Senaste kommentarerna i forumet

Starkt av dig! Gjorde halvhjärtade försök i din ålder att avstå A, men det var tufft att avstå när de flesta andra festade o såg ut att ha så himla kul. Var ute klubbade nykter ett antal ggr och kunde ha roligt, men trodde in i det sista att jag skulle lära mig att hantera drickandet. Det gjorde jag sen också periodvis. Men i slutändan var det inte värt all ångest och alla "dumma" saker man sa/gjorde. Kämpa på, så bra gjort! (Det finns säkert de som lärt sig hantera A och enligt nya rön ska vissa kunna det med hjälp av någon metod, men jag kan inte :) )

Så skönt att få ta del av dina tankar och hur du tar dig vidare. Så starkt! Har själv tänkt på vad jag ska göra om det blir tal om AW eller annan tillställning med jobbet. Tror inte att jag skulle orka just nu. Kanske senare. Men som du skriver så kan man ju inte isolera sig helt heller. Det gäller ju att hitta ett fungerande liv, som man trivs med. Det ska jag ha i tankarna. Ha en härlig torsdag och hoppas du får en bra och trevlig AW imorgon!
Kram/Minz

Håller med dig m-m, måste fokusera på annat nu som gör livet litet roligare. Träning är bra. Jag tränade igår och kände en liten strimma av glädje inom mig. Min terapeut säger att livet behöver innehålla mer än alla vardagliga måsten. När man har familj och barn, så är det inte lätt alla gånger att få tid till det man vill göra. Barnens aktiviteter går ju före. Sen jobbar både jag och min man heltid, så det blir inte över så mycket av dagen, när barnen är hämtade, maten lagad osv. Är hemma idag och vabbar. Rätt skönt med en lugn dag. Vanligtvis blir det diskussioner om vems tur det är att stanna hemma, men vi är rätt bra på att dela lika när det gäller den biten i a f. När det gäller A och avhållsamhet, så är den stora biten avklarad. Jag behöver inte förklara för min omgivning, då de flesta tror att jag slutat dricka för snart 1 1/2 år sen. Vad tiden går fort. Veckorna flyger iväg. Hinner inte riktigt med.

Jag vet, det gör så ont ibland... Att känna att man försökt så mycket, både försökt anpassa sig och förändra sig för att passa bättre, inte väcka ilska och inte förstöra fina stunder... Men ändå fungerade det inte... Det blev ändå inte bra.
Och det gör så ont ibland, jag ville så gärna ha kvar min familj, att barnen skulle få ha lyckan, att jag och sambon skulle ha kärlek, trygghet och stöd i varandra... Det gör ont, och det får göra ont!
Jag lever fortfarande i mantrat (som jag lärt mig här): "just nu känner jag så här, just nu är jag så här ledsen,men det är nu, och det kommer förändras!"

Everything will be okay in the end, if it is not okay, it is not the end!

Kramar!

Så sant vad det gäller mig. Jag hade oxså en illusion att jag en dag skulle kunna dricka s.k. normalt.
Men det vet jag nu att så funkar det inte för mig. Har ju oxså varit i botten och försökt och försökt,
och tänkt att den här gången kan jag bryta. Men det är bara att bedra sig själv till slut funkar det inte.
Vill inte heller kämpa med A-jävulen. Tog det mig 30 år att trilla ner i det där svartahålet, så får
det oxså ta tid att kravla sig upp. Jag har blivit en ny människa men jag får jobba på det hela tiden.
Får mer och mer sällan besök av rösten som säger, nu klarar du att normaldricka. Ibland tackar jag någon
högre makt att jag hamnade totalt i botten. Det fick mig att inse, och då ville jag verkligen leva.
Är väldigt tacksam att jag inte dricker idag. Kropp och själ är oftast i harmoni. Nej det livet ska
inte kommma till mig mer. Nu väljer jag själv vilka middagar jag kan tänka mig att gå på. Där
det dricks normalt har jag inga problem nu. Men sedan har vi en liten krets där temat är vem blir fullast
i kväll. Inser nu att jag brutit med dom och det gör ont ibland, men vägs upp av den väg jag valt.
Tänk att slippa ångest.
Slippa oro stress.
Slippa lägga pengar på A.
Planera, planera
Kolla så att det inte är samma kassörska som i går.
Slippa lägga in en vinbox i frysen för att den ska kallna snabbt.
Slippa fyllesömnen på dagen och när man vaknade knappt veta var man är.
Slippa ångesten på natten då jag snubblade upp och hällde i mig ett glas vin för att döva.
Slippa ha ett ansikte som ser ut som en silikonpumpa.
Slippa kräknigar på natten som jag höll på med sista tiden.
Slippa se min kära hunds anklagande blickar på mig.
Det finns hundratals saker att räkna upp. Nu har jag ett bra liv men är på min vakt.
Ha det fint
Konstnären

