Senaste kommentarerna i forumet

Stress är en riktig tigger men kan säga att ju fler dagar det går ju lättare blir det att hantera den. Avslappning i olika former verkar hjälpa, sen andningsteknik skall man tydligen kunna lura hjärnan med. Men svårt när hela kroppen skriker och man bara vill stänga av. Men håll ut för det blir bättre för varje dag.
Kram och styrka till dig

Tack för att du orkade läsa! Det betyder mycket.

Ja och som vanligt blir jag jättepepp och direkt ska jag "börja imorgon och bli världens hälsosammaste" blaaaablabla. = all in igen. Jävla identitethoppande.

Alla erfarenheter jag har av människor med borderline säger: alkohol är inte att rekommendera. Sett så många fara illa. Tilliten är ju redan ett problem. Tillit är inget som fungerar bra bland fulla människor. Jag tycker du ska ta en vit dag i taget och sätta små delmål. Alla saker du nämner larmar om att alkohol bara skapar bekymmer. Lycka till. Kram.

Stressmåndag - galet mkt på jobbet. Samma stress som så många år fått mig att ta omvägen förbi Systembolaget och köpa 2-3 flaskor rödvin och 6 öl. Ringde till sambon och sade att vi kunde ha "myskväll" med rödvin, öl och god mat. Egentligen struntade jag i maten. Så fort jag kom innanför ytterdörren började jag dricka - eller snarare hälla i mig. In snabbt med ölen och det vita/rosé vinet i frysen - för att det skulle kallna snabbt. Annars var ett knep att ha i isbitar i vinet. När jag fått den första "återställaren" och var lugn nog kunde jag börja med matlagningen - lite halvhjärtat. Ibland blev maten väldigt salt eller väldigt kryddig - det blev lite sisodär med måtten till recepten.
Nu när jag tagit bort alkoholen finns ju samma måndagsstress - eller vardagsstress kvar - hur ska jag hantera den nu?
En viss frustration infinner sig. Jag vill ju gärna minnas alkoholrusets fördelar - jag blir avslappnad och lugn - för en stund. Idag saknade jag att bara kunna få domna bort för en stund eller några timmar - ca 6 h. Men jag saknar inte att ha mardrömmar, abstinens, ångest, ligga vaken och vrida mig och räkna timmarna tills det är dags att åter gå upp - se de röda ögonen i spegeln - och bara undra - HUR ska jag orka med att jobba idag. Känna den sura smaken i munnen. Det saknar jag verkligen inte.
Konstigt - att när att den värsta fysiska abstinensen äntligen lagt sig något - så börjar jag direkt minnas alkoholens fördelar. Det är väl det som är det lömska med hela beroendeproblematiken... Logiskt måste man tjata sönder sin tysta argumentation i huvudet.

Ibland blir jag bara så trött på hur mycket återupprepningar livet består av. Vakna, duscha, äta, ta sig till jobb, jobba, lunch, jobba, aktiviteter (?) ta sig hem från jobb, middag, vila , sova - sen om och om igen. Man måste varje dag bevisa det rätta och sanna - genom att göra de kloka och väl avvägda valen.
Välja rätt, lagom och tänka långsiktigt. Då har man ett bra liv... (?) Trots det utmanar stressen, oron och massa andra saker oss att inte orka välja avvägt, lagom eller långsiktigt.

På vägen hem såg jag vackra, unga människor sitta på krogen och dricka öl/vin med vänner. Allt såg så trevligt och enkelt ut. Tänkte att där kommer jag aldrig att kunna vara igen. Mitt drickande är inte ungdomligt, oskyldigt eller enkelt. Mitt drickande vill jag gömma - den besten vill jag inte släppa loss offentligt.

Kram och kraft till kämparna!

