Senaste kommentarerna i forumet

Just det att suget kan komma som en blixt skrämmer mig. Vill ha tid, så att förståndet hinner ta över. För man begriper ju om man tar sig tiden att tänka igenom hela filmen som någon kallade vingelfärden.

Produktutveckling kontra "never change a winning conpet- Ja så har jag funderat lite dom dagar som passerat efter mitt första AA möte. Lite komiskt att det talas så mycket AA här i min tråd, men det är ok :-)

AA fungerar ju bevisligen för många, och det är ju toppen. Men det krävs nog att man kan "leva" med det religiösa inslaget som finns. Konceptet sitter och det är kanske svårt att ändra på. En av personerna sa i sin delning när jag var där: "Glad att du kommer hit. Kommer det inte nya kommer vi att dö ut" Det stämmer naturligtvis och den funderingen finns nog inom många rörelser. Som exempelvis Svenska kyrkan. Att på ett sensibelt sätt ta ett vinnande koncept och anpassa detta till samhällets förändringstryck är klurigt. "Boken" ju redan skriven. Signalerna att det är religiöst - även om det sägs inte vara det - kommer ju vissa inte ifrån. Räcker ju att kolla in typsnittet som används på tavlorna med stegen och sinnesrobönen... Vissa ser det som ett problem, andra ser kanske bortom detta, och förstå direkt den bakomliggande innebörden. Men det är många som tvekar att gå dit, det tycker jag verkar vara helt uppenbart.

Vi lever i ett helt annat samhälle idag än när boken skrevs, och det tål kanske att vi tänker lite runt det. Målet för en alkoholist är att vilja sluta dricka, passar i AA. Att vilja kunna prata om detta IRL finns hos många ges det utrymme för där. Så även att knyta kontakter, få en sponsor och någon att kunna ringa. Det är nog en parameter som forumet saknar. Att kunna se en annan person på riktigt, och eventuellt kunna ge en kram. (I all vänskaplighet förstås). Allt förändras och det är kanske bra så. på 70 talet fanns det i princip mjölk. idag är kylen minst 15 kvadratmeter i minsta butik. Man åkte på charter (där grisfesten var nästan inkluderad) Kodak tillverkade film och var bra på det, och nöjda med resultatet. Telefonen var en grej som satt fast i väggen etc. etc

Kanske kan man säga att alla nymodigheter är inte bra - men verktyg som inte anpassas till användande i sin tid, kan bli svåra att hantera.
Och vill man inte använda verktygen, blir dom slutligen utan nytta, eller hur? Tänk fogsvans, funkar bra, men en modern kap och geringssåg är bättre...

Kanske är det så att genom andligheten så har man idag något som man kan kalla "Exkluderande gemenskap" OM detta är ett problem i att uppnå det övergripande målet - som borde vara tillfrisknandet från alkoholism - Borde ju detta vara ett återkommande tema på AA:s Landsmöten? Säker på att Adde kan berätta mera om detta. (Om man nu inte har en regel som säger att det som sägs på landsmötet stannar på landsmötet) Som sagt, ser fram mot Addes reflektion, då jag förstår att han använder sig själv av 11 istället för 12 punkter (utan den där med gud)

Om det finns krafter inom AA som är intresserade av produktutveckling - av egen verksamhet - så borde det ju vara möjlighet att tänka i nya banor. Kanske Anonyma agnostiska alkoholister version 2.0?

Trabant var i det forna Östtyskland en eftertraktad bil (den enda som fanns till folket). Såg ungefär lika dan ut i dryga 30 år, och vad jag vet länge utan säkerhetsbälte och deformationszoner. Kanske en dum parallell, men se det bara som ett exempel på hur det kan bli om man opererar utan konkurrens, och att man ser konstruktionen som, ja just det färdig..

Tack för ordet

//PP

… Jag redan dagen efter drack alkoholfritt rött vin till en bit oxfilé?
Jo. det gjorde jag.

