Senaste kommentarerna i forumet

Hej
Tack för ditt svar. Har aldrig sätt mig som en alkoholist eller att jag har sånna problem att jag måste gå på möten? Känns som ett misslyckande och
man får en skam i hela kroppen att få ytterligare en bekräftelse på ett problem på sin lista, känns som ett slag i ansiktet, men du har rätt - Det är som sagt ohållbart, men när
livet ständigt är en kamp och dem enda gångerna man känner sig levande, glad och euforisk är när man dricker. Jag försökte vara nykter på en konsert igår, bara ha kul med vännerna,
och sjunga med, som en normal jävla människa men jag kunde inte ha kul, trots att jag älskar musiken, kastade ständigt ett öga på baren men eftersom mina vänner ej drack så avstod jag med, då det var 13000 pers där och omöjligt att komma fram. Men som du säger man kan inte fly resten av livet, och jag har flytt i hela min ungdom. Jag mår bra för stunden, med tio gånger hårdare slag efteråt istället. Blir inte lyckligare, är i ett rus och i en dimma på kvällen och har jättekul - men dagen efter är allt nattsvart istället och jag kan inte stå för saker jag gör när jag dricker :( Men sådana här AAmöten - finns det för " missbrukare" som mig med? trodde mest det var för dem som dricker varje dag och får abstinens om dem inte dricker typ. Jag har endast problem när jag börjar dricka, men kan avstå, jag vill bara inte, eftersom det ger mig en kick jag aldrig får annars, då vardagarna är pest och pina pga mina psykiska diagnoser bland annat.
Och vad är antabus?? :S

tack för ditt tidigare svar, jag ska isåfall försöka ta tag i detta nu.

Mvh E

8 dagar nykter. Fast drack en 2.25% cider igår och idag till maten, men det räknar ja inte. Ingen starksprit och inget man blir full på. Hur funkar de me avgiftningen dock, läste här att det tar 2 veckor innan man är "avgiftad", men om man druckit 2,25% cider så kanske inte det gäller längre?

... men förhoppningsvis snart.
Det enda jag kan säga att lyssna på dig själv och vad DU mår bra av.
Jag har tappat bort mig själv längs vägen men försöker hitta tillbaka.
Visst känner de ånger och visst är det synd om dem.... men vi då?
Som har fått lyssna på alla löften och tomma ord. Alla lögner och allt smusslande och gömmande.
Se våra älskade förvandlas inför ögonen på oss...
Visst förtjänar vi också att ha det bra?
Inte lätt, jag vet....
Skickar en stor styrkekram

Ja du Melina, vi verkar onekligen vara i samma sits.
Fast min något lättare ändå då vi inte har barn ihop.

Känner så igen mig i det du skriver, hur lätt det är att vackla när den man blivit förälskad i plötsligt finns där igen. Och alla fina löften och alla fina ord... Drömmen om hur det skulle kunna vara. Om A inte fanns.
Men jag påminner mig dock om och om igen om att detta har jag hört förr! Och förtroende och tillit har skadats gång på gång...
Ska vi kunna ha en vettig relation framöver måste han sluta ljuga för mig och jag måste till hundra procent ge honom en ärlig chans och lita på honom då.
Men just nu finns det inte en tillstymmelse till tillit.
Vill inte bryta definitivt. Älskar ju honom. Men som jag tidigare skrivit har jag bett honom om en paus. Att han flyttar ut ett tag. Få lite sinnesro och inte denna ständiga oro/ångest som river och sliter. Och så får han fundera över vad som är viktigast i hans liv.
Så som det är sagt har han kommande vecka på sig, önskar så att jag kan stå emot och stå på mig för jag känner att jag verkligen behöver detta. Få andas lite... och tid till eftertanke. Tomheten, saknaden som jag säkert kommer att känna får jag försöka stå ut med. Måste hitta tillbaka till mig själv.
Kan inte ni ta en paus Melina? Behöver ju som sagt inte vara något definitivt...

