Senaste kommentarerna i forumet

Jag är inte jätteaktiv här av olika anledningar, vissa dagar har jag möjlighet att logga in och kolla läget..
Sen är det väl så att jag har inte riktigt samma mål och avsikter som de flesta har här, så av respekt för dem
ligger jag lite lågt. Fast det är klart, ett mångfastetterat forum blir ju mer intressant förståss, och kanske
kan appilera till fler läsare? Nåja..

Återigen välkommen hit, jag kan absolut relatera till din prestations spiral, har också levt i den *självlögn*
10 dagar är ju hur bra som helst, då vet du ju att du kan, om du bara vill :) Val och vilja.. Vem har lyckats
med en förändring för att man vet att man MÅSTE välja den vägen? Och hur många lyckas för att de vet att de VILL välja den vägen? Hm.. sen har vi ju det där med det kemiska beroendet och djävulen på axeln såklart ;)

Som föregående talare sa, det är inte lätt det där med avslappning när man kommer hem.. för mig är avslappning lika
med tristess.. trisdess triggar mig att dricka! Likaså jobbstress. Men träning är för mig iaf en form av avslappning,
jag får bara koncentrera mig på nuet och mig själv en stund, sen är man så skönt trött när man kommer hem och inte
vill man förstöra sin 'prestation' med alkohol?

Det är helt okej att ligga helt nykter som ett trött kolli i soffan en måndag och pilla navelludd! Disken går ingenstans ;)

Bra att du hittat hit!

Dela med mig, så du kanske inte känner dig helt ensam med hur du känner eller hur kroppen kan reagera?
Din diet kan nog ha med sammanhanget att göra tror jag, det tillsammans med alkohol och rök-stopp får nog kroppen
att tänka - vad händer nu? Ska vi bli hälsosamma helt plötsligt? Bäst att trigga igång varningssytemet för det
här har vi inte upplevt på länge ;)

Avvakta du, det kommer ge med sig!

Känner igen mycket av vad du skriver (såklart, vi verkar vara olika sidor på några få myntsorter härinne...). Jag läste dina inlägg som du länkade till och tänker lite... Tycker att du är stark som kommer tillbaka och skriver, jag gjorde som du förra hösten (2012), höll uppe 2 veckor kanske, sedan tänkte jag att det skulle funka med begränsat intag vid vissa tillfällen. Det gick ju såklart åt skogen. Inte så att jag druckit hela dagar eller kvällar, eller gjort bort mig eller liknande, men alldeles för mycket. Jag höll mig dock undan härifrån, skämdes väl för att jag inte lyckades direkt... Precis som du och din fru drack jag och min man, inte varje kväll, men de flesta, men han kunde nöja sig med ett glas, och det kunde inte jag. I oktober 2013 bestämde jag mig för att göra ett längre alkoholuppehåll och har inte druckit något sedan dess. Min man har varit mycket solidarisk med mig, och har bara druckit vid några enstaka tillfällen under de snart 4 månader jag varit nykter, och tycker själv att han mår mycket bättre av det också. Och vår relation har definitivt inte blivit sämre, utan snarare bättre och annorlunda, mer djup och äkta, utan alkoholen som ett filter för allt som sägs och görs.

Att kunna slappna av och slappa utan att dricka - ja, hur gör man då? Jag håller fortfarande på att undersöka lite olika alternativ :) I början tränade jag mycket vid de tillfällen jag visste att suget skulle vara störst, och sedan hade det blivit lite senare på kvällen och det var lättare att bara sätta sig. Dessutom trött då. Vanan att vilja sätta sig med ett glas av något i soffan, för att koppla av är stark. Nu kan jag sätta mig med en kopp te, eller kaffe, eller något alkoholfritt alternativ som nollöl, alkoholfritt bubbel som är rätt ok, tonic water med citron. Inte varje kväll, men till helgen eller när jag har lust. I början hade jag inte ro till någonting, kunde sitta i soffan och spela Candy crush för att bara få tiden och kvällarna att gå, och det blev faktiskt bättre - ganska snabbt dessutom.

