Senaste kommentarerna i forumet

Ja, då ar det dags för ett återfall. Har klarat en hel vecka och är skitnöjd. Mindre nöjd med att jag inte orkade stå emot.
Men nya tag - igen. Hur går det Flärpen ?

hade missat att det fanns inlägg i min tråd!
Mulletant: Va kul att du och gubben trivs med livet och ett A-fritt liv, visst är det mkt bättre!
answe77: Visst kämpar vi vidare, nykterhet är underskattat, så mycket bättre än det trista tvånget att hålla i sig etanol.

med din nyktra helg! Nykterhet är ett underskattat tillstånd, det har jag insett nu efter snart tre månader. Jag går till vårdcentralen två gånger i veckan för att ta antabus, och det gör tillvaron problemfri när det gäller alkohol, finns inte på kartan och jag behöver inte vara rädd för den där plötsliga ingivelsen att "bara en gång till, bara i dag" som jag hållit på med i så djäkla många år.

På mitt Beroendecenter kan man få hjälp även om man kommer dit alkohol/drogpåverkad..

Som sagt, kontakta Vårdcentralen.
Sedan har du ju Beroendecenter. Där finns sjuksköterska, läkare, terapeuter, 12-stegs programmet i grupp.
Det finns medicin att få för nedtrappning. Även medicin för alkoholsug, finns flera olika sorter.
Du kan få medicin mot ångest, oro, sömnproblem. Detta hjälper ditt Beroendecenter med.
Lycka till nu.
Jag har nu varit nykter i ca 6.5 månader.

är inte mer än människa. Du har rätt att göra allt det där. Du har känslor och ett liv du också. Klart du ska få bli förbannad. Tyvärr så hjälper det föga mot en alkoholist. Kontakta hans arbetsgivare kanske?

Systeryster kan inte du rätta mina kemiförhör också? :) Ja visst är det härligt att kunna göra vad fasen man vill utan att behöva tänka på om man är för onykter att vistas ute eller köra bil.

Jäkligt bra att kontakta sin arbetsgivare. Då har man verkligen erkänt sina problem och har viljan. Bra gjort. Läs lite här på forumet om hur vi andra gjort. Jag själv hade svårt att bryta så det fick bli medicin för min del. Jag uteblev från jobbet en dag. Hade varit i Stockholm på konferens. Började redan på tåget upp. Så när jag kliver av bär det av till Bolaget. Sedan har jag bara minnefragment av onsdag till fredag. Kom till Göteborg iaf. Lobad av polis sedan kom frugan och hämtade mig. Ja allt finns i min tråd. Detta blev vändningen för mig.

Jag skulle råda dig att kontakta sjukvården. Jag har själv aldrig haft dessa psykiska besvär som du så klart då gör nog alkoholen susen för stunden. Du kommer ett trappsteg uppåt och två nedåt varje gång du dricker och nyktrar till. Att ha en hobby får ju huvudet att tänka på annat än besvär. Sedan så kan jag som hobbypsykolog då :) känna att de som drabbas av utbrändhet oftast har ett väldigt hektiskt liv och ställer höga krav på sig själv. För höga många gånger. Se till att inte ha någon alkohol hemma idag, ikväll och på lördag. Se hur det går.
Jag har själv mått psykiskt dåligt och det beror på alkoholintaget för min del. Alkohol botar ångest men den skapar dock än mer när man går ur fyllan.

Nu har jag bitit ihop och vägrat låta mig provoceras hela sommaren. Stuckit iväg när det har blivit för jobbigt och försökt ägna mig åt egna intressen. Så kom jag hem ikväll och möts av en svajande man med sluddrigt tal och långsamma rörelser och jag bara tappar tålamodet. Gör allt det där man inte ska - slår i dörrar, hotar med skilsmässa, försöker tvinga fram besked om när han ska sluta dricka. Ingenting hjälper. Han är helt impregnerad.

jag har en pojkvän som dricker väldigt mycket har blivit nästan varje helg nu. Och de påverkar vårat förhållande jag har funderat länge på om jag ska stanna kvar eller om jag ska lämna honom.

Hej igen
Tack alla för ert stöd och för att ni delar med er av era berättelser det berör och jag tror på er, dock känner inte jag mig lika långt fram som er, långt ifrån. Jag är helt enkelt inte redo att ha ytterligare en sak jag måste ta itu med, som om det är kört för mig och att leva med att jag måste ta exempelvis antabus för att kunna bli av med mitt problem, NEJ jag vill inte ens tänka tanken att jag ska behöva göra det, dels för jag är jävligt less, rent ut sagt på alla mediciner jag stoppat i mig genom åren och att behöva gång på gång ta till hjälp- mediciner för att jag inte klarar av någonting , jag är en fighter, annars hade jag nog inte levt idag med tanke på hur fruktansvärt psykiskt och fysiskt dåligt jag har mått de närmsta 10 åren av mitt liv. Jag är rätt ung, 25 år men har redan flera djupa depressioner, panikångest och utbrändhet i bagaget + att jag nu håller på att gå in i väggen igen pga ett hemskt jobb jag haft i sommar för att jag behöver pengar, man har inget val liksom. Jag vill iallafall låta mig försöka att hålla mig helt nykter ett tag och se hur det går, innan jag tar till ytterligare hjälpmedel , vill snarare sluta med mediciner, tar redan både levaxin för sköldkörteln, antidepp och sömnmedel.

