Senaste kommentarerna i forumet

jag tror inte riktigt att det har gått över, trots att det imorgon är två veckor sedan vi separerade och jag lämnade hemmet. Trots att jag har fått viss distans och trots att vi nu är "vänner" så handlar allt fortfarande om att han ska må bra. Det är så svårt att fokusera på mig...jag har inte gjort det på så länge. Jag vet inte ens vem jag är längre eller vad jag tycker om. Hur ska jag kunna veta det? Jag har ändrat ringsignal och sms-signal när han kontaktar mig. Hade en speciell för honom, men den ger mig ångest! Jag rycker till och blir rädd och stressad varje gång jag hör signalerna som är "hans". Min reaktion får mig att tänka på Pavlovs hundar... Jag blir liksom beredd på en gång, beredd att stå i givakt och skyndsamt svara och finnas tillgänglig och servande mot honom. Det är helt sjukt. Men så är det.

Nej, jag kan inte göra mer. Jag skjutsade honom till Beroendecentrum igår för hans första möte där. Han var nöjd efteråt (men hade gått direkt och tagit ett par öl när han väntade på mig!). Gick även till systemet och köpte några öl till, för nu var det ju sista gången innan behandlingen startar på onsdag... Nothing's changed... Nu får han i alla fall själv sköta resten.

Jag ska försöka avgränsa kontakten med honom, liksom fasa ut den på något sätt. Jag tror inte att jag kan bli riktigt fri annars. Men det får vara såhär nu till flytten.

Min fina vän... Är så djävla ledsen för din skull. Nu kommer jag att haspla ur mig saker som låter som klyschor. Barn är inte hela världen, ibland är de rent av skitjobbiga. Förstår att du är helnere just nu. Men du har det viktigaste kvar. Din kärlek "slashasen" Den gode slashasen. Utnyttja honom. Gråt ut. Sen får ni göra ett nytt försök...om ni vill. Givetvis har det ingenting att göra med att du yttrade att du var gravid. Det är gammalt hokuspokus. " Att inte berätta" " Att inte inreda en barnkammare". Skitsnack som jag ser det. Jag fattar ju att du kanske inte kan se det just idag. Men på lång sikt... Du har den älskade retstickan/slashasen och du ska få både höns och katta. Du har kommit långt från den flickan som var nedtryckt av en misshandlande man. Men idag har du sorg och jag tänker på dig. Förstår att inga ord kan underlätta. Skulle nog bara vilja hålla om dig. Vi får låtsas så. Dig i mina armar när du slår och slår mot mitt bröst mot världens orättvisa. Med kärlek...och så. Alltid/R

Du skrev ibland till mig i min tråd. Det var i tidernas begynnelse för mig här på Forumet.

Läste dina rader och kom att tänka på att jag varit exakt där själv en gång med en flickvän.
Att vi berättat gjorde i alla fall att vi inte var ensamma i sorgen, när det hände. Det var skönt,
i en så jobbig situation

Styrka till er, och kämpa på! :-)

//PP

För mig är det anledning att tillägga att det är fantastiskt.
Jag ser för egen del fram mot tremånaders "gränsen"
Du föll inte, det är stort!

Grattis

//PP

Hur går det för dig Cicero?
Ett tag sedan du skrev.

Ha det - kämpa på!

Ja, tappa vikt är en obehaglig följd av att inte pimpla öl... ;-)

Ha det- kämpa på!

Ned som en pannkaka...
Var på kontroll idag, och det visade sig att hjärtat slutade slå för två veckor sen, tyvärr... Kan ju inte låta bli att banna mig själv för att jag berättade, det var väl onödigt... Ja, det kanske det var, men jag får väl acceptera att det är sån jag är! Svårt med att hålla munnen stängd! "
Det är sorgligt och ledsamt, men vi tar nya tag och försöker igen! Och vi har ju varandra, vad som än händer! Min stolthet och min trygghet, min älskling...
Stora kramar!!!

