Senaste kommentarerna i forumet

I botten av oss finns glädjen & ljuset. Det gäller som du skriver att hitta själva tändaren. Inte bara undvika demonerna. Det blir ju så tråkigt & tröttsamt i längden. Men att finna styrkan i att det är jag som styr. Jag kommer att få utmaningar i brottningskamp vem som skall ta hem ronderna. Men det får bli en match i taget.
Du skriver & jag ler. Så gott att läsa.

Instämmer till fullo!!
:)

Kan bara beklaga din fruktansvärda livssituation?, och jag kan tillägga att det var som taget ut min. Jag kunde inte ha beskrivit mitt helvete bättre.
Jag tassar runt här mest och läser för brinnande livet men gör sällan avtryck i någons tråd, mycket pga att mitt liv med mannens alkoholmissbruk är så himla destruktivt att jag inte ens orkar skriva om allt?
Men när jag nu ikväll läste din trådstart så kände jag direkt att jag bara var tvungen
att skriva några rader om att våra liv verkar så lika. Att få höra att JAG vänt barnen mot honom är som du skriver så ledsamt att höra, när man vet att det har han klarat så bra själv genom åren?
Tyvärr har jag inga bra erfarenheter av soc, vi hamnade i deras händer för ca 5v sedan efter en traumatisk upplevelse för mig och barnen. Vi var på ett samtal samma vecka och sedan dess har jag inte hört något mer. Jag tänkte att NU äntligen får vi hjälp jag och barnen, men icke...
Trots att jag berättade att vi levt i missbruk ända sedan första barnet föddes för 21 år sedan.?
Så nu går vi här hemma å mår bara sämre å sämre, vi försöker stötta varandra men det är svårt när man levt både som anhörig och medberoende så länge.
Fast socialen i din kommun kan ju vara "bättre" än där vi bor.
Fortsätt å läs i forumet det kommer att hjälpa dig mycket.??
Styrkekramar till dig❤️

Idag var jag extremt bra att lura min hjärna. Jag tror att ibland, som alkoholist överanalyserar man och över interpreterar och fastnar i onödiga tankerutiner.
Faktum är att jag är alkoholist. Varför?
1) Jag hade otrygg uppväxt med en mycket traumatiskt händelse som resulterade i ambivalent anknytningsmönster
2) Jag ärvde MAO-A genen, en lång variant, som hos kvinnor ger högre känslighet för miljö, benägenhet till depressioner, alkoholism, men också kreativitet och möjlighet att lösa problem på oväntade sätt
3) Min nucelus accumbens i hjärnan och tillverkning av dopamin har blivit riktigt rubbade av alkoholen på senaste tid.

Jag kan inte bara sluta dricka och lämna min kropp utan alternativ. Jag vill hjärna leva utan alkohol, men jag vill inte bli glad bara för det att jag inte är bakis. Jag vill leva fullt ut, känna meningsfullheten, glädje, pirrande känslor och so on.

Ingen kan förändra mitt liv, bara jag själv. Ingen kan berätta för mig vad mitt belöningssystemet gillar, jag kan bara upptäcka det själv.

Vi är individer och svarar olika på olika stimuleringar. Jag vet 100% att jag inte reagerar på godis, avskyr choklad and blir aldrig beroende av dataspel.

Vad är det som funkar då? Hårt träning verkar få igång mitt belöningssystem. God mat. Utmaningar i arbetslivet, men inte såna som är för påfrestande. Uppskattning av andra människor. Kroppslig kontakt med andra människor. Smekningar. Fotmassage. När någon borstar mitt hår. Doften av nybakad bröd, apelsinblommor och en del andra dofter. Musik. Varmt, doftande bad. Skratt. Beundrar av andra människor. Färger. Blommor. Spännande böcker.
Att brodera. Att retrahera och låsas att jag är barn. Att köpa kläder (farligt, farligt!).

Så, det gäller bara att sätta igång och lura jävla nucleus accumbens, för att så idiotisk gammal del av min hjärna kommer inte att bestämma över det hur JAG vill leva.

Så, det är bara att sätta igång och stimulera min hjärna, ha ha.