Men vet bara inte hur jag ska klara mig utan att dricka på helgerna, alkoholets rus är det enda som får mig att må bra och att njuta av livet, man blir både upphetsad, glad, skön i kroppen och livet leker. Utan alkoholen är det så tungt och mörkt och jag kämpar varje dag med att ens överleva, är nära till gråt och ofta orkar jag inte ens gråta pga att jag är så psykiskt och fysiskt utmattad. Jag har gått i terapi fram och tillbaka sedan 15 års ålder, men aldrig känt att det riktigt hjälpt mig, hela tiden trott det är mig det är fel på men tänk om jag bara haft extrem otur? :( Jag avslutade min terapi på psykiatrin för ca 2 månader sedan och efter det har det bara stupat rakt neråt , enligt min psykolog berättade hon att dem inte kan göra mera, det handlar om att jag ska ha viljan och försöka klara mig på egen hand, och det är dags nu tyckte hon, jag får gång på gång "töntiga övningar" om att meditera, göra saker jag mår bra av för att tvångstankarna och ångesten ska försvinna men det går ju fan inte, det är vetenskapligt bevisat att VI ÄR DET VI TÄNKER och att meditation och träning har positiv verkan likväl som att bryta ältandet innan det blir en negativ spiral, men om man inte kan då? om det kommer tillbaka så fort man står stilla eller är ensam , de mörka tankarna finns alltid med mig vad jag än gör, hur mycket jag än vill bort från mitt ältande, min ångest och mina problem så kommer det 10 slag hårdare om jag försöker skjuta bort dem. Fått lära mig att man inte ska fly från det, att man ska infinna sig i smärtan och acceptera, acceptera sig själv, sina tankar, alla varför, andra människor etc... men det är jävligt lätt att säga så, men om man inte kan komma bort ifrån det då, om man är så pass vilsen skör och osäker i sig själv att det inte går, om tankarna slukar en levande och förvirringen, skulden och skammen tar över hela ens liv, VAD GÖR MAN DÅ?

Förlåt för att jag bara kastar ut massor av dynga nu, men jag känner mig bara totalt uppgiven nu och vet inte vart jag ska vända mig , känner mig bara totalt misslyckad som människa och är inte redo att vara 25 år rent mentalt , inombords känner jag mig som en vilsen liten flicka som bara önskar om att få känna sig levande och glad någon gång, när ska jag nånsin kunna bli självständig och kunna ta hand om mig själv, när ska jag kunna känna självrespekt och att inse att jag är värd livet, att älskas och att må bra. när ska jag veta vad jag vill jobba med, vem jag är, vad jag har för värderingar och att nånsin kunna ha förmågan att älska mig själv samt andra människor, när ska jag få tummen ur att flytta hemifrån , skaffa volvo , hus, familj etc? Känns som jag bara står och trampar vatten och vet inte om jag blir mest påverkad av samhällets moral om allt jag borde ha gjort i livet och hur det borde vara eller om jag mest mår dåligt över att jag aldrig vet vad jag vill och behöver i mitt liv, bara ältar och får ångest över allting så det händer ingenting istället.
Det enda jag vet nu är att jag är så otroligt trött och sjuk på att alltid vara trött och sjuk. Att aldrig kunna ha bra relation varken till mig själv eller andra pga att jag är som jag är...

Om ni har orkat läst enda hit, har ni några tips på vad jag kan göra eller på vad det kan vara för fel på mig så snälla skriv

kram

Så starkt och modigt av dig! Det här fixar du. Vi är många som har samma problem. Jag är också livrädd att inte fixa det. Mitt drickande. Varje nykter dag är en vinst. Styrkekram

Har inte loggat in här på hela veckan och blir nu alldeles varm och rörd. Så långa engagerade svar. Fulla av hopp. Jag har inte druckit en droppe sen förra hemska fredagen men veckorna brukar heller aldrig vara några problem. Nu är det dock första gången på många månader som jag går mot en helg fast bestämd att inte dricka en droppe. Jag ska istället vara i stallet med min dotter, kolla sonens hockeyträning och läsa hundra godnattsagor för lillen. Äta godis, springa en vända, mata kaniner och bara vara nykter. Så är planen. Jag är speedad och uppe i varv och har tandvärk men det är skönt med tandvärk. Hellre tandvärk resten av mitt liv än fylleångest.
Kram till er alla kloka fina människor

Man är ofta stark måndag-torsdag och intalar sig själv att nästa helg blir det lugnare, jag köper bara tre öl och det får räcka bra på fredag.
Fredag kommer och man står på bolaget och tänker jag måste ju ha för lördag med, vips så står man där med en vinare o åtta öl i korgen och oftast är dem slut samma kväll.
Så har det varit för mig iallafall, och lika besviken blir man varje gång på sig själv dagen efter, (lördagen).
Går till bolaget o köper nya och tänker nästa helg tar jag tag i det.

