Senaste kommentarerna i forumet

Väldigt bra gjort! Jag drömde ofta i början att jag drack och var alltid lika lättad när jag vaknade! Tror att hjärnan rensar ut skiten. Eller påminner om att det inte var så underbart. Fint att du räknar upp det negativa. Det är underligt vad det faller i bakgrunden när man blir sugen.

Enligt min erfarenhet blir det lättare undan för undan. Jag minns inget positivt med alkoholen egentligen men det negativa kommer jag bra ihåg. På nåt sätt är det tydligare och det är ju bra. Man får aldrig glömma vem man är och var man kommer ifrån men för den skull ska man inte gå och oroa sej heller. Det är du själv som bestämmer om du ska dricka eller inte. Ingen kan tvinga dej, det är väldigt sällsynt i så fall :). Vi har valet och kan säga stopp så vi behöver inte vara oroliga att vi en kväll ska sitta med ett glas i handen. Fast jag tycker ändå det känns skönt att inte ha nåt hemma.

God fortsättning!

nu har du provat det. Så bra att erfarenheten inte ger "mersmak" men jag vet ju att efter några dar kan man få för sej att prova igen. Det är nåt felspår i hjärnan som gång på gång får oss att tro att det ska bli så underbart. Det är det som är det jävliga med alkoholen. Nå nu vet du att du har problem. Kanske du nu kan börja acceptera att du inte ska dricka igen? Du har ju aldrig riktigt funnit dej tillrätta med nykterheten som jag upplever det? Hoppas du nu känner dej färdig.

Jag har nog testat det också. En gång var jag utan alkohol i närmare 1,5 år. Sen blev jag överrumplad och stod med ett glas champagne i handen på en tillställning. Nåja, det ska väl gå bra tänkte jag och det gjorde det också. Men efter några veckor tyckte jag att det gick ju bra så visst kan jag dricka nåt glas vin ibland. Tja det tog inte länge innan jag var tillbaka i drickandet och ännu mer än tidigare. Det gick så snabbt att falla tillbaka. Monstret tog tag i mej som du säger. Sen tog det flera år innan jag orkade ta tag i det igen. En annan gång hade jag också varit nykter några månader och skulle på en semestervecka till Grekland. Det är en isolerad händelse och plats så där kan man nog dricka och sedan komma hem och fortsätta sin nykterhet. Eller? Det gick naturligtvis inte heller. Det semesterdrickandet fortsatte i flera månader efter hemkomsten. Det är verkligen ett under att mina levervärden aldrig varit höga, kroppen tål nog mycket. Men man ska nog inte utmana ödet för mycket heller, en dag packar levern nog ihop.

Du ska vara glad åt detta nu Sommar12, det kanske var precis vad du behövde. Ingen skada skedd. Du börjar inte "om" utan du fortsätter på din långa nykterhet som du har i bagaget. Starkare och med mera erfarenhet. Nu vet du att monstret ljuger. Det ÄR inte underbart.

Dag 9 blev första jobbiga dagen. Trött, lättirriterad, orolig. Går på slak lina nu. Hjärnan leker med mig och försöker lura mig att jag blir lugn av några öl.
Känns som en timme i taget just nu. Mantrat är allt negativt. Räknar upp dessa i mitt inre.

Du är inte så dum du heller :) Och du är mitt i prick med dina analyser. Sanningssägare, icke för överkänsliga, haha! Fast jag vill nog inte såra nån med mina "sanningar" men kanske väcka till eftertanke. Det är ofta sanningarna man får höra som tar bäst. Först blir man sur och kanske provocerad men sen får man fundera om det kanske ligger nåt i det och då kan man bättra sej. Jag kommer tillbaka hit mycket för din skull Fia för jag tycker du är så uppfriskande och du har gjort ett fantastiskt jobb. Du är verkligen målmedveten och du kommer att klara dej. Jag vill läsa om din "resa". Du har inte bestämt om du ska vara vit resten av livet men jag hoppas att du kommer fram till det. För oss som hamnat i missbruksbeteende finns nog tyvärr ingen annan väg. Eller "tyvärr", jag vet inte om det är tyvärr ens. Inte är alkohol nåt livsnödvändigt. Läste att det börjar bli trendigt att inte dricka så vi kan väl vara lite trendiga helt enkelt. Inte behöver du ta nåt beslut nu heller så länge du bestämmer att du inte dricker idag.