Börjar Om. Inget mer alkofritt. Från och med i söndags.

Deppig igen. Märker att jag pendlar mycket. Ena sekunden glad och nästa är det svart. Detta var jag så van att dämpa med vin. Nu är vinet borta och jag kan ärligt säga att jag stundtals saknar det. Det är dessa mornar jag tar en antabus, för att slippa dividera. På ytan kan mitt liv synas perfekt. Ledig mitt i veckan. Segdragen frukost med kaffe, avocado (smakar absolut ingenting, men nyttiga fetter har jag läst) och apelsin. Men vad jag vill ha är en bit mörk choklad, en cigarett och ett glas vin. Men inser att det inte är en sund frukost.

Känner mig stressad. Mannen ställer frågor; Ska jag flytta hem i Mars? När kontraktet på katthemmet går ut? Jag känner bara; Pressa mig inte älskling. Kanske är jag en väldigt udda fågel för jag trivs ensam. Samtidigt som jag inser att ett äktenskap handlar om att ta och ge. Och jag älskar min man, men måste jag göra det 24/7? Hur ska jag kunna ge? Hur ska jag jag orka leverera när jag stundtals knappast står ut med mig själv? Vad vill människan/maken? Kan han inte bara låta mig sjuda i min egen takt?

Känner mig grinig idag, misstänker att det har med helgen att göra. Fyra lååånga arbetspass. Ibland skulle jag bara vilja ta den enkla utvägen; Luta mig tillbaka med ett glas rött och låta mannen försörja mig (det är ju det han vill, enligt honom) men jag är för stolt. För högmodig. Dessutom behöver jag bekräftelsen som arbetet ger mig.

Nej, nu får det bli en ny lårgnuggarpromemad. Inte låta den svarta vovven boa in sig här.

FiestyFia

Angående sömnen... Visst - det är svårare att somna, man vaknar ofta (iaf jag), å andra sidan så är det kvalitet på sömnen och även om man sover färre timmar totalt sett så är iaf jag piggare på dagarna när jag inte dricker. 10 timmar fyllesömn = skitsömn.

Sen att diskutera alkoholproblem med folk som inte har det själv är dömt att misslyckas. De tycker bara att "men låt bli att dricka då, stoppa efter en eller två öl!". De förstår inte att man inte vill ha ETT glas vin, man vill ha hela flaskan, eller ännu hellre - två flaskor.

Nu har inte jag haft någon längre sammanhängande period av nykterhet, 8 veckor som mest, men jag upplevde aldrig att suget blev mindre för det, däremot så vande jag mig vid det och lärde mig att acceptera att det finns där i bakhuvudet.

Ett bevingat uttryck som finns här på forumet är att "spela hela filmen", alltså att man ser konsekvensen av sitt drickande dagen efter etc.
För egen del så innebär det en enorm frihet att slippa titta på klockan och fundera på om alkoholen har gått ur blodet så att man kan köra eller inte. Att köra förbi en poliskontroll med hjärtat i halsgropen är fan inte kul och det händer fortfarande att hjärtat hamnar i halsgropen - trots att jag inte druckit. Skitdricka...

Skräms nog många från AA p g a den andliga anknytningen. En del har svårt för att säga att jag måste ha någon andlig kraft som skall hjälpa mig. Jag är inte andlig som exempel. En annan sak är att alla måste tjata om att de är alkoholister. Säger man inte det i inledningsfasen blir det nog svårt att delta. Har inte svårt själv att kalla mig alkoholist, men det vill jag inte säga på kommando. Alla kanske inte är alkoholister, utan vill bara ha en gemenskap för att avstå alkohol. Det är lite synd med alla denna formalia. För gemenskapen och det stöd man kan ge varandra är ju kanonbra. Tror det kan räcka med det. Sen får väl folk välja sin egen tro, eller hur de presenterar sig. Tror AA borde lätta lite på ritualerna, så skulle fler hitta dit. Det har ju hänt en del sedan Stora Boken skrevs vad gäller alkoholforskning och syn på andlighet.

