Senaste kommentarerna i forumet

Har druckit varje dag sen jag slutade med antabus. Alkoholfritt ikväll var bara att glömma, har druckit ett par starköl. Blir nojig för att jag börjar få tankar om att köpa sprit igen men än så länge har jag inte gjort det sen innan avgiftningen.

Nu vet jag att detta inte är ett forum för andra problem än just för just överkonsumtion av hojtarolja. Nu hade jag den här helgen tänkt att INTE dricka. Det sket sig... Fredagen vart ledig, och medans frugan var ute på ärenden med ungarna så fick jag ett par timmars ledig tid för mig själv. Allt har i övrigt känts rätt bra nu på senaste. Flytt till ett större hus, barnen mår bra, renoveringar och sånt som känns rätt mysigt att hålla på och pyssla med på den lediga tiden. Men just igår så hände något som drog ner en rätt rejält.

Vill bara kasta in en sorts "disclaimer" här i mitten innan jag berättar vidare... Jag är en ärlig person... Skulle nog kunna säga att jag är ärlig till den gräns att jag är dumt ärlig ibland. Men jag mår dåligt och får dåligt samvete av att ljuga och leva med lögner. Därför har jag sedan länge bestämt mig för att leva ett liv så ärligt som möjligt. En vit lögn här och där i decenniet är väl okej, så länge de helgar medlen.
Vet att jag sen jag var ung att jag inte gillar att leta i andras tillhörigheter, även om morsan bad en att hämta något ur hennes handväska. Så att betala med någon annans kort, även fast de själva är närvarande, leta i någons jackfickor, eller att rota bland folks privata angelägenheter, är inte något som jag gör helt enkelt. Även fast hon aldrig gjort det inför mig, så vet jag att min fru ofta har varit i farten med att kolla min telefon, eller kolla min facebook då min dator stått på och hon har med min tillåtelse fått använda den. Själv tycker jag det nästan är lite sött att hon försöker smyga med att låtsas kolla på någon annan sida, även fast jag är övertygad om att hon är medveten om att jag vet vad hon pysslar med.

Nåja, det åt sidan. Så stod hennes dator på för en gångs skull. Inloggad och klar. Facebook stod öppet, vilket i sig inte är konstigt, och vilken annan dag som helst hade jag bara sneglat åt den, eller kanske stängt av datorn och fortsatt med det jag höll på med. Något fångade min blick, ett nytt meddelandefönster hade öppnats av att någon skrev till henne. Och denna någon råkar vara hennes ex sen många år tillbaks. Hennes ex, som bor i ett annat land, som hon vet att jag inte är särskilt förtjust i. Han är ett arsel, och har betett sig så mot henne förut.
Av en ren slump hinner jag på en millisekund se att det står "I miss u". Detta fångade mitt intresse, och jag satte mig ner och började kolla igenom deras korrespondens. Mycket riktigt hittar jag en hel del prat som inte riktigt speglar hennes agenda genom ett liv med mig. Där de pratar om varför de inte skaffade barn tillsammans, om de hade spelat in en sexvideo, gamla bilder på dem hade överförts, att han ville att hon skulle komma på besök ner dit (och det ville hon). De hade i korta drag diskuterat mig, om hur hon var besviken på mig och han försökte i sin tur skyffla skit över mig. Så där fortsatte det, lite slisk här, lite snusk där osv. De skrev att de saknade varann...

Ja, ni behöver inte säga att jag är ett arsel som rotar i andras privata saker. Det tycker jag redan själv att jag är. Men frukta icke, jag kommer att berätta vad jag gjort för henne. Så bemöda er icke med att påpeka detta.

Tolka mig rätt nu. Jag är inte den sorts man som skulle göra ett hanrej av mig själv, som skulle falla ner på knä, gråta och allmänt ha en heder som är piss värt. Men någonstans ser jag mig själv som att jag har mig själv att skylla. Jag vet att jag har haft en hel del mörka dalgångar. Det har varit mörkt. Väldigt mörkt. Och jag vet att då jag varit nere i skosulorna, försummat både henne och barnen. Den enda grej som har varit som en sorts avbrott ifrån tillvaron, har varit just alkoholen. Det har varit skönt att bara kunna såga av allting som kan kännas jobbigt eller bekymmersamt, och bara bli lite på lyset istället.

Hade tänkt ändra på det... Och tänkt börja den här helgen. Men här sitter jag nu, mer än vanligt på gasen. Tacka fan för att det snart är måndag och man får komma tillbaka till jobbet.

