Senaste kommentarerna i forumet

Jag beslutade att sluta dricka efter en fest med för mycket alkohol och en veckas efterföljande ångest. Det höll ett par månader. Jag drack måttligt, ett eller två glas, vid några tillfällen och tänkte "Asch, det är nog inte så farligt", blev jättefull vid ett par tillfällen och fick förstås ångest igen. Nu är jag uppe i nio dagars ångest efter en fest då det inte fanns nåt stopp. Jag har pratat med en vän som var med och han säger att jag inte gjort bort mig på något sätt. Jag har minnesbilder av att jag sagt olämpliga saker men som Berra beskriver högre upp så vet jag inte vad som är fantasi och verklighet. Jag fantiserar ihop att jag sagt sånt jag absolut inte vill ha sagt och så är jag övertygad om att det hänt. Men det kanske det inte alls har? Och ångesten eskalerar. Jag tror i alla fall att jag kommit en bit och att det vore till hjälp att se detta som ett bakslag, på vägen till ett nyktert liv. Problemet är väl, som för så många andra här, att jag vill kunna ta det där glaset vin i sociala sammanhang. Jag klarar inte det i situationer där det finns mycket alkohol eller andra som dricker. Jag ställer väldigt höga krav på mig själv, så höga att jag aldrig kommer kunna leva upp till dem. Jag ska vara så perfekt hela tiden vilket leder till ett ständigt ifrågasättande av mig själv. Jag bryr mig för mycket om vad andra tänker om mig... Tack Berra och ni andra för en inspirerande tråd. Jag dricker väldigt sällan men på fester går det överstyr. Jag dricker för mycket vid dessa tillfällen helt enkelt. Nionde dagen med ångest och det känns som om den kommer hänga kvar. Jag är så besviken på mig själv. Som om jag måste förstöra detta fina liv jag har. Så destruktivt. Jag har problem med alkohol. Eller?

God morgon Konstnären! Vad jag är avundsjuk på dig som klarat att hålla dig borta från alkohol så länge. Själv har jag ramlat dit IGEN. Klarade bara 3 veckor, sen kom suget över mig så snabbt och jag klarade inte av att stå emot. Har aldrig något hemma, men snälla vänner/grannar lånar så gärna ut en box när jag frågar. Jag har nämnt för dom att jag dricker för mycket och vill och behöver sluta helt, men dom tror inte på det. Verkar som om människor som inte har några problem absolut inte förstår hur det är när man inte kan låta bli det.
När jag då ramlar dit och lånar en box, så "måste" jag ju åka till affären och köpa en ny box tillbaka och när jag ändå är där, så köper jag nu några stycken boxar så att jag har för en vecka eller så. Så mina återfall handlar inte bara om en kväll eller två, det blir alltid minst en vecka. Nu har jag vin hemma så det räcker över nästa helg och min plan är att jag häller ut det som eventuellt är kvar på lördag kväll. Så brukar jag göra, för där på kvällen är man så övertygad och då är det lätt att hälla ut det. Och på söndag får jag inte tag på något och efter en dag utan alkohol, så brukar det gå bra några dagar igen. Får väl också prata med mina vänner/grannar att nu har jag bestämt mig för att inte låna någon mer gång. Då tror och hoppas jag att jag inte frågar efter något framöver.
Har du klarat att lägga av alkoholen helt på egen hand? Eller har du fått hjälp någonstans ifrån? Jag har sett att i min kommun finns en beroendeenhet som man kan få hjälp av. Funderar lite på att kontakta dom i veckan för att få lite stöd och hjälp därifrån.
Önskar dig all lycka med din nykterhet och hoppas att jag snart kan säga detsamma om mig själv.

