Senaste kommentarerna i forumet

Jag skriver från andra sidan. Din man och jag har eller hade samma drickamönster. Supa länge och ofta. Vad som är alkoholism eller missbruk kanske inte spelar någon roll. Jag hat gått i terapi via min arbetsgivare och där fik jag insikt om varför jag ibland tagit till flaskan. Min pappa dog för några år sedan, tog mig hårt. Drack för att fly men enligt min terapeut så är det egentligen ett sepskäl för att få dricka. Man skickar en ok-signal till hjärnan att vid sorg är det ok att dricka sk självmedicinering fast man botar ju inget. Vi missbrukare hittar alltid orsaker till att dricka. Jag är ledsen att skriva detta men gör det ändå. Eftersom din man inte anser sig ha problem så kommer hjälpen troligtvis inte att bita. Du kan eller aldrig få din man att sluta. Den genuina viljan måste finnas där, lisa insikt om sina problem.

Varför be Om hjälp när man inte behöver? Du skriver att du mår dåligt men ändå älskar din man. Ja du kommer nog tyvärr frysta må dåligt eftersom han ju sagt till dig att det inte är någon fara. Så du har hamnat i ett medberoende tror jag. Kanske bör du kontakta al-anon? Ha det gott

Klarar man av alanserat drickande är ju inte det något fel. Bara bra att kunna ha kontroll. För mig blev de där 5 svarta dagarna kolsvarta så jag är glad om du lyckas hålla dig ifrån dessa. Det är ju sköt att vakna utan akfylla, kunna ta bilen kl 6 en söndags morgon

Tack snälla Sisyfos för dina fina ord! Har just varit och sett "insidan ut" med barnen. Blev väldigt berörd. Handlar om känslor o hur de fungerar. Och att glädje och vemod samverkar och är nödvändiga båda två.

Ja, absolut är min särbo alkoholist. Jag har förstått det och försökte ett tag att vi båda skulle sluta ihop. Han vill inte. Så visste jag att jag ändå skulle flytta, och då släppte jag det. På ett sätt tror jag att det är en av anledningarna till att jag själv har svårt att hålla upp när vi ses. Jag vill inte känna avsky för honom, vilket jag gör av lukten av alkohol i andedräkten. Och det kommer från min uppväxt. Han är ju väldigt oförarglig som drickare, så vill han inte för sin hälsas skull kan jag inte tvinga honom. Likväl som jag inte kan tvinga honom att stanna i Sverige hos mig. Vi hade ett långt samtal på telefon nu i veckan om detta. Vi ser på det helt olika. Han förstår att jag känner som han sätter sin dröm framför mig, och han känner han går under av att vara i Sverige på vintern som pensionär. Så vi får väl se. Det är några år kvar. Men mitt liv är också värdefullt och jag vill ha trygg kärlek i mitt liv, leva ihop på alla sätt...

Har inte varit i närheten av en droppe alkohol sen jag blev medlem här och startade denna tråden. Inte ens varit riktigt sugen faktiskt. Då borde det väl vara lugnt och frid och fröjd för tillfället kan man tycka? Jag har alltid under mina år av missbruk varit periodare. Typ "bara" druckit på helger och semestrar. Detta har pågått från och till i säkert minst 10 talet år. Så känslan för mig av att inte druckit på någon månad är inte ny eller något att egentligen slå sig på bröstet för. Har klarat detta förr utan större problem. Samtidigt som jag gläds av andras lycka och styrka då de lyckas följa sin linje och sina mål så kan jag ändå inte låta bli att bli lite avundsjuk på deras lycka och återuppbyggnad av självrespekt. Skulle också vilja känna samma sak. Borde kanske istället vara nöjd och glad åt att äntligen tagit rätt beslut fullt ut att helt avstå drickande på obestämd tid. Gäller att fortsätta att vara ödmjuk inför uppgiften och inte falla tillbaka i gamla hjulspår. Hoppas ingen tolkar detta som att jag inte unnar er andra lyckan och glädjen då det går bra. Det är snarare tvärtom faktiskt. Vi ska alla fortsätta med det vi gör bra!! Önskar alla en trevlig och nykter helg.

Javisst, kändes det bra imorse!

