Senaste kommentarerna i forumet

God söndagförmiddag! Välkommen in hit i gänget, där det ständigt händer grejer! Välkommen Kicki17, ja det vill säga, jag har inte sett dig tidigare så därför så tänkte jag bara hälsa så där i största allmänhet. Det var också en annan inne tidigare idag men dessvärre så har jag glömt namnet.
Får väl passa på tillfället att hälsa till alla andra kända och okända här också, som en söndagshälsning bara. PP noterade för ett par veckor sen att frekvensen av inloggade och besökare brukar tendera att vara rätt hög vid precis den här tiden på söndagsförmiddagarna!
Santorini, om du råkar läsa detta så vill jag bara säga: Tack själv för din kommentar och det du beskriver. Håller med dig!
Jag går inte heller med ett plakat runt halsen som en straffånge där det står: Jag är alkoholist, Mt har ibland kallat det för "offerkoftan" när man grottar ner sig i självömkan och förminskar sig själv men samtidigt önskar att andra skall tycka synd om en. Bara att konstatera att det sällan eller aldrig funkar. Bättre då att stå upp för sig själv och se sanningen i vitögat. Som du säger, det är så mycket bättre att vara en sanningssägare och för det mesta vet personen i fråga innerst inne i sig själv hur det faktiskt är. Tänker bland annat på det där förhandlandet om att på semestern så.... eller som du själv sa, för att förebygga magsjuka så kan man nog ta lite, bara ett glas, illasmakande dryck som direkt medicin. Måste bara le vid igenkännandet av det förhandlingsläget! Ack ja, uppfinningsrikedomen i sånt är en närmast outsinlig källa. Själv har jag börjat acceptera mer och mer att det kommer påhälsning från "suget" mitt i allt, nästan alltid oanmält dessutom. Då ser jag det som en välbekant "gäst" men inte längre min vän så jag ler bara och säger, Tack jag skall inget ha idag! Det är att skapa mig min kontroll över det, inte förneka eftersom det finns, men hantera utifrån MIN kontroll, det väger tungt! Det jag konstaterat är att detta sker alltmera sällan och det är ingenting som jag gör något aktivt för som så, det är kanske som ett ärr man har på kroppen, det finns och kommer alltid att finna spår men det mildras efterhand som tiden går. Ett ärr är ändå alltid något som alltid finns kvar och som faktiskt tillhör mig! Det är mitt och jag har rätten att hantera det på mitt sätt.
Det är mera så som du säger, jag skall helt enkelt inte dricka alkohol eftersom att det inte är helt okomplicerat för mig och hade ett ökande antal gånger inneburit konsekvenser efteråt som jag verkligen inte har varit nöjd och stolt över. Varken för andra eller mig själv. Det är ju så mystiskt det hela att även om jag länge sett det beträffande alkohol att det håller på bär iväg till något som inte kommer att sluta väl så var det ändå så svårt att erkänna och kapitulera. Det är ett så gott exempel på beroendet, man är i händerna på mycket starka krafter och kan höra sig själv säga saker man inte vill.
Så som sagt, jag säger att jag har druckit klart, är nöjd med det och fortfarande så kan jag trots det ha hur kul som helst. En vän till mig sa ungefär så här: "Om jag inte hade vett att skämmas tidigare när jag var onykter på stan, så varför skulle jag skämmas idag när jag är nykter på stan". Sant tycker jag. Men det är också väldigt viktigt för mig att inte känna mig ensam, fint med stöd och som här att kunna läsa och dela. Det är inte bara det att kunna berätta här hur bra det har gått att bli nykter och hur fint det är nu med mera... Minst lika viktigt tror jag att ha ett ställe där man förbehållslöst sätter ord på hur man har det, hur livet ser ut just nu, med allt skit som är och finns. Bara få ösa ur sig till människor som inte förnekar eller inte skulle kunna tro att det är möjligt. Här möts människor, som på olika sätt, har liknande erfarenheter.
Viktigast av allt är ju att jag har det mycket lugnt, tryggt och gott i min närmaste relation, mitt jobb och för övrigt i livet numera. Det var väl det jag också önskade mig tidigare men istället för att alkoholen var någon sorts förstärkare till det så blev den så småningom istället en stjälpare. Tack till högre makter i mitt fall att jag ändå "i tid" fick upp ögonen för det hela och, med hjälp, kom fram till mitt beslut om att helt sonika sluta med alkohol och istället leva vidare så fritt som möjligt från allt vad det innebar.
Det är nästan som ett ögonblick då när det hände, jag slutar nu och sen lever jag livet så framöver. Låter antagligen enkelt, kan bara intyga att det var det inte! Krävdes bland annat några "försöksåk", för att apellera på OS som pågår nu!
Men idag känner jag mig friare än på väldigt många år, fri och samtidigt lättad över mycket som tidigare tyngde mig. Känner den där lusten att leva och på något sätt starta om på ett annat sätt, inte på nytt för på något sätt är jag ändå i det stora hele så här i efterhand tillfreds med de erfarenheter jag gjort. Det var ju så det var, hjälper inte ett dugg att ångra alltför mycket idag. Men mitt ansvar tycker jag ligger i att göra något av det idag, om jag bara kan. En viktig sak är i varje fall att i mån av möjlighet kunna gottgöra människor jag eventuellt gjort illa tidigare. Det är sånt jag i min tur så gärna vill förmedla till andra som befinner sig på olika ställen i den här livgivande kampen för ett värdigt liv värt att minnas.
Söndagsbetraktelse blev det nu igen då av min enkla korta hälsning!
Men det heter ju "Varav hjärtat är fullt, talar munnen".
En lugn och fin söndag önskar jag alla!
Kram! Mm.