Ju längre tid jag är nykter, desto fler och fler grejer kommer man på.
T.ex. så kom jag på mig själv att fundera på om jag hade mobilen med mig när jag skulle skjutsa ungarna till tåget i morse.
Jag har alltid varit noga med att ha den med OM man skulle bli stoppad för en blåskontroll och ha alkohol i blodet, så att man kan ringa någon som tar hand om barn och bil liksom.

Jag har alltid varit noga med att beräkna intaget på kvällen för att inte riskera något så pinsamt som en rattfylledom orsakad av ångor från gårdagen liksom, men eftersom jag känner av i kroppen att jag drack kvällen innan oavsett om det är tre eller sju öl så har det där med mobilen hela tiden funnits med där som ett nödverktyg!

Givetvis behövde jag ingen mobil i morse då jag fortfarande inte har några planer på att dricka än.
Har ju tänkt att helgen 7-9/2 är det tillåtet att ta några bärs på fredagen och lördagen, men ju närmare jag kommer så börjar jag att fundera på om jag kanske inte ska hoppa över det ändå. Inte för att jag försöker att slå några rekord i nykterhet och jag vet att det är lätt för mig att börja om på ny kula efter helgen, men risken finns att man ändå börjar "unna sig" en eller två öl per kväll, eftersom jag har sån bra kontroll.

Rätt som det är så sitter man i soffan och räknar hur många öl man har fått i sig och hur lång tid det är kvar tills man ska gå upp och om alkoholen hinner gå ur tills dess. Dit vill jag inte komma, been there - done that.... så himla många gånger.

Tror att jag ska hoppa över den helgen faktiskt. Det är bara två dagar ju!

Det är 11 dagar sen jag drack senast nu. Jag märker de positiva "biverkningarna" av nykterhet nu. Midjemåttet minskar, ansiktet ser inte lika plufsigt ut längre, ögonen ser piggare ut, hjärnan är rappare. Plånboken är tjockare! :D
Sitter för övrigt uppe längre på kvällarna nu än när jag tillåter mig att dricka. Dels för att jag vill vara riktigt trött när jag går och lägger mig, annars blir det bara jobbigt och förknippat med en negativ känsla att gå och sova och det är inte bra, men även för att jag egentligen inte behöver speciellt mycket sömn, jag fungerar ändå. Visst - jag är trött när jag vaknar, men jag är fanimej nykter och då kan jag stå ut med lite trötthet!

Det var väl det jag behövde skriva just nu tror jag. Inser att min självsäkra stil i inläggen här ovan kan ses som en aning arrogant och stickande i ögonen på vissa, att jag nästan på ett skrytsamt sätt talar om att jag har bra koll på grejerna, men jag tror att det behövs fler berättelser än bara de som handlar om att jag ALDRIG mer kommer att kunna dricka, eller berättelser som talar om att den absoluta botten är nådd, för dit kommer jag aldrig att komma eftersom jag är ett kontrollfreak utan dess like. Alkoholens nedbrytande effekt är dock den samma, bara att det kommer att ta mig längre tid att skada mig själv, det inser jag. Därför är det viktigt för mig att ha denna koll. Att stoppa i tid och vara snäll mot kroppen - som för övrigt är grymt bra på att återhämta sig. Det är en fantastisk skapelse vår kropp, men den ska hålla i ganska många år.

Jaja, ha en bra dag! :)

har jag inte läst förut, du skriver "den mentala besattheten, illusionen". Ja det är precis vad det är, en illusion, när man inbillar sej att man ska kunna lära sej dricka "normalt" igen. Vi som nått botten har inte druckit "normalt" på väldigt länge, kanske aldrig. Jag har åtminstone alltid haft känslan att några glas känns för lite även om jag kunde klara det länge i början. Sen förs också det argumentet fram att eftersom man klarat av sluta och hållit upp i några månader så kan man pröva dricka för man vet man att man kan sluta igen om det inte fungerar. I teorin ja men i praktiken är det så mycket svårare att lägga av igen. Vid mina tidigare försök har det tagit åratal av ökande bruk innan jag igen klarat av att sluta. Det vill jag inte kämpa med igen. Särskilt som jag fullständigt håller med dej om att man som nykter lever ett så lugnt och bra liv och jag kan säga ärligt att jag saknar verkligen INGENTING av det alkoholen gav mej! Inte den korta euforin heller, den får jag i många små doser under dagen i mitt nyktra liv. Ett liv som alla är värda och kan få.