Att ta kontakt med mej på FB är tyvärr ganska lönlöst för jag skriver inget där heller nu. Kollar ibland men ingen annan av mina gamla forumpolare skriver heller särskilt ofta. Vi har fullt upp med livet efter missbruket helt enkelt. Så ska jag skriva kan jag hellre göra det här och samtidigt se vad ni andra pysslar med. Jag försvinner om det blir "bråk".

Jag skrev innan jag tog paus att jag inte riktigt orkar med att läsa dom som slutar dricka och faller tillbaka på nytt och på nytt. Med det menar jag förstås inte att man inte ska skriva och berätta, naturligtvis inte. Det ska man. Man ska försöka tills man lyckas. Även jag har flera försök bakom mej. Men man blir på nåt sätt lite skadad, lite medberoende, när man varit här så länge som jag. Jag lider med dom som kämpar och önskar så att det ska lyckas. Jag har haft min kamp och orkar inte engagera mej så mycket bara. Det känns så självklart nu så jag bara önskar att alla ska komma till det! Så förlåt mej att jag inte riktigt orkar, jag är som sagt trött på alkoholen och skulle helst glömma den men det går inte heller. Detta är jag och jag är mina erfarenheter och dit hör alkoholmissbruket.

och alkohol är ingen bra kombination. I vissa fall förstärks effekten av medicinen i andra kan effekten nästintill försvinna. Men det antar jag att du redan vet.
Tipsa behandlande läkare att de tar tex B-PEth- eller CDT-prover som ett led i uppföljningen. Din närstående struntar förmodligen i vad som händer när hen krökar men det kan ju vara bra att ändra medicineringen.

Det kan ju eventuellt, kanske, möjligen betyda ett uppvaknande för din närstående om hen får svart på vitt om förändringar i kroppen av alkoholen.

betydde vetskapen om att jag hade(har) ett gäng telefonnummer att ringa till väldigt mycket. Att bygga upp ett kontaktnät med folk i gemenskapen är viktigt för mig, en del kanske inte är nära vänner, andra är jag väldigt nära med, men bara känslan av det finns möjligheter att få tag i folk som vet vad jag pratar om är guld värt.

Det ger mig en trygghet bara att veta det.

till första kvartalet !

och fler undersökningar visar nu (det vi inom "branschen" misstänkt länge) att många bokstavsbarn skulle må bra av att utredas längre tillbaka och hur familjen har fungerat tidigare. Jag känner ju fler sk Vuxna Barn som när de gått på behandling för sitt VuxnaBarnbeteende även kunnat se att diagnosbokstäverna har bleknat bort och de har fått bra ordning på sitt liv när de börjat ta hand om sig själva, alltså blivit medvetna om vad som triggar dem.

Men läkarna är rädda för att ställa frågan och okunskapen är stor, dessutom går det snabbare att skriva ut ett recept.

http://www.accentmagasin.se/forskning/sa-skadar-alkohol-fostrets-hjarna/

Så skönt att känna att du är med vid min sida. Tränade hårt och svettades multum igår kväll. Lycklig över det och sedan lite att fixa i mitt provisoriska hem. Det som känns oövervinnerligt på bakfyllan blir ju så lätt i nykterhet. Fan vad märkligt att man ens känner sorg och ledsamhet över att inte BEHÖVA dricka mer.
Så skönt.
Sov bara ett fåtal timmar i natt och är väldigt trött nu. Men det gör inget, jag kan ta det utan vidare.
Frågan är nu varför jag överhuvud taget är orolig för helgen?
Av givna anledningar förstår jag ju varför, men HUR är det möjligt då man har facit i hand?

Fick en liten tanke förut att jag fixar det utan min kontakt, men det var bara djävulen som försökte nåt fult.
Jag kommer gå hela vägen med detta livsprojekt.

Jihaaa!