Nu är det dags igen och denna gången ska det fungera hela vägen. Det blir mitt tredje försök på tre månader och första gången gick det 12 dagar, andra gången 3 veckor. Men denna gången kommer det att vara för evigt, det är jag helt säker på. Idag ska jag gå bort med sista dunken till grannen och har redan sagt till dom att nu är det slut för gott med vin för mig och att dom inte får låna ut något till mig. När jag säger så, så kommer jag inte att be att få låna det skulle jag skämmas för mycket för. Lite stolthet har jag kvar ändå.
Idag vaknade jag med en ryggvärk som gjorde att jag knappt kunde ta mig ur sängen. Det kanske var bra, för det stärkte mig ytterligare att sluta med alkohol. Vet ju att jag brukar bli bättre i ryggen när jag inte dricker vin och förhoppningsvis då också går ner i vikt, vilket också är bra för det ryggonda. Eftersom det är bokföring, bokslut och deklarationer som jag jobbar med på min egen byrå, så har jag enormt mycket att göra nu och hela våren. När jag då dricker alkohol, så är jag alldeles för okoncentrerad och klarar inte att riktigt fokusera på mitt jobb. Så nu är det ett måste att hålla mig borta från vinet om jag vill ha kvar mina kunder och göra ett bra jobb.
Vovven börjar ju också bli stor nu, snart fem månader och hon behöver mycket av min tid både träning och motion. Att det dessutom börjar bli ljusare ute, för att jag kan ta promenader på eftermiddan/kvällen då när suget känns lite mer.
Jag läser här på Forumet flera gånger om dan och jag lär mig av andras berättelser och hoppas få vara med och bli stöttad och så småningom också kunna stötta andra, när jag själv kan skryta med lång avhållsamhet.
Ha en fin söndag alla!

Min man är alkoholist och skåpsupare sedan 40 år. Han dricker i sin ensamhet. Han går in på sitt rum mellan 19-20 varje kväll. Säger att han ska läsa och lyssna på hockey, men han går in och dricker sprit och eller starköl. Ibland blir han så full att han glömmer bort sig och går ut i hallen för att gå på toa. Han ramlar omkull och kryper på alla fyra. Jag har konfronterat honom ett otal gånger och han lovar att sluta dricka och vägrar ta hjälp. Han vidhåller för 20 gången att han kan sluta sjäv. Han håller upp ett dag sen hittar jag starköl i hans rum igen. När jag vill prata omdet säger han att han bearbetar det och vill inte prata. Jag är pensionär med en liten pension så jag har inte råd att flytta. Helst av allt vill jag härifrån Hjälp!