Tack för allt fint du skriver som svar, kommentar till mig. Det var så viktigt för mig att skriva så ärligt som möjligt hur jag tänker, så som jag ser det. Själv erfarit och kunna säga att det absolut inte är något fel i att du inte tycker illa om den man du älskat, medan han var just den mannen. Jag känner att du låter honom fortsätta ha ett människovärde men att alkoholen kommit emellan er och håller så sakta på att föra honom allt längre från det som var den sanna personen. Jag hoppas nästan att han skulle få veta hur fint du fortfarande ser på honom och det ni delat i livet. Jag läser också om din beslutsamhet i det du gör nu och det ger jag dig bara fullt stöd i, på alla sätt. Som jag så tidigare, det kan till och med vara ett slags stöd för honom, i varje fall ett definitivt stopp i en ond spiral utan egen lösning. Jag har också läst dina rader flera gånger, för att riktigt ta in det. Du ger betydelse till orden om att dela.
God Natt och en riktigt fin och god Kram från mig. På mitt speciella sätt, så är du inte ensam. Mm.

Hej.

Jag är sedan några år tillbaka en tillfrisknad alkoholist, dvs, jag har befriats från den mentala besattheten( illusionen att jag en dag ska kunna dricka som en andra människor). Kvar finns den fysiska allergin, som är kronisk, alltså sug efter mera alkohol & droger så fort jag dricker lr använder.
Den andliga blockering/ själsliga bristsjukdomen: ältande, ångest, rädslor,,skuld , skam,,,,osv,, är det som jag idag inte behöver tampas med lika mkt.

De är helt fantastiskt att jag som alkoholist idag kan leva ett lugnt & bra liv. Detta liv är till för alla. Ingen ska behöva lida och leva som aktiv alkoholist.

Låt mig veta om som läser detta, behöver hjälp,, lr undrar något. Det är bara du som kan ställa din egen diagnos: "om du när du ärligt vill, finner att du inteckna sluta helt eller om du, när du dricker, har liten kontroll över den mängd du konsumerar, är du förmodligen alkoholist. " Stora boken s 70.

Med vänlig hälsning,
a

Men av någon outgrundlig anledning så tänkte jag, snarare kände jag att jag måste se en gång till här i Forumet hur det är. Varför kände jag det? Spelar ingen roll men då vaknade jag till vid åsynen och framför allt dina ord och din sorgsenhet som du beskriver just nu Framtidsdrömmar. Jag känner med dig och om det bara vore möjligt så skulle jag dela lite med dig för att du inte behövde vara så där ensam, sorgsen och fylld av saknad och ensam i natten.
Du skulle bara få tala och ösa ur dig av det som snurrar runt och gnager denna stund. Känner med dig, det är i alla fall vad jag kan säga just nu. Du gör så stora saker, har så mycket ansvar och måste säkert vara så stark utåt att det blir så lite kvar till dig själv kanske. Kan det vara så?
Jag vet inte hur det i verkliga livet är för dig men en bild får jag fram inom mig av dina rader och jag berörs mycket av den. Hur än anledningarna utifrån ser ut så är känslan så lika, när allt kommer över en, alla tvivel och frågor utan svar. Varför, far för, tänk ändå om... kanske i stället att... listan min vän kan göras mycket lång. Det bara rullar in över en, ofta rätt oförberett står man försvarslös där då.
Det enda jag just nu kan ge dig är att jag läst och berörs, i just detta just nu är du inte ensam, hur märkligt det än kan låta. Tycker nästan det själv, men jag ville ändå säga nåt. Inte säga att det inte är så farligt, inte bara säga att det går över. Inte förklara så mycket just nu. Bara finnas som en röst, kanske en liten tröst om natten.
Jag har läst vad du skrivit och det vore mycket mera konstigt om du inte skulle få besök av sorgens tankar mellan varven, efter det stora steg och beslut du tagit beslut om och ansvar för.
Hoppas bara att du inte tar på dig sån skuld som inte är din. I en omöjlig situation måste något göras, det har du gjort och det är starkt. För dig och för dina barn. Du skriver också att det samtidigt känns gott. Det är precis så det är, du ser och säger det så fint själv.
Jag skriver nu detta antagligen rätt osammanhängande, men det är väl precis så det är när allt snurrar, så smittar det av sig.
Nu är natten här och jag skickar de finaste tankar och en stor stor Styrkekram från mig till dig. Önskar dig en bra dag i morgon, tag vara på allt gott och värdefullt du bara kan! En Forumvän om natten. Mm.