Kom ihåg hur det var på botten
I det kolsvarta, kalla
det tunga som kvävde,
omgav allt
Kom ihåg våndan,
utsattheten
och hur ensamheten skrek
Hur världen tömdes på färger,
hur människor vek undan
Kom ihåg föraktet,
ja föraktet måste du minnas
Minns även rädslan,
dödens väsande väntan
viskandes ditt namn
Kom ihåg slitande sorg
över en snar förlust
en skam som brände
Barhudad utan rustning
Sorgen, glöm aldrig sorgen
Över att ha kvävt något vackert
Livet flödar än, men
går du in genom dörren,
kan du lika gärna ta farväl, för
Kanske kommer du
Aldrig åter

Det har varit några jobbiga veckor och jag har inte hunnit skriva eller gå in på nätet. Men nu är jag tillbaka igen. Jag är litet trött och inte har jag kunnat låta bli att dricka vin heller. Det är väldigt trist att inte kunna stå för vad man har lovat sig själv. Vi har även mist vår älskade hund förra veckan. Det har blivit så tomt utan honom! Jag saknar honom så mycket. Han betydde så mycket för mig.

Nu får jag rycka upp mig och ta tag i mitt liv. Tack sökerskan för ditt tips om motion. Det tror jag är ett bra sätt för mig att komma igång med ett sundare liv. Konditionen är verkligen urusel och jag är för tjock. Jag får börja med att ta promenader i rask takt. Några hundra meter joggning skulle jag inte klara av. Nu gäller det att kunna säga nej tack till maken som säkert har varit och handlat vin i dag. Nej tack vännen jag vill inte ha något vin i kväll!

I natt hade jag en hemsk dröm som jag trodde var sann när jag vaknade.
Jag drömde att jag satt i köket vid fläkten och rökte och hade ett glas
vin framför mig. Jag hade fört glaset till munnen när min man fick se det
och ryckte glaset ur mina händer och hällde ut det i vasken. Jag blev
vansinnig och gapade och skrek, sedan var drömmen slut. Undrar så vad detta
kommer ifrån. Ligger det latent i kroppen efter fyra månader, jag tror att
det är så. Hemskt var det i alla fall, hoppas inte det var ett omen. Överlycklig
att det inte var i verkligheten. Satte mig i köket vid kl 2 i natt och tog ett bloss
och blev alldeles varm av lycka att det inte var sant. Ska man behöva se upp
i drömmen oxså. SKÄMT Å SIDO.
Idag är jag lycklig och njuter av livet, glad att slippa
Alkohol
Ångesten som höll på att mitt liv.
Stressen, oron
Inköp så att man hade till dagen efter.
Inte kunna se människor i ögonen.
Smyga in på Bolaget.
Upp på natten och döva ångesten med mer alkohol
Abstinensen och kramperna jag fick sista gången.
Min oro som smittade av sig på min hund, en hund har ju ett sjätte sinne.
Svettiga lakan
Svullen i ansiktet
Kräkningar.
Alltså inget positivt alls.
Må bra alla där ute i universum.
Konstnären

I går hände det. Efter en lugn och lite tråkig ledig dag hemma fick jag för mig att "man lever bara en gång" och "jag lever bara till hälften om jag inte får njuta av vin". Fick med mig sambon på detta och köpte vin och god mat. Första glaset på 1,5 år doftade underbart och smakade surt, men den härlig varma känslan i bröstet infann sig ju så efter några klunkar var vinet "jättegott ju". Kände på en gång hur monstret tog tag i mig. Efter maten rotade jag fram en whiskey som vi fått i present och fixade med fina kaffe-brickan framför brasan. Drack som om det vore vatten och kräktes hela natten.

Mår gräsligt, har ju inte varit bakis på så länge. Men jag ångrar mig inte för jag känner mig nu så otroligt fri. Jag har hela den här nyktra tiden gått och suktat efter att få dricka vanligt som alla andra och nog inte riktigt accepterat problemet utan gått och känt mig orättvist behandlad och straffad. Men efter igår så behöver jag ju inte mer fundera över detta. Det är ingen tvekan om saken, jag har problem med alkohol. Har aldrig varit beroende, druckit varje dag osv och därför trott att det inte är "på riktigt".

Men det är på riktigt om man alltid vill ha mer och mer och mer.

Ska försöka vända detta till något positivt, någon som har erfarenhet att dela med sig av?