Även jag kan bli vansinnigt arg när det spårar ur för mannen i mitt liv. Ger honom tid och utrymme.
Men framåt kvällen som denna helgen har jag dragit mig undan med en bok i sängen. Han är mycket väl
medveten om A verkningar och hur det förändrar allt till det sämre. Jag finns här för honom och vi
pratar mycket. Han säger att han måste gå ner i botten och verkligen fatta. Har föreslagit att han
skaffar sig en tråd här inne. Men han verkar rädd för det. Jag vill tro att det kommmer en dag.
Själv har jag inte känt något när han dricker. Men igår kom en obekväm tanke häll i dig en flaska
vin så du blir på samma nivå. Men det hände inte, bara tanken och tillbakablickar räckte.
Sköt om dig
Konstnären

alla sömntutar, jag vaknar vid kl. 6 varje morgon har vant mig vid det.
Idag mörkt ute och regn, det blir kul att gå ut med hunden i sånt här väder.
Har en längtan till våren som är enorm. I går hörde jag några fåglar, men
jag är ingen fågelskådare så jag vet inte vilken sort det var. 3 koppar
kaffe har jag druckigt plus gröt. Har börjat sköta hälsan nu, man är ju inte
precis 20 längre, lutar mera åt det andra hållet. I går e.m. hade jag lite sug
men det var ganska svagt så jag satte upp garden och det gick bra. Det är en fri-
het att suget nästan avtagit, men nu ska jag inte undra över det. Lite städing
får det bli idag efter helgen. Har blivit mer ordning och reda sedan jag slutade
dricka. Gillar inte röra, och en massa prylar som ligger överallt. Kanske har
jag blivit lite pedant. Förut kunde jag sitta under fläkten röka och dricka vin
och titta på dammråttorna som växte för varje dag men gjorde inget åt det.
Men sedan när jag tog en nykter period så fejades det till överdrift. Skulle
väl kompensera min ångest och dåliga samvete med något handfast.
Må bra alla
Konstnären

Hoppas det är en ljus dag för dig idag! / mt

att detta fortgår... så bra att du har så mycket dokumenterat och att du haft och har dina professionella kontakter. Angående den ungefärliga årsdagen - jag har märkt ett starkt behov att "älta" i samband med vissa årsminnen, de dagar jag upplevt som värst... vissa märkesdagar eller tider. I samband med dem har jag skrivit långa haranger med tillbakablickar. Det har varit befriande och det har hjälpt för att "tvätta bort" minnesmärken jag vill ha en frihet till. Fri från dem kanske jag inte kan bli men fri i relation till det som varit. Ifall det kan vara begripligt att uttrycka sig så. Du kommer att hitta ditt sätt och dina formuleringar - det är jag viss om:) En varm söndagskram till dig / mt

Det kanske finns i mig att det är ungefär årsdagen...

Och jag har återigen fått veta vilken sjuk människa jag är, att jag behöver hjälp, att jag är galen, olämplig som mor och att det är pga mina (!!!) utbrott som vi har svårt att samarbeta... Det gör ont att känna sig som överkörd av tåget, att bli fullständigt manglad i hans raseri, jag vet att inte allt han säger stämmer, men när jag står där och får allt kastat i ansiktet så är det som att bli träffad av en stenhård, vass och kall snöboll rakt igenom gjord av is.
Han ska anmäla mig för att jag vanvårdar barnen... Ja, en del av mig blir så vansinnigt rädd - rädd att de ska tro honom, och en del av mig tänker; ok, anmäl mig bara, så tar vi den matchen då, bring it on så ska jag ösa ur mig av alla mina anteckningar, vittnesmål, inspelningar och så ser vi hur det går.