Bra för vi nya att få läsa om de som är en bit längre på väg. Jo, sömnen skall nog komma. Längtar dit. Nykter sömn och den är nog nått annat. När man läser här ser man att sjukdomen är rättvis. Ja orättvist att bara en del drabbas, men ack så lika för de drabbade. Nu gäller för mig att inte glömma. Skall försöka läsa här varje dag. Så skönt att här behöver ingen ljuga. Tror inte på det där om att alkoholister ljuger mera än andra. Jo vi skäms mera och en människa som skäms ljuger. Vad enkelt det vore om man kunde prata med alla om sjukdomen. Vi kan fråga grannen hur han har det med ryggen. Men knappast hur man har det med alkoholismen. Men det betraktas ju inte som vilken sjukdom som helst. Men man är ju bara dum om man pratar med vem som helst. Dels förstår de inte och sen faller ju domens bila över drinkare. Vem fasen vill vara drinkare. Det ingick inte i planen liksom. Ja en bit på väg är jag. Jag vet att jag inte kan dricka som en icke beroende och kommer inte att kunna det. Sen gäller nästa steg att stå emot suget då man mår dåligt och vill ha lite andrum som Alkoholen ger. Ja det finns väl inga enkla skilsmässor. Ha Gott.

Tjenare. Tänkte ge mig på en liten uppdatering om hur min situation ser ut för närvarande.

I början av tråden så skriver jag om minskad alkoholtolerans, men det verkar inte handla om det.
Jag har kommit fram till att min medvetenhet om mitt komplicerade förhållande till alkoholen gör att effekten växer.
Alltså att jag känner av dagen efter även om det bara blev tre starköl bara för att jag håller tankarna kring alkoholen levande hela tiden.

I inlägget ovanför skriver jag att jag överväger att t.o.m låta bli 3,5:orna och det är precis vad jag gör nu.

Eftersom det i princip är de två-tre första ölen som är "sköna" så känns det korkat att dricka dem när jag vet att det väcker suget efter fler.
Vad som händer när jag stoppar efter två öl är att jag ändå sitter och funderar på hur lång tid det är kvar tills jag ska gå upp och om det "finns utrymme" för flera öl eller inte.
De där tankarna existerar inte när jag låter bli dem.

Sen så är det så att det faktiskt är jobbigast mellan 17-20 ungefär, det är då man är van att få "koppla av" och "unna sig" ett par öl.

Hur som helst så dricker jag fortfarande, om än mindre och mindre - då jag märker att jag mår lika dåligt av två-tre öl som efter 7 öl, tre glas vin och två stadiga whisky. Skillnaden är bara hur länge alkoholen sitter i. Effekten av alkoholen i mitt tänkande jag blir dock lika stor och ångesten dagen efter uppenbarar sig oavsett mängd, bara för att jag VET att jag drack igår.

Så... jag var ledig i helgen (skiftarbetare) och fick i fredags i mig 5 starköl och 2 glas vin. Lördagen spenderades åt att vara ångestfylld/bakis fram till kl.15 då jag öppnade en öl igen. Denna kväll blev det 7 starköl, 4 stora glas vin och 2 små koppar med starkvinsglögg.
Söndagen kändes inte det minsta rolig kan jag säga, men det blev iaf ingen alkohol då eftersom jag började att jobba på måndagen.

Så... nu har jag helt spontant gett mig in på en vit vecka åtminstone, dels pga att jag jobbar så att jag inte är ledig på ett par helger, men även för att jag ska ge mig själv en liten present.

Har ju som jag har skrivit i en annan tråd för länge sedan slutat att dricka så många gånger, därav mitt namn "Proffset". Det är alltså lite ironiskt kan man säga. Självironi är bra grejer.
Men, alla dessa försök har gjort att jag snabbt kommer tillbaka i nykterhet och ett sunt tänkande. Jag vet hur jag kommer att reagera efter ett par dagar, efter två veckor osv.
Har inte för avsikt att hålla mig nykter resten av livet, men jag är glad för alla dagar som jag kan vakna pigg och utvilad (nåja...).