Sattva, har deltagit i din resa härinne och herregud vad många förändringar du har på gång och har genomfört i ditt liv. Skulle önska att du ägnade lite tid åt dig själv och inte åt ert förhållande just nu. Du verkar vara en fantastisk person som sätter barnen i första rummet på ett positivt sätt. Var stolt över dig, dina ställningstaganden och de förändringar du vågat dig på. Det är många som inte skulle vågat alls. Att ompröva och vända tillbaka visar ju bara att du vågar göra även detta.
Sen har jag en fundering..., finns det en elefant i vardagsrummet hemma hos din särbo som du försöker dränka när du är där? Just att du har så många funderingar kring hur det är, ska bli kanske ni helt enkelt måste prata om om du ska må bra i förhållandet. Det var en bra början där med ditt sms, jag hoppas du får En bra respons på det. Men om jag ska vara ärlig så är jag också lite, lite bekymrad över din partners sätt att dricka. Könns som att han är en av oss i din beskrivning. Men framförallt, jöklar vad duktig du är. Bara att skruva ihop en dagbödd från Ikea utan skruvdragare... Du grejar sånt!

Dricka el inte dricka? Det är frågan här. För mig har helgdricksndet hemma inte fungerat. Nu när jag slutat så är det väldigt lite med det som jag saknar. Dricker a-fritt för att få Helgkönsla. Kanske ett glas skulle funka även här hemma, men just det är inte värt risken för mig. Och om jag ska vara ärlig inte det jag har varit ute efter med helgdricksndet heller. Då behöver jag fler glas... Hoppas du mår bättre!

Tack för artikeln och för ditt kloka svar. Ska fundera mer på det där med triggers.

Du inspirerade mig att berätta. Tack!

Jag klarar nog dagen. Har bestämt att berätta för mina äldsta barn idag. De misstänker ju säkert men jag behöver få säga det så att de vet och att de tänker på sina val i framtiden.

Tack!
Jag kommer skruva här varje dag. Idag verkar det ha gått vägen, för systemet stänger om 5 minuter. :)

...kan vara värt ett försök

Är så imponerad över hur du tar tag i situationen. Så starkt och modigt gjort! Och det är nog inte så konstigt att du börjar bearbeta känslor som a har hållit tillbaka. När man slutar dricka så finns ju möjlighet för hjärnan att göra det den behöver. Så gråt du! Det är en del i att bli frisk tror jag.

Vi hann inte vara tillsammans så länge men det blev väldigt intensivt direkt.. Jag är en typ 2-person som vill hjälpa..och det är inte första gången jag träffar en man med strulig bakgrund.. Och jag är den som ska "rädda" honom.. Vi har inte varit nyktra en enda gång vi umgåtts..Jag har det men i såfall har han druckit.. Den gången drack jag inte eftersom jag körde bil.. Men annars har vi umgåtts och connectat genom att vi drack ihop och pratade om allt mellan himmel och jord.. Men vårt drickande ihop eskalerade ju också.. Han avslutade relationen plötsligt för en vecka sedan pga hans egna mående, för att han har så mycket i sitt eget liv han måste ordna upp.. Jag förstår honom fullständigt och som sagt, med facit i hand så inser jag att vi tillsammans inte skulle tagit oss ur våra beroenden.. Inte som par.. Precis som du skrev Macadi så måste man ta ansvar för sig själv.. Jag kan gärna vara hans vän och ge honom stöd om han vill och behöver för jag bryr mig otroligt mycket om honom men för en gångs skull är det mig själv jag måste rädda.

Tack Aeromagnus, jag funderar ff på vad som är bäst. Vill ha ett ickeförhållande med alkoholen, d.v.s. Inte fundera bara leva med att det finns a och att jag kan dricka om jag vill. Men det blir nog aldrig helt problemfritt igen och kanske inte ska vara det heller. Mitt drickande just nu ser ut som när jag var runt
20 fast mer sällan... Dvs bara när jag går ut/träffar folk. Så de sista tre veckorna endast vid ett tillfälle. Och oerhört måttligt då, två glas. Har märkt att toleransen har avklingat, så jag blir lika bakfull som tidigare i livet. Jobbigt!