Nämligen att jag ju har tänkt att tillåta mig själv att dricka lite öl helgen som kommer här nu, men ju närmare jag kommer den desto mer känns det som att jag ska hoppa över den ändå.
Jag har inte haft såna där ångesttankar alá jag är alkis och kommer aldrig att kunna dricka igen utan har tagit de här hittills 16 dagarna med ro.
Har haft en viss rastlöskänsla, men det är inte kopplat till något fysiskt behov. Inte heller är jag stressad eller har något annat som jag mår dåligt över, tvärtom så funkar allt just nu och dagarna flyter på i rasande takt.

Däremot så känner jag inte alls den där euforiska känslan över nykterheten som jag gjorde de första gångerna när jag hade min nyvfunna insikt om mina alkoholproblem för en sådär 6-7 år sedan. Då kunde jag gå helt lyrisk över hur snabb hjärnan blev och att jag helt plötsligt lade märke till så mycket detaljer, kom ihåg allt osv. osv. Idag vet jag att det helt enkelt är mitt vanliga HSP-jag och den vetskapen har sjunkit in och lagt sig väl tillrätta i mitt sinne.
Jag finner mig faktiskt inte alls i något lyckorus på något sätt, utan är precis lika bra på att inte göra någonting alls som nykter, precis som när jag befinner mig i mina drickaperioder, skillnaden nu är att jag VÄLJER att inte göra nånting. Gott så, så småningom så infinner sig tristess och jag börjar göra lite mer saker än de vardagliga, men det får vi se när den tiden är här.

Jobbade kväll igår och på väg till bilen så kommer jag på mig själv att tänka att "det hade varit jävligt gott med en öl när jag kom hem. Jag har ju bevisat för mig själv att jag kan sluta att dricka när jag vill, så jag är normal!".
I nästa sekund kommer jag på mig själv att tänka att "hur många normala människor diskuterar över huvud taget med sig själv om att man kan sluta att dricka när man vill?". Ingen - konstaterade jag för mig själv och tog två smörgåsar i stället och kollade på en film som heter "Smashed" som handlar om en alkistjej som går med i AA och slutar dricka, men hennes lika alkoholiserade pojkvän gör resan ganska besvärlig.
Sevärd film faktiskt. Går att se här:

http://www.swefilmer.com/smashed-2012/smashed-2012-video_b0216d884.html

Det faktum att jag fortfarande letar efter alkisfilmer gör att jag blir säkrare och säkrare på att det enda vettiga för mig just nu är att hålla liv i nykterheten tillsvidare. Jag går inte miste om något, eftersom jag aldrig går ut och festar utan bara sitter hemma och klipper öl efter öl och gör exakt samma saker som jag gör när jag är nykter. Skillnaden är att det där som jag gör vanligtvis blir något roligare, ja... jag intalar mig det iaf, men ska man vara ärlig så är det faktiskt bara de två-tre första ölen som är något att ha, resten åker i per automatik och blir gärna 8-10 stycken halvlitrar innan kvällen är slut. Ångesten dagen efter är inte värt det och eftersom jag inte vill dricka två öl så låter jag bli dem med.

Fan vad långt det blir varje gång... ja, jag har ingen att diskutera detta med på riktigt. Eller egentligen har jag det, men jag klarar det här på egen hand. Forumläsning är också en form av terapi. Det gäller att hålla medvetenheten vid liv, annars vet jag hur det slutar med fler och fler öl och oftare. Inte bra.
Folkölen har jag insett nu efter två veckor utan dem - är egentligen bara ett sätt att stå ut mellan de tillfällena som man kan gå "all in". Man underhåller alkoholismen på det sättet. Vet inte vem jag försökt att lura egentligen.

Sa jag att jag tappar i vikt och omfång? Känner mig SNYGG!! Haha!

Ha det!

15 veckor. Inget att tillägga. Bara en god påminelse till mig själv!

Hoppas allt är väl med dig!

Kram!

Tänker på dig och förstår att det är svårt att släppa taget, men som du själv uttrycker och som Mm och Mt skriver: det är svårt men det finns liksom inget alternativ...