Vet inte vad jag vill säga med det här. Är lite full och ville skriva av mig tror jag. Mer full ska jag bli. För... Fanimej vad jobbigt det var att läsa det där. :(

Tråkigt att höra Heatpump. Vet inte om jag törs fråga. Men varför ville han sluta på det sättet (eller det kanske inte var meningen)?

Sitter med frugan i soffan med gräs-liga mysbrallor och en svettig T-shirt, vi luktar inte gott, men runtomkring oss gör det det.
Vi är färdiga med fixandet och trixandet, hela huset är nystädat och fräscht, nya lakan i sängen och tvättmaskinen surrar förnöjsamt i tvättstugan.
Hann t.om valla runt gräsklipparen i trädgården, vattnat på de stackars utblommade blommorna och bärbuskar, det känns att det börjar gå mot hösten nu.
Allting stänger ner och dör bort, de bautastora rabarber bladen som mördarsniglarna har kalasat på är så ihåliga att bara nerverna håller ihop dem.
Det ser ut som en bamseflugsmälla för vad då, småfåglar?....

Allt känns bra, eller?
Jo det känns alltid lite bättre när man är nöjd med sina prestationer, jag gillar ju att "städa" bort min ångest, den går bra att bygga bort också...
Kikar ut genom vardagsrumsfönstret, stora mörka moln tornar upp sig i horisonten.
Det utländska besöket kom inte idag som planerat, hennes mamma som var självaste anledningen till att just hon kom till gamla Svedala hade blivit mycket sämre,
hon har leukemi och förväntas inte leva så mycket längre till, ja det är kritiskt för henne, kräftan äter upp henne inneifrån.
Tycker döden finns överallt runt omkring oss nuförtiden, bland både unga och gamla.
Vi har en begravning att gå på fredag vilket kommer vara en av mina värsta, min dotters bästa vän, har aldrig gråtit förr och är rädd för att min manlighet kommer att få sig en törn då.
Jag är en person som blivit uppfostrad till en gammaldags mansroll men lever i en modern tid då det känns förlegat, man slits mellan två världar.
Känslorna åker jojo i mitt liv just nu och det känns som om det är en helt oförväntad uppkastning, plötsligt så väller det upp inom mig.
Har svårt att kontrollera dem och jag har blivit en känsligare natur, lite glad för att jag har blivit känsligare men rädd för att jag inte har kontrollen hela tiden.
Det händer just nu lite för mycket i mitt liv och jag hinner inte med längre, går ur askan i elden.
Skulle inte vilja ha allt ogjort men jag hinner inte fundera färdigt om jag har hunnit ta de slugaste besluten, det haltar lite...
Ibland så skulle jag vilja vara lite mer wild&crazy och bara göra helt galna och ogenomtänkta saker precis som när man är full,
men så sitter herr duktig på min vänstra axel och berättar för mig att jag måste förhålla mig vuxen till allt och alla, då känner jag mig tråkig.
Fångad av en ung själ i en gammal kropp, en åldersnojja, ja vem vet?
Borde vara tacksam för det jag har, men man håller alltid blicken längre bort än så, vill längre, komma högre även om stegen har slut på stegpinnar.
Det finns en samhällsstress som påverkar mig på något sätt, ibland känns det som om jag bara skulle vilja skita i allt och lägga mig ner i trots.
Inget får styra mig, jag vill ha en frihet, och jag vet inte riktigt vart jag vill, vad är min frihet?

Existensiella funderingar, men en övertygelse har jag......
Alkoholen begränsade min frihet, jag blev slav under mig själv för något där jag inte visste vad det skulle leda till, jag visste att det var dåligt och knappt hur jag skulle komma ur mitt egna fängelse, villkorligt frigiven där min enda chans att få vara fortsatt fri, är att låta framtiden vara alkoholbefriad.
Enkelt men svårt på samma gång, man påminns flera gånger i veckan av sina medmänniskor som inte har haft samma problem.
Problem som man inte så enkelt berättar för andra om, om man inte har tillgång till ett sådant förnämt forum som vi har här.

Det är jag tacksam för.

Berra

Glömt mitt lösenord så fick göra en ny användare.
Jag har läst igenom inläggen precis och blir ledsen när jag läser. Jag blir arg också. Arg på mig själv som inte lämnat honom. Problemen kvarstår och ingenting är förändrat.