Och ja, jag blir rädd, igen, men min lycka är att till skillnad från förr så behöver jag inte leva i det, jag behöver inte vara i närheten av honom, under samma tak och låta det fortgå. Tack för det, min högre makt.
Hoppas alla har en bra kväll.

Projekt 2, det var tänkvärt. Jag har inte sett det (negativa) sambandet mellan A och kärleken förut, MEN så rätt du har. Hur har jag kunnat missa det? Jag ska försöka mig på mer kärlek - både till mig själv och min härliga familj, och mindre rädsla för att tappa, förlora, skämmas, misslyckas. Hoppas du har en fin lördag, här flödar kaffet vill jag lova. Längtar till en kall nollöl lite senare.

Kram N.

Har funderat på min alkoholkonsumtion i flera år men inte gjort något helhjärtat åt det.
Läst mycket på forumet och känner så igen mig i det som berättas här.

Idag är ännu en lördag med ont i skallen värk i kroppen dålig sömn varför jag dricker så mycket osv.
En ledig dag som bara blir förstörd av mitt drickande.

Oron i kroppen över hur min kropp mår egentligen av min konsumtion i många år.. skulle va pinsamt och bli allvarligt sjuk av alkohol och behöva förklara det för andra... Nä min lever e slut pga att jag hinkar i mig vin...
Men ändå slutar jag inte dricka för det.. klankar ner på mig själv vilket inte gör saken bättre.

Jag kan inte dricka ett glas och va nöjd och sluta. Det är bara att inse det och det vet jag ju men ändå så köps det vin varje fredac och så e hela karusellen igång.
Känslan av att inte åka till systemet och lägga onödiga pengar på vin ... att slippa suget och vanan att göra samma grejj varje helg hade vart underbart....

Nu har jag bestämt mig att nu är det slut med vinandet för min del.
Måndag 10/2 är det som gäller!!
Därför blev mitt nickname just Iris 102.

Ha en bra lördag!!

Min kväll var väldigt lik din. Vi hämtade pizza, såg på spåret och sedan
en kvällsrunda med hunden. Sedan blev det natti natti. Hade det varit för
några månader sedan hade jag nog tyckt vilken trist fredagkväll. Men nu
tycker jag den var helskön. Känns som jag kommit in i något nytt just nu
är så nöjd och glad för det mesta. Har alkoholen gjort att jag såg allt svart
eller vitt innan. Misstänker det. Denna helg blir det mycket läsning har nog
slukat ett 50-tal deckare sedan september. Rätt skönt att leva sig in i en bok.
Hoppas du får en fin lördag
Konstnären

Hej, är helt ny här och hoppas få inspiration och hjälp med att dricka mindre - ev. lägga av helt om ett minskande inte funkar. Det du skriver om toleransen har jag inte förstått tidigare och jag tror att det kommer hjälpa mig avstå. En situation jag behöver hjälp med särskilt är att låta bli dricka vin när jag är ensam i köket eller ensam hemma på eftermiddag/kväll. Ibland är suget för starkt för mig att stå emot. Även om det händer att jag dricker för mycket ibland när jag är med vänner/familj tycker jag att det är lättare att dricka lagom i sällskap än när jag är den enda som vet att jag dricker.

Mulleman, Fenix,Santorini och m-m. Tack för mycket nyttigt stöd. Det är ju så väldigt stor skillnad när man får stöd av andra. Just i de ögonblick man vacklar kan era kommentarer göra hela skillnaden. Idag känns det f ö mycket bättre och det är jag tacksam för.

Tjalle

Tvåbarnsmamma (7 o 10 år) gift sen 19 år
40+, bor i villa, två bilar, bra jobb etc etc.

Har alltid gillat vin mm, festat och varit en rolig 'prick'

Men sista åren har mängderna ökat och antal dagar
jag dricker. Lite vin på onsdagen, mysigt med vin på söndagen.

Dricker nog 4-10 flaskor per vecka.
Tillsammans med min man. Men problemet är att han vet inte om mängden.

