Senaste kommentarerna i forumet

För mig är inte ångesten över levern värst, mer vad jag kan ha förstört i hjärnkapacitet.... Men är du orolig för levern tycker jag att du ska ta kontakt med din vårdcentral och be att få ta prover. Inget att skämmas för, du bryr dig ju bara om din hälsa vilket endast är ansvarsfullt!

Hej m-m, Bea-Li, MM, PP och välkommen Teaterapan!

Jag såg att du fått starta en egen tråd, jag ser fram mot att följa dig.
Tack för omtanken m-m, jag läser varje dag men oftast på min telefon och det känns jobbigt att skriva långa inlägg så jag struntar i att skriva vilket är en dålig idé. Med inte-drickandet går det bra, jag har inte druckit vin sen sist, dvs (scrollar upp) den 23 januari. Så vad blir det? 19 dagar? Nästan tre veckor. Det har gått helt utan problem faktiskt, jag vill ju inte dricka. Problemet är väl att jag inte vill dricka förrän boom, jag vill dricka och då vet jag inte riktigt hur jag ska hantera det. Om det är ett vanligt litet sug (vilket kommer väldigt sällan) så pratar jag alltid med mig själv lite och försöker hitta vilken känsla det var som utlöste det. Vad som bekymrar mig är att jag inte riktigt vet vad som hände där den 23:e, alltså vad det var som hände innan som gjorde att jag bad min man köpa hem vin. Kanske bara ackumulerad stress. jag måste vara vaksam på det så att det inte händer igen.
(Nu läste jag MM:s inlägg igen och fick tårar i ögonen.)
Med karriärskrisen så har jag gjort som jag tyvärr brukar göra, genom att göra ett icke-val (av rädslan för att välja fel och bränna broar) så är jag fortfarande kvar. Jag hoppas att tiden ska göra att jag vet bättre och att hoppa av saker i affekt är dumt. Jag strävar på, stannar, halv-hjärtat men ändock fortfarande kvar.
Och så måendet då ja. Gud. Jag har problem med skamsköljningarna. Saker jag sagt och gjort eller som jag tror att jag sagt och gjort, båda nästan lika jobbiga. Gånger då jag gått över en gräns för vad jag tycker är okej. jag vet inte hur jag ska värja mig för dem. De kommer helt oväntat och bara sköljer över mig. Skammen skammen. jag tror de är kontraproduktiva de där tankarna men jag har svårt att styra bort dem. Och det blir en fysisk reaktion av dem också, jag känner att mitt hjärta slår hårdare och att jag blir varm och svettig. Jag vill slippa dem, jag hoppas att de (skamsköljningarn, tankarna) kommer att komma mer sällan när man får mer avstånd mellan sig och de gångerna man gjort fel på fyllan. Och m-m vad gäller en psykologkontakt så är jag väldigt redo för det. Måste bara hitta någon bra.

Så. Framåt, uppåt vänner!

Ja, mitt liv har vänt efter 5 månaders nykterhet. Men jag är inte riktigt säker
så vid vissa tillfällen får jag vara på min vakt. Mycket jobb är det men det
är värt det att vara nykter. Hoppas allt väl med dig.
Konstnären

Är det någon mer som är orolig för sin lever?

Tror jag har ont under högerrevbenen..

Tackar, det går bra nu på tredje dagen. Min dotter har kommit och hälsat på mig några dagar igen, vilket är bra för då har man lite sysselsättning plus att det känns bra att hålla sig borta från vinet. Bra start! Men denna gången är jag övertygad att det ska gå fint och jag läser här på Forumet flera gånger om dagen och försöker ta lärdom från er andra, både när det gått bra och när det inte gått så bra. Har förstått att "garden" måste jag ha med mig hela tiden och plocka fram när suget kommer.