Antabus existerar inte i min sambos vokabulär, aeromagnus. Skulle han aaaaaaldrig ta. "Sånt löser man själv"... men det är tomma ord.
Vill säga att jag uppskattar mycket ditt engagemang och dina goda råd. Skönt med någon som har erfarenhet från "andra sidan". Du har ju fått insikt, ett måste för att komma till rätta med problemet.
Hoppas verkligen att din ork inte tryter för att fortsätta på inslagen bana. Kämpa på!
Kram

Väldigt kul och inspirerande att läsa om dina framsteg och verkligen kunna utläsa hur glad du är över framgången. Bara att fortsätta med det nya livet.

att du enligt din plan tar tjuren vid hornen. Sådan ångest du har och känner just nu är fruktansvärd. Jag vet. Erfarenheten säger mig trots allt att det är bättre att stå upp för det man har gjort, hur jobbigt det än verkar. I den situationen vi befinner oss i så behöver vi verkligen börja att vara ärliga mot människorna runt oss men framförallt mot oss själva. Erkänna att vi har problem. Samla nu kraft tills i morgon och ta tjuren vid hornen så kommer det säkert att kännas bättre sen. Och givetvis så samlar vi kraft utan vår gamla "vän" alkoholen!

Idag var en jobbig dag.
Sitter hemma själv nu och då blir man själv med sina funderingaroch tankar....
Försöker ofta intala mig själv att det är inget farligt med ångesten som jag känner emellanåt,men det är jobbigt.
Vill inte tänka så mycket,vill bara vara och må bra.
Oroar mig mycket för yngsta sonen.
Han har bott mycket hemma hos sin gamla tjej och hennes familj nu i sommar.
Säger att han saknar en fäders gestalt vilket jag förstår.
Jag känner mig ledsen och blir arg på exet som jag anser har förstört allt.
Jag försöker intala mig att jag inte skall lägga skuld på mig,men gör det eftersom jag märker att han inte accepterar min nya kille som får mig att må så bra.
Det är så svårt att vara ensamstående förälder.
Brottas hel tiden med mitt dåliga samvete.
Samtidigt som sonen inte vill umgås med mig,så umgås han med hennes familj och det gör ont.
Vet inte hur jag ska tackla den biten riktigt.
Tacksam för råd och svar!

Vi har en bra relation och kan prata om allt,men i det här fallet känns det så jobbigt.
Hans pappa har inte hört av sig mer än att han skickade en jävla bild på en öl från Arlanda,
när han skulle på semester med sin nya familj.

Tack! Funderar på att ta tag i det och gå på ett möte !

Men jag har gjort det från och till i 20 år..

Tro inte att det blir bättre för det eskalerar som för mig, tors, fre, lör o söndag.

Imorgon börjar min Antabuskur..

Tagit mig lång tid o rädsla inför mitt beslut att ta Antabus
men nu har jag bestämt mig o dämpa min ångest med annat.

En till orolig själ..

I soffan med te, äppel, dotter och bästa katten:) uppladdning för ny vecka. Jag gillar fredagar och jag gillar söndagskvällar. Behöver båda arenor, hemmet och jobbet. Bra balans.
Önskar er alla en skön söndagskväll!

Ja du har kanske insett att du inte kan få honom att sluta. Viljan måste komma från han.

Hej Enilorac det var ingen rolig läsning. Eftersom du trillat dit så många gånger så skulle jag nog ta antabus så du inte kan dricka. Alkohol botar ångest men ger också mycket ångest. Ofta är drickande en flykt men man kan inte fly hel livet. Sedan skulle jag råda dig att kontakta AA och gå på möten.

över att jag kanske har stött på någo kollega i fredags. Stan är så liten. Vet inte om jag inbillar mig eller om jag har ett svagt minne om att någon från jobbet hjälpte mig hem. Olustigt. Mår inte alls bra. Kallsvettig och illamående. Har iaf kunnat äta lite idag och det var bra att jag inte tog en återställare som jag annars skulle ha gjort när jag gått överstyr. Får samla kraft och hoppas att det fungerar med sömnen inatt. Får ha en plan att gå rakryggad till kollegan och berätta att jag tror att jag fått hjälp av denna och isåfall tacka för hjälpen. Och om jag har fylledrömt att det var så får jag väl säga det...

Ja kloka ord hoppas man har ork att följa dom själv.

Grattis till ett halvår!!! Bra jobbat hörru......-väldigt bra fråga att ställa sig själv, som du skriver: Skulle jag vara nöjd med 2 glas? Svajar man på svaret så är det ju som du säger - bara att låta bli!

att vaska vinet. Det är också lätt att vaska livet, om jag inte väljer att avstå alkoholen. Det svåra är att komma ihåg att jag inte klarar att dricka litegrann, då det slutar med totalt kaos och ångest under de intensiva perioder av omåttligt alkoholbegär då jag häller i mig konstant under ett antal timmar tills jag bokstavligen ramlar omkull, slår mig. Förra gången bröt jag troligtvis lillfingret men vågade inte uppsöka läkare eftersom jag skämdes så mycket. Idag har jag upptäckt blåmärken här och där, förmodligen har jag ramlat och betett mig på krogarna i stan. Många i min släkt har problem med alkohol både som medberoende eller alkoholister..och de kärleksrelationer jag haft präglas av någon ingrediens av osunt beteende kopplat till alkohol. En kärlek dog av sitt missbruk och en annan kärlek försvann bara..också kopplat till missbruk. Jag har bearbetat dessa trauman och har tidigare gått på Al-anon. Tråkigt att behöva inse att jag har ett osunt förhållande till alkohol och inte som anhörig. Jag behöver erkänna detta om och om igen så att jag inte glömmer bort det. Skitmönster!