Min kära mamma meddelade att hon inte kommer trots allt. Hon har inte gott om pengar just nu. Jag är förstående. Hon bor en bra bit bort. Min mamma är en missbrukarpersonlighet och vad jag förstår det som, så spelar hon rätt mycket. Hon har börjat dricka ofta också, men det har hon tagit under kontroll. Jag känner på kvällen när jag ska gå och lägga mig klumpen i halsen. Magen känns som den är full av papper. Hjärtat värker. Jag kan inte koppla av. Sömnen är som bortblåst. Jag är urusel själv när det gäller ekonomin. Har svårt att spara, men spelar inget. Jag tänker mig mamma som en fjäril. Jag springer efter henne och precis när jag tror att jag har fångat henne, fladdrar hon iväg igen. Pappa är inte heller så bra med pengar. Han är mer manjana, manjana typen (tilde-tecken saknas på plattan). Jag fick betala hans biljetter sist. Vi har inte heller pengar i överflöd. Vi saknar tryggheten kring oss med barnvakter osv. Det känns svårt när mina föräldrar inte kan hjälpa till. Jag har sagt så många gånger att de är de enda jag har tillsammans med min syster. Vi har verkligen inga andra. Syrran har förvisso ett kontaktnät av vänner. Låter jag bitter? Inte menat så. Ledsen.

Sover som en gris numera lägger mig vid tiotiden och vaknar sex, det blir
många timmar sammanhängande. När jag drack var jag vaken varannan timme
nätterna igenom, så detta snusande är guld värt. I början visste jag inte
vad jag skulle hitta på när jag var ledig. Tyckte det blev så mycket tid över.
Man måste ha lagt hur mycket tid som helst på A. Planeringen tog sin lilla tid.
Jag var alltid tvungen att veta att jag hade till dagen efter var ju så rädd
för ångesten. Men jag har funnit nya vägar, läser mycket gick ju inte innan då
jag inte kom ihåg vad jag läst. Övar och övar i boken Hemligheten att det går
att vända det negativa till det positiva. Och det går efter lite träning.
Idag mörkt som faan och regnar vad är detta för vinterväder. Och morgonrundan
med hunden är min idag. 8 dagar till 5 månaderssträcket, då blir det en egen fest.
Ska inhandla lite smått och gott, men herr grön får inget besök av mig. Kassörskorna
på systemet undrar nog vad jag har tagit vägen. Tror till 100 procent att man var
under deras lupp. Men det gör mig inget idag.
Önskar alla en skön morgon
Konstnären

önskar jag er alla mina forumvänner. Tack, tack för kramar och hälsningar, de värmer och ger hopp!

Det är stillsamt på forum just nu men det brukar vända... någon hade gjort observationen att aktiviteten stiger söndag-efter-lunch... Kan nog stämma, de stora vändningarna kommer efter storhelger och semester - det lärde jag av Adde för länge sen och det verkar hålla streck. Det som också håller i sig är att det är rätt få medberoende som hittar hit, eller åtminstone registrerar sig - och än färre som håller taget. Orkar hålla taget - så antar och tänker jag. För några veckor sen tänkte och skrev jag att medberoende är så trötta... och de som återfinner eller hittar sitt "eget" liv ska lära sig och ägna sig åt att leva det:)

Mitt liv är lugnt nu - både i glädje och sorg. Förvisso möter jag, och vi båda, alla sidor av livet fortfarande. Den stora och avgörande skillnaden är att nu kan vi möta livet tillsammans eller var för sig både i glädje, i motgång och i tunga stunder.

Söndagskram till er mina forumvänner, fånga dagen med allt gott den för med sig ... Länge sen jag tänkt på deviserna i ord- de som mycket annat har blivit en del av mig... Tre av dem kommer till mig just nu -så jag delar med mig till dig som läser: En dag i taget / Det viktigaste först / Lev och låt leva...

Ja: Lev! Lev ditt liv och gör det nu! Kram / mt

Två veckor sedan jag drack sist. Känns bra faktiskt. Inga större problem att låta bli trots att det finns både öl och vin här hemma, men jag har fått sötsug i stället som sagt, fast det är oftast när det börjar kurra i magen som det slinker i några bitar chokladkaka.
Hade det inte funnits nån chokladkaka hemma så hade jag inte åkt och köpt, så det är inte fråga om att jag har bytt ut en sak mot en annan.

Inatt sov jag sju timmar och vaknade bara en gång vid 02:30 vilket är rekord denna vecka. Det handlar annars oftast om 5-6 timmar, vilket gör mig trött som en gnu på dagarna. Men jag känner igen det där med att bli extremt sömnig, det hör till när jag håller mig nykter, men varje gång jag har mina uppehåll så blir jag alltid förvånad över hur trött jag känner mig.
Å andra sidan så vaknar jag nykter och det är värt vilken trötthet som helst faktiskt.

