Senaste kommentarerna i forumet

Hur är det förresten med det? Är det så skadligt för levern som man hör? Alltså är det farligt att börja med det utan att konsultera läkare innan? Vill helst inte ha med det i min journal...

Tack för ditt svar aeromagnus, speciellt den sista meningen! Jag menar, för honom borde det ju inte spela någon roll vad JAG har i glaset.

Alkohol både dövar men ger också ny ångest. Ofta så får man ångest för att man börjat dricka. Vet att det är fel men kan inte sluta och lyr då in i dimman. Du har barnet val att göra och det är att sluta idag. Visst du kommer må skit i några dagar men du måste nog för att överleva och få ett hyfsat liv.

På din beskrivning ovan låter det inte som han dricker för nöjet utan för att han kanske har abstinens, sug eller missbruk. Tydligt är ju att han uppvisar beroende. Att göra saker på olika håll är ju ingen lösning i längden. Du kan ju inte leva så. Försök ställ något ultimatum som du kan efterleva.

Alltså det konstiga är att jag alltid får ÖKAD ångest när jag dricker. Det är därför jag måste fortsätta tills jag blir full, annars hatar jag det som sagt.
Jag var i stort sätt nykterist tills jag var typ 23 år. Då började jag dricka från en dag till annan för att jag minsann skulle visa min mamma att hon var alkoholist! Dvs visa henne hur det känns när någon nära missbrukar på det sättet.
Hon var det typiska förnekelsetypen som ville ha det till att hon inte alls var beroende. Så jag började dricka på ren trots!
Dagen efter ringde jag min väninna och sa att nu är jag alkoholist! Hon skrattade så klart, men jag fortsatte från den dagen att dricka mig full var och varannan dag i två år ungefär.
Gick upp 45 kilo på 1,5år och jag "lyckades" tillslut med mamma. Hon erkände att hon hade problem och precis när vi skulle ta tag i det så dog hon. Hon passade på att dö den ENDA jävla gången jag inte var i stan och kunde ta henne till en avvänjning.
Pappa var redan död sedan i tonåren. Alltså min tonår.
Efter mamma dog träffade jag en man som tog precis alla andra droger än A, och skulle rädda honom...
Jag vet verkligen inte vad jag håller på med.
Är lite orolig att berätta för mycket ifall nån skulle känna igen för många detaljer...

Men tack för svar förresten!

Kanske ska du se någon och prata med? Har du inga egna hobbies?

Visst är det sjukt att man måste förklara varför man inte dricker, borde ju vara tvärt om. Jag skulle nog bra sagt att jag jag inte mår så bra av alkoholen och att jag inte dricker. Man behöver ju inte förklara mer. Är det en bra kille med fungerande hjärna så gillar han dig gör den du är och inte vad du gör.

Det varade i 4 dagar. Söp bort min sons 6-års dag kul. Hatar mig för det. Kan inte spola tillbaka tiden utan bara se till att det inte inträffar igen. Jo choklad, eller sött stillar mitt sug. Jag går ju på lchf nu så inga kolhydrater här :) Jag var jättetrött i ca 3 dagar efter uppehållet. Efter en vecka kändes kroppen hyfsat normal igen. Kroppen reparerar ju sig själv så då går det nog åt energi.

Blir alltid så glad när du ger ett livstecken från dig. Ja, när alla andra gamla rävhanar och rävhonor gör det också, förstås.

Ja, det är mycket aktivitet på forumet, som du säger. Folk kommer, och sen går dom. Några stannar kvar, för kortare eller längre tid. Därför känns det så gott med inlägg från dig och andra som vistats här längre. Dom inläggen ger stadga och kontinuitet, tycker jag. Men känn ingen press, PP. Blir bara genuint glad och kände för att säga det.

:)

Kram!

Ibland kommer dagar som för mig känns som att något nytt börjar. Idag är lite en sådan. Kalendern slog över till september, så det blev liksom dagens första höstdag. Sommaren har varit nykter. Invärtes fortsatt torrlagd, utvärtes var den ganska blöt. Men andra halvan av augusti gav ju fantastiska dagar. Läser till och från men skriver lite. Aktiviteten är så mycket större än förra sommaren här inne. Jag läser inte varje dag så det blir lite svårt att hänga med i alla trådar, och hos alla nya medlemmar. Kampen mot alkoholen fortsätter kan jag lugn konstatera. För egen del är jag oändligt tacksam att det nu sedan en längre tid inte är en daglig kamp. Vissa hittar tillbaka och startar om, precis som jag själv gjorde. För min egen del kommer jag om några månader kunna fira två år utan drickat. Kontentan för mig (och för alla andra efter återfall) att det faktiskt inte är omöjligt. Det börjar nu bli en ganska lång tid i nykterhet, och idag finns ingen längtan eller saknad.