Samma visa varje helg, år efter år..

Alltid blivit full på fester, fått minnesluckor och ångesten blir värre och värre för varje gång.

Man skjuter bort skammen och tänker att alla var nog lika fulla men så är oftast inte fallet då man ofta fått gliringar om hur full man verkligen var.

Vill inte ha det så för psyket bryts ner, man kryper in i sitt skal och tror man är ensam om problemet.

Verkligheten är den att bland alla missbrukare man ser utanför bolaget, sittande på parkbänken bara utgör 5 % av den verlkliga siffran av dem som har problem.

Värt att tänka på.

Tog mig lång tid att se mig själv som missbrukare, alkoholist - nej
Men ärligt - ja

Jag rentav älskar ruset som får en välfylld med behag, trivs av känslan.
Min självbelöning efter en vecka på jobbet.

Men det stoppar ju inte där för mig,
mycket vill ha mer och det är där man skiljer sig från andra som känner en gräns.

Som aeromagnus skriver så ger jag mig själv och min familj andrum.
Mina vänner är i djup chock när jag tackar nej till Alkohol.

Har inte sagt till någon förrutom min fru att jag tar Antabus.

Vill inte få en stämpel på pannan som missbrukare/Alkis.

Vill bara ta en paus ett tag och sen kunna ta ett glas som vanliga människor.

Tvivlar på det, men det får tiden utvisa.

Siktar mot en ny nykter helg utan en följd av tre dagars ångest.

Bra gjort. Kämpa på. Envishet lönar sig

Hoppas du håller i. För mig låter det som ett farligt spel med hög insats. Ha en fin helg och gör något trevligt.

Så länge an inte tar hem något och är på sin vakt går det bra oftast. Bra att du har hobbies det hjälper med saker att göra. Nu tar vi en vit helg.

Kontakta sjukvården. Vill du bli fri från a? Verkligen? Gör då som LiLo skriver. Ta hjälp

Vänd det till något bra. Ja du har pajat madrassen men du har nu gjort något åt det.

1. Gör dig av med alkoholen du har hemma.
2. Kontakta VC för hjälp
3. Via VC kan du ju få medicin så du inte kan dricka
4. AA jag tycker du borde skaffa en erfarenheter av AA. Vad andra säger kanske inte alltid speglar roll utan du bör kolla själv.

Det viktigaste just nu är att du måste kapitulera inför alkoholen och ta hjälp. Jag vet vad du går igenom. Det är ett helvete men man fixar det om man tar hjälp

Där tror jag du har problemets kärna,låtsaspsykolog som jag är ;)

Så länge du är rädd kan du inte hjälpa vare sig dig själv eller henne.
Vilken bra formulering och satte åtminstone min tanke i spinn på min egen sk utveckling.
Jag var så rädd att se att jag valde att blunda.Jag ville inte se att relationen var helt körd,att han troligen smygdrack osv.För då visste jag att jag var tvungen att agera på det jag insåg.Så förnekandet är ju också i sig en rädsla.

Att lära sig sätta gränser och hålla dom är ju livsviktigt.Om man ska gå efter de råd vi som ihopbuntad grupp får är ju just detta.
Sätt en gräns och håll den.Kanske kan vara så enkelt för dig att du gör precis det.
Börja med något litet och klara det och fortsätt vidga det till sånt som verkligen betyder något.Kanske det kan vara ett litet steg på vägen?

Typiskt med din skada, men det blir bättre!!! Hade gärna yogat med dig❤

Jag måste hela tiden påminna mig om vad jag vill. Påminna mig om hur jag vill må, nu och dagen efter. Det är viktigt för mig att ha kontroll. Jag har ansvar för mig själv, ingen annan! Om jag dricker har jag själv bestämt mig för det. Punkt. Det finns inga omständigheter jag kan tillskriva det. Mitt liv är mitt eget, väldigt viktigt för mig.
Har haft så många andra i min närhet sim har sett sitt eget beteende som en konsekvens av något annat. Jo, en förklaring kan ligga i det men aldrig ett försvar.
Jsg dricker för mkt ibland. Det är mitt ansvar! Och det är jag som ska förändra det. Bara jag.

efter att ha läst dina inlägg. Du vill ha feedback och hjälp och detta är ett bra steg för dig, att vara ärlig och skriva hör på stödforumet. Bra gjort!
Du har ett ansvar för ditt eget liv men även för andras liv och säkerhet. Håll dig borta från vägarna! Du vill kanske inte fortsätta fortsätta leva ens när du är nykter om du kör ihjäl en annan människa.
Ta all hjälp du kan få. Bara du bestämmer över ditt liv!
Kämpa på!
/orka