Till skillnad från tidigare nykterhetsperioder så känner jag inget behov av att åka iväg på strapatser sent på en fredag eller lördag bara för att jag kan liksom. Ja, nästan lite demonstrativt har jag haft den känslan tidigare att jag måste sysselsätta mig med saker för att sluta att tänka på A, men det gör jag inte denna gång.
Faktum är att jag gör och beter mig precis som vanligt (när jag dricker mina öl) och nykterheten känns helt normal. Inga konstigheter alls.

Men jag kommer på mig själv att tänka alkistankar lite då och då. Som t.ex. när man läser på Facebook någon som skriver att de ska iväg 06:30 med sonen/dottern på någon hockeyträning på söndagsmorgonen eller så, då kan jag tänka att shit vad jobbigt att inte få dricka på lördagen!
Själv så går jag upp 04:20 (en timme innan klockan skulle ringa) på just en söndag och ska åka och jobba. Normalt så hade jag nog druckit tre öl, kanske fyra (beroende på när jag skulle gått och lagt mig) för att vakna när klockan ringer och sedan gå och fundera på om de där tre-fyra ölen verkligen har gått ur ordentligt. Den biten är så jäkla skön att slippa faktiskt.

Så, jag som skiftarbetare har haft enormt mycket ledigt när vanligt folk jobbar och det har inneburit att jag kan vara ledig från t.ex. fre-ons, eller likn. och då finns det ju många fler tillfällen till fylla, speciellt när frugan finns tillgänglig som chaufför. Då har det varit fritt fram att ta fler än de där "säkra" tre-fyra ölen.
Nu har jag för avsikt att ALDRIG dricka annat än vid de tillfällen då jag råkar vara ledig på helgen, vilket är 3 av 5 helger och då endast på fredag eller lördag. Detta ger 6 tillfällen för öldrickande på 5 veckor. Skillnaden mot tidigare är typ att förhållandet var omvänt, dvs. att jag hade 6 alkoholfria dagar på 5 veckor. Känns som att det nya upplägget är betydligt nyttigare, LOL.

Nästa helg är som sagt en sån helg som jag är ledig och då får vi se vad som händer. Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag ska tillåta mig att dricka eller om jag ska låta det gå ett tag till. Jag menar... det blir inte jobbigare att avhålla sig alkoholen dessa två dagar än några andra dagar, så då kan jag lika gärna hoppa över de också.

Nåja, ha en bra dag. Jag återkommer. ;)

Det är det där som är problemet. Du omnämner de som "vanligt folk". Där har du svaret på din fråga ang. om du har problem eller inte.
Som jag ser det så handlar det liksom inte om vilken mängd man dricker, eller hur ofta utan hur man tänker och beter sig kring alkoholen.

Du verkar tänka på alkohol som en alkoholberoende/alkoholist gör och då är det dags att fundera, helt klart.

En tjej sippade på EN öl en hel kväll. Vet du vad jag tänkte när jag läste det? Stor vits att dricka nånting alls då. Så tänkte jag.
Två eller tre öl kan jag förstå, då känner man lite iaf, men en öl? Nä, då kan man lika gärna hoppa över den och köra bil i stället.

Grattis till dina 19 dagar! :)

Det har jag. Snart får jag skriva någon annanstans. Lördagkväll, snart dags för mello med kidsen. Godis inhandlat och cola. Den yngste har redan nassat i sig sin portion. Hm, jag med. Godiset verkar vara ett substitut. Imorgon härlig träning igen. Det håller mig i balans. Nu senast när jag gick ned mig, så var en stor anledning att jag inte hade möjlighet att träna. Vad AA är för vissa är träning, speciellt yoga, för mig. Jag förklarar och förklarar åter att jag måste träna för att må bra. Snabbt glöms det bort och jag får förklara igen. Om jag skulle gå i nån annan form av terapi ex antal ggr i veckan, så skulle det också ta tid. Jag går den smala vägen, just nu. Ibland tröttnar jag på att vara duktig flicka, men jag ska försöka hitta bättre uttryckssätt. Något mindre självdestruktivt. Ja, inte något destruktivt överhuvudtaget. Ska grunna på det där.