Usch, denna ångest.. Har så många tankar just nu men vet inte riktigt själv hur dom hänger ihop ännu. Har slarvat med min antidepressiva så jag hoppas att det bara beror på det, att ångesten snart går över igen. En månad sen idag jag förlorade en nära familjemedlem, känns som att livet bara är en mardröm just nu. Låter bli att tänka på det, för jag förstår inte hur jag ska kunna hantera att ha förlorat någon som jag stått sida vid sida i nästan 23 år. Ofattbart. Oroar mig bara för när den dagen kommer när det faktiskt hinner ifatt mig och jag förstår vad som hänt.. Nog om det, nu blir det läggdags igen, dag två som nykter avklarad utan problem. Skickar massor med kärlek till er alla här på forumet! ?

Hej på er forumvänner,

Det var ett tag sedan jag var inloggad på forumet. Jag har följt er, mer eller mindre varje dag, men jag har varit alldeles för trött för att skriva egna inlägg. Just nu har jag diverse husprojekt på gång. Arbetsdagarna har varit långa. Jag har, mer eller mindre, stupat i säng på kvällarna. Man är ju inte lika ung och stark som man en gång var. Det är förvånansvärt hur pass lätt det är att hålla suget borta när man är 100% aktiv med andra aktiviteter. Nåväl, efter kommande vecka ser jag ett slut på projekten och då gäller det att vara fullt vaksam igen.

Jag "firade" två månaders nykterhet i fredags. Inte så mycket att hurra för men det känns ändå som en helt OK period (till att börja med). Det går något bättre för varje dag men vis av min erfarenhet vet jag att faran kan komma smygande fortare än kvickt.

Min andra anledning att "fira" är att jag nu varit fri från insomningstabletter i över en vecka. Eftersom jag, liksom många andra alkoholister, haft en panisk skräck för att inte få sova tillräckligt mycket har jag använt insomningstabletter mer eller mindre konstant i över 10 år. Inga mängder, som mest en tablett om kvällen. Denna dos trappade jag dock ner till en halv under någon vecka, sedan en kvarts tablett i ytterligare en vecka och nu tablettfri sedan över en vecka. Det känns minst lika skönt som att hålla sig ifrån A.

Tyvärr har jag ytterligare en last som jag inte kan ge avkall på ännu. Jag snusar något alldeles kopiöst. Konsumtionen just nu är säkert väl över en dosa per dag och har tilltagit efter min avhållsamhet. Den dag kanske kommer när jag kan ta tag i snuset också men just nu är det inte läge.

Sköt om er alla ni tappra och beundransvärda kämpar/Tjalle

Nämen fy vad jobbigt! Välkommen till värdens bästa forum.
Rent spontant säger jag att du måste få bort barnen därifrån och naturligtvis dig själv. Detta är inte ok för dem. Ring och gör en orosanmälan. Ring socisltjänsten o be om hjälp. Ditt barn tycker jag du ska ta med dig på en gng. Men osäker på hur det fungerar med de sndra. Finns någon mamma slm kan hjälos till kanske?

Jag har pratat med både socialen och annan instans sng min egen brytning med barn inblandade. Alla säger att barn ska inte vara i ett hem där det förekommer missbruk. Det är ju knget tvivel att de här barnen förstår vad som pågår. Ring socialjouren och berätta.
Ni måste ta er därifrån nu.

Gortsätt o läs andras trådar. Det ger myckrt förståelse och kunsksp inom detta. Många erfarna männidkor som delar med sig.

Lycka till nu och håll oss gärna underrättade.
Kram

Hej, det finns ingen hejd på mitt drickande längre när jag dricker, kanske två ibland tre dagar i veckan, jag vill ta ett par glas vin, det blir många fler, jag undanhåller antalet även från mig själv
Igår var jag så onykter så jag har minnesluckor, jag har erkännt för min man och jag har allt stöd från honom han ska hjälpa mig, men jag måste göra det. Det värsta är att jag skulle till jobbet i morse och dit kommer jag endast om jag kör bil???Hur tänkte jag?? Inte alls....jag körde och planerade vad jag skulle säga om polisen tog mig, men om jag hade kört på någon då??? Usch jag mår så dåligt av att tänka vad som kunde ha hänt.
Jag önskar att jag kunde hålla mig till ett, ett par glas vin och god mat med min man, så vill jag att det ska vara, men HUR kommer jag dit?
Jag hittade er, finns det någon som kan ge mig råd, jag har bestämt mig för att inte dricka en droppe på två månader, till att börja med, tänker jag rätt????
Ångest kommer jag att ha, men inte mer än det jag känt idag
Allt gott ❤️

Riktigt bra skrivet!
Hjälpte mig att tänka ...