vill ju verkligen börja "se" och förstå mitt drickande och att skriva här och kunna gå tillbaka och läsa känns som ett jättebra verktyg för det.
mitt (första) mål är att klara av att dricka normalt vilket jag kommer att ge en chans. men som du skrev verkar det få förunnat.... men jag vill iallafall försöka!
vad jag börjat med är att jag bestämde mig för att ta två helt vita veckor (har som jag skrev tidigare aldrig, förutom under graviditet, hänt de senaste 20 åren.) jag började lördagen 1 feb (efter att under fredagen blivit dyngrak, ute och åt finmiddag med sambon. såklart vin och champagne på restaurangen och sen skulle vi "bara vidare och ta EN kaffedrink innan vi gick hem"... x antal timmar senare stod jag och kräktes bakom staden bibliotek och har inget minne alls av taxiresan hem...) och har inte druckit en droppe till dags dato, 11 dagar! mkt stolt över det, det har varit svårt men inte omöjligt. min "pepp" till mig själv har varit att klarar jag inte detta får jag fan lägga in mig! typ...
iallafall, nu på fredag skall jag träffa två väninnor och vi ska gå på afterwork. mitt "test" är att klara av att dricka MAX tre glas vin och sen åka hem... jag SKA klara det! återkommer med resultatet....

...terapeutisk dagbok. Om inte annat så är det intressant för dig att läsa hur du kände i början mot säg.. om en månad?

Hur det artar sig märker du. Kanske går det så bra att du inte dricker mer, eller så kan du lära dig att hantera alkoholen normalt.
Det sistnämnda verkar dock få förunnat att klara av, åtminstone av de som sökt sig hit till forumet. Men det lär nog visa sig.

Ser fram emot att läsa dina inlägg!

/ Kille, strax över 40.

Idag ska jag försöka.

det värmer. jag är så glad att jag har hittat hit!

..och de kallar den för en "smartphone", my ass den är...
Sorry för dubbelinlägget.

...och välkommen, häftigt nick du har, läste först ko-galen.
Jahopp tänkte jag här har vi en som tycker om kossor, men läs om och läs rätt.

Ja jag har hängt här länge, kanske allt för länge, men vågar inte lämna forumet för jag tror att jag ska glömma mitt livs viktigaste beslut.
VARFÖR jag valde att bli nykterist, måste påminna mig dagligen.

Det är verkligen en livshändelse som vänder upp och ner på allting,
det mesta ligger i det egna tänket. Inte tänka alkohol.
För när man har blivit alkis så går alltid tänket på att dricka alkoholen i första hand, den har tagit ifrån mig den fria viljan att orka bestämma över mig själv.

Därför tror jag på att bli nykterist handlar om att lära känna sig själv och vilka egentliga behov jag har undertryckt under alla år.

Det är lite läskigt att lära känna den jag egentligen borde ha varit hela tiden.
En sorts mindfullness jag inte trodde var viktig från början, vilket nu styr mitt liv helt och hållet.

Så det är som att gräva efter guld på ett minfält.
Ibland smäller det ibland känner man sig rik.
Men jag kan inte sluta gräva i mitt inre det finns så mycket som måste upp i ljuset och spricka sönder som alla troll gör när de blir exponerade.

Så går livet vidare. Om än så bara en helt vanlig tisdagsmorgon.
Lycka till med besöket!

Berra

Önskar dig lycka till Lexi!

//PP

Och varmt välkommen in i värmen. Ser fram mot att läsa dina berättelser.
Lycka till med förändringen!

//PP

Tack så väldigt mycket Konstnären och M. Jag vet att ni vet hur oerhört värdefullt det är att läsa era rader. Ja, vad är tre månader i nykterhet kan man tycka? Det vet nog verkligen bara dom som allt för länge har vacklat inför en nykter kväll. Dom som åkt och handlat och tänkt, bara en sista kväll med alkohol, sen...