Jag kommer bag-in-box i garderoben.
Blir vansinnig om han frågar 'hur mycket har du druckit egentligen' ?

Så händer det?

Han hittar (efter misstankar) min gömma.

Han är förvånansvärt lugn, vi ska fixa det här. Du kan inte dricka mer.
Håller med fullt ut. Känns skönt och bra.

Nu är det lördagsförmiddag. Drack inget igår (fredag) vet inte sist jag var nykter en fredag.
Var så arg, tjurig och grinig. Gick och la mig 21.00.

Är så jävla arg, saknar vinet och har sån hemsk ångest
att jag saknar vinet så mycket istället för att tänka på mina barn.
Skäms över att de inte har en nykter mamma.

Vet att jag dricker för mycket men ...

Vill bara höra hur det går för det med drickande, mående och karriär... Bara dessa enkla tre :-)
Kram m

och förundras fortfarande över vilken skillnad det är att kunna sova gott. Om jag vaknar fram på småtimmarna är det utan ångest och hjärtklappning och bara det är skönt.
Igår gick jag och la mig tidigt, var riktigt trött efter en jobbig arbetsvecka. Tidigare hade jag varit precis lika trött, men dessutom haft en sömnskuld i bagaget, och en gnagande känsla av skam och skuld. Jag hade likväl sett till att jag haft vin hemma och druckit flera glas, lagat något gott till middag och varit helt slut efteråt och säkert på dåligt humör. Men, inte gått och lagt mig utan suttit uppe, eftersom det är ju så mysigt att sitta uppe lite extra när det är fredag... kanske en liten irritation hade sluppit ur mig och jag hade kanske lagt mig sur, sovit dåligt, vaknat med mer skuldkänslor och lika trött... Inte så konstruktivt när man tänker på det, och det var bl.a. detta som gjorde att jag tog mitt beslut att lägga ner drickandet.
Igår tog vi pizza till middag, kollade os-invigning och På spåret (vilket ju är betydligt roligare när man hinner tänka ut svaret på frågorna och inte har en hjärna som är seg som kola), en kvällsrunda med hunden, och sen en bok och sängen. Det låter inte som en särskilt hipp fredag, och det var det heller inte. Har tappat längtan efter hippa fredagskvällar, som ska passa in i någon sorts mall.
Känner att livet rullar på enkelt just nu, vad gäller alkoholen, och det är skönt. Fyra månader nästa vecka... :-)
/m

och trots att jag själv druckit för mycket så kan jag bli vansinnig på mannen när det spårar ur. Jag som verkligen borde förstå tycker man. Men besvikelsen är så primitiv. För en som inte missbrukat själv måste det vara ett obegripligt fenomen. Jag klarar av att ge mannen tid och utrymme, oftast, då jag ser en klar förbättring. Jag skäller inte på honom utan går och lägger mej i gästrummet. Att skälla och vara arg fungerar ändå inte. Det fungerar sämre. Han vet själv. Det hade inte lönat sej att skälla på mej innan jag var redo, skammen var ändå total. Kanske har jag ändå en större förståelse på grund av mina egna erfarenheter. Jag tror det blir bra.

Känner också ingendera där med att suget kommer på snabbt och innan god mat. Känner också igen att ett alkoholfritt alternativ funkar bra till god mat och sen har suget försvunnit. Jag "preppar" mig ofta innan genom en nollöl, cider eller alkoholfritt bubbel så känns suget. Men vi kommer alla på våra knep, även jag har använt gymmet och träningspass som motmedel mot sug och ev sysslolös. Fascineras ofta av att vi människor är så lika...