Blev ett långt svar till dig... men håll ut och prata med din fru om du kan, det blir lättare!
Lycka till
/m

Dubbelt

att LCHF har nåt med dina symptom att göra, ånej. Det är nog bara att konstatera att de andra drogerna är ditt problem. Alkohol och nikotin.

även till dig, PP. Nej, tyvärr blir det ju inte alltid som man tänkt sig, eller det kanske inte är tyvärr heller, vad vet jag? Ibland finns det ju nya och bättre saker som väntar runt hörnet. Och alldeles oavsett så - det som händer, det händer och du kan inte möta det på ett bättre sätt än genom 3 långa och stärkande nyktra månader.
Instämmer till fullo i detta med att berätta för någon som står nära om vad det är man jobbar med. Det gör arbetet lite roligare och lättare om man får dela med någon, och kunna få stöttning när det är jobbigt. Det har hjälpt mig oerhört mycket att kunna prata med min man, och såklart har forumet varit helt ovärderligt även för mig.
Ha en bra kväll och se till att fira eller belöna dig på något sätt :), det är du helt klart värd!
Kram m

att du klarade resan så bra! En bra upplevelse att ha i självkänsleryggsäcken! Alla såna saker som du kan samla på dig och känna att du fixat kommer att stärka dig! Tråkigt att bli sjuk bara, krya på dig!
/m

till fem månader! Du är väl värd en rejäl bakelse! Bra jobbat, och jag som du hoppas att våren kommer snart. Är också ute och lyssnar på småfåglar och längtar efter fler vårtecken. Idag har det verkligen varit vårkänslor med sol och plusgrader :)
Kram på dig!
/m

Låter som en obehaglig upplevelse som du hade igår. Reagerade lite som Weekend, mängden avslöjar ju lite vad man tål, och det är väl så att kroppen protesterar även om hjärnan inte upplever att vi blir onyktra. Det är nog inte fel att kolla upp kroppen, särskilt om symtomen återkommer. Det är ju oftast ofarligt, men ändå... Och upplevelsen blir ju inte mindre jobbig, även om man vet orsaken, dvs alkohol, cigaretter och kaffe. Det var ett av de största skälen till att jag bestämde mig för att göra ett längre uppehåll med alkoholen, denna ångest och hjärtklappning varje natt efter vindrickande. Särskilt om jag druckit kaffe också på kvällen.

Hoppas att det går bra med både rök- och alkoholstoppet.
/m

Men jag vill nog vänta någon månad iaf. Alltså utan A, så att kroppen ska hinna få ta igen sig lite.

Läser man lite längre upp så har jag alltså varit ganska skötsam med spriten den senaste tiden och druckit allt mindre och mindre ofta, följt av nästan tre veckor torrt för att sedan bli en tvådagars enligt beskrivningen ovan, så det verkar som att det tar tid att återhämta sig.

Har en liten fundering på om LCHF kan ha lite att göra med det här också, för man tappar lite mineraler när man inte äter vissa kolhydrater, typ magnesium, kalium, ja sånt som är bra och livsnödvändigt för hjärtat.
Ska börja smyga in lite mer potatis och andra långsamma kolhydrater nu. Tar vitaminer också - inte för att jag inte äter allsidigt annars men, jag vill vara på säkra sidan.

Fast LCHF har framför allt varit ett sätt för mig att hålla vikten medan jag har druckit dessa otroliga mängder öl och jag märkte ju på de tre veckorna nyss att skärpet blev lite glappt liksom, så jag har "råd" att käka lite bröd och prylar. Kommer ändå gå ned i vikt.

Ska forska lite i det där med hjärtat och sånt som är bra för hjärtat, men jag vill låta det gå några dagar så att jag blir av med tankarna på att känna efter hur hjärtat känns. Det är som du säger, man tänker på det så att det blir ett större problem än det är. Kanske har det alltid känts så här bara att jag inte har tänkt så mycket på det?

Vi får se! Tack för omtanken!

Har läst din tråd av och till. I höstas när jag var så inne i A's bojor, så blev jag omskakad av din historia. Den fick mig att börja tänka extra på vad jag höll på med (och äta salt för att inte få Na-brist :/) Så fint att kunna ta del av hur ditt liv har vänt. Tack!