Jag gav för ca 1 månad sen ett ultimatum, och jag var helt inne på att flytta på riktigt. Radade upp alla flaskor jag kunde hitta, skrev ett långt brev och tog barnen och åkte iväg. Han skulle vakna bakfull och ångestfylld och läsa brevet och verkligen inse verkligheten och hur det kommer bli. Så blev det dock inte..

Som vanligt så blev allt som vanligt. Jag kom hem och han sa förlåt och lovade som många gånger förut att han aldrig mer skulle dricka om det verkligen var så jag kände. Han var väl nykter fram till helgen och sen igång igen...

Nu idag, efter tre dagars fylla berättade jag återigen hur jag kände. Jag frågade varför han är full. Förklaringar på förklaringar kom han på. Jag berättade att jag tappat känslorna osv. Att jag är medberoende och kommer söka hjälp för det nu. har anmält mig till nåt kommunen anordnar. Han sa precis som alltid att nu ÄR det sista gången.

Jag önskar verkligen att någon annan kvinna kunde komma och ta han med storm så han blev kär i henne och dom levde lyckliga i alla sina dagar. Så jag slipper detta. Det tar ju aldrig slut!! Ska åren bara gå? Barnen är så påverkade av detta :(

Full ikväll igen. Däckade 20 30 i soffan. Stora pojken kom och ville sova hos mig. Kände sig otrygg. Så nu är sängen full med båda barnen och mig. ♡. De är anledningen till att jag orkar.

Uppdaterar

ja visste tvivlet skulle komma upp till ytan, men va det erkligen som han sa, eller hörde jag fel, är jag sjuk eller är han sjun osv osv, jag veeet så väl att sånt här kan dyka upp närsomhelst under en dag, flera dagar...
det är så här det blir att man kan dyka tilkbaka.. vill bara säga att det är så här det är nu, det är en inre kamp.. men jag vill också lugna mig o visa er att jag går inte på de här tankarna. Jag låter dem finnas, men jag kommer inte utveckla dem till handling, att ringa, fråga varför han va så osv ovs. Jag vet de sista han försökte med var sjukt, har pratat med kvinnojouren, berättat hur samtalet lät, hur han hittade på en overklighet. De sa och det måste jag komma ihåg. Han har inte bara alkholisten i sig utan även nån form av störning. Jag vet ju inners inne va han är kapabel till. Det gäller bara att stå ut.
Visst :( jag känner mig ensam, det är många samtal som jag även tyckt om, sett fram emot, har kunnat vart mig själv på nå sätt, men vet också att jag blivit utsatt, kännt mig sjuk, förvirrad, lurad, misstänksam osv osv..
jag gör nåt bra för mig, bara jag kommer framåt

För pepp i min tråd. Svarade dig där. Puss❤️

Tack för stärkande pepp. Puss på er❤️

Känslodrickare så det räcker till och blir över. Har haft ett ordentligt psykbryt i dag. Allt ramlar över en ( förstås) och det har varit såå frestande. Jag vet ju hur lugn jag blir men precis som du säger LN så blir det inte två glas utan in i dimman. Och sen galoppen i bröstet morgonen efter. Men jag tror familjen föredragit mig sovande i soffan av för mycket vin i dag trots allt i stället för det här... Och sen det eviga dåliga samvetet.. Hur man än vänder sig. Brukar lyssna på Adyashanti. Bl a ett videoklipp där han pratar om droger. Att man dricker för att bli nån annan. Att man inte vill vara den man är. Alldeles rätt. Just nu vill jag inte alls vara den jag är. Än har jag inte druckit men jag är ändå en stor jävla finne ( om
Inte fem) i röven på mig själv och familjen. Älskar din omtanke Lena. Tack. Jag är dig ff hack i häl. Puss ❤️

Skickar styrke kramar till dig!

De visste redan men var glada för att jag gett ord åt det. Och glada för att jag börjat min resa mot att klara av att sluta. De hade inte fattat hur allvarligt det var, blev nog lite chockade först.

Ja det är en himla skön stämning..stöttande, välkomnande, glad..och ja man kan skratta..

Just nu skrattar jag åt att jag i flera år tänkt att jag borde göra nåt åt drickandet "för jag vill ju inte bli alkoholist"..och så bara oops..too late for that haha..

Nä tyvärr så är det så.

Vänner har försökt..
Jag förstår nu att ingen annan än jag kan förändra hur jag har det..