Så jag vill gärna skicka er alla en uppmuntrande tanke: Dag läggs till dag och även om det kan vara så svårt ibland, så jobbar tiden för oss alla. Innan ni vet ordet av så är även ni nyktra alkisar :-)

Priset, eller den uppoffring vi tycker oss betala för nykterheten, avtar stadigt. Det är efter en tid inte alls självklart att livet är mer värt för att det snurrar till i skallen till och från.
Och helt plötsligt så är jag nu här, att det faktiskt känns bra så. Medveten om att det kan låta präktigt och lite trist i början, men så är det.

Ta vara på er i regnrusket!

//PP

Ditt beteende låter onekligen ... intressant. Lite mystiskt också. Jag undrar lite över vad det är du vill uppnå när du dricker. Är det för att slippa ångest, sova bättre eller sympati-/straffdricker du genom ditt medberoende? Dricker du ensam? Hur känner du dig när du sen ska gå och lägga dig? Vem dricker du för? Är det för att du själv ska koppla ner och koppla bort eller försöker du normalisera nån annans dryckesvanor.

Blir nyfiken, berätta gärna mer. Och välkommen hit!

/Lena

Hrmpf, tror den där dosan var gammal redan när jag köpte den, by the way. Bäst före 150728 står det på den. Men den får ligga kvar där i kylskåpsfacket. Som en reminder. :)

Det låter som att livet liksom tvingar ut dig ur din comfort zone. Kalas! Ut ur komfortzonen och in i utveckling. Tycker det låter jättebra. Och kör du vitt året ut har du fyra fina rena månader i bagaget när 2016 dyker upp där 1 januari. Grattis till livets underfundighet och till ditt beslut om dom a-fria månaderna, Sattva. Kram på dig!

men tänker att det är bättre än att inte komma tillbaka alls! :-(
Har inte druckit mängder den senaste tiden...och inga brakfyllor och därför känner jag - DET ÄR NU DET ÄR DAX ATT SÄGA STOPP! Inga pinsamma brakfyllor. Ingen bakfylleångest. Jag vet att det är den vägen jag vandrar så därför - nu räcker det!
Ska göra en god lunch åt mig själv och unna mig vila i eftermiddag...
Kram på er alla som kämpar!

Jag var livrädd när jag tog kontakt med AA. Tänkte att här passar jag inte in. Ack så fel jag hade. En varm atmosfär och stämning. Man fick prata om det som kändes bra. Man fick höra helt vanliga människor berätta om deras öde kring alkoholen. Jag ÄR INTE ENSAM. Så himla skönt. När jag gått därifrån så var jag laddad med ny energi. JAG är en NORMAL människa. Nu i efterhand kan jag skratta åt hur dumt jag och andra agerat. Gömt sprit, hällt det i vattenkannor. Smusslat ute bland stubbar mm. Ja vi är helt vanliga människor. Detta är min erfarenhet av AA.

Angående uppvaknandet/insikten så behövs det en spark i bakändan. Det fick jag och det gjorde att jag idag har jobb, familj, barn, villa, Volvo mm. Om inte hade jag inte ens haft ett liv värt att leva.

Ta en dag i taget. Var stolt över dig.

Ja den svenska sjukvården är ju inte så uppdaterad på alkoholforskning. Vi ligger ca 30 år efter USA som är ledande inom alkoholforskningen. Så tyvärr så kan man mötas av en viss nonchalans ibland. Jag personligen har haft god kontakt med sjukvården när det behövts. Så bra att allt går åt rätt håll. Nykterheten gör att man mår bättre helt enkelt.

kanske även jag ska ta o prova. Är övertygad om att du klara frestelserna även denna gång Borgward. Följ bara din målsättning och tänk på stoltheten du kommer att känna då ytterligare en tid gått utan återfall. Är det något som vi alkisar behöver bygga upp förutom typ allt annat så är det nog våran självrespekt.

Det rullar på. Är skarp och klar i huvudet och sover som ett barn.