Och sjuk. En bra anledning att få ta det lugnt. Tack Nike, hoppas du hade en fin helg! I lördags blev det hela tre nollöl efter botaniserande i den danska stormarknaden. Hade en härlig långhelg med slappande, frisk luft, träning, god mat och teaterbesök. Idag och igår har jag sovit massor. Det blir nog bra det här till slut. Jag klarade Danmarksbesöket trots farhågor :)

Det är vidrigt obehagligt! Kallas också 'stressat hjärta'.. inte direkt farligt mest psykiskt som du säger, och det är lätt att snurra upp
sin egen ångest/rädsla så det nästan utlöser en panikångestattack.

Jag upplever precis samma fast alla mina värden inkl blodtryck och EKG är helt normala men det är inte kul när man
man skall sova känns det som hjärtat nästan sitter utanpå kroppen, hallå? vem kan slappna av och sova då!

Det finns ju snälla mediciner som kan hjälpa som jag provat, men det bästa är ändå frisk luft och motion!

Kanske ska du gå och få det kollat bara för att få lite lugn i sinnet? *spark iväg med dig*

Det sitter nog mest psykiskt. Jag blev livrädd på riktigt... Men jag har inte sagt något till min fru eller så.

Samtidigt så är det där med bultande hjärta något jag känt förut när jag har varit bakis. Ganska ofta skulle jag vilja säga och det nog inte så att det är extraslag det handlar om, jag tror mer det har med blodtrycket att göra. Jag känner hjärtslagen kraftigare än normalt, men problemet är att min hjärna förstorar upp hela grejen och det blir typ... panikångest nästan. Svårt att förklara, men grymt obehagligt iaf, väntar bara på att det ska hugga till och stanna liksom, men det gör det förmodligen inte.

Kroppen har talat - dags att lyssna!

Så har du dubbelt så många möjligheter att hoppa upp i sadeln igen ;)
Hur många gånger har du inte trillat av hästen bara för att kasta dig upp igen, för visst fasen ska du klara av det där hoppet?!

Och vem har sagt att vägen till nykterhet skall vara spikrak eller rosenröd?
Så länge du lär något av dina s.k misslyckanden och gör något konstruktivt med dem är de bara ett snedsteg från vägen, och du..
det betyder absolut inte att DU är misslyckad!!

*på't igen*

Är ju en rätt effektiv ångest-triggar-combo, som får hjärta och blodtryck att studsa som en studsboll i kroppen!
Haft samma själv och det är INTE en skön känsla, även om den faktiskt oftast är mer obehagligt än farlig, iaf som jag
fått förklarat för mig.. på akuten :(

Sen kanske det är så att efter en tid av minskat drickande blir kroppen mer känslig när man väl gör det?
När man dricker konstant blir det ju hemskt nog nästan ett normaltillstånd att må som man mår.. sjukt egentligen..

Bra att du fimpat *hejar-rop* och hoppas du snart mår bättre!

när någon som betytt/betyder mycket för en mår dåligt. Och jag tycker att du är inne på rätt tankegång när du säger att du kanske ska strunta i det för att han själv är vuxen. Du har rätt i det. Hans mående är hans ansvar. Frågar han hur du mår? Lider han för din skull, som du lider för hans? Precis som du skriver så har du försökt i så många år att stötta och försöka motivera och vägleda honom. Han ser sig själv som ett offer för alla omständigheter, det finns alltid något eller någon att beskylla för sitt dåliga mående.

För att inte vi medberoende ska hamna i samma "offermentalitet" så måste vi fokusera på oss själva och ta ansvar för oss själva och inte den andre. På så sätt kan vi ju även paradoxalt nog "hjälpa" den andre...

Det är svårt att motivera sig själv till att göra sånt man vet att man mår bra av. Motståndet är stort. Låt det ta tid, acceptera att det är såhär nu. Om du blir kvar hemma och inte förmår att ta dig ut - kan du göra något hemma som du ändå mår gott av? Ett lyxigt bad, en kopp gott te och en god bok, ett långt telefonsamtal med någon du tycker om..? Något som ger dig lite energi, istället för att ta den ifrån dig... Ibland kanske du kan försöka "tvinga" dig till att ta dig ut? Bestämma med någon att träffas en viss dag och tid?
Ja, en dag i taget. Skynda långsamt.
Styrkekramar

Haha, skrattade lite när jag läser era kommentarer här. Har åkt otaliga mil bara för att inte behöva gå på samma systembolag för ofta...