Bra jobbat och ha en bra helg!
/m

Det där tänkandet på alkohol var konstant i början när jag nyktrade till. Men det avtar
och numera är det sällan efter nästan 5 månader. Trodde jag skulle bli galen det första
jag tänkte var på alkohol, ett litet glas. Vilket skämt jag hade ju hällt i mig allt som fanns.
Trodde inte att tankarna skulle avta, men jag har jobbat på att stå emot man får ju inget
gratis. Bra att du travade iväg och tog A. Jag hade det första månaden som krycka som alla äger.
Sedan la jag av med dom fick magproblem och blev så himla trött. Har en egen burk i skafferiet
men jag har inte tagit någon sedan dess. Detta forum har hjälpt mig och min hund, det är så det
är plus att jag verkligen ville denna gång.
Julmust är gott.
Ha det bra
Konstnären

för det du skrev, jag citerar "Lite stolt över min nyktra månad. Första primitiva känslan som kom fram på seneftermiddagen var att detta skulle "firas". Jag förträngde dock dessa tankar och stapplade istället upp på löpbandet och lufsade en knapp timme i maklig takt. Trött men nöjd kom jag hem och frugan hade lagat extra god mat till kvällen. Belöningssystemet pockade på uppmärksamhet och ett våldsamt sug dök upp som en blixt från en klar himmel. Vad otroligt gott det skulle vara med några glas vin till maten................ Istället för att som vanligt "stänga av hårddisken" och korka upp gick jag undan för en stund och frågade mig själv till vilken nytta "några glas vin" skulle vara."

OM du inte haft kraften att sätta "stopp" Tjalle hade "tacken" för den extrgoda middagen blivit en berusad man... inte kul och inte det man förväntat sig. Sitter i sängen och samtalar med Mullegubben om detta - hur just en sån situation kan bli så fruktansvärt fel i relationen. Det som sker inom missbrukaren är svårt att föreställa sig för partnern i relationen och det som sker blir helt obegripligt och fel, fel, fel... Vi har varit med om det, som fenomen och skeende flera gånger ...

Just såna "rapporter från missbrukarverkligheten" som den du delar med dig av Tjalle har hjälpt mig att förstå den process som sker inom en missbrukare - och även gett insikt om min maktlöshet i den processen. Sin egen drake - eller papegoja, eller a-djävul... måste var och en möta och döda själv. Liksom det är mitt jobb att lyfta mig ur medberoendeträsket... det är lätt att sjunka mjukt i självömkan när man ansträngt sig att göra det där lilla extra och resultatet blir nåt helt annat än det man förväntat och tycker man gjort sig förtjänt av...

Lösa tankar på morgonkvisten - vet inte om det blev begripligt. men jag vet vad jag menar och just nu får det duga så:)

Glad lördag alla forumvänner / mt

Så där fungerar det, bäst man känner sej säkert kommer de lömska tankarna. Men kom ihåg att "sug" är inte farligt, bara obehagligt och lite skrämmande. Det kan inte få dej att dricka och det går om. Det kommer igen och igen men alltmer sällan och det blir svagare medan du själv blir starkare och lättare genomskådar det. Stå emot och det går om. Visst Tjalle kom du starkare ur det nu? Var inte rädd för "sug" utan var medveten om att det kommer från missbruksbanorna i hjärnan, gamla rester. Det kan kännas jobbigt att tänka sej att man tvingas leva med det men så är det inte, det försvinner. Visst dyker tanken nån gång upp även hos mej men nu genomskådar jag den direkt. Fortsätt framåt!

Tack för din kommentar! Fint att läsa din reflektion, ser återigen hur lika missbruket är. Just en ökande konsumtion i alla möjliga, men framför allt omöjliga, situationer. Sanningssägare, ja det är naturligtvis MIN sanning och den behöver inte vara nån annans. Men i fråga om alkoholbruk och -missbruk är "sanningen" rätt lika för oss alla. Andras erfarenheter har visat det. Så om nån undrar om han kanske kan dricka vid ett specifikt tillfälle och sen återgå till nykterhet direkt så är den samlade "sanningen" att det inte går. Det finns undantag visst, men jag tror inte dom är i detta forum. Om nån frågar säger jag vad jag tycker. Min sanning. För mej har andras sanningar varit en stor hjälp. Jag stod kanske vid en avgörande fråga förra vintern när jag ställde frågan om jag inte skulle kunna ta en skvätt Fernet Branca som magmedicin på semestern. Eftersom det inte är gott eller njutbart tänkte jag att jag kunde ta det utan att falla tillbaka. Men då sa nån här den bistra sanningen att detta var bara en omskrivning, en orsak att få dricka igen. Det sved lite att höra för så hade jag minsann inte tänkt men vid närmare eftertanke så insåg jag att det var just sanningen. Det var ett omedvetet svepskäl att få dricka på semestern och sen skulle säkert lite vin gått samma väg. All inclusive och allt. Det kunde ha blivit mitt fall om jag inte fått höra "sanningen". Och tagit den till mej framför allt, det valet är alltid ens eget.