Tänkte på dig i dag på promenaden i eftermiddags. Tänkte just om du besökt "hålet" eller om det var ngt annat. Skönt att du är tillbaka. Det hjälper i alla fall mig att hålla tankarna i den riktning jag vill. Har varit så trött också. Idag helt omänskligt trött efter 16. Orkade knappt släpa mig runt i affären. Funderar om det är ljuset, jobbet, kraven, för lite sömn... Fick lägga mig och vila och skippa det jag tänkt hinna med. Försöker mota tankar om otillräcklighet borta. När jag läste om PAA, så finns kanske en del av förklaringen på varför jag inte riktigt orkar med det vanliga tempot, i det.?

Du har orkat så mycket och antagligen stoppar du ner behov och känslor i en byrålåda för "viktigare" prioriteringar? Behovet av att bara bli tom, få tyst, inte känna något alls är starkt när jag bygger upp inre dämningar...

Visst mår man verkligen skit av att dricka! Jag hade nästan glömt hur det känns att vara riktigt bakis. Vidrigt!

Bara att fortsätta, en dag i taget och fokusera på hur vi kan hantera tröttheten bättre, eller hur. Det kommer att gå bra. Var rädd om dig.

Kramar ???

Tror att jag just nu har varit med om den jobbigaste månaden i mitt liv. Och jag har tyckt att jag behövt alkohol ibland. Druckit, inte så där okontrollerat som förr utan lite "lagom", men något mer alkoholfixerade den sista veckan. Men så nu till helgen tillbaka till hela gamla beteendet. Smygande, bälga vin så att det tar slut. Tvingar mig att dricka, det smakar illa, men det ska ner.., så sjukt, sjukt trött var jag i helgen. Blev kanske det av att dricka, eller så var det därför jag drack från början. För att jag var så trött. Och idag vaknar jag upp i en mardröm om att jag försöker gömma flaskor och blir upptäckt. Och jag känner mig så trött, så trött. Tillbaka i obehagskänslan i kroppen. Lätt huvudvärk, nej fy sjutton. Jag vill verkligen inte tillbaka dit. Ska inte köpa hem nåt mer helt enkelt. Jag vill verkligen inte ha.

Vad skönt att du är tillbaka. Och vi har samma erfarenhet av Alkoholdjävulen vi två. Har haft en date i helgen. Men idag fick jag en sån enorm Flashback på hur jag mådde, hur trött jag var, hur orolig, hur skamfylld. Nä för tusan, jag har lämnat det livet bakom mig. Herregud! Vad är det som gör att man dras dit egentligen?

Det finns många kommenterar som jag tycker är så klockrena här. Jag har liknande belöningseffekter & tankar kring A. Så himla skönt att läsa!!
Har redan tankar kring nästa helg då svärföräldrarna skall bo hos oss & jag behöver vin. Vet inte hur det skall gå annars.
Vill ha min snuttefilt!!!

Jadu Lena, Låter bra mycket bättre än mitt uppvaknande idag det där. Inte för att jag är där och ber Gud om att dö, men vaknade upp med en välbekant obehaglig känsla i kroppen. Alkohol, ja jäklar vad klok du är som har lämnat det bakom dig. Jag har också haft det körigt och könslointensivt och valde att återvända till gamla ovanor. Nä, så mycket klokare det är med balanserad och harmonisk.
Hoppas middagen blev god. Jag fick ordning på mig själv, tog en promenad, njöt en stund i solen, lagade en god middag och känner mig på banan igen. Kram på dig!