Stort tack!!!

ja det känns jobbigt ovant, klart jag saknar att se han ringer o de normala samtalen vi kan ha dagligen, men priset är för dyrt.

Jag gjorde ladan mot min fru. Småsur, bråkdel mm. Allt för att få en orsak att dricka. Missbrukspersoner gör allt för att skaffa anledningar till att drick och då använder man sin parnter som anledning. Det är verkligen inte ok.

Skönt med semester. Jag hoppas du kan ila upp dig. Jag tror inte ett proffs behöver ge dig rådet. Du måste ta steget själv men du måste få hjälp med detta. Dina barn? Någon god vän?

Man kan tom skratta åt allt man gjort. Gömt sprit på konstiga ställen. Ja det skönaste av alt är att man inte är själv om sina problem utan andra har samma bekymmer. AA tycker jag har oförtjänt dåligt rykte av mångs som hört hur det är där men inte varit. Så himla bra av dig. Stolt att du tagit ett stort kliv i rätt riktning

tack aeromagnus..du har så rätt, så rätt.
Jag har sökt hjälp men är så medberoende och fast i träsket att jag behöver proffs som kan öppna ögonen på mig. Snacka om förnekelsfasen.
Vi har 2 gemensamma barn där den ene har ett funktionshinder och behöver assistans med dagliga livet. Ett överfullt sommarhus som mina föräldrar haft under många år..måste tömmas och säljas. Pojkarna har ärvt ett fint året runt boende som även det behöver ses till och få underhåll osv.
Mycket jobb som jag inte tro mig klara på egen hand.
Om en vecka ska jag dra iväg på en efterlängtad semester. Första rikitiga utan, man å barn å hund, på säkert 19 år.
Mannen ska vara hemma med handikappade sonen vilket kommer att fungera..hoppas jag. Sonen är en ung vuxen som är orolig för om farsan ska dricka när jag är borta.
Jag måste bara få komma iväg och sätta mig själv i första rummet.

Eller hur önskar man att alla som mår dåligt av alkohol ska få uppleva hur befriande det är att få bort den ur sin kropp under lång tid och vara fri!

Det är SÅ skönt :)

Du har gjort allt rätt. Tiden läker alla sår men visst det kommer tid men du kommer bli starkare och starkare. Håller din rygg och puttar dig framåt om du tvekar.

Fy fasen. Vad gör man om man mår psykiskt ila? Du måste ta hjälp. Det är inte ok att behandla dig illa oavsett vad och hur mycket han druckit. Nu ska jag vara lite grym. Varför stannar du hos någon som sårar dig,när dig sjuk, gör dig illa psykiskt? Jag vet att det inte bara är att gå men något måste du göra vännen. För han kommer aldrig sluta dricka för att du vill eller mår dåligt. Kontakta al-anon finns ju medberoendehjälp att ta. Kom igen nu du måste tänka på dig själv och hur du mår inte din man.

Jo det är väl så.. Jag har verkligen inte fattat det här med att alkoholen stänger av.. Jag har ju liksom druckit för att KÄNNA och trott att jag då bearbetat saker och så är det egentligen det motsatta.. Och jag har ju gjort så i snart 10 år!

Kom nyss hem från mitt andra AA-möte.. Kan VERKLIGEN rekommendera AA..Visst sitter jag och gråter lite över all igenkänning som gör det så tydligt för mig att jag ÄR alkoholist..men samtidigt är det en sådan OTROLIG tröst att få dela med sig (om man vill, man måste inte prata) och få höra andras historier..Jag är inte ensam..Är så tacksam över att jag gick igår på det första, AA kommer att få en stor betydelse i mitt liv känner jag..

Jo det är väl så.. Jag har verkligen inte fattat det här med att alkoholen stänger av.. Jag har ju liksom druckit för att KÄNNA och trott att jag då bearbetat saker och så är det egentligen det motsatta.. Och jag har ju gjort så i snart 10 år!

Kom nyss hem från mitt andra AA-möte.. Kan VERKLIGEN rekommendera AA..Visst sitter jag och gråter lite över all igenkänning som gör det så tydligt för mig att jag ÄR alkoholist..men samtidigt är det en sådan OTROLIG tröst att få dela med sig (om man vill, man måste inte prata) och få höra andras historier..Jag är inte ensam..Är så tacksam över att jag gick igår på det första, AA kommer att få en stor betydelse i mitt liv känner jag..