Vaknade tidigare än jag hade tänkt mig idag men fick en mysmorgon med lillkillen som kom med sin bok och ville läsa ett kapitel tillsammans. Härligt att vara pigg och orka läsa.
Sedan kom grannen över och vill ha träningssällskap. Så många gånger jag har sagt nej till henne på lördags och söndagsmorgnar för att jag varit alldeles för tung i huvudet för att gå och träna. Så tacksam för att hon inte slutat fråga.

Hej igen! Jag har fått en ny känsla i mitt förhållade till A. Jag har blivit rädd. Rädd för att supa sönder mitt huvud och min kropp. Jag har blivit rädd för ångesten som jag har efter varje fylla, rädd för minnesluckorna (vad jag gjort/sagt) och för vad de gör med min hjärna. Rädd för hur min lever ser ut? Ibland ömmar det i midjan på höger sida, varför? Kan säga att jag varit ensam hemma denna helg, har haft tid att fundera och känna efter. Som det känns nu kan jag gärna avstå från A för alltid. Jag är glad för att jag blivit rädd, glad för att jag ser på A på ett annat sätt. Jag vill inte tillbaka till ångestbakfylla, det skrämmer mig. Första vita veckan avklarad, skickar styrkekramar till er alla.

Jag är lite i samma sits.
Har kommit till gränsen att separera. Hus barn å allt som hör till snurrar i huvet.
En sten vägran att ge upp i mig själv.
Denna gång då jävlar....Helt säker på min sak.
Klarar att stå imorgon ilska, angrepp, spydigheterna men.....
När han viker sig å blir sårbar, liten, rädd.
När han för förstå gången säger sig ska söka hjälp för sin skull för att sen göra allt för min skull å för barnen.
Hur mycket han älskar mig....
Jag bli så förbannad på mig själv att jag ens tänker tanken att vekna.
Att jag börjar drömma att få den där kärleken som jag så önskar. ..
Men jag har inget svar på fortsättningen tyvärr....
Varför lämnar inte hoppet mig nu....?

hur lång tid ska man ge om och när han söker hjälp?
Å vilken hjälp är den rätta nu?
Hur får man förstående tillbaka efter allt detta...

Du trojja måste nog innan du dukar under fundera på hur du vill ha din framtid. Du kommer snart inte orka med honom som han håller på. Han tar död på dig och du måste ha hjälp att bryta. Komma bort, kunna andas ut, inte kontrollera, inte få skit. Usch vad hemskt du har det.

Jag din man skulle kunna vara jag. Han förstår fortfarande, tyvärr inte att han har problem och VILL göra något åt detta. Så ge honom ett ultimatum, ta typ antabus så han inte kan dricka, du delar och ska se att han dricker eller gå. Du måste tänka på dfig också. Snart kanske du inte fixar att ta dig upp och ur ditt medberoende.

Starkt att vaska vinet;)
All lycka och styrka i din kamp. Man kan bli och leva precis så som man önskar. Finns vara en som bestämmer och det är man själv. Svårt men en ganska skön insikt, art man bestämmer själv:)
/orka

"Alla dessa dagar"- hur gick helgen?

Är ingen ältande människa. Är lösningsinriktad och vill göra allt för att bättra mig. Bytte namn på tråden, då det kanske hjälper mig att se klart på situationen och tänka nytt. Har berättat för kärleken att jag från och med nu väljer att vara nykter när vi ses. Ingen speciell reaktion från honom. Fredagsvinet och flaskor jag köpt hem har jag hällt ut i vasken och förklarat för min yngste som fortfarande bor hemma att jag är överkänslig mot alkohol och att det är lika bra att jag inte använder det.

Tack men ja är less på mina felsteg, tänker att det gått så många år, vill få ett slut på allt det här.
vill bara vakna ur allt o glömma honom komma på mig själv... men jösses ja har inte ens reagerat på att inte tänkt på han