Tack gulletant för att du vidarebefordrade!
Och tack Dompa för hälsningen!!!
Jag har det bra! Vi har det bra!
Köpt en tomt för ett litet tag sen, vi ska bygga hus, skaffa hönor och en katta och leva livet på landet! Min älskling är fantastisk och en förbaskad retstövel och slarver, men han är mig så kär.. Och vi håller faktiskt på med en ivf, det kan jag ju berätta här, jag vet att mina vänner som känner mig inte sprider det i verkliga livet, och förhoppningsvis blir vi föräldrar någon gång i höst, om allt går som det ska... Jag håller tummarna stenhårt!!! =)
Fotar gör jag faktiskt inte så mycket just nu, trist nog... Fullt upp med vardagen...
Härligt att du hörde av dig!!! Jag hoppas att du trivs med livet och att du mår bra!!! Det är du värd!
Stora kramar till dig och alla andra som behöver!
Det finns en andra sidan kaoset och olyckan, det finns en andra chans!
<3

Hej,

Nu har jag hållt upp i ca 19 dagar, har inte druckit någon alkohol på den tiden.
Jag har inte haft så här långt uppehåll sedan innan jag fyllde 18 år tror jag.
För det mesta så känns det väldigt bra men i onsdags var det nära att jag tog en öl.
Var ute på en pub och blev förbannad på att alla andra fick dricka och ha roligt, blev riktigt avundsjuk.
Blev förvånad över min reaktion, sedan märkte jag en sak som Tjalle skrev i sin tråd.
Vad lite "vanligt" folk dricker! En tjej satt och sippade på sin öl hela kvällen och gick sedan. En öl bara.
Jag har hittat två alkoholfria alternativ som jag tycker fungerar bra, Mariestads alkoholfria samt Staropramens.

Har ni några råd på hur man ska tänka när man är i situationer där andra dricker? Vill inte känna den där avundsjukan igen.

/Tobey

Och välkommen hit, även jag är ny medlem här men har varit här och läst andras trådar till och från i ca ett år.
Något jag kan rekommendera som jag ser att andra rekommenderat är att dricka någonting annat du gillar. I mitt fall tycker jag att kaffe lindrar alkoholsuget, sedan har jag faktiskt upptäckt två alkoholfria öl som smakar riktigt bra. Vet inte riktigt hur det är med alkoholfritt vin.
Sedan vill jag säga bra jobbat till dig att du tog dig mod att registrera dig här. Du klarar dig utan vin, kan jag så kan du :)

/Tobey

Jag log igenkännande här, för även min telefon har fått ett mycket bättre batteri... :-)
Man hade ju absolut ingen lust att svara när man inte var säker på att tungan skulle forma orden som man ville.

Än värre var när någon bekant helt oanmäld dök upp bara för "att hälsa på och snacka lite".
Kändes ju otroligt jobbigt ju senare på eftermiddagen/kvällen det var. Då man hade man ofta lyckats komma in i sludderstadiet och fick kämpa ordentligt för att försöka prata rent. Dock tror jag att vilken tvååring som helst skulle gjort det bättre.

Många som kom på besök MÅSTE ju ha lagt märke till och undrat över alla de "ärenden" man var tvungen att fixa med och försvann några minuter från bordet man satt vid.
Glömt att låsa en dörr, flera toabesök, gå ut och fixa en grej, gå och hämta något osv, osv.
F_n hur kunde man tro att gästerna inte förstod vad som pågick? De måste ju ha fattat! Men aldrig någonsin att någon har haft en kommentar eller velat prata om det (förutom min fru då).
Vilket eländigt beteende.

Känns som man nu slipper bära ett väldigt tungt socialt ok på sina axlar.