Förstår att det gör ont, förstår att det smärtar och samtidigt: du har ju funnits där, hotat, bonat, bett, kramat, tröstat och stöttat, men det har ju inte hjälpt. Jag trodde i alla år, innan jag i efterhand förstått att det var en del av mitt medberoende, att min kärlek skulle få min exsambo att må bra - oavsett vad som hände, vad han sa eller gjorde, så slutade det i princip alltid antingen genom att han "förlät mig trots att jag var så kall, hemsk och elak" eller att han var ledsen och ångerfull och jag tröstade, kramade, höll om, bönade och bad osv. Men det går inte förrän han vill förändras. Du kan inte göra mer!

Kramar!!

... men du har försökt, du har ju försökt så mycket, så länge, och du har gjort allt du kunnat. Du har inte förstört, du har räddat dig, och du har visat barnen vad man inte kan acceptera.

Jag känner så väl igen känslorna, skulden och sorgen, men det kommer kännas bättre... Det är klena ord idag kanske, men det kommer bli bättre. Tänk på alla saker som gjort att du lämnade - jag tror inte att du vill ha tillbaka dem...?

Du kommer snart att ha ordnat med saker, ni kommer ha en stor säng snart igen, du kommer att ha ordnat det snart, härda ut!

Kramar!!!

Jag håller med santorino om att testa det där med att dricka när du åker utomlands.
Det är verkligen att utmana ödet. För min del går det inte att testa flera ggr. och
jag har gjort det kan jag lova dig. Med tiden flyger gojan iväg, tålamod måste man ha.
Jag har varit farligt nära ett par gånger, men jag lyfte inte första glaset. Kan ju inte
veta hur det är för dig. Det farligaste är tror jag att tycka synd om och ömka sig själv.
Man har ju jobbat hårt på att ta sig ner i det svarta djupa hålet. Så varför skulle det
vara lätt att ta sig upp.Livet för mig är det lilla. hörde fågelkvitter i går, kändes
underbart. Jag sket fullständigt i naturen innan det var bara en stor A-alkostress.
Känner en oerhörd frihet nu. Mitt beroende nu är bakelser i alla dess former, får
väl göra något åt det med tiden.
Vill inte förmana dig men det är svårt att prova och sedan låta bli.
HA EN FIN TISDAG
Konstnären

Jag såg oxå inslaget och kvinnan som sa det var ju hon som skrivit boken AnsvarsFULL vilken många här har sagt att den är bra. Kanske skulle beställa den boken eller låna på biblioteket.

God morgon. Tittar på TV4 god morgon idag. Där var en kvinna som varit nykter
sedan 2005. Hon berättade om hur människor reagerar när hon numera säger nej tack
till ett glas. Vid ett tillfälle sa en kvinna till henne men ett glas kan du väl ta.
Nej tack sa den andra. Gick en liten stund sedan kom frågan igen. Samma svar. Tredje
gången svarade hon så här visst jag kan ta en glas, men det kommer att sluta med
att jag dricker upp ditt vin oxså plus allt som finns i det här rummet. Varpå kvinnan
lämnade henne. Efter en stund kom hon tillbaka lite småsluddrande och frågade, tyckr
du att jag har problem då. Det vet jag inte, det vet du bara själv.
Hon menade på att man inte är med i gruppen om man inte dricker alkohol, fruktansvärt.
Så rotat är alkoholen i vårt samhälle. Där gällde jantelagen, du ska inte tro att du
är något. Kanske tryckte hon på en öm tå. Blir förbannad när jag hör sånt här.
Lugn och fin nu Konstnären inte bli arg, du är ju nykter sa jag till mig själv.
Ett litet inlägg bara.
Kramar
Konstnären

Jag kämpar varje dag med att komma ihåg varför jag tagit beslutet att förstöra min familj. Just nu känns allt så förstört- jag lider med barnen som tvingas välja och inte har en mamma och pappa som inte kan leva tillsammans. Jag blir så ledsen och det känns så himla konstigt när jag lämnar barnen hos pappa och jag åker hem till mitt och sover själv- lämnar dem......
Tänker mycket på att jag inte sovit med de i samma säng på 3 veckor. Vi sov ofta tillsammans i vår dubbelsäng när det var bara vi tre, då pappan var borta.
Allt är så sorgligt och jag är idag så ledsen.