Just nu sköljer sorgen över mig- tårarna rinner och hjärtat gör ont. Varför blev det så här?? Tycker så synd om mina älskade barn som ligger här hos mig i mitt lilla kyffe- tycker synd om de som inte får växa upp i en sammanhållen, lycklig familj. Varför blev allt så fel?
Kommer jag att räcka till- jag har släppt/tappat kontrollen över min vardag för tillfället och det är så jobbigt men samtidigt skönt. Jobbigt att inte veta och ta en dag i taget- dock är det nödvändigt just nu.
Nu är det tungt att leva.. Tänk vad det kan gå upp och ner.

Kämpar på och håller alkoholen på avstånd (är ganska stolt). Snart 9 kvällar.

Livet bjuder hela tiden på nya utmaningar: den här veckan har jag börjat träna och insåg snabbt att jag tidigare belönat mig efter träning. Suget kom som en totalt överraskning, och det vara nära att jag trillade dit. Nu ett par dagar senare är det lättare. Sugsituationen är identifierad och moteld kunde anläggas.

Utmaning 2: bor i natt på hotell. Alla hotell har inte avskaffat minibaren. Här finns allt man kan tänka sig och lite till. Dessutom har de den goda smaken att ställa fram en vinflaska så den absolut inte går att missa. Bredvid några riktigt trevliga glas. Man kunde höra kluckandet i glaset. Jag har slängt in flaskan oöppnad i kylskåpet med resten av godsakerna och där ska den stanna. Glasen har hamnat i badrummet som stöd åt tandborsten. Out of sight - out of mind.

Gillar listan som postades av mnbv098 för några dagar sedan. Det gäller att se upp, och jag är säkert mer än lovligt naiv, men jag håller min dröm om en normaldrickande tillvaro vid liv. Jag är väl också i tralala-stadiet.

En dag i taget, mår bra bortsett från att jag hade svårt att sova i natt, men jag tror att det mest beror på andra problem som dykt upp.

Slutade röka för ca 15 år sedan efter att ha försökt halvhjärtat i flera år. Det finns likheter, men också skillnader, och jag funderar lite om jag har hjälp av mina erfarenhet från den resan. Bortsett från att det krävs beslutsamhet att sluta med både rökning och drickande, och att det är bra att identifiera situationer när man röker/dricker för att kunna tackla suget, så vet jag inte. Alkohol är en mycket mer socialt accepterad drog, åtminstone numera, men tar man ett glas för mycket eller dricker vid fel tidpunkt står man vid skampålen. Jag har aldrig uppfattat rökning så laddat, och rökare är man om man röker men man behöver inte vara alkoholist för att man dricker.

Nej nu är det dags för annat. Tack för att ni finns. Det är nyttigt att läsa och skriva här. Jag håller
/Tinhad

att det är svårt för dig att skilja på den han innerst inne är och den han är i alkoholens nät går det rakt in i mitt hjärta. Under mitt första år här på forum redde jag med mer erfarna skrivare och med mig själv om vad en alkoholist är... I många omgångar. Jag har en djup övertygelse om att människan är (mycket ... eller långt) mer än sin sjukdom och den övertygelsen hävdade jag här gång på gång. Möjligen ibland också för att övertyga mig själv. Idag är jag övertygad. Jag känner så väl igen förtvivlan i att se en älskad människa förändras inför ens ögon - och övertygande hävda att det inte beror på alkohol... ljuga och förneka en uppenbar verklighet. Jag började tala om den "Sanna X" för den man jag älskat och gift mig med och jag hävdade envist att det var den mannen jag ville leva med. Inte den av a förvandlade, förvrängda. För mig har kunskap om vad som händer i hjärnan vid beroende varit väldigt viktig. En biologisk förklaring till vad som sker. Ville skriva detta, att jag känner igen ... Tillåt dig att sörja och tillåt dig att leva och må gott av ditt eget liv. Allt gott, kram / mt

