såklart suget.. Kommer självklart inte agera på det, men i några minuter såg jag för min inre syn hur jag bara inte pallar med ångesten och känslorna och halsar en öl..Jag MÅSTE ju klara det.. Jag förlorar allt om jag misslyckas ju.. Vill slippa ångesten..

Jag har aldrig sett mig ha problem med alkoholen. Lite mer vin på sommaren och på fester. Dock har jag ibland svårt att sluta när jag väl börjar. I juli kraschade jag och gick in i den berömda väggen. Det fanns inga läkare på vårdcentralen men jag fick utskrivet citalopram. Jag trodde verkligen att det skulle gå bra. Jag började känna mig bättre. I helgen hade vi gårdsfest. Men festen blev väldigt blöt och jag känner nästan som om jag hade tagit någon drog för jag har helt blackout. Jag har fått saker berättat som jag inte huvudtaget kommer ihåg. Det är beteende som inte är ok så Jag ser mig nu ha alkoholproblem. Men vet inte om detta är rätt väg att gå?

Kan man?

/Marcus

Fortfarande sjuk, så tråkigt. Tillbringar dagen i soffan och orkar inte något alls en massa avsnitt elementary på Netflix.
Idag svarade min chef för första gången på ett sjukanmälningsmail. Funderade på om jag varit sjuk för ofta på sista tiden. Det är tredje eller fjärde gången det här året jag är sjuk. Visst skulle jag helt logiskt kunna tvinga iväg mig idag. Några alvedon så skulle jag säkert hålla mig uppe. Bör man göra så? Tveksam men jag tror folk gör så. Jag orkar inte så längre, skulle låta barnen gå till skolanmed feber men själv får jag dåligt samvete över att vara sjuk. Får för mig att alla ska tro att jag druckit för mycket i helgen och därför inte jobbar idag.
Förra veckan fick jag en inbjudan till ett möte om alkohol och droger på jobbet. Jag tror att alla fick det men jag kände mig ändå utpekad. Jag vill inte vara alkisen på jobbet, känner mig osäker på om mitt problem är känt och tycker att det är underligt att jag tänker såhär när jag ju nu faktiskt tagit itu med min alkoholrelation...

Är att jag tror du verkligen kommer ha nytta av din insikt och din ärlighet mot dig själv i framtiden. Vet inte hur du gjort förr men önskar att jag själv varit så ärlig mot mig själv och haft den självinsikten. Hade besparat mig mycket av ångest, bråk och olycka.

Hej!
För en månad sen lämna jag min kille pga hans alkohol konsumtion....men det e en annan story....

Starkt att du inser ditt problem, att du inte ljuger för dig själv!
Men du måste måste måste berätta för din fru, så hon inte tycker att du e tråkig för att du e rädd om dig/er och vad ni har....

Kram

Hej! Skönt höra fler än jag tar 'rätt' beslut, rätt för oss iaf....
Det kom några sms och telefon samtal i början men jag stod på mig och sa nej till alla förslag.
Har varit tyst i en vecka nu.

Ja dom gör en sjuk, för min del känns det som jag bara vill sova hela tiden...som om all energi är slut förutom den man måste lägga på sitt jobb.
Men bara man får va ifred, slipper höra av honom så e jag övertygad om att energin snart kommer tillbaka!
Kram!

Men det jag hunnit se på mitt eget och exets liv är att man håller varann i något sorts konstigt järngrepp.Båda är så pass sjuka i alkoholism/medberoende att så lite av det friska förhållandet är kvar att se och vårda.
Men nu generaliserar jag ju våldsamt om jag säger att det är samma för er.
Men i vårt fall var det precis så,den lilla uns friskhet vi hade kvar var alltför liten för att vi tillsammans skulle kunna bygga upp det till en bra helhet igen då vi båda var så nedkörda fysiskt och psykiskt.

Att mitt ex inte väljer att bli frisk lika snabbt som jag lyckats betyder ju inte att han inte kommer att bli det.
Jag är ganska säker på att vi gått och harvat fortfarande och mått dåligt om han inte hade haft styrkan att gå(för att få smygsupa ifred)
Håll ut,du kommer att resa dig igen även om det tar tid.
Du måste få sörja klart det som gick sönder.