Ha en fortsatt skön helg PP.
//Buzzz

Ja, det är inte dumt med en liten sup att ta på vårdcentralen. Jag tycker du verkar
så stark. Två veckor är stort. Grattis. Själv hoppas jag fira 5 månader den 10 februari.
Då ska jag unna mig något smaskigt eller något nytt i garderoben. Nu har alla hjärnspöken
försvunnit och tror och hoppas att jag aldrig mera ska återgå till det gamla. Numera spelar
jag upp filmen om mig själv när det var som värst. Det gör mig ännu mer övertygad om att
det inte blir några fler försök från min sida.
Vinter här och mycket snö. Ja, du det har jag frågat mig själv många ggr. hursvårt ska det
vara att fatta. Men nu ligger jag på rygg inför min stora fiende A,
Ha en skön lördag
Konstnären

Blir alldeles varm och alldeles rörd av dina ord! Vad fint du skriver till mig... Jaa, det har varit en resa - tänk vid den här tiden förra året... Då var det inte muntert! Har nästan svårt att så här kring årsdagen släppa vissa saker: i januari förra året var jag hos banken och kollade upp lånemöjligheter och allt verkade totalt hopplöst, under vår och sommar var jag och kollade boenden, lägenheter och hus, hyresrätter, bostadsrätter och villor, och det kändes så omöjligt. Men så under sommaren hände något - jag blev säker på att jag ville ha ett hus, jag blev allt säkrare på att jag kunde fixa det och så plötsligt löste det sig bara... Och sedan har det varit massa jobb på vägen, men jag vet att jag läste på någons sida här för ca ett år sedan, någon som lämnat och ett år senare hade många saker löst sig, och jag tänkte att det blir nog svårt för mig, men nu står jag här - saker och ting har löst sig på många sätt. Om någon hade sagt för ett år sedan att jag skulle stå här idag, jaa, det hade jag aldrig trott...!

Ikväll har jag lite jobbiga tankar- blev arg å stora flickan idag- hon sparkade på lillasyster, och slet saker ifrån henne, då tog jag tag i henne och skällde på henne och sedan kom det vanliga dåliga samvetet, och den nu ständigt inneboende skräcken: "tänk om hon säger detta till socialtjänsten, då kommer det framstå som att inte heller jag är en bra förälder"... Och senare idag hade vi lite vänner på middag, mysigt- om det bara inte var för att en kvinna i ettpav paren ofta kommenterar saker jag gör- idag bad storflixkan om choklad som jag hade tagit fram till våra gäster. Jag sa att det är till de vuxna, men att hon kunde få smaka lite av mig senare. Senare fick hon smaka en bit, och då kommenterar kvinnan lite småironiskt "jaha, så mycket för att dett var till de vuxna"... Och det är små saker, men det är så många såna små saker, och oftast leder de till att jag mest känner mig dum och tänker att jag är inkonsekvent och inte bra som förälder, tänker att de är bättre, trots att jag alltid tycker att de blir för arga på sitt barn. När detta paret är på väg att gå så säger mamman helt allvarligt till sin flicka "kom nu, annars får du stanna här!" Och pappan fyller i "eller så får du gå hem" varpå flickans blir ledsen. Och sedan tänker jag på hur det varit när jag passat deras barn- flickan blir alltid arg, lyssnar inte på vad jag säger, och jag kopplar ihop det med att hon är inte van vid att få prata själv utan hon ska konsekvent lyda sina föräldrar för att de är just föräldrar och typ vet bäst, enligt dem självs... Åh, babbel-jag... Men jag är så himla stressad av utredningen just nu, och jag vänder allt till astt jag gör fel, jag är otillräcklig, jag är elak osv osv... Puh. Och ändå är jag lika oroad av vilket utfallet än blir av utredningen- om de anser att allt är normalt så känns det fruktansvärt eftersom jag så många gånger sett att allt är inte normalt och bra för barnen hos pappa, blir utfallet att de rekommenderar honom något föräldrastöd så anser jag att jag ska ha barnen mer, men det innebär strid - fixar jag det? ***djupt andetag - stanna i nuet, det blir som det blir*** ...
Kramar

Somnade till när jag nattade lilltjejen tidigare, och vaknade av att telefonen surrade i fickan. En skolkompis pappa till min dotter ringde. Han ville bara stämma av en aktivitet jag ordnar för tjejerna imorgon. Han beklagade att han dragit mig ur sängen halv tio ;-) Min tanke när han lagt på var - att han var nykter. Som om det skulle vara något konstigt eller ovanligt att någon är nykter en fredagskväll?! Att jag tänkte så är nog resultatet av hur min värld sett ut. Alla gånger folk ringt till mig vid den tiden, och jag bara låtit det ringa till mobilsvaret gått på. Ringt upp folk dagen därpå och sagt; "Batteriet var dött", "hade glömt telefonen i bilen" eller "jag somnade vid nattningen. Alla konstigheter man kunde få för sig, när man drack efter nattning, även en helt vanlig veckodag. Inte bara jag verkar blivit lite friskare. Även min mobil klarar sig märkbart bättre från okontrollerade urladdningar nu mera.