Håll dig kvar på den linjen. Kan bara prata för mig själv, tog ju själv ett
antal återfall och för varje gång blev det värre och värre. Det hemskaste var
det psykiska. Hoppas och tror att jag aldrig återgår till hålan som jag kallar den.
Må bra
Konstnären

Grattis till dina 3 månader starkt jobbat. Vad konstigt för idag på dagen firar jag mina
5 månader. Hoppas du aldrig går om mig, för då är det illa med mig. Det är skönt att ha dig
bakom ryggen. Så är det ju att man själv måste ta kontrollen över den överjävliga gojan.
I fredags gjorde han en kort visit hos mig, bara en stund men just då tog jag kontrollen över
honom. Men garden ligger i fickan. Jag kan oxså skriva under på att utan forumet hade jag aldrig
klarat det. Dels får man ur sig en massa skit, och dels får jag så mycket tillbaka. Jag bröt ju av
direkt efter månader av missbruk men det gick inte så bra hamnade ju på medecinavd. Men kanske fick
jag upp mina ljusblå då jag tror det. Hur som helst stortrivs jag med livet idag, det går upp och ner.
Men tycker jag kan tackla problemen bättre. Tror det får bli en princessbakelse idag för att fira lite.
Kavla upp ärmarna och följ efter mig.
Kram
Konstnären

Jo, jag hade mina funderingar på att åka till akuten och få ett EKG eller nåt... men jag kunde ju inte köra och ambulans var inte aktuellt.

Fattar inte varför jag utsätter mig för det här. Fast så här dåligt brukar jag INTE må. Jag ser det som ett tecken. Nästa gång kanske det blir ambulans, eller åka i påse... Jävligt onödigt.

Nä, nya tag. Å nästa gång jag känner något som helst sug, så ska jag tänka på när jag tog de där blossen på ciggen och vilken enormt kraftig dödsångest som gick genom kroppen. Borde vara tillräckligt för att avskräcka mig. Grymt läskigt var det iaf och jag hade mobilen med mig vart jag än befann mig i går, typ som att jag skulle vara beredd att ringa 112 när hjärtat stannade eller nåt. Fy fan. BLÄÄÄÄ!

Över ett dygn har gått sen den sista ciggen. Inga problem - så länge jag har snuset.
Grundproblemet är fortfarande alkoholen, utan den så hade jag inte känt något av ciggen. Men jag passar på att säga adjö till bägge två när jag ändå håller på, för det är ju så att när man tar en öl så blir man sugen på en cigg, så de går hand i hand de två!

Återkommer framöver. Tack igen! :)

hej Konstnären
har läst hela din tråd, tack för stärkande och givande rader! nu undrar jag om du kan hjälpa mig med hur jag startar en egen tråd? är ny här (och i "nykter-livet"...) och behöver skriva av mig.

Ett datum jag sett fram emot ett bra tag. Tre månader. När man läst om att bryta ett beroende har jag fått för mig att chanserna då skulle vara större att lyckas, samtidigt som många här inne vittnat om att det kanske är just då man blir svag. Jag har sett det som den tid jag tar mig att läka det värsta, och bryta ett mönster. Och det kanske jag har gjort. Det kanske är den största behållningen dom tre månader som förflutit.

Jag hade iofs. önskat att jag kunde uppleva dagen med stor lycka. På grund av att så mycket annat tyvärr ligger i spillror, känns det inte riktigt så. Om anledningen ligger i drickandet, eller om det helt enkelt är underliggande problem som funnits där, och istället bidraget till drickandet vet jag faktiskt fortfarande inte. Men vad spelar det nu för roll egentligen? Det är härifrån och upp som räknas och det är nu tid att ta farväl till den typen av grubblerier. Livet framöver kommer att innebära stora utmaningar, och kanske ligger det ljusa livet - just runt hörnet? Vägen upp fortsätter, och den ska fortsätta i nykterhet.