Har gått bra, sov rätt bra vaknar lite ofta bara men inga mardrömmar. Har suttit i vårsolen hela dagen läst och till och med ritat lite vilket var väldigt kul, att det fanns insperation. Lite rastlös men löste det med att baka kakor. Imorgon ska jag till min aktivitet en mötesplats för folk som är som jag dvs lite knasiga. Det ska bli trevligt har inte varit där på ett par veckor.
Just nu känns det bra men dom kritiska punkterna för mig är när det gått längre tid nykter då jag tycker jag kan "unna" mig. Ska försöka få det att vara längre än ett par veckor denna gång.

Hej Rabarber, och tack.
Min resa har jag gjort med inspiration från andra som gått före mig och jag är säker på att din resa kommer att inspirera de som kommer efter dig.
Kämpa på, det blir bra till slut ;)

Tack. Här har en ett stycke text att falla tillbaka på. Jättestarka ord som inspirerar.

Jag är så tacksam för dina ord, tack.
Jag har bestämt mig, nu är det slut på pimplandet
Jag har klarat av att gå igenom så mycket och jag kan nånstans förstå att pimplandet är "skräpet" som håller mig kvar i historien, men nu får det vara ett slut på den historien och det nya livet framåt ska bli ljust och friskt❤️ Kram

Skönt att du blivit utskriven. Skit att det kostar så mycket med mediciner - hoppas försäkringsbolaget kan hjälpa dig. Vad bra att du slutat dricka, så är ju inte den kostnaden en del av ekvationen.

Här går det bra. Även om helgen som sagt blir lite extra jobbig. Kommer små sting av sug lite nu och då och även om de går fort över, så är det väldigt starkt just där i stunden. Var ute och sprang i helgen. Första gången på flera år. Det gick oerhört trögt ;) Men jag var rätt nöjd att jag tagit mig ut. Få se om jag lyckas övertala mig själv att göra det fler gånger...

Well - nu är vi på tredje veckan. Tänk.

Starkt att avstå!! Visst känner man sig så oerhört nöjd efteråt?

Härligt att Ramlösa kunde ersätta skumpan! Det är extrapris på ICA just nu, så jag har köpt hem 6 stora 2 litersflaskor ;)

Fortsätt så! Heja dig!

Jag gick på ett AA möte. Det var verkligen inte alls så farligt som jag hade kunnat tänka mig.
Tack Ebba för att du skriver, jag höll dig mentalt i handen idag.
Kram

Kram

Bra jobbat!

Ja. Har iallafall inte druckit sen i Fredags, kanske inte borde vara så jätte stolt över det, men känns i nuläget bra. Imorgon och på onsdag kommer bli det kritiska. Men imorgon har jag valpkurs och bör nog inte gå dit full.

om feedbacken kan bidra till ytterligare förbättringar av en redan bra plattform. Vi får avvakta till er vetenskapliga studie är klar.

Hälsningar

//PP

Ja grattis!

Nej, svara inte.? Byt ringsignal på just hans nummer så behöver du inte må dåligt VARJE gång det ringer.
Och du måste verkligen inte prata med honom just nu, samla krafter så att du orkar gå vidare???

Äntligen fri, det är stort med en årsdag och man känner att det är så även för dig. Trevligt att läsa om dina positiva erfarenheter från AA och den gemenskap du funnit där. Tycker du har kommit långt under året som gått, och sätter stort värde på ditt inlägg. Både här och de andra du skrivit. Önskar att du njuter av den fortsatta vägen!

//PP

Så otroligt bra att läsa om din strategi och ditt arbete för att nå dit du gjort. Blir verkligen glad och inspirerad av att läsa ditt inlägg. Du har mycket kunskap att dela med dig av!

Ser fram emot fler inlägg. :-)

Du ser stark ut. Visst är det skönt att ha en klar hjärna som vill få något gjort i livet istället för att vara bakis och tänka på när nästa fylla brakar loss? Så tänker jag. För jag blir helt passiv av alkoholen. Saker läggs bara på hög och ökar stressen inombords.

precis läst igenom delar av tråden kul att läsa att man inte är ensam. Starkt jobbat! Just att tacka nej när den där enorma tristessen kommer krypande! Kämpar med samma sak just nu tog ett återfall i helgen efter 3 veckors nykterhet, mår som en kratta! Men nya tag dag 2 utan sprit och känner mig enormt motiverad! Men är dock redan rädd för hur jag ska tackla suget när det kommer...