Nu tänker jag somna om. Ligger och funderar på att det är årets första lönehelg efter mångas "januarisvält" och hur det ser ut nere på stan. Månne ett och annat nyårslöfte ofrivilligt ryker? Så glad att jag ligger här och lyssnar på en sovande unge istället!

//PP

Vilken aha-upplevelse jag fick när jag läste din kommentar, Askan! Jag har också intalat mig själv, hela livet tror jag, att jag måste vara perfekt. Ett enda misstag och allt är förstört. Andra människor kan jag förlåta men inte mig själv. Detta har drivit mig till depression tidigare. Jag vill såå gärna vara mera förlåtande mot mig själv men jag vet inte hur. Jag tror också på mindfulness, vilket jag provat, men denna självkritiska hållning är så djupt rotad i mig... Jag ska vara, snyggast, bäst på jobbet, bäst mamma, bäst fru, trevligast... Jag tror att jag dricker såna enorma mängder för att kunna slappna av och slippa bry mig men det blir ju bara värre för när jag inte haft full kontroll ifrågasätter jag mig själv ännu mer. Och skäms för att jag är så dålig och svag som inte kan kontrollera mig. Jag är nog alldeles för hård mot mig själv... Som så många andra här inne!

Har varit på yoga ikväll. Ingen sådan lugn utan den fysiska varianten där man blir ordentligt svettig. Det passar min kropp så bra och mitt sinne. Ibland vissa gånger bubblar allt möjligt fram under avslappningen. Någon gång har jag stortjutit, men mestadels blir jag lugn och ibland euforisk. Idag var en sådan speciell gång när jag hamnar snabbt i djupavslappningen. Fylldes med en enorm glädje som strömmade genom hela kroppen. Nu låter jag säkert knäpp, men ibland så närvarar något större som vi alla är en liten del av. Och varje gång fylls jag av tacksamhet och en enorm glädje över livet. Då förstår jag att i verklig mening existerar inte rätt och fel, tid och rum. Det är bara så lätt att glömma bort det på vägen fram i livet. Och jag är duktig på att stänga öronen. Just nu är jag fylld av glädje och jag känner mig älskad. Det är kanske detta folk pratar om, när man blir frälst. Jag tror, men vill inte tro på allt människan har plitat ned genom tiderna. Jag tror på det vi alla har inom oss. Vi är alla så mycket starkare än vi tror och vi är aldrig ensamma.(Ska jag säga!? :P )

Ja - håller med! En alkoholfri öl när jag lagar mat, och sen är suget borta för kvällen, både vad gäller alkohol och alkoholfri öl. Trodde jag ju aldrig, men helt underbart att det funkar. Trevlig helg alla! /N

Håller med dig PP.. en alkoholfri pilsner är jäkligt gott nu förtiden!
Bara svärsonen som knorrar när det inte finns riktig bira! Han kan fan köpa sin egen öl!

Ha det - kämpa på!

Jag tror att det kommer att bli mer uppåt. Tänker på att det känns som att det går långsamt, men när jag innan skrev om sömnen här så ser jag ju att det händer grejer. Blir nog lättare att se allt efter som tiden går. Säkert är det så att verkligheten legat där och väntat på oss hela tiden. Bara att slicka sina sår ett tag. och sedan sparka igång nästa kapitel i livet.

Tänker just för mig själv vilken enorm skillnad det är att se på saker, när det inte handlar om mig själv. Är ingen vidare bra coach till mig själv alla gånger. Kanske det där som m-m Askan och Mm, skrev om igår kväll? Självbilden...