Närmar mig 100 nyktra dagar... Fast inte 100 dgr i sträck. Tror jag på 125 dgr har 93 helt vita. 27 med ca 2 glas och 5 dystra dagar. Mitt mål är att fortsätta så här. Att aldrig hamna där jag var. Och jag mår så bra nu. Levande, närvarande, utan stress och oro. Och bara det att det är lördag och att jag inte har ett besök hos tant grön ( som jag löste att nån kallade bolaget) inplanerat. Bara det är så jäkla skönt. Dessutom har mitt något osunda förhållande till a-fritt lugnat ner sig. Är måttlig även där :-). Jag hoppas kunna gå den här vägen. Just nu könns den rött och bra och okomplicerad. Men det är ju också så att jag inte är blind och döv för alla som liksom jag själv har trillat dit igen, gång på gång och som tycker att det inte är värt risken. Därför vill jag dokumentera här inne. Dokumentera, förklara och motivera. Mycket för mig själv. Om det inte funkar så ska jag gå tillbaka här och kunna läsa var det gick snett.
Jag är inte så mycket för dela mina problem och funderingar och ta hjälp av andra. Har alltid klarat mig själv, bagatelliserat och stängt in. Funkar så även på det här forumet märker jag. Något att jobba med kanske. Så AA kanske vore en riktig utmaning, men då vore det väl total nykterhet som gäller och jag vill nog fortsätta som nu. Minus de fem svarta dagarna då. Så alla ni som kämpar där ute, håll ut! Man blir mer levande.., nåt man alltid trott att alkoholen kan åstadkomma.

Smärtsamt att läsa din text. Levde i vackert hus vid havet. Fina barn men blev tvungen att lämna. Familjerådgivningen i Malmö hjälpte mig att fatta beslutet men inte med hur det är att vara anhörig. De hjäpte mig att se det helt orimliga att vara kvar. Jag måste vara hos någon som respekterar mig, livet är för kort. Mina barn förtjänar stabilare liv. Och det är det inte med en dysfunktionell relation mellan två vuxna, inte ens när det ser ut så utåt. Det är exakt två år sedan jag flyttade från min härliga, fantastiska man och vårt fina hus. MITT liv med barnen är bättre. Umgänget med deras far svårare. Det blir man aldrig fri från. Jag har fått hjälp via Nämndemansgården vad jag ska säga, svara, dra gränser. Bara på telefon. Och Djävulsdansboken är bra! Men jag skulle nog vilja träffa några och prata om hur fan man gör med umgängesdelen med barnen.....och sorgen detta ändå är. Skaffa dig någon när vän som kan ge dig MOD. Du måste välja ditt liv. För barnens skull.

Hej Lusekofta!
Min situation är rätt lik din. Det är riktigt bra att du provar ny medicin. Det borde jag också göra. , igår fick jag ett starkt alkohol sug på väg hem från jobbet. Först går jag förbi Ica, köper 2 st3, 5or Som jag dricker upp direkt, sen går jag förbi pizzerian, beställer 2 stor stark som jag sveper, sen kommer jag hem& fortsätter med 2 starköl. & imorse gick jag upp tidigt för att jobba. Så en medicin som dämpar A suget vore bra, idag har jag bestämt mig för att inte dricka ngt.
Lusekofta, skriv gärna hur det går för dig med medicinen, gör gärna en tråd så blir det lättare att följa. (Om du inte har en redan).
Önskar ett stort lycka till.

Pärlan....Inte att du är ledsen men trots allt tror jag att din sorg är naturlig och nu dövar du inte dig själv med a längre. A strular upp hjärnan och därmed känslolivet så det är ju inte så konstigt att saker och ting hinner ikapp nu. Att sluta med a är också en sorg...och rädsla...
Bra att du ska på möte i em. Starkt jobbat av dig!
Ja visst dras man till andra med alkoholproblem...så är det. Var ditt ex nykter när ni var tillsammans eller drack ni båda?
Min sambo har också problem, men har inte kommit lika långt som jag - han är yngre. Så många gånger har vi sagt att VI ska sluta men det funkar absolut inte. Jag har mitt sätt att hantera min nykterhet på och han har sitt...nu dricker han fortfarande men det stör mig inte. Jag tar avstånd från honom just nu, har nog med mig själv. Min nykterhet är livsviktig för mig och här tänker jag vara egoistisk! Han får ta hand om sig själv...

Vi är så många här som kämpar, det här forumet har varit värt sin vikt i guld för mig. Det hjälper att skriva ner alla galna tankar och funderingar och ursäkter hjärnan kommer på, med lite perspektiv blir det så tydligt vilka tankefällor som sätter dit en. Jag hejar på dig, Mammon!