Har sagt till mig själv att det är inte okej att dricka mig bakis såvida det inte är helg och jag inte har några måsten på dagordningen och det sker alltså inte förrän helgen 7-9/2 vilket innebär nästan tre veckors nykterhet. Jag börjar så och om det känns bra när helgen kommer så ska jag överväga om det inte är lika bra att vara nykter den helgen också.
På vardagarna så dricker jag knappt längre. Det har blivit ett par folköl, kanske någon starköl om det funnits hemma, men det är så onödigt, att jag de senaste veckorna trappat ned allt mer på detta och man känner sig ju duktig som tusan!

Brukar fundera som så att det där "sköna" som ett par starköl ger är ingenting mot det sköna med att vakna upp och vara 100% av sig själv.

2014 ska bli det nyktraste året på länge. Vet inte hur många av de senaste tio åren som jag har haft fler dagar med alkohol än utan och det är ju faktiskt skrämmande när man tänker efter.

Det har dykt upp en massa nya människor här på forumet och jag läser faktiskt de flesta inläggen som görs här och slås fortfarande av det faktum att våra berättelser är så lika varandras. Oavsett kön, ålder eller något annat så känner man igen sig - överallt.
Kämpa på nu!

Later... / Proffset

Men kan man säga till läkaren det, utan att personen får reda på det? Jag är rädd att det kommer bli ett himla liv om personen får reda på det. Många kommer bli drabbade i onödan av ilskan.

Det har inte varit någon enkel resa och är fortfarande inte det efter fyra månaders
nykterhet. Men hellre tar jag denna resa bort från alkoholen än att stanna där jag
var innan, i botten alltså. Tro mig jag har testat ett 10 tal ggr. och fallet blev
hårdare tuffare för varje gång. Jag tror du klarar dig men visst får man jobba med sig
själv hela tiden. Den där belöningen man är ute efter ibland dyker mindre sällan upp.
Smällarna får jag nu ta i nyktert tillstånd, svårt ibland men det går. Räcker med att
tänka tillbaka på eländet jag skaffade mig. Har faktiskt lät mig leva för dagen, varken
se bakåt eller framåt bara idag gäller. Svårt ibland men går ganska bra nu.
Sömnen kommer efter ett tag.
Hoppas det går bra för dig
Konstnären

Tänkte att jag skulle dricka en sista gång innan jag slutar. Ja det har man väl tänkt förr. Men det går inte. Nu sitter jag här efter en sömnlös natt med min saft. Jag tillhör den grupp som inte kan dricka lite och kommer aldrig att kunna det heller. Men visst suger det i tarmarna då man vet att alkohol är lika med sömn och en avslappnad sinnestämning Men sen kommer bara mera surt i all oändlighet. Ja skrev bara några rader nu för att samla tankarna. Har läst runt i några timmar. Då man läser om de som lyckats ger det ju lite hopp. Ja beundrar alla som kämpar för sin nykterhet. För jag har svårt att tro att det är en enkel resa. Men inget är värre än att stanna kvar i missbruk. Det är nog ett tuffare liv. Belöningen skall väl komma bara man låter kropp och själ få sin läkning. Och om jag nån gång skriver att jag kan dricka lite grand. Så skriv att jag är alkoholist och en av de som aldrig kan det. Ha en god dag.

Hej
Om du har det jobbigt så kan du alltid prova att be om hjälp, ex. Stå stilla, titta upp i luften, knäpp händerna och be om hjälp eller varför inte sätta dig på knä framför sängen och blunda och be om hjälp. Det har fungerat för mig varje gång. Jag är inte religiös på något vis men jag tror på en kraft som är större än mig själv och som har hjälpt mig att vara nykter i snart 5år och inte bara vara spritfri som jag varit tidigare och vad jag menar med det är att varje gång som jag har försökt att vara nykter tidigare så har min hjärna ältat allt som man kan tänka sig. Det har alltid slutat med en underbar ide om att alkoholen kommer att lösa alla mina problem och så har jag blivit full som en lärka.