Du förmedlar "kalla fakta" på ett mjukt sätt som manar till insikt och acceptans för verkligheten. Alkoholen, som är den drog jag obarmhärtigt jag lärt känna, är nog den starkaste, falskaste och mest destruktiva kraft jag upplevt. Min kärlek togs ifrån mig, eller - han valde bort mig för en större kärlek. Den kunde jag inte tävla mot, det var dömt att misslyckas. Men gudarna ska veta att jag försökte. Jag kämpade och kämpade men allt jag gjorde var att underlätta för honom och hans stora kärlek. Allt som kändes naturligt för mig att göra var helt fel strategier. Jag har lärt mig det nu. Jag skulle ha satt ner foten från början. Kanske hade det hjälpt? Kanske hade vi segrat då? Det får jag aldrig veta. Och jag vet ingenting om hur hans försök till nykterhet kommer att gå. Tyvärr tror jag inte att han lyckas den här gången heller, men för hans skull så önskar jag att han kommer att klara det. Det är svårt för mig att skilja på den han är innerst inne och den han är i alkoholens nät. Jag kan inte tycka illa om honom trots att han skadat mig, barnen och familjen på ett fruktansvärt sätt. Det går inte. Jag vägrar att tro att det är han. Jag går inte med på det. Det är förmodligen mitt problem...

Blev långt det här! Ville egentligen bara säga att jag uppskattar det du skriver i dina kloka inlägg.
Önskar dig och Mt allt gott!
Kram

Igår var en dag som jag hade kunnat vara utan, men idag är det rätt så ok igen. Det som är positivt när det kommer jobbiga dagar, är att inte trilla tillbaka. Att känna att livet går att hantera utan den där följeslagaren, alkoholen, och att vinet inte hade tillfört någonting positivt i det läget.
Blev tillfrågad om AW på fredag. Första tanken var nej, orkar inte, vill inte, vill bara vara hemma, eller träna. Tackade dock, vid närmare eftertanke ja. Isoleringen kan ju inte ta sig hur stort utrymme som helst... Jag kommer ju ändå att vara i skick att ta mig hem om det är tråkigt eller om jag bara råkar vilja. Men, en liten tanke kommer ju alltid flygande, när utgång eller andra alkoholsituationer kommer upp - kommer jag att bli sugen (ja, säkert lite), kommer jag att falla tillbaka (NEJ!), kommer jag att känna mig "utanför" när jag dricker alkoholfritt (ja, förmodligen lite, åtminstone först). Men såklart kommer jag att känna det skönt när jag klarar det, varje läge där jag aktivt avstår får mig att växa lite till, och gör nykterheten ytterligare lite mer värd, och att tanken på att ta ett sådant där normaldrickandeglas försvinner allt längre bort. Det blir för mycket att riskera.

En sådan där fånig sak numera som jag kan haka upp mig på är själva körandet. Jag vill inte köra till och från alla middagar/fester/AW. På sätt och vis är det ju skönt att kunna åka hem när man vill, men jag tycker att jag tappar lite av känslan för att det är avkopplat, fest liksom. Det hör liksom till att åka buss/cykla/taxi/få skjuts. Nu tänker jag inte se till att bli hämtad för att jag inte vill köra, eller ta en dyr taxi, men kanske blir det buss. Det handlar väl om det där med normen, man kör liksom inte till AW... Jaja, snacka om ilandsproblem....
Har man inga viktiga saker att fundera på så får man ta de oviktiga :)

Ha en bra kväll alla!
/m

Om man flytt hela livet så funkar det ju inte att hux flux stanna kvar och möta sig själv. Det kanske är något som kan göras stegvis och som behöver tränas på. Har man som vi, använt vinet som en flyktmetod för att t.ex.
- stressa av till
- stå ut bättre med sig själv
- bli glad, trevlig och spirituell
- sluta tänka på saker som man inte orkar tänka på
- bli lite extra djupsinnig och filosofisk
så är det ju inte bara att göra allt det där på annat sätt utan vidare. Min psykolog sa till mig vid något av de första besöken att fundera mer över vilka positiva effekter alkoholen hade/har för mig. Jag hade inte tänkt så mycket i de banorna eftersom man gärna vill se allt det negativa för att övertyga sig själv, men han menade att för att göra en förändring behöver man lägga upp och syna alla korten, för att veta vad man har att jobba med.