Cold turkey kallar man väl metoden att direkt utan nedtrappning eller med hjälp av andra substanser sluta med en drog. Det har även den här gången varit min väg. Om det är bättre eller sämre än något annat vet jag inte. Det jag vet är att jag så gärna hade önskat kunna haft en större öppenhet till omgivningen. Det har tyvärr inte varit möjligt, då jag varit rädd att öppenhet har kunnat få negativa konsekvenser för mig. Så till alla er därute som har nära som ni kan dela resan med, kan jag bara säga: Gör det!

Det är svårt nog att ta dom första veckorna, och att inte kunna dela med någon är klurigt. Som tur är har jag haft er här inne. Jag kan lova er, att utan det stödet och det jag fått läsa här hade jag aldrig klarat den första tiden. Även om det nu gått tre månader, finns det anledning att hämta styrka och läsa här varje dag för mig. Ni finns där, och några av er har jag kunnat ta rygg på. Det är ovärderligt!

Något annat som är ovärderligt är att snabbt hitta fram till sanningen, och vara ärlig mot sig själv. Är man inte det faller man när papegojan kraxar. Till min goja vill jag säga: Du kan hitta någon annan att kraxa på hädanefter! Envisas du med mig, riskerar du att bli nackad...

Igår var för mig en mycket tung dag. när jag på kvällen i vanlig ordning läste runt lite, kändes det bättre. Det kan vara rader som skickas iväg, och som råkar passa exakt på en sinnesstämning eller situation. Igår skrev Berra exempelvis:

Det finns saker som vi inte har kontroll över, och saker som vi kan ta kontrollen över...
Vi bör ta kontrollen över det vi behöver ta kontrollen över, allt det andra kan få bero.

Det är rader som får livet att bli lite lättare, just då.

Jag kan inte lägga kontrollen i någon annans händer, inte ens i Guds ;-)
Så det återstår bara att kavla upp ärmarna, och ge sig f--n på att inte släppa ifrån sig kontrollen.

//PP

Jag har så svårt att hitta mig själv, har svårt att ta mig i kragen och göra sånt jag mår bra av, blir mest kvar "hemma" och svårt att ta mig ut. Skynda långsamt, en dag i taget. Sambon mår dåligt, berättar att han är hemma för att han måste få sova. Jag orkar inte fråga hur han mår och hur det går-orkar inte höra svaret. Hans sömnproblem är något jag fått hört och har levt med i 14 års tid så detta är inget nytt. Nu har han återigen mig att skylla på när det gäller detta...
Det är svårt att stå bredvid och titta på när nån annan mår dåligt men jag mäktar inte med hans mående just nu. Tänkte att jag ev skulle ringa nån av hans vänner och höra om de vet att han mår dåligt- kanske de kan hjälpa honom? Eller oxå ska jag strunta i det- han är själv vuxen och jag har försökt i så många år att vägleda honom till hjälpen.

Bra beslut att ta bort det första det är ju ett jäkla gift. Mig gav det ingenting
i slutet, höll tvärtom på att ta mitt liv. Det är svårt att ta beslutet, själv gjorde
jag inget åt saken förrän jag fördes till sjukhus akut. Det är ju ett arbete, har varit
svårt många ggr. Men idag kan jag skriva in 5 månader utan att luktat på korken.
Själv kom jag till min botten då. Jag hade försökt och försökt att dricka med måtta,
gick bra 2 ggr men tredje blev en oerhörd smäll. Jag kommer inte att återgå till det
igen jag bara känner det nu. Finns faktiskt annat att ägna sig åt, numera ser jag med
klara ögon, innan var det dimmigt det mesta. Jag sket i vad som drabbade människor, sket
i vår underbara natur, sket i att äta det var viktigare med vin.
Kanske det där med hjärtat var en liten ångestattack ofarligt säger dom lärde, men nog
så otrevligt. Själv röker jag och just nu vill jag inte sluta skulle kännas som allt
togs ifrån mig.
Håll garden uppe
Må bra
Konstnären