För mig är det ny mark jag vandrar på, och hade jag inte blivit den som druckit för mycket har jag ingen aning om hur livet sett ut idag. Förmodligen hade det varit ett helt annorlunda liv, så mycket är säkert. Om framtiden nu blir en nykter sådan, kommer jag naturligtvis någon dag kunna leva ett liv som är annorlunda på grund av allt drickande. Frågan är om det blir sämre? Kanske kan det bli bra och intensivare på ett helt annat sätt, än vad de har, som sluppit den här erfarenheten? Kanske kan det en dag bli likt den tacksamhet som en svårt sjuk upplever när det vänder, och man får fortsätta leva? Då vänder allt och blir till en tanke av tacksamhet och ödmjukhet inför livet. Ja, kanske lite sånt kan man önska sig en kulen februaridag.

Det har inte gått så länge (bara 40 dagar)sedan jag på nyårsaftonsnatten låg och läste på Forumet. En våg av goda föresatser sköljde över årets sista dag. Nu idag vet jag, att om jag 2013 radat upp årets nyktra dagar mellan nyår och den 11:e februari, så hade jag nu varit i en situation då jag varit på alkoholen varje dag fram till året slut.

Nu Pellepennan har du varit så duktig, så nu får du vara full, bakis, ångestladdat, se över alkoholförråden, räkna promille varje morgon när du ska köra, och ljuga för dig själv och andra hela långa vägen fram till nyår. Grattis! Du kan ju åka och köpa lite vin, börja kanske med 50 boxar rödtjut, och sisådär 500 burkar starköl, jag menar så du slipper flänga dit hela tiden framöver..

Väldigt nyttigt att inte glömma hur otroligt sjukt beteende detta är. Idag slipper jag det, bara jag inte dricker någon alkohol. Det är det enda som krävs.

Tänk er att vara på väg till ett äventyrsbad med ungarna. Om jag visste att någon av dom - med 90% säkerhet - skulle bryta sig, och få sitta i rullstol med gips fram till midsommar... Skulle jag då överväga att åka? Det får nog vara hur kul det vill på det där djävla badet! Oddsen är helt enkelt för dåliga.

//PP

Glömde min minnesnotering igår.
111 dagar grabben (112 idag). Starkt jobbat. Kom ihåg baksidan av en öl i "goda vänners lag", glöm aldrig det din pappskalle!

Ha det - kämpa på!

God morgon alla

här en man som druckit väldigt mycket i sina dar, har haft "insikt", inte förnekat - men på ngt konstigt vis ändå förnekat, känner hur jag allt mer tappar intresset för saker omkring mig, nu är det egentligen mest min trädgård och motionen som driver mig...

Nå, nu har jag ÄNTLIGEN fattat det enda riktiga beslut jag kan göra, nämligen sluta helt. Jag har beställt tid hos en alkoholterapeut om en månad - har läst på om tolvstegsmetoden men klarar inte detta med sekt, Gud, synd o skuld - och mitt första steg blir att inte dricka en droppe fram till dess. Tänkte använda detta forum som dagbok. Idag 11 feb är alltså första dagen! Jag behöver stöd och råd!

...Drömmar av silver, drömmar av guld...

Fuck that, jag drömmer om cigg och sprit, haha!

Men, men... jag sitter här med en mugg kaffe och suger på snusen i stället. Nykter. Livet är skönt när man vaknar pigg (nåja) och utan ångest.
Hjärtat verkar må bra, känner inget dunkande (är jag död nu?).

Måste säga att ciggens bieffekter, såsom morgonharklande cigghost försvinner snabbare än jag trodde. Kroppens återhämtningsförmåga är fenomenal.

Jag känner mig som en helt annan människa idag mot för två dagar sedan. Helt jävla sjukt om du frågar mig. Hur kan det ens vara möjligt att ha en nära-döden-upplevelse ena dagen och må som en prins två dagar senare? Känns inte som att jag har haft de där problemen övht och det är det som är det skrämmande med alltihop.

Säger dock till mig själv att "Vad som än händer idag så blir det varken cigg eller sprit".

Ha en bra dag!

EDIT: Jag har upplevt dessa grymma svängningar i "måendet" förut, men jag blir lika tagen varje gång över vilken skillnad det kan vara på några dygn bara. Helt galet.

att läsa detta. Bra att du hittat hit - välkommen!