Jag skrev ett annat svar innan men suddar det, jag tror det vara alltför hårddaget :) Jag funderade i banor som att undvika festen där du kunde bli lockad att dricka nu när allt är skört. Men det huvudsakliga i min tanke är att låta tiden rinna på utan att utsätta sig, för jag upplever att tankarna blir så mycket annorlunda då det passerat tid och jag tror lusten att dricka kommer att avta med tiden. Det blir inte lika "farligt" att gå på fest med alkohol inblandat som det skulle vara att göra det just nu. Att ge sig själv chansen att gå din linje. Att låta sig själv se livet med nya ögon, upptäcka nya värden. Det krävs lite tid ju.
Allt gott Fenix
Från Tilde

att vi slutar tänka på våra lågvattenmärken, det mår man bara dåligt av. Man kan dra sej till minnes om man nån gång skulle få för sej att man kan dricka igen. Men jag mår bara dåligt att tänka på dom värsta tillfällena. Jag skulle vilja glömma och sudda ut men för varje nykter dag tycker jag att jag sonar det. Tyvärr finns det semesterresor jag inte ens vill tänka tillbaka på, jag skäms för mycket. Istället tänker jag på dom jag varit nykter på. Tyvärr alltför få men fler såna ska det bli.

Gläd dej åt att du ändrat livsstil och var stolt istället!

som gör att diskussionen kommer upp varje dag? Hur skulle det vara om du gjorde klart för papegojan att dethär är för gott? Har du gjort det klart för dej själv? För din historia säger väl att du inte kan dricka igen eller? Det är det du måste inse. Då tror jag papegojan tystnar. Nu är jag en obehaglig sanningssägare, jag vet, men det är väl det vi får tåla här eller? Och jag vågar tyvärr slå vad om att det inte går att dricka på en fest utomlands och sen komma tillbaka till ditt nykta liv. Historien har visat det för så många, också för mej. Jag föreslår att du jobbar på att till fullo acceptera att du inte kan drickaalkohol igen utan att falla tillbaka. När du accepterar det och slutar tycka synd om dej för det också, då flyger papegojan iväg. Det var nån som beskrevd et så bra här nyligen att den som är allergisk mot nötter sitter inte och grämer sej över det eller försöker och försöker. Man får acceptera att vissa saker inte fungerar. Och vad är det egentligen att sörja över, det går så mycket bättre utan alkoholen, allting.

Måste få ner mina tankar. Försöka förstå hur allt hänger ihop. Hitta ledtrådar om varför jag är litet annorlunda. Varför allt blev så fel. Fast mina föräldrar redan i sig anses som annorlunda, så mycket kommer väl därifrån. Åh, vad jag har försökt att passa in, men jag måste nog ge upp den biten. Acceptera att även jag har en plats här oavsett. Det hade varit så lätt att begrava sig i A. Förmodligen hade jag gjort det också utan min familj. Mitt nästa projekt är att försöka bjuda in. Inte backa när någon kommer nära. Försöka slappna av och strunta i att ibland säger jag fel saker vid fel tillfälle. Det gör väl andra också, eller? Det är konstigt, en "olycka" kommer sällan ensam. Så många som mår dåligt just nu, är sjuka eller annat knas. Suck, det hade varit så lätt att fly, slippa känna annat än självvållad smärta. Men det finns en hake med allt, så jag stannar kvar och känner efter. Imorgon bär det av till terapeuten igen. Känns inte lika jobbigt som förra gången. Det är väl positivt.