Ja usch.. Sömnen har varit okej senaste dagarna men inte inatt. Hade stora problem med att somna..låg som bara och slumrade och vaknade om vartannat och sen sov jag dåligt hela natten. Vaknade med världens huvudvärk igen.. Egentligen är jag jättetrött nu men har inte ro att sova mer.. Ska stiga upp och koka kaffe.. Se vad förmiddagen bjuder på.. 13.30 blir jag hämtad till AA av en av deltagarna från igår..känns tryggt..

Känner mig dock ledsen..gråter flera gånger om dagen.. Dels börjar sorgen över den kraschade relationen komma men det känns som nåt mer..
Dock var det för det bästa tror jag att det tog slut.. Pratade med killen efter min krasch i veckan och berättade om alkoholmissbruket..svaret jag fick var att han själv haft allvarligt alkoholmissbruk under en lång tid.. Jag tror jag förstår varför vi drogs till varann.. Det är rätt skönt med nån som gillar att dricka hemma lika mycket som en själv och som man kan sitta och supa med.. Kunde ha slutat illa för oss bägge..

Ja, jag tror nog att man ska tillåta sig att vara lite snäll mot sig själv när man jobbar med olika saker. Kan ju inte göra allt samtidigt. F.ö känner jag igen ikeabesöket och välkomnandet hemma. Det är lätt att bli lite trött såna gånger. Men som du noterade så funkar det bra med kanelbulle. Och nörvaron är ju faktiskt att föredra.

...läser det du skriver och håller med om vartenda ord. Det är som om du kikat in i min hjärna hur den tänker. Men - jag tror att det är väldigt vanligt att bete sig så här. Kommer ihåg när jag slutade röka, då "planerade" jag också återfallen - höll upp i veckan och rökte på fredagen för då var det ju fest. Visst är målet att jag ska hålla upp längre perioder, nu blev det ca 9 vita dagar och en halv flaska vin, för en normaldrickare hade det varit ingenting men för mig kan det vara vägen utför igen. Så - nu planerar jag in en vit helg igen nästa fredag...
Är iaf lite glad över att drickandet i veckorna helt försvunnit, förut var det ju både ons, tors, fre och lördag.
Nu tar vi nya tag, tack för att du bryr dig att skriva svar

Säger som ovanstående att ett väldigt långt uppehåll nog skulle vara bra..Men det är ju lättare sagt än gjort. Jag har flera gånger "tänkt" att jag måste ta en paus, men för mig räckte inte det.. Jag var tvungen att hamna på botten och bli ärlig mot mig själv och människor i min omgivning om att jag har allvarliga problem för att känna att det faktiskt kommer fungera att sluta.. Andra har koll på mig nu, litar på mig.. Jag kan svika mig själv men jag vill inte svika andra helt enkelt..

Så jag tänker att du behöver hitta just din drivkraft, den anledning som motiverar dig allra mest och sen klamra dig fast vid den.. Och sök stöd och hjälp om du känner att det är svårt att ensam orka med det beslutet att sluta..

Kram!

Nu till en början i alla fall tror jag att det är bra att ta ett långt, långt uppehåll. Och sen fundera över om det kan fungera att dricka i några sammanhang. Och anledningarna till att man väljer att dricka. Jag har valt att inte dricka hemma. Inget fredagsvin/lördagsmys. Har druckit ett par glas ute men väldigt sällan. Drack lite mer i somras på resa under några veckor och då tappade jag kontrollen över konsumtionen vid ett par tillfällen. Men det är också sånt som man lär sig av. För att citera LenaNyman "jag är en klok och ansvarskännande människa" som numera förstår att jag inte kan kontrollera mitt hemmadrickandet. Så se det hela som en process för att förstå dig själv, dina triggers och hur ditt drickande fungerar tycker jag. Om nåt nu skulle gå fel här i början.
Hittade en artikel om alkohol och stress som jag tror stämmer rätt bra med mitt drickande och varför saker har blivitcsom de blivit. http://wwwc.aftonbladet.se/halsa/9901/23/vin.html

Skit bra du är på rätt väg. Jag var trött i ca 1 vecka sedan blev jag piggare för varje dag. Ja det är nu det är illa för kroppen när den rensar ut skiten.