Lustigt, jag är oerhört högpresterande på arbetet och mitt vindrickande har inte påverkat mina prestationer där. Ännu. Jag drack mycket under sommaren och presterade om möjligt ännu mer på jobbet under den perioden.

Men hur som haver, det skulle med all säkerhet inte fortsatt så. Känns skönt att ha en känsla av lugn och säkerhet nu. För tillfället känner jag att mycket har fallit på plats, som att jag har bottnat i mig själv. Är jag vid 33 års ålder lite mer "vuxlig" (ngn som har läst Alfons kanske känner igen uttrycket) än tidigare kanske?

Jag läser och följer!

Har samma beteende, vin och TV på kvällen. Men jag njuter fortf av att gå och lägga mig klar i knoppen på kvällarna och faktiskt minnas det jag läser. Jag älskar att läsa innan jag somnar och det har varit svårt att förena med vinpimplandet. Så för mig är det en motivation och en målbild varje dag: lägga mig i sängen och läsa min bok.

Är nyfiken, har du märkt några positiva förändringar på vikt och blodtryck såhär några fler dagar in på utvärderingsperioden?

T88, "en dag i taget" är mitt mantra just nu;-)
aeromagnus, "Choklad, cola och sysselsättning" helt rätt tror jag, är bara redan så överviktig att jag får hitta annat än choklad och cola. Och det är ju delvis alkoholens som påverkat vikten. Har iallafall gått ner några kilon under dessa dagar och hoppas på fler. Vad jag nu behöver är att ta tag i en massa annat, träning,bra rutiner i vardagen, tänker att om jag på något sätt kan styra upp min vardag så den fylls med annat, blir det lättare. Just nu är jag så fruktansvärt trött. Jag sover stenhårt på natten, vaknar och är utvilat, men efter 2 timmar vill jag bara gå och sova igen, är det någon som känner igen sig? Jag jobbar med barn och ungdomar, har en hörselsskada(medfött) och dåliga knän, som ger mig smärtor varje dag, vilket a har hjäpt på, jag inser att a har gett mig lugn och ro om kvällarna.Jag vet att träning är vägen fram när det gäller smärtorna, men saknar energin. På jobbet känner jag att jag är mycket mer ljudöverkänslig än jag har varit tidigare, jag tar slut efter någon timme och känner mig helt orkeslös.Är detta normalt? Jag hoppas på att detta klingar av så småningom och att jag får min energi tillbaka så att jag kan ta tag i allt annat jag behöver ta tag i.Just nu är jag är jag bara glad att jag inte köpte vin igår, idag kan jag stå emot utan problem:-), imorgon...vem vet? En dag i taget, tills jag har klarat en vecka till, och så får jag klara en till.
Ha-ha 10 positiva saker, det är inte lite det, men några kan jag nog klara och kanske kan det bli fler så småningom :-)
Får jag fråga om ditt återfall? Var det en dag eller flera? Känner stärkt att jag kan inte ens ha en dags återfall just nu utan att trilla dit igen, som igår. Hade jag köpt vin igår hade jag tänkt att vad då kan jag lika bra ta denna vecka och börja om igen på måndag, ja ni alla här känner nog igen er här? Jag skal klara denna vecka också. Och nästa vecka börjar mina samtal med beroende sköterskan. Jag tar förresten inga mediciner just nu. Läkaren gav mig valet, och jag har valt att inte ta något, men har också pratat med henne om att det kan jag kanske bli tvungen till senare, om jag trillar dit igen, är det nästa möjlighet.Kram till alla här, kämpa på! Och stanna kvar här. Jag känner iallafall igen mig i så mycket här, och det hjälper att gå in och läsa trådar, gav mig styrka att motstå suget igår.

Ja sug kommer och då bör man prata med sig själv och försöka få hjärnan att ta att de negativa sakerna med att dricka är enormt många fler än de positiva. Choklad, cola och att hålla sig sysselsatt funkade för mig. Framför allt det sistnämnda. Vi som missbrukat alkohol är inte värdelösa vi har bara insjuknat i alkoholism och då behöver man vårda sig. Antingen via sjukvård eller hemma. Se dig själv i spegeln och säg varje dag 10 positiva saker om dig.