den där alkisen! Är nu inne på tredje veckan nykter, och i stora drag mår jag bra. Men nu börjar den djävla papegojan prata om en stor fest utomlands som ska äga rum om ett par månader, och det måste ju planeras. Kanske kan jag dricka då och sedan återgå till mitt nyktra fina liv som jag har idag. Blir så djäkla trött på att diskussionen alls kommer upp, men den lämnar mig ingen ro. Hr Alkohol är listig, falsk och stark och verkar där i bakgrunden hela tiden. Brukar funka rätt bra när jag accepterar en dag i taget, men nästa dag dyker den djävulen upp och ska börja diskutera frågan igen. Någon som känner igen sig, och har ett bra svar på hur man får tyst på den faan?
Fenix

Håller med dig fördelarna överväger absolut. Kan berätta att mannen och jag skulle
gå ut och äta på vår kvarterskrog i går, och där har man lullat omkring en hel del.
Minsta intaget för min del har varit en flaska rött till maten och alltid kaffe och
avec. Har inte satt min fot där sedan jag blev nykter. Men det gick bra beställde en
citronsoda och mannen en stor stark. Kände ingen lust till alkohol. Gamla gänget var där
och jag kan bara säga att vad man ser och hör när man själv är nykter. Ett jävla
gaggande, saker ältade om.
Bra av dig med after worken. Nästa vecka 5 månader.
Ha det bra
konstnären

Läste om ett taget fall här på forum och blev ledsen. Ville skriva något klokt men inser att jag inte kan. Började istället tänka på mina egna lågvattenmärken. När jag gick ner på krogen i huset där jag och maken bor. En vardagskväll när jag fått "oväntade gäster" och behövde köpa en flaska rödvin, vilket gick bra till ett mycket högt pris. Krögaren som bara ville tjäna pengar skäms jag inte för. Men den yngre servitrisen som var med fick mig att känna skam. I månader efter så kved min själ när jag skulle ut eller in i huset och hon stod där utanför och rökte. Den kvällen jag köpte vinflaskan tyckte jag mig se förakt i hennes ögon, men kanske var det bara sorg, kanske var hon en anhörig? Oro.

Minne två: Vaknar att en snäll kvinnlig konstapel lägger sin hand på min axel och frågar hur jag mår. Bra Tack! Att jag somnat på gräsmattan i parken i en tydligen provokativ ställning - som hade fått en barnfamilj i närheten att larma - berodde ju bara på att jag var utarbetad!!! Nu ville jag bara sola. En liten festlig picknick i parken som gick helfel eftersom jag fyllt två halvliters läskflaskor med vin som jag tutat i mig. Polisen var snäll och lät mig vingla hem. Skam.

När jag en dag på förra jobbet mådde så dåligt av abstinens så jag var tvungen att ta min medicin på toaletten. Medicinen var en liten flygplansflaska med vodka som jag burit med mig i åratal ifall att...men den dagen svepte jag den. Lågvattenmärke nummer tre. Ångest.

Fia

Kan bara hålla med dig, det är ju mig du skriver om. Jag är alkoholallergiger.
Sist jag drack i september varade min ångest över 14 dagar, gången innan 10 dagar.
Blev alltså bara värre och värre. Det som håller mig ifrån nu är just denna ångest.
Tänker inte bjuda in honom eller henne. Själv gick jag till läkare och trodde jag
var deprimerad men allt det där och självmordstankar berodde på en sak alkohol.
Känner mig otroligt fri just nu, inga depressioner, inga tankar på döden, jag vill
bara vara. Nästa vecka blir det 5 månader, kanske inte så mycket men jag är glad och
stolt. Tänk att jag var tvungen att riktigt kraschlanda för att inse. På något sätt
är jag glad för det.
Ha det bra
Konstnären

Hej!
Det är första gången jag är inne på denna sida. Har kommit på att jag är beroende. Läst precis ditt inlägg om att prova dricka ibland trots det du gått igenom. Hoppas mitt inlägg hamnar rätt nu. Är inte riktigt säker på hur jag skall göra.
Låter som en vansinnig idé! Varför utsätta sig för det? Varför skulle det vara så viktigt att dricka? Fattar inte det faktiskt.
Själv vill jag bli helnykterist och aldrig mer ta ett glas dryck med alkohol i. Hur jag skall komma dit vet jag inte ännu.Förhoppningsvis får jag stöd via denna webbsida.