Detta forum är det enda stället där jag "lever ut" min alkoholism. I verkliga livet vill jag inte basunera ut det. Min omgivning vet nu att jag inte dricker och vad dom tror eller säger bryr jag mej inte om. Ifall nån skulle fråga kan jag säga att det blev för mycket. Jag vill inte ha nån etikett på mej. Jag är inte alkoholist men jag kan inte dricka alkohol, allergi är en bra beskrivning. Vi kan igen ta exemplet md den som är allergisk mot nötter. Inte går den med en stämpel som nötallergiker i sin vardag? Det är inte min identitet. Inte nykterist heller. Inte icke-rökare men jag röker inte. Men jag har hittat mej själv efter att ha varit inne i alkoholsvängen och sluppit ur den. Åratal där mycket handlat om att dricka och ångest över det och livet som levts på sparlåga. Jag tycker om den jag hittat och börjar komma över förlusten av den tid jag slösat bort på alkholen. Jag har ju levt under tiden också naturligtvis men inte ett helt liv. Inte som nu när jag kan känna allt med öppet sinne. Glädje, ilska, sorg, tristess. Jag upplever det och behöver inte döva nåt.

Det är den starka önskan att andra ska nå samma stadium som gör att jag ibland vill ryta till och säga "men skärp dej"!

Jag ser det på liknande sätt som du, så himla bra att lägga korten på bordet och att vara sanningssägare är just precis så som jag uppfattar det... sanning är det kanske fullt ut bara för den som uttalar den, för egen del, men den är nog så viktig och kan lätt bli till andras sanningar och gemensamma i en slags ny konkret förståelsehorisont. Trevligt att läsa vad du skriver, har förstått att du kommit en bra bit på väg och i mångt och mycket delar jag dina uppfattningar. Rakt på bara, konstatera att det inte ger livet något ytterligare värdefullt innehåll med sprit till, men mycket fint utan. Det sägs ju lite raljerande, "skaffa dig ett liv i stället" och det är nog ingen dum tanke tycker jag. Men vägen dit är minst av allt självklar men samtidigt fullt möjlig. Jag har efter många år av envishet om att jag minsann kan själv... konstaterat att när jag släppte den fixa tanken så kunde jag be om hjälp och plötsligt kunde jag det ag inte hade lyckats med tidigare, på egen hand. Trots att det nära nog var med stora delar av livet som insats, i varje fall på lite längre sikt. Jag har kallat det för jagets vinst efter de yttre betingelserna paradoxala intervention. Eller på ett annat sätt tänkt, Om inte... så vad då?
Jag tycker vi med all rätt skall sträcka på oss som nyktra istället för att huka oss och känna oss vingklippta i samhällets ögon. Istället flyger vi rätt stadigt och har mycket av viktiga erfarenheter i bagaget dessutom. Kan kanske faktiskt beskrivas som respekt för själva livets värde. Lev och låt leva. Jag tycker mer och mer om tanken på en dag, en stund i taget. Livet lever man faktiskt framlänges men förstår det mestadels baklänges. Gäller att förstå skillnaden däremellan bara. Ta vara på det som tillför och kan kasta ljus in i framtiden. Det är precis exakt i detta ögonblick livet blir historia och hur den kommer att bli hågkommen har vi chans att påverka och även eget ansvar för.
Hmmm, nattliga funderingar kan visst föra lite vart som helst, men skönt i alla fall att det sker på nyktert huvud, som det heter.
Jag sänder många tankar till er alla här inne och er på väg in hit. Välkomna, tillsammans kan vi skapa liv värt att leva. Det små stegens filosofi är ack så viktig att ta till sig.
Jag har rätt mycket prövat min verkliga inställning till vad själva alkoholen i sig egentligen har gjort för mig i livet. Visst sjutton har jag också haft hur kul som helst många gånger tidigare i livet, vore heldumt att förneka det. Men sen tog det slut på det för min del (ville absolut inte se det själv)och det som skedde blev en ökande konsumtion i möjliga och så småningom även omöjliga situationer, i jakten på samma känsla. Men det fungerade inte längre, inte för mig, så som jag då hoppades och trodde mig vara förmögen till. Nu när jag slutat söka den sortens känsla av lycka via spriten som "biljett" så har jag funnit det jag i dag vill kalla den äkta känslan och där har faktiskt alkoholen ingen som helst roll för att jag skall ha den kvar. Det har blivit mitt rättesnöre och det beroendet av gemenskap jag funnit, finner jag mig gärna i. God Natt och styrkekramar till den som vill ha, behöver få det. Mm.