En sak som jag lärde mig med min flickvän är att det nog är bra o bråka ibland, vi bråkade aldrig, sen helt plötsligt en dag var det 300 problem och vi gjorde slut, och jag var full i 4 dagar. Iallafall om man vill fortsätta o va ihop.

Har läst din fina tråd och tänker som du att uttråkad är ingen bra sinnesstämning för oss med a-problem. Satsa på att förverkliga din vandring - själv gick jag delar av pilgrimsfärden i Spanien för ett par år sedan och det var helande och inte alltför jobbigt fysiskt :)

Hah jag e me pank, ett bra sätt o inte dricka iallafall. Men känns skönt o va nykter me.

...alla fina människor!
Mycket intressant detta med paa!
Känns som att denna info kan vara avgörande under månad 3-12 som alkoholfri. Stort och hjärtligt tack för denna information - kommer tänka på detta när suget känns starkt.
Jag tänker åxå att min nedstämdhet kan ha roten i annat i livet och bara känns mer nu när "bedövningen" släppt. Tack igen för alla kloka kommentarer - jag läser och begrundar vartenda ord även om jag inte skriver här varje dag :)

Söndag är nog en lättnadens dag för många eftersom det förbannade bolaget är stängt. Jag hade också gruvat mig för måndag om det inte vore för att jag är pank. Känner inget sug nu men vet hur plötsligt tanksrna kan dyka upp från ingenstans...
Kommee få in lite pengar i veckan dock så jag får ta fighten då.
Skriv dina tankar här istället för att dricka den där första ölen, du vet ju hur det blir. Alla lyckönskningar från Skåne.

Hej kloka ni, admi här... Just nu pågår en vetenskaplig studie här på alkoholhjälpen vilket begränsar möjligheterna till att göra vissa förändringar då det förändrar förutsättningarna. Jag lovar att vi tar upp era önskemål i projektgruppen för att se om vi kan utöka faktadelen.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Hej! Jag är inte så bra på det tekniska här. Så jag kan tyvärr i te svara dig på de frågor.
Första veckan. Jag har varit på väg ut på trampolinen många gånger att hoppa på en livsstilsförändring. Men modet svikit när jag stått där & tittat på det okända djupet. Men för 14 dagar sedan, efter påsken. Där mina förväntningar gick i krasch. Och jag dövade besvikelsen med alkohol. Dagen efter bestämde jag mig. Så här vill jag inte leva mitt liv. Bestämde mig för 21 helnyktra dagar. Det var hanterbart för mig just då. Ställde mig frågan -vem är det som bestämmer i mitt liv? Och det var definitivt inte jag. Jag behöver vända på många stenar.
Att skriva & läsa här skapar ett andrum & man får vara liten & rädd.
Så ta ett ögonblick i sänder.
Tänk att det är mänskligt att falla och gudomligt att resa sig.
Lycka till.

Att kunna skippa det där glaset med vin!
Önskar dig lycka till och hoppas att du får en härlig kväll :)

Vaknade ren och utsövd efter 10 h sömn. Härlig känsla! Drömde om alkohol att jag var berusad.
Varit utomhus och promenerat 3 h i vårsolen. Inte lika mkt tankar på alkohol som första dagarna. Igår kväll (lördag) gick jag igenom stunder då jag längtade till att bara få vara berusad och slappna av i sinnet - bara flyta bort. Men senare på kvällen vid ca 21.30 tiden kände jag en lättnad att inte behöva vara berusad. Framförallt känslan att gå och lägga sig nykter är härlig. Ja vilket tjat!
Hursomhelst - har inte någon fasansfull söndagsångest som andra söndagar. I morgon påbörjar jag 3:e veckas nykterhet - spännande... :D

tråkigt med söndagar, man vet att i morgon är det dags med jobb, jag gillar väl ioch för sig mitt jobb eller det är helt okej. Jag tycker dessutom att ta ett glas vin på söndagen för att lindra ångesten, men denna söndag tänkte jag låta bli.

Duktiga ni är!! Båda två :) man blir så himla glad att läsa hur duktiga andra är, som har samma problem som en själv. Det ger mig motivation! "Bara" inne på min andra dag men blir otroligt inspirerad av er och andra här. Kämpa på! Tillsammans är vi starkast :)