Lycka till

Månader går och den känslan av tristess och saknad som jag kände i oktober har mer och mer övergått i en stabilare (ja just så) friskhet i tänket och görandet. Mina beslut o mina handlingar är ännu mera "jag" nu och det känns bra. Känns som jag gjort en diskrensning i hjärnan och kroppen har blivit renare, bättre yta och snyggare. Ja faktiskt. Har ni upplevt detsamma?

I början då jag var som mest aktiv på Forum tänkte jag mest hela tiden på att jag saknade "ett glas vin" och känslan av att "få vila" då jag druckit det. Den känslan har mojnat bort, nu tänker jag bara sällan att det skulle kännas bra att dricka något med procent över 0,5.
Förut hörde det till med vin till maten då det skulle vara festligt, där har en förändring skett. Det är mysigt på helgen nu att dricka andra drycker i mina goda vinglas och det känns gott att dricka alkoholfritt öl till maten ibland. Så sakta börjar det finnas nya livsnjutningar, gäller bara att se upp så det är "goda" sådana. Känner igen någon sida hos mig nu där det kan bli "frosseri" i det som känns lugnande och bra. Alla knep är bra tänkte jag förut men nu känner jag att jag får passa mig innan jag helt funnit lugnet o harmonin naturligt. Alla knep känns inte riktigt bra ändå.
Jag tror att om man druckit för mycket under en lång period så har man en hel del jobb med sig själv då man blivit kvitt sitt tokdrickande. Jag tror att det där förhållandet man skapat sig med alkoholen bottnar i sånt som bara inte försvinner med att man slutar dricka. Lätt att ta till andra medel... som det blir "för mycket av". Löser man inte upp alla knutar som gjorde att man började dricka för mycket så är det nog lätt att hamna i någon annan ovana. Kanske inte lika dålig som den man sluppit men ändå en flykt i den också. Kanske olika för alla... men det är så mina tankar går just nu.
Jag går inte hela tiden och är tacksam för mitt "uppvaknande" men då och då blir jag själaglad in i hjärtat för livet och det är skönt ha det så här som jag har det nu. Ska se till att det aldrig mer blir som det var under de svåra åren. Jag har en annorlunda känsla i mig att jag tycker synd om den jag var då. Den som inte redde upp det. Som inte fixade det hela. Det är kanske bra att känna så, jag är inte förbannad på mig utan kanske är det så att jag håller på att förlåta mig. Eftersom det är bara jag som vet hur jag betett mig egentligen så är nog den här processen bra... att förlåta mig själv.

Lycka till ni alla...

Bra gjort med dina 9 veckor! Det där med sug som dyker upp då och då tror jag att vi får lära oss att leva med... Det verkar dyka upp lite oförhappandes när man inte är beredd, men tror att det gäller att bara gilla läget, sysselsätta tankarna med något annat och låta det skölja förbi... Hoppas du kunde stå emot ikväll, så har du klarat det också :-)
/m

Har ju följt din tråd tidigare, och tycker att det är starkt av dig att söka hjälp nu. Kanske är det som du skriver, att du är framme vid vägs ände, och det är något nytt, annorlunda på gång nu. Hoppas att din vårdkontakt blir bra (Fias erfarenhet lät ju som ett skräckexempel...) Jaja, ville mest heja lite på dig och skicka över lite extra styrka och beslutsamhet :-)
/m

Även jag tycker att det är trevligt att du är tillbaka och skriver kloka saker. Har sagt (skrivit) det flera ggr tidigare, det är guld värt att ha positiva förebilder för oss som inte kommit lika långt (även om jag känner mig nöjd och glad över mina dryga 3 månader). Särskilt de första ganska jobbiga veckorna läste jag mycket i både din och Viktorias tråd, där jag kunnat känna igen mycket. Det är bra att kämpa tillsammans med andra, men det är också viktigt att se vart man vill komma. Och jag känner verkligen förhoppning inför framtiden och hoppas och tror att det är en varaktig förändring som jag gör.