Jag försöker tänka att jag har en allergi. Någon är allergisk mot nötter, en annan mot pollen. Till min allergi finns ingen allergimedicin, så jag måste undvika ämnet för att inte bli dålig. Det känns bättre och blir inte så tungt att bära. Du klarar det här! Så klart vi gör, även om det är motigt och hjärnan spelar spratt. Det är grått och trist nu, men sen väntar en än så längre grönska :)

Skrev igår ett långt inlägg där jag ville gå igenom ytterligare funderingar kring min erfarenhet med AA mötet. Jag kände att det behövde landa lite. Ok, inlägget "försvann" när jag skulle spara, och jag pallade inte att börja om....

Ungefär detta var det jag ville förmedla:

Ett par viktiga saker som skedde och var mycket positiva för mig:

Det var lite klurigt att ta sig dit. Menar att jag satte mig på bussen och åkte till ett möte i V-staden istället för att gå två gånger runt hörnet i mitt eget kvarter, där det finns en lokal.... Jag, förföljelsemani?? näähää...

Jag blev inte mottagen fördomsfullt, och kunde även släppa ett antal egna fördommar under mötet

När jag presenterade mig med namn och som alkoholist inför personer IRL, så stängde jag dörren till att eventuellt kunna förhandla med mig själv om dan saken i framtiden. = slut på möjlighet att shit chatta med mig själv nästa gång det vacklar, för det kommer säkert att vackla.

Även jag blev erbjuden sponsorskap. Kanske vore en sponsor något jättebra, men är naturligtvis något man vill välja med omsorg. För att kunna göra det så måste jag således gå flera gånger, vilket jag ännu inte vet om jag vill/just nu har möjlighet till. Är tillbaka i hobbithuset just nu. och då blir det svårt att få till rent praktiskt. Men som sagt att ha någon att tala med på riktigt kanske skulle vara bra, så vi får se. Den ska i så fall väljas med omsorg (ännu mer än kramar kanske ;-))

Och så till er andra som kanske tvekar att göra ett försök att gå dit: Nej, det är inte farligt. Ja, tror inte det kommer att lämna dig oberörd - men även ett par timmar här inne berör ju och det är ju ingen fara. Jag tror vi i mångt och mycket delar upplevelsen Fia! Jag kommer inte i nuläget att boka 90 möten på 90 dagar (som jag läste här inne att någon gjort) men jag utesluter inte att jag går igen. Du har rätt - alla medel är tillåtna, och det är ju liksom obegåvat att använda sig av dom. Skulle jag då stöta på en Fia - brun som en pepparkaka -kommer jag nog att nypa henne i kinden, haha
Tycker faktiskt du är rar, även om du är en bitch ibland med ;-). Båda kan ju inrymmas i en och samma person, eller hur?!

Och så ett stort tack till dig Mullemannen som gav mig den slutliga "kicken" att pallra mig dit! Sätter värde på de spår du numera lämnar här inne i "gemenskapen". I min och andras trådar. Till dig en lite respektfull grabbig kram, en sån där med några dunk i ryggen :-)

//PP

//PP

Den var vacker men även lite ledsam tycker jag. Kanske just för att jag upplevde den som lite ledsam så blev den vacker. Du är bra med ord NyMan. Jag ser dig som en välvillig djävul eller kanske en fallen ängel. Tack för texten, den åker upp på köksväggen med de andra.

Min svarta vovve vilar just nu. Idag. Hoppas du har fått samma nåd.

Kram/Fia

Hej igen! Borde väl hålla mig "hemma" men det är ju här vi diskuterar AA. Var på mitt första möte på tjugo år igår. Det var lite som PP beskrev det. Ett brett urval av samhällsklasser (vilket hemskt ord) och livsöden. Jag blev bra välkomnad och fick även en medalj eftersom jag just igår firade tre månader. Men vad jag saknade var diskussionen/samtalet. Något som jag faktiskt känner att jag får här. Kändes faktiskt bättre efter mötet när vissa kom fram och pratade snarare än delade. En kvinna erbjöd sig att bli min sponsor men jag tackade på ett fint sätt (hoppas jag) nej. Jag är inte riktigt där än, inte redo. Och vet ni vad som hände då? Jag fick en kram!!! Okej, det var inte så farligt och hon tafsade inte. Min man sa att det har med min framtoning att göra. Att jag helt enkelt ser sån ut att folk vill nypa mig i kinderna. Rar. Ja herregud, kanske tur att de bara kan se ytan. Ni som "känner" mig här vet ju att jag knappast är rar. Nej AA var nog inte för mig, men skam den som ger sig. Har bestämt mig för att gå till samma grupp en gång till nästa måndag. Chocka systemet och kanske vänja mig. I kampen är alla medel tillåtna tycker jag.