När jag läser din tråd slås jag av hur mycket ångest det verkar finnas i just tanken att dricka med kontroll. Upplever du då något positivt med ditt drickande?
Är det inte enklare att avstå och slippa tankarna fram och tillbaka?
Jag har valt att inte dricka alkoholfritt vin eller öl, eftersom det för mig närmare tanken på att dricka igen.
De gånger jag befunnit mig i sociala situationer och jag dricker cola zero eller vatten har jag förvisso fått frågor, men inte så många - mer för att jag alltid brukar dricka. Jag säger bara att jag kör en vit period tillsvidare. Det har ännu inte kommit någon följdfråga på det.

Jag är alkis, men det är min ensak och jag har inte tagit ordet alkis i min mun om mig själv till andra - ännu.
Det är ingen som har med det att göra - förutom jag själv och jag har väldigt mycket med det att göra.
Lycka till - är du ärligt mot dig själv, kommer du att klara det oavsett ditt mål.

kanske kan du använda det här forumet som en dagbok. För att förstå dig på dig själv lite mer. För det är stor risk att drickandet eskalerar när det inte finns något som hindrar. Sörskilt när du inte har en plan. Finns det någon kurs du kan börja på? Kroki? Franska? Körsång? Eller träning som många här tipsar om. Nån bokklubb el nån matlagningskurs? Eller nätdating? Säkert en hel del helt orealistiska förslag. Men vet att du inte är ensam. Inte ensam i din oro och inte ensam om att ha glömt dig själv när familjen kom emellan. Det finns ju en massa diskussionsforum på nätet. Du kanske kan hitta något med bokdiskuasioner. A gör tyvärr att man tappar initiativförmåga, så det är lättare att få ordning på allt om man slutar. Försök göra ett längre uppehåll.

Tack Answe för ditt inlägg. Ångest, ångest och ännu mer ångest. Fy vad tröttsamt. För mig kom den krypande för tre-fyra år sedan, mer och mer, oftare och oftare. Nu i mars var det för jävligt. Sökte för det men tog inte ut medicinen. Jag var rädd för två saker, det ena var att bli tjock(are) och det andra var att medicinen skulle kapa även topparna när jag var glad. Kändes inte så kul med en tillvaro som var jämngrå, varken eller liksom.
Det jag ocks lärt mig tt ångest är ofarligt, men obehagligt, det kommer tydligen aldrig mer än vi klarar av. Nu har jag varit nykter sedan den 5:e augusti (o.k ett helg ÅF), det känns som en evighet, men det är det ju inte. Faktum är att jag märker förbättringar, jag har mycket mindre ångest, men framförallt har jag lärt mig sova igen. Känner mig klarare i huvudet, mina IBS besvär är mycket lindrigare. Har däremot fortsatt lite smärtor på höger sida nedanför revbenen (levern?)
Idag kom jag till en mycket större stad, och det är från nu till söndag som den riktiga prövningen startar. Redan ikväll faktiskt. Har checkat in på hotellet, som är ett high-end hotell. Givetvis med en sprängfylld minibar. Varje alkis akilleshäl. Har tömt den på choklad och ett par läsk. Det får räcka. Jag skriver här och läser trådar istället. Ska meditera snart och sedan somna. Men visst, jag har ett överjävligt sug just nu - men känner inom mig att jag inte ens är i närheten att överväga att dricka a.
Blir en kväll till på detta hotell, sedan ut på eventet med kunderna. Min fru reser upp från Sverige med gruppen - så då blir det mindre jobbigt.
Men när jag kommer hem på söndag och inte tagit något ÅF kommer jag vara så fruktansvärt jävla stolt över mig själv. Då har det även gått en månad sedan jag inför mig själv erkände att jag är alkoholist.
Och jag har gjort något åt det.
Varje morgon jag vaknar njuter jag väldigt mycket över att inte vara bakis. Hotellsäng och bakis är normalt lika naturligt som en båt ligger i vatten.
Är medveten om att jag låter klämkäck och hurtig. Men det är mitt sätt att förhålla mig till prövningen. Jag ska fan i mig klara det. Mantrat under meditationen är på svengelska: Don't lose the grip! Jag upprepar detta om och om igen i tio-femton minuter under inledningen av min meditation. Sedan gör jag en meditation som heter "Watching the mind" med Anando eller "Healing shame and shock" med Krishnananda - båda finns på spotify.
Det bygger upp det som a har rasat ner.

Bara ett litet råd från en olyckssyster... Var försiktig med vinet. Du tål kanske mindre nu än tidigare. Mina baksmällor har varit riktigt eländiga... Som förr i tiden innan jag blev beroende helt enkelt. Hoppas du får en fin lördag och bra att du hittat nåt som fungerar för dig.