Nej du Nike! Nu snart till Bolaget, Har druckit saft hela veckan och är faktiskt sugen på lite humle och maltsmak nu. A-fri Veteöl får det bli ikväll till maten. Det är verkligen märkligt. Oftast nöjd med en. Har säkert med alkoholfriheten att göra!

Ta var på dig! Kram//PP

Och välkommen till Forumet! Helt ok, att lämna post här inne, välkommen tillbaka när du vill, även när du nu kanske startar din egen tråd. "Övervakaren" Karin har nu släppt dig fri, så du kan börja!

Tror som du att upplevelserna kring sömnen är lite olika. Jag har alltid genom livet sovit som en björn, och då fattar man ju inte att folk klagar på sina sömnproblem. När jag själv sedan sov lite sämre, kan man börja förstå att folk som har "riktiga" sömnproblem på halsen kan uppföra sig som galningar. Sorry, blev bara en liten fundering kring sömn.

Jag själv hade i drickandet tilltagande vana att vakna allt för tidigt på morgonen. Däckade vid läggdax - som ofta var sent - gjorde jag fint, hade ju lite "hjälp" på traven om man säger så. Under mina första veckorna i nykterhet sov jag med ganska dåligt, och oregelbundet. Jag var även orolig för en massa annat, och tankarna snurrade på alla dödliga åkommor jag förorsakat mig själv i drickandet. Sen kom en ganska lång tid av oerhörd trötthet. Den satt säkert i 4-5 veckor. Sov kanske 12 timmar om dygnet - resterande tid läste jag nog på forumet, förutom en kvart när jag var på muggen :-) (Liten överdrift där)

Tror det reglerar sig med tiden, och att man har en period med stor trötthet är det flera här som vittnat om. Tror nog att allt detta planar ut och återgår till normalitet inom ett par år eller så...

Skämt åt sido. Nu efter cirka 2,5 månader nykter upplever jag att det är ganska ok. och supertröttheten släppt lite.

Du kommer säkert att få många bra svar senare. Här finns nog alla typer och olika erfarenheter representerade. Från sjusovare av naturen, till pillertrillare som tar hjälp.

God start och häng i! Det tar sin kraft att bli nykter, men det kan gå!

//PP

att det förlöper lugnt och sakligt. Så skönt för er alla. Hoppas du hittar bra samtalskontakter för dig och barnen, det är viktigt att de får stöd i att göra sig fria från ansvar och skuld som inte hör till dem. Så klokt du tänker och handlar, du är en fin förebild för barnen. Önskar dig en lugn och fin helg mitt i allt det svåra. Kram / mt

Nej, ingen tävling, men det är sporrande att hålla räkningen. Och visst måste vi få ge lite beröm till oss själva och varandra!
Ja, här snöar det också, tycker det är helt onödigt nu, längtar bara efter våren... Har firat in fredagen med gott fika, äter också mycket godsaker, men tänker inte så mycket på det just nu. Vill inte gå upp ngt i vikt men jag tränar så mycket så håller det i schack på så sätt.
Roligt med hundar som leker i snön. Min är så liten, så han har svårt att ta sig fram när det blir för mycket, skuttar fram som en kanin :-) och håller sig som sagt helst inne om det är för kallt.
Ha en skön fredag!
Kram m

Hej Mabert, vill bara säga att du kan göra din egen tråd nu om du vill.

Karin
Alkoholhjälpen

Detta är ju ingen tävling, men det känns tryggt att ha dig i hasorna, visst är vi duktiga.
Måste ibland berömma oss själva tycker jag. Undrar ibland när man ska känna den där totala
tryggheten, den kanske aldrig kommer men nu har jag kanske besök av den fule en gång veckan
och det är helt o.k. Gör inte så mycket att han viskar ibland nu kan du ta lite för just nu
skiter jag i vad han tycker. Min hjärnas belöningssystem får sitt i form av bakelser i stort
sett varje dag. Hemskt egentligen, men jag väger 58kg och det är lagom. Jag tror jag är
en frossare, förut var det alkohol och nu sötsaker. Nu ska jag ner till havet med min bästa
kompis vovven hon älskar snö. Det låter skönt med din hund som helst inte vill gå ut nu.
Skämt och sidor.
Önskar dig en varm och skön fredag
Kram
Konstnären