Men, som sagt welcome back :-)
/m

Vi känner nog alla igen tankarna "så farligt är det väl inte" eller "jag kanske överdriver". Fast vi mycket väl vet att vi har problem. Man hör ibland att alkoholister lever i förnekelse men det tror inte jag riktigt på. Vi vet nog men vill helst inte erkänna för då måste vi göra nåt åt det. Bra att du påminner dej om nackdelarna. Eller fördelarna med nykterheten framför allt. Det ger en positiv riktning. Håll bara ut, det blir lättare!

På onsdag blir det fyra nyktra veckor för mig. Det går bra än så länge, bättre än förväntat, har känt mig stark och positiv och känner inte av något direkt sug. Men ibland kommer tvivlen (som verkar vara samma för alla). "Så farligt var det väl inte" osv. Men jag har gjort lite minnesanteckningar och när jag läser dem så vet jag att jo så farligt var det visst!!! Det hjälper mig. Hoppas det går bra för er andra!

Det är alltid trevligt att läsa dina inlägg också. Jag har faktiskt saknat forum.

Och tydligt har jag inte gått än men har kvar känslan att jag faktiskt kan det om detta fortsätter...

Ett litet ljus har dykt upp både med min känsla av att gränsen är nådd och kanske var det just den som fick min sambo att söka hjälp. Han har gått/går i terapi, äter tabletter mot sug och gör en del självhjälp på nätet. Har även sett att han är i forumet här och läser på missbrukssidan. Jag inser att hans väg är lång och svår och att det troligtvis kommer bli återfall.

Det svåra nu är mitt förhållningssätt till detta. Min rädsla för hans drickande är lika stark som förut och det gör att jag oroar mig i onödan 90-100 % av tiden eftersom hans drickande avtagit. Det är inte konstigt eftersom ett fortroende tar tid att bygga upp om det ens går. Jag kan bara jobba med mig själv och min inställning. Någon som har tips på bra förhållningssätt för att slippa stress och oro för drickande?

Trevligt och se och läsa att du är tillbaka, och redan skriver läsvärda inlägg i vanlig ordning.

//PP

När jag läste om din dröm kom jag på att jag själv har börjat drömma igen. Vill minnas att det var lite drömmar under "fyllenätterna". Eller jag kanske snarare är medveten nu? Kommer i alla fall ihåg mer, även från tiden jag sover :-) och det tycker jag är lite småtrevligt.

ha det så fint

//PP

Vad härligt att du har bestämt dig! Håller tummen för att du får en bra kontakt!
Nä- backa inte nu. Du har ju tagit ett bautakliv som vågade ringa. Nu rullar det bara på och du får en liten extra knuff av någon utifrån. Heja!! Kram Sussi

Suck. Maken är inte hemma, middagen avklarad och ungdomarna är på sina rum. Länge sen jag kände ett tydligt sug. Men nu... Hade suttit väldigt fint med ett liiiitet glas vin. Finns till och med hemma.
Jag vill inte. Ska inte. Får väl ta en promenad eller så.
Skönt att titta in här lite, som hjälp. Kram på er alla hemliga kompisar!

Suck. Maken är inte hemma, middagen avklarad och ungdomarna är på sina rum. Länge sen jag kände ett tydligt sug. Men nu... Hade suttit väldigt fint med ett liiiitet glas vin. Finns till och med hemma.
Jag vill inte. Ska inte. Får väl ta en promenad eller så.
Skönt att titta in här lite, som hjälp. Kram på er alla hemliga kompisar!