Fia

Tjoho...borde firas!! Ett kvartal!!!
PP en golfapplåd....golf är en "tyst" sport...man för inte väsen och stör andra spelare eller deltagare på banan.
Så när något bra slag genomförs...klappar man lite försynt.....så man inte stör dom andra...men det är ju värt att klappa för!
Ett kvartal borde firas men en sjuhelsikes brakfylla....eller?

Nja...jag höjer insattsen och tar en månad till. Dag för dag, vecka för vecka..

Fy fan va gott och vakna nykter!
Fy fan va gott och kunna vara vaken på kvällarna istället för att somna i soffan!
Fy fan va gott att slippa oroa sig för fabror blå varje morgon!
Fy fan va gott och kunna göra saker påkvällarna!
Fy fan va gott att slippa ångest!
Fy fan va gott och höra...3 månader...det skulle jag aldrig klara! (kanske skulle kolla över saker och ting)

Fy fan va gott......har tappat 9 kilo..

Ha det - kämpa på!

Nu lånar jag lite av MB här. Jag ler med hela ansiktet för att du är tillbaka hos oss. Jag har saknat dig enormt. Har till och med övervägt att skaffa ett FB-konto bara för att komma i kontakt med dig. Som du säkert anar så är du även en förebild för mig. En smart verbal kvinna som säger sanningar. En smart verbal kvinna som har vänner som NyMan. Vi är inte vad vi dricker tänker jag utan vi är vad våra vänner ser. Förstår varför Fenix blev glad, man blir glad av dina besök om man inte är överkänslig. Fortsätt att skriva här nu. Please.

Det där med att traska i ur-och-skur känner jag igen. Har ju varken bil eller körkort men i mina drinking days hade jag ofta ångest och orkade inte med kommunala transportmedel utan jag gick. Precis som du går jag även oftast idag, men med den stora skillnaden att jag vågar hoppa på bussen om det börjar ösregna. För jag luktar inte gammal fylla. Jag har dock inte bestämt mig om jag ska vara vit resten av livet. Det lutar nog ditåt för inte heller för mig existerar ett glas. Men av feghet (?) vågar jag inte ta beslutet än. Vet att det vore förödande för mitt självförtroende att ta ett beslut och sedan misslyckas med att hålla det. Så jag tar det lite som det kommer. Inte day by day, utan mera utmaning efter utmaning. Ibland med hjälp av antabus, ibland på ren tjurighet.

Fia

Du ölhävaren, var på en föreläsning en gång, där coachen frågade hur många som tror att de ska bli påkomna med att de egentligen är något annat eller egentligen inte vet vad de pysslar med. De var en hel del som sträckte upp handen, men långt i från alla. Coachen sträckte också upp handen, sen sa hon att hennes bror är psykolog och han hade gjort yes-tecknet när hon medgav att hon också går runt med den här känslan. Hon berättade att det tydde på att man bl a hade god självkännedom. Jag vet att att du tänker på A i det här fallet, men är A inte du. Jag har så svårt att tro på det själv. Tack shiraz för dina kloka ord!
Igår trodde jag att jag höll på att mista förståndet helt. Jag var så trött efter en heldag på jobbet, för litet sömn och alla möjliga föreställningar i huvudet. Tänk om jag är på galen på riktigt? Vad A har rört om i huvudet. Hade jag fortsatt så hade jag nog tappat bort mig själv helt och hållet. Mina barn hade förlorat en mamma. Innan har det gått så bra att ta små pauser och ändå känna sig normal. Sen dags för fest igen och glädje. Jag vet att glädjen väntar runt hörnet, men har svårt att hålla fast vid den tron. Världen har mist en del av sina färger för tillfället.

Precis som du är mitt beroende baserat på öl av precis samma orsak. Började för många år sedan med att öppna en öl för avkoppling efter en stressig dag. Fungerade jättebra i början. Mellanöl dagligen i allt större doser och på senare tid kompletterat med bolagets 7,5 som gav lite bättre "effekt". Börjar precis på dag 9 som alkoholfri. Kunde efter en arbetsdag längta hem till ciggen och första ölen.