Guldstjärna Tjalle!

Skrivet av Mulleman den 8 februari, 2014 - 00:08.

... Grattis till ännu en nykter dag och du utgick med segern ännu en gång, det är stort. Det är ju stort eftersom spriten kanske är den starkaste och lömskaste falskspelare med alla tänkbara knep och tricks för att komma innanför garden på dig som du mött i livet, på oss alla i samma situation!
Jag blir stolt över att läsa så exakt beskrivning över vilken kamp du och vi andra ständigt måste vara beredd att ta, helt plötsligt oanmäld mitt i allt eller som för dig i kväll ändå med insikt om att en viss "risk" för möjligt sug kunde komma.
Joodu, listig, falsk och stark heter det, vilket än en gång skulle bevisas. Jag för min del, notera att jag snackar bara om mig i det fallet, har fått mycket gratis styrka tycker jag, i vissa lägen, att genom ett alkoholfritt alternativ i princip bita svansen av trollet och klara själva suget efter spriten men kunnat behålla den "goda situationen" och stämningen. När jag sen har märkt att jag känt mig inte bara nöjd utan direkt glad och upprymd så har jag förstått att det främst har varit själva alkoholen som sugit mig till drickandet utan min kontroll, eller i varje fall på ett icke önskat sätt, tidigare som aktiv. Det är bara att acceptera men kanske ännu mera att helt krasst konstatera, som jag har gjort rätt länge, konstatera... jag har för min del druckit klart. Det var det det. Nu in i ett annat liv. Det har samtidigt inneburit att jag försökt och rätt snabbt faktiskt trots allt slutat förhandla med mig själv, precis som du Tjäle noterade, tänkt att nu har det gått så och så lång tid, att kanske.
För egen del har jag placerat ut ordet kanske från mig när det gäller alkoholen i mitt eget liv. Så vill jag leva och därför är det så viktigt för mig att läsa, skriva och träffa andra nyktra "ställningstagare" i mitt nya liv. Faktiskt också viktigt att träffa och möta medberoende, det är en mycket stor respekt jag hyser för dem.
Skönt att läsa och veta att det finns många som går samma väg, kommit olika långt men vägen är den enda... spikrakt genom och genvägar finns inte!
Lycka till i fortsättningen!
Jag har läst och ser att det finns ett helt gäng här nu med "nynyktra" som i varje fall, om än på staplande steg emellanåt, för var dag som går blir allt stadigare på benen, kul och hejarklack finns här, precis varje dag!
Så det så! Mm.

Det är strongt jobbat och så rätt tänkt. Det gäller att se hur "Sanden blir till Guld" för varje nykter dag!!! Kör hårt men försiktigt så blir livet längre. Ha det bäst. Mm.