Jag har alltid trott att helgen ska vara till för att ladda batteriet inför nästa arbetsvecka, men för mig så är det totalt tvärt om. Efter helgen är jag skittrött,
det går inte att sova, antingen pga alkoholsnarkningar eller att man bara ska spela en låt till innan man går och lägger sig, (det brukat bli ett antal på högsta volym). Hunden bryr sig inte så mycket om sovmorgon, så han vill ju gå ut vid sju - halvåtta även på lördag och söndag.
När måndagen kommer så är det så skönt, det innebär i alla fall tre kvällar med bara folköl, vilket inte märks speciellt mycket. Sedan på torsdagen brukar det dyka upp ett flak med starköl igen och då går det ofta åt 7-8 st den kvällen.
Jag undrar bara, är man ok som bilförare kl 6.30 på morgonen om man drack sju 33 cl starköl (ca 5%) kvällen innan?

Jag funderar på mig själv, det är så himla svårt att veta hur man ska göra, han kan måla upp sådana fina framtidsplaner, både när det gäller sitt företag och projekt som ska göras privat, men jag har bott här i 16 år nu och tiden för att färdigställa saker och ting är väldigt väldigt lång.
Han kan säga på lördagen, att idag ska jag ut och fixa med det ena eller det andra. Ok säger jag, det låter bra, sedan kanske jag åker iväg med sonen till gymmet, eller något annat ärende, när vi sedan kommer hem efter ett par timmar, så har han druckit några öl, men inte kommit ut för att göra något.
Samtidigt så har jag dåligt samvete för att det kanske inte är så välstädat eller att trädgården ser totalt vildvuxen ut. Men jag har liksom tappat intresset för att alltid hålla på och greja medan han inte får något gjort alls.
Jag blir ju på något sätt glad, när han pratar om sina projekt, men jag borde ju fatta, vid det här laget, att det aldrig kommer att bli mer än prat.

Jag känner mer och mer att jag måste dra härifrån, men hur gör man?
Hur säger man? Jag har lagt ner att prata om hans drickande, jag gjorde det senast när vi var på semester i september, för då spårade han ur och var riktigt dum. På morgonen efter hade vi ett bra samtal (tyckte jag) och han lovade att bättra sig och inte dricka så mycket, men vi vet ju alla, att det kanske blir bättre några veckor, sedan är det samma gamla visa igen.
Jag vet inte om jag måste ta upp det igen, eller om jag bara ska säga att nu är det nog, du har fått dina chanser.
Ge mig ett råd, snälla!

De kanske bara retas med dig och släpp det. Hade du gjort något alldeles tokigt, hade de sagt något.
Brukar ju vara en viss jargong i den branschen.
Sen är ångest hemskt och hjärnan kan hitta på att man gjort de mest hemska saker.
Så släpp torsdagen och titta framåt, det enda du kan påverka

Jag är också ny här och tröstar mig med vin hemma för att jag har tråkigt eller egentligen är ledsen eller det är lite för stressigt på jobbet. Sen kan det gå veckor utan men så kryper det på igen.
Alla problem ska fixas genom att jag stoppar i mig något. Och så blir jag dunderbakis på fel dag och hittar på ursäkter på jobbet och skäms och blir deppig.
Det är en djävla drog och det är så socialt accepterat, nästan som ett tvång. Vara med och festa. Så kul vi har det. Är det inte AW så ska det firas med tårta och kakor och jag är lika känslig för socker som alkohol. De går hand i hand de där två. Men nu vill jag må bra.

Svara inte, ta dig och barnen till en kvinnojour där får du stöd. Du måste ta hjälp nu och rädda dig och barnen.