Så här lång går det bra. Tänker på de negativa effekterna. Ångest, viktökning, dyrt med mera.

Jag är med dig och stöttar i den mån jag förmår.

Eftersom din berättelse är lik min skulle det vara roligt att få sällskap av dig på resan. Du behöver INTE bryta vardagsmönstret på egen hand. Häng här, så märker du det. Det har jag gjort efter en vecka!

Dag tre, idag känns allt helt plötsligt så avlägset. Va? Har jag tänkt att jag har problem , Nää. Fast jag låg i söndags och tänkte nu får det vara nog! Stigen i hjärnan är upptrampad som en motorväg, jag måste komma ihåg att jag har problem !

fint om mina erfarenheter kan vara till hjälp! Och vilken härligt känsla att man ses som en "present" av Fenix med sin blotta närvaro, haha!

Jag har nu varit nykter i snart ett år och åtta månader så min nykterhet vilar på en fast grund. Det är inte första gången jag är nykter en längre period men det har alltid strandat tidigare. Så min väg har inte alls varit spikrak eller enkel men jag nådde verkligen botten och den här gången är det annorlunda. En stor och viktig sak är att jag inte tycker synd om mej själv för att jag inte kan dricka vin längre. Jag tror alla måste komma fram till den känslan annars blir nykterheten ansträngd och konstlad. Det kan ta ett tag men när man fokuserar på alla fördelarna man får så blir det ganska enkelt ändå. Jag har ärligt ingen längtan efter att kunna dricka "normalt". Jag vet att det inte existerar når normalt i mitt förhållande till alkoholen. Det tillståndet passerades för länge sen. Jag tror från första gången att jag blev kär i drogen och att mitt drickande aldrig riktigt varit "normalt". Ett eller två glas vin är liksom ingenting. Så fungerar det nu när jag ibland tar ett glas alkoholfritt rödvin. Ett glas kan vara riktigt gott till maten men det räcker med ett glas. Eftersom det är alkoholfritt blir det inget sug efter mer utan vinet är just bara en dryck till maten.

Trivs med livet nu det gör jag verkligen! Det är som en religiös känsla föreställer jag mej. Jag är varje dag tacksam för hur bra jag mår, hur stark jag känner mej, att jag är FRI. Att min kropp inte tagit nån synbar skada, mina värden är utmärkta. Jag tackar och belönar också min kropp nu med andra vanor, bra mat, rörelse. Jag går ju inte i ett lyckorus precis men jämfört med innan jag blev nykter så är skillnaden enorm. Skam och ångest varje dag, kroppsliga krämpor som dålig sömn, orolig mage, diffus huvudvärk jämt. Jag minns nog men försöker att inte älta det som var och se tillbaka så mycket. Det går lättare vartefter tiden går.

Nu måste jag ge mej ut i kylan. Jag promenerar till jobbet. En halvtimmes frisk promenad. Jag gick också tidigare men då måste jag promenera i ur och skur eftersom jag aldrig var riktigt säker på om jag hade promille kvar i blodet eller inte. Så jag låtsades vara hurtig när det ösregnade och jag ändå promenerade. Nu går jag för att jag njuter av frisk luft och att röra på mej innan arbetsdagen börjar.

Jag vet att detta låter flåshurtigt och, just, religiöst, men precis så är det. Man kan inte bara leva ett bra liv utan alkoholen utan det blir så mycket bättre. Håll ut och kämpa för att se det som en förmån att slippa allt så går det bra! Det GÅR!

en hand till alla er som jag har följt i denna tråd. Hur går det för er?

present innan läggdax, Fyllefia och Santorini i min tråd! Blir glad och får väl svårt att sova:- Innan jag tittade till datorn en sista gång, tog jag min fjärde sup antabus. Smart att ta innan läggdax så slipper man kanske eventuella obehag så här i början. Har ännu inte känt särskilt mkt negativt, och som ni så klokt skriver, vad är väl det mot att ständigt skitmående varje morgon på grund av drickandet.
Ha det bra själva på er resa, är så imponerad av er båda!
Fenix