Jag har laddat ner Mindfullnesappen som jag tror Buzz tipsade om, i ett försök att lära mig att ha något utbyte av meditation och mindfullnes. Går sådär, försöker och tänker att det blir kanske en vana och man måste ju träna liksom... Tänker i alla fall att det jag provat tidigare var ju inte så bra, så vem är jag att döma ut något som icke-fungerande...?

Och de där tankarna om att det är ok att dricka, bara flyger ju på sådär utan vidare, det finns ju ingen logik i det. Har du pratat med din man? Vet han vad du jobbar med eller är du sådär extra duktig och ska fixa det själv? Låt skammen skölja över dig och bort, bokstavligt talat. Undrar hur mycket sammanlagd skuld och skam det finns på den här sidan?
Hoppas det känns lite bättre ikväll, och starkt av dig att skriva!
Kram m

Hade en sådan period du beskriver före jul. Hade iofs varit nykter längre än 18 dagar då, men fick verkligen tvinga mig till precis allt. Jobb, träning, ringa ett samtal, laga mat, ja, det mesta. Kroppen och själen kan nog reagera på de mest märkliga sätt i tillfrisknandet, men jag tror att tröttheten hör till lite grann. Och kanske lite håglöshet också. Alkoholen har ju varit en ganska stor del av livet och det ska nu ersättas med något annat. För min del har det hjälpt att fokusera på träning och att bara göra det nödvändigaste i ditt läge. Jag kontaktade också en psykolog som hjälpt mig att komma vidare, eftersom jag blev rädd att jag var på väg ner i en depression.

Men den positiva person du har varit finns ju fortfarande kvar, den är inte borta i och med att vinet försvann, den är kanske lite avvaktande, men finns där någonstans och väntar... Det blir bättre!
Styrka till dig!
/m

Skönt att både du och din lever mår bättre. Kroppen har en fantastisk förmåga till återhämtning. Själen också? Känner som du, att jag mår bättre både i kropp och själ nu, även om jag ligger en månad efter dig.
Och precis som du så håller jag garden uppe. Lätt hänt att "glömma" sig och ta det där glaset. Ska inte hända. Ha det bra i snön och kylan. Här vill inte ens hunden gå ut, om det inte är helt nödvändigt...
Kram m

Du kan visst skriva, alla tankar runt alkoholen har sina förklaringar i sitt egna mående, jag gav upp alla tankar på hur mitt skrivande skulle mottas av alla de andra som läste det på forumet, jag skrev för mig själv och åt mig själv, det var en självinsikt att vara öppen med mina tankar.

Om jag ljög här skulle också det riktiga livet vara ett självbedrägeri.
Alltså skrev jag det som precis föll mig in, det var min sanning just då.
Det är inte min sanning i dag, det var det då.
Nu ser jag hur sjuk jag var i mina funderingar och jag känner inte igen mig alls som jag känner mig idag.

Idag känns driften till alkohol som...jaha!
Då skulle jag lätt kunnat döda någon för jag var verkligen helt pantad.
Och jag blir lätt orolig för vad alkoholen verkligen kan ställa till med.

Det där var inte jag. Det var resultatet av många års drickande som ledde till ett beroende och till sist ett missbruk.
Idag är livet mer solklart och inte lika solkigt flummande som förut.
Jag känner mina behov och kan förstå dem hur de uppstår, när de kommer och varför, och har mina trix hur jag ska släppa fram dem eller dämpa dem.

I det hela har jag förstått att man inte bara blir en alkis sådär apropå,
och en nykterhet består väldigt mycket i att undersöka anledningarna till varför just du eller just jag fick ett beroende i grunden.
När man har funnit dessa, och hittat andra lösningar än att låta alkoholen återigen få lösa dem åt dig. DÅ är man på rätt spår.
Inte bara titta på symptomen utan kolla på underliggande orsaker istället.

Jag skrev för länge sedan en rad om att man skulle fortsätta meningen...
"Jag dricker därför att...."
Och där fyller man i den egentliga orsaken till att just jag tillät mig dricka vid varje tillfälle, helst på ett papper.
skriva förväntningar och inte allra minst, blev det som väntat?

Och redan där kan man se att alkoholen "ljuger", det blir aldrig som man hade förväntat sig.