Det verkar inte det minsta troligt att din man kan (eller vill?) sluta dricka. Kan du vända dig nånstans och prata om hur du har det och få hjälp att se lösningar - de kanske finns? Spontant tänker jag på diakonin som är mycket vana att möta människor i utsatta lägen, även - eller inte minst - ekonomiskt. Besök gärna ett Alanon-möte! Fortsätt skriva här och berätta lite mer om dig själv. Ibland tar det nån dag innan det kommer svar men vi är många som läser. Kram / mt

att hitta sig själv när man levt "vilse" så länge. Det är det som är en stor del i medberoendet - att allt fokus är på en annan. Du tänker rätt nu att han är vuxen och du kan inte ta ansvar för honom - jag instämmer helt i Yogis ord! Och både hon och jag och andra som skriver här vet verkligen att det är svårt, att verkligen lämna väcker motstridiga känslor och djupa, svåra frågor.

Kanske du kan skapa nån liten återkommande vana? Något du beslutar dig att göra även om du varken har inspiration eller lust just då - bara gör för du har bestämt så. Då behöver du inte fundera, tveka och välja i ögonblicket. I övrigt instämmer jag igen med Yogi - gör nåt du vet att gör dig gott ... också det även om det inte känns så lockande för ögonblicket. Du har en lång väg att gå men nu du har tagit de första stegen... och det blir bättre! Du kommer att hitta tillbaka till det som är du och det liv du vill leva. "Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse" så skriver Tomas Tranströmer. Vila där! Kram / mt

Söker mig hit, läser och tänker .. Var skriver man vad..har druckit för mycket igen..bara att skriva den meningen ger mig kramp i magen.. Följt med min man på "jobbaresa"alla dricker ordentligt som utlandssvenskar.. Min man vill inte kasta första stenen och be mig skärpa till mig... För vad förrväntas av honom då.?

Söker mig hit, läser och tänker .. Var skriver man vad..har druckit för mycket igen..bara att skriva den meningen ger mig kramp i magen.. Följt med min man på "jobbaresa"alla dricker ordentligt som utlandssvenskar.. Min man vill inte kasta första stenen och be mig skärpa till mig... För vad förrväntas av honom då.?

Zmirre undrar jag också.Har varit nykter tre veckor med antabus och nu är det "kört" undrar också var man får motivationen ifrån...vill men kan inte...

Bra att det funkar med Antabus. Fortsätt att ta den snällt :-) tills du känner att du litar på dig själv. Jag har inte använt det själv, men har haft min "Antabus" i form av min man och forumet. Berättade även i början lite grann för en kollega, för att kunna stänga dörren om jag skulle hamna i ett läge där jag inte litar på mig själv. Lovade mig själv att om jag skulle bli så sugen att jag allvarligt tänkte ta något att dricka skulle jag prata med min man först, och/eller logga in här först och läsa vad jag skrivit. Detta gäller för den delen fortfarande...

Annars är ju Minz tips bra, planera, förbered dig, och ta en dag och vecka i taget. Jag har planerat för en vecka, har känt att jag inte hamnat i ngt läge då där jag planerat för undantag, eller ens överväga att till helgen så... Det har gjort det enklare för mig. Nu går det lite av bara farten för det mesta.

Lycka till, och en nykter jobbresa kommer att stärka dig!
/m

Så klart att du är arg och låt dig då vara det ett tag. A är en falsk vän, men ändock en följeslagare som behöver sörjas. Svåraste biten är väl den att inte tagit beslutet själv, att sluta. Men jag lovar, botten kommer före eller senare och jag iaf hade gärna varit utan den.

men svarar ändå. Jag själv är nykter sen en dryg månad och det som funkar för mig är att planera i förväg, så att jag har några alternativ att ta till om jag känner mig osäker på att klara av suget, t ex träna, gå ut och gå, ringa någon, göra någonting som bryter tankekedjan. Det kommer att gå bra, lycka till!