När man har avslöjat en lögnare så tar det tid att ge den sitt förtroende igen.
Men man behöver inte oroa sig, den kommer att fortsätta svika dig i oändlighet, när man har fått nog, då gäller det att göra handling av sin framförhållning.

Du skiter i mig, jag skiter i dig.

Tack och adjö herr Alkohol men du får gå vidare och förgöra någon annan med dina lögner, tröskeln heter läppar hos mig och därifrån bestämmer jag.

Berra

Tack!
Jag får så mycket av att läsa andras inlägg, och så klart även av att läsa andra kommentarer till mina inlägg.

Min dröm har ju verkligen raserats - och inte blir det lättare av att socialtjänsten utreder... Eller - jo, det kanske blir lättare, men det är en oerhörd provning med anmälningar hit och dit, få hembesök, vara orolig att något blir fel osv. Jag har alltid tänkt att socialtjänsten blandas bara in i familjer med stora problem - och nu är de inblandade i min familj...?! Förstår liksom inte hur vi hamnade här? Men de är alltid väldigt noga med att påpeka att det är inte jag som är under lupp, det är barnens väl och ve, och hur det är ställt hos pappan!

Framtidsdrömmar - jag får gåshud av dina ord: "Av dina erfarenheter går även mitt liv framåt- du har fått mig att våga!". Det är fantastiska ord, från bästa du till lilla mig...! Din resa har betytt mycket för mig också! Att få bli påmind, att få se vart jag är idag istället för där jag kunde ha varit, och nu är du också på ditt livs resa!

Ja, Yogi, min tillfälliga sinnesförvirring är tydligen inte så tokig - jag mår i alla fall bättre än för ett år sedan! Och vilka erfarenheter jag fått!
Dina ord "Om ett år kanske kanske kan jag ha det som du, det är ett mål jag har". Så kände jag för ett år sedan, och tänkte ibland att det var omöjligt, men nu sitter jag här! Och det kommer du också göra, med ett emr ordnat liv, och mår bättre!!

Yogi, jag har tagit emot mycket stöd:
har gått en del på AlAnon, och det hjälpte på många sätt, och jag har haft min bästa vän som jag kunnat ringa ofta och när som helst, och som ringt mig och funnits där. När jag tvekat så har hon när som helst på dygnet kunnat påminna mig om varför jag lämnat! Men framför allt: min samtalskontakt på Kvinnomottagningen i kommunen har varit en utomstående som hjälpt mig att sortera och kunnat vara mer objektiv! Där har jag gått ibland en och ibland två gånger per vecka, och jag går där fortfarande, och det sköna är att hon är en utomstående, hon står inte på min sida för att hon är min nära vän, hon hör det jag berättar och bekräftar vad som är ok och inte, vad jag kan tänka och hur jag kan tänka och hon hjälper mig att stärka mig själv!
Kramar!

Tack för att du är du och för allt du gjort för mig!

Dubbelt

Tack Flygcert för att du delar med dig. Av dina erfarenheter går även mitt liv framåt- du har fått mig att våga!
Visst finns sorgen där ibland- drömmen om en familj har ju raserats.. konstigt vore det väl om man inget kände.
Lycka till!
KRAM

för dina reflektioner. Kul att du finns på forumet!
Kram

Jag håller med dig i allt du skriver. Känner precis så som du beskriver att du känner. Jag befinner mig på samma stig som du just nu, den officiella flytten är inte klar. Dock är den STORA korsningen avklarad- flytten från den gemensamma boendet. För mig har alla farhågor hittils varit obefogade- det har gått över förväntan. Dock väntar jag bara på det stora bakslaget, kanske kommer det eller också så gör det inte det. Känner mig rustad för att kunna möta de i så fall. Jag är så stark i mitt beslut just nu- känner mig fri på nåt konstigt vis.
Att man genom forumet fått möjligheten att vara förtvivlad, ledsen, arg, tjatig, ältande och hoppfull har också stärkt mig. Här har ingen dömt mig.
Jag har ER här på forumet att tacka för att jag är där jag är idag.
Vi kämpar tillsammans Yogi! Flygcert har visat vägen! + alla ni andra som stöttar och skriver i trådarna. Alla kommentarer lyfter mig och gör att man känner sig sedd.

Jag har under en längre tid haft kontakt med en teraput på familjerådgivningen. Om du frågar mig så tycker jag att du ska söka professionell hjälp för det är skönt att